AV 95—96
Statsutskottets utlåtande nr 95 år 1957
1
Nr 95
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370) m. m., såvitt propositionen
hänvisats till statsutskottet, jämte i ämnet väckta motioner.
(5:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under sjunde huvudtiteln, punkt 68,
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Provisorisk
skatteersättning till kommunerna, m. in. för budgetåret 1957/58 beräkna
ett förslagsanslag av 286 800 000 kronor.
Därefter har Kungl. Maj:t i propositionen nr 97, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 22 februari
1957, föreslagit riksdagen att
dels antaga vissa vid propositionen fogade författningsförslag, dels, med
godkännande av i statsrådsprotokollet angivna allmänna grunder för statsbidrag
till kommunerna i anledning av ortsavdragsreformen, bemyndiga
Kungl. Maj :t att utfärda föreskrifter i ämnet, dels godkänna vad i statsrådsprotokollet
förordats beträffande vissa skatteunderlagsgraderade statsbidrag
för speciella ändamål och vissa kommunala bidrag till statliga utgifter
samt bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda härför erforderliga föreskrifter,
dels ock under sjunde huvudtiteln å riksstaten för budgetåret 1957/58 till
Skatteersättning till kommunerna, in. m. anvisa ett förslagsanslag av
295 000 000 kronor.
Propositionen har hänvisats till bevillningsutskottet, såvitt angår författningsförslagen,
och i övrigt till statsutskottet.
Propositionen
Propositionen grundar sig på 1956 års kommunalskatterevisions betänkande
med förslag till nya kommunala ortsavdrag (SOU 1956: 41).
I propositionen föreslås att ortsavdragen vid den kommunala beskattningen
skall höjas till samma belopp som vid den statliga beskattningen
nu gällande ortsavdrag samt att även i övrigt en direkt anpassning skall ske
mellan det kommunala och det statliga ortsavdragssystemet. Höjningen av
ortsavdragen föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1958 och första gången
tillämpas i fråga om den preliminära skatten för år 1958 och vid 1959 års
taxering.
1 lHhanij till riksdagens protokoll 1957. (i samt. Nr 95— 96
2
Statsutskottets utlåtande nr 95 år 1957
Höjningen av ortsavdragen avses skola förbindas med statliga bidrag till
kommunerna. Under en första övergångstid av tre år —- åren 1958, 1959 och
1960 — skall statsbidraget utgå till alla kommuner och då i princip utgöra
full kompensation för den av ortsavdragshöjningen föranledda inkomstminskningen.
Under de därefter följande fem åren — åren 1961—1965 —
avses statsbidraget skola successivt minskas i en del kommuner samt i de
beträffande tillgången på skatteunderlag bäst ställda kommunerna helt avvecklas.
Frågan om en fortsatt reducering eller avveckling av statsbidraget
i de kommuner, i vilka bidraget vid 1965 års utgång inte helt indragits, avses
skola utredas i samband med frågan om en allmän kommunal skatteutjämning.
Kostnaderna under den tid fullt statsbidrag avses skola utgå beräknas till
cirka 500 miljoner kronor för år. Statens nettoutgift för ortsavdragsreformen
blir emellertid lägre beroende på att avdraget för kommunalskatt vid statsbeskattningen
minskar. Nettoulgiften anses kunna beräknas till cirka 425
miljoner kronor för år. Vid utgången av åttaårsperioden beräknas statsbidraget
ha reducerats till cirka 200 miljoner kronor för år. Nettoutgiften beräknas
på motsvarande sätt bli lägre.
I det nya statsbidraget föreslås skola inarbetas den nu utgående provisoriska
skatteersättningen till kommunerna i anledning av 1950 års ortsavdragsreform.
Ersättningen avses skola reduceras enligt samma grunder som
skall gälla för det nya statsbidraget.
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas i övrigt följande.
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 december 1955 tillkallades
särskilda sakkunniga — 1956 års kommunalskatterevision — för att
verkställa utredning av frågan rörande höjning av ortsavdragen vid taxering
till kommunal inkomstskatt. De sakkunniga har den 23 oktober 1956 avlämnat
betänkande med förslag till nya kommunala ortsavdrag (SOU 1956: 41).
över betänkandet har, efter remiss, yttranden avgivits av ett stort antal myndigheter
och sammanslutningar.
Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen får utskottet
hänvisa till statsrådsprotokollet. Redogörelse härutinnan återfinnes
under följande rubriker å nedan angivna sidor i nämnda protokoll, nämligen
I. Inledning, s. 9—12.
II. Gällande bestämmelser, s. 12—16.
III. Sammanfattning av kommunalskatterevisionens förslag, s. 16—19.
IV. Behovet av och förutsättningarna för en kommunal ortsavdragsreform,
s. 19—41.
V. Ortsavdragens avvägning mellan olika kategorier av skattskyldiga, s.
41—47.
VI. Allmänna synpunkter på frågan om statsbidraget till kommunerna,
s. 47—66.
VII. De närmare grunderna för beräkning av statsbidraget, s. 66—100.
VIII. Vissa speciella frågor, s. 100—112.
Statsutskottets utlåtande nr 95 år 1957 3
Motioner
I förevarande sammanhang liar utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Hagberg m. fl. (I: 456) och den andra inom andra kammaren av herr
Nilsson i Svalöv m. fl. (II: 572), i vilka hemställts, såvitt nu är i fråga, att
riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts proposition nr 97 med den ändringen
att full kompensation till kommunerna för skatteunderlagsbortfallet i
samband med höjningen av de kommunala ortsavdragen skall utgå under
ett år i stället för föreslagna tre år;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Gustafsson och Franzén (1:465) och den andra inom andra kammaren
av herr Larsson i Hedenäset (11:576), i vilka hemställts, såvitt nu
är i fråga, att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj :ts proposition nr 97
måtte besluta, 1) att kompensationen till kommunerna i anledning av ortsavdragsreformen
må utformas på sådant sätt, att en utdebiteringshöjning
av 50 öre per skattekrona tillätes slå igenom i kommuner, vilkas skattekraft
med mer än 25 procent överstiger riksmedeltalet och vilka under det närmast
föregående beskattningsåret haft en utdebitering, understigande 13
kronor per skattekrona, 2) att det härigenom inbesparade beloppet må disponeras
till bidrag till skattetyngda kommuner i enlighet med yrkande i
motionerna 1:273 och 11:348 samt till sänkning av kommunbidragen till
folkpensioneringen i enlighet med vad som hemställts i motionerna I: 274
och II: 349;
dels en inom andra kammaren av herr Holmberg in. fl. väckt motion
(II: 552), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att bifalla Kungl.
Maj :ts proposition nr 97 i vad avser höjningen av de kommunala ortsavdragen
och utgivande av full kompensation åt kommunerna under en tid av tre
år samt att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning och förslag
med syfte att även efter den angivna treårsperioden ge kommunerna sådan
statlig hjälp att av reformen föranledda kommunala skattehöjningar förhindras;
dels
ock en inom andra kammaren av herr Persson i Svensköp m. fl. väckt
motion (II: 560), vari hemställts, att riksdagen måtte vid behandlingen av
Kungl. Maj :ts proposition nr 97 besluta att statsbidrag till kommunerna i
anledning av ortsavdragsreformen skall utgå i enlighet med de i motionen
angivna allmänna grunderna.
Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande
vid riksdagens början väckta motioner, nämligen
dels en inom första kammaren av herrar Gustafsson och Franzén väckt
motion (I: 275), vari — under hänvisning till motiveringen i motion I: 273
— hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om
skyndsam utredning av frågan om en effektiv kommunal skatteutjämning
och framläggande av förslag, som därav må föranledas;
4
Statsutskottets utlåtande nr 95 år 1957
dels en inom andra kammaren av herr Jacobson i Vilhelmina in. fl. väckt
motion (II: 97), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa om en skyndsam utredning i fråga om en rättvis
skatteutjämning mellan kommunerna;
dels ock en inom andra kammaren av herr Larsson i Hedenäset väckt
motion (II: 350), vari — under hänvisning till motiveringen i motion II: 348
— hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om
skyndsam utredning av frågan om en effektiv kommunal skatteutjämning
och framläggande av förslag, som därav må föranledas.
Beträffande motiveringen för ifrågavarande yrkanden får utskottet hänvisa
till motionerna I: 275, I: 456, II: 97, II: 350, II: 552, II: 560 och II: 576.
Utskottet
Förevarande proposition nr 97 och i ämnet väckta motioner har hänvisats
till statsutskottet såvitt angår frågan om statsbidrag till kommunerna i
anledning av den i propositionen föreslagna höjningen av de kommunala
ortsavdragen; såvitt angår författningsförslagen har propositionen hänvisats
till bevillningsutskottet.
Bevillningsutskottet har i sitt betänkande nr 40 hemställt, dels att riksdagen
måtte, med bifall till propositionen i de delar den hänvisats till nämnda
utskott, antaga vid propositionen fogade författningsförslag, dels ock att
motionerna I: 456 och II: 572, I: 465 och II: 576 samt II: 552, såvitt de hänvisats
till bevillningsutskottet, i den mån de ej kan anses besvarade genom vad
utskottet anfört och hemställt inte måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. I
sitt nämnda betänkande har bevillningsutskottet anfört, att utskottet vid sitt
ståndpunktstagande till huvudfrågan i propositionen om ortsavdragens storlek
förutsatt, att riksdagen i princip godkänner de i propositionen angivna
allmänna grunderna för statsbidrag till kommunerna i anledning av ortsavdragshöjningen.
I anslutning till bevillningsutskottets ställningstagande i huvudfrågan i
förevarande proposition får statsutskottet anföra följande.
Den förordade höjningen av de kommunala ortsavdragen till paritet med
de avdrag, som nu gäller vid den statliga beskattningen, jämte den därtill
knutna kompensationen till kommunerna för den inkomstminskning, som
uppstår genom höjningen, bygger på en utredning i ämnet, verkställd av
1956 års kommunalskatterevision. Kommittén har visat att därest kommunerna
inte kompenseras för inkomstbortfallet, den kommunala utdebiteringen
kan beräknas komma att kraftigt öka. Den genomsnittliga ökningen i
utdebiteringen till primärkommun och landsting beräknas sålunda till cirka
2 kronor per skattekrona. I de av kommittén särskilt undersökta kommunerna
varierar ökningen mellan 1: 47 och 4: 88 kronor per skattekrona.
I propositionen uttalas att den föreslagna höjningen av ortsavdragen ut -
Statsutskottets utlåtande nr 95 år 1957
5
gör ett led i en allmän skattesänkning med särskild tonvikt på de mindre inkomsttagarna.
Om man vill upprätthålla denna målsättning lär det enligt
departementschefens mening inte finnas någon annan väg att gå än att låta
staten vid reformens genomförande ersätta kommunerna för inkomstbortfallet.
På något längre sikt bör det, anser departementschefen, finnas goda
utsikter till att flertalet kommuner skall kunna anpassa sin ekonomi efter
de förändrade ekonomiska förhållandena så att skattelättnaden genom ortsavdragshöjningen
blir bestående även om statsbidraget successivt borttages.
Bidraget har sålunda till syfte att underlätta anpassningen till de förändrade
skatteunderlagen.
Utskottet vill först understryka, att det inte ankommer på utskottet alt
uttala sig i fråga om behovet av en kommunal ortsavdragsreform. Beträffande
förutsättningarna för en dylik reform delar utskottet departementschefens
uppfattning att, om man önskar genomföra reformen med den angivna
målsättningen att åstadkomma eu allmän lindring i den kommunala
beskattningen, detta inte kan åstadkommas på annat sätt än att staten genom
bidrag till kommunerna ger dessa möjligheter att anpassa sin ekonomi
efter det förändrade läge, som ortsavdragshöjningen innebär. Den beräknade
ökningen i den kommunala utdebiteringen, som skulle följa av en ortsavdragshöj
ning utan statliga bidrag, visar enligt utskottets mening att anpassningsmöjligheterna
kommer att skifta starkt mellan olika kommuner. Dessutom
får därav anses framgå att även i de bäst ställda kommunerna svårigheterna
att på en gång bära inkomstbortfallet utan kompensation blir betydande.
Utskottet anser det därför vara av vikt att statsbidragssystemet utformas
med skälig hänsyn till kommunernas olika anpassningsmöjligheter.
Härigenom skapas förutsättningar för att ortsavdragshöjningen skall kunna
medföra en bestående skattelindring för det stora flertalet skattebetalare.
I syfte att underlätta kommunernas anpassning till de höjda ortsavdragen
och därmed åstadkomma eu skattesänkning för alla inkomsttagare
föreslås i propositionen att det statliga bidraget under en första övergångstid
av tre år — åren 1958, 1959 och 1960 — skall utgå till alla kommuner
och då innebära full kompensation för inkomstbortfallet. Under därpå följande
fem år — åren 1961—1965 — föreslås statsbidraget skola successivt
minskas i vissa kommuner samt helt avvecklas i de beträffande tillgången
på skatteunderlag bäst ställda kommunerna. I de allra sämst ställda kommunerna
skall däremot någon reducering av statsbidraget inte ifrågakomma.
Frågan om eu fortsatt reducering eller avveckling av statsbidraget i de kommuner,
i vilka statsbidraget inte helt avvecklats, avses skola utredas i samband
med frågan om eu allmän kommunal skatteutjämning.
I motionerna 1:465 och 11:576 har ifrågasatts om inte redan från början
en viss mindre utdebiteringshöjning, i motionerna angiven till 50 öre
per skattekrona, borde få slå igenom i kommuner med eu relativt god skattekraft
och en förhållandevis låg kommunal utdebitering. De medel som härigenom
skulle frigöras — i motionerna beräknade till 80 miljoner kronor —-skulle i stället användas till olika åtgärder i allmänt skatteutjämnande syfte.
6
Statsutskottets utlåtande nr 95 år 1957
Utskottet vill med anledning av vad som föreslagits i nämnda motioner
erinra om att vid remissbehandlingen av kommunalskatterevisionens förslag
skattelindringsnämnden anfört i stort sett samma synpunkter. I propositionen
har departementschefen beträffande nämndens förslag förklarat
sig anse, att enligt hans mening även de i fråga om tillgången på skatteunderlag
bättre ställda kommunerna borde få skälig tid till anpassning. I annat
fall kunde befaras att ortsavdragsreformen omedelbart skulle leda till ökad
kommunal utdebitering och sålunda i dessa kommuner göra skattelättnaden
mindre än i andra kommuner samt till och med för vissa skattskyldiga medföra
en höjd beskattning. Utskottet ansluter sig till vad departementschefen
sålunda anfört. Om motionärernas förslag skulle godtagas, skulle detta
innebära att de skattskyldiga i omkring 20 av rikets kommuner skulle få
bära kostnaderna för de skatteutjämnande åtgärder, som motionärerna
åsyftar; något mera än tre fjärdedelar av de omkring 30 miljoner kronor,
som enligt motionärernas förslag skulle överföras enligt dessa åtgärder,
skulle falla på de skattskyldiga i Stockholms stad. Enligt utskottets mening
bör dessutom uppmärksammas, inte blott, såsom motionärerna framhållit,
att skattskyldiga i vissa inkomstlägen härigenom torde komma att
få vidkännas en skärpning i den skatt de nu har att erlägga, utan även att
den väsentligaste delen av kostnaderna för de skatteutjämnande åtgärderna
skulle komma att få bestridas av inkomsttagare i lägre inkomstlägen i dessa
kommuner. Dessa inkomsttagare kommer nämligen i detta fall att få en
mindre lindring i den kommunala beskattningen än som föreslagits i propositionen.
Då dylika konsekvenser enligt utskottets uppfattning måste anses
olämpliga, kan utskottet inte tillstyrka de i motionerna I: 465 och II: 576
framställda yrkandena, så vitt nu är i fråga. I vad dessa motioner avser
dispositionen av visst inbesparat belopp påkallar desamma med hänsyn till
det anförda intet uttalande från utskottets sida.
Utskottet vill framhålla, att utskottet med sitt nyss angivna ståndpunktstagande
inte underskattat nödvändigheten av att ågärder vidtages i sådan
allmänt skatteutjämnande riktning, som motionärerna med sitt förslag
åsyftar. Utskottet får i detta sammanhang erinra om att utskottet i sitt
av riksdagen godkända utlåtande 1956: 212 uttalat sig för att en utredning
av den kommunala skatteutjämningen skulle igångsättas så snart ortsavdragsreformen
beslutats och förutsättningarna i detta hänseende klarlagts.
I propositionen framhåller departementschefen att det är hans avsikt att,
sedan riksdagen tagit ställning till ortsavdragsfrågan och därmed sammanhängande
statsbidragsfrågor, låta igångsätta den av riksdagen begärda utredningen
av skatteutjämningsfrågan. Utskottet antecknar med tillfredsställelse
departementschefens uttalande om den blivande utredningen. Vid en
sådan utredning kommer självfallet de nu gällande reglerna om skattelindringsbidrag
åt synnerligt skattetyngda kommuner att bli föremål för prövning.
I detta sammanhang vill utskottet fästa uppmärksamheten på att ett
godtagande av vad i propositionen föreslagits beträffande det nya statsbidragets
konstruktion kan komma att nödvändiggöra vissa justeringar i reg
-
Statsutskottets utlåtande nr 95 år 1957 7
lerna för skattelindringsbidragen. Det är uppenbart att utredningen av hela
frågan om den kommunala skatteutjämningen måste taga avsevärd tid i
anspråk. Under sådana omständigheter torde det kunna förutsättas att den
blivande utredningen till övervägande upptar frågan om en av statsbidragets
nya konstruktion betingad provisorisk justering av reglerna för skattelindringsbidragen.
Med hänsyn till vad utskottet ovan anfört påkallar motionerna I: 275,
11:97 och 11:350 enligt utskottets mening inte någon riksdagens åtgärd.
Utskottet övergår härefter till att behandla frågan om övergångstidens
längd. Såsom tidigare anförts föreslås i propositionen en åttaårig
övergångstid — åren 1958—1965 — varvid under de tre första aren
full kompensation för inkomstbortfallet skall lämnas till alla kommuner,
medan under de därpå följande fem aren en successiv minskning eller fullständig
avveckling av statsbidraget skall äga rum i vissa kommuner.
Spörsmålet om det antal år under vilka full kompensation bör utgå och
under vilka reducering av statsbidraget bör ske har upptagits i motionerna
1:456 och 11:572, 11:560 samt 11:552. I motionerna 1:456 och 11:572
ifrågasättes sålunda en begränsning av övergångstiden till sex år — åren
1958_1963 — varvid full kompensation skulle utgå under endast ett år.
Reduceringen av bidraget skulle såsom föreslagits i propositionen ske under
en femårsperiod men avse bidraget under åren 1959—1963. I motionen
II: 560 föreslås likaledes att full kompensation skall utgå under endast ett
år, men reduceringen av bidraget föreslås skola äga rum under sju år. I motionen
11:552 slutligen biträdes propositionen i vad avser full kompensation
under de första tre åren, men frågan om statsbidraget under tiden därefter
föreslås skola underkastas förnyad utredning.
Som skäl för den i motionerna I: 456 och II: 572 samt II: 560 ifrågasatta
begränsningen av tiden för full kompensation har i huv udsak aberopats, att
kommunerna — på få undantag när — borde på kortare tid än som föreslagits
i propositionen kunna utan mera betydande utdebiteringshöjningar
anpassa sig till de nya ortsavdragen. Den föreslagna begränsningen skulle
därjämte medföra en inte obetydlig minskning av statsverkets utgifter för
statsbidraget. De medel, som härigenom skulle frigöras, borde enligt motionen
II: 560 i första hand användas till skatteutjämnande åtgärder. I motionen
II: 552 anföres att enligt motionärernas mening det inte vore sannolikt
att kommunerna under den ifrågavarande tiden skulle kunna anpassa sig
till de höjda ortsavdragen och att det därför vore antagligt, att de flesta
kommunerna måste höja sina utdebiteringar när den statliga kompensationen
efter tre år skulle börja reduceras.
Utskottet vill med anledning av yrkandena i ifrågavarande motioner först
understryka vad utskottet tidigare anfört, nämligen att det statliga bidraget
i anledning av ortsavdragsreformen bör ha till syfte att göra det möjligt för
kommunerna att anpassa sig till de högre ortsavdragen. Utskottet delar sålunda
den i propositionen uttalade meningen att det inte finns någon grund
för att staten för obestämd tid framåt skall kompensera kommunerna för
8
Statsutskottets utlåtande nr 95 år 1957
de minskade inkomster, som ortsavdragshöjningen för med sig. Utskottet
anser det därför lämpligt att man redan nu, när grunderna för det nya statsbidraget
skall bestämmas, binder sig för en kommande avveckling av detta
bidrag. Det i motionen 11:552 framställda yrkandet om ytterligare utredning
av frågan om bidragets reducering kan utskottet därför inte biträda.
Såsom tidigare framhållits bör enligt utskottets mening kommunernas anpassningsmöjligheter
bedömas med hänsyn till deras olika ekonomiska bärkraft.
Den i propositionen föreslagna mätaren på bärkraften — antalet skattekronor
per invånare — anser sig utskottet kunna godtaga. Med utgångspunkt
från de siffror rörande den beräknade utdebiteringsökningen i olika
kommuner vid utebliven kompensation, som kommunalskatterevisionen
framlagt och för vilka ovan redogjorts, är det enligt utskottets mening å ena
sidan uppenbart att i kommuner med låg ekonomisk bärkraft svårigheterna
för en anpassning blir betydande. Det är i dessa kommuner som en blivande
lösning av frågan om en allmän kommunal skatteutjämning kan komma att
underlätta en blivande reducering av statsbidraget. Å andra sidan torde i de
bäst ställda kommunerna, i vilka inkomstbortfallet relativt sett vanligen
blir mindre än i andra kommuner, anpassningsmöjligheterna få bedömas
vara förhållandevis goda under förutsättning att kommunerna får tillräcklig
tid för anpassningen.
Un tid av endast ett ar anser utskottet vara för kort för den erforderliga
anpassningen i dessa kommuner. Departementschefen har i propositionen
framhållit , att kommunalskatterevisionens förslag om att full kompensation
skall utgå till alla kommuner under tre år utgör en lämplig avvägningav
de olika intressen, som i detta sammanhang påkallar beaktande. Utskottet
ansluter sig till vad departementschefen sålunda anfört och avstyrker yrkandena
i motionerna I: 456 och II: 572 samt II: 560 om full kompensation
under endast ett år. Därav följer att utskottet inte heller kan biträda yrkandet
i motionen 11:560 om en sjuårig reduceringstid.
Beträffande vad i sistnämnda motion anförts i fråga om behovet av skatteutjänmande
åtgärder får utskottet hänvisa till vad utskottet tidigare anfört.
Under hänvisning till det anförda förordar utskottet att statsbidragssystemet
i anledning av ortsavdragsreformen utformas i enlighet med de allmänna
grunder som föreslagits i propositionen.
I det följande ingår utskottet på de speciella frågor, som berör
statsbidragets konstruktion.
Utskottet anser i likhet med departementschefen att en omräkning med
tillämpning av de nya ortsavdragen bör ske av 1957 års skatteunderlag för
att bilda erforderlig grundval för det nya statsbidraget. Genom en dylik omräkning
beredes möjlighet för kommunerna att redan på ett tidigt stadium få
vetskap om storleken av det statsbidrag de har att räkna med i fortsättningen.
Härigenom underlättas enligt utskottets mening den kommunala planeringen.
En omräkning bör — såsom föreslagits i propositionen — ske även beträffande
1958 års skatteunderlag. Denna omräkning skall emellertid endast
Statsutskottets utlåtande nr 95 år 1957
9
bilda grundvalen för preliminärskatteuttaget under år 1959 och bör därför
kunna ske på det schematiska sätt som angivits i propositionen. Skulle det
i något enstaka undantagsfall visa sig att en mera noggrann omräkning av
1958 års skatteunderlag erfordras, torde det få ankomma på vederbörande
länsstyrelse att besluta härom.
Beträffande omräkningens organiserande och tekniska genomförande har
utskottet inte något att erinra.
Inte heller har utskottet något att erinra mot förslaget att som villkor
för åtnjutande av statsbidrag må föreskrivas att i stad med egen uppbördsförvaltning
den lokala skattemyndigheten skall utan ersättning av statsverket
verkställa erforderliga omräkningar.
I fråga om den tekniska utformningen av det nya statsbidragssystemet har
kommunalskatterevisionen redovisat olika metoder. I likhet med revisionen
har departementschefen förordat den metod, som av revisionen betecknats
som »statsbidrag med tillskjutet skatteunderlag». Detta system innebär att
staten ställer till vederbörande kommuns förfogande ett visst antal skattekronor,
som under de år full kompensation skall utga i princip motsvarar
det antal skattekronor som kommunen — enligt vad som framgått vid omräkningen
av 1957 års skatteunderlag — förlorat genom ortsavdragsliöjningen.
Under de år, då reduceringen av statsbidraget skall äga rum i en del
kommuner, minskas successivt nämnda antal skattekronor. Det antal skattekronor,
som staten sålunda ställer till kommunens förfogande — »tillskjuter»
— skall betraktas som annat skatteunderlag och kommunen skall fatta
sitt beslut om utdebiteringssatser för de olika år, under vilka statsbidraget
skall utgå, under hänsynstagande till detta skatteunderlag. Statsbidragets
storlek blir därför beroende av utdebiteringssatsens storlek och kan liksom
denna komma att variera mellan olika år. I propositionen har departementschefen
framhållit att den föreslagna metoden har vissa bestämda fördelar
framför ett till beloppet en gång för alla bestämt statsbidrag. Systemet
anses sålunda på ett för kommunerna mer tillfredsställande sätt än ett i
kronor bestämt belopp garantera dessa en ersättning, som svarar mot den
inkomstminskning, som uppstått till följd av ortsavdragsliöj ningen.
Utskottet har för sin del inte något att erinra mot att statsbidraget bestämmes
enligt systemet med tillskjutet skatteunderlag. En uppenbar fördel
med delta system anser utskottet vara att detta på ett enkelt och rationellt
sätt anknyter till gällande regler för den kommunala utdebiteringens fastställande.
Systemet synes dessutom administrativt enkelt och torde i sin
praktiska tillämpning inte komma att förorsaka svårigheter för de kommunala
organ och statliga myndigheter, som har att befatta sig med detsamma.
Departementschefen har pekat på att metoden kan medföra en viss ökning
av statsverkets kostnader vid eu mera markerad ökning av de kommunala
utdebiteringssatserna. I likhet med departementschefen anser utskottet dock
att anknytningen av statsbidraget till de för varje ar fastställda kommunala
utdebiteringssatserna inte bör inge särskilda betänkligheter ur kostnadssynpunkt.
Verkningarna av framtida utdebiteringshöjningar blir nämligen
10
Statsutskottets utlåtande nr 95 år 1957
mindre allteftersom reduceringen av statsbidraget genomföres. Utskottet förutsätter
emellertid, att därest en mera påtaglig ökning i de beräknade kostnaderna
för statsbidraget skulle uppstå till följd av en ökning i den kommunala
utdebiteringen, en omprövning av grunderna för statsbidraget kommer
till stånd.
Vad i övrigt i propositionen föreslagits beträffande statsbidragets utformning
enligt metoden med tillskjutet skatteunderlag föranleder inte någon
erinran från utskottets sida.
Det i propositionen framlagda förslaget angående vilka kommuner som
bör åtnjuta statsbidrag innebär, att statsbidrag skall utgå till borgerliga primärkommuner,
församlingar, pastorat och andra kyrkliga samfälligheter,
municipalsamhällen och landstingskommuner. Detta förslag finner sig utskottet
kunna biträda. Endast tingslagen skall alltså undantagas från statsbidrag.
Någon anledning att tillerkänna dessa statsbidrag föreligger emellertid
inte, eftersom utdebiteringen av tingshusmedel uppgår till så obetydliga
belopp per skattekrona att man bör kunna bortse från de utdebiteringsökningar,
som eventuellt kan komma att uppstå därigenom att utdebiteringen
får bestämmas på grundval av ett minskat skatteunderlag.
För närvarande utgår till det stora flertalet kommuner provisorisk skatteersättning
i anledning av den år 1950 beslutade höjningen av de kommunala
ortsavdragen. Kostnaderna för denna ersättning har i gällande riksstat
beräknats till ca 46 850 000 kronor. I propositionen föreslås att denna ersättning
skall inarbetas i statsbidraget i anledning av den nu aktuella ortsavdragsreformen.
Inarbetningen förutsättes skola äga rum på sådant sätt
att den nu utgående provisoriska skatteersättningen omvandlas till skatteunderlag
med utgångspunkt från den för år 1957 gällande sammanlagda primärkommunala
utdebiteringen till borgerliga och kyrkliga ändamål. Det
antal skattekronor, som den provisoriska skatteersättningen därigenom kommer
att utgöra, skall tillsammans med det skatteunderlag, som staten skall
tillskjuta i anledning av den nu föreslagna höjningen av ortsavdragen, ingå
i det bidragsunderlag efter vilket statsbidraget i kommunen skall beräknas.
Den provisoriska skatteersättningen kommer därför att reduceras enligt samma
grunder som skall gälla för det nya statsbidraget.
Enligt utskottets mening kunde i och för sig övervägas att nu helt avveckla
den provisoriska skatteersättningen. Såsom kommunalskatterevisionen
visat har nämligen denna ersättning numera vanligtvis en ringa inverkan
på den kommunala utdebiteringens storlek. Revisionens undersökningar
har emellertid ådagalagt att i kommuner med svag ekonomisk bärkraft
ersättningen har en inte oväsentlig betydelse för den kommunala ekonomien.
I likhet med departementschefen anser utskottet därför att tillräckliga
förutsättningar nu inte föreligger att helt indraga denna ersättning. Densamma
bör emellertid inarbetas i det nya statsbidragssystemet och reduceras
enligt samma grunder som det nya bidraget.
Den föreslagna metoden för den provisoriska skatteersättningens omvandling
till skatteunderlag och inarbetning i systemet med tillskjutet skatte
-
Statsutskottets utlåtande nr 95 år 1957
11
underlag föranleder intet annat uttalande från utskottets sida an att för det
fall att någon utdebitering till municipalskatt inte skulle ha fastställts för år
!957 __ enligt vad utskottet erfarit förekommer detta i något enstaka fall
— omvandlingen till skatteunderlag bör ske med ledning av närmast dessförinnan
fastställd utdebitering.
Utskottet upptar härefter till behandling frågan om den tekniska utformninqen
av reduceringen av statsbidraget. I propositionen föreslås att det
skatteunderlag, som staten varje år skall tillskjuta till olika kommuner,
skall utgå på grundval av ett bidragsunderlag. Detta skall, sasom tidigare
nämnts, i sig innefatta inte endast det antal skattekronor, som fallit bort i
kommunen i anledning av den nu aktuella ortsavdragshöjningen, utan aven
det antal skattekronor som> den nu utgående provisoriska skatteersattmngen
representerar. Reduceringen av bidragsunderlaget föreslås skola varje bidragsår
ske med utgångspunkt från den då aktuella relationen mellan a ena
sidan antalet skattekronor per invånare i kommunen och a andra sidan det
genomsnittliga antalet skattekronor per invånare i rikets samtliga primärkommuner
(medelskattekraflen). Den i propositionen föreslagna skalan, efter
vilken reduceringen skall ske, innebär att kommunerna alltefter sin relativa
skattekraft inplaceras i åtta olika bidragsgrupper. Bidragsgruppen 1 i
vilken någon reducering av bidragsunderlaget inte skall aga rum, omfattar
kommuner med en skattekraft understigande 60 procent av medelskattekraften,
medan bidragsgruppen 8, i vilken en fullständig avveckling av statsbidraget
skall äga rum, omfattar kommuner med skattekraft överstigande 110
procent av medelskattekraften. I Övriga bidragsgrupper avvecklas statsbidraget
under åren till och med år 1965 inte helt, utan större eller mindre del av
bidragsunderlaget kommer att sistnämnda år finnas kvar i dessa grupper.
I motionen II: 560 har föreslagits en annan utformning av avsknvmngsskalan.
Förslaget bygger på den förutsättningen att full kompensation endast
skall utgå under år 1958, att för kommuner med skattekraft understigande
medelskattekraften avvecklingsperioden skall förlängas till sju ar
och alltså omfatta åren 1959-1965 samt att bidragsgruppen 8 skall uppdelas
i tre nya bidragsgrupper. I två av dessa grupper skall statsbidraget ha
helt avvecklats redan år 1962.
Utskottet har tidigare avstyrkt yrkandet i nämnda motion om en sjuårig
avskrivningstid. Därav följer att utskottet inte heller kan bitrada yrkandet
i motionen om en annan konstruktion av avskrivningsskalan. Utskottet avstyrker
därför motionen även i detta hänseende.
Den i propositionen föreslagna avskrivningsskalan finner sig utskottet
kunna tillstyrka. Enligt utskottets mening har skalan konstruerats pa ett sadant
sätt att möjligheterna för kommunerna att utan utdebiteringsokning
anpassa sig till de höjda ortsavdragen i betydande grad underlättas och förutsättningarna
för en kommande lösning av frågan om den kommunala skatteutjämningen
inte försvåras.
Vad i övrigt i propositionen föreslagits beträffande reduceringen av statsbidraget
föranleder inte något utskottets särskilda uttalande.
12
Statsutskottets utlåtande nr 95 år 1957
Departementschefens förslag beträffande vissa särskilda frågor rörande
statsbidraget samt i fråga om bidragets utbetalning och budgetmässiga redovisning
m. m. biträdes av utskottet. Inte heller har utskottet något att invanda
mot den gjorda beräkningen av anslagsbehovet för ifrågavarande ändamål
för nästa budgetår.
De föreslagna åtgärderna beträffande skatteunder lagsgrad erade
statsbidrag till kommunerna för speciella ändamål och
kommunala bidrag till vissa statliga utgifter har till syfte att bidragen
skall utgå med i stort sett oförändrade belopp. Utskottet finner de
föreslagna åtgärderna lämpliga och tillstyrker förslaget i denna del. I likhet
med departementschefen anser utskottet att de ifrågasatta åtgärderna inte
bor omfatta skattelindringsbidraget åt synnerligt skattetyngda kommuner.
Såsom utskottet tidigare anfört bör det ankomma på den kommande utredningen
rörande den kommunala skatter! t jämningen att pröva denna
fråga.
Utskottet tillstyrker slutligen att erforderliga författningsföreskrifter
får utfärdas i administrativ ordning.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet
1. att motionerna I: 465 och II: 576, såvitt nu är i fråga»
ej må av riksdagen bifallas;
2. att motionen II: 560 ej må av riksdagen bifallas;
3. att motionen II: 552, såvitt nu är i fråga, ej må av riksdagen
bifallas;
4. att riksdagen må
a) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å
motionerna 1:456 och 11:572, såvitt nu är i fråga, besluta
att full kompensation till kommunerna för skatteunderlagsbortfallet
i samband med ortsavdragsreformen skall utgå under
tre år,
b) med godkännande i övrigt av i statsrådsprotokollet över
finansärenden för den 22 februari 1957 angivna allmänna
grunder för statsbidrag till kommunerna i anledning av ortsavdragsreformen
bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda föreskrifter
i ämnet,
c) godkänna vad i nämnda statsrådsprotokoll förordats beträffande
vissa skatteunderlagsgraderade statsbidrag för
speciella ändamål och vissa kommunala bidrag till statliga
utgifter samt bemyndiga Kungl. Maj :t att utfärda härför erforderliga
föreskrifter,
d) till Skatteersättning till kommunerna m. in. för budgetåret
1957/58 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 295 000 000 kronor;
Statsutskottets utlåtande nr 95 år 1957
13
5. att motionerna I: 275, II: 97 och II: 350 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 30 april 1957
På statsutskottets vägnar:
GUSTAF KARLSSON
Närvarande: se under utlåtandet nr 96.
Reservationer
1) av fröken Andersson och herr Gerhard Nilsson i Gävle, vilka ansett
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 8, som börjar med »En tid»
och slutar med »sjuårig reduceringstid», bort ha följande lydelse:
»I likhet med vad i motionerna I: 456 och II: 572 framhållits anser utskottet,
att kommunerna bör kunna anpassa sig efter de nya förhållandena utan
att övergångstiden göres så lång som föreslagits i propositionen. De skäl, som
motionärerna anfört för en kortare övergångstid, anser utskottet bärande,
särskilt som de härigenom minskade statsutgifterna bör användas enbart för
skattesänkningar. Utskottet föreslår därför att den tidsperiod, under vilken
full kompensation skall utgå till alla kommuner för skatteunderlagsbortfallet,
begränsas till år 1958 samt att statsbidraget därefter reduceras under
åren 1959—1963 enligt den avskrivningsskala, som föreslagits i propositionen.
Yrkandet i motionen II: 560 om förlängning av reduceringstiden till sju
år kan utskottet inte biträda.»
dels ock att utskottets hemställan under punkten 4 a) bort ha följande
lydelse:
»a) i anledning av Ivungl. Maj :ts förslag och med bifall
till motionerna I: 456 och II: 572, såvitt nu är i fråga, besluta
att full kompensation till kommunerna för skatteunderlagsbortfallet
i samband med ortsavdragsreformen skall utgå
under ett år,»
2) av herr Staxäng.