Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
1
Nr 6
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter
för budgetåret 1957/58 under sjätte huvudtiteln,
avseende anslagen inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta
motioner m. m.
(4:e avd.)
Kommunikationsdepartementet
1 :o) Kommunikationsdepartementet: Avlöningar. I propositionen nr 1
har Kungl. Maj :t under sjätte huvudtiteln (punkt 1, s. 1—3 av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 3 januari
1957) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att i personalförteckningen
för kommunikationsdepartementet vidtaga i statsrådsprotokollet
angiven ändring, dels godkänna av departementschefen förordad
avlöningsstat för kommunikationsdepartementet, att tillämpas tills
vidare fr. o. in. budgetåret 1957/58, dels ock till Kommunikationsdepartementet:
Avlöningar för budgetåret 1957/58 anvisa ett förslagsanslag av
1 049 700 kr.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 915 800 kr.
Kungl. Maj.ts förslag innebär, förutom vissa automatiska kostnadsförändringar,
utbyte av en befattning som sakkunnig för lagstiftningsärenden
mot eu byråchefstjänst för lagärenden i Cr 13. Vidare föreslås — i enlighet
med vad chefen för finansdepartementet bärutinnan anfört Aid anmälan
av för flera huvudtitlar gemensamma frågor — upptagande under
departementets avlöningsstat av eu förslagsvis betecknad anslagspost till
Ersättningar till expertis och tillfällig arbetskraft. Mcdelsbehovet under
posten bar uppskattats till 85 000 kr. I anslutning härtill förordas att ickeordinarieposten
erhåller benämningen avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal.
1—548 57 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 6 saml. Nr G
2
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
Utskottet. Under erinran om att riksdagen numera fattat beslut i enlighet
med Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen under för flera huvudtitlar gemensamma
frågor i förevarande avseende gjorda framställning får utskottet,
som icke funnit anledning till erinran mot vad Kungl. Maj :t i övrigt i
detta sammanhang föreslagit, hemställa,
att riksdagen må
a) bemyndiga Kungl. Maj :t att i personalförteckningen
för kommunikationsdepartementet vidtaga i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för den 3 januari 1957
förordad ändring;
b) godkänna följande avlöningsstat för kommunikationsdepartementet,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret
1957/58:
Avlöningsstat
1. Avlöning till departementschefen .................. 37 800
2. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 447 200
3. Ersättningar till expertis och tillfällig arbetskraft,
förslagsvis .......................................... 85 000
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ... 267 300
5. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. 212 400
Summa kr. 1 049 700
c) till Kommunikationsdepartementet: Avlöningar för budgetåret
1957/58 anvisa ett förslagsanslag av 1 049 700 kr.
2:o) Kommunikationsdepartementet: Omkostnader. I enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 2, s. 3), som innebär oförändrad medelsanvisning
för nästa budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Kommunikationsdepartementet: Omkostnader
för budgetåret 1957/58 anvisa ett förslagsanslag
av 66 000 kr.
Väg- och vattenbyggnadsväsendet
3:o) Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar. Kungl. Maj :t har
(punkt 3, s. 4—13) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t
att i personalförteckningen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vidtaga i
statsrådsprotokollet angivna ändringar, dels godkänna av föredraganden
förordad avlöningsstat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att tillämpas
tills vidare fr. o. m. budgetåret 1957/58, dels ock till Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen:
Avlöningar för budgetåret 1957/58 anvisa ett förslags
-
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957 3
anslag av 8 335 500 kr., varav nio tiondelar att avräknas mot automobilskattemedlen.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 8 003 000 kr.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt, att anslaget liöjes med
1 131 416 kr.
Beträffande den närmare innebörden av styrelsens framställning torde
få hänvisas till propositionen (s. 4—10).
över framställningen ha yttranden avgivits av statskontoret och statens
tönenämnd (s. 6 och 9).
Föredraganden bär anfört följande.
»Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sina egentliga petita för nästa
budgetår dels hemställt om åtgärder för att bemästra svårigheterna att få
och behålla personal på de högre tekniska tjänsterna, dels ock äskat bl. a.
viss mindre personalförstärkning å byggnads- och underhållsbyrån och
administrativa byrån.
Sedermera har styrelsen den 8 oktober 1956 framlagt förslag till en
genomgripande omorganisation och förstärkning av vägbyrån, innefattande
delning av byrån i en byrå för vägsidans utrednings- och planläggningsfrågor
och en byrå för trafikärenden, samt inrättande av 39 nya pensionsberättigande
tjänster. Merkostnaderna i avlöningar för den nya organisationen,
som styrelsen föreslår böra genomföras fr. o. m. nästa budgetår,
har styrelsen beräknat till ca 583 000 kr.
Slutligen har styrelsen i samråd med statens organisationsnämnd, statens
sakrevision och riksräkenskapsverket i skrivelse den 20 november 1956
anmält resultatet av den översyn av formerna för rationaliseringsverksamheten
inom väg- och vattenbyggnadsverket, som verkställts enligt uppdrag
av Kungl. Maj :t, samt framlagt därav föranledda förslag. Dessa avser bl. a.
dels en väsentlig utbyggnad av den egentliga rationaliseringen, vars huvudobjekt
är arbetsmetoder och arbetsorganisation, dels en förstärkning av
verkets interna teknisk-ekonomiska granskningsverksamhet (sakkontrollen),
dels ock överflyttning till riksräkenskapsverket och förstärkning av
siffergranskningen av vägförvaltningarnas räkenskaper. Merkostnaderna för
den föreslagna organisationen i utbyggt skick uppgår till ca 585 000 kr.
Organisationsplanen med sammanlagt 24 nya tjänster förutsättes bli i sin
helhet fastställd av statsmakterna fr. o. in. nästa budgetår. På grund av
rekryteringssvårigheterna uppskattas den behövliga anslagsökningen för
nästa budgetår kunna begränsas till ca 185 000 kr. för väg- och vattenbyggnadsverket
och 40 000 kr. för riksräkenskapsverket.
De av styrelsen framlagda omorganisationsförslagen berör i vad avser
vägbyrån och formerna för rationaliseringsarbetet mycket viktiga och cen
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 6 är 1957
trala delar av verkets verksamhet. Med hänsyn till de angelägna behov,
som dessa båda förslag är avsedda att tillgodose, skulle det i och för sig
vara synnerligen önskvärt, om de kunde förverkligas redan fr. o. m. nästa
budgetår. Flera faktorer samverkar emellertid till att så ej är möjligt eller
lämpligt. Förslagen är nämligen, såsom framgår av vad tidigare angivits,
sent framlagda och är f. n. föremål för remissbehandling. Båda förslagen
är vidare mycket kostnadskrävande och förutsätter inrättandet av ett stort
antal ordinarie och extra ordinarie tjänster. En överarbetning av desamma
framstår därjämte som nödvändig. Min avsikt är emellertid att söka handlägga
dessa organisationsförslag så att en redovisning av deras närmare
innebörd och ett ställningstagande till desamma skall kunna framläggas
för riksdagen senast i 1958 års statsverksproposition.
Vissa särskilt angelägna behov ifråga om personalförstärkning och ändring
av tjänster inom styrelsen synes emellertid böra och kunna tillgodoses
redan under budgetåret 1957/58. De förslag, som jag i enlighet härmed i
det följande framlägger, bygger på förutsättningen, att de ej föregriper en
kommande omorganisation. Vid bedömandet av vilka åtgärder, som närmast
behöver vidtagas för styrelsens del, har jag ansett mig böra taga
särskild hänsyn till vad styrelsen anfört om svårigheterna att få eller behålla
ingenjörer med högre teknisk utbildning. Mina förslag upptager därför
bl. a. inrättandet av vissa pensionsberättigande tekniska befattningar,
som framstår som särskilt behövliga, men även inrättandet av administrativa
tjänster.
I anledning av vad styrelsen anmält rörande arbetsförhållandena inom
konstruktionsbyrån och i anslutning till styrelsens i tidigare petita gjorda
hemställan om överförande på extra ordinarie stat av vissa extra tjänster
där föreslår jag, att två nya extra ordinarie ingenjörsbefattningar inrättas
inom denna byrå, nämligen en som byrådirektör i lönegrad 31 och en som
byråingenjör i lönegrad 27.
På byggnads- och underhållsbyrån synes en ingenjör höra mera långsiktigt
avdelas för att biträda med den centrala handläggningen av de allt
mer viktiga frågorna rörande beläggning av grusvägbanorna. För detta
ändamål torde styrelsen böra erhålla ytterligare en tjänst som förste byråingenjör
i Ce 29.
Övertygande skäl synes mig vidare ha förebragts för att administrativa
byrån tillföres ytterligare arbetskraft, icke minst för handläggning av sådana
personalärenden och administrativa frågor, vilka berör statens bilinspektion
och som ankommer på styrelsen i dess egenskap av chefsmyndighet
över inspektionen. Jag tillstyrker därför att styrelsen får anställa
ännu en förste byråsekreterare i Ce 27 på administrativa byrån.
Beträffande vägbyrån kan otvivelaktigt skäl förebringas, för att man
bl. a. genom delning av byrån bör söka finna en lösning av frågan om en
lämplig organisation för handläggning av vägbyråns nuvarande arbetsupp
-
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
5
gifter, närmast planering och projektering samt vägtrafikarbetet. De riktlinjer,
som styrelsen i sitt organisationsförslag i sådant avseende uppdragit,
synes mig i princip kunna läggas till grund för de fortsatta överväganden
i frågan, som framstår såsom nödvändiga. Inom ramen för sina befogenheter
synes styrelsen böra vidtaga de åtgärder, som utan att föregripa ett
slutligt ställningstagande till omorganisationsfrågan är ägnade att underlätta
arbetet på byrån. Icke minst synes man därvid böra söka överflytta
icke tekniska arbetsuppgifter från teknikerna till administrativ personal.
Styrelsens förslag om inrättandet av en administrativ byrådirektörsbefattning
som chef för vägbyråns sekretariat för handläggning av administrativa
ärenden finner jag därför välbetänkt och bör för nästa budgetår föranleda
att en nuvarande tjänst såsom förste byråsekreterare i Ca 29 ändras till
en tjänst som byrådirektör i Ca 31. Vidare föreslår jag att eu byrådirektörstjänst
i Cg 31 på byråns avdelning för städerna förändras till extra
ordinarie. Det framstår slutligen som särskilt angeläget att inom vägbyråns
vägtrafikavdelning möjlighet skapas för en intensifiering av arbetet
med främst trafiksäkerhetsfrågor och den centrala ledningen av bilinspektionen.
Jag torde här bl. a. få erinra om 1955 års statsrevisorers uttalande
1 denna fråga. Jag anser mig i enlighet härmed i så måtto böra tillstyrka
styrelsens förslag i dessa delar att en byrådirektörstjänst i Cg 31 förändras
till extra ordinarie samt att styrelsen får anställa en byråingenjör i Ce 27.
Med hänsyn till den relativt stora behållning, som den 30 juni 1956 förelåg
i fråga om medel till extra och tillfällig personal under styrelsens avlöningsanslag,
förutsätter jag vidare, att styrelsen genom lämplig medelsdisposition
skall kunna anställa den extra arbetskraft å framför allt vägbyrån,
som befinnes oundgängligen nödvändig. Ett av styrelsen i detta
sammanhang anmält behov, som därvid tills vidare borde kunna tillgodoses
med extra arbetskraft, är utvecklandet av fotogrammetriska metoder
vid projektering.
De av mig sålunda föreslagna nya tjänsterna och tjänsteförändringarna
medför dels ett ökat medelsbehov av 43 128 kr., dels ock att ett belopp om
117 252 kr. bör överföras från posten Avlöningar till tillfällig personal in. in.
till att fördelas mellan posterna Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
och Rörligt tillägg.
Under hänvisning till vad chefen för civildepartementet anfört i bilaga
2 till innevarande års statsverksproposition bör dessutom vissa löneregleringar
vidtagas. Sålunda föreslås dels uppflyttning till Cp 16 av tjänsten
som överingenjör vid konstruktionsbyrån i Cp 15 samt till Cp 10 av tjänsten
som byrådirektör vid byggnads- och underhållsbyrån i Cp 9, av de tre
byrådirektörstjänsterna vid konstruktionsbyrån i Ca 33, av tjänsten som
byrådirektör vid förråds- och verkstadsbyrån i Ca 33, av tjänsten som
gatuinspektör i Ca 33, av tjänsten som väginspektör i Ca 33 och av eu
tjänst som byrådirektör vid konstruktionsbyrån i Ca 31, varvid förutsättes
6
Statsutskottets utlåtande nr 6 är i957
att en byrådirektörstjänst i Cg 33 indrages. Merkostnaderna för dessa löneregleringar
beräknar jag till 26 484 kr.
För automatiska utgiftsstegringar avseende löneklassuppflyttningar samt
höjt rörligt tillägg torde böra upptagas ett föreslaget belopp av (49 000 +
213 872) 262 872 kr., medan jag ej anser det erforderligt att beräkna ytterligare
medel under posten Avlöningar till tillfällig personal in. m.
I överensstämmelse härmed uppföres anslaget med (8 003 000 + 43 128
+ 26 484 + 262 872) avrundat 8 335 500 kr. Anslaget bör fördelas på olika
poster på sätt framgår av avlöningsstaten i efterföljande hemställan.
En kontorsbiträdestjänst bör jämlikt grunderna för den reglerade befordringsgången
i enlighet med styrelsens förslag erhålla ordinarie anställning,
varför i personalförteckningen bör uppföras ytterligare eu sådan
tjänst. I personalförteckningen för styrelsen bör vidare uppföras följande
ytterligare tjänster, nämligen en överingenjör i Cp 16, sex byrådirektörer
i Cp 10, en gatuinspektör i Cp 10, en väginspektör i Cp 10, en byrådirektör
i Ca 31, tre byrådirektörer i Ce 31, en förste byråingenjör i Ce 29, en förste
byråsekreterare i Ce 27 samt två byråingenjörer i Ce 27. Ur personalförteckningen
bör i stället utgå en överingenjör i Cp 15, en byrådirektör i
Cp 9, fyra byrådirektörer i Ca 33, en gatuinspektör i Ca 33, en väginspektör
i Ca 33, en byrådirektör i Ca 31 och en förste byråsekreterare i Ca 29.»
Utskottet. Såsom av det anförda framgår har föredraganden förklarat
sig ännu icke beredd att taga ställning till de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framlagda förslagen till omorganisation och förstärkning av
vägbyrån samt av rationaliseringsverksamheten inom verket. Nämnda förslag
vore nämligen relativt sent framlagda och ännu föremål för remissbehandling.
Beträffande vägbyrån anses dock — med hänsyn till byråns
angelägna arbetsuppgifter med planering och projektering samt med vägtrafikarbetet
— önskvärt att vissa ändringar i dess organisation vidtagas
redan under nästa budgetår. I enlighet härmed förordas inrättandet av
en administrativ byrådirektörsbefattning i lönegrad Ca 31 som chef för
byråns sekretariat, varvid en nuvarande tjänst som förste byråsekreterare
i lönegrad Ca 29 utgår. Härjämte föreslås förändring av två byrådirektörstjänster
i Cg 31 på byråns avdelning för städerna resp. vägtrafikavdelningen
till extra ordinarie, varjämte på sistnämnda avdelning tillkommer en
byråingenjörstjänst i Ce 27. Styrelsen förutsättes tillika inom ramen för
sina befogenheter vidtaga de åtgärder i övrigt som äro ägnade att underlätta
arbetet på byrån, varvid i görligaste mån ett överförande av icke-tekniska
arbetsuppgifter från teknisk till administrativ personal anses böra
komma till stånd.
Föredraganden tillstyrker vidare inrättandet av extra-ordinarie befattningar
som byrådirektör i lönegrad 31 och byråingenjör i lönegrad 27 på
Statsutskottets utlåtande nr 6 dr 1957
7
konstruktionsbyrån, som förste byråingenjör i lönegrad 29 på byggnadsoch
underhållsbyrån och som förste byråsekreterare i lönegrad 27 på
administrativa byrån, samt erinrar om att i annat sammanhang lönereglering
förordats av vissa högre tekniska tjänster inom styrelsen. Den extra
arbetskraft som befinnes oundgängligen nödvändig å framför allt vägbyrån
och avseende bl. a. projektering medelst fotogrammetriska metoder förutsättes
styrelsen kunna anställa genom lämplig disposition av anvisade
medel till extra och tillfällig personal.
Slutligen äskas medel för automatiska utgiftsstegringar i anledning av
löneklassuppflyttningar och höjt rörligt tillägg, varjämte jämlikt grunderna
för den reglerade befordringsgången föreslås ordinariesättning av en kontorsbiträdestjänst.
Totalt skulle därmed det för nästa budgetår erforderliga
anslaget till avlöningar uppgå till 8 335 500 kr.
Mot vad föredraganden sålunda anfört och förordat har utskottet icke
funnit anledning till erinran. Med omförmälan jämväl att riksdagen numera
biträtt det av Kungl. Maj :t vid anmälan av För flera huvudtitlar
gemensamma frågor framlagda förslaget om reglering av vissa högre tekniska
tjänster inom styrelsen hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) bemyndiga Kungl. Maj :t att i personalförteckningen för
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vidtaga i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för den 3 januari 1957
förordade ändringar;
b) godkänna följande avlöningsstat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret
1957/58:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 2 286 500
2. Arvoden, bestämda av Kungl. Maj :t ............... 7 000
3. Avlöningar till tillfällig personal m. m., förslagsvis
...................................................... 1 200 800
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ...... 3 238 200
5. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. 1 603 000
Summa kr. 8 335 500
c) till Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar för
budgetåret 1957/58 anvisa ett förslagsanslag av 8 335 500 kr.,
varav nio tiondelar att avräknas mot automobilskattemedlen.
4:o) Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Omkostnader. I enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 4, s. 14—16), som innebär en med 101 100
kr. ökad medelsanvisning för nästa budgetår, hemställer ulskottet,
8
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
att riksdagen må till Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen:
Omkostnader för budgetåret 1957/58 anvisa ett förslagsanslag
av 1 346 200 kr., varav nio tiondelar att avräknas mot
automobilskattemedlen.
5:o) Vägförvaltningarna: Avlöningar. Kungl. Maj :t har (punkt 5, s.
16—17) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att i personalförteckningen
för vägförvaltningarna vidtaga i statsrådsprotokollet
angivna ändringar, dels godkänna av föredraganden förordad avlöningsstat
för vägförvaltningarna, att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1957/58,
dels ock till Vägförvaltningarna: Avlöningar för budgetåret 1957/58 anvisa
ett förslagsanslag av 22 385 400 kr., varav nio tiondelar att avräknas
mot automobilskattemedlen.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 21 530 000 kr.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har föreslagit, att anslaget ökas med
857 000 kr.
Beträffande den närmare innebörden av styrelsens framställning torde
få hänvisas till propositionen (s. 16).
Kungl. Maj:ts förslag innebär, förutom automatiska utgiftsökningar om
770 200 kr.,
att — med hänsyn till vad chefen för civildepartementet anfört under
För flera huvudtitlar gemensamma frågor — de nuvarande distriktsingenjörstjänsterna
vid vatten- och avloppsorganisationen uppflyttas från Ce 31
till Ce 33;
att nämnda organisation, som befunnits böra utbyggas till att omfatta
en distriktsingenjörstjänst i varje län med undantag för Gotlands län, i enlighet
härmed tillföres ytterligare två sådana tjänster i Ce 33;
att tre ingenjörstjänster i Cg 27 förändras till extra ordinarie;
samt att två kontorsbiträden jämlikt grunderna för den reglerade befordringsgången
erhålla ordinarieanställning.
Ett bifall till Kungl. Maj :ts här redovisade förslag medför en med
855 400 kr. ökad medelsanvisning.
Utskottet. Det vid anmälan av För flera huvudtitlar gemensamma
frågor framlagda förslaget om lönereglering av distriktsingenjörstjänsterna
vid vatten- och avloppsorganisationen har numera bifallits av riksdagen.
Under hänvisning härtill och då utskottet icke funnit anledning till
erinran mot Kungl. Maj :ts förslag i övrigt under förevarande punkt hemställer
utskottet,
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
9
att riksdagen må
a) bemyndiga Kungl. Maj :t att i personalförteckningen
för vägförvaltningarna vidtaga i statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden för den 3 januari 1957 föroidade
ändringar;
b) godkänna följande avlöningsstat för vägförvaltningarna,
att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1957/58:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
2. Avlöningar till tillfällig personal m. m., förslagsvis
...................................................
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ...
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ...........................
8 233 400
2 170 000
7 436 000
4 546 000
Summa kr. 22 385 400
c) till Vägförvaltningarna: Avlöningar för budgetåret
1957/58 anvisa ett förslagsanslag av 22 385 400 kr., varav nio
tiondelar att avräknas mot aulomobilskattemedlen.
6:o) Vägförvaltningarna: Omkostnader. 1 enlighet med Kungl. Maj :ts
förslag (punkt 6, s. 18—19), som innebär en anslagshöjning för nästa
budgetår med 314 400 kr., hemställer utskottet,
att riksdagen må till Vägförvaltningarna: Omkostnader
för budgetåret 1957/58 anvisa ett förslagsanslag av 4 503 900
kr., varav nio tiondelar att avräknas mot automobilskattemedlen.
7 :o) De lokala vägnämntlerna in. ni. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag
(punkt 7, s. 20), som innebär anslagsökning för nästa budgetår med
50 000 kr., hemställer utskottet,
att riksdagen må till De lokala vägnämnderna m. m. för
budgetåret 1957/58 anvisa ett förslagsanslag av 250 000 kr.,
att avräknas mot aulomobilskattemedlen.
8:o) Reglering av vissa skador inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
ämbetsområde. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 8, s. 20),
som innebär en med 50 000 kr. ökad medelsanvisning för nästa budgetår,
hemställer utskottet,
att riksdagen må till Reglering av vissa skador inom vägoch
vattenbgggnadsstgrelsens ämbetsområde för budgetåret
1957/58 anvisa ett förslagsanslag av 650 000 kr., alt avräknas
mot automobilskattemedlen.
10
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
9:o) Allmän översikt över beräkningen av väganslagen in. in. Före behandlingen
av de olika anslagen till vägunderhåll och vägbyggnader har
Kungl. Maj :t (punkt 9, s. 21—28) lämnat en översikt över beräkningen
av väganslagen m. m.
I skrivelse den 31 augusti 1956 har väg- och vattenbijggnadsstyrelsen
framlagt förslag till anslagsäskande för nästa budgetår i vad avser vägunderhåll
och vägbyggnader in. m.
Styrelsen har inledningsvis lämnat en översiktlig redogörelse för automobilskattemedlens
specialbudget samt därefter beträffande vägunderhållet
betonat, att en mycket genomgripande intensifiering av det normala
vägunderhållet är nödvändig. Därvid måste, framhåller styrelsen fortsättningsvis,
ett ökat arbete nedläggas på att få fram en varaktigare yta
på grusvägbanor med stor trafik utan vidtagande av några egentliga förarbeten.
Även om sådana åtgärder kunna komma att få en mycket kort
livslängd, äro de i många fall motiverade med hänsyn till trafikanternas
berättigade krav på en vägbana, som kan anses trafikabel. Styrelsen finner
det oundgängligt, att en väsentlig höjning omgående sker av anslaget
för det normala vägunderhållet.
Vad angår väg- och gatuinvesteringarna anser styrelsen det ej erforderligt
att med de uttalanden, som gjorts i frågan — främst av statsutskottet
vid behandlingen av förra årets statsverksproposition — nu mera ingående
motivera angelägenheten av att ökade anslag för ifrågavarande ändamål
ställes till förfogande och att dessa oavkortade få tagas i bruk. Styrelsen
erinrar om att anslagsmedlen under de senaste budgetåren anvisats i enlighet
med det program för femårsperioden 1954/55—1958/59, som legat
till grund för 1954 års riksdags beslut om bilskattens storlek. Detta program
var beräknat i 1952 års prisnivå men bör nu uppräknas med hänsyn
till inträffad kostnadsstegring. Detsamma omräknat i 1955 års prisnivå,
samt medelsförbrukningsramarnas storlek för den statliga vägbyggnads\eiksamheten
de kommunala väg- och gatuväsendet i förhållande till antagna investeringsplaner
ha redovisats i två sammanställningar å s. 20 i propositionen.
Styrelsen sammanfattar läget så, att investeringsprogrammet är att anse
som ett minimiprogram, att investeringsbehovet på grund av motorfordonstrafikens
snabba ökning stigit väsentligt över programmet, samt att
en betydande eftersläpning i dess genomförande uppstått genom investeringsbegränsningarna.
Dessa begränsningar medföra ett behov av ökade
resurser för vägunderhållet samt en uppdämning av investeringsbehovet,
som för vägväsendets del är synnerligen olycklig med hänsyn till den starka
stegring av verksamheten som framstår som ofrånkomlig. Styrelsen hänvisar
till att enligt de preliminära resultat, vartill delegationen för över
-
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
11
siktlig vägplanering kommit, skulle för en 20-årsperiod krävas en total investering
av 15—20 miljarder kr. i gatu- och vägarbeten. Med ledning av
delegationens preliminära förslag till stamvägnät m. m. har styrelsen till
1955 års långtidsutredning anmält ett totalt investeringsbehov för det allmänna
vägnätets förnyelse och upprustning under 10-årsperioden 1956—-1965 av 8,o miljarder kr., varav 6,o miljarder kr. för den statliga sektorn
och 2,o miljarder kr. till bidrag för den kommunala sektorn, d. v. s. 600
resp. 200 milj. kr. i genomsnitt per år under tioårsperioden. Om detta skall
uppnås, måste verksamheten stegras i jämn takt från (280 för statliga sektorn
+ 50 för kommunala sektorn) 330 milj. kr. för år 1956 till beräkningsmässigt
(890 resp. 325) 1 215 milj. kr. för år 1965.
Styrelsen framhåller, att verkets möjligheter att öka investeringarna i
erforderlig utsträckning till största delen bero på dess möjligheter att utföra
projekteringsarbetet. Till följd av de nuvarande svårigheterna att behålla
och utöka projekteringspersonalen ser styrelsen ingen annan möjlighet
till verksamhetens snabba utökning än att i så stor utsträckning som
formellt är möjligt låta byggnadsåtgärder utföras utan avvaktan på i sin
helhet fullt färdiga planer, ritningar o. dyl. Med hänsyn till det ogynnsamma
utgångsläget och svårigheten att snabbt öka verksamheten finner
styrelsen, att de statliga väginvesteringarna under år 1957 och 1958 icke
kunna bringas fullt upp i den nivå, som svarar emot det ursprungliga programmets
uppräkning till 1955 års prisnivå (435 resp. 475 milj. kr.). Styrelsen
räknar emellertid med att investeringarna skola kunna öka från 390
milj. kr. år 1957 till 450 milj. kr. år 1958 och 510 milj. kr. år 1959.
Vad beträffar väg- och gatubyggnadsverksamheten inom den kommunala
sektorn har styrelsen med oro konstaterat den eftersläpning jämfört
med tillgängliga medel, som numera gör sig gällande till följd av den allt
kännbarare investeringsbegränsningen. Den del av den kommunala byggnadstillståndskvoten
som är avsedd för arbeten på det statsbidragsberätligade
väg- och gatunätet i städerna har bibehållits oförändrad vid 30
milj. kr. per år sedan år 1953, medan anslaget till Bidrag till byggande av
vägar och gator ökat från 26 milj. kr. arbetsåret 1953 till 90 milj. kr. arbetsåret
1956. För att bemästra trafiksituationen i städerna, vilken med ökningen
av biltrafiken förvärras i allt hastigare takt, samt för utbyggandet
av de viktiga länkar i landets stamvägnät, som äro belägna inom städerna,
framstår det för styrelsen som ofrånkomligt, att den del av den kommunala
byggnadskvoten, som är avsedd för arbeten på städernas statsbidragsberättigade
väg- och gatunät, ges en rimligare proportion i förhållande till
tillgängliga medel än vad som nu är fallet.
För det statliga vägunderhållet räknar styrelsen med eu ökning av 65
milj. kr. till 365 milj. kr. Ökningen beror på förändringar i löne- och prisnivån
samt på större kostnader till följd av den ökade förslitning, som
föranlcdes av trafikökningen.
12
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
För den ordinarie statliga väg- och brobgggnadsverksamheten upptager
styrelsen 450 milj. kr. eller det belopp, som framlagts i samband med utredningen
angående beskattningen av motorfordonstrafiken men höjt med
hänsyn till prisstegringar m. m.
Beträffande anslaget till Vissa vägbyggnadsarbeten beräknas detta avväg-
och vattenbyggnadsstyrelsen efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen
böra upptagas med 43 milj. kr.
Vad angår den kommunala väghållningen meddelar styrelsen, att den beräkning
av kostnaderna för underhåll av vägar och gator, som utgör underlag
för bidragstilldelningen, förnyats under år 1956 och innebär ett statsbidragsbehov
av 47,4 milj. kr. Med hänsyn till förväntad utökning av det
statsbidragsberättigade väg- och gatunätet äskar styrelsen en uppräkning
av anslaget med 10 milj. kr. till 52 milj. kr. För byggande av vägar och
gator räknar styrelsen med det anslagsbelopp, som förutsattes i samband
med utredningen angående beskattningen av motorfordonstrafiken, eller
125 milj. kr., vilket innebär en ökning med 15 milj. kr.
I fråga om enskild väghållning har man att beträffande vägunderhållet
räkna med en fortgående utvidgning av det statsbidragsberättigade vägnätet,
medförande ökat anslagsbehov för bidragsverksamheten. Styrelsen
räknar för nästa budgetår med ett från 15,5 milj. kr. till 18 milj. kr. ökat
anslagsbehov. Jämväl i fråga om bidrag till byggande av enskilda vägar
räknar styrelsen med en höjning av anslaget, nämligen från 14 milj. kr.
till 15 milj. kr.
För administrativa och diverse ändamål ha upptagits ca 69 milj. kr.,
varvid dock de anslag under sjätte, nionde, tionde, elfte och tolfte huvudtitlarna,
som äskas av andra myndigheter än väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
uppförts med samma belopp som för innevarande budgetår.
Totalt skulle alltså utgifterna på automobilskattemedelsbudgeten uppgå
till 1 137 milj. kr. Inkomsterna ha, som nämnts, av styrelsen beräknats till
1 004 milj. kr.
Över styrelsens framställning har utlåtande avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen
(s. 24 och 25), som ånyo betonat önskvärdheten av största möjliga
säsongutjämning inom anläggningsverksamheten. Styrelsen säger sig
vidare vara väl medveten om angelägenheten icke minst ur näringslivets
synpunkt att väg- och brobyggnadsverksamheten ökas men ifrågasätter om
befintliga reservationer och föreslagna anslag med hänsyn till tillgängliga
resurser i fråga om planering och arbetsledning kunna antagas bli förbi
ukade under den avsedda tidsperioden, även om arbetsmarknadsläget i
och för sig skulle medgiva bedrivande av arbetena i sådan omfattning.
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
13
Föredraganden har bl. a. erinrat om att resultatet av 1955 års långtidsutredning
numera föreligger. Han bär emellertid funnit, att utredningsmaterialet
måste ytterligare studeras och bearbetas, innan det kan läggas
till grund för en omprövning av vägprogrammet på längre sikt. Ett ytterligare
skäl till ett anstånd med en dylik omprövning är, att definitivt förslag
till stamvägnät ännu inte föreligger. Föredraganden anser därför,
att utrymmet för väginvesteringarna för år 1958 bör bestämmas med utgångspunkt
från dagens ekonomiska läge och den hittillsvarande omfattningen
av dessa investeringar.
Den stora skillnad, som föreligger mellan å ena sidan det av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen angivna väginvesteringsbehovet och å andra sidan
det utrymme, som långtidsutredningen bedömt möjligt och lämpligt att
ge vägbyggnadsverksamheten fram till år 1960, bör emellertid enligt föredraganden
skänkas särskilt beaktande. Det synes honom därvid välbetänkt
om — utan att ställning närmare tagits till utredningens synpunkter
— vägmyndigheterna likväl lägga upp sitt arbete, icke minst planeringen,
med utgångspunkt från att under de närmaste åren icke några
större förändringar av vägbyggandets omfattning kunna komma till stånd.
Samtidigt synas förberedelser med avseende å bl. a. projektering och arbetskraft
böra träffas för att möjliggöra den större expansion på vägbyggandets
område på något längre sikt, varav behov obestridligen föreligger
och som i ett förändrat konjunkturläge kan bli aktuell.
Härefter framhålles att den för de statliga väginvesteringarna medgivna
medelsförbrukningsramen för år 1956 uppgått till 275 milj. kr., om man
bortser från kostnaderna för Sveriges andel i den s. k. Trondheiinsleden,
samt för år 1957 fastställts till 282 milj. kr. Höjningen har beräknats
möjliggöra för väg- och vattenbyggnadsverket att tillgodogöra sig den
rationaliseringsvinst från år 1956 som sammanhänger med ökad mekanisering
och andra arbetskraftsbesparande åtgärder. Med utgångspunkt från
dessa medelsförbrukningsramar för åren 1956 och 1957 och med beaktande
av att därutöver skola bestridas Sveriges kostnader för Trondheiinsleden
anser föredraganden att man bör kunna räkna med att det vid ingången
av år 1958 kommer att finnas disponibelt omkring 270 milj. kr. under
de statliga vägbyggnadsanslagen, bortsett från de medel, som kunna
komma att anvisas för budgetåret 1957/58.
Fortsättningevis betonas att svårigheterna äro stora att redan omkring
ett år i förväg exakt ange en lämplig ram för det statliga vägbyggandet
under år 1958. För att i görligaste mån underlätta en rationell planläggning
av verksamheten förordas dock att en sådan ram anges redan nu.
Då det ej är möjligt att f. n. göra några hållbara förutsägelser om det
samhällsekonomiska läget under år 1958 synes man därvid i stort sett
böra utgå från det nu rådande läget med beaktande av att uppkommande
rationaliseringsvinst skall komma vägväsendet till godo. Under sådana
14
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
förhållanden har föredraganden ansett sig böra räkna med en medelsförbrukning
under år 1958 av ea 295 milj. kr. Skulle utvecklingen komma
att möjliggöra att vägbyggnads verksam lie ten ökas, bör en höjning av detta
rambelopp givetvis ske, vilket föreslås skola få ankomma på Kungl. Maj:t.
Rörande medelsanvisningen anföres därefter följande.
»Med hänsyn till de stora behållningar, som — enligt var jag tidigare
anfört finnes och beräknas komma att föreligga under anslagen till
Byggande av vägar och broar, torde medelsanvisningen för budgetåret
1957/58 för dessa ändamål kunna begränsas till 175 milj. kr. Även med
detta i förhållande till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens äskande beskurna
belopp kommer medel att finnas disponibla, som medger eu väsentlig ökning
av verksamheten fram till år 1959, därest förutsättningar för en sådan
ökning i övrigt föreligger. Det bör dessutom få ingå i Kungl. Maj:ts befogenheter
på samma sätt som gäller för innevarande budgetår att, om arbetsmarknadsläget
så påkallar, bemyndiga vägförvaltningarna att utöka
byggnadsverksamheten genom att under budgetåret i förväg taga i anspråk
erforderliga belopp av de medel på de kalenderårsberäknade anslagen,
som är avsedda för den ordinarie verksamheten under andra halvåret
1958.
Under anslaget till Vissa vägbyggnadsarbeten har jag, såsom närmare
anmäles under anslaget, i samråd med chefen för socialdepartementet ansett
mig böra äska 35 milj. kr. för att bekosta väg- och gatuarbeten i
arbetslöshetsbekämpande syfte.
Jag förordar alltså, att anslag till statliga väginvesteringar äskas hos
riksdagen med sammanlagt 210 milj. kr.
För det statliga vägunderhållet har jag med hänsyn till förutsebar
reservationsmedelsbehållning under anslaget i slutet av innevarande budgetår
ansett mig kunna begränsa medelsanvisningen till 270 milj. kr.
I fråga om bidragsanslagen till den kommunala väghållningen tillstyrker
jag en medelstilldelning av tillhopa 97 milj. kr. Härav avses 52 milj. kr.
för underhåll av vägar och gator, vilket innebär eu ökning med 10 milj. kr.
Under anslaget till Bidrag till byggande av vägar och gator har en stor
reell medelsbehållning uppstått på grund av byggnadstillståndskvoteringen
på förevarande område, varför medelsäskandet för detta ändamål för nästa
budgetår kan begränsas till 45 milj. kr.
Vad slutligen beträffar bidragsanslagen till enskild väghållning förordar
jag en ökning av medelsanvisningen med 3 milj. kr., så att dessa anslag
för nästa budgetår upptages med tillhopa 32,5 milj. kr.
För administration och diverse ändamål tillstyrker jag under andra anslagspunkter
under sjätte huvudtiteln tillhopa ca 42,7 milj. kr., att avräknas
mot automobilskattemedlen. Under nionde, tionde, elfte och tolfte
huvudtitlarna föreslås därjämte, att omkring 36,5 milj. kr. skall avräknas.
Totalt skulle alltså för de till administration m. m. hänförliga ändamålen
Statsutskottets utlåtande nr 6 är 1957
15
ca 79,2 milj. kr. avräknas mot automobilskattemedlen, vilket i förhållande
till innevarande budgetårs anslag innebär en ökning med omkring
11,8 milj. kr.
Enligt den sålunda redovisade beräkningen skulle det totalbelopp, som
avses skola täckas av automobilskattemedlen, för budgetåret 1957/58 uppgå
till sammanlagt (210 + 270 + 97 + 32,5 + 79,2) 688,7 milj. kr. eller exakt
angivet 688 717 000 kr., vilket innebär en minskning i förhållande till
motsvarande på riksstaten för innevarande budgetår uppförda anslagsbelopp
med omkring 280,2 milj. kr.
Chefen för finansdepartementet har i annat sammanhang beräknat inkomsterna
på autoinobilskattemedlens specialbudget för budgetåret 1957/58
till 1 009,5 milj. kr.
Av detta belopp skulle alltså 688,7 milj. kr. disponeras för att täcka
anslag på driftbudgeten. Återstoden, ca 320,8 milj. kr., torde få tillföras
budgetutjämningsfonden och där redovisas under särskild titel.»
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Mannerskantz in. fl. (I: 105) och den andra inom andra kammaren
av herr von Seth m. fl. (II: 156), i vilka hemställts, att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t förorda att beläggning av därför lämpade vägsträckor
utföres i större utsträckning än hittills och uttala, att en större del
av den statliga vägbyggnadsverksamheten bör ske på entreprenad samt
slutligen hemställa att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inom rationaliseringsverksamhetens
ram vidtager ytterligare åtgärder för att förhindra
onödigt dubbelarbete och byråkratisering av vägadministrationen;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Boman och Sundelin (I: 266) och den andra inom andra kammaren
av fru Sandström m. fl. (11:364), i vilka hemställts, att riksdagen måtte
hos Kungl. Maj :t begära att -— med beaktande av i motionerna framförda
synpunkter — en plan på längre sikt för väginvesteringarna snarast framlägges
samt att i avvaktan härpå den av 1954 års riksdag godkända planen
för väginvesteringarna under åren 1955—1959 i görligaste mån fullföljes;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Werner in. fl. (I: 182) och den andra inom andra kammaren av
herr Andersson i Björkäng m. fl. (II: 235), i vilka hemställts, att riksdagen
måtte till vägunderhållet för budgetåret 1957/58 anvisa ett reservationsanslag
av 365 milj. kr., att avräknas mot automobilskattemedlen, samt
anhålla om alt Kungl. Maj:t låter ompröva riktlinjerna för arbetskraftens
fördelning, så alt de för vägväsendet avsedda medlen i största möjliga utsträckning
kunna utnyttjas för sina ändamål ulan onödig tidsutdräkt;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
16
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
av herr Mannerskantz m. fl. (I: 265) och den andra inom andra kammaren
av herr von Seth m. fl. (II: 370), i vilka hemställts att riksdagen måtte —
med den fördelning riksdagen kan anse lämplig — besluta att för budgetåret
1957/58 anvisa ett reservationsanslag av 295 milj. kr. till byggande av
vägar och broar, att avräknas mot automobilskattemedlen;
dels en inom andra kammaren av herrar Asp och Jansson i Aspeboda
väckt motion (II: 236), vari hemställts, att riksdagen med ändring av statsverkspropositionens
förslag till väg- och gatuväsendets byggnadsanslag
måtte fatta beslut om anslag enligt hittillsvarande princip, som är inriktad
på att fullfölja det av 1954 års riksdag beslutade investeringsprogrammet;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herrar Grym och Hedström (I: 107) och den andra inom andra kammaren
av herr Jansson i Kalix m. fl. (II: 136), i vilka hemställts, att riksdagen
måtte till Vägunderhållet anvisa ett belopp av 365 milj. kr. och i samband
därmed uttala, alt det av föregående års riksdag beviljade anslaget till vägunderhållet
snarast i sin helhet skall ställas till väg- och vattenbyggnadsverkets
förfogande;
dels ock slutligen en inom första kammaren av herrar Helmer Persson
och Öhman väckt motion (I: 106), vari ävenledes hemställts om ett anslag
av 365 milj. kr. till Vägunderhållet för budgetåret 1957/58.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden torde
få hänvisas till motionerna 11:156, 11:364, 1:182, 1:265, 11:236, 11:136
och I: 106.
Utskottet har vidare i anslutning till förevarande punkt behandlat den av
riksdagens år 1956 församlade revisorer under § 18 i berättelsen upptagna
frågan om vägbyggnadsanslagens fördelning på länen (Del I, s. 168—179).
Revisorerna ha bl. a. lämnat tabellariska sammanställningar över dels
de under vägbyggnadsanslagen för budgetåren 1954/57 anvisade medlen och
dels under åren 1954 och 1955 å samtliga allmänna vägar nedlagda byggnadskostnader
samt de belopp därav som falla på byggande av riksvägar
(s. 168—176). Härefter ha revisorerna gjort följande uttalande.
»Det aktuella läget på vägbyggnadsväsendets område karakteriseras
bl. a. därutav, att de av riksdagen anvisade anslagen till följd av investeringsregleringen
icke i full utsträckning kunnat tagas i anspråk för sitt
ändamål. Den konkurrens om den medgivna investeringsvolymen, som är
starkt märkbar beträffande flertalet samhälleliga verksamhetsområden,
verkar sålunda hämmande även för vägbyggnadernas del. Dessa begränsningar
ha medfört, att vägnätet ej kunnat utbyggas i den takt som hade
varit betingad av den starkt ökande motorfordonstrafiken. I längden har
denna eftersläpning till följd, att en alltför stor andel av vägmedlen tages
i anspråk för underhåll av grusvägar, vilka i fråga om dimensionering och
Statsutskottets utlåtande nr 6 är 1957
17
bärighet icke äro avsedda eller lämpade att mottaga trafiken. Samtidigt som
vägväsendets utbyggnadsplaner således icke kunnat följas, har under innevarande
år den s. k. delegationen för översiktlig vägplanering framlagt sitt
preliminära förslag till stamvägnät, vars genomförande beräknats kräva en
investering av minst 6,6 miljarder kronor. Om hänsyn tages även till upprustningen
av det sekundära vägnätet samt av vägar och gator i de städer
och samhällen som äro egna väghållare, stiger den erforderliga investeringskostnaden
till ett belopp mellan 15 och 20 miljarder kronor under en 20-års period.
Ytterligare en omständighet som kännetecknar det rådande läget på
förevarande område är den starkt ökade mekanisering med vilken vägbyggnaderna
numera bedrivas. Utvecklingen har härvidlag gått snabbt.
Användningen av tunga maskiner för grävning och schaktning samt för
betong- och beläggningsarbeten medgiver icke endast besparingar i fråga
om arbetskraft utan medför även att arbetet i sin helhet kan utföras till
lägre pris än eljest. En given förutsättning härför är dock, att maskinerna
kunna sättas in på arbeten av tillräcklig storlek. Ju mera omfattande ett
företag är, desto större äro förutsättningarna för att de fördelar som vinnas
genom maskinanvändning och framsteg i arbetsteknik m. in. skola ge utslag
i form av ökad effektivitet och lägre kostnader.
De medel som anvisas för utbyggandet av det statliga vägnätet ha hittills
regelmässigt fördelats med en viss jämnhet på resp. län. En ledande
synpunkt har härvid varit, att de olika landsdelarna och länen skulle bli
i lika mån delaktiga av tillgängliga utbyggnadsmöjligheter. Det sagda gäller
icke blott medel som avsetts för det lokalt betonade vägnätet utan även
för riksvägarna. Under de senaste åren har dock en viss tendens kommit
till synes att genom ökad medelstilldelning till vissa län möjliggöra större
vägbyggnadsföretag än tidigare. Exemplen härpå äro emellertid ytterst fåtaliga.
Ett av de största vägföretag som hittills kommit till utförande i
landet, nämligen motorvägen Malmö—Lund, omfattar ej mer än 16 km,
och endast två eller tre företag pågå f. n. på vägsträckor av ungefär motsvarande
längd, bortsett från arbetet på den s. k. Trondheimsleden mellan
Jämtlands län och Norge.
Såsom framgår av de i det föregående lämnade uppgifterna ha vägbyggnadsarbetena
på riksvägarna under åren 1954 och 1955 i allt väsentligt
fortgått efter samma fördelningssystem som tidigare. Inom snart sagt
varje län ha riksvägbyggen bedrivits på ett flertal skilda sträckor, vanligtvis
avseende mellan fem och tio olika arbetsföretag förutom ett flertal
smärre arbeten av förbättringskaraktär. I de fall där entreprenad kommit
till användning har som regel särskilt anbud infordrats och särskilt kontrakt
tecknats för varje sådan redovisad vägbyggnad; när arbeten pågått
på intill varandra gränsande sträckor av samma väg, ha i vissa fall olika
entreprenörer anlitats.
2—548 57 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 0 samt. Nr 6
18
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
Det bör i detta sammanhang nämnas, att vägarbeten stundom igångsättas
i syfte att bereda jämn sysselsättning åt den hos väg- och vattenbyggnadsverket
fast anställda personalen. Beaktas bör även, att klarhet om
disponibel investeringsram mången gång erhållits så sent, att tillräcklig
tid för projektering och förarbeten för större vägföretag icke stått till förfogande.
Med hänsyn till den kännbara eftersläpning som redan råder i fråga om
vägbyggandet och till omfattningen av det förestående programmet för
stamvägnätet är det enligt revisorernas mening ytterst angeläget, att de
begränsade möjligheter till igångsättande av nya vägbyggnadsföretag som
stå till buds bliva utnyttjade på ett effektivt sätt och att den redan alltför
trånga ramen för byggnadsarbeten i möjligaste mån vidgas genom att förefintliga
tekniska resurser tagas till vara i kostnadsbesparande syfte. Såsom
ett belysande exempel må här nämnas den planerade vägen Huskvarna—-Gränna, vilken med en väglängd om 30 km beräknas draga en kostnad av
mer än 35 milj. kr. Därest detta företag redan från början kan byggas i
ett sammanhang och i den takt som är mest effektiv ur arbetsteknisk synpunkt,
har en nedpressning av kostnaderna med 10—15 % uppgivits såsom
tänkbar och möjlig. Ett belopp om 4—5 miljoner kronor skulle därigenom
kunna ställas till förfogande för andra angelägna vägändamål.
Det måste sålunda enligt revisorernas mening vara ägnat att medföra
avsevärda ekonomiska fördelar, om de medel som anvisas för vägbyggnaderna
disponerades på ett fåtal större företag, vilka till omfattning och
väglängd avpassades efter tillgängliga maskinella och tekniska resurser.
Det sagda gäller i första hand riksvägbyggen men torde i vissa fall vara
tillämpligt även- i fråga om byggande av länsvägar. Det må erinras om
att ett dylikt system redan nu tillämpas i fråga om byggande av storbroar,
där en uppdelning i mindre byggnadsetapper icke gärna är praktiskt
genomförbar. Det av revisorerna nu förordade systemet måste medföra, att
anslagsmedlen till byggande av riksvägar i långt större utsträckning än nu
är fallet koncentreras till ett fåtal län per år, varigenom angelägna projekt
på andra håll givetvis måste stå tillbaka. Med hänsyn till de påtagliga fördelar
för vägväsendet i sin helhet, som skulle vara att vinna på ett effektivare
utnyttjande av väganslagen, synes man emellertid ha att godtaga
de olägenheter som få anses vara en oundviklig konsekvens härav. Revisorerna
förutsätta även, att eventuellt uppkommande sysselsättningsproblem
kunna regleras genom att de län, som tillfälligtvis ej komma i åtnjutande
av medel för riksvägsbyggen, i stället blir rikligare tillgodosedda med företag
på det sekundära vägnätet.»
över revisorernas förevarande paragraf ha utlåtanden avgivits av vägoch
vattenbyggnadsstijrelsen, Länsvägnämndernas förbund, Svenska vägföreningen
samt länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads, Älvsborgs,
Jämtlands och Norrbottens län (Del II, s. 207—224).
Statsutskottets utlåtande nr 6 är 1957
19
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller sammanfattningsvis, att
ett tekniskt och ekonomiskt riktigt vägbyggande kräver en fast investeringspolitik
med möjlighet till långsiktig arbetsplanering utan alltför stora
förändringar i arbetsprogrammets omfattning från år till år. För att utnyttja
de fördelar som stå att vinna vid stora företag är denna förutsättning
oundgängligen nödvändig.
Lånsvägnämndernas förband ifrågasätter om det är möjligt att vid
bibehållande av nuvarande investeringsnivå tillämpa det av revisorerna förordade
rationella byggandet i nämnvärd utsträckning.
Under hänvisning till rådande investeringsläge ha länsstyrelserna i
Kristianstads, Jämtlands och Norrbottens län avstyrkt revisorernas förslag.
Ej heller länsstyrelsen i Älvsborgs län har ansett sig kunna biträda revisorernas
förslag.
Utskottet. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen i sina petita för nästkommande budgetår sammanfattningsvis
framhållit, att det investeringsprogram för femårsperioden
1954/55—1958/59 som legat till grund för 1954 års riksdagsbeslut rörande
motorfordonsbeskattningens utformning är att anse som ett minimiprogram,
att investeringsbehovet på grund av motorfordonstrafikens snabba
ökning stigit väsentligt över programmet samt att betydande eftersläpningar
i detsammas genomförande uppstått genom de senaste årens investeringsbegränsningar.
Styrelsen har vidare erinrat om de preliminära
resultat delegationen för översiktlig vägplanering kommit till i sitt utredningsarbete,
vilka givit vid handen att för en tjugoårsperiod skulle krävas
totala investeringar i gatu- och vägarbeten om 15 å 20 miljarder kr. Med
ledning härav har styrelsen till 1955 års långtidsutredning anmält ett investeringsbehov
för nämnda ändamål av 8,o miljarder kr. för 10-årsperioden
1956—1965, varav 6,o miljarder kr. falla på den statliga sektorn och
2,o miljarder kr. på den kommunala sektorn. Genomsnittligt skulle för
perioden sålunda krävas årliga investeringar till ett belopp av 600 resp. 200
milj. kr. innebärande en stegring i jämn takt från (280 + 50) 330 milj. kr.
för 1956 till (890 + 325) 1 215 milj. kr. för 1965. Med hänsyn till det
ogynnsamma utgångsläget med avseende å projekteringen samt svårigheterna
i övrigt att snabbt öka verksamheten finner emellertid styrelsen
de statliga väginvesteringarna under nästkommande budgetår icke kunna
bringas upp i den nivå (475 milj. kr.) som svarar mot det ursprungliga
programmets uppräkning till 1955 års prisnivå och föreslår därför en omslutning
av 450 milj. kr. (425 milj. kr. i 1954 års program). Styrelsen
konstaterar i samband härmed den eftersläpning av väg- och gatubyggandet
som skett jämväl inom den kommunala sektorn, främst till följd av
alltför låga byggnadstillståndskvoter.
Föredraganden, som erinrat om att i föregående års statsverksproposi -
20
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
tion en omprövning av vägpolitiken på längre sikt förutsatts skola ske
sedan 1955 års långtidsutredning slutfört sitt arbete, anser en sådan omprövning
alltjämt böra anstå. Resultatet av nämnda utredning hade nämligen
framlagts så sent att någon härpå grundad närmare bedömning av
programmet inte varit möjlig. Dessutom vore för hithörande frågor betydelsefulla
synpunkter att vänta från det fortsatta arbete som bedrives
inom delegationen för översiktlig vägplanering. De allmänna utvecklingslinjer
långtidsutredningen uppdragit pekade dock hän på ett utrymme
för väginvesteringar, som endast medgåve en mycket begränsad ökning
av verksamheten, innebärande att densamma under de närmaste åren
skulle ligga på en avsevärt lägre nivå än som förutsatts av väg- och vattenbvggnadsstyrelsen
och delegationen för översiktlig vägplanering. Efter
1960 däremot skulle en snabbare utveckling kunna komma till stånd. Med
utgångspunkt från den för innevarande år fastställda investeringsramen
av 282 milj. kr. samt mot bakgrund av det aktuella ekonomiska läget
anser sig föredraganden böra räkna med en investeringsram för år 1958
av ca 295 milj. kr. Det förutsättes dock få ankomma på Kungl. Maj:t att,
därest utvecklingen skulle möjliggöra en ökning av vägbyggnadsverksamheten,
vidtaga en höjning av nämnda rambelopp. Med hänsyn till de stora
reservationer som föreligga å här ifrågavarande anslag anses medelsanvisningen
böra begränsas till 175 milj. kr. Förutom nämnda belopp beräknas
— vid nu förutsatt medelsförbrukning för kalenderåret 1957 — vid ingången
av kalenderåret 1958 föreligga en disponibel anslagsreserv om 270
milj. kr.
I anledning av Kungl. Maj :ts förslag har i motionerna 1:266 och
II: 364 hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t begära att —
med beaktande av vad i motionerna anförts — en plan på längre sikt för
väginvesteringarna snarast framlägges samt att i avvaktan härpå den av
1954 års riksdag godkända planen för nämnda investeringar under åren
1955—1959 i görligaste mån fullföljes. Vidare har i motionen 11:236
yrkats, att riksdagen till väg- och gatuväsendets byggnadsanslag måtte fatta
beslut om anslag enligt hittillsvarande princip, som vore inriktad på att
fullfölja det av 1954 års riksdag beslutade investeringsprogrammet, medan
i motionerna 1:265 och 11:370 åter föreslagits, att riksdagen måtte besluta
att för väginvesteringarna för budgetåret 1957/58 anvisa ett reservationsanslag
av 295 milj. kr. med den fördelning på resp. byggnadsanslag
riksdagen kan anse lämplig. I motionerna 1:182 och 11:235 har, såvitt
nu är i fråga, yrkats att riksdagen måtte anhålla om att Kungl. Maj :t
låter ompröva riktlinjerna för arbetskraftens fördelning, så att de för vägväsendet
avsedda medlen i största möjliga utsträckning kunna utnyttjas för
sina ändamål utan onödig tidsutdräkt. Slutligen har i motionerna I: 105
och II: 156 föreslagits, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t dels förordai
att beläggning av därför lämpade vägsträckor utföres i större ut
-
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
21
sträckning än hittills, dels uttalar att en större del av den statliga vägbyggnadsverksamheten
bör ske på entreprenad, dels ock hemställer att
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inom rationaliseringsverksamhetens ram
vidtager ytterligare åtgärder för att förhindra onödigt dubbelarbete och
byråkratisering av vägadministrationen.
Motorismens snabba utveckling efter andra världskriget och den därav
följande ständiga trafikökningen har, såsom i motionerna genomgående
framhållits, medfört helt andra krav än tidigare på vägnätets standard
i fråga om såväl bärighet som i övrigt. Detta oaktat ha under senare år
av samhällsekonomiska skäl sådana begränsningar i vägbyggnadsverksamhetens
omfattning ansetts nödvändiga, att betydande eftersläpningar i det
planerade utbyggnadsprogrammets genomförande blivit följden. Då även
underhållet av vägarna på grund av bristande medelstillgång måst till
stora delar eftersättas har hela vägfrågan kommit i ett synnerligen allvarligt
läge. Mot bakgrund härav konstaterar utskottet — som redan tidigare
erinrat om behovet av en effektiv och framsynt upprustning av vägnätet
— med beklagande att Kungl. Maj :t icke heller i årets statsverksproposition
ansett sig kunna uppdraga riktlinjerna för vägpolitiken på
längre sikt. I stället har förutskickats, att för de närmaste åren icke några
större förändringar av vägbyggandets omfattning kunna komma till stånd.
I motsats till vad tidigare varit fallet har dock i propositionen angivits
den omslutning berörda investeringar beräknas kunna få för det aktuella
arbetsåret, d. v. s. 1958.
Enligt utskottets mening äro — med hänsyn till de trängande behov
som föreligga på detta område — avsevärt högre investeringar motiverade,
men å andra sidan kan icke bortses från de spänningar i samhällsekonomien
som onekligen göra sig gällande. Såsom vidare av bl. a. långtidsutredningen
framhållits föreligga även på andra samhällsområden stora
investeringsbehov av hög angelägenhetsgrad, för vilkas täckande resurserna
äro otillräckliga. Vid den avvägning de skilda investeringarna
emellan som till följd härav måste ske torde det vara ofrånkomligt, att
vissa begränsningar vidtagas även med avseende å vägväsendets investeringar.
Med hänsyn härtill har utskottet — om ock med tvekan — funnit
sig böra godtaga den av Kungl. Maj :t förordade ramen om 295 milj. kr.
för de statliga väginvesteringarna under kalenderåret 1958. Utskottet vill
dock i anslutning härtill kraftigt understryka föredragandens uttalande
att, därest utvecklingen så skulle medgiva, en höjning av rambeloppet bör
vidtagas.
Utskottet anser vidare att under de närmaste åren kontinuerliga höjningar
böra ske av investeringarna på hithörande område, varvid även i
större utsträckning än som synes ha skett hitintills dessa investeringars
produktionsfrämjande natur bör beaktas, ökade väginvesteringar framstå
22
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
sålunda som i hög grad angelägna ur såväl näringslivets synpunkt som för
landet i dess helhet. Icke minst betydelsefulla äro de fördelar ur trafiksäkerhetssynpunkt
som därvid även kunna ernås.
Utskottet vill i detta sammanhang i analogi med sitt ställningstagande
vid behandlingen av frågan om kommunikationsverkens kapitalinvesteringar
(SU 1957:9) understryka önskvärdheten av att ramregleringen av
investeringarna på hithörande område så snart ske kan avvecklas och att
av riksdagen anvisade anslag helt utnyttjas för därmed avsedda ändamål.
Härför talar också det skälet, att här ifrågavarande investeringar
genom den nuvarande bilbeskattningens utformning äro självfinansierande.
Såsom redan tidigare berörts är det vidare av största vikt, att en mera
långsiktig plan lägges till grund för den fortsatta vägbyggnadsverksamheten.
Utskottet, som vill erinra om att det av 1954 års riksdag godkända
programmet härför endast avser åren 1955—1959, finner det därför vara
angeläget, att en dylik plan snarast utarbetas och framlägges. I avvaktan
på densamma böra enligt utskottets uppfattning de i nämnda program förutsatta
investeringarna i görligaste mån fullföljas. Utskottets sålunda intagna
ståndpunkt innebär närmast ett tillstyrkande av de i motionerna
I: 266 och II: 364 framställda yrkandena. Vad däremot beträffar motionerna
1:182 och 11:235, såvitt här är i fråga, vill utskottet framhålla
att rådande investeringsinskränkningar icke äro föranledda av arbetskraftssvårigheter.
För närvarande torde det i stället förhålla sig så, vilket även
framgår av överrevisorernas för väg- och vattenbyggnadsväsendet senast
avgivna berättelse, att svårigheter föreligga att vid medgiven investeringsvolym
bibehålla befintlig arbetarstyrka. Den av motionärerna förordade
omprövningen i detta hänseende torde sålunda icke vara av behovet påkallad,
varför utskottet avstyrker bifall till motionerna.
Vidkommande de i motionerna I: 105 och II: 156 upptagna frågorna
får utskottet anföra följande.
Motionärerna ha bl. a. gjort gällande dels att under senare år ombyggda
vägar i regel icke försetts med beläggningar, dels ock att många äldre grusvägar
fylla sådana anspråk på linjeföring och bärighet att de lämpligen
borde bliva föremål för sådan behandling. Rätta förhållandet torde emellertid,
enligt vad utskottet under hand från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
erfarit, vara att beläggningar under senare år till följd av investeringsbegränsningarna
kunnat komma i fråga endast å sådana vägar som nybyggts
eller varit föremål för omfattande förbättringsarbeten samt å vägar
inom tättbebyggda samhällen. Vad anginge de äldre vägarna vore dessa i de
flesta fall av så låg bärighetsklass, att de ej kunde beläggas utan att först
mycket kostnadskrävande iståndsättningsarbeten erfordrades. Styrelsens
i dess petita för nästkommande budgetår redovisade avsikt vore dock att
därest ytterligare medel härför ställas till förfogande under underhållsanslaget
utföra s. k. enkla beläggningar på vissa starkt trafikerade vägar
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
23
utan att dessförinnan förstärka dem. De ekonomiska risker ett dylikt
tillvägagångssätt innebure måste enligt styrelsen tagas, för att man över
huvud taget skulle kunna bemästra svårigheterna beträffande underhållet
av dessa vägar. Då styrelsen sålunda redan uppmärksammat berörda fråga
och motionärernas önskemål — om ock i begränsad utsträckning - synes
kunna tillgodoses genom den anslagsanvisning till vägunderhållet som utskottet
under punkten 10 i det följande kommer att förorda, torde ett
särskilt uttalande från riksdagens sida härutinnan ej vara motiverat.
I anledning av motionärernas hemställan att riksdagen måtte förorda,
att en större del av vägbyggnadsverksamheten hör ske på entreprenad
får utskottet hänvisa till sina uttalanden vid 1954 och 1956 års riksdagar
(SU 1954: 130 och SU 1956: 6), varvid i anslutning till då väckta motioner
i samma syfte frågan härom ingående behandlades. Någon anledning
till ändrat ställningstagande härvidlag från riksdagens sida föreligger enligt
utskottets mening ej. Vad slutligen angår motionärernas uttalanden
om att vägadministrationen skulle kännetecknas av onödigt dubbelarbete
och byråkratisering kan enligt utskottets uppfattning ej med fog göras
gällande, att så skulle vara förhållandet. Från väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
sida har för övrigt upplysts, att den i motionerna nämnda koncentrationen
till styrelsen av arbetet med broritningar o. d. skett med hänsyn
till dessa arbetsuppgifters kvalificerade och specialistkrävande natur
och vore i högsta grad arbetskraftbesparande. I anledning av motionärernas
uttalanden i övrigt må erinras om — vilket även framgår av punkten
3 i det föregående — att ett av styrelsen framlagt förslag rörande omorganisation
och utökning av rationaliseringsverksamheten inom verket f. n.
är föremål för Kungl. Maj:ts prövning och enligt föredragandens uttalande
beräknas kunna redovisas senast i 1958 års statsverksproposition.
Med hänsyn härtill finner utskottet motionerna icke heller i denna del
böra föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet förutsätter dock, att
frågan om behovet av en ytterligare decentralisering av arbetsuppgifterna
inom verket uppmärksamt följes, ävensom att eventuella möjligheter till
ersättande av den kvalificerade tekniska personal, varpå brist råder, med
administrativ personal eller, där så befinnes kunna ske, personal med
lägre teknisk utbildning vederbörligen beaktas.
Utskottet har vid sin behandling av förevarande punkt även till prövning
upptagit vissa av riksdagens revisorer aktualiserade frågor rörande
vägbyggnadsanslagens fördelning på länen m. m. Revisorerna ha därvid
framhållit angelägenheten av att de begränsade möjligheter till igångsättande
av nya vägbyggnadsföretag som stå till buds bliva utnyttjade på ett
effektivt sätt och att den redan alltför trånga ramen för byggnadsverksamheten
i möjligaste mån vidgas, genom att förefintliga tekniska resurser
tagas till vara i kostnadsbesparande syfte. Detta skulle kunna ske bl. a.
genom att för vägbyggnaderna anvisade medel — främst i fråga om riks
-
24
Statsutskottets utlåtande nr 6 dr 1957
vägar — disponerades på ett fåtal större företag, som till omfattningen anpassades
efter tillgängliga tekniska resurser. Även om härigenom anslagsmedlen
komme att koncentreras till ett mindre antal län per år och angelägna
projekt på andra håll därigenom finge stå tillbaka skulle för vägväsendet
i dess helhet stora ekonomiska fördelar vinnas. Vad revisorerna
sålunda anfört finner utskottet i och för sig beaktansvärt. I likhet med
flertalet av de i frågan hörda remissorganen vill utskottet dock kraftigt
understryka, att ett tillämpande i större utsträckning av angivna principer
kräver väsentligt vidgade investeringsramar. Såsom av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
för övrigt framhållits föreligga redan nu svårigheter att
med hänsyn till pågående stora företag i vissa län tillgodose övriga län i
tillräcklig omfattning. Enligt styrelsen kan ej heller mot länsorganens bestämda
intresse en alltför långt driven koncentration av riksvägbvggena till
vissa län ske, då ju syftet med de s. k. flerårsplanerna vore att skapa förutsättningar
för en likformig och så långt möjligt rättvis fördelning av vägbyggnadsmedlen.
Slutligen tillkomme vissa komplikationer av sysselsättningsmässig
natur. Utskottet, som ansluter sig till den uppfattning styrelsen
därvid givit uttryck åt, förutsätter emellertid, att de av revisorerna
anförda synpunkterna i den utsträckning så befinnes möjligt under förhandenvarande
omständigheter beaktas.
Utskottet övergår härefter till frågan om beräkningen av de för nästa
budgetår äskade anslagen samt vissa i anslutning härtill väckta motioner.
Föredraganden har med hänsyn till de stora reservationer som föreligga
å anslagen till byggande av vägar och broar förordat en medelsanvisning
härför om 175 milj. kr. Under bidragsanslaget till Byggande av
vägar och gator har av samma anledning en nedräkning skett från det av
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen äskade beloppet av 125 milj. kr. till 45
milj. kr. Kungl. Maj:ts förslag i dessa delar har utskottet funnit sig kunna
biträda. Utskottet kommer följaktligen att under resp. punkter i det följande
yrka avslag på de i motionerna I: 265 och II: 370 samt II: 236 framställda
yrkandena om höjning av ifrågavarande anslag. Utskottet biträder
även förslaget om en medelsberäkning av 35 milj. kr. till Vissa vägbyggnadsarbeten,
men förutsätter att vid anslagets utnyttjande vederbörligen
beaktas vad utskottet under punkten 9 i sitt utlåtande nr 6 till fjolårets
riksdag anfört beträffande motsvarande anslag för innevarande budgetår.
Ej heller har utskottet något att erinra mot att bidragsanslagen till enskild
väghållning i enlighet med föredragandens förslag uppräknas med
3 milj. kr. till 32,5 milj. kr. samt att anslaget till Underhåll av vägar och
gator uppföres med 52,o milj. kr., innebärande en höjning i förhållande
till innevarande budgetår med 10 milj. kr.
För det statliga vägunderhållet har Kungl. Maj :t för nästa budgetår förutsatt
en medelsförbrukning av 290 milj. kr. Då föredraganden ansett sig
under alla förhållanden böra räkna med att medelsförbrukningen under
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
25
innevarande budgetår ej kan få öka mer än att en reservation om minst
20 milj. kr. kommer att föreligga vid budgetårets slut har anslagsäskandet
för budgetåret 1957/58 begränsats till ett belopp av 270 milj. kr. I
anledning härav har — under hänvisning till vägnätets bristfälliga tillstånd
— i motionerna I: 107 och II: 136, I: 182 och 11:235, såvitt nu är
i fråga, samt I: 106 yrkats en höjning av anslaget till det av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen äskade beloppet av 365 milj. kr. I de båda motionerna
I: 107 och II: 136 har dessutom hemställts, att riksdagen måtte
uttala att det av fjolårets riksdag beviljade anslaget till vägunderhållet
snarast i sin helhet ställes till väg- och vattenbyggnadsverkets förfogande.
Med hänsyn till vad i motionerna anförts har utskottet, som för sin del
anser det vara angeläget att, särskilt vid nu rådande begränsningar beträffande
nybyggnadsverksamheten, det befintliga vägnätet hålles i ett i
möjligaste mån tillfredsställande skick, funnit sig böra tillstyrka en i förhållande
till Kungl. Maj :ts förslag med 30 milj. kr. förhöjd medelsanvisning
för ifrågavarande ändamål. Utskottet, som vidare förutsätter, att
anslaget vid budgetårets ingång i sin helhet ställes till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förfogande, kommer att under följande punkt hemställa
om den sålunda förordade medelsanvisningen.
För administration och diverse ändamål slutligen ha äskats sammanlagt
ca 79,2 milj. kr. Vid bifall härtill liksom till vad utskottet under förevarande
punkt förordat skulle de mot automobilskattemedlen avräknade anslagen
för nästa budgetår uppgå till totalt (175,o + 35,o + 300,o + 97,o + 32,5 +
79,3=) 718,8 milj. kr. I förhållande till motsvarande på riksstaten för
innevarande budgetår uppförda anslag innebär detta en minskning med
ca 250,i milj. kr. Då automobilskattemedelsinkomsterna beräknats till
1 009,5 milj. kr., skulle följaktligen det å budgetutjämningsfonden redovisade
överskottet på vägväsendets specialbudget komma att öka med 290,7
milj. kr.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet i förevarande
sammanhang,
I. att motionerna I: 105 och II: 156 samt I: 182 och II: 235,
sistnämnda bägge motioner i vad de avse arbetskraftens fördelning,
icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;
II. att riksdagen må, i anledning av vad riksdagens år 1956
församlade revisorer under § 18 i sin berättelse förordat, i
skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;
III. att riksdagen må, i anledning av föredragandens uttalande
i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för
den 3 januari 1957 samt med bifall till motionerna 1:266
och 11:364, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad
utskottet anfört.
26
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
10:o) Vägunderhållet. Kungl. Maj:t har (punkt 10, s. 29—32) föreslagit
riksdagen att till Vägunderhållet för budgetåret 1957/58 anvisa ett
reservationsanslag av 270 milj. kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.
Till förevarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats ett belopp
om 300 milj. kr. Vid utgången av budgetåret 1955/56 förelåg en reservation
av 5,8 milj. kr. å tidigare anvisade medel.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknar, att kostnaderna för det
normala vägunderhållet, vilka i petita för innevarande budgetår uppskattades
till 255 milj. kr., komma att stiga med 65 milj. kr. Av nämnda ökning
skulle 62 milj. kr. falla på kostnadsökningar på grund av ökad trafik samt
intensifiering av verksamheten. Härutöver har styrelsen, liksom för innevarande
budgetår, räknat med 45 milj. kr. för vissa förstärkningåtgärder i
anslutning till vägunderhållet. Totalt skulle således för nästa budgetår erfordras
(255 + 65 + 45) 365 milj. kr. med följande fördelning på olika
arbeten.
Grusning m. m...................................................................... 29
Dammbindning ..................................................................... 39
Hyvling .............................................................................. 24
Vägkropp .............................................................................. 21
Trummor, diken, slänter, räcken m. m..................................... 33
Broar, bryggor, färjor ............................................................ 16
Belagd vägbana ..................................................................... 47
Vinterväghållning .................................................................. 44
Materialtillverkning ............................................................... 40
Speciella förmåner till arbetare, vissa administrationskostnader m. m. 22
Katostrofreserv, främst försvårad vinterväghållning ..................... 5
Förstärkningsåtgärder i anslutning till underhållet ..................... 45
365
Beräkningarna äro grundade på 1956 års löne- och prisnivå.
över styrelsens framställning har yttrande avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen
(s. 30 och 31), vilken framhållit, att nya mera kostnadskrävande
metoder för vägunderhållet måste prövas i avvaktan på mera genomgripande
ombyggnader eller — för vägar med mindre trafik — i stället för
sådana ombyggnader. Arbetskraftsbehovet för sådana arbeten är enligt
styrelsen i allmänhet ringa, och någon mera betydande ökning av väg- och
vattenbyggnadsverkets arbetarstam för utförande av arbetena i fråga torde
icke vara erforderlig. Styrelsen förutsätter därvid, att den nu åstadkomna
säsongutjämningen bibehålies och om möjligt ytterligare förbättras.
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
27
Föredraganden erinrar om att Kungl. Maj :t på grund av konjunkturutvecklingen
funnit sig nödsakad att begränsa medelsförbrukningen för det
statliga vägunderhållet under innevarande budgetår i så måtto, att styrelsen
intill januari månad 1957 bemyndigats taga i anspråk endast 266 milj. kr.
av anvisade 300 milj. kr. Prövningen av frågan om friställande av ytterligare
medel bör enligt föredraganden anstå. Emellertid anser han sig böra
räkna med att under alla förhållanden en reservation om 20 milj. kr.
kommer att finnas å förevarande anslag vid ingången av nästa budgetår.
Vad angår medelsbehovet för nästa budgetår räknar föredraganden med
en ökad medelsförbrukning. Han är dock ej beredd att i dagens läge tillstyrka
en så kraftig ökning av vägunderhållet som ett bifall till styrelsens
medelsäskande skulle möjliggöra. Anslaget föreslås skola avvägas efter en
omslutning av verksamheten under nästa budgetår av omkring 290 milj. kr.,
varvid åtskillnad ej bör göras mellan medel för normalt, i vissa avseenden
genom beläggningsarbeten intensifierat underhåll och medel för s. k. förstärkt
underhåll i anslutning därtill. Med hänsyn till vad som anförts om
den förutsebara medelsbehållningen vid ingången av nästa budgetår förordas,
att vägunderhållsanslaget för budgetåret 1957/58 uppföres med 270
milj. kr.
I motionerna I: 107 och II: 136 samt, såvitt nu är i fråga, I: 182 och
11:235 ävensom I: 106 har hemställts att till förevarande ändamål måtte
anvisas ett reservationsanslag om 365 milj. kr. (jfr punkten 9).
Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under föregående punkt
anfört hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt
motionerna I: 107 och II: 136, I: 182 och II: 235, sistnämnda
bägge motioner såvitt nu är i fråga, samt I: 106 till Vägunderhållet
för budgetåret 1957/58 anvisa ett reservationsanslag
av 300 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.
11 :o) Byggande av vägar och broar. Kungl. Maj :t bär (punkt 11, s.
32—36) föreslagit riksdagen att för budgetåret 1957/58 till byggande av
vägar och broar anvisa i statsrådsprotokollet angivna reservationsanslag å
tillhopa 175 milj. kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.
Av nedanstående sammanställning framgå bl. a. till förenämnda ändamål
för innevarande budgetår anvisade och för nästa budgetår äskade
medel.
28
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
Anslag 1955/56 |
Nettoutgift |
Reservation |
Anslag 1956/57 |
Styrelsens förslag 1957/58 |
Föredra- gandens förslag 1957/58 |
|
Milj. kr. |
Milj. kr. |
Milj. kr. |
Milj. kr. |
Milj. kr. |
Milj. kr. |
|
8. Byggande av |
riks- |
|||||
vägar ..... 9. Byggande av |
läns- |
82,0 |
118,2 |
130 |
175 |
60 |
vägar ..... 10. Byggande av |
..... 215 öde- |
187,9 |
195,9 |
234 |
247 |
103 |
bygdsvägar . |
12 |
9,0 |
11,3 |
12 |
13 |
5,5 |
11. Byggande av |
stor- |
|||||
broar ...... |
..... 13 |
5,5 |
19,8 |
14 |
15 |
6,5 |
355 |
284,4 |
345,2 |
390 |
450 |
175 |
Inledningsvis har vag- och vattenbyggnadsstyrelsen lämnat en redogörelse
för ställningen å hithörande anslag för tiden 1 januari 1954_decem
ber
1956.
Styrelsen har vidare erinrat om att den vid upprättandet av flerårsplaner
för perioden 1955—1959 utgått från det tidigare i allmänna översikten
omnämnda investeringsprogrammet i 1952 års prisläge, vilket lagts
till grund för statsmakternas beslut om beskattningen av motorfordonstrafiken.
Riksdagen har också, framhåller styrelsen, för investeringsverksamheten
åren 1955—1957 anvisat anslag, som överensstämma med totalbeloppen
i detta program. Styrelsen har utgått från att även anslagen för
år 1958 (budgetåret 1957/58) skola följa denna plan med viss hänsyn tagen
till inträffade prisstegringar och sålunda uppgå till ett totalbelopp av 450
milj. kr.
Fördelningen på olika anslagsändamål av de för åren 1955_1957 an
visade
medlen och de belopp i milj. kr., som för år 1958 legat till grund
för flerårsplanerna, samt styrelsens förslag till fördelning för år 1958 framgår
av följande sammanställning.
Anslag till |
1955 |
Anvisat 1956 |
1957 |
riksvägar ........... |
.... 95 |
115 |
130 |
länsvägar ........... |
.... 203 |
215 |
234 |
ödebygdsvägar |
.... 10 |
12 |
12 |
storbroar ........... |
.... 12 |
13 |
14 |
320 |
355 |
390 |
Procentuell fördelning 1955—1957 % |
I flerårs-planen upp-tagna belopp |
Styrelsens |
|
32,0 |
150 |
175 |
38,9 |
61,i |
247 |
247 |
54,9 |
3,2 |
13 |
13 |
2,9 |
3,7 |
15 |
15 |
3,3 |
100,0 |
425 |
450 |
100,o |
Styrelsen framhåller avslutningsvis att de utredningar som företagits
inom delegationen för översiktlig vägplanering bestyrkt det tidigare av
styrelsen framförda uttalandet, att trafikökningen på de genomgående
vägarna är större än på det rent lokala vägnätet. Styrelsen förordar därför
den fördelning som framgår av sammanställningen.
Statsutskottets utlåtande nr 6 är 1957
29
Föredraganden framhåller inledningsvis, att medelsförbrukningen under
år 1955 uppgick till 269,6 milj. kr. inom en av Kungl. Maj :t angiven, slutlig
investeringsram om 275 milj. kr. De vid början av år 1956 disponibla medlen
för den ordinarie verksamheten utgjorde 444,6 milj. kr. Vidare erinras om
att Kungl. Maj:t i november 1955 fastställde ramen för väginvesteringarna
under kalenderåret 1956 till 275 milj. kr. jämte Sveriges kostnadsandel
under sistnämnda år i den s. k. Trondheimsvägen. Medelsförbrukningen
under år 1956 kan beräknas komma att uppgå till ca 277 milj. kr.
Vad angår de för innevarande budgetår anvisade anslagen erinras om
att de äro beräknade för en omslutning under år 1957 av 390 milj. kr. De
påfrestningar på samhällsekonomien, som göra sig gällande, ha emellertid
tvingat Kungl. Maj:t att även för år 1957 utnyttja sin befogenhet att besluta
om eventuellt erforderlig begränsning av medelsanvändningen i förhållande
till anslagsanvisningen. Investeringsramen har därvid fastställts till 282
milj. kr. Med denna ram har vägbyggnadsverksamheten bedömts bli i tillfälle
att kunna tillgodogöra sig i förhållande till år 1956 uppkommande
rationaliseringsvinst. Utöver ramen om 282 milj. kr. kommer Sveriges kostnader
under år 1957 för Trondheimsvägen. Föredraganden betonar, att det
varit en strävan att söka lämna väg- och vattenbyggnadsstyrelsen besked
om anslagens disposition för år 1957 om möjligt ännu tidigare än vad som
skedde i förhållande till år 1956. Beslut om berörda investeringsram för år
1957 fattades sålunda i oktober förra året.
Föredraganden har härefter anfört följande.
»För nästa budgetår har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen äskat 450
milj. kr. eller 25 milj. kr. mera med hänsyn till prisstegringar än enligt
programmet för femårsperioden 1954/55—1958/59. Som anförts i den allmänna
översikten har det befunnits önskvärt att om möjligt redan nu
ange en ram för väginvesteringarna under år 1958. Denna bör avpassas
så att inom densamma rymmes under ifrågavarande tid väntad rationaliseringsvinst
inom vägbyggnadsverksamheten. Med denna utgångspunkt
har en ram om 295 milj. kr. förordats för år 1958. Beräknade medelsbehållningar
under anslagen motiverar, att anslagen för nästa budgetår därvid
ej behöver upptagas med mer än sammanlagt 175 milj. kr.
Jag övergår nu till frågan hur totalbeloppet för budgetåret 1957/58
(arbetsåret 1958) skall fördelas på de fyra anslagen till byggande av vägar
och broar. För innevarande budgetår är anvisade medel till väginvesteringarna
fördelade med 33,3 % på riksvägar, 60 % på länsvägar, 3,i % på
ödebygdsvägar och 3,6 % på storbroar. Med hänsyn till den begränsning
av medelsförbrukningen under år 1958, som här tidigare angivna ram om
295 milj. kr. innebär i förhållande till det av väg- och vattenbyggnadsstyrelscn
äskade beloppet om 450 milj. kr., har jag berett styrelsen tillfälle att
under hand ange den fördelning av anslagsmedlen, som styrelsen i det nya
läget anser mest lämplig. Styrelsen har därvid föreslagit en fördelning med
30
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
60 milj. kr. eller 34,2 % på anslaget till Byggande av riksvägar, 103 milj.
kr. eller 59 % på anslaget till Byggande av länsvägar, 5,5 milj. kr. eller
3,i % på anslaget till Byggande av ödebygdsvägar samt 6,5 milj. kr. eller
3,7 % på anslaget till Byggande av storbroar. Detta innebär alltså att i stort
sett samma proportion bibehålies mellan anslagen som för innevarande
år, dock med en mindre förskjutning till förmån för riksvägarna. Jag
anser att den här av styrelsen föreslagna anslagsberäkningen för nästa
budgetår bör godtagas.
1 detta sammanhang vill jag upptaga en särskild fråga, som torde vara
av den karaktär, att den bör anmälas för riksdagen. I anledning av riksdagens
år 1955 uttalade önskemål (L3U:31) om viss översyn av bestämmelserna
i 19 § allmänna väglagen rörande båtnadsersättning samt en
framställning om översyn av det av de s. k. vägmarksersättningssakkunniga
år 1948 framlagda betänkandet, del I, angående grunder för bestämmande
av ersättning för upplåtelse av vägmark m. m. har Kungl. Maj :t tillkallat
sex sakkunniga att verkställa nämnda översyn. Jag förutsätter, att de
med denna utredning förenade kostnaderna — såsom varande en med
anslagsmedlens användning sammanhängande utgift — får bestridas av
medel, som är avsedda för den statliga byggnadsverksamheten och därvid
påföras anslaget till Byggande av riksvägar.»
I motionerna 1:265 och 11:370 har föreslagits, att riksdagen måtte —
med den fördelning riksdagen kan anse lämplig — besluta att för budgetåret
1957/58 anvisa ett reservationsanslag av 295 milj. kr. till byggande av
vägar och broar, att avräknas mot automobilskattemedlen (jfr punkten 9).
I motionen II: 236 har hemställts att riksdagen måtte besluta om byggnadsanslag
till väg- och gatuväsendet enligt det av 1954 års riksdag beslutade
investeringsprogrammet (jfr punkten 9).
Utskottet. Såsom framgått redan av punkten 9 i det föregående har utskottet
intet att erinra mot att anslagen till byggande av vägar och broar
i enlighet med Kungl. Maj :ts förslag anvisas med ett belopp av tillhopa
175 milj. kr. Utskottet avstyrker således bifall till de båda likalydande motionerna
I: 265 och II: 370, i vilka hemställts att förevarande anslag måtte
upptagas till ett belopp av 295 milj. kr., samt motionen II: 236, vari, såvitt
nu är i fråga, hemställts om en anslagsanvisning enligt hittillsvarande
princip, som vore inriktad på att fullfölja det av 1954 års riksdag beslutade
investeringsprogrammet.
Utskottet, som jämväl biträder Kungl. Maj:ts förslag i fråga om anslagsfördelningen,
har ej heller något att erinra mot att, i enlighet med föredragandens
förslag, kostnaderna för en översyn av det av särskilda sakkunniga
år 1948 framlagda betänkandet angående grunder för bestäm
-
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
31
mande av ersättning för upplåtelse av vägmark m. m. bestridas från anslaget
till Byggande av riksvägar.
Under hänvisning jämväl till vad utskottet under punkten 9 anfört hemställer
utskottet,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och
med avslag å motionerna I: 265 och II: 370 samt II: 236, sistnämnda
motion såvitt nu är i fråga, för budgetåret 1957/58
anvisa följande reservationsanslag, att avräknas mot auto
-
mobilskattemedlen, nämligen
a) Byggande av riksvägar ........................ kr 60 000 000
b) Byggande av länsvägar ........................ » 103 000 000
c) Byggande av ödebygdsvägar .................. » 5 500 000
d) Byggande av storbroar ........................ » 6 500 000
12:o) Vissa vägbyggnadsarbeten. Kungl. Maj :t har (punkt 12, s. 36 och
37) föreslagit riksdagen att till Vissa vägbyggnadsarbeten för budgetåret
1957/58 anvisa ett reservationsanslag av 35 milj. kr., att avräknas mot
automobilskattemedlen.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 30 milj. kr. Vid utgången
av budgetåret 1955/56 förelåg en reservation av 3 613 200 kr. å tidigare anvisade
medel.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen har för
nästa budgetår äskat ca 43 milj. kr.
Föredraganden framhåller att man icke helt får bortse från möjligheten
att ett visst ökat behov för nästa budgetår av att sätta igång väg- och
gatuarbeten i arbetslöshetsbekämpande syfte kommer att föreligga. I enlighet
med de principer som fr. o. m. föregående budgetår följas beträffande
finansieringen av dylika företag äskas medel härför under förevarande
anslag. Hänsyn bör jämväl tagas till att anslaget kan behöva utnyttjas för
att avhjälpa mera säsongmässiga sysselsättningssvårigheter för dessa. Den
anslagsökning för nästa budgetår, som kan bedömas erforderlig för de
ändamål, varom här är fråga, anser föredraganden emellertid kunna begränsas
i förhållande till vad berörda myndigheter föreslagit. Efter samråd
med chefen för socialdepartementet föreslås, att anslaget för budgetåret
1957/58 höjes med 5 milj. kr. och sålunda upptages med 35 milj. kr.
32
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under punkten 9 anfört
hemställer utskottet,
att riksdagen må till Vissa vägbyggnadsarbeten för budgetåret
1957/58 anvisa ett reservationsanslag av 35 000 000 kr.,
att avräknas mot automobilskattemedlen.
13 :o) Bidrag till underhåll av vägar och gator. I enlighet med Kungl.
Maj :ts förslag (punkt 13, s. 37 och 38) och under hänvisning jämväl till
vad utskottet under punkten 9 anfört hemställer utskottet,
att riksdagen må till Bidrag till underhåll av vägar och
gator för budgetåret 1957/58 anvisa ett förslagsanslag av
52 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.
14:o) Bidrag till byggande av vägar och gator. Kungl. Maj :t har (punkt
14, s. 39—41) föreslagit riksdagen att till Bidrag till byggande av vägar och
gator för budgetåret 1957/58 anvisa ett reservationsanslag av 45 milj. kr.,
att avräknas mot automobilskattemedlen.
Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med 110 milj. kr. Vid utgången
av budgetåret 1955/56 förefanns en reservation av 133,2 milj. kr. å
tidigare anvisade medel.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt om ett anslag av 125
milj. kr.
Föredraganden erinrar inledningsvis om att fördelningsplanen för åren
1955 och 1956 enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen innefattar en sammanlagd
omslutning i statsbidragskostnader av 510 milj. kr. De för denna
tid häremot svarande tillgängliga bidragsmedlen — nämligen för budgetåren
1955/56 och 1956/57 anvisade anslag — uppgå till (90 + 110) 200 milj.
kr. Det återstående beräknade behovet av statsbidrag för i nämnda fördelningsplan
upptagna arbeten utgör sålunda (510 — 200) 310 milj. kr.
Föredraganden anför vidare följande.
»Vad gäller anslagstilldelningen i förhållande till bidragsbehovet för
utförda arbeten är förhållandet följande. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har under hand meddelat, att de arbeten, ingående i den tidigare fördelningsplanen
för åren 1954 och 1955, vilka städerna utfört före den 1
januari 1956, beräknas motsvara ett statsbidragsbelopp, som jämte förefintlig
eftersläpning av anslagstilldelningen från den närmast föregående
fördelningsplanen understiger de för år 1955 avsedda disponibla bidragsmedlen
med omkring 32 milj. kr. Detta innebär, att en reell behållning
av statsbidragsmedel av nämnda storleksordning uppstått vid utgången
Statsutskottets utlåtande nr 6 dr 1957 33
av perioden 1954—1955. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknar, att
anläggningsverksamheten under år 1956 inom ramen för 1956—1957 års
fördelningsplan skall få en omslutning av ca 45 milj. kr., räknat i statsbidragskostnader.
Om det visar sig att denna omslutning uppnåtts, vilket
f. n. inte kan med säkerhet fastslås, skulle berörda behållning av anslagstilldelningen
i förhållande till bidragsbehovet för utförda arbeten
(32 milj. kr.) vid ingången av år 1957 alltså ha ökats till (90 + 32 — 45)
77 milj. kr.
De under år 1955 utförda bidragsberättigade arbetena enligt fördelningsplanen
motsvarar enligt uppgift en bidragstilldelning av ca 36,5
milj. kr. Under år 1956 beräknas såsom nämnts motsvarande arbeten bli
utförda till ett statsbidragsbelopp av omkring 45 milj. kr. De för budgetåret
1956/57 anvisade, för kalenderåret 1957 avsedda bidragsmedlen
utgör 110 milj. kr. För år 1958 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen begärt
ett anslagsbelopp av 125 milj. kr. Vid bifall härtill skulle de disponibla
medlen för åren 1957 och 1958 alltså uppgå till (77 + 110 + 125) 312
milj. kr.
En mot denna medelsbehållning svarande investeringsverksamhet under
åren 1957 och 1958 förutsätter, att arbeten utföres till en bidragsberättigad
kostnad av i genomsnitt 155 milj. kr. per år, vilket bör ses mot bakgrunden
av 1956 års beräknade kostnad om ca 45 milj. kr. Ehuru det är uppenbart
att stora och angelägna behov föreligger på detta område genom den
fortgående trafikökningen, är det ej realistiskt att räkna med en så stor
och snabb ökning av gatubyggnadsverksamheten. Man kunde å andra
sidan tänka sig att genom ändring i bidragssystemet öppna möjlighet till
en ökad bidragsgivning och därigenom ökad medelsförbrukning utan däremot
svarande stegring av byggnadsverksamheten, d. v. s. att städernas
möjlighet att utfå statsbidrag vidgades. Denna fråga är emellertid f. n.
föremål för prövning av en särskild utredning om städernas väghållning.
Jag förutsätter att utredningen därvid även ägnar frågan om utformningen
av bidragssystemet ur anslagsmässig synpunkt särskild uppmärksamhet.
I avvaktan på resultatet av utredningens arbete är jag ej beredd att förorda
en ändring i de nuvarande principerna för bidragstilldelningen.
Med hänsyn till de stora reella behållningar under anslaget, vilka f. n.
föreligger och som kan förutses komma att finnas vid början av budgetåret
1957/58, anser jag det tillräckligt om för nästa budgetår anvisas ytterligare
45 milj. kr. De disponibla medlen för åren 1957 och 1958 skulle
då uppgå till (77 + 110 + 45) 232 milj. kr.
I enlighet härmed föreslår jag att anslaget för budgetåret 1957/58 uppföres
med 45 milj. kr.»
3—548 67 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 6 samt. Nr G
34
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
I motionen II: 236 har hemställts, att riksdagen måtte besluta om byggnadsanslag
till väg- och gatuväsendet enligt det av 1954 års riksdag beslutade
investeringsprogrammet (jfr punkten 9).
Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under punkten 9 anfört
hemställer utskottet,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och
med avslag å motionen II: 236, såvitt nu är i fråga, till Bidrag
till byggande av vägar och gator för budgetåret 1957/58 anvisa
ett reservationsanslag av 45 000 000 kr., att avräknas mot
automobilskattemedlen.
15 :o) Bidrag till underhåll av enskilda vägar m. m. Kungl. Maj :t har
(punkt 15, s. 41—43) föreslagit riksdagen att dels till Bidrag till underhåll
av enskilda vägar m. m. för budgetåret 1957/58 anvisa ett reservationsanslag
av 17,5 milj. kr., att avräknas mot automobilskattemedlen, dels ock
medgiva att under budgetåret 1957/58 statlig lånegaranti må beviljas för
lån avseende inköp av vägunderhållsmaskiner för vissa enskilda vägar intill
ett totalbelopp av 500 000 kr.
Föregående års riksdag har i anledning av Kungl. Maj:ts förslag i 1956
års statsverksproposition, vari en närmare redogörelse för anslagets användning
lämnats, godkänt en höjning av underhållsbidraget med 5 % till
65 resp. — då synnerliga skäl föreligger — 80 % av den beräknade kostnaden
för underhåll av bidragsberättigad enskild väg samt en utvidgning
av tillämpningsområdet för iståndsättningsbidraget, så att anordnande av
mötesplatser samt förstärkningsarbeten på lokalt begränsade vägsträckor
göres bidragsberättigade.
Å gällande riksstat har anslaget upptagits med 15,5 milj. kr. Vid utgången
av budgetåret 1955/56 förelåg en reservation av 3,6 milj. kr. å tidigare
anvisade medel.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt om ett anslag av 18
milj. kr. samt om kreditgaranti intill ett belopp av 500 000 kr. Styrelsen har
härvid angivit medelsbehovet för den nuvarande bidragsverksamheten till
17,5 milj. kr. Härtill skulle komma ytterligare 0,5 milj. kr. i anledning av
en av styrelsen ifrågasatt utvidgning av bidragsverksamheten avseende närmast
en ökad bidragsgivning åt vägföreningarna.
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957 35
Föredraganden har inte ansett sig kunna biträda förslaget om utvidgad
bidragsverksamhet men godtagit styrelsens äskanden i övrigt.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Anders
Johansson m.fl. (1:30) och den andra inom andra kammaren av herr
Ahlsten m. fl. (11:29), i vilka hemställts, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställer om en utredning syftande till att underhållet av
de enskilda vägarna helt eller delvis övertages av staten.
Utskottet. Under punkten 9 i det föregående har utskottet förklarat sig
biträda Kungl. Maj:ts förslag om ett anslag för nästa budgetår om 17,5
milj. kr. till här ifrågavarande ändamål. Ej heller har utskottet något att
erinra mot att medgivandet för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att bevilja
statlig kreditgaranti för lån till inköp av underhållsmaskiner för vissa
enskilda vägar för budgetåret 1957/58 begränsas till ett belopp av 500 000
kr.
Beträffande det i de båda likalydande motionerna I: 30 och II: 29 framställda
yrkandet om en utredning syftande till att underhållet av de enskilda
vägarna helt eller delvis övertages av staten vill utskottet erinra om
att motioner med samma eller liknande syfte under senare år väckts gång
efter annan utan att dock vinna riksdagens bifall. I anslutning härtill må vidare
framhållas, att de enskilda vägarna äro av inbördes synnerligen skiftande
art och beskaffenhet, växlande mellan enkla körvägar och vägar vars standard
är jämförbar med vissa allmänna vägars. Enligt uppgift under hand
uppgår längden av enbart de enskilda vägar vartill underhållsbidrag f. n.
utgår till ca 46 000 km, motsvarande omkring 50 % av längden av det allmänna
vägnätet. Med hänsyn till de svåröverskådliga konsekvenser av ekonomisk
och organisatorisk natur ett statligt övertagande av ett vägnät av
denna omfattning skulle medföra kan enligt utskottets mening ett dylikt
övertagande i vart fall f. n. svårligen komma till stånd. I detta sammanhang
må slutligen erinras om att utskottet vid fjolårets riksdag i sitt utlåtande
nr 184 — vari ingående behandlades vissa med bidragsgivningen till den
enskilda väghållningen sammanhängande frågor — bl. a. uttalade, att förbättringar
i denna bidragsgivning borde ske successivt. I avvaktan på de
praktiska verkningarna av senast vid samma års riksdag beslutade åtgärder
härutinnan samt på Kungl. Maj :ts prövning av vissa av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen framlagda ytterligare förslag i ämnet ansåg sig
utskottet icke kunna tillstyrka, att nya utredningar i hithörande frågor
igångsattes. Någon anledning till ändrat ståndpunktstagande därvidlag
föreligger enligt utskottets mening ej. Utskottet, som således avstyrker
bifall till motionerna, hemställer,
36
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
I. att riksdagen må till Bidrag till underhåll av enskilda
vägar in. m. för budgetåret 1957/58 anvisa ett reservationsanslag
av 17 500 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen;
II.
att riksdagen må medgiva att under budgetåret 1957/58
statlig lånegaranti må beviljas för lån avseende inköp av
vägunderhållsmaskiner för vissa enskilda vägar intill ett
totalbelopp av 500 000 kr.;
III. att motionerna I: 30 och II: 29 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
16:o) Bidrag till byggande av enskilda vägar. Kungl. Maj:t har (punkt
16, s. 43 och 44) föreslagit riksdagen att till Bidrag till byggande av enskilda
vägar för budgetåret 1957/58 anvisa ett reservationsanslag av
15 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.
Till ifrågavarande ändamål ha för innevarande budgetår anvisats 14,o
milj. kr. Vid utgången av budgetåret 1955/56 fanns en reservation av 18,9
milj. kr. å tidigare anvisade medel.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt om ett anslag för nästa
budgetår av 15 000 000 kr.
Beträffande den närmare innebörden av styrelsens framställning får
utskottet hänvisa till propositionen (s. 43 och 44).
Föredraganden biträder styrelsens framställning.
Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under punkten 9 anfört
hemställer utskottet,
att riksdagen må till Bidrag till byggande av enskilda vägar
för budgetåret 1957/58 anvisa ett reservationsanslag av
15 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.
17:o) Bidrag till vissa forsknings- och undersökningsarbeten. I enlighet
med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 17, s. 44—46), som innebär anslagshöjning
för nästa budgetår med 25 000 kr., hemställer utskottet,
att riksdagen må till Bidrag till vissa forsknings- och undersökningsarbeten
för budgetåret 1957/58 anvisa ett reservationsanslag
av 425 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.
18:o) Vissa kostnader i samband med internationella vägkongresser.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 18, s. 46 och 47), som innebär
oförändrad medelsanvisning för nästa budgetår, får utskottet hemställa,
att riksdagen må till Vissa kostnader i samband med internationella
vägkongresser för budgetåret 1957/58 anvisa ett
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
37
reservationsanslag av 15 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.
19:o) Väg- och vattenbyggnadsverkets civilförsvar m. in. 1 enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 19, s. 47), som innebär oförändrad
medelsanvisning för nästa budgetår, får utskottet hemställa,
att riksdagen må till Väg- och vattenbyggnadsverkets civilförsvar
m. m. för budgetåret 1957/58 anvisa ett reservationsanslag
av 55 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.
20:o) Avsättning till statens automobilskattemedelsfond. I enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 20, s. 48) får utskottet hemställa,
att riksdagen må till Avsättning till statens automobilskattemedelsfond
för budgetåret 1957/58 anvisa ett förslagsanslag
av 100 kr.
21 :o) Bidrag till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp. Kungl.
Maj:t har (punkt 21, s. 48—51) föreslagit riksdagen att till Bidrag till
anläggningar för vattenförsörjning och avlopp för budgetåret 1957/58 anvisa
ett reservationsanslag av 26,5 milj. kr.
Till förevarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats 25
milj. kr. Vid utgången av budgetåret 1955/56 förelåg en behållning av 20,i
milj. kr. å tidigare anvisade medel.
Väg- och vattenbyggnadsstgrelsen har för nästa budgetår hemställt om
ett anslag av 30 milj. kr.
Beträffande den närmare innebörden av styrelsens förslag torde få hänvisas
till propositionen (s. 48—50).
Föredraganden har erinrat om att allmänna statsbidragsutredningen nyligen
framlagt förslag till nya regler för anläggningsbidrag till kommunerna,
vilka förslag beröra bl. a. förevarande bidragsform. Förslaget kommer
efter sedvanlig remissbehandling att bli föremål för bearbetning —
såvitt angår förevarande bidragsform — inom kommunikationsdepartementet.
Tvekan råder ej, enligt föredraganden, om det angelägna i att frågan om
nya regler för statsbidragsgivningen löses utan onödigt dröjsmål och att
i samband därmed en plan uppgöres för att nedbringa den uppkomna
balansen av bidragsärenden. Föredraganden skulle helst sett, att frågan
kunnat lösas redan nu. Allmänna statsbidragsutredningens förslag har
emellertid framkommit vid en så sen tidpunkt, att det är helt uteslutet att
medhinna utarbetande av något förslag i fråga om statsbidragsgivningen
på förevarande speciella område att föreläggas årets riksdag. Vid sådant
förhållande föreslås bidragsgivningen ännu ett år skola ske efter nuvarande
regler.
38
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
Härefter anför föredraganden följande.
»Enbart en mindre höjning av bidragsanslaget är icke ägnad att märkbart
påverka vare sig balansen av bidragsärenden eller väntetiden för de
bidragssökande. För att få någon effekt bör en anslagshöjning ingå som
ett led i eu större plan för åstadkommande av överensstämmelse mellan
anslag och medelsbehov.
Emellertid anmäler sig ett alltmer trängande behov av särskilda anordningar
för behandling av avloppsvatten. För Kungl. Maj :ts prövning föreligger
f. n. ett antal ansökningar om förhöjt statsbidrag till avloppsanläggningar
med höggradig rening av avloppsvatten. Starka skäl talar för att
staten söker främja tillkomsten av dylika, i förhållande till sedvanliga avloppsanläggningar
för endast låggradig rening mera kostnadskrävande
reningsanläggningar genom ekonomiskt stöd i större utsträckning än som
möjliggöres genom beviljandet i vanlig ordning av bidrag till vatten- och
avloppsanläggningar. Gällande bidragsförfattning ger visserligen formellt
möjlighet att för särskilda fall frångå de vanliga bidragsreglerna, men behovet
kan med nuvarande anslagsbelopp ej tillgodoses utan ytterligare
ökning av ärendebalansen och förlängning av väntetiden för övriga bidragssökande.
Med hänsyn till vattenvårdens intressen måste denna fråga enligt
min uppfattning anses som så trängande, att den nu fordrar en åtminstone
provisorisk lösning. Jag anser mig därför böra äska ytterligare medel under
detta anslag för att möjliggöra för Kungl. Maj :t att redan fr. o. in. nästa
budgetår ge särskild och ökad ekonomisk hjälp för anläggande av verk för
höggradig rening av avloppsvatten. För att denna del av bidragsgivningen
icke skall nämnvärt påverka ärendebalansen, beräknar jag att bidragsanslaget
bör höjas med 1,5 milj. kr. Därest icke riksdagen har något att
erinra häremot, torde Kungl. Maj :t tills vidare — i avvaktan på utarbetandet
av nya regler för statsbidragsgivningen beträffande vatten- och avloppsanläggningar
över huvud taget — få från fall till fall bestämma, hur det
ökade ekonomiska stödet i sådant hänseende skäligen bör givas.»
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Osvald m. fl. (I: 109) och den andra inom andra kammaren av herr
Nestrup m. fl. (II: 153), i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta att
till bidrag till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp för budgetåret
1957/58 anvisa ett reservationsanslag av 30 milj. kr.;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Theodor Johansson m.fl. (I: 110) och den andra inom andra kammaren
av herrar Nilsson i Tvärålund och Börjesson (II: 155), i vilka likaledes
hemställts att riksdagen må som Bidrag till anläggningar för vattenförsörjning
och avlopp för budgetåret 1957/58 anvisa 30 milj. kr.;
Statsutskottets utlåtande nr 6 dr 1957
39
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Karl Andersson m. fl. (I: 178) och den andra inom andra kammaren
av herr Carlsson i Bakeröd m. fl. (II: 238), i vilka hemställts, att riksdagen
må besluta dels att kostnader för upprättande och revision av generalplan
för vattenförsörjning och avlopp få utgå av förevarande anslag, dels ock
att till Bidrag till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp för budgetåret
1957/58 anvisas ett reservationsanslag av 30 milj. kr.;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herrar Johan Persson och Sundelin (I: 179) och den andra inom
andra kammaren av herr Hamrin i Kalmar m. fl. (II: 239), i vilka hemställts,
att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t hemställa om en samordning och
intensifiering av forskning och försöksverksamhet rörande den enstaka bebyggelsens
sanitetsproblem, samt att Kungl. Maj:t måtte för detta ändamål
få använda erforderliga medel av det anslag till Bidrag till anläggningar
för vattenförsörjning och avlopp som riksdagen kommer att bevilja;
dels en inom första kammaren av herr Danmans väckt motion (I: 111),
vari hemställts att riksdagen måtte besluta en skyndsam utredning (gärna
genom ett ämbetsverk) angående lämplig organisation för en reviderad
bidragsform till bidrag till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp;
dels ock slutligen en inom andra kammaren av herr Svensson i Ljungskile
väckt motion (II: 451), vari hemställts att riksdagen måtte till Bidrag
till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp för budgetåret 1957/58
anvisa ett reservationsanslag av 50 milj. kr.
Utskottet. Till följd av den stora eftersläpning som föreligger beträffande
bidragsgivningen till vatten- och avloppsanläggningar beräknas enligt
uppgift i statsverkspropositionen bidragsanslagen för budgetåren 1956/57
och 1957/58 till övervägande del tagas i anspråk för bidrag till företag som
påbörjats redan år 1953. Den reella väntetiden för erhållande av bidrag
kommer därmed att under nästa budgetår stiga till 4''/2 år. Balansen av
bidragsärenden, räknad i anläggningskostnader, kommer vidare under
vissa av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen närmare angivna förutsättningar
att vid utgången av budgetåret 1957/58 uppgå till i runt tal 450 milj.
kr. motsvarande ett bidragsbelopp av 150 milj. kr. För avveckling under en
treårsperiod av nämnda balans — utan beaktande av under tiden tillkommande
bidragsföretag — skulle följaktligen ett årligt anslag om 50 milj. kr.
vara behövligt. Då styrelsen icke funnit det möjligt att åstadkomma härför
erforderlig personalförstärkning förrän statsmakterna tagit ställning till
frågan om vatten- och avloppsverksamhetens organisation har styrelsen
liksom föregående år begränsat sitt medelsäskande till 30 milj. kr.
Föredraganden bär emellertid — i avvaktan på den ändrade utformning
av bidragsgivningen till bär ifrågavarande verksamhet som förväntas
komma till stånd föreslagit eu medelsanvisning av 26,5 milj. kr., varav
40
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
1,5 milj. kr. ;»vse ökat behov av särskild ekonomisk hjälp för anläggande
av verk för höggradig rening av avloppsvatten. Det förutsättes vidare
få ankomma på Kungl. Maj:t att från fall till fall bestämma hur ett ökat
ekonomiskt stöd i sistnämnda hänseende skäligen bör givas.
I anledning av föredragandens förslag har i motionerna I: 109 och
II: 153, I: 110 och II: 155 samt I: 178 och II: 238 yrkats en höjning av
anslaget för nästa budgetår till 30 milj. kr., medan i motionen II: 451 åter
föreslagits ett anslag av 50 milj. kr. I de båda motionerna I: 178 och II: 238
har dessutom hemställts, att riksdagen må besluta att kostnader för upprättande
och revision av generalplan för vattenförsörjning och avlopp få
utgå av bidragsanslaget. Vidare har i motionerna I: 179 och II: 239 yrkats,
att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte hemställa om en samordning och
intensifiering av forsknings- och försöksverksamheten rörande den enstaka
bebyggelsens sanitetsproblem samt att medel från bidragsanslaget måtte få
tagas i anspråk härför. Slutligen har i motionen 1:111 hemställts, att riksdagen
måtte besluta om en skyndsam utredning angående lämplig organisation
för en reviderad bidragsform till bidrag till anläggningar för vattenförsörjning
och avlopp.
Utskottet, som finner det framlagda förslaget om ökat stöd till höggradiga
reningsanläggningar välmotiverat, biträder i denna del Kungl.
Maj:ts förslag, innebärande jämväl bemyndigande för Kungl. Maj:t att i
varje särskilt fall avgöra hur ett sådant stöd bör utformas. Ej heller har
utskottet något att erinra mot att — på sätt i motionerna I: 178 och II: 238
föreslagits — kostnader för upprättande och revision av generalplan för
vattenförsörjning och avlopp bestridas från bidragsanslaget. I denna del
tillstyrkes således här bifall till nämnda motioner.
Vad angår de i motionerna I: 179 och 11:239 framförda yrkandena är
utskottet icke berett att enbart på de av motionärerna anförda grunderna
nu taga ställning till den delfråga av till synes mycket komplicerad natur
som den enstaka bebyggelsens sanitetsproblem utgör. Däremot delar utskottet
motionärernas uppfattning, att en samordning och intensifiering
av forsknings- och försöksverksamheten beträffande vatten- och avloppsfrågorna
över huvud bör komma till stånd. I anslutning härtill må nämnas,
att här ifrågavarande anläggningsverksamhet avser investeringar, för vilka
kostnaderna under den närmaste tioårsperioden beräknas uppgå till ett
sammanlagt belopp av ca 4 miljarder kr. Med hänsyn härtill synes det
utskottet sannolikt, att genom den föreslagna forskningsverksamheten
rationaliseringsvinster av betydande storleksordning skulle kunna åstadkommas.
Utskottet föreslår därför, att medel från bidragsanslaget må utgå
till berörda forskning. Det bör därvid få ankomma på Kungl. Maj:t att
närmare taga ställning till storleken av de medel som rimligen böra avsättas
för ändamålet samt vidtaga de organisatoriska åtgärder som jämväl
kunna befinnas erforderliga.
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
41
Beträffande det i motionen I: 111 framlagda förslaget om en utredning
angående lämplig organisation för bidragsgivningen till vatten- och avloppsanläggningar
må framhållas att, såsom tidigare nämnts, inom den närmaste
framtiden förslag till ändrad utformning av berörda hidragsgivning väntas
bliva framlagda. Då det torde kunna förutsättas, att i samband härmed
jämväl frågan om erforderliga personalresurser för verksamhetens bedrivande
vederbörligen prövas synes någon särskild åtgärd härutinnan från
riksdagens sida icke nu vara motiverad. Utskottet avstyrker därför bifall
till motionen.
Vidkommande slutligen anslagsfrågan må erinras om att utskottet
senast vid fjolårets riksdag påtalade de otillfredsställande förhållanden som
äro förbundna med nuvarande bidragssystem samt den bristande överensstämmelsen
mellan anslagsbelopp och medelsbehov vid gällande bidragsregler.
Jämväl överrevisorerna för väg- och vattenbyggnadsväsendet ha i
sin senast avgivna berättelse uppmärksammat berörda frågor och understrukit
behovet av deras snara lösning. Med hänsyn även till de ytterligare
olägenheter för bidragstagarna som föranledas av nuvarande ränte- och
kreditläge finner utskottet starka skäl tala för ett tillmötesgående av motionärernas
önskemål om ett större anslag för hithörande ändamål. Med tillstyrkande
av bifall till motionerna I: 109 och II: 153, I: 110 och II: 155
samt i denna del I: 178 och II: 238 förordar utskottet därför en höjning av
anslaget till det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordade beloppet av
30 milj. kr. Härav följer att utskottet icke kan tillstyrka bifall till motionen
II: 451.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
I. att riksdagen må, i anledning av Kung], Maj :ts förslag
och motionen 11:451 samt med bifall till motionerna 1:109
och II: 153, 1:110 och II: 155 samt I: 178 och II: 238, sistnämnda
bägge motioner såvitt nu är i fråga, till Bidrag till
anläggningar för vattenförsörjning och avlopp för budgetåret
1957/58 anvisa ett reservationsanslag av 30 000 000 kr.;
II. att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 178 och
11:238, såvitt nu är i fråga, besluta att kostnader för upprättande
och revision av generalplan för vattenförsörjning och
avlopp får bestridas av förenämnda anslag till bidrag till anläggningar
för vattenförsörjning och avlopp;
III. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 179 och
11:239, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet
anfört rörande bidrag till forsknings- och undersökningsverksamheten
beträffande vatten- och avloppsfrågorna;
IV. att motionen 1:111 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
42
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
V ägtrafik väsendet
22 :o) Statens bilinspektion: Avlöningar. Kungi. Maj:t har (punkt 22,
s. 52 58) föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen
förordad avlöningsstat för statens bilinspektion, att tillämpas tills vidare
fr. o. m. budgetåret 1957/58, dels ock till Statens bilinspektion: Avlöningar
för samma budgetår anvisa ett förslagsanslag om 2 441 600 kr., att avräknas
mot automobilskattemedlen.
Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 2 157 300 kr.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt om en anslagshöjning
för nästa budgetår med 525 200 kr.
Beträffande den närmare innebörden av styrelsens framställning torde
få hänvisas till propositionen (s. 52—55).
över framställningen ha yttranden avgivits av statskontoret, statens
organisationsnämnd. 1953 års trafiksäkerhetsutredning och statens lönenåmnd
(s. 55—57).
Departementschefen har, i likhet med styrelsen och remissinstanserna,
ansett ökningen av bilinspektionens arbetsbörda motivera en upprustning
av inspektionens personella resurser. Härutinnan föreslår han, i anledning
av statskontorets och lönenämndens uttalande, en förstärkning
främst i mellangraderna med totalt nio pensionsberättigade bilinspektörstjänster
tre i Ce 25, fyra i Ce 22 och två i Ce 19. Vidare tillstyrker han
förutom vissa automatiska utgiftsökningar — inrättande av ytterligare
ett bilinspektörskontor i Uddevalla, anvisande av 15 000 kr. för att möjliggöra
anställande av extra kontorspersonal och 10 000 kr. för utökad utbildningsverksamhet
samt slutligen — i enlighet med förslag av chefen för
civildepartementet vid anmälan av För flera huvudtitlar gemensamma
frågor — förändring av sex kontorsbiträdestjänster i Ce 8 till kanslibiträdestjänster
i Cell.
Ett bifall till Kungl. Maj :ts förslag förutsätter en med 284 300 kr. ökad
medelsanvisning.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Huss (1:64) och den andra inom andra kammaren av herrar
Karlsson i Stockholm och Staxäng (11:92), i vilka hemställts att riksdagen
måtte besluta, att bilinspektionens personal, i överensstämmelse
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
43
med väg- ocli vattenbyggnadsstyrelsens förslag, förstärks med 6 bilinspektörer
i Ca 27 och 15 bilinspektörer i Ce 25 under förutsättning, att tvenne
befattningar som extra bilinspektör i Cg 17 indragas;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Huss (1:84) och den andra inom andra kammaren av herrar
Nilsson i Göteborg och Staxcing (11:83), i vilka hemställts att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om en snabbutredning
rörande återinförande av avgifter för kontrollbesiktning av motorfordon
samt anhålla att Kungl. Maj:t måtte framlägga förslag till
proposition i ärendet under innevarande års höstriksdag i syfte att möjliggöra
avgifternas återinförande fr. o. m. den 1 januari 1958;
dels ock slutligen två likalydande motioner, väckta den ena inom första
kammaren av herrar Sveningsson och Ebbe Ohlsson (I: 268) och den andra
inom andra kammaren av herr Magnusson i Borås m.fl. (II: 365), i vilka
_ såvitt nu är i fråga — hemställts, att riksdagen måtte besluta att till
Statens bilinspektion: Avlöningar för budgetåret 1957/58 anvisa ett förslagsanslag
av 2 621 880 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen,
samt att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om en
höjning av avgiften för kompetensprov för körkort med 10 kronor.
Beträffande de skäl som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden
torde få hänvisas till motionerna 1: 64, I: 84 och II: 365.
Utskottet. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har för nästa budgetår
beträffande statens bilinspektion föreslagit — förutom genomförande av
vissa tjänsteuppflyftningar och anvisande av medel för ökad utbildningsverksamhet
samt för automatiska utgiftsökningar — inrättande av 21
bilinspektörstjänster, sex i Ca 27 och 15 i Ca 25, och tre kontoristtjänster
i Ce 13. En av tjänsterna i lönegrad 25 avses för ett nytt bilinspektörskontor
i Uddevalla. Vid bifall till förslagen om nya tjänster kunna två
tjänster som bilinspektör i Cg 17 indragas. Departementschefen liksom
statskontoret, statens organisationsnämnd och 1953 års trafiksäkerhetsutredning,
vilka jämte statens lönenämnd avgivit utlåtande över styrelsens
framställning, ha funnit en förstärkning av inspektionens personella
resurser nödvändig, främst för att väntetiderna för förrättningar av olika
slag skola kunna hållas inom rimliga gränser. I likhet med statskontoret
och statens lönenämnd förordar departementschefen en förstärkning av
mellangraderna inom bilinspektörskåren. Med denna utgångspunkt har
han stannat för en utökning av personalen med nio pensionsberättigade
tjänster, varav tre i Ce 25, fyra i Ce 23 och två i Ce 19. Departementschefen
har vidare föreslagit en mcdelsanvisning av 15 000 kr. för anställande
av extra kontorspersonal. Styrelsens övriga förslag ha helt tillstyrkts.
Utskottet finner för sin del nuvarande förhållanden inom inspektionens
arbetsområde väl motivera en upprustning i personellt hänseende
44
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
av inspektionen. Vidkommande frågan om storleken av denna förstärkning
för nästa budgetår har utskottet funnit sig böra godtaga, att densamma
i förhållande till styrelsens äskanden begränsas på sätt Kungl.
Maj:t föreslagit. Härvid förutsätter emellertid utskottet, att Kungl. Maj :t
ägnar frågan om inspektionens personalbehov fortsatt uppmärksamhet
och framlägger de förslag i berörda avseende som må befinnas erforderliga
för att ytterligare höja trafiksäkerheten och servicen åt allmänheten.
Utskottet anser sig jämväl i övrigt böra godtaga under förevarande punkt
framförda förslag. Av det anförda framgår sålunda att utskottet inte kan
biträda de i motionerna I: 64 och II: 92 samt I: 268 och II: 365 framförda
yrkandena om personalökningar utöver vad Kungl. Maj :t föreslagit.
Vad så angår de motionsledes framförda önskemålen om återinförande
av de genom beslut av 1947 års riksdag fr. o. in. den 1 januari 1948 slopade
avgifterna för besiktning av motorfordon, vill utskottet erinra om
att den nuvarande automobilskattens storlek i praktiken bestämts med
utgångspunkt från att besiktningarna skola vara avgiftsfria. Vid sådant
förhållande finner sig utskottet av principiella skäl inte kunna biträda
ett förslag som skulle medföra, att ytterligare avgifter skulle uttagas
av fordonsägarna. Härtill kommer, att en tillfredsställande anordning
av uppbörden av avgifterna kommer att bli administrativt betungande och
medföra en icke obetydlig minskning av den inkomst från förrättningarna
om 900 000 kr. som angivits i motionerna I: 84 och II: 83.
Utskottet har ej heller ansett sig böra biträda det i motionerna 1:268
och II: 365 framställda yrkandet om en höjning av avgiften för kompetensprov
för körkort med 10 kr.
På grund av vad sålunda anförts och under erinran om att riksdagen
numera bifallit Kungl. Maj:ts förslag under bilaga 2 till årets statsverksproposition,
såvitt nu är i fråga, hemställer utskottet,
I. att riksdagen må, med. bifall till Kungl. Maj:ts förslag
och med avslag å motionerna I: 64 och II: 92, samt I: 268 och
II: 365, sistnämnda bägge motioner såvitt nu är i fråga,
a) godkänna följande avlöningsstat för statens bilinspektion,
att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1957/58:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslags -
948 100
vis .............................
3. Rörligt tillägg, förslagsvis
948 000
545 500
Sunnna kr. 2 441 600
Statsutskottets utlåtande ur 6 år 1957
45
b) till Statens bilinspektion: Avlöningar för budgetåret
1957/58 anvisa ett förslagsanslag av 2 441 600 kr., att avräknas
mot automobilskattemedlen;
II. att motionerna 1: 84 och II: 83 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd;
III. att motionerna I: 268 och II: 365, såvitt de avse avgiften
för kompetensprov för körkort, icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
23:o) Statens bilinspektion: Omkostnader. Kungl. Maj:t har (punkt
23, s. 58—60) föreslagit riksdagen att till Statens bilinspektion: Omkostnader
för budgetåret 1957/58 anvisa ett förslagsanslag av 851 500 kr., att
avräknas mot automobilskattemedlen.
Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 779 000 kr.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt om en anslagshöjning
med 147 500 kr.
Beträffande den närmare innebörden av styrelsens framställning torde
få hänvisas till propositionen (s. 59).
Över styrelsens framställning har utlåtande avgivits av statskontoret
(s. 59).
Departementschefen har föreslagit en uppräkning av anslaget med
65 000 kr. för reseersättningar, 5 000 kr. för bränsle, lyse och vatten samt
2 500 kr. för övriga expenser. Sistnämnda belopp har framkommit som
ett resultat av en ökning av posten med 48 500 kr. och en minskning av
densamma med 46 000 kr., avseende för innevarande budgetår anvisade
engångskostnader.
1 detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft de under
föregående punkt omnämnda motionerna 1:268 och 11:365, i vad däri
yrkats, att riksdagen måtte för budgetåret 1957/58 till Statens bilinspektion:
Omkostnader anvisa ett förslagsanslag av 871 500 kr.
Utskottet. Det i motionerna 1:268 och 11:365 framförda yrkandet om
en höjning av förevarande anslag har framställts i anledning av motionärernas
hemställan under föregående punkt om personalförstärkningar
inom bilinspektionen, vilken hemställan utskottet inte ansett sig kunna
biträda. Med hänsyn härtill och då utskottet inte funnit anledning till
erinran mot Kungl. Maj :ts förevarande förslag, hemställer utskottet,
46
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och
med avslag å motionerna 1:268 och 11:365, såvitt nu är i
fråga, till Statens bilinspektion: Omkostnader för budgetåret
1957/58 anvisa ett förslagsanslag av 851 500 kr., att avräknas
mot automobilskattemedlen.
24:o) Statens bilinspektion: Utrustning. I enlighet med Kungl. Maj :ts
förslag (punkt 24, s. 60—62), som innebär en fördubbling av anslaget för
nästa budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Statens bilinspektion: Utrustning för
budgetåret 1957/58 anvisa ett reservationsanslag av 50 000
kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.
25 :o) Registrering av motorfordon. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag
(punkt 25, s. 62), som innebär oförändrad medelsanvisning för nästa
budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Registrering av motorfordon för budgetåret
1957/58 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.
26:o) Bidrag till vissa kommunikationsändamål. I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 26, s. 62 och 63), som innebär en med 50 000 kr.
minskad medelsanvisning för nästa budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Bidrag till vissa kommunikationsändamål
för budgetåret 1957/58 anvisa ett reservationsanslag
av 300 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.
27 :o) Bidrag till säkerhetsanordningar vid järnvägskorsningar. I enlighet
med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 27, s. 63 och 64), som innebär en
automatisk nedräkning av anslaget med 2 050 000 kr. för nästa budgetår,
hemställer utskottet,
att riksdagen må till Bidrag till säkerhetsanordningar vid
järnvägskorsningar för budgetåret 1957/58 anvisa ett reservationsanslag
av 2 600 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.
28:o) Bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder vid vissa järnvägskorsningar.
I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 28, s. 64 och
65), innebärande en med 100 000 kr. ökad medelsanvisning för nästa budgetår,
hemställer utskottet,
att riksdagen må till Bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande
åtgärder vid vissa järnvägskorsningar för budgetåret 1957/58
anvisa ett reservationsanslag av 350 000 kr., att avräknas
mot automobilskattemedlen.
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
47
29 :o) Statens biltrafiknämnd: Avlöningar. Kungl. Maj :t har (punkt
29, s. 05—68) föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen
förordad avlöningsstat för statens biltrafiknämnd, att tillämpas tills
vidare fr. o. m. budgetåret 1957/58, dels ock till Statens biltrafiknämnd:
Avlöningar för samma budgetår anvisa ett förslagsanslag av 398 000 kr.,
att avräknas mot automobilskattemedlen.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 328 500 kr.
Statens biltrafiknämnd har hemställt om en anslagshöjning med
75 500 kr. för nästa budgetår.
Beträffande den närmare innebörden av biltrafiknämndens framställning
torde få hänvisas till propositionen (s. 65 och 66).
Departementschefen förordar, att en tjänst som biträde för kontorsoch
skrivgöromål i reglerad befordringsgång och en arvodesbefattning
med lön enligt 29 löneklassen inrättas för granskning av uppteckningar
medelst färdskrivare. Vidare tillstyrkes att en assistenttjänst tillskapas
för de ökade arbetsuppgifter som numera, sedan statens priskontrollnämnds
verksamhet upphört, ankomma på biltrafiknämnden i fråga om
taxor för yrkesmässig buss- och drosktrafik. Förutom vissa automatiska
utgiftsökningar för löneklassförändringar m. m. om 15 800 kr. föreslås
slutligen — under hänvisning till vad chefen för civildepartementet anfört
rörande arvodesreglering vid anmälan av För flera huvudtitlar
gemensamma frågor — en uppräkning av anslaget med 4 800 kr. för viss
höjning av arvoden.
Bifall till Kungl. Maj:ts förslag förutsätter en anslagshöjning av totalt
69 500 kr.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar
Jacobsson och Axel Andersson (I: 65) och den andra inom andra kammaren
av fru Sandström m. fl. (11:80), i vilka hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om att vissa i motionerna berörda
tjänster vid statens biltrafiknämnd snarast överföras till ordinarie
stat.
Beträffande motiveringen för nämnda yrkande hänvisar utskottet till
motionen II: 80.
Utskottet har funnit de i motionerna I: 65 och II: 80 framförda synpunkterna
rörande ordinariesättning av vissa tjänster vid biltrafiknämn
-
48
Statsutskottets utlåtande nr ti år 4357
den värda beaktande. Emellertid anser sig inte utskottet på föreliggande
material kunna biträda motionärernas önskemål. Utskottet förutsätter
dock, att Kungl. Maj :t i lämpligt sammanhang tager berörda fråga under
förnyat övervägande.
Under erinran om att riksdagen numera bifallit Kungl. Maj :ts förslag
under bilaga 2 till årets statsverksproposition, såvitt nu är i fråga, hemställer
utskottet,
I. att riksdagen må
a) godkänna följande avlöningsstat för statens biltrafiknämnd,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1957/58.
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 38 800
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj :t, förslagsvis .................................. 25 200
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis
...................................................... 249 600
4. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. 84 400
Summa kr. 398 000
b) till Statens biltrafiknämnd: Avlöningar för budgetåret
1957/58 anvisa ett förslagsanslag av 398 000 kr., att avräknas
mot automobilskattemedlen;
II. att motionerna I: 65 och II: 80 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
30:o) Statens biltrafiknämnd: Omkostnader. I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 30, s. 68), som innebär oförändrad medelsanvisning
för nästa budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Statens biltrafiknämnd: Omkostnader
för budgetåret 1957/58 anvisa ett förslagsanslag av 40 000
kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.
31 :o) Statens trafiksäkerhetsråd m. m. Kungl. Maj :t har (punkt 31,
s. 68—72) föreslagit riksdagen att till Statens trafiksäkerhetsråd för
budgetåret 1957/58 anvisa ett anslag av 132 600 kr., att avräknas mot
automobilskattemedlen.
Till bestridande av kostnaderna för den verksamhet som bedrives av
statens trafiksäkerhetsråd har för innevarande budgetår anvisats 206 600
kr. under ett obetecknat anslag benämnt Undersökningar rörande vägtrafikolyckor
m. m., att avräknas mot automobilskattemedlen.
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
49
Statens trafiksåkerhetsråd har för nästa budgetår för de med det nuvarande
anslaget avsedda ändamålen yrkat inalles 358 300 (+ 151 700)
kr. Härav skulle 158 300 kr. upptagas under ett obetecknat anslag med
rubriken Statens trafiksäkerhetsråd m. m. för täckande av kostnaderna
för kansliets verksamhet, d. v. s. arvoden till ledamöter, ersättningar till
kanslipersonal och omkostnader, samt för snabbstatistik rörande vägtrafikolyckor,
och återstoden, 200 000 kr., under ett reservationsanslag
med rubriken Kostnader för vetenskaplig trafiksäkerhetsforskning. Båda
anslagen skulle i likhet med det nuvarande anslaget avräknas mot automobilskattemedlen.
Beträffande den närmare innebörden av rådets framställning torde få
hänvisas till propositionen (s. 68—71).
Departementschefen finner trafiksäkerhetsrådets förslag beträffande
anslagstekniken rationellt och tillstyrker därför detsamma. Vidkommande
medelsbehovet för de ändamål som fortsättningsvis skola bestridas under
här förevarande anslag erinras om att för innevarande budgetår 116 600
kr. beräknats för kansliets verksamhet och för snabbstatistiken. Av
rådets medelsäskanden för dessa ändamål för nästa budgetår tillstyrker
departementschefen en ökad medelsanvisning av 2 300 kr. för omräkning
av ersättningarna till kanslipersonalen, 1 000 kr. för stegrade omkostnader
samt 8 200 kr. för ökade kostnader för snabbstatistiken eller tillhopa 11 500
kr. Under hänvisning till vad chefen för civildepartementet anfört rörande
arvodesreglering vid anmälan av för flera huvudtitlar gemensamma frågor
upptages vidare ett belopp om 4 500 kr. för viss höjning av arvoden. Det
nya anslaget till Statens trafiksäkerhetsråd in. m. skulle i enlighet härmed
uppföras med (116 600 + 11 500 + 4 500) 132 600 kr.
För de ändamål som i fortsättningen avses skola täckas med medel ur
det nya anslaget till Kostnader för vetenskaplig trafiksäkerhetsforskning
har beräknats 90 000 kr. för innevarande budgetår. För nästa budgetår
föreslås en till 100 000 kr. höjd medelsanvisning.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Bengtson
m. fl. (I: 267) och den andra inom andra kammaren av herr Lothigius
m. fl. (11:366), i vilka hemställts att riksdagen måtte dels till statens
trafiksäkerhetsråd in. in. för budgetåret 1957/58 anvisa ett anslag av
146 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen, dels ock till kostnader
för vetenskaplig trafiksäkerhetsforskning för budgetåret 1957/58
anvisa ett reservationsanslag av 170 000 kr., att avräknas mot autoinobilskattemedlen.
4—648 67 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 6 samt. Nr 6
50
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden
torde få hänvisas till motionen II: 366.
Utskottet biträder Kungl. Maj :ts förevarande förslag om uppdelning
av det i gällande riksstat uppförda obetecknade anslaget till Undersökningar
rörande vägtrafikolyckor m. m. på ett obetecknat anslag, benämnt
Statens trafiksäkerhetsråd m. m., varifrån huvudsakligen kostnaderna för
trafiksäkerhetsrådets kansli skola utgå, och ett reservationsanslag till
Kostnader för vetenskaplig trafiksäkerhetsforskning, varifrån utgifter skola
bestridas för olika slags utredningar och undersökningar av både långsiktig
och mera aktuell karaktär på vägtrafiksäkerhetsforskningens område.
För innevarande budgetår har till kansliets verksamhet m. m. beräknats
116 600 kr. och för den vetenskapliga trafiksäkerhetsforskningen
90 000 kr. Departementschefen har förordat en medelsanvisning om
132 600 resp. 100 000 kr. I motionerna 1:267 och 11:366 har hemställts
om en ytterligare uppräkning till 146 000 resp. 170 000 kr.
Med hänsyn till den betydelse trafiksäkerhetsrådets verksamhet har
för ökade kunskaper rörande trafikolyckornas natur och orsaker m. m.
framstår den i motionerna föreslagna medelsanvisningen som i och för
sig eftersträvansvärd. Vad angår medelsanvisningen för nästa budgetår
anser emellertid utskottet, att de av Kungl. Maj :t föreslagna anslagsökningarna
böra godtagas. Beträffande anslaget till Kostnader för vetenskaplig
trafiksäkerhetsforskning gör utskottet hemställan under nästföljande
punkt.
I här förevarande sammanhang hemställer utskottet — under erinran
om att riksdagen numera bifallit Kungl. Maj :ts förslag under bilaga 2
i statsverkspropositionen, såvitt nu är i fråga —
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
och med avslag å motionerna 1: 267 och II: 366, i vad desamma
beröra förevarande anslag, till Statens trafiksäkerhetsråd
m. m. för budgetåret 1957/58 anvisa ett anslag av
132 600 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.
32 :o) Kostnader för vetenskaplig trafiksäkerhetsforskning. Kungl.
Maj:t har (punkt 32, s. 72) föreslagit riksdagen att till Kostnader för
vetenskaplig trafiksäkerhetsforskning för budgetåret 1957/58 anvisa ett
reservationsanslag av 100 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
51
Såsom närmare framgår av föregående punkt skola från detta anslag
bestridas kostnader för olika slags utredningar och undersökningar av
både långsiktig och mera aktuell karaktär på vägtrafiksäkerhetsforskningens
område såväl inom statens trafiksäkerhetsråd som på dess uppdrag
vid särskilda institutioner och dylikt.
I de båda likalydande motionerna I: 267 och II: 366 har föreslagits att
anslaget för nästa budgetår skall uppföras med 170 000 kr. (jfr punkt 31).
Utskottet. Under åberopande av vad utskottet anfört under närmast
föregående punkt hemställer utskottet,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och
med avslag å motionerna 1:267 och 11:366, i vad desamma
avse förevarande anslag, till Kostnader för vetenskaplig
trafiksäkerhetsforskning för budgetåret 1957/58 anvisa ett
reservationsanslag av 100 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.
33 :o) Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande.
Kungl. Maj :t har (punkt 33, s. 72—74) föreslagit riksdagen att till Bidrag
till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande för budgetåret
1957/58 anvisa ett anslag av 400 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 400 000 kr.
Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF) har hemställt,
att anslaget höjes med 200 000 kr. för nästa budgetår.
Den nordiske trafiksikkerhedskomite, vilken i februari 1956 bildats av
NTF samt motsvarande trafiksäkerhetsorganisationer i Danmark, Finland
och Norge för gemensamt upplysnings- och propagandaarbete, har hemställt
hos resp. länders regeringar, att planerade undersökningar av i
vilken omfattning gällande trafikregler äro kända och efterföljas hos allmänheten
måtte möjliggöras genom erforderligt statsbidrag till resp.
organisationer.
Beträffande den närmare innebörden av NTF:s framställning torde få
hänvisas till propositionen (s. 72 och 73).
Departementschefen har inledningsvis erinrat om att statens bidrag till
NTF ökat successivt för att under innevarande budgetår utgå med 400 000
52
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
kr. Om NTF:s hemställan om 600 000 kr. i statsbidrag för nästa budgetår
bifalles, skulle, fortsätter departementschefen, praktiskt taget föreningens
samtliga kostnader enligt föreliggande kalkyler under nämnda
tid komma att bestridas av statsmedel. De inkomster som föreningen
räknar med från annat håll än staten äro nämligen mycket obetydliga.
En sådan ordning bör emellertid enligt departementschefens mening eftersträvas,
att ökat finansieringsbehov utöver nu utgående statsbidrag bör
baseras på ekonomiska bidrag från enskilda och kommunala organ o. d.,
som äro eller lämpligen böra vara engagerade i trafiksäkerhetsarbetet.
Han är därför icke beredd att förorda en ytterligare höjning av statsbidraget
för nästa budgetår utan utgår från att föreningen i ökad utsträckning
söker erhålla bidrag på frivillighetens väg, icke minst genom höjda medlemsavgifter.
I detta sammanhang har utskottet till behandling föreliaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar Nils
Elowsson och Nils Theodor Larsson (I: 113) samt den andra inom andra
kammaren av herr Nilsson i Göteborg (II: 75), i vilka hemställts att riksdagen
måtte bevilja nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande
ett statsbidrag av 525 000 kr. för budgetåret 1957/58 i stället för det i
statsverkspropositionen föreslagna bidraget av 400 000 kronor.
Beträffande de skäl som motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande
torde få hänvisas till motionen II: 75.
Utskottet. I sina petita har NTF bl. a. erinrat om att föreningen under
en längre tid från trafikförsäkringsbolagen via Trafikförsäkringsföreningen
erhållit ett årligt bidrag om 125 000 kr. Tillika har upplysts om att något
sådant bidrag inte kan påräknas för nästa budgetår på grund av att bolagen
måste betala skatt för sina andelar i Trafikförsäkringsföreningens
bidrag. Med hänsyn härtill samt till bl. a. planer på ökade insatser av
föreningen i fråga om upplysningsverksamheten har föreningen för nästa
budgetår hemställt om ett till 600 000 kr. förhöjt statsbidrag. Departementschefen
förordar för sin del oförändrat bidragsbelopp, 400 000 kr.
I motionerna I: 113 och II: 75 ha motionärerna — med beaktande av
vad NTF anfört rörande eventuellt bortfall av bidragen från trafikförsäkringsbolagen
om 125 000 kr. — hemställt om en höjning av statsbidraget med
nämnda belopp till 525 000 kr.
Utskottet önskar i anledning av motionerna erinra om att huvudparten
av den utan tvivel betydelsefulla verksamhet som NTF utövar redan nu
bekostas av statsmedel. I likhet med departementschefen vill utskottet
betona, att eventuella medelsbehov utöver nu utgående statsbidrag i gör
-
Statsutskottets utlåtande nr 6 år i 957
53
ligaste mån böra täckas genom tillskott från enskilda, kommuner m. fl.,
som ha direkt intresse av trafiksäkerhetsarbetet. Å andra sidan anser
utskottet — på grund av vad NTF och motionärerna anfört rörande ett
eventuellt bortfall av bidragen från försäkringsbolagen — en viss höjning av
statens bidrag motiverad med hänsyn till det läge som beskattningsfrågan
f. n. befinner sig i. Utskottet har för sin del stannat för en till 450 000 kr.
begränsad höjning av anslaget.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och
motionerna I: 113 och II: 75, till Bidrag till nationalföreningen
för trafiksäkerhetens främjande för budgetåret
1957/58 anvisa ett anslag av 450 000 kr., att avräknas mot
automobilskattemedlen.
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
34:o) Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Avlöningar.
Kungl. Maj :t har (punkt 34, s. 75—82) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga
Kungl. Maj :t att i personalförteckningen för Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut vidtaga i statsrådsprotokollet angivna
ändringar, dels godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat
för Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, att tillämpas tills
vidare fr. o. in. budgetåret 1957/58, dels ock till Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut: Avlöningar för budgetåret 1957/58 anvisa ett
förslagsanslag av 2 770 200 kr.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 2 566 300 kr.
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut har hemställt, att anslaget
höjes med 491 100 kr. för nästa budgetår.
Beträffande den närmare innebörden av institutets framställning torde
få hänvisas till propositionen (s. 75—78).
över framställningen ha utlåtanden avgivits av statskontoret, statens
lönenämnd och sjöfartsstyrclsen (s. 78—80).
Departementschefen framhåller inledningsvis, att han har för avsikt
att inom kort begära Kungl. Maj:ts bemyndigande att få tillkalla särskilda
sakkunniga med uppdrag att överse institutets arbetsuppgifter och organisation.
Med hänsyn härtill har han ansett, att största återhållsamhet
bör iakttagas vid behandlingen av de förslag institutet framlagt i sina
petita. I övrigt anföres följande.
54
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
Institutet har föreslagit inrättandet av en särskild långtidsprognosavdelning
inom institutets meteorologiska byrå. Den långtidsprognosverksamhet,
som institutet försöksvis och i viss mindre omfattning hittills bedrivit
på uppdrag av bl. a. sjöfartsstyrelsen, synes vara så värdefull, att
den bör utvidgas och i fortsättningen ingå i institutets ordinarie arbetsuppgifter
och därför bekostas av medel från detta anslag. Då jag ej är
beredd att nu tillstyrka att särskilda nya tjänster inrättas härför, förordar
jag i stället att ett särskilt belopp ställes till institutets förfogande för att
möjliggöra fortsatt och utvidgat försöksarbete med långtidsprognosering.
Jag upptar härför 39 000 kr.
övertygande skäl synes mig vidare vara framlagda av institutet och
sjöfartsstyrelsen för behovet av att institutets organisation för kustistjänst
utbygges. Jag föreslår därför, att institutet får anställla en meteorolog i
reglerad befordringsgång samt ett kanslibiträde i Ce 11 för dessa uppgifter.
Vidare bör en nuvarande förste statsmeteorologtjänst i Cg 31, vars innehavare
är sysselsatt med israpporttjänsten, förändras till extra ordinarie.
I enlighet härmed kräves en anslagshöjning med 24 720 kr.
De av institutet framförda yrkandena om personalförstärkningar i övrigt
anser jag mig ej kunna biträda.
Vidare förordar jag att en tjänst som materialförvaltare i Ca 14 inrättas
och att samtidigt den kontoristtjänst i Ca 13, vars innehavare förestår institutets
förrådskontor in. m., överföres till övergångsstat. Merkostnaden
härför beräknar jag till 336 kr.
Frågan om ändrade villkor för ersättning för obekväm arbetstid, så att
meteorologpersonal in. fl. skulle bli berättigade till sådan ersättning, bör
upptagas till prövning i annat sammanhang.
Den automatiska utgiftsstegringen å anslaget för löneklassuppflyttningar
och arvodeshöjningar m.m. beräknar jag, lika med institutet, till 139 858 kr.
Då jag icke anser mig kunna tillstyrka övriga av institutet framförda
medelsäskanden under detta anslag, skulle anslaget i enlighet med det anförda
uppföras med (2 566 300 + 39 000 + 24 720 + 336 + 139 858) i runt
tal 2 770 200 kr.
Tre kontorsbiträden i Ce 8 bör jämlikt grunderna för den reglerade befordringsgången
i enlighet med institutets förslag erhålla ordinarie anställning,
varför i institutets personalförteckning bör uppföras ytterligare detta
antal sådana tjänster. I institutets personalförteckning bör vidare uppföras
en förste statsmeteorolog i Ce 31 och en materialförvaltare i Ca 14.
En kontoristtjänst i Ca 13 bör överföras till övergångsstat.
Utskottet tillstyrker under förevarande punkt föreslagna personalförändringar
och medelsberäkningar samt hemställer,
att riksdagen må
a) bemyndiga Kungl. Maj :t att i personalförteckningen för
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut vidtaga i
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 3
januari 1957 förordade ändringar;
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
55
b) godkänna följande avlöningsstat för Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut, att tillämpas tills vidare
fr. o. m. budgetåret 1957/58:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 673 500
2. Arvoden till sakkunniga .............................. 15 000
3. Avlöningar till icke-ordinarie personal ............ 1 478 400
4. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. 603 300
Summa kr. 2 770 200
c) till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut:
Avlöningar för budgetåret 1957/58 anvisa ett förslagsanslag av
2 770 200 kr.
35 :o) Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Undervisning.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 35, s. 82—86), som innebär
en uppräkning av anslaget för nästa budgetår med 7 900 kr. — huvudsakligen
beroende på ett av departementschefen förordat förslag rörande omläggning
och utvidgning av undervisningen för meteorologisk tjänsteexamen
samt till anordnande av undervisning för fortutbildning av meteorologer
— hemställer utskottet,
att riksdagen må till Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut: Undervisning för budgetåret 1957/58 anvisa
ett anslag av 18 500 kr.
36:o) Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Omkostnader.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 36, s. 86 och 87), som innebär
anslagshöjning för nästa budgetår med 35 000 kr., hemställer utskottet,
att riksdagen må till Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut: Omkostnader för budgetåret 1957/58 anvisa
ett förslagsanslag av 220 900 kr.
37 :o) Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Observatörer.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 37, s. 88 och 89), som innebär
en uppräkning av anslaget för nästa budgetår med 46 300 kr., avseende
vissa arvodesregleringar i anslutning till den år 1956 beslutade höjningen
av statstjänstemännens löner, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut: Observatörer för budgetåret 1957/58 anvisa
ett anslag av 729 300 kr.
56
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
38:o) Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Telegramkostnader
m. m. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 38, s. 89
och 90), vilket innebär en uppräkning av anslaget för nästa budgetår med
27 000 kr., hemställer utskottet,
att riksdagen må till Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut: Telegramkostnader m. m. för budgetåret
1957/58 anvisa ett förslagsanslag av 614 000 kr.
39:o) Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Underhåll av
stationer m. m. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 39, s. 90),
som innebär en med 7 000 kr. ökad medelsanvisning för nästa budgetår,
hemställer utskottet,
att riksdagen må till Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut: Underhåll av stationer m. m. för budgetåret
1957/58 anvisa ett reservationsanslag av 89 400 kr.
40:o) Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Uppdragsverksamhet.
I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 40, s. 91 och
92), vilket innebär en huvudsakligen automatisk uppräkning av anslaget
med 248 000 kr. på grund av utökad uppdragsverksamhet m. m., hemställer
utskottet,
att riksdagen må till Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1957/58
anvisa ett förslagsanslag av 1 237 000 kr.
41 :o) Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Väderlekstjänst
för luftfarten. Kungl. Maj :t har (punkt 41, s. 92—97) föreslagit
riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att i personalförteckningen för
väderlekstjänsten för luftfarten vidtaga i statsrådsprotokollet angivna ändringar,
dels godkänna av departementschefen förordad stat för väderlekstjänsten
för luftfarten, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1957/58,
dels ock till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Väderlekstjänst
för luftfarten för budgetåret 1957/58 anvisa ett förslagsanslag av
1 231 000 kr.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 1 060 300 kr.
Institutet har hemställt om en anslagshöjning för nästa budgetår med
300 800 kr.
Beträffande den närmare innebörden av institutets framställning torde
få hänvisas till propositionen (s. 93—95).
över framställningen har utlåtande avgivits av statskontoret (s. 95).
Statsutskottets utlåtande nr 6 är 1957
57
Departementschefen har i likhet med institutet och luftfartsstyrelsen
ansett de allt större krav som den civila luftfarten ställer på flygväderlekstjänsten
motivera eu fortsatt förstärkning av dess organisation. Med
hänsyn till vad som från luftfartsstyrelsens sida anmälts om lämpligheten
av att avvakta resultatet av en utredning gemensamt bedriven av institutet,
luftfartsstyrelsen och flygvapnet, innan man definitivt tar ställning till
hur denna förstärkning närmare bör utformas, är han emellertid ej beredd
att nu tillstyrka några nya pensionsberättigande tjänster vid flygväderlekstjänsten.
I stället föreslås, att ett belopp om 100 000 kr. ställes
till institutets förfogande för att i avvaktan på utredningsresultatet möjliggöra
en provisorisk personalförstärkning under nästa budgetår.
I enlighet med vad chefen för civildepartementet anfört vid anmälan
av för flera huvudtitlar gemensamma frågor tillstyrker departementschefen
så till vida institutets förslag till tjänsteförändringar, att tre kontorsbiträdestjänster
i Ce 8 vid Stockholm—Bromma flygväderlekstjänst uppflyttas
till kanslibiträdesbefattningar i Cell. Merkostnaden härför beräknas
till ca 3 600 kr.
Under hänvisning till vad som anförts under institutets avlöningsanslag
upptages ej någon medelsanvisning för ersättning för obekväm arbetstid
åt meteorologpersonal m. fl.
Den automatiska utgiftsstegringen under anslaget i anledning av omräkningar
beräknar departementschefen, i likhet med institutet, till i runt
tal 64 100 kr.
Beträffande omkostnaderna förordas en uppräkning av anslaget med
1 000 kr. till reseersättningar samt 2 000 kr. till expenser i anledning av
prishöjningar. Institutet föreslås under nästa budgetår få fortsätta sin
anskaffning av speciell instrumentutrustning vid flygplatserna. I enlighet
härmed tilistyrkes ett av institutet väckt förslag om inköp av ytterligare
en elektronisk molnhöjdsmätare, varför bör beräknas 40 000 kr.
Övriga förslag medförande ökat medelsbehov avstyrkes.
I enlighet med det anförda skulle anslaget, sedan för innevarande budgetår
anvisat engångsbelopp om 40 000 kr. för en molnhöjdsmätare frånräknats,
uppföras med (1 060 300 + 100 000 + 3 600 + 64 100 + 1 000 +
2 000 + 40 000 — 40 000) 1 231 000 kr.
Tre kontorsbiträden i Ce 8 böra slutligen jämlikt grunderna för den
reglerade befordringsgången beredas ordinarie anställning. Personalförteckningen
föreslås skola ändras i överensstämmelse härmed.
Utskottet, som vill erinra om alt riksdagen numera bifallit Kungl. Maj :ts
förslag under bilaga 2 till årets statsverksproposition, såvitt nu är i fråga,
tillstyrker under förevarande punkt föreslagna personalförändringar och
medelsberäkningar.
58
Statsutskottets utlåtande nr 6 är 1957
Utskottet hemställer,
att riksdagen må
a) bemyndiga Kungl. Maj :t att i personalförteckningen för
väderlekstjänsten för luftfarten vidtaga i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för den 3 januari 1957 förordade
ändringar;
b) godkänna följande stat för väderlekstjänsten för luftfarten,
att tillämpas tills vidare fr.o.m. budgetåret 1957/58:
Stat
Avlöningar
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 48 300
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis
............................................................ 836 200
3. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. 251 300
Omkostnader, förslagsvis ................................. 95 200
Summa kr. 1 231 000
c) till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut:
Väderlekstjänst för luftfarten för budgetåret 1957/58 anvisa
ett förslagsanslag av 1 231 000 kr.
42:o) Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Aerologiska
stationer. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 42, s. 97 och 98),
som för nästa budgetår innebär en automatisk uppräkning av anslaget
med 20 400 kr. för löneklassuppflyttningar m. m., hemställer utskottet,
att riksdagen må till Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut: Aerologiska stationer för budgetåret 1957/58
anvisa ett förslagsanslag av 610 000 kr.
43 :o) Bidrag till väderleksstationer i Nordatlanten och på Grönland
m. m. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 43, s. 98—100), vilket
innebär en med 43 100 kr. förhöjd medelsanvisning för nästa budgetår i anledning
av det av riksdagen numera godkända förslaget till ny internationell
överenskommelse rörande ekonomiskt bidrag till Danmark för meteorologiska
tjänster och radioanläggningar på Grönland och Färöarna,
hemställer utskottet,
att riksdagen må till Bidrag till väderleksstationer i Nordatlanten
och på Grönland m. m. för budgetåret 1957/58 anvisa
ett förslagsanslag av 753 600 kr.
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
59
Byggnadsväsendet
44:o) Byggnadsstyrelsen: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (punkt 44, s.
101—109) föreslagit riksdagen att dels i personalförteckningen för byggnadsstyrelsen
vidtaga i statsrådsprotokollet angivna ändringar, dels godkänna
av departementschefen förordad avlöningsstat för byggnadsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1957/58, dels ock till
Byggnadsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1957/58 anvisa ett förslagsanslag
av 3 346 700 kr.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 3 076 600 kr.
Byggnadsstyrelsen har bl. a. hemställt, att anslaget för nästa budgetår
höjes med 357 000 kr.
Beträffande den närmare innebörden av styrelsens framställning torde
få hänvisas till propositionen (s. 101—106).
över framställningen ha yttranden avgivits av statskontoret och statens
lönenämnd (s. 106 och 107).
Departementschefen har — under hänvisning till vad chefen för finansdepartementet
anfört vid anmälan av för flera huvudtitlar gemensamma
frågor — föreslagit följande tjänsteförändringar, nämligen uppflyttning
av en befattning å byggnadsbyrån som byrådirektör i Ce 31 till Ce 33 samt
förändring av en befattning å nämnda byrås ekonomiavdelning som förste
revisor i Cg 27 till extra ordinarie i samma lönegrad, i samband varmed
en tjänst som revisor i Ce 25 föreslås skola utgå, och av en tjänst som
amanuens i reglerad befordringsgång å intendentsbyrån till tjänst som
förste byråsekreterare i Ce 27. Vidare föreslås inrättande av en befattning
som kontorsskrivare i Ce 19 för en extra befattningshavare i samma lönegrad,
vilken f. n. avlönas från sakanslag, samt ordinariesättning av en
tjänst å stadsplanebyrån som byrådirektör i Ce 33. Merkostnaderna för
här angivna tjänsteförändringar uppskattas till 15 372 kr.
Härefter erinrar departementschefen om att Kungl. Maj :t genom beslut
den 7 december 1956 på föredragning av chefen för finansdepartementet
bl. a. förordnat att byggnadsbeståndet — med undantag i förekommande
fall av åbyggnader för jordbrukets behov — vid statens skolor
tillhörande barna- och ungdomsvården, statens vårdanstalter å Svartsjö
och Venngarn för alkoholmissbrukare, lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök, lantbruksskolorna vid Ultuna och Alnarp, statens maskin-
och redskapsprovningsanstalter in. fl. institutioner fr. o. m. budget
-
60
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
året 1957/58 skall ställas under byggnadsstyrelsens vård och förvaltning.
Den personalförstärkning, som erfordras i samband med övertagandet av
vården och förvaltningen av detta fastighetsbestånd, beräknar han, lika
med byggnadsstyrelsen, till två byråingenjörer i Ce 27, en förste kansliskrivare
i Ce 17 samt en kansliskrivare i Ce 15. På grund härav bör anslaget
ökas med 64 740 kr.
Till följd av den utvidgning av fastighetsbeståndet under styrelsens förvaltning,
som förekommit under senare år, föreligger emellertid enligt
departementschefen redan f. n. behov av förstärkning av personalen å intendentsbyrån.
Med hänsyn härtill bör styrelsen utöver vad sålunda föreslagits
få anställa ytterligare en byråingenjör i Ce 25. Detta medför ett
ökat medelsbehov om 18 492 kr.
I enlighet med byggnadsstyrelsens förslag förordas att för särskilda anläggningar
en tjänst som maskinmästare i Ce 20 och en tjänst som maskinist
i Ce 15 inrättas. Då härtill kommer att ett belopp av 6 000 kr. bör upptagas
för vikarier åt maskinmästaren och maskinisten, beräknas merkostnaderna
härför till sammanlagt 29 352 kr.
Med hänsyn till den ökade arbetsbörda, som undan för undan pålagts
byggnadsstyrelsens utredningsbyrå — senast i samband med utbyggnaden
av fångvårdsanstalterna samt av universitet och högskolor — anser departementschefen
det erforderligt, att byrån nu erhåller viss personalförstärkning.
Han förordar inrättandet av en befattning som intendent i
Ce 29. Kostnaden härför uppgår till 22 632 kr. Han upplyser i anslutning
härtill att han därjämte avser att föreslå viss höjning av anslaget till Utredningar
rörande tillämnade byggnadsföretag in. m. för att möjliggöra för
styrelsen att i ökad utsträckning anlita tillfällig hjälp av fackmän.
Departementschefen förklarar sig dela byggnadsstyrelsens uppfattning,
att de tre arbetschefer som leda arbetet vid styrelsens byggnadsföretag
och som varit i styrelsens tjänst mellan 17 och 28 år nu beredas pensionsberättigande
befattningar. I anledning härav föreslår han, att tre tjänster
såsom arbetschefer i Ce 31 inrättas. Arbetscheferna torde liksom hittills
böra avlönas av byggnadsmedel.
Byggnadsstyrelsens övriga förslag till löneregleringar och personalökningar
tillstyrkas icke.
Den omläggning av kulturhistoriska byråns arkiv som styrelsen numera
genomfört har medfört ett minskat behov av biträdespersonal för
arkivgöromål. Med anledning härav föreslås anslaget i enlighet med styrelsens
beräkning skola nedräknas med 13 086 kr.
Departementschefen anser sig icke kunna biträda ett av styrelsen framfört
förslag att beloppet till rådet för översiktlig planläggning utbrytes ur
avlöningsanslaget och uppföres såsom särskilt reservationsanslag.
Den automatiska utgiftsstegringen å anslaget för löneklassuppflyttningar
m. m. samt höjt rörligt tillägg beräknar departementschefen i likhet
med byggnadsstyrelsen till (25 981 + 106 625) 132 606 kr.
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
61
I överensstämmelse med det anförda skulle anslaget uppföras med
(3 076 600 + 15 372 + 64 740 + 18 492 + 29 352 + 22 632 — 13 086 +
132 606) i runt tal 3 346 700 kr.
I styrelsens personalförteckning böra vid bifall till Kungl. Maj :ts förslag
vidtagas följande ändringar. Beträffande byggnadsstyrelsens verksamhet
i allmänhet böra uppföras en byrådirektör i Ca 33, en intendent i Ce 29,
en förste byråsekreterare i Ce 27 samt två byråingenjörer i Ce 27 medan
i stället en byrådirektör i Ce 33 utgår. I fråga om av byggnadsmedel avlönad
personal å byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå böra en byrådirektör
i Ce 33, tre arbetschefer i Ce 31 och en förste revisor i Ce 27 tillkomma
samt en byrådirektör i Ce 31 utgå.
I detta sammanhang har utskottet till behandling upptagit den av
riksdagens år 1956 församlade revisorer under § 19 i berättelsen upptagna
frågan om statens bränslekontrollerande verksamhet.
Till en början ha revisorerna lämnat en redogörelse för tillkomsten av
statens bränslekontrollerande verksamhet inom det civila området, dess
nuvarande organisation, uppgifter samt för verksamhetens omfattning
m. in. (Del I, s. 182—190). Härefter ha revisorerna gjort följande uttalande.
»Byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning har till uppgift att tjänstgöra
som expertorgan i värmetekniska frågor såvitt gäller den civila statliga
förvaltningen. Verksamheten är i första hand av utredande och granskande
natur. Därjämte ankommer på avdelningen att utöva fortlöpande
kontroll över fasta värmeanläggningars tekniska skick och skötsel med
sikte på att största möjliga värmeresultat erhålles av det använda bränslet.
Sedan år 1927 har möjlighet att mot viss ersättning för merkostnaderna
deltaga i sistnämnda kontrollverksamhet stått öppen även för landstingen.
Därav ha f. n. 18 landsting begagnat sig. I fråga om försvarsväsendets
anläggningar ombesörjes motsvarande kontrollverksamhet av
armcinlenden tur förvaltningen.
De myndigheter och organisationer, som haft att taga befattning med
ärenden rörande sådan kontrollverksamhet som nu nämnts, ha samfällt
bestyrkt att bränslekontrollen är ägnad att medföra betydande ekonomiska
fördelar; genom att lämpliga panntyper och lämpligt bränsle användas
samt eldning och skötsel i övrigt hedrives på ett bränslebesparande sätt
ha avsevärda kostnadsminskningar kunnat åstadkommas. Verksamhetens
betydelse belyses av att bränslekostnaderna vid de omkring 2 000 värmeanläggningar,
som på detta sätt kontrolleras av byggnadsstyrelsen, under
budgetåret 1954/55 uppgingo till 37,4 milj. kr., varav 23,8 milj. kr. belöpte
sig på statens och 13,6 milj. kr. på landstingens del.
Byggnadsstyrelsen har i framställningar om anslag för värmetekniska
62
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
avdelningen iramhållit, att det måste betecknas som ett minimum att varje
värmeanläggning besökes och kontrolleras minst en gång årligen, om en
någorlunda eilektiv kontroll skall kunna upprätthållas. En granskning av
ifrågavarande verksamhet under de senaste sex åren utvisar emellertid,
att de 4—5 tjänstemän på vilka det närmast ankommer att ombesörja
verksamheten icke medhinna en kontroll som fyller angivna krav. Sedan
en följd av år ha framställningar från byggnadsstyrelsens sida om personalförstärkning
för att bringa avdelningens kapacitet i nivå med läget under
tidigare år icke kunnat vinna tillmötesgående. Samtidigt har anläggningarnas
alltmera komplicerade natur kommit behovet av kontroll och rådgivning
att framträda starkare. Endast omkring två tredjedelar av hela antalet
anläggningar tillhöriga statsverket bli årligen föremål för inspektion;
däremot genomses i det närmaste hela antalet anläggningar, som av landstingen
anslutits till kontrollverksamheten. I någon mån kan denna disproportion
mellan statens och landstingens anläggningar förklaras därav, att
staten äger även ett antal smärre anläggningar, där kontrollen ansetts
kunna begränsas. Enligt vad som upplysts revisorerna har emellertid samtidigt
den omständigheten medverkat, att statsverket på grund av sitt åtagande
att ombesörja ifrågavarande verksamhet för landstingens räkning
och även uttaga ersättning därför finge anses ha en viss förpliktelse att
i förevarande fall utöva full kontroll.
I och för sig framstår det även ur statens synpunkt såsom önskvärt,
att ett samarbete äger rum mellan staten och landstingen, när det gäller
en verksamhet sådan som den ifrågavarande. Statsverket torde sålunda
kunna draga en viss nytta av de erfarenheter som göras vid landstingens
anläggningar, av vilka många äro av betydande storlek. Då emellertid
oi ganisationen icke förslår för att tillgodose statsverkets eget behov på
området, synes det revisorerna ofrånkomligt antingen alt de knappt tillmätta
resurserna disponeras för statsverkets egen räkning eller också att
organisationen utbygges, så att förefintliga möjligheter till besparingar på
bränsleområdet effektivt kunna tillvaratagas för såväl statens som landstingens
anläggningar. Revisorerna vilja därför ifrågasätta, huruvida icke
nu avsedda samarbete — vilket tillkommit under helt andra förutsättningar
än de nuvarande — borde omprövas.
Därest samarbetet kommer att fortsätta, anse revisorerna angeläget
att de tillgängliga resurserna jämnare fördelas mellan staten och landstingen.
Det bör härvid tagas i betraktande, att den nuvarande kostnadsfördelningen
— som lämnar statsverket täckning endast för de av
landstingen orsakade merkostnaderna — knappast synes förmånlig för
statens del. Möjligen kan en ändring av ersättningsberäkningen, exempelvis
innebärande att vissa fasta belopp utgå per faktiskt inspekterad anläggning
efter en graderad skala, leda till ett godtagbart resultat.
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen föreligga svårigheter att
Statsutskottets utlåtande nr 6 dr 1957
63
medhinna en effektiv bränslekontroll även vid den avdelning inom arméintendenturförvaltningen,
som ombesörjer motsvarande kontrollverksamhet
vid försvarsväsendets anläggningar. I samband med omorganisationen
år 1947 av fortifikationsförvaltningen förelåg förslag om sammanförande
av den civila och den militära bränslekontrollen till en avdelning, varigenom
åtskilliga fördelar beträffande personalens utnyttjande och även besparingar
i fråga om löner och resekostnader ansågos kunna åstadkommas.
Förslaget har emellertid sedermera icke fullföljts. Det förefaller
dock revisorerna, som om fördelar alltjämt skulle vara att vinna på angivna
väg, varför ett sammanförande eller i vart fall ett närmare samarbete
mellan nämnda båda organisationer synes värt att övervägas. Samtidigt
härmed synes böra undersökas, huruvida upphandling av bränsle
—• som f. n. ombesörjes av arméintendenturförvaltningen för såväl det
militära som det civila behovet — äger sådant samband med bränslekontrollen,
att dessa båda verksamhetsgrenar även i fortsättningen böra handhavas
av ett och samma organ.»
över revisorernas förevarande paragraf ha utlåtanden avgivits av byggnadsstyrelsen,
arméintendenturförvaltningen, fortifikationsförvaltningen,
statskontoret, Svenska landstingsförbundet samt statens handels- och industrikommission
(Del II, s. 225—237).
Byggnadsstyrelsen har beträffande landstingens deltagande förklarat sig
dela revisorernas uppfattning, att det får anses riktigt antingen att de
knappt tillmätta resurserna disponeras för statsverkets egen räkning eller
också att organisationen utbygges, så att förefintliga möjligheter till besparingar
på bränsleområdet effektivt kunna tillvaratagas för såväl statens
som landstingens anläggningar. Att styrelsen vid valet mellan alternativen
ansett det senare att föredraga framgår av styrelsens upprepade
petitaframställningar om en utbyggnad av organisationen. Det är nämligen
för styrelsen vid dess byggnadstekniska granskning och bedömning
av förslag till sjukhusbyggen av betydande värde, att styrelsen genom
den bränslekontrollerande verksamheten för landstingen får erfarenheter
rörande de ofta omfattande och komplicerade värmeanläggningarna vid
deras sjukhus och andra inrättningar.
Svenska landstingsförbundet är av den uppfattningen, att den nuvarande
anslutningen av landstingens bränsleanläggningar till den statliga
bränslekontrollen är fördelaktig ur allmän synpunkt och att anledning icke
finnes att frångå densamma. En annan fråga är, om landstingens nuvarande
avgifter täcka de kostnader, som äro förbundna med verksamheten.
Mot principen för kostnadsfördelningen, nämligen att landstingen skola
ersätta de merkostnader, som bränslekontrollen vid deras anläggningar
förorsakar, finnes, såvitt styrelsen kan se, intet att invända, försåvitt icke
64
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
vinstsynpunkter skola anläggas på denna fråga. Skulle de nuvarande avgifterna
icke ha anpassats efter det fallande penningvärdet, torde ur landstingssynpunkt
intet vara att erinra mot att en uppräkning sker.
Enligt statskontorets mening böra landstingen även i fortsättningen beredas
möjlighet att få sin bränslekontroll ordnad genom statlig medverkan.
En förutsättning härför bör dock vara, att ändring sker i gällande
kostnadsfördelning, som tillkommit under andra förhållanden än de nuvarande.
Det kan sålunda anses rimligt, att landstingen även få bidraga
till kostnaderna för forskning m. m. Efter vilka grunder landstingens ersättning
bör utgå synes emellertid vara en fråga av beskaffenhet att böra
upptagas till behandling i samband med en undersökning rörande en sammanföring
av den bränslekontrollerande verksamheten.
Beträffande frågan om ett sammanförande av byggnadsstyrelsens och
försvarets bränslekontroll anser byggnadsstyrelsen det inte råda någon
tvekan om att det med hänsyn till byggnadsstyrelsens utredande, byggande
och underhållande verksamhet är ett angeläget intresse, att bränslekontrollen
av de anläggningar, som beröras av denna styrelsens verksamhet,
är förlagd till byggnadsstyrelsen. Vid en organisation med en för de militära
och civila förvaltningarna gemensam bränslekontroll, förlagd antingen
till byggnadsstyrelsen eller till fortifikationsförvaltningen, skulle
endera av dessa förvaltningar förlora den fördel som den direkta kontakten
med det bränslekontrollerande organet innebär. Den relativt obetydliga
vinst, närmast genom minskade resekostnader, som en sammanslagning
kan förväntas medföra, synes ej vara så stor att den uppväger
förlusten av nämnda direkta kontakt.
Liknande synpunkter anföras av fortifikationsförvaltningen medan
arméintendenturförvaltningen, statskontoret och statens handels- och industrikommission
funnit, att rationaliseringssynpunkter tala för en sammanslagning.
Vad slutligen angår frågan om en sammanslagning av den bränsleupphandlande
och bränslekontrollerande verksamheten anse byggnadsstyrelsen
och fortifikationsförvaltningen, att erfarenheten av den hittillsvarande
ordningen icke visat, att några direkta olägenheter äro förknippade därmed.
Arméintendenturförvaltningen ifrågasätter om inte den civila bränslekontrollen
borde överföras till det organ som f. n. köper bränsle ej enbart
för den militära utan även för en stor del av den civila statsförvaltningen.
En sådan eventuell överflyttning bör emellertid föregås av en mera ingående
utredning.
Statskontoret uttalar, att prövningen av frågan, till vilket organ upphandlingen
av bränsle bör vara förlagd, bör ske i anslutning till en eventuell
undersökning i syfte att utreda fördelarna av en sammanslagning av
den bränslekontrollerande verksamheten.
Statsutskottets utlåtande nr 6 År 1957
65
Utskottet. Under förevarande punkt har Kungl. Maj :t föreslagit —
förutom en uppräkning av anslaget på grund av automatiska utgiftsförändringar
och genomförande av vissa tjänsteförändringar i anledning av
vad chefen för civildepartementet anfört vid anmälan av för flera huvudtitlar
gemensamma frågor — inrättande av tre byråingenjörstjänster,
varav två i Ce 27 och en i Ce 25, en maskinmästartjänst i Ce 20, en förste
kansliskrivartjänst i Ce 17, en kansliskrivartjänst i Ce 15 samt en maskinisttjänst
i samma lönegrad, samtliga med placering på intendentsbyrån,
samt av en befattning som intendent i Ce 29 å utredningsbyrån.
Slutligen föreslås att en tjänst som kontorsskrivare i Ce 19 inrättas fölen
extra befattningshavare i samma lönegrad, vilken f. n. avlönas från
sakanslag, samt att eu byrådirektörst jänst i Ce 33 å stadsplanebvrån ordinariesättes.
Vid bifall till Kungl. Maj:ts förslag erfordras eu uppräkning
av anslaget med 270 100 kr.
Vid sin prövning av detta anslag har utskottet även till behandling upptagit
vissa av riksdagens revisorer aktualiserade frågor rörande statens
bränslekontrollerande verksamhet. Revisorerna ha bl. a. erinrat om att
byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning svarar för bränslekontrollen
över värmeanläggningar, som tillhöra statliga civila myndigheter och vissa
landsting, och att motsvarande verksamhet för försvarets del f. n. handhas
av arméintendenturförvaltningen. Revisorerna ha pekat på att svårigheter
f. n. föreligga att medhinna kontrollverksamheten i önskvärd omfattning.
De ha funnit det mellan staten och landstingen bedrivna samarbetet
värdefullt men samtidigt förklarat, att det, då organisationen icke
är tillräcklig för att tillgodose statsverkets eget behov, måste anses ofrånkomligt
antingen att de knappt tillmätta resurserna disponeras för statsverkets
egen räkning eller att organisationen utbygges, så att förefintliga
möjligheter till besparingar på bränsleområdet effektivt kunna tillvaratagas
för såväl statens som landstingens anläggningar. Revisorerna
ha därför ifrågasatt, om inte nu nämnda samarbete borde omprövas.
Därest det härvid skulle visa sig, att samarbetet bör fortfara, bör enligt
revisorerna den nuvarande kostnadsfördelningen mellan staten och landstingen
underkastas en revision. Revisorerna anse vidare, att ett i samband
med den år 1947 föreslagna omorganisationen av fortifikationsförvaltningen
framlagt förslag om sammanförande av den civila och militära
bränslekontrollen till en avdelning, eller i vart fall ett närmare samarbete
mellan de båda nuvarande organen, vore värt att överväga. I anslutning
härtill bär enligt revisorerna även undersökas om upphandlingen av
bränsle — f. n. helt ombesörjd av arméintendenturförvaltningen — äger
ett sådant samband med bränslekontrollen, atl dessa båda verksamhetsgrenar
även i fortsättningen böra handhavas av ett och samma organ.
Statskontoret och Svenska landstingsförbundet ha i sina remissvar framhållit,
att samarbetet mellan staten och landstingen på förevarande oin
5—r>4s
67 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 6 samt. Nr 6
66
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
råde bör fortsätta. En förutsättning härför är emellertid enligt statskontorets
uppfattning, att ändring sker i gällande kostnadsfördelning som
innebär, att landstingen skola ersätta de merkostnader som bränslekontrollen
vid deras anläggningar förorsakar. Landstingsförbundet, som anser,
att nuvarande princip för kostnadsfördelningen bör gälla även i fortsättningen,
har däremot intet att erinra mot en eventuell uppräkning av
avgifterna på grund av penningvärdets fall. Beträffande övriga av revisorerna
berörda frågor anse byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvaltningen,
att den myndighet som handhar den utredande, byggande och
underhållande verksamheten även bör svara för bränslekontrollen samt
att några direkta olägenheter av nuvarande ordning för bränsleupphandling
inte visat sig. Statskontoret, arméintendenturförvaltningen samt statens
handels- och industrikommission anse däremot att rationaliseringssynpunkter
tala för en sammanslagning av den civila och militära bränslekontrollen.
I samband med prövningen av denna fråga bör även upphandlingsfrågan
undersökas.
Vad först angår frågan om den nuvarande anslutningen av landstingens
bränsleanläggningar till den statliga bränslekontrollen anser utskottet, att
det ur bränsleförsörjningssynpunkt är angeläget, att samarbetet mellan
staten och landstingen på förevarande område fortsätter. Härtill kommer
att statsverket säkerligen kan nyttiggöra många av de erfarenheter som
göras vid landstingens anläggningar. Den ekonomiska uppgörelsen mellan
staten och landstingen synes emellertid enligt utskottets mening böra
underkastas en närmare översyn. Vad angår övriga av revisorerna antydda
spörsmål, ansluter sig utskottet till den av byggnadsstyrelsen uttalade
uppfattningen, att den bränslekontrollerande verksamheten bör anknytas
till den byggande och underhållande organisationen. Detta ställningstagande
överensstämmer också helt med det av 1956 års riksdag fattade
principbeslutet om att överflytta försvarets bränslekontroll från arméintendenturförvaltningen
till fortifikationsförvaltningen. Vid detta sitt
ställningstagande har utskottet utgått ifrån att de bränslekontrollerande
myndigheterna samarbeta, så att dubbelarbete undvikes. Vad slutligen angår
den bränsleupphandlande verksamheten anser utskottet skäl inte ha
förebragts att frångå nuvarande ordning för denna upphandling.
De under förevarande punkt föreslagna personalförändringarna och
medelsberäkningarna har utskottet, som vill erinra om att riksdagen numera
bifallit Kungl. Maj:ts förslag under bilaga 2 till årets statsverksproposition,
funnit sig böra godtaga.
Utskottet hemställer,
I. att riksdagen må
a) bemyndiga Kungl. Maj :t att i personalförteckningen för
byggnadsstyrelsen vidtaga i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för den 3 januari 1957 förordade ändringar;
Statsutskottets utlåtande nr 6 dr 1957 67
b) godkänna följande avlöningsstat för byggnadsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1957/58:
Avlöningsstat
Byggnadsstyrelsens verksamhet i allmänhet
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 1 192 700
2. Arvode, bestämt av Kungl. Maj :t ..................... 1 500
3. Avlöningar till icke-ordinarie personal ............ 1 244 900
4. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. 727 900
Säger kr. 3 167 000
Byggnadsstyrelsens värmelednings personal
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 58 000
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal ............ 80 200
3. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. 41 500
Säger kr. 179 700
Summa kr. 3 346 700
c) till Byggnadsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1957/58
anvisa ett förslagsanslag av 3 346 700 kr.;
II. att riksdagen må, i anledning av vad riksdagens år 1956
församlade revisorer under § 19 i sin berättelse föreslagit, i
skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört.
45:o) Byggnadsstyrelsen: Omkostnader. I enlighet med Kungl. Maj :ts
förslag (punkt 45, s. 110), innebärande en med 56 500 kr. ökad medelsanvisning
för nästa budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Byggnadsstyrelsen: Omkostnader för
budgetåret 1957/58 anvisa ett förslagsanslag av 369 800 kr.
46:o) Länsarkitektsorganisalionen: Avlöningar. Kungl. Maj :t har (punkt
46, s. 111—116) föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen
förordat borttagande av granskningsavgifterna inom länsarkitektsorganisationen,
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i personalförteckningen
för länsarkitektsorganisationen vidtaga i statsrådsprotokollet angivna ändringar,
dels godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för
samma organisation, alt tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1957/58,
dels ock till Länsarkitektsorganisationen: Avlöningar förbudgetåret 1957/58
anvisa ett förslagsanslag av 4 179 300 kr.
68
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
Avdraget är i gällande riksstat uppfört med 3 957 600 kr.
Byggnadsstyrelsen har hemställt, att anslaget för nästa budgetår höjes
med 326 500 kr.
Statens sakrevision har, såsom ett led i eu av Kungl. Maj:t anbefalld
översyn av det statliga taxeväsendet, framlagt förslag till ändrad taxesättning
för länsarkitektorganisationen in. in. Förslaget avser bl. a. ett borttagande,
med visst undantag, av de avgifter, som enligt särskild taxa utgår
vid granskning å länsarkitektkontoren av underställda plan- och byggnadsärenden.
Frågan om avskaffande av granskningsavgifterna har ansetts vara
av natur att böra anmälas för riksdagen.
Över byggnadsstyrelsens framställning ha utlåtande avgivits av statens
lönenämnd (s. 112). över sakrevisionens framställning ha remissyttranden
avgivits av byggnadsstyrelsen efter hörande av samtliga länsarkitekter,
lantmäteristyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Malmöhus,
Örebro och Västerbottens län, riksräkenskapsverket, statskontoret, Svenska
landskommunernas förbund, Svenska stadsförbundet och Svenska arkitekters
riksförbund (s. 113 och 114).
Departementschefen har anfört följande.
Vad först gäller statens sakrevisions taxeförslag infördes år 1935 en
särskild avgift för länsarkitektkontorens granskning av plan- och byggnadsärenden,
som av kommuner och enskilda underställes myndigheternas
prövning. Avgiftsbeläggningen avsåg ursprungligen att möjliggöra eu utbyggnad
av länsarkitektorganisationen utan större merkostnad för statsverket.
Tillsammans med inkomsterna av kontorens arkitektverksamhet
täckte den omkring 80 % av utgifterna för organisationen. På grund av
fortsatt utbyggnad av länsarkitektkontoren och den allmänna kostnadsstegringen
har granskningsavgifterna emellertid kommit att spela en alltmer
underordnad roll för finansieringen av kontoren. Medan utgifterna
för dessa numera belöper sig till över 4 milj. kr. har den genomsnittliga
årsintäkten av granskningsavgifter under den senaste 5-årsperioden varierat
mellan 140 000 och 300 000 kr. Medeltalet har utgjort 230 000 kr. Frånräknas
de avsevärda kostnaderna för debitering och uppbörd in. in., av
sakrevisionen beräknade till 4 å 5 kr. per ärende, blir nettointäkten knappast
högre än ca 110 000 kr.
Det torde med fog kunna göras gällande att avgiftsbeläggningen av
ifrågavarande granskning icke står i god överensstämmelse med sedvanliga
förvaltningsprinciper. Avgifterna medför vidare ett icke obetydligt besvär
och improduktivt arbete för de myndigheter, som sysslar med debitering,
uppbörd och kontroll. Avgifterna spelar icke heller längre någon nämnvärd
roll för täckandet av statsverkets kostnader för länsarkitektorganisationen.
Jag anser mig därför böra föreslå, att denna avgiftsbeläggning av
granskningsärenden inom länsarkitektorganisationen upphör. I likliet med
flertalet hörda myndigheter anser jag tillräckliga skäl ej föreligger att
därvid göra undantag för granskningen av detaljplaneförslag.
Under förutsättning att vad jag sålunda förordat vinner riksdagens bi -
Statsutskottets utlåtande nr ti år 1957 69
fall avser jag att föreslå Kungl. Maj:t att förordna om upphörande av gällande
bestämmelser rörande ifrågavarande granskningsavgifter.
Beträffande byggnadsstyrelsens petita rörande länsarkitektorganisationens
avlöningar under nästa budgetår bör, i enlighet med vad chefen för
civildepartementet anfört vid anmälan av för flera huvudtitlar gemensamma
frågor, 23 befattningar som kontorist i Ce 13 utbytas mot befattningar som
kansliskrivare i Ce 15 samt en tjänst som kanslibiträde i Ca 11 utbytas mot
en kontoristtjänst i Ca 13. Merkostnaderna för dessa tjänsteförändringar
uppskattar jag till 21 199 kr.
Byggnadsstyrelsens förslag om personalökningar anser jag mig icke
kunna tillstyrka.
För löneklassuppflyttningar in. m. samt höjt rörligt tillägg upptager jag
i enlighet med byggnadsstyrelsens beräkningar (43 001 + 157 515) 200 516
kr.
Anslaget torde alltså för nästa budgetår böra uppföras med (3 957 600 +
21 199 + 200 516) i runt tal 4 179 300 kr., att fördelas på olika poster på
sätt framgår av avlöningsstaten i efterföljande hemställan.
I personalförteckningen för länsarkitektorganisationen bör uppföras en
kontorist i Ca 13 och ur förteckningen i stället utgå ett kanslibiträde i Ca 11.
Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag om slopande av granskningsavgifterna
inom länsarkitektsorganisationen. Jämväl i övrigt har utskottet,
som vill erinra om att riksdagen numera bifallit Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen
under för flera huvudtitlar gemensamma frågor gjorda framställningar
beträffande länsarkitektsorganisationen, funnit sig böra godtaga
under förevarande punkt framlagda förslag.
Utskottet hemställer,
I. att riksdagen må godkänna i statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden för den 3 januari 1957 förordat
borttagande av granskningsavgifterna inom länsarkitektsorganisationen;
II.
att riksdagen må
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i personalförteckningen
för länsarkitektsorganisationen vidtaga i nämnda protokoll
förordade ändringar;
b) godkänna följande avlöningsstat för länsarkitektsorganisationen,
att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1957/58:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 732 800
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal ............ 2 120 400
3. Avlöningar till biträdande ingenjörer och arkitekter
in. fl., förslagsvis .............................. 361 700
4. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. 964 400
Summa kr. 4 179 300
70
Statsutskottets utlåtande nr 6 dr i 957
c) till Länsarkitektsorganisationen: Avlöningar för budgetåret
1957/58 anvisa ett förslagsanslag av 4 179 300 kr.
47:o) Länsarkitektsorganisationen: Omkostnader. I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 47, s. 116 och 117), innebärande en med 8 500 kr.
ökad medelsanvisning för nästa budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Länsarkitektsorganisationen: Omkostnader
för budgetåret 1957/58 anvisa ett förslagsanslag av
503 500 kr.
48 :o) Bidrag till upprättande av byggnadsplaner in. in. I enlighet med
Kungl. Maj :ts förslag (punkt 48, s. 117), innebärande en med 10 000 kr.
ökad medelsanvisning för nästa budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Bidrag till upprättande av byggnadsplaner
m. m. för budgetåret 1957/58 anvisa ett förslagsanslag
av 20 000 kr.
49 :o) Bidrag till upprättande av generalplaner och regionplaner. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 49, s. 117), innebärande oförändrad
medelsanvisning för nästa budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Bidrag till upprättande av generalplaner
och regionplaner för budgetåret 1957/58 anvisa ett
reservationsanslag av 100 kr.
50 :o) Ersättningar på grund av förbud mot bebyggelse in. in. inom
vissa strandområden. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 50, s.
118), som innebär anslagsminskning för nästa budgetår med 50 000 kr.,
hemställer utskottet,
att riksdagen må till Ersättningar på grund av förbud mot
bebyggelse m. m. inom vissa strandområden för budgetåret
1957/58 anvisa ett förslagsanslag av 100 000 kr.
51 :o) Utredningar rörande tillämnade byggnadsföretag in. in. I enlighet
med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 51, s. 118 och 119), som innebär en
med 40 000 kr. ökad medelsanvisning för nästa budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Utredningar rörande tillämnade byggnadsföretag
m. m. för budgetåret 1957/58 anvisa ett reservationsanslag
av 190 000 kr.
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
71
Tekniska institut
52 :o) Statens väginstitut. Kungl. Maj :t har (punkt 52, s. 120—122)
föreslagit riksdagen att dels godkänna av föredraganden förordad stat för
statens väginstitut, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1957/58,
dels ock till Statens väginstitut för budgetåret 1957/58 anvisa ett förslagsanslag
av 734 400 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 694 300 kr.
Direktionen för statens väginstitut har hemställt om en höjning av anslaget
med 63 400 kr.
Beträffande den närmare innebörden av direktionens förslag torde få
hänvisas till propositionen (s. 120 och 121).
Föredraganden har under åberopande av vad chefen för civildepartementet
anfört vid anmälan av för flera huvudtitlar gemensamma frågor
föreslagit upp flyttning av en kanslibiträdestjänst i Ce 11 till kontorist i
Ce 13. Merkostnaden härför uppgår till 708 kr. Vidare förordas uppflyttning
av en tjänst som förste avdelningsingenjör i Cg 29 till Cg 31, vilket
medför ett ökat medelsbehov om 2 064 kr. Slutligen föreslås uppräkningar
med 44 312 kr. för löneklassförändringar och höjt rörligt tillägg, 5 000 kr.
för bränsle, lyse och vatten och 12 000 kr. för uppdragsmedlen.
I enlighet härmed skulle anslaget uppföras med (694 300 + 708 + 2 064
-f 44 312 + 5 000 — 12 000) avrundat 734 400 kr.
Utskottet. Under erinran att riksdagen numera bifallit Kungl. Maj :ts
i statsverkspropositionen under för flera huvudtitlar gemensamma frågor
framlagda förslag beträffande statens väginstitut och då vad Kungl. Maj :t
i övrigt i nu förevarande sammanhang föreslagit inte givit utskottet anledning
till erinran, hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) godkänna följande stat för statens väginstitut, att tilllämpas
tills vidare fr. o. m. budgetåret 1957/58:
Stat
A vlöningar
Statens väginstituts verksamhet i allmänhet
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 185 600
72
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal ............ 288 100
3. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. 144 200
Säger kr. 617 900
Statens väginstituts verksamhet för särskilda uppdragsgivares
räkning
1. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslags -
vis ............................................................ 297 100
2. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. 87 900
Säger kr. 385 000
Säger för avlöningar kr. 1 002 900
Omkostnader
1. Statens väginstituts verksamhet i allmänhet, förslagsvis
...................................................... 142 000
2. Statens väginstituts verksamhet för särskilda
uppdragsgivares räkning, förslagsvis ............... 100 000
Säger för omkostnader kr. 242 000
Summa kr. 1 244 900
Särskilda uppbördsmedel
1. Ersättningar för materialkontroll m. m............. 2 000
2. Ersättningar för tillfälliga uppdrag m. m.......... 508 500
Säger kr. 510 500
Nettoutgift kr. 734 400
b) till Statens väginstitut för budgetåret 1957/58 anvisa ett
förslagsanslag av 734 400 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.
53:o) Statens väginstitut: Utrustning. Kungl. Maj:t har (punkt 53, s.
122 och 123) föreslagit riksdagen att till Statens väginstitut: Utrustning
för budgetåret 1957/58 anvisa ett reservationsanslag av 40 000 kr.
Direktionen för statens väginstitut har hemställt, att ett reservationsanslag
av 150 000 kr. anvisas för utrustning åt institutet.
Något anslag för motsvarande ändamål finnes inte uppfört å gällande
riksstat.
Beträffande den närmare innebörden av direktionens förslag torde få
hänvisas till propositionen (s. 123).
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
73
Föredraganden framhåller, att det forskningsarbete väginstitutet utför
är av betydelse för såväl vägnätets upprustning som lösandet av väg- och
trafiktekniska problem i samband med strävandena att öka trafiksäkerheten.
Möjlighet bör beredas institutet att anskaffa för denna verksamhet
behövliga tekniska hjälpmedel. För nästa budgetår förordar han därför att
ett belopp om 40 000 kr. anvisas för ändamålet.
Utskottet, som inte funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag,
hemställer,
att riksdagen må till Statens väginstitut: Utrustning för
budgetåret 1957/58 anvisa ett reservationsanslag av 40 000 kr.,
att avräknas mot automobilskattemedlen.
54:o) Statens geotekniska institut: Avlöningar. I enlighet med Kungl.
Maj :ts förslag (punkt 54, s. 123—125), som innebär en huvudsakligen på
grund av automatiska utgiftsstegringar med 21 700 kr. förhöjd medelsanvisning
för nästa budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) godkänna följande avlöningsstat för statens geotekniska
institut, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1957/58:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ...
2. Arvoden, bestämda av Kungl. Maj :t ..................
3. Avlöningar till icke-ordinarie personal ...............
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ..............................
5. Avlöningar till biträdande personal för konsulta
tionsuppdrag
m. m., förslagsvis ........................
76 000
2 400
285 900
107 300
300 000
Summa kr. 771 600
b) till Statens geotekniska institut: Avlöningar för budgetåret
1957/58 anvisa ett förslagsanslag av 771 600 kr.
55:o) Statens geotekniska institut: Omkostnader. I enlighet med Kungl.
Maj :ts förslag (punkt 55, s. 125), som innebär en uppräkning av anslaget
med 3 000 kr. för nästa budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Statens geotekniska institut: Omkostnader
för budgetåret 1957/58 anvisa ett förslagsanslag av
436 500 kr.
74
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
56:o) Statens geotekniska institut: Utrustning. I enlighet med Kungl.
Maj.ts förslag (punkt 56, s. 126), innebärande oförändrad medelsanvisr
ning för nästa budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Statens geotekniska institut: Utrustning
för budgetåret 1957/58 anvisa ett reservationsanslag av
40 000 kr.
Statens elektriska inspektion m. m.
57:o) Statens elektriska inspektion: Avlöningar. Kungl. Maj:t har
(punkt 57, s. 127—131) föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen
förordad avlöningsstat för statens elektriska inspektion, att
tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1957/58, dels ock till Statens elektriska
inspektion: Avlöningar för budgetåret 1957/58 anvisa ett förslagsanslag
av 408 400 kr.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med ett belopp av 336 500 kr.
Kommerskollegium har hemställt, att anslaget höjes med 17 300 kr.
Beträffande den närmare innebörden av kollegiets framställning torde få
hänvisas till propositionen (s. 127).
Departementschefen erinrar inledningsvis om att elkraftutredningen i
sitt år 1954 avgivna huvudbetänkande (SOU 1954: 12) fastslagit, att vissa
brister vidlåda eldistributionen på landsbygden. En rationalisering av
eldistributionen — syftande huvudsakligen till en upprustning av elnäten
och till ersättande av de alltför många och alltför små distributionsföretagen
med större och för en ändamålsenlig elförsörjning lämpliga enheter
är enligt utredningen nödvändig men bör i princip genomföras frivilligt.
Härvid skulle staten understödja strävandena genom att tillgodose behovet
av sakkunnig rådgivning i elfrågor, genom att främja eldistributionen
medelst ekonomiskt stöd i form av lån och bidrag samt genom att ombilda
och förstärka den statliga organisationen på detta område. Möjligheter
bör därutöver finnas för staten att vid behov tvångsvis påverka utvecklingen.
I sådant avseende bar utredningen föreslagit vissa författningsbestämmelser
i ämnet.
Departementschefen förutskickar i anslutning till det sagda, att förslag
till ändringar i lagen den 27 juni 1902 innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar i särskild ordning skola på grundval av utredningens
betänkande underställas 1957 års riksdag. Dessa förslag
syfta — såvitt nu är i fråga -— till att reglera distributionsföretagens
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
75
skyldigheter gentemot kraftförbrukare samt till att möjliggöra ingripanden
från statens sida för att underlätta genomförandet av en rationalisering
av eldistributionen.
Härefter har departementschefen anfört följande.
Kommerskollegium, som tillika är chefsmyndighet för statens elektriska
inspektion, handlägger förekommande koncessions- och förliandstillståndsärenden,
ärenden angående säkerhetsföreskrifter för elektriska anläggningar,
frågor om behörighet som elektrisk installatör samt ansökningar om
lån till distributionsföretag. Inspektionen åligger att avsyna nya och besiktiga
äldre elektriska anläggningar samt handlägger vidare ärenden angående
elektriska olycksfall, varjämte inspektionen förhandsgranskar koncessions-
och förhandst illståndsansökningar. Statsbidrag till befrämjande
av landsbygdens elektrifiering beviljas av elektrifieringsberedningen.
Prisfrågor handlägges i sista hand av statens prisregleringsnämnd för
elektrisk ström.
Elkraftutredningen föreslår inrättandet av ett centralt organ, statens elnämnd,
direkt underställt Kungl. Maj :t i kommunikationsdepartementet.
1 elnämnden föreslås skola ingå två byråer, en säkerhetsbyrå och en rationaliserings-
och ekonomibyrå. Under säkerhetsbyrån skulle sortera statens
elektriska inspektion, liksom f. n. uppdelad på fyra distrikt med samtliga
befattningshavare centralt placerade. Under rationaliserings- och ekonomibyrån
skulle lyda en på nio distrikt fördelad lokal organisation, statens elingenjörsorganisation.
Till elnämndens centrala verksamhet skulle överföras
samtliga de arbetsuppgifter, som nu åvilar kommerskollegii elektriska
byrå, delar av statens elektriska inspektions centrala byråarbete, främst
förberedande granskning av koncessionsärenden, samt elektrifieringsberedningens
och prisregleringsnämndens arbetsuppgifter. Inspektionen
skulle i övrigt behålla sina nuvarande uppgifter. De med den föreslagna
rationaliserings- och rådgivningsverksamheten sammanhängande göromålen
skulle handhavas av rationaliserings- och ekonomibyrån och av
elingenjörsorganisationen. Sistnämnda organisation skulle på det lokala
planet övervaka, att eldistributionen bedreves på ett ur teknisk, ekonomisk
och organisatorisk synpunkt ändamålsenligt sätt, verka för och taga initiativ
till rationalisering av den elektriska distributionsverksamheten samt
tillliandagå centralorganet och länsstyrelserna i vissa ärenden samt allmänheten
med råd och anvisningar i elkraftfrågor.
Utredningens förslag om ett nytt centralt organ har mött gensago från
majoriteten av de myndigheter och organisationer, som yttrat sig över betänkandet.
Man bär sålunda i allmänhet ansett lämpligare att genomföra
en behövlig omorganisation inom nuvarande organisationsram, vilket även
skulle medföra minskade utgifter för statsverket jämfört med utredningens
alternativ. Jag delar uppfattningen att ett nytt fristående organ icke bör
tillskapas för nuvarande och nytillkommande centrala arbetsuppgifter och
finner, att dessa t. v. kan handhavas av de bestående organen. Emellertid
synes erforderligt, att den upprustning som påbörjades fr. o. m. innevarande
budgetår beträffande statens organ på detta område (Jfr prop.
10,1/1950 samt VI ht. p. 55) fortsätter, främst med hänsyn till en sedan
flera ar rådande arbetsbalans men även för nya göromål, till vilka kan
räknas sådana som sammanhänger med eu rationalisering. Rationaliseringsarbelel
torde i och för sig underlättas, om ifrågasatta statliga ekono
-
76
Statsutskottets utlåtande nr 6 ar 1957
miska stödåtgärder och tekniska koncessions- och andra frågor handlades
av ett och samma organ. En sådan ökad samordning förutsätter en omprövning
av bl. a. elektriska byråns och elektrifieringsberedningens arbets^PPfjHtei
och administrativa ställning m. in. I dagens läge har det emellertid
synts vara i främsta rummet angeläget att genom lagstiftning och
en fortsatt upprustning av i första hand elektriska inspektionen ävensom
genom fortsatta ekonomiska stödåtgärder främja rationaliseringen, varemot
den berörda organisatoriska samordningen synts böra anstå i avvaktan
på erfarenheter rörande verkningarna av berörda lagändringar.
Samordningsfrågan kommer dock att ägnas fortsatt ingående uppmärksamhet.
Då det ankommer på mig att föreslå den erforderliga förstärkningen av
elektriska inspektionen, övergår jag nu till att behandla denna fråga. I sitt
utlåtande över elkraftutredningens förslag har kommerskollegium, såvitt
na * fraka> framhållit att eu väsentlig nackdel med den nuvarande organisationen
är att det centrala organet saknar personal med erforderlig
lokal kännedom. Man vore vidare såväl inom elkraftutredningen som inom
fackkretsar i övrigt enig om att elinspektionen borde befrias från sina
centrala uppgifter för att odelat ägna sig åt tillsynsverksamheten ute på
tältet. Redan på grund av här antydda skäl borde inspektionens verksamhet
decentraliseras. Ytterligare skäl tillkommer emellertid. Tillsynsverksamheten
omfattar säkerhetsfrågor rörande anläggnings utförande och
drift. Prövningen av dessa problem måste emellertid — framhåller kolle■
alltid ske med beaktande av vad som är tekniskt och ekonomiskt
möjligt och lämpligt. Inspektören fungerar icke blott som besiktningsförrättare
ulan även som rådgivare åt företagen. På grund härav bör enligt
kollegiet det i den statliga lokala säkerhetstillsynen sysselsatta organet,
elinspektionen, utnyttjas för rationaliseringsverksamheten, varvid givetvis
skälen för en decentralisering ökar. Löses här angivna frågor på sätt kollegiet
föreslagit, skulle icke någon särskild elingenjörsorganisation vara
erforderlig. I remissyttrandet har kollegiet föreslagit inrättande av sju
inspektionsdistrikt med eu överinspektör i Ca ,‘53, en förste distriktsingenjör
i Ca 29, en ingenjör i Ca 25, en ritare i Ce 21 samt två kontorsbiträden i
varje distrikt.
I likhet med kommerskollegium och flera andra remissinstanser anser
jag, att det skulle vara till avgjord fördel för inspektionens verksamhet,
om densamma decentraliserades. Den lokalkännedom, som befattningshavarna
skulle förvärva inom sina distrikt, skulle säkerligen icke blott befrämja
den egentliga tillsynsverksamheten utan även vara till nytta för
kommei skollegium och andra centrala myndigheter vid bedömningen av
frågoi, som dit hänskjutes men som för sitt avgörande kräver kännedom
om lokala förhållanden. Vid en decentralisation av inspektionen synes det
natuiligt att dess personal även utför visst fältarbete i rationaliseringssyfte-.
Härför talar även det förhållandet, att säkerhets- och rationaliseringsfrågor
i många fall torde höra intimt samman. En lösning enligt här
uppdragna riktlinjer ställer sig också — såsom kommerskollegium framhållit
— väsentligt billigare än elkraftutredningens förslag. Under sådana
förhållanden saknas tillräckliga skäl att inrätta en särskild elingenjörsorganisation.
Ä\en om jag alltså ur allmänt principiell synpunkt är positivt inställd
till en decentralisering av inspektionen, finner jag likväl tiden icke mogen
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
77
att med eu gång genomföra densamma. För uppskov med decentraliseringen
— vilken torde böra ske i etapper — talar bl. a. önskvärdheten att under
någon tid stationera viss personal centralt i utbildningssyfte samt behov
av att avarbeta rådande arbetsbalans och kopiera visst kartmaterial m. in.
Vid den fortsatta upprustningen av elinspektionen, för vilken ett starkt
behov föreligger, synes man emellertid böra syfta till att på längre sikt
skapa förutsättningar för en decentralisering av verksamheten på i första
hand sex distrikt.
I enlighet härmed föreslår jag för nästa budgetår, att inspektionen tillföres
två ingenjörstjänster i Ce 25 för att i första hand möjliggöra för de
nuvarande överinspektörerna och förste distriktsingenjörerna att öka besiktningsverksamheten
in. in. och därjämte handlägga nytillkommande
rationaliseringsuppgifter.
En betydande eftersläpning har uppstått med upprättande av skilda
slag av konstruktionsritningar. En mängd typritningar behöver ändras för
att anpassas till utvecklingen. Behovet av ytterligare ritare måste bedömas
såsom varaktigt med hänsyn till vikten av att inspektionen ständigt följer
de täta förändringarna på hithörande område. Jag förordar därför att inspektionen
även får anställa ännu en ritare i Ce 19.
Slutligen föreligger — såsom kommerskollegium anfört i årets petita —
behov av mera biträdeshjälp. Medel bör därför beräknas för anställande
av ytterligare ett skriv- och kontorsbiträde i reglerad befordringsgång.
Det ökade medelsbehovet i anledning av här föreslagen personalförstärkning
utgör ca 58 200 kr.
Vid omräkning av anslaget uppkommer enligt kollegium en automatisk
utgiftsstegring av 380 kr. På grund av höjningen av statstjänstemännens
löner bör emellertid anslagsposten rörligt tillägg uppräknas med i runt tal
13 300 kr., vilket belopp ej upptagits i petita. Den automatiska utgiftsökningen
å anslaget blir således (380 + 13 300) i runt tal 13 700 kr.
Vid bifall till mina förslag skulle avlöningsanslaget alltså uppföras med
(336 500 + 58 200 + 13 700) ''408 400 kr.
Utskottet. Departementschefen har närmare berört elkraftutredningens
år 1954 avgivna betänkande, i vad detsamma avser de statliga elektriska
organen. Härutinnan har erinrats om att utredningen föreslagit inrättande
av ett centralt organ, statens elnämnd, vilken skulle vara direkt underställd
Kungl. Maj:t i kommunikationsdepartementet. I nämnden skulle
ingå två byråer, en säkerhetsbyrå och en rationaliserings- och ekonomibyrå.
Under säkerhetsbyrån skulle lyda elektriska inspektionen, liksom
f. n. uppdelad på fyra distrikt med befattningshavarna centralt placerade.
Under rationaliserings- och ekonomibyrån skulle sortera en på nio distrikt
fördelad lokal organisation, statens elingenjörsorganisation. Elnämnden
skulle övertaga samtliga de arbetsuppgifter som åvila kommerskollegii
elektriska byrå, delar av elinspektionens centrala byråarbete samt elektrifieringsberedningens
och prisregleringsnämndens uppgifter. Den andra
byrån samt elingenjörsorganisationen skulle handha rationaliserings- och
rådgivningsverksamheten elingenjörsorganisationen på det lokala planet.
Departementschefen har i likhet med majoriteten av de myndigheter
78
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
och organisationer som yttrat sig över betänkandet icke ansett sig kunna
förorda tillskapandet av ett nytt centralt organ utan i stället funnit det
lämpligare med en omorganisation inom nuvarande organisationsram. I
dagens läge har det synts departementschefen angelägnast att genom lagstiftning
och en fortsatt upprustning av i första hand elektriska inspektionen
ävensom genom fortsatta ekonomiska stödåtgärder främja rationaliseringen.
I fråga om den elektriska inspektionen uttalar sig departementschefen
i princip för en decentralisering av densamma på i första hand sex
distrikt. Härvid förutsättes inspektionen skola verka både som besiktnings-
och rationaliseringsorgan. Vid sådant förhållande skulle frågan om
att inrätta en statens elingenjörsorganisation förfalla.
För det närvarande anser dock departementschefen, att en decentralisering,
vilken skulle ske etappvis, bör anstå bl. a. med hänsyn till önskvärdheten
av att under någon tid stationera viss personal centralt i utbildningssyfte
samt till behov av att avarbeta rådande arbetsbalans m. m.
För nästa budgetår föreslås därför inrättande av två ingenjörstjänster vid
inspektionen i Ce 25. Vidare förordas inrättande av en tjänst som ritare
i Ce 19 och en skriv- och kontorsbiträdestjänst i reglerad befordringsgång.
Det för de här angivna tjänsterna erforderliga medelsbehovet uppgår till
58 200 kr. Härtill komma automatiska utgiftsökningar om 13 700 kr.
Mot vad departementschefen under förevarande punkt anfört och förordat
har utskottet inte funnit anledning till erinran. Utskottet hemställer,
att riksdagen må
a) godkänna följande avlöningsstat för statens elektriska
inspektion, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret
1957/58:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 180 800
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal ............... 134 200
3. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. 93 400
Summa kr. 408 400
b) till Statens elektriska inspektion: Avlöningar för budgetåret
1957/58 anvisa ett förslagsanslag av 408 400 kr.
58:o) Statens elektriska inspektion: Omkostnader. I enlighet med
Kung], Maj :ts förslag (punkt 58, s. 131 och 132), vilket innebär en uppräkning
av anslaget för nästa budgetår med 12 600 kr., hemställer utskottet,
att riksdagen må till Statens elektriska inspektion: Omkostnader
för budgetåret 1957/58 anvisa ett förslagsanslag
av 47 600 kr.
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
79
59 :o) Statens prisregleringsnämnd för elektrisk ström. I enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 59, s. 132), som innebär oförändrad medelsanvisning
för nästa budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Statens prisregleringsnämnd för
elektrisk ström för budgetåret 1957/58 anvisa ett förslagsanslag
av 4 000 kr.
Djurgårdsnämnden
60:o) Djurgårdsnämnden: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (punkt 60, s.
133 och 134) föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen
förordad avlöningsstat för djurgårdsnämnden, att tillämpas tills vidare
fr. o. m. budgetåret 1957/58, dels ock till Djurgårdsnämnden: Avlöningar
för budgetåret 1957/58 anvisa ett förslagsanslag av 147 500 kr.
Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 139 000 kr.
Djurgårdsnämnden har hemställt, att anslaget höjes med 16 600 kr.
Beträffande den närmare innebörden av framställningen torde få hänvisas
till propositionen (s. 133).
Departementschefen tillstyrker en uppräkning av anslaget med avrundat
8 500 kr., varav 840 kr. för arvodeshöjning åt nämndens kanslichef,
1 757 kr. för löneklassändringar m. in. samt 5 900 kr. för viss höjning av
arvoden i enlighet med förslag av chefen för civildepartementet vid anmälan
av för flera huvudtitlar gemensamma frågor.
Utskottet. Under erinran om att riksdagen numera bifallit Kungl. Maj:ts
förslag under bilaga 2 till årets statsverksproposition, såvitt nu är i fråga,
och då vad Kungl. Maj :t i övrigt i förevarande sammanhang förordat inte
givit utskottet anledning till erinran, hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) godkänna följande avlöningsstat för djurgårdsnämnden,
att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1957/58:
Avlöningsstat
1. Arvoden, bestämda av Kungl. Maj :t .................. 21 600
2. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ...... 109 900
3. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. 16 000
Summa kr. 147 500
80
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
b) till Djurgårdsnämnden: Avlöningar för budgetåret
1957/58 anvisa ett förslagsanslag av 147 500 kr.
61 :o) Djurgårdsnämnden: Omkostnader. I enlighet med Kungl. Maj :ts
förslag (punkt 61, s. 134), som innebär en oförändrad medelsanvisning
för nästa budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Djurgårdsnämnden: Omkostnader för
budgetåret 1957/58 anvisa ett förslagsanslag av 10 000 kr.
Diverse
62 :o) Ersättning till statens allmänna fastighetsfond: Slottsbyggnadernas
delfond. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 62, s. 135) hemställer
utskottet,
att riksdagen må till Ersättning till statens allmänna
fastighetsfond: Slottsbyggnadernas delfond för budgetåret
1957/58 anvisa ett förslagsanslag av 1 236 000 kr.
63:o) Ersättning till statens allmänna fastighetsfond: Byggnadsstyrelsens
delfond. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 63, s. 135) hemställer
utskottet,
att riksdagen må till Ersättning till statens allmänna
fastighetsfond: Byggnadsstyrelsens delfond för budgetåret
1957/58 anvisa ett förslagsanslag av 2 225 000 kr.
64 :o) Ersättning till statens järnvägar för av Kungl. Maj:t medgivna
lindringar i befordringsavgifterna för vissa resor. I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 64, s. 135 och 136), som innebär oförändrad medelsanvisning
för nästa budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Ersättning till statens järnvägar för
av Kungl. Maj.t medgivna lindringar i befordringsavgifterna
för vissa resor för budgetåret 1957/58 anvisa ett förslagsanslag
av 30 000 kr.
65 :o) Ersättning till postverket för befordran av tjäusteförsändelser.
Kungl. Maj:t har (punkt 65, s. 136—149) föreslagit riksdagen att till Ersättning
till postverket för befordran av tjänsteförsändelser för budgetåret
1957/58 anvisa ett förslagsanslag av 33,2 milj. kr.
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
81
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 31,2 milj. kr.
Generalpoststyrelsen har i skrivelse den 30 augusti 1956 redovisat resultatet
av 1954 års tjänstebrevsundersökning. Till denna skrivelse bär
fogats en särskild redogörelse rörande sättet för undersökningens bedrivande
samt det närmare resultatet därav. I skrivelsen upptager styrelsen
frågan om avskaffande av tjänstebrevsrätten eller begränsning av antalet
tjänstebrevsberättigade. Styrelsen bar därvid föreslagit indragning av
tjänstebrevsrätten för vissa icke statliga tjänstebrevsberättigade institutioner.
Styrelsen har inledningsvis redogjort för gällande bestämmelser rörande
tjänstebrevsrätten samt erinrat om tidigare utredningar in. in. på förevarande
område (s. 136—138).
Vid bedömandet av frågan om avskaffande av tjänstebrevsrätten eller
begränsning av antalet tjänstebrevsberättigade har generalpoststyrelsen ansett
sig böra skilja mellan statliga och icke statliga tjänstebrevsberättigade.
I fråga om de statliga myndigheterna framhåller styrelsen att tjänsteposten
som en naturlig följd av den ökade statsverksamheten på olika
områden oavlåtligt ökat från år till år. Tjänsteförsändelserna, som år 1938
beräknas ha utgjort omkring 35 milj., motsvarande ungefär 5 % av det
totala antalet försändelser, uppgingo enligt 1954 års tjänstebrevsundersökning
till 83,4 milj., motsvarande nära 10 % av det totala antalet nämnda
år postbehandlade försändelser. Tjänsteförsändelserna ha sålunda på senare
år ökat i snabbare takt än övriga försändelser.
Genom tjänstepostens kraftiga ökning ha, fortsätter styrelsen, fördelarna
med tjänstebrevsrättens bibehållande accentuerats avsevärt, då den
praktiska vinsten med det förenklade betalningssystem, som tjänstebrevsrätten
innebär för statliga myndigheter, utan tvekan blir av större värde
ju större postmängd det rör sig om. Samtidigt innebär den kraftiga ökningen
av tjänsteposten, att det merarbete som skulle uppkomma för
postverket därest tjänsteförsändelserna skulle taxeras och frankeras som
vanliga försändelser — i motsats till vad man räknade med år 1944 —
nu utan tvivel skulle bli synnerligen betungande och på många postanstalter
troligen nödvändiggöra personalökning. Frågan om tjänstebrevsrättens
avskaffande eller bibehållande har sålunda enligt styrelsens uppfattning
kommit i annat läge än vid tiden för 1944 års utredning.
I fråga om de statliga myndigheterna finner generalpoststyrelsen, alt
det nuvarande tjänstebrevssystemet är det ur arbetssynpunkt för statsförvaltningen
som enhet betraktad mest rationella och att utbytandet av
tjänstebrevssystemet mot något annat betalningssystem ur statsnyttans
synpunkt skulle innebära stora nackdelar. Generalpoststyrelsen anser därför,
alt tjänstebrevssystemet såsom en rationell form för erläggande av
postavgifter bör bibehållas beträffande de statliga myndigheterna.
G— r.48 57 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 6 saml. Nr 0
82 Statsutskottets utlåtande nr 6 år 195J
Beträffande de icke statliga institutionerna framhåller generalpoststyrelsen,
att tjänstebrevsrätten först och främst innebär en ekonomisk förmån
av många gånger betydande värde. När en icke statlig sammanslutning
erhållit tjänstebrevsrätt, innebär detta i realiteten, att vederbörande
utan riksdagens hörande en gång för alla beviljats ett till storleken icke
begränsat statsanslag till postavgifter. Sådant anslag utsättes icke för
den upprepade sakliga prövning, som kommer andra motsvarande anslag
till del, något som torde kunna anses både principiellt och ur andra synpunkter
oriktigt. Styrelsen framhåller vidare att många av de icke statliga
tjänstebrevsberättigade, särskilt föreningar och dylikt, visa en benägenhet
att begagna sin tjänstebrevsrätt för varje av dem själva beslutad utvidgning
av sin verksamhet. Ett sådant förfarande innebär, att institutionen
själv i viss mån efter eget skön bestämmer storleken av statsanslaget.
Över användningen av de statsanslag som beviljats i form av tjänstebrevsrätt
har statsverket sålunda enligt styrelsens mening icke samma möjligheter
till kontroll som över andra anslag, vilka äro till beloppet bestämda.
Även för den verksamhet, för vilken tjänstebrevsrätten ursprungligen beviljats,
utnyttja de icke statliga tjänstebrevsberättigade i allmänhet sin
tjänstebrevsrätt i förhållandevis större utsträckning än de statliga tjänstebrevsberättigade.
Med hänsyn härtill anser generalpoststyrelselsen, att tjänstebrevsrätten
i princip bör slopas för icke statliga myndigheter och institutioner och
dessa — i den mån staten alltjämt vill bidraga till deras portokostnader —
i stället tilldelas till beloppen fixerade portoanslag, vilka årligen bli föremål
för omprövning. Slopandet av tjänstebrevsrätten i de fall, varom
här är fråga, skulle innebära betydande fördelar såväl ur postverkets
synpunkt som med hänsyn till den allmänna statsnyttan. Postverket skulle,
framhåller styrelsen vidare, befrias helt från den i många fall betungande
kontrollen över ifrågavarande institutioners tjänstebrevsrätt, varjämte verket
i fortsättningen alltid skulle erhålla exakt betalning enligt gällande
taxor för befordringen av här ifrågavarande försändelser. För statsverket
skulle dessutom vinnas den fördelen, att kostnaderna för berörda institutioners
post — i den mån dessa kostnader även i fortsättningen skulle
bestridas av statsmedel — skulle bli lägre än vad f. n. är fallet. Några
praktiska olägenheter för postverket skulle tjänstebrevsrättens slopande i
dessa fall enligt styrelsens uppfattning icke behöva medföra, enär ifrågavarande
post icke är av sådan total omfattning, att taxeringen och frankeringen
åv densamma — i den mån dessa göromål skulle komma att
utföras av postverket — skulle komma att vålla verket någon mer betydande
arbetsökning.
Även om principiellt sett samtliga tjänstebrevsberättigade icke statliga
institutioner borde fråntagas denna rätt finner styrelsen dock skäl tala för
att tjänstebrevsberättigade kommunala organ (rådhusrätter, stadsfiskaler,
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
83
polisväsende, utmätningsmän, uppbördsverk in. fl.), sjukvårdsanstalter (huvudsakligen
länslasarett), vissa kyrkliga organ (ärkebiskopen, biskopar,
domkapitel, kontraktsprostar, pastorsämbeten, kontrakts- och stiftsadjunkter,
stiftsnämnder) samt de allmänna sjukkassorna tills vidare skola få
åtnjuta tjänstebrevsrätt. Styrelsen hänvisar bl. a. till att berörda kommunala
organ till väsentlig del utföra rent statliga eller därmed direkt jämförliga
arbetsuppgifter samt att utredning pågår i fråga om städernas
skyldigheter och rättigheter i förhållande till staten. Som skäl för att icke
nu upptaga frågan om avskaffande av tjänstebrevsrätten för ifrågavarande
sjukvårdsanstalter åberopar styrelsen bl. a. att utredning pågår rörande
huvudmannaskapet på sjukvårdsområdet. Beträffande de nämnda kyrkliga
organen kunde man tänka sig att indraga tjänstebrevsrätten i ärenden
rörande församlingsvården men bibehålla densamma för vissa expeditionsärenden
såsom folkbokföringsärenden in. in. Styrelsen finner emellertid
att en sådan uppdelning skulle medföra praktiska olägenheter. På grund härav
och då statens organisationsnämnd enligt vad styrelsen erfarit f. n. utreder
frågan om viss omläggning av folkbokföringen finner styrelsen att
någon ändring beträffande tjänstebrevsrätten för ifrågavarande kyrkliga
organ icke bör övervägas f. n. I fråga om de allmänna sjukkassorna hänvisar
styrelsen till att dessa, vilka erhållit tjänstebrevsrätt så sent som
1953, handha allmänna angelägenheter av sådan art och praktisk betydelse
att de då ansetts böra åtnjuta tjänstebrevsrätt. Enligt styrelsens
uppfattning bör de även i fortsättningen åtnjuta dylik rätt.
Om det icke skulle anses möjligt att i här förevarande hänseende göra
någon skillnad mellan de olika icke statliga myndigheterna och institutionerna,
anser generalpoststyrelsen att samtliga böra fråntagas sin tjänstebrevsrätt.
Uppgifter om de tjänstebrevsberättigade institutioner, som enligt de avstyrelsen
uppdragna riktlinjerna icke vidare böra komma i åtnjutande av
tjänstebrevsrätt, det år de erhållit tjänstebrevsrätt samt storleken av portobeloppen
under undersökningsåret 1954 framgår av en å s. 142—144 i
propositionen redovisad sammanställning, vartill torde få hänvisas.
Styrelsen uttalar slutligen, att ny tjänstebrevsrätt endast må beviljas
helt statliga myndigheter och institutioner. Såsom villkor för att erhålla
tjänstebrevsrätt bör vidare gälla att vederbörande myndighet etc. har permanent
karaktär.
Beträffande frågan huruvida ytterligare restriktioner kan anses erforderliga
i fråga om utnyttjandet av tjänstebrevsrätten finner styrelsen de
nuvarande restriktionerna för statliga myndigheter väl avvägda och ändamålsenliga,
varför någon skärpning av desamma icke bör vidtagas. För
de icke statliga institutionerna gälla samma restriktioner beträffande
tjänstebrevsrättens utnyttjande. Därutöver gäller även speciella inskränkningar
som äro meddelade dels genom eu av generalpoststyrelsen utfärdad
84
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
tillämpningskungörelse till tjänstebrevsförordningen, dels genom särbestämmelser,
som vissa tjänstebrevsberättigade i samråd med generalpoststyrelsen
utfärdat för sina underlydande organ. Skulle de icke statliga
institutionerna få behålla sin tjänstebrevsrätt, finner styrelsen att en översyn
bör vidtagas av de särbestämmelser, som finnas utfärdade beträffande
tjänstebrevsrättens utnyttjande, varjämte bör undersökas, huruvida några
ytterligare restriktioner kunna anses påkallade i något hänseende.
Över generalpoststyrelsens framställning rörande tjänstebrevsrätten ha
yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket och statens
organisationsnämnd.
Statskontoret ansluter sig helt till generalpoststyrelsens förslag, i vad
det avser tjänstebrevsrättens bibehållande för de statliga myndigheterna.
Vad därefter angår de icke statliga myndigheterna vill statskontoret inte
motsätta sig ett bibehållande i enlighet med förslaget av tjänstebrevsrätten
för kommunala myndigheter, icke statliga sjukvårdsanstalter m. fl.
Riksräkenskapsverket delar generalpoststyrelsens mening om att de statliga
myndigheterna böra få bibehålla tjänstebrevsrätten men ifrågasätter
— med hänsyn till att ett genomförande av generalpoststyrelsens förslag
beträffande de icke statliga tjänstebrevsberättigade skulle innebära en
mycket begränsad minskning av tjänstebrevsrättens omfattning — lämpligheten
av att överhuvudtaget vidta någon ändring beträffande de institutioner
som redan åtnjuta tjänstebrevsrätt.
Statens organisationsnämnd förordar tjänstebrevsrättens bibehållande
för statliga myndigheter samt iakttagande av synnerligen stor restriktivitet
vid rättens tilldelande till nytillkommande icke statliga organ. Beträffande
indragningen av redan beviljad tjänstebrevsrätt anser nämnden, att
sådan indragning bör ske endast för ett fåtal av de av styrelsen föreslagna
myndigheterna in. fl.
I en i augusti 1956 upprättad promemoria har generalpoststyrelsen angivit
ersättningarna för tjänstebrevsförsändelser för budgetåret 1957/58 till
33,2 milj. kr. Styrelsen har därvid räknat med att den procent av postverkets
frankoteckensuppbörd, med vilken ersättningen för befordran av
tjänsteförsändelser i allmänhet utgår, liksom för innevarande budgetår
skall bestämmas till 12.
Statskontoret har intet att erinra mot styrelsens medelsberäkningar för
nästa budgetår.
Departementschefen har i likhet med riksräkenskapsverket ifrågasatt
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
85
om det över huvud kan anses lämpligt eller behövligt att vidtaga någon
mer väsentlig ändring beträffande de institutioner som redan åtnjuta
tjänstebrevsrätt. I den mån det vid den fortsatta behandlingen av ärendet
inom Kungl. Maj :ts kansli skulle visa sig, att tjänstebrevsrätten av särskilda
skäl bör indragas för någon eller några av de av styrelsen angivna
icke statliga institutionerna, torde, framhåller departementschefen vidare,
Kungl. Maj:t i vederbörlig ordning få meddela beslut härom. Därutöver
anser han det för sin del vara till fyllest, om man fullföljer den under
senare år valda restriktiva linjen, när det gäller att vidga kretsen av icke
statliga tjänstebrevsberättigade organ, samt söker vidtaga ytterligare åtgärder
utöver redan vidtagna, för att skärpa kontrollen över dem som nu
har dylik rätt.
Vad slutligen angår anslagsbehovet för budgetåret 1957/58 har han ej
något att erinra mot generalpoststyrelsens medelsberäkning, varför anslaget
föreslås skola upptagas till av styrelsen äskat belopp, 33 200 000 kr.
Utskottet. Enligt förordningen den 8 juni 1945 (nr 329) angående utgivandet
av postavgifter för tjänsteförsändelser in. in. gäldas dessa avgifter
beträffande televerket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk, domänverket,
försvarets fabriksverk och riksbanken särskilt för varje verk och
utbetalas från de under vederbörande verks förvaltning ställda medlen till
generalpoststyrelsen. I andra fall utgår ersättning till postverket med ett
gemensamt belopp från nu förevarande anslag. Ersättningsbeloppen, vilka
utgå med viss procent av postverkets frankoteckensuppbörd, fastställas av
generalpoststyrelsen och vederbörande verksstyrelse särskilt för vart och
ett av de nämnda verken samt genom beslut av generalpoststyrelsen och
statskontoret till ett gemensamt tal för övriga tjänstebrevsberättigade. Procenttalet
för de tjänstebrevsberättigade beträffande vilka ersättning gäldas
från förevarande anslag uppgår för innevarande budgetår till 12. Utöver
den ersättning som sålunda tillkommer generalpoststyrelsen utgår
från förevarande anslag ersättning enligt särskilda beräkningsgrunder för
befordran av post från de statliga krisorganen och de allmänna sjukkassorna
samt för befordran av militärbrev och för postdelgivning. Beträffande
vissa tjänstebrevsberättigade — stiftsnämnder, stiftsjägmästare, sjömanshus,
dövstumspräster, bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen
och försäkringsinspektionen — gäldas särskild ersättning för tjänstebrevsrätten.
Denna ersättning tillgodoföres förevarande anslag.
Beslut om beviljande resp. indragning av tjänstebrevsrätt meddelas av
Kungl. Maj :t. De tjänstebrevsberättigade redovisas i eu förteckning, som
finnes bilagd allmänna poststadgan.
I anslutning till sin redogörelse för resultatet av 1954 års tjänstebrevsundersökning
har generalpoststyrelsen behandlat spörsmålet om avskaf
-
86
Statsutskottets utlåtande nr 6 är 1957
fande eller begränsning av nuvarande tjänstebrevsrätt. Styrelsen har härvid
gjort åtskillnad mellan tjänstebrevsrätten för statliga och för icke statliga
organ. I fråga om de förra har styrelsen funnit, att nuvarande system
är det för statsförvaltningen mest rationella för erläggande av avgifter som
under alla förhållanden helt skola bestridas av statsmedel. Bland de statliga
myndigheterna förekommande missbruk av tjänstebrevsrätten är, enligt
styrelsen, inte av den omfattning, att detsamma spelar någon roll för
bedömningen av tjänstebrevssystemets lämplighet. Styrelsens mening om
tjänstebrevsrätten för de statliga myndigheterna delas av remissmyndigheterna
och departementschefen. Vad angår de icke statliga institutionerna
m. fl. synes styrelsen i princip utgå ifrån, att dessa i fortsättningen inte
böra komma i åtnjutande av tjänstebrevsrätt. Som stöd härför har bl. a.
framhållits, att tjänstebrevsförmånen för dessa innebär, att statsanslag
utan riksdagens hörande beviljas till belopp motsvarande avgifternas storlek.
I den mån det anses böra ankomma på staten att ändå svara för
dessa organs postavgifter bör bidrag härför utgå ifrån särskilda till beloppen
fixerade portoanslag. Styrelsen har emellertid funnit skäl tala för
att vissa icke statliga institutioner, såsom en del kommunala och kyrkliga
organ, sjukvårdsanstalter samt de allmänna sjukkassorna, tills vidare böra
få behålla sin tjänstebrevsrätt. Statskontoret har i stort sett godtagit styrelsens
förslag. Riksräkenskapsverket har bl. a. förordat, att den av styrelsen
föreslagna kretsen av icke statliga tjänstebrevsberättigade vidgas
med vissa närmare angivna institutioner. Då generalpoststyrelsens förslag
— särskilt om hänsyn tages till vissa av riksräkenskapsverket ifrågasatta
ändringar skulle innebära en mycket begränsad minskning av
tjänstebrevsrättens omfattning jämfört med nuvarande förhållanden har
riksräkenskapsverket ifrågasatt, om det kan vara lämpligt att över huvud
taget vidtaga någon ändring beträffande de institutioner, vilka redan
åtnjuter tjänstebrevsrätt. Denna åsikt företräder även departementschefen.
Han förutsätter emellertid, att — i den mån det vid den fortsatta
behandlingen av ärendet inom Kungl. Maj:ts kansli skulle visa sig att
tjänstebrevsrätten av särskilda skäl bör indragas för någon eller några av
de av styrelsen angivna icke statliga institutionerna — Kungl. Maj:t i
vederbörlig ordning skall meddela beslut härom. Den under senare år
valda restriktiva linjen, när det gäller att vidga kretsen av icke statliga
tjänstebrevsberättigade organ, bör vidare, enligt departementschefen, fullföljas.
Ytterligare åtgärder för att skärpa kontrollen över dem som nu har
dylik rätt skola också vidtagas.
Utskottet anser, att nuvarande tjänstebrevssystem, vad angår de statliga
organen, innebär ett administrativt enkelt och smidigt sätt för bestämmande
och erläggande av sådana postavgifter som ändå skola gäldas av
statsmedel. Med hänsyn härtill finner utskottet tjänstebrevsförmånen böra
bibehållas för ifrågavarande myndigheter.
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
87
Beträffande de icke statliga institutionerna tala däremot otvivelaktigt
principiella skäl för att tjänstebrevsrätten för dessa slopas. Nuvarande
ordning kan nämligen, såsom generalpoststyrelsen också framhållit, sägas
innebära, att Kungl. Maj :t och riksdagen saknar möjlighet till en saklig
prövning av vederbörande organs anslagsbehov på förevarande område.
Dessa bestämma i realiteten själva storleken av det till dem utgående
statsbidraget. Å andra sidan utövar vissa icke-statliga institutioner m. fl.
— exempelvis en del kommunala och kyrkliga myndigheter samt de allmänna
sjukkassorna — eu sådan verksamhet, att kostnaderna för deras
postavgifter i sista hand böra stanna på statsverket.
De praktiska skäl, som kunna åberopas för bibehållande av tjänstebrevsrätten
för de statliga myndigheterna, tala även här för att icke statliga
organ med nyss antydd verksamhet skola bibehålla tjänstebrevsförmånen.
De institutioner m. fl., varom här är fråga, representera huvudparten
av tjänstebrevsrätten inom den icke statliga sektorn. Vid sådant
förhållande synes ur administrativ synpunkt några egentliga fördelar inte
stå att vinna genom att slopa tjänstebrevsförmånen för återstoden av de
icke statliga organen. Utskottet delar således Kungl. Maj:ts uppfattning,
att tjänstebrevsrätten f. n. inte bör inskränkas, men vill understryka departementschefens
uttalande om att kontrollen av de icke statliga organ
som ha sådan rätt bör intensifieras samt att stor restriktivitet bör iakttagas,
när fråga uppkommer att tilldela ytterligare icke statliga organ
sådan rätt.
Mot den av Kungl. Maj :t förordade medelsanvisningen under anslaget
har utskottet intet att erinra.
Med stöd av det anförda hemställer utskottet,
I. att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till
känna vad utskottet anfört i fråga om tjänstebrevsrätten;
II. att riksdagen må till Ersättning till postverket för befordran
av tjänsteförsändelser för budgetåret 1957/58 anvisa
ett förslagsanslag av 33 200 000 kr.
06:o) Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m. in. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 67, s. 149 och 150), som innebär
oförändrad medelsanvisning för nästa budgetår, hemställer utskottet,
alt riksdagen må till Bidrag till vissa internationella sammanslutningar
m. in. för budgetåret 1957/58 anvisa ctl förslagsanslag
av 100 000 kr.
67 :o) Geotekniska undersökningar i Götaälvdalen in. m. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 68, s. 150 och 151), som innebär anslagsminskning
för nästa budgetår med 35 000 kr., hemställer utskottet,
88
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
att riksdagen må till Geotekniska undersökningar i Götaälvdalen
in. m. för budgetåret 1957/58 anvisa ett reservationsanslag
av 150 000 kr.
68 :o) Kommittéer och utredningar genom sakkunniga. Kungl. Maj:t
har (punkt 69, s. 151) föreslagit riksdagen att till Kommittéer och utredningar
för budgetåret 1957/58 anvisa ett reservationsanslag av 315 000 kr.
Anslaget är å gällande riksstat uppfört med 350 000 kr.
Departementschefen anser anslaget böra uppräknas med 50 000 kr. med
hänsyn till förutsebar ökad belastning. Då emellertid, enligt vad som framgår
av punkten 1, ett belopp av 85 000 kr. föreslagits skola överföras från
förevarande anslag till departementets avlöningsanslag, förordar departementschefen,
att anslaget för nästa budgetår uppföres med (350 000 +
50 000 — 85 000) 315 000 kr.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Sveningsson
(I: 269) och den andra inom andra kammaren av herr Magnusson i
Tumhult m. fl. (II: 369), i vilka hemställts att riksdagen måtte besluta
att till Kommittéer och utredningar genom sakkunniga för budgetåret
1957/58 anvisa ett reservationsanslag av 215 000 kr.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande torde
få hänvisas till motionen II: 369.
Utskottet har för sin del inte funnit anledning till erinran mot Kungl.
Majts förslag, att anslaget uppföres med 315 000 kr. Utskottet kan alltså
inte biträda det i motionerna 1: 269 och II: 369 framställda yrkandet om
nedräkning av anslaget till 215 000 kr.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt
med avslag å motionerna 1:269 och 11:369, till Kommittéer
och utredningar genom sakkunniga för budgetåret 1957/58
anvisa ett reservationsanslag av 315 000 kr.
69 :o) Extra utgifter. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 70,
s. 151), vilket innebär oförändrad medelsanvisning för nästa budgetår,
hemställer utskottet,
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
89
att riksdagen må till Extra utgifter för budgetåret 1957/58
anvisa ett reservationsanslag av 50 000 kr.
Uppskjuten fråga
70 :o) Utskottet kommer framdeles att avgiva utlåtande beträffande
Kungl. Maj:ts under punkten 06 framlagda förslag om bidrag till televisionsverksamhetens
driftkostnader, vilket utskottet härmed får för riksdagen
anmäla.
Stockholm den 9 april 1957
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Karl Andersson,
Ohlon, Gillström, Näsström, Hesselbom, Gustaf Andersson, Ivar Johansson,
Einar Persson, Sundelin, Birger Andersson, Pålsson, Rikard Svensson,
Jacobsson och Domö; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,
Malmborg, Petterson i Degerfors, Jansson i Kalix, Rubbestad, Svensson i
Alingsås, Gustafsson i Stockholm, Widén, Andreasson, Löfroth, fru Wallin,
herrar Nelander, Heckscher och Hjalmarson.
Reservationer
1) vid punkten 9 (Allmän översikt över väganslagen in. in.) av herrar
Karl Andersson, Pålsson, Jacobsson, Domö, Petterson i Degerfors, Jansson
i Kalix, Rubbestad, Widén, Löfroth och Nelander, vilka ansett att det
stycke i utskottets yttrande på s. 21, som börjar med »Enligt utskottets»
och slutar med »bör vidtagas», bort ha följande lydelse:
»Den därvid föreslagna begränsningen av ramens omslutning till ett belopp
av 295 milj. kr. har emellertid utskottet med hänsyn till de trängande
behov som föreligga på detta område icke funnit sig kunna godtaga. Även
med beaktande av angelägna investeringsbehov på andra samhällsområden
framstår nämligen enligt utskottets uppfattning en höjning av nämnda
rambelopp som ofrånkomlig. En sådan höjning synes lämpligen kunna ske
7—54S57 Bihang till riksdagens protokoll 1957. fi samt. Nr 0
90
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
med utgångspunkt från den plan som av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
lagts till grund för dess revision av de s. k. flerårsplanerna för landsbygdens
vägar och broar för åren 1958—1962 och som för resp. år upptager följande
totalbelopp, nämligen 330, 360, 410, 480 och 570 milj. kr. Utskottet vill i
enlighet härmed för förstnämnda kalenderår förorda ett rambelopp av 330
milj. kr. för sagda investeringar. Någon anslagshöjning för uppnående
av en sådan höjning av investeringsramen torde ej vara erforderlig. Den
av styrelsen förutsatta fördelningen på skilda byggnadsanslag med 125
milj. kr. till riksvägar, 182 milj. kr. till länsvägar, 10 milj. kr. till ödebygdsvägar
och 13 milj. kr. till storbroar synes också vara lämpligt avvägd
och följaktligen böra godtagas.»
2) vid punkten 21 (Bidrag till anläggningar för vattenförsörjning och
avlopp) av herr Näsström.
3) vid punkten 22 (Statens bilinspektion: Avlöningar) av herrar Hesselbom,
Skoglund i Doverstorp, Heckscher och Hjalmarson, vilka ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 44, som börjar med »Utskottet
har» och slutar med »10 kr.», bort ha följande lydelse:
»Beträffande slutligen avgifterna för förares kompetensprov för erhållande
av körkort ha dessa bibehållits oförändrade sedan 1948. Med hänsyn
till den försämring av penningvärdet som härefter inträtt och de ökade
krav som numera ställas på bilinspektionens tjänster förordar utskottet
bifall till det i motionerna I: 268 och II: 365 framställda yrkandet om en
höjning av avgiften för kompetensprov för körkort från 15 till 25 kr.»
dels ock utskottets hemställan under III. hort ha följande lydelse:
»III. att riksdagen må, med bifall till motionerna 1:268
och II: 366, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t
hemställa om eu höjning av avgiften för kompetensprov för
körkort med 10 kr.»
4) vid punkten 31 (Statens trafiksäkerhetsråd m. in.) av herrar Domö,
Skoglund i Doverstorp, Heckscher och Hjalmarson, vilka ansett att det
stycke i utskottets yttrande på s. 50, som börjar med »Med hänsyn» och
slutar med »nästföljande punkt», bort ha följande lydelse:
»Utskottet har inte velat motsätta sig Kungl. Maj :ts förslag till medelsanvisning
under förevarande anslag. Vad angår medelsbehovet för vetenskaplig
trafiksäkerhetsforskning anser sig utskottet böra biträda det i
motionerna 1:267 och 11:366 framställda yrkandet om uppräkning av
anslaget med 70 000 kr. utöver Kungl. Maj :ts förslag för att möjliggöra, att
kvalificerad forskningshjälp fastare knytes till rådet och att erfarenheter
inhämtas från USA på trafiksäkerhetens område. Härom gör utskottet hemställan
under nästföljande punkt.»
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
91
5) vid punkten 32 (Kostnader för vetenskaplig trafiksäkerhetsforskning)
av herrar Domö, Skoglund i Doverstorp, Heckscher och Hjalmarson,
vilka under förutsättning av bifall till reservationen under 4) ansett att
utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
»att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och med bifall till motionerna I: 267 och II: 366, såvitt nu är
i fråga, till Kostnader för vetenskaplig trafiksäkerhetsforskning
för budgetåret 1957/58 anvisa ett reservationsanslag av
170 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.»
6) vid punkten 65 (Ersättning till postverket för befordran av tjänsteförsändelser)
av herrar Gustaf Karlsson, Hesselbom, Sundelin, Birger Andersson,
Jansson i Kalix, Svensson i Alingsås, Löfroth, Kelander och Heckscher,
vilka ansett att det stycke i utskottets utlåtande på s. 87, som börjar
med »De praktiska» och slutar med »sådan rätt», bort ha följande lydelse:
»Ehuru vissa praktiska skäl kunna sägas tala för ett bibehållande av
tjänstebrevsrätten för icke-statliga organ med här antydd verksamhet,
anser utskottet likväl de principiella betänkligheterna mot bibehållandet av
tjänstebrevsförmånen för icke-statliga organ väga tyngre. Utskottet förordar
således att tjänstebrevsrätten för icke-statliga organ in. fl. slopas. För
att bereda dessa organ möjlighet att i annan ordning äska bidrag från
staten till sina portokostnader synes förslaget dock icke kunna genomföras
förrän tidigast den 1 juli 1958.»
7) vid punkten 68 (Kommittéer och utredningar genom sakkunniga)
av herrar Ohlon, Domö, Skoglund i Doverstorp, Löfroth, Heckscher och
Hjalmarson, vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha
följande lydelse:
»Departementschefen har under detta anslag hemställt om en medelsanvisning
om 315 000 kr. samt om 85 000 kr. under departementets avlöningsanslag
såsom ersättning till experter och tillfällig arbetskraft. Sammanlagt
har således för de ändamål som hittills tillgodosetts från departementets
kommittéanslag äskats 400 000 kr. Med hänsyn till medelsåtgången
under föregående budgetår samt till befintliga reservationer anser utskottet,
i likhet med motionärerna, att anslaget kan upptagas med ett till 215 000 kr.
nedräknat belopp.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt
med bifall till motionerna 1:269 och 11:369, till Kommittéer
och utredningar genom sakkunniga för budgetåret 1957/58
anvisa ett reservationsanslag av 215 000 kr.»
92
Statsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
Särskilt yttrande
vid punkten 9 (Allmän översikt över väganslagen in. in.) av herrar
Skoglund i Doverstorp, Heckscher och Hjalmarson, vilka anfört:
»Allmän enighet råder om att investeringarna i vägbyggen ha en mycket
hög angelägenhetsgrad. Vi skulle för vår del ha hälsat det med stor tillfredsställelse,
om någon möjlighet funnits att i detta hänseende gå längre
än vad som föreslagits av utskottet. Emellertid ha vi icke funnit detta
möjligt och därför nödgats ansluta oss till utskottsmajoritetens förslag.
Att ytterst väsentliga behov måste eftersättas på vägbyggenas område sammanhänger
med den kritiska situationen på kapitalmarknaden, som i sin
tur är ett resultat av den ekonomiska politik som förts. Följden har blivit
att vi helt enkelt icke fått råd att göra utomordentligt angelägna investeringar
och att de investeringar vi gör icke alltid ens kan utföras på det
sätt, som skulle vara mest ekonomiskt och rationellt. Konsekvenserna härav
framträda nu även inom vägbudgeten.»
Sthlm 1957. K. h. Beckmans Boktr.