Statsutskottets utlåtande nr 45 år 1957
1
Nr 45
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utlägg
för Förenta Nationernas kostnader för röjning
av Suezkanalen.
(l:a avd.)
I propositionen nr 58 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för den 1 februari
1957, föreslagit riksdagen att dels medgiva, att under de förutsättningar,
som angivits i skrivelsen den 23 december från Förenta Nationernas generalsekreterare,
ett räntefritt belopp av 4 miljoner kronor tillhandahålles Förenta
Nationerna såsom bidrag till utlägg för igångsättandet av Förenta
Nationernas röjningsarbete i Suezkanalen, dels ock till Utlägg för Förenta
Nationernas kostnader för röjning av Suezkanalen å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1956/57 under fonden för förlag till statsverket anvisa
ett investeringsanslag av 4 miljoner kronor.
Med anledning av konflikten i Främre Orienten antog Förenta Nationernas
generalförsamling den 2 november 1956 en resolution, vari bl. a. erinrades
om att trafiken genom Suezkanalen avbrutits till förfång för många
länder och yrkande framfördes, att åtgärder skulle vidtagas för att åter
öppna Suezkanalen. Sedan FN:s generalsekreterare i en rapport redogjort
för de förberedande undersökningar och förhandlingar som ägt rum i enlighet
med ovannämnda resolution, bemyndigade församlingen honom genom
en resolution den 24 november 1956 att fortsätta sina strävanden i syfte att
möjliggöra igångsättande genom FN:s försorg av en snabb och effektiv röjning
av kanalen. På grundval av detta bemyndigande träffades avtal om utförande
av röjningsarbetet mellan FN och ett antal bärgningsbolag, tillhörande
sex utanför konflikten stående länder. Såsom ett resultat härav var
vid årsskiftet 1956/57 en bärgningsflotta, i vilken ingick trettiotvå fartyg,
verksam med uppröjningsarbetet, vilket beräknas leda till att trafik i normal
omfattning i kanalen skall kunna återupptagas i mitten av maj 1957.
För fullföljande av vissa särskilda röjningsuppgifter i Port Saids hamn anlitar
FN därjämte elva brittisk-franska bärgningsfartyg.
I skrivelse den 23 december 1956 hänvände sig FN:s generalsekreterare
till ett antal regeringar, däribland Sveriges, med anhållan att om möjligt
före den 1 januari 1957 få besked om i vilken utsträckning ett tillfälligt
förskott skulle kunna erhållas för täckande av de i samband med kanalröjningens
inledningsskede omedelbart erforderliga utgifterna. I skrivelsen
framhålles, att förskotterade belopp skall vara utan prcjudiccrandc verkan
1 Dihang till riksdagens protokoll 19.r>7. 6 samt. Nr 4!i
2
Statsutskottets utlåtande nr 45 år 1957
med avseende på arten och omfattningen av vederbörande regerings eventuella
deltagande i de totalkostnader för röjningen, varom slutlig uppgörelse
kan komma att träffas. Samtidigt upplystes, att Förenta Staterna förklarat
sig ämna förskottera 5 miljoner dollar inom ramen för det till minst 10 miljoner
dollar beräknade totala förskottsbehovet. Detta har sedermera angivits
till 12—15 miljoner dollar. Förutom nyssnämnda bidrag från Förenta Staterna
har Australien, Canada, Italien, Nederländerna, Norge och Västtyskland
erlagt eller ställt i utsikt förskottsbidrag med 1 miljon dollar vardera,
varjämte danska regeringen hos vederbörande anslagsbeslutande instanser
begärt bemyndigande att lämna ett förskott på 1/2 miljon dollar.
Av olika skäl har det ännu icke varit möjligt att lösa frågan, hur kostnaderna
för Suezkanalens röjning skall slutligen regleras. I en rapport den 10
januari 1957 har FN:s generalsekreterare sålunda förklarat att han, innan
fullständiga kostnadsberäkningar för röjningen föreligger, ej önskar framlägga
några slutgiltiga förslag om sättet för kostnadernas täckande. Denna
fråga, som för närvarande överväges inom FN, sammanhänger nära med
spörsmålet om återbetalningen av de provisoriska förskottsbidragen. Generalsekreteraren
har emellertid förklarat sig skola i sitt slutliga förslag om
finansieringen av röjningskostnaderna inbegripa förslag om återbetalning
av de lämnade förskotten.
Med hänsyn till vikten av att Suezkanalen snabbt åter skall kunna öppnas
för trafik, har det ansetts naturligt att Sverige, i likhet med övriga av kanaltrafiken
starkt beroende länder, genom att tillmötesgå FN:s framställning
om ett tillfälligt förskott bidrager till att täcka de kostnader, som
visat sig erforderliga för att möjliggöra igångsättandet av röjningsarbetet i
Suezkanalen. I överensstämmelse med denna uppfattning har den 28 december
1956 såsom svar på generalsekreterarens hänvändelse meddelats, att
svenska regeringen är beredd att på grundval av de i generalsekreterarens
skrivelse angivna förutsättningarna förelägga riksdagen förslag om godkännande
av förskottsbetalning med ett i förhållande till storleken av det totala
förskottsbehovet samt till övriga staters bidrag skäligt belopp. I betraktande
av de upplysningar, som inhämtats för bedömande av detta spörsmål, synes
för Sveriges del ett utlägg av 4 miljoner kronor böra komma i fråga.
Utskottet. På i propositionen anförda skäl och under däri angivna förutsättningar
tillstyrker utskottet föreliggande förslag om anvisande av ett förskottsbidrag
av 4 miljoner kronor för här ifrågavarande ändamål.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må
a) medgiva, att under de förutsättningar, som angivits i
skrivelsen den 23 december 1956 från Förenta Nationernas
generalsekreterare, ett räntefritt belopp av 4 miljoner kronor
tillhandahålles Förenta Nationerna såsom bidrag till utlägg
för igångsättandet av Förenta Nationernas röjningsarbete
i Suezkanalen;
Statsutskottets utlåtande nr 45 år 1957
3
b) till Utlägg för Förenta Nationernas kostnader för röjning
av Suezkanalen å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1956/57 under fonden för förlag till statsverket anvisa
ett investeringsanslag av 4 miljoner kronor.
Stockholm den 8 mars 1957
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Karl Andersson, Ohlon,
Gillström, Boman, fröken Andersson, herrar Ivar Johansson, Birger Andersson,
Thun, Bergman, Erik Svedberg, Pålsson, Sunne, Elfving och Söderberg;
samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,
Malmborg, Petterson i Degerfors, Thapper, Ståhl, Persson i Växjö, Gustafsson
i Stockholm, Nilsson i Göingegården, Karlsson i Olofström, Almgren,
fröken Vinge, herrar Gerhard Nilsson i Gävle, Svensson i Stenkyrka och fröken
Liljedahl.