2

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1957

Nr 53

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående pensionsförmånerna
för vissa överlantmätare.

(5:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Mannerskantz (I: 305) och den andra inom andra kammaren av herr Svensson
i Krokstorp (II: 419), har hemställts, att riksdagen måtte besluta att de
överlantmätare, som avgått med pension under tiden den 1 juli 1948—den
30 juni 1951, måtte i pensionshänseende få tillgodoräkna sig de förmåner,
som tillkomma befattningshavare i lönegrad Ca 37, samt att familj epensionen
efter överlantmätare, som avlidit under samma tid, måtte utgå efter
de för befattningshavare i lönegrad Ca 37 angivna grunderna.

I fråga om motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa
till motionen II: 419.

Över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, utlåtanden avgivits av lantmäteristyrelsen och statskontoret.

Lantmäteristyrelsen har anfört följande.

Motionärernas upplysningar angående de särskilda pensionsfallen överensstämma
med de uppgifter som föreligga i styrelsen.

Det i motionerna omförmälda årliga arvodet av 1 200 kronor för överlantmätarnas
medverkan i lantbruksnämnderna, vilket arvode sålunda utgjorde
ersättning för nytillkomna arbetsuppgifter, avsågs skola utgå intill dess
överlantmätarnas lönefråga blivit definitivt löst. Med utgångspunkt härifrån
synas, även om arvodet icke helt täckt skillnaden mellan lönegraderna Ca 33
och Ca 37, skäl tala för bifall till motionärernas hemställan. Styrelsen vill vidare
betona att det framställda förslaget får relativt liten räckvidd i ekonomiskt
hänseeende. Kostnadsökningen kan med nu utgående rörliga tillägg
beräknas itill f. n. ca 5 800 kronor för år, varav ungefär 4 600 kronor belöper
på tjänstepensionerna och återstoden på änkepensionerna.

Vissa skäl kunna anföras för retroaktiv tillämpning av de föreslagna pensionsförbättringarna.
Styrelsen anser emellertid — med hänsyn till att frågan
väckts först nu — att den högre pensionen vid bifall till motionärernas
hemställan bör utgå från och med den 1 juli 1957.

Lantmäteristyrelsen får under hänvisning till det sagda tillstyrka bifall
till motionerna.

Statskontoret har anfört följande.

I utlåtande nr 200 punkten 2:o över en vid 1951 års riksdag väckt motion
framhöll statsutskottet bl. a., att principiella skäl talade mot att låta pen -

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1957

3

sionen utgå efter en högre lönegrad än soin gällt vid vederbörandes avgång
ur tjänst. Riksdagen delade utskottets mening. I yttrande över berörda motion
uttalade statskontoret bl. a., att den lönereglering, som från och med
den 1 juli 1951 genomfördes för vissa chefsbefattningar, icke föranlett omräkning
av pensionerna för dem, som före sistnämnda dag avgått från sina
befattningar.

Ett biträdande av det i föreliggande motioner väckta yrkandet skulle strida
mot hittills tillämpade pensioneringsgrunder och medföra konsekvenser i
pensionshänseende icke endast för chefstjänstemännens vidkommande utan
även för andra, av lönerevisioner berörda tjänstemannagrupper. Statskontoret
avstyrker därför, att åtgärder vidtagas i syfte att tillmötesgå motionerna.

Utskottet. Det i motionerna framförda yrkandet innebär att pensionsförmånerna
för de överlantmätare, som avgått ur tjänst under tiden 1 juli 1948
—30 juni 1951, skulle bestämmas inte efter den lönegrad, Ca 33, som gällde
för deras tjänster vid tiden för avgången utan efter den lönegrad, Ca 37, som
bestämdes för överlantmätartjänsterna fr. o. in. den 1 juli 1951. Till stöd
för yrkandet anföres bl. a., att den reella uppflyttningen från Ca 33 till Ca 37
finge anses ha inträffat redan 1948 därigenom att överlantmätarna då erhöll
ett särskilt arvode på 1 200 kronor för sin medverkan i lantbruksnämnderna.

Utskottet vill med avseende å frågan om överlantmätarnas reella löneställning
före den 1 juli 1951 framhålla att denna inte kan anses ha motsvarat 37
lönegraden, eftersom — vilket ock lantinäteristyrelsen i remissyttrande över
motionerna framhållit — arvodet på 1 200 kronor inte täckt skillnaden mellan
33 och 37 lönegraderna. Vidare vill utskottet erinra om att delade meningar
kom till uttryck angående överlantmätarnas löneställning i samband
med framläggandet av propositionen 1948: 172; statens lönenämnd uttalade
sig sålunda i detta sammanhang för en placering i lägre lönegrad än 37 lönegraden.
Utskottet har velat påpeka dessa omständigheter för att visa, att
frågan om överlantmätarnas placering i 37 lönegraden inte kan anses ha blivit
slutligt löst förrän fr. o. m. den 1 juli 1951 i samband med den s. k.
byråchefsregleringen och att följaktligen det i motionerna gjorda uttalandet
att deras reella uppflyttning till 37 lönegraden kan anses ha inträffat
redan 1948 inte är alldeles invändningsfritt.

Vad därefter angår huvudfrågan i förevarande ärende, nämligen huruvida
en höjning av lönegradsplaceringen för en viss tjänst bör få retroaktiv verkan
i pensionshänseende för tjänstemän som avgått från tjänsten före lönegradsuppflyttningen,
vill utskottet erinra om att denna fråga tidigare varit
föremål för ståndpunktstagandc (jfr utskottets utlåtanden år 1951 nr 128 s.
35 och nr 200 punkt 2). Därvid har den uppfattningen godtagits att uppflyttningar
i lönegrad inte bör inverka på storleken av pensionerna för dem
som avgått ur tjänst. Ett beslut i enlighet med motionsyrkandet måste därför
medföra konsekvenser.

Även om den nu föreliggande frågan i och för sig berör ett fåtal befattningshavare
och kan synas vara av ringa räckvidd, kan utskottet av princi -

4

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1957

piella skäl inte tillstyrka det föreliggande motionsyrkandet. Utskottet hemställer
fördenskull,

att motionerna I: 305 och II: 419 ej må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 22 mars 1957

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Karl Andersson, Gillström,
Boman, fröken Andersson, herrar Sundelin, Birger Andersson, Thun,
Bergman, Pålsson, Holmqvist, Sunne, Elfving, Mårtensson och fru Svenson;
samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,
Malmborg, Thapper, Ståhl, Staxäng, fröken Elmén, herrar Rubbestad, Svensson
i Alingsås, Gustafsson i Stockholm, Karlsson i Olofström, Andreasson,
Heckscher, Svensson i Kungälv och fröken Liljedahl.

Reservation

av herr Staxäng.

570513 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag