Statsutskottets utlåtande nr 87 år 7957
1
Nr 87
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
understöd åt båttrafiken i Stockholms skärgård jämte
i ämnet väckt motion.
(1 :a avd.)
Sedan Kungl. Maj:t i propositionen nr 1 under tionde huvudtiteln (punkt
94) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till
Understöd åt skärgårdsrederier för budgetåret 1957/58 beräkna ett reservationsanslag
av 210 000 kronor, har Kungl. Maj:t i propositionen nr 124, under
åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden
för den 15 mars 1957, föreslagit riksdagen att till Understöd åt båttrafiken
i Stockholms skärgård för nämnda budgetår under tionde huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 250 000 kronor.
Vidare bar i en inom andra kammaren av herrar Karlsson i Stuvsta och
Johansson i Stockholm väckt motion (II: 622) hemställts, att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening giva till känna de synpunkter
på trafikens ordnande i Stockholms skärgård som i motionen anförts.
Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande,
hänvisas till motionen. I densamma förordas en lösning av trafikproblemen
i Stockholms skärgård genom tillskapandet av ett statskommunalt trafikföretag.
Anslaget till Understöd å skärgårdsrederier är för innevarande budgetår
uppfört med 210 000 kronor.
Detta anslag har under en följd av år avsetts för bidrag till reguljär båttrafik
i Stockholms och Bohusläns skärgårdar enligt särskilda avtal. Vidare
har från anslaget bestritts kostnaderna för arvode till en statlig granskningsman
för den subventionerade båttrafiken i Bohuslän.
Enligt det för båttrafiken i Bohusläns skärgård gällande avtalet är någon
ytterligare medelsanvisning ej erforderlig för nästa budgetår. Arvode till
granskningsmannen skall dock utgå även under budgetåret 1957/58.
Utgångspunkten från statens sida vid behandlingen av frågan om ordnandet
av kommunikationerna i Stockholms skärgård har varit, att staten har
skyldighet att tillse alt den bofasta skärgårdsbefolkningens behov av fastlandsförbindelser
tillgodoses i rimlig utsträckning. Enligt de av statsmakterna
år 1952 fastställda riktlinjerna skulle detta ske genom kombinerade
land- och sjötransporter, därvid vägsystemet skulle utbyggas och sjötransporternas
längd förkortas. I avbidan på genomförandet av vägprogrammet
skulle visst stöd givas åt sjötrafiken.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. G samt. Nr 87
2 Statsutskottets utlåtande nr S7 år 1957
Efter det Stockholms stad fört förhandlingar med staten och Stockholms
läns landsting träffades år 1952 mellan staden och Waxholmsbolaget avtal
om subventionering av bolagets trafikrörelse under seglationsåren 1952/53—
—1958/59 för att bolaget skulle upprätthålla trafik i skärgården enligt en
överenskommen plan. Staten utfäste sig att ersätta staden med hälften av
subventionsbeloppet och landstinget att bidraga med en sjättedel. Enligt
nämnda avtal har bolaget under innevarande seglationsår i subvention från
staten, staden och landstinget erhållit sammanlagt 50(1803 kronor, varav
i statsmedel från anslag under tionde huvudtiteln 203 431 kronor.
Sedan Waxholmsbolaget efter extra bolagsstämma den 3 september 1956
anmält till staden, att bolaget på grund av ekonomisk force majeure icke
kunde fullgöra sina åligganden enligt 1952 års avtal, upptogs under hösten
1956 nya förhandlingar med bolaget. I anslutning härtill träffades den 20
oktober 1956 en tilläggsöverenskommelse till 1952 års avtal, enligt vilken bolaget
under vissa förutsättningar avstod från att till grund för befrielse före
den 1 oktober 1957 från sina trafikåtaganden åberopa omständigheter, som
förelåg eller kunde förutses vid tidpunkten för träffandet av tilläggsöverenskommelsen.
Som motprestation har bolaget erhållit en tilläggsersättning från
staten, staden och landstinget å sammanlagt 400 000 kronor, varav staten
skulle svara för 134 000 kronor.
Genom den förlängning av Waxholmsbolagets trafik som tilläggsöverenskommelsen
möjliggjort, räknade man från det allmännas sida med att vinna
den tid, som erfordrades för en undersökning av frågan om skärgårdstrafikens
framtida ordnande. Sådan undersökning har nu såvitt avser återstoden
av avtalstiden gjorts av en delegation med representanter för de tre subventionsgivande
parterna.
Delegationen har föreslagit ändringar i den till grund för 1952 års avtal
liggande trafikplanen, innebärande indragning av vissa trafiklinjer och nedskärning
av en del turplaner. Från dessa utgångspunkter har delegationen
upptagit förnyade underhandlingar med Waxholmsbolaget. Enighet uppnåddes
därvid om en ändrad trafikplan i huvudsaklig överensstämmelse med det
av delegationen utarbetade förslaget. Den ändrade trafikplanen har ansetts
medföra årliga besparingar å ca 230 000 kronor. Från delegationens sida erbjöds
bolaget utöver den subvention, som utgår enligt 1952 års avtal, antingen
ett indexreglerat bidrag avsett att täcka onormala kostnader för kol
och olja för den subventionerade trafiken eller ett fast årligt bidrag å
120 000 kronor. Sistnämnda bidrag ansågs motsvara — inräknat de besparingar
som uppkommer genom den nya trafikplanen och inkomstökningarna
genom 1956 års taxehöjningar — den tilläggsersättning på 400 000 kronor
som utgår under innevarande seglationsår. Det ökade bidraget har förutsatts
skola bestridas med en tredjedel av envar av de tre subventionsgivarna. Bolaget
å sin sida begärde ett årligt bidrag av 1 354 700 kronor. Då det visade
sig omöjligt att sammanjämka de motsatta uppfattningarna i ersättningsfrågan,
har förhandlingarna med bolaget avbrutits.
Någon annan överenskommelse om fortsatt trafik i Waxholmsbolagets regi
efter den 1 oktober 1957 än de år 1952 ingångna avtalen föreligger sålunda ej.
Statsutskottets utlåtande nr 87 år 1957
3
Åtgärder för att på annat sätt ordna trafiken måste därför förberedas, om
1952 års avtal med bolaget skulle upphöra.
De statliga representanterna i delegationen bar företagit vissa undersökningar
för att utröna kostnaderna för alt upprätthålla en trafik, som i rimlig
utsträckning tillgodoser den bofasta skärgårdsbefolkningens berättigade
anspråk på förbindelser med fastlandet. De gjorda beräkningarna utvisar att
en trafik under liela året av den omfattning, som enligt den av delegationen
föreslagna nya trafikplanen avsetts att upprätthållas under tiden den 1 oktober—den
30 april, torde kunna anordnas till en nettokostnad för det allmänna
icke överstigande 250 000 kronor. Därvid förutsättes dock att en närmare
utformning av trafikplanen skall ske i samråd med det eller de trafikföretag,
som kan komma att upprätthålla trafiken.
De av departementschefen utsedda företrädarna för staten kommer att
tillsammans med representanterna för staden och landstinget närmare utreda
de former, i vilka skärgårdsförbindelserna skall ordnas efter den 1 oktober
1957, om Waxholmsbolaget då ej fortsätter trafiken. Kungl. Maj :t
torde, framhåller departementschefen, i detta läge — om riksdagen ej anför
erinran häremot — få träffa erforderliga åtgärder för att trafiken skall
upprätthållas under nästa seglationsår under beaktande av att nettokostnaden
för statsverket därvid får utgöra högst det belopp, som angivits av de
statliga förhandlingsdelegerade, nämligen 250 000 kronor. Departementschefen
förutsätter dock att övriga av trafiken intresserade parter skall vara
Villiga att lämna sin medverkan även i ekonomiskt hänseende, varigenom
kostnaden för statsverket i motsvarande mån torde kunna minskas.
Någon formell uppsägning av 1952 års avtal har ännu icke gjorts av Waxholmsbolaget.
Den möjligheten synes departementschefen därför böra hållas
öppen, att bolaget — som enligt uppgift den 25 mars 1957 skall hålla
extra bolagsstämma — sedermera kan visa sig vara villigt att acceptera en
revision av 1952 års avtal i anslutning till de av företrädarna för staten,
staden och landstinget framlagda förslagen. För egen del anser departementschefen
dessa förslag i huvudsak kunna godtagas. I föreliggande situation
synes det departementschefen mindre välbetänkt att i denna för skärgårdsbefolkningen
betydelsefulla fråga på förhand binda sig för en bestämd
lösning. Departementschefen förordar därför, att Kungl. Maj :t bemyndigas
att — om förutsättningar skulle visa sig föreligga att med Waxholmsbolaget
träffa avtal om fortsatt trafik i huvudsaklig överensstämmelse
med ettdera av de av förhandlingsdelegationen framlagda förslagen — besluta
om statens medverkan härvid.
Eu redogörelse i ärendet kommer all lämnas nästa års riksdag. A riksslaten
för budgetåret 1957/58 anses nu för ändamålet under tionde huvudtiteln
böra uppföras ett särskilt reservationsanslag till Understöd åt båttrafiken
i Stockholms skärgård. Från anslaget föreslås skola bestridas — utöver
de kostnader för ordnandet av trafiken i Stockholms skärgård, som
enligt vad bär anförts kan komma att åvila statsverket — även de kostnader,
som enligt 1952 års avtal med Waxholmsbolaget skall bestridas i efterskott
för innevarande seglationsår, i den mån tillgängliga medel under det
4
Statsutskottets utlåtande nr 87 år 1957
hittillsvarande reservationsanslaget till Understöd åt skärgårdsrederier ej
förslår härför. Medelsbehovet för nästa budgetår kan med nu angivna utgångspunkter
beräknas till 250 000 kronor.
Vad beträffar båttrafiken i Bohusläns skärgård föreslås att det särskilda
arvodet till granskningsmannen för denna trafik i fortsättningen bestrides
från reservationsanslaget till Understöd åt skärgårdsrederier. Någon ytterligare
medelsanvisning för trafiken i Bohuslän erfordras ej för budgetåret
1957/58.
Utskottet. Därest den av Waxholms nya ångfartygs aktiebolag bedrivna
båttrafiken i Stockholms skärgård upphör den 1 oktober 1957, tillstyrker
utskottet, att Kungl. Maj :t bemyndigas träffa erforderliga åtgärder för att
denna trafik skall kunna upprätthållas under nästa seglationsår, därvid
nettokostnaden för statsverket får uppgå till högst 250 000 kronor.
Om förutsättningar skulle visa sig föreligga att med Waxholmsbolaget
träffa avtal om fortsatt trafik i huvudsaklig överensstämmelse med ettdera
av de av den tillsatta förhandlingsdelegationen framlagda förslagen, torde
det få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta om statens medverkan härtill.
Vad departementschefen i övrigt i ärendet anfört har icke givit utskottet
anledning till erinran.
Av det anförda följer, att den föreliggande motionen icke torde böra föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Utskottet hemställer,
a) att riksdagen må till Understöd åt båttrafiken i Stockholms
skärgård för budgetåret 1957/58 under tionde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 250 000 kronor;
b) att motionen II: 622 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 26 april 1957
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Ohlon, Gillström, Näsström,
Hesselbom, fröken Andersson, herrar Gustaf Andersson, Birger Andersson,
Pålsson, Sunne, Rikard Svensson, fröken Ranmark, herrar Söderberg,
Nils Theodor Larsson och Jacobsson; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,
Malmborg, Ståhl, Persson i Växjö, Staxäng, fröken Elmén, herrar Rubbestad,
Svensson i Alingsås, Gustafsson i Stockholm, Nilsson i Göingegården,
Karlsson i Olofström, Nihlfors, fru Thorsson och herr Lassinantti.
670688 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag