Statsutskottets utlåtande nr 70 år 1957
1
Nr 70
Utlåtande i anledning av väckta motioner om likställighet i princip
mellan pensionärer vid av staten övertagna enskilda
järnvägar och motsvarande pensionärer vid
statens järnvägar.
(5:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Hesselbom m. fl. (I: 41) och den andra inom andra kammaren av herr Andreasson
m. fl. (II: 38), har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t begär skyndsam utredning och förslag till 1958 års riksdag om likställighet
i princip mellan pensionärer vid av staten övertagna enskilda järnvägar
och motsvarande pensionärer vid statens järnvägar.
Till stöd för ifrågavarande yrkande anförs i motionen II: 38 följande.
Under de senare årens riksdagar har i motioner framförts förslag om likställighet
i princip mellan pensionärer vid av staten övertagna enskilda järnvägar
och motsvarande pensionärer vid statens järnvägar.
Det måste anses vara ett rättvisekrav att denna fråga bringas till en för
berörda parter godtagbar lösning.
De nu ålderstigna pensionärerna vid f. d. enskilda järnvägar är sämre lottade
än de av deras kamrater som kommit i åtnjutande av statens järnvägars
pensioner. Att denna olikhet uppstått har delvis sin förklaring däri att
1939 års principbeslut om förstatligandet av de enskilda järnvägarna fick
sin tillämpning först under åren 1947—1948. Vad pensionärerna vid Bergslagernas
järnvägar beträffar tillkommer också, som framhållits i motion
II: 158 till 1956 års riksdag, att de vid statsövertagandet inte skulle bliva
sämre ställda än pensionärerna vid statens järnvägar. Detta senare var och
är allt fortfarande en allmän uppfattning bland såväl kommunalmän som
järnvägsanställda, även om det tyvärr ej kom med i den skriftliga överenskommelse
som träffades vid försäljningen av Bergslagernas järnvägar.
Såsom i motionerna omnämnes, har vid de senare årens riksdagar — åren
1952, 1953, 1954 och 1956 — motionsvägen framförts förslag om åstadkommande
av principiell likställighet mellan här ifrågavarande pensionärer och
motsvarande pensionärer vid statens järnvägar. Vid två tillfällen — nämligen
i utskottets utlåtanden nr 194 vid 1953 års riksdag och nr 63 vid 1956
års riksdag — har med siffror belysts, hur pensionsvillkoren gestaltat sig
före resp. efter statsövertagandet av de enskilda järnvägarna. Till dessa sifferuppgifter
må här hänvisas. Sedan emellertid Bergslagernas järnvägars
pensionärsförening i en den 27 februari 1957 dagtecknad, till utskottet ingiven
skrivelse riktat viss kritik mot de sålunda lämnade uppgifterna, återges
1 Dihang till riksdagens protokoll 1957. 6 sam/. Nr 70
2
Statsutskottets utlåtande nr 70 år 1957
i tydlighetens intresse här nedan följande inom järnvägsstyrelsen uppgjorda
sammanställning över de förutvarande kassapensionärernas vid Bergslagernas
järnvägar förmåner före resp. omedelbart efter statsövertagandet,
varvid såsom representativa pensionärsgrupper medtagits dels banvakter och
stationskarlar, dels ock lokförare:
1 1 |
2 |
3 1 |
4 1 |
5 |
6 1 |
7 1 |
8 1 |
9 1 |
10 | |
u |
12 |
Be- fatt- ning |
Kassa- |
1946 års »gåvo- till- lägg* |
S:ma |
Om- räkn. enl. K. K. |
12 % |
S:ma |
Omräkn. enl. K. br. 18/3 1949 |
||||
sion, grund- belopp |
kol. 2 o 3 |
kol. 5 o 6 |
Beg.- und.- lag (= 80 % SJ:s beg.- und.- lag) |
Slut- und.- lag (= 80 * SJ:s slut- und.- lag) |
12 % |
S:ma av kol. 8 o 10 |
S:ma av kol. 9 |
||||
Ban- vakt, Sta- tions- karl |
1848 |
608 |
2 456 |
2 412 |
289 |
2 701 |
2 964 |
2 328 |
355 |
3 319 |
2 683, |
Lok- förare |
2 928 |
788 |
3 716 |
3 660 |
439 |
4 099 |
4 092 |
3 456 |
491 |
4 583 |
dock lägst 2 701 3947, |
dock lägst 4 099 |
Anm. I K.br. 18/3 1949 föreskrives, att pensionstagare icke vid någon tidpunkt
skall komma i åtnjutande av mindre sammanlagda förmåner än om
pensionsregleringen icke kommit till stånd. Denna garantiregel får, såsom
av sammanställningen framgår, betydelse endast vid bestämmande av pensionens
slutunderlag (kol. 12).
Till belysande av de årliga merkostnader, som ett genomförande av den
åsyftade likställigheten i pensionshänseende skulle komma att medföra för
statsverket, återges här nedan följande från järnvägsstyrelsen erhållna uppgifter
avseende nuläget:
F. d. anställningshavare: Kostnad
Antal Järnvägsföretag kronor:
559 f. d. Bergslagernas järnvägar........................ 593 000
139 f. d. Stockholm—Roslagens järnvägar................ 163 000
1 330 övriga f. d. järnvägsföretag.......................... 1 537 000
2 293 000
Statsutskottets utlåtande nr 70 år 1957
3
Efterlevande till f. d. anställningshavare:
487 f. d. Bergslagernas järnvägar........................ 234 000
115 f. d. Stockholm—Roslagens järnvägar................ 66 000
967 övriga f. d. järnvägsföretag.......................... 824 000
1 124 000
Totalkostnaderna för en pensionsreglering enligt de i motionerna angivna
grunderna (inkl. kostnader för rörligt tillägg, f. n. 71 %) skulle alltså f. n.
belöpa sig till i runt tal 3,4 milj. kronor per år. Till jämförelse må meddelas,
att motsvarande totalkostnader avseende tidpunkten den 1 april 1953 av
järnvägsstyrelsen då uppskattades till 3,6 milj. kronor per år. Kostnaderna
är alltså inte nämnvärt lägre f. n. än år 1953.
Utskottet. När frågan om en förbättring av pensionsförmånerna för de pensionärsgrupper
det här gäller nu ånyo motionsvägen förts på tal, må till en
början erinras om innebörden av den pensionsreglering, som beslöts vid 1948
års riksdag. Den innebar för de pensionärer, som avgått ur det enskilda järnvägsföretagets
tjänst före statsövertagandet, att tjänste- och familjepensionerna
—- de s. k. kassapensionerna — bringades att motsvara 80 procent av
pensionerna till motsvarande f. d. statliga anställningshavare. Pensionsregleringen
byggde på ett av järnvägsstyrelsen framlagt förslag, som accepterats
av svenska järnvägsmannaförbundet. De gamla kassapensionerna hade
— i åtskilliga fall betydligt — understigit de nya; billighetsskäl hade emellertid
ansetts tala för en pensionsreglering enligt järnvägsstyrelsens linje.
Riksdagen underströk särskilt, att några rättsliga förpliktelser gentemot de
pensionärer, som avgått före statsövertagandet, samt deras efterlevande över
huvud taget inte åvilade staten; pensionsregleringen karakteriserades i stället
som ett statligt inskridande av humanitära bevekelsegrunder.
Såsom utskottet vid tidigare tillfällen haft anledning framhålla, bör grundvalarna
för 1948 års riksdagsbeslut inte i efterhand rubbas med mindre nya
omständigheter tillkommit som skulle kunna motivera ett ändrat ståndpunktstagande.
Utskottet hyser alltjämt den uppfattningen, att några sådana
nya omständigheter inte påvisats. 1948 års pensionsreglering innebar enligt
utskottets mening en godtagbar lösning av pensionsfrågan. Härvidlag hänvisar
utskottet till det i utskottets utlåtanden nr 194 vid 1953 års riksdag
och nr 63 vid 1956 års riksdag förebragta siffermaterialet och, vad särskilt
Bergslagernas järnvägars pensionärer beträffar, till den ovan intagna sifferuppställningen.
I detta sammanhang finner utskottet det angeläget fastslå, att den i Bergslagernas
järnvägars pensionärsförenings skrivelse av den 27 februari 1957
framförda kritiken mot det av utskottet tidigare, på grundval av uppgifter
från järnvägsstyrelsen förebragta jämförelsematerialet icke äger fog för sig.
I skrivelsen göres exempelvis gällande, att skillnaden mellan pensionsförmånerna
i stationskarlsgruppen före resp. efter statsövertagandet av Bergsla
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 70 år 1957
gernas järnvägar utgjort icke 1 116 kronor utan endast 200 kronor. Såsom av
fjolårets siff er jämförelse och även av den ovan redovisade framgår, utgör
emellertid skillnadsbeloppet just 1 116 kronor (ökning från 1 848 kronor till
2 964 kronor), därest — såsom uttryckligen angivits — jämförelse göres mellan
kassapensionens grundbelopp och den nya pensionens grundbelopp. En
jämförelse mellan de sammanlagda pensionsförmånerna i stationskarlsgruppen
före resp. efter statsövertagandet visar följande. De sammanlagda förmånerna
före statsövertagandet utgjorde (1 848 + 608=) 2 456 kronor; efter
omräkning enligt kungörelsen 1947:657 utgjorde de 2 701 kronor; motsvarande
förmåner efter omräkning enligt kungl. brevet den 18 mars 1949 utgjorde
i begynnelseunderlag 3 319 kronor och i slutunderlag 2 683 kronor,
vilket sistnämnda belopp emellertid enligt den s. k. garantiregeln uppräknades
till nyssnämnda 2 701 kronor. Vid en dylik jämförelse bör enligt utskottets
mening mot varandra ställas å ena sidan de sammanlagda kassapensionsförmånerna
och å andra sidan den nya pensionens begynnelseunderlag,
inte dess slutunderlag; det sistnämnda är ju avvägt med hänsyn till folkpensionen
och tillämpas för praktiskt taget alla pensionärsgrupper. Att vid jämförelsen
mellan pensionsförmånerna före och efter förstatligandet av Bergslagernas
järnvägar den 1 juli 1948 bör räknas med de under 1946 från järnvägsföretaget
utbetalda tillfälliga bidragen och inte, såsom pensionärsföreningen
gör, med de högre tillskott till grundpensionen, som företaget år
1947 beviljade sin personal, har utskottet redan i fjol haft anledning att särskilt
understryka. Den år 1948 träffade överenskommelsen om statsövertagandet
byggde nämligen på förutsättningen, att 1946 års förmåner skulle
bilda utgångspunkt för pensionsregleringen. Det av pensionärsföreningen
härvidlag förda resonemanget faller helt utom ramen för den skriftligen träffade
uppgörelsen.
Såsom framgår av de i det föregående lämnade uppgifterna skulle en pensionsreglering
efter de i motionerna angivna riktlinjerna draga en årlig kostnadsökning
av omkring 3,4 milj. kronor. Motsvarande siffra utgjorde den 1
april 1953 3,6 milj. kronor.
Under hänvisning till det anförda finner sig utskottet böra avstyrka motionärernas
förslag om att riksdagen hos Kungl. Maj :t skulle hemställa om
skyndsam utredning och förslag till 1958 års riksdag i syfte att åstadkomma
likställighet i pensionshänseende mellan de här ifrågavarande pensionärsgrupperna
och motsvarande pensionärer vid statens järnvägar.
Utskottet hemställer,
att motionerna 1:41 och 11:38 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 5 april 1957
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Statsutskottets utlåtande nr 70 år 1957
5
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Karl Andersson, Gillström,
Boman, Hesselbom, fröken Andersson, herrar Sundelin, Birger Andersson,
Thun, Holmqvist, Sunne, Rikard Svensson, Söderberg, Nils Theodor
Larsson och Bengtson; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,
Petterson i Degerfors, Thapper, Ståhl, Staxäng, fröken Elmén, herrar Gustafsson
i Stockholm, Karlsson i Olofström, Gustafsson i Skellefteå, Almgren,
Andreasson, Nelander och Svensson i Stenkyrka.
Reservation
av herrar Karl Andersson, Hesselbom, Sunne, Thapper, Ståhl, fröken Elmén,
herrar Andreasson och Nelander, vilka ansett att utskottet med hänvisning
till innehållet i motionerna I: 41 och II: 38 bort hemställa,
att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 41 och II:
38, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning
och förslag till 1958 års riksdag om likställighet i
princip mellan pensionärer vid av staten övertagna enskilda
järnvägar och motsvarande pensionärer vid statens järnvägar.
670618 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag