12
Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1957
Nr 112
L ilåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag till inlösen av aktier i Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag för budgetåret 1957/58 m. m. jämte
i ämnet väckta motioner.
(5:e avd.)
I propositionen nr 1 (bilaga 28, kapitalbudgeten, punkt 2 s. 4 och 5 av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 3 januari
1957) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, till Inlösen av aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag
för budgetåret 1957/58 beräkna ett investeringsanslag av 165 000 000
kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 113, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 8 mars
1957, föreslagit riksdagen att a) godkänna en i enlighet med vid propositionen
fogat förslag träffad överenskommelse mellan staten och Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund; b) till Inlösen av aktier i LuossavaaraKiirunavaara
aktiebolag å kapitalbudgeten, fonden för statens aktier, för
budgetåret 1957/58 anvisa ett investeringsanslag av 165 000 000 kronor.
I samband med förenämnda proposition har utskottet till behandling förehaft
foa vid riksdagens början väckta, likalydande motioner, den ena inom
första kammaren av herr Ewerlöf m. fl. (I: 299) och den andra inom andra
kammaren av herr Cassel in. fl. (II: 367), i vilka hemställts, 1) att riksdagen
måtte besluta att de stamaktier i LKAB, som staten förvärvat från TGO
och som likvideras under budgetåret 1957/58, skall försäljas på öppna marknaden
till ett försäljningsvärde av 165 miljoner kronor, räntan oräknad, 2)
att aktierna uppdelas i valörer om nominellt 25 kronor och att deras röstvärde
reduceras till 1/10 samt att försäljningen skall ske på sådant sätt att
största möjliga aktiespridning uppnås.
Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa
till motionen 11:367.
över nämnda motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
utlåtanden avgivits av statskontoret, kommerskollegium och generalpoststgrelsen;
därjämte har fullmäktige i riksgäldskontoret utlåtit sig
över motionerna. Vidare har följande organisationer in. fl. beretts tillfälle
att yttra sig över motionerna, nämligen jernkontoret, Sveriges industriförbund,
Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges lantbruksförbund,
svenska försäkringsbolags riksförbund, svenska bankföreningen,
svenska sparbanksföreningen, sparf ram jandet, handelskamrarnas nämnd,
Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1957
13
tjänstemännens centralorganisation, landsorganisationen i Sverige, kooperativa
förbundet och riksförbundet landsbygdens folk.
Innehållet i remissyttrandena framgår av bilaga till detta utlåtande.
Utskottet. Såsom framgår av statsrådsprotokollet i förevarande ärende
skall lösesumman för de TGO tillhöriga stamaktierna i LKAB, däri inräknat
TGO tillkommande fondandelar, erläggas med en femtedel å inlösningsdagen
den 30 september 1957. Med hänsyn till att det belopp som staten sålunda
skall erlägga inte kunnat f. n. slutligt fixeras, har föreslagits att staten
skulle, i avräkning på det belopp som staten skall erlägga till TGO, den
30 september 1957 till TGO betala ett belopp av 165 miljoner kronor. Ett i
detta hänseende upprättat förslag till överenskommelse underställes i förevarande
proposition riksdagen för godkännande, och i samband därmed äskas
under fonden för statens aktier ett investeringsanslag å angivet belopp.
Utskottet finner den av Kungl. Maj :t föreslagna anordningen i nuvarande
läge ändamålsenlig och tillstyrker därför ifrågavarande förslag.
Vad angår det i motionerna 1:299 och 11:367 framställda yrkandet om
försäljning på öppna marknaden av en viss del av aktierna i LKAB finner
utskottet — med beaktande av de vägande invändningar som framställts i
vissa av de föreliggande remissyttrandena — tillräckliga skäl inte föreligga
för att tillstyrka detsamma.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
I. att riksdagen må
a) godkänna en i enlighet med vid statsrådsprotokollet
över finansärenden för den 8 mars 1957 fogat förslag träffad
överenskommelse mellan staten och Trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösund;
b) till Inlösen av aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag
för budgetåret 1957/58 under fonden för statens
aktier anvisa ett investeringsanslag av 165 000 000 kronor;
II. att motionerna I: 299 och II: 367 icke må av riksdagen
bifallas.
Stockholm den 10 maj 1957
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Näsström, Ivar Johansson,
Einar Persson, Sundelin, Birger Andersson, Ragnar Persson, Thun,
Axel Andersson, Holmqvist, Rikard Svensson, fröken Ranmark, herrar
Anders Johansson, Birke och Bengtson; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,
Petterson i Degerfors, Jansson i Kalix, Staxäng, fröken Elmén, herrar Gustafsson
i Stockholm, Cassel, Almgren, Löfroth, Nelander, Lassinantti, Svensson
i Kungälv, Gustafsson i Mem och fröken Liljedahl.
14
Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1957
Reservationer
1) av herrar Birke, Skoglund i Doverstorp, Staxäng och C<issel, vilka ansett
att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 13 som börjar med »Vad angår»
och slutar med »tillstyrka detsamma», bort ersättas med text av följande
lydelse:
»I motionerna 1:299 och 11:367 hemställes, att finansieringen av inlösensumman
skall ske på så sätt att de aktier som likvideras under budgetåret
1957/58 skall, uppdelade i valörer om nominellt 25 kr., försäljas på
öppna marknaden till ett försäljningsvärde av 165 milj. kr., räntan oräknad.
Motionärerna erinrar om att budgetläget för nästa år är sådant att finansieringen
av inlösensumman måste komma att ske genom upplåning
och att denna på grund av den knappa kapitalmarknaden kan befaras komma
att helt eller delvis ske i riksbanken. Delta skulle medföra att nya pengar
tillfördes marknaden och att de syften motverkades vilka man sökte ernå
genom hård kreditrestriktivitet. Vidare framhåller motionärerna, att det
måste anses vara ett allmänt intresse av stor vikt att ett spritt aktieägande
kommer till stånd och att det individuella sparandet gives den värdebeständighet
som delaktighet i realkapital har. Utskottet delar den uppfattning
som sålunda kommit till uttryck och biträder motionärernas förslag såvitt
nu är i fråga. Beträffande angivandet av aktiernas valör anser utskottet
emellertid, att detta bör ske genom en hänvisning till den lägsta enligt aktiebolagslagen
medgivna valören.
I motionerna föreslås även att röstvärdet hos de ifrågavarande aktierna
reduceras till en tiondel. Utskottet kan icke biträda detta förslag. Enligt
utskottets mening kan man förhindra att ensidiga gruppintressen får ett
obehörigt inflytande utan reducering av aktiernas röstvärde, nämligen genom
att bolagsordningen gives en sådan utformning att de många smärre
aktieägarna blir tillfredsställande representerade. Utskottet vill erinra om
att motsvarande problem förelegat för försäkringsbolag med ett stort antal
delägare och att den där vunnit sin lösning genom en valordning som Kungl.
Maj :t fastställt. Utskottet förutsätter, att Kungl. Maj :t i anslutning till beslut
av riksdagen om försäljning av aktier i LKAB fastställer en sådan bolagsordning,
varigenom inflytande av obehöriga intressen förhindras.»
dels ock utskottets hemställan under II. bort ha följande lydelse:
»II. att riksdagen må, i anledning av motionerna 1:299
och II: 367,
a) besluta att de stamaktier i LKAB, som staten förvärvat
från TGO och som likvideras under budgetåret 1957/58, skall
försäljas på öppna marknaden till ett försäljningsvärde av
165 milj. kronor, räntan oräknad;
b) i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet
anfört.»
Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1957
15
2) av herrar Sundelin, Axel Andersson, Anders Johansson, fröken Elmcn,
lierrar Löfroth, Nelander och fröken Liljedahl, vilka ansett att
dels det stycke av utskottets yttrande på s. 13, som börjar med »Vad angår»
och slutar med »tillstyrka detsamma», bort ha följande lydelse:
»Vad angår det i motionerna I: 299 och II: 367 framställda yrkandet om
försäljning på öppna marknaden av en viss del av aktierna i LKAB har utskottet
ansett tillräckliga skäl inte f. n. föreligga för att tillstyrka detsamma.
Det framförda uppslaget är emellertid enligt utskottets mening väl värt
att underkastas en närmare undersökning, inte minst mot bakgrunden av
vad som anförts i vissa av de avgivna remissyttrandena. Utskottet finner sig
därför böra förorda, att det i motionerna framförda förslaget blir föremål
för prövning av 1953 års utredning angående de statliga företagsformerna.»
dels ock utskottets hemställan under II. bort ha följande lydelse:
»II. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 299
och 11:367, i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att det
i motionerna framförda förslaget måtte bli föremål för prövning
av 1953 års utredning angående de statliga företagsformerna.
»
16
Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1957
Bilaga
Remissyttrande till motionerna 1:299 och II: 367
Statskontoret (8/4 1957)
Till stöd för det i motionerna framförda förslaget liar väsentligen åberopats
befarade samhällsekonomiska konsekvenser av finansieringen av lösesumman
för stamaktierna i LKAB, angelägenheten att stimulera sparandet
samt att tillgodose önskemålen om värdebeständighet för sparmedel. Otvivelaktigt
äro de synpunkter, som i angivna hänseenden framförts, värda beaktande.
De medel, som för TGO hittills varit bundna i aktier i LKAB, komma
under de närmaste åren att friställas för placeringar på annat sätt. Vittsyftande
planer för medlens nyttiggörande ha redan aktualiserats. Tillgången på kapitalmedel
i marknaden kommer då att öka väsentligt och detta kan medföra
mindre gynnsamma samhällsekonomiska verkningar. Åtgärder häremot
måste vara angelägna och motionärerna ha förmenat, att en försäljning av
aktier i LKAB på allmänna marknaden vore lämplig. Samma marknadsmässiga
effekt ernås emellertid, om medel för inlösensummans likvidering
anskaffas genom utgivande av statslån eller finansiering sker skattevägen.
Fördelen med motionärernas förslag att verka i sparstimulerande riktning
kan icke anses helt omöjlig att vinna även med en statsupplåning.
Svårare kan det ställa sig att med statsobligationer tillgodose önskemålen
om den värdebeständighet, som förmenas åtfölja en placering i aktier i
LKAB. Möjligheter härtill torde dock icke vara uteslutna, och spörsmålet
är redan föremål för uppmärksamhet av stabiliseringsutredningen (se bankoutsk.
uti. nr 10/1957).
En finansiering av inlösensumman till TGO torde således vara möjlig
utan att man anlitar den av motionärerna antydda utvägen via riksbankens
sedelutgivningsrätt, för vilken statskontoret i likhet med motionärerna
måste bestämt varna. Vid valet mellan olika samhällsekonomiskt lämpliga
alternativ vill ämbetsverket nu liksom vid åtskilliga tidigare tillfällen
understryka angelägenheten av att sparandesynpunkter vinna tillbörligt
beaktande. Statskontoret är emellertid icke övertygat om att den ifrågasatta
aktieförsäljningen skulle erhålla en allmänt sparfrämjande effekt. Resultatet
skulle då bli att staten på kapitalägande medborgarkategorier överlåter
viss del av kronans realvärdetillgångar. Lämpligheten härav kan
starkt ifrågasättas. Härutöver må framhållas att åtskilliga problem av teknisk
och administrativ art måste lösas vid ett tillmötesgående av motionärernas
förslag. Principiell ställning till det väckta spörsmålet torde därför icke
kunna fattas för närvarande. Erinras må, att 1953 års utredning om de
statliga företagsformerna har att utreda frågan om försäljning till enskilda
av aktier i statliga bolag (se statsutsk. uti. nr 196/1956). Statskontoret anser
fördenskull, att de "föreliggande motionerna böra överlämnas till nyssnämnda
utredning.
Kommerskollegium (9/4 1957)
I remissyttrande den 28 mars 1955 över förslaget till statsinlösen av
stamaktierna i LKAB anförde kollegium beträffande de verkningar på ka
-
Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1057
17
}>ital- och penningmarknaden, som kunde väntas uppkomma till fdljd av
en sädan inlösen, att — även om farhågorna för att dessa verkningar skulle
bli allvarliga och svårbemästrade syntes överdrivna — det ej vore riktigt
att förringa dem. Under den tid som förflutit sedan dess har det ekonomiska
läget icke förbättrats, varför de tidigare uttalade farhågorna alltjämt
göra sig gällande. Mot bakgrunden härav synes det kollegium riktigt att
söka finna en väg ägnad att mildra de ogynnsamma verkningarna. Såvitt
kollegium kan bedöma, skulle ett förverkligande av motionärernas tanke
kunna i viss mån tillgodose detta syfte. Det måste emellertid undersökas
om förslaget är praktiskt genomförbart, varjämte hänsyn bör tagas till de
följder i andra avseenden som förslaget kan väntas få.
Till eu början må framhållas att det redan ur principiell synpunkt förefaller
vara i någon mån tveksamt, om staten efter att ha begagnat sin rätt
till inlösen av de i enskild ägo varande aktierna i LKAB omedelbart
skulle överlåta dem till andra enskilda. Ett beslut, innebärande att de enskilda
delägarna i ett bolag till staten får överlåta sina aktier, bör rimligen
vila på den förutsättningen att förstatligandet är ur allmän synpunkt angeläget.
Med denna utgångspunkt kan det ifrågasättas om i samband med
förstatligandet möjligheter skola öppnas för förnyad enskild delaktighet
i bolaget genom att staten avhänder sig aktier däri.
Motionärerna föreslå, att aktier till ett försäljningsvärde av 165 miljoner
kronor skola försäljas på den öppna marknaden samt att i princip ingen
skulle få köpa flera än 20 aktier. Detta betyder, att antalet aktieköpare
förutsättes bli åtminstone i det närmaste 100 000. Enligt kollegii mening
är det emellertid mycket osäkert, om allmänheten verkligen skulle finna
ett förvärv av aktier i LKAB så lockande att försäljningen skulle ens tillnärmelsevis
nå en dylik omfattning utan att särskilda anordningar vidtoges
för att uppmuntra till köp.
Grundtanken i motionärernas förslag är, att köp av aktier i LKAB skulle
framstå som ett sparmål och att många inkomsttagare bland den breda allmänheten
sknlle bli delägare i bolaget. Staten skulle dessutom underlätta
försäljningen av aktierna genom vissa närmare angivna åtgärder. Mot denna
bakgrund och särskilt om staten propagerar för aktieköp skulle staten
uppenbarligen icke kunna undgå att påtaga sig ansvaret för att aktieköparna
— huru många de än skulle bli — verkligen få det utbyte av sin
penningplacering som förespeglats dem och vilket de anse sig ha rätt att
kräva. Bl. a. skulle väl staten nödgas lämna någon form av garanti för en
tillfredsställande utdelning på aktierna samt verksamt skydd för att aktiernas
marknadsvärde icke komme att understiga vad staten betingat sig
vid försäljningen. Såvitt kollegium kan finna, skulle under sådana omständigheter
den av motionärerna anvisade lösningen av finansieringen av statens
aktieinlösen komma att ställa sig dyr.
Tvånget all taga hänsyn till den aktieägande allmänheten skulle otivelaktigt
binda statens händer på ett icke åsyftat sätt. Enligt kollegii mening är
det av vikt. att staten utan sidoblickar kan fritt bestämma icke endast angående
bolagets skötsel utan även beträffande användningen av uppkommande
vinstmedel. Detta synes kollegium särskilt angeläget med hänsyn
till att här är fråga om en mycket konjunkturkänslig näring. Ej heller bör
förglömmas att staten — såsom betonades då inlösenfrågan var aktuell
på längre sikt har etl ej oväsentligt ansvar gentemot befolkningen i de
trakter, där statens malmfält äro belägna. För tydlighetens skull må framhållas
att nu anförda synpunkter äga sin giltighet även om de försålda aktiernas
röstvärde reduceras på föreslaget sätt.
2 intrång till riksdagens protokoll 1957. G samt. Nr 111—112
18
Statsutskottets utlåtande ni■ 112 år 1957
På grund av vad sålunda anförts finner sig kollegium icke böra förorda
det av motionärerna framlagda förslaget.
Generalpoststyrelsen (4/4 1957)
Postverket har alltsedan 1918, när det första svenska statliga premieobligationslånet
upplades, medverkat vid försäljning av premieobligationer.
Denna medverkan har visat sig ha stor betydelse därigenom, att obligationerna
blivit lätt tillgängliga för den stora allmänheten. Försäljning av
premieobligationer tillgår på postanstallerna på så sätt, att obligation -—
utan att några särskilda formaliteter behöva iakttagas från vare sig postverkets
eller köparens sida — utlämnas till köparen mot att denne erlägger
fastställt försäljningspris. På samma sätt ha postamstalterna även deltagit
i försäljning av obligationer tillhörande de olika försvarslånen. Aktier av
något slag ha hittills icke försålts genom postanstalterna.
Enligt 2 § förordningen den 6 november 1908 ang. en särskild stämpelavgift
vid köp och byte av fondpapper skall, när fondpapper överlåtes genom
köp eller byte, avräkningsnota upprättas. Skyldighet alt upprätta avräkningsnota
synes föreligga, även om — såsom i förevarande fall torde vara
förhållandet — stämpelavgift icke skall utgå. Måste avräkningsnota upprättas
vid köp av här omhandlade aktier, bör enligt generalpoststyrelsens
åsikt direkt försäljning till allmänheten icke äga rum på postanstalterna.
Med hänsyn till kassapersonalens skiftande sammansättning och utbildning
anser sig styrelsen nämligen icke lämpligen kunna ålägga denna personal
att upprätta avräkningsnota, en uppgift som faller utom ramen för det expeditionsarbete
kassafunktionärerna äro vana vid. Upprättandet av avräkningsnotor
skulle dessutom, om försäljningen skulle få större omfattning,
kunna inverka hindersamt på kassaarbetet i övrigt. Postverket kan emellertid,
om avräkningsnota måste upprättas, åtaga sig att försälja här ifrågavarande
aktier genom något centralt organ, t. ex. postsparbanken, varvid
till underlättande av allmänhetens köp beställningar å aktier skulle kunna
förmedlas av postanstalterna. Beställning skulle kunna ske exempelvis genom
inbetalning till ett särskilt postgirokonto. När det inbetalade beloppet
bokförts på detta konto, skulle aktier jämte avräkningsnota av det centrala
organet sändas direkt till köparen. Intill dess aktierna kommit köparen
till handa, skulle inbetalningskvittot gälla som interimsbevis på det erlagda
beloppet.
Troligt är väl emellertid, att dylik försäljning skulle komma att ge ett
mindre gott resultat än om allmänheten kunde omedelbart på postanstalt
inköpa önskat antal aktier. Om försäljning av aktier i LKAB i förekommande
fall anses böra äga rum genom postverket, vill generalpoststyrelsen därför
ifrågasätta huruvida icke undantag skulle kunna medges från bestämmelsen
i 2 § fondstämpelförordningen angående upprättande av avräkningsnota.
Försäljning av aktier till allmänheten skulle i så fall kunna äga
rum direkt på postanstalterna, varigenom man bäst torde tillgodose motionärernas
önskemål om att försäljningen skulle ske på sådant sätt, att största
möjliga aktiespridning uppnås.
För att försäljning skall kunna ske under så enkla former som möjligt
torde det vara ofrånkomligt, att aktierna iiro ställda till innehavaren. Vidare
synes det icke erforderligt med någon teckningsanmälan utan aktierna böra
lämpligen utlämnas direkt till köparen på samma sätt som sker vid försäljning
av premieobligationer.
Styrelsen förutsätter, att om försäljning genom postverket kommer till
stånd postverket erhåller skälig ersättning för sitt bestyr.
Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1957
19
Fullmäktige i riksgäldskontoret (11/4 1957)
Frågan om beredande av möjligheter för enskilda att köpa aktier i av
staten ägda företag har varit föremål för prövning av riksdagen i anslutning
till en motion i ämnet vid 1956 års riksdag, 11:634, som behandlas
under höstsessionen. I sitt remissyttrande till statsutskottet över nämnda
motion framhöll fullmäktige hl. a., att aktier i statsägda bolag av flera
skäl torde lämpa sig mindre väl för förvärv av allmänheten. Bl. a. torde
det många gånger bli svårt att fastställa, vilket värde som staten borde vid
försäljning till enskilda åsätta aktie i sådant bolag. Det kunde också ifrågasättas,
ansåg fullmäktige, huruvida det över huvud kunde bli möjligt att få
fram något större intresse för en placering i dessa statliga aktier med hänsvn
till statens dominans inom företagen. I vart fall borde enligt fullmäktiges
mening endast sådana statliga företag, som bedreve sin verksamhet i
effektiv konkurrens med enskilda företag på lika villkor, komma i fråga i
förevarande hänseende. Självklart måste aktierna även lämna god utdelning
för att kunna väcka allmänhetens intresse.
i" enlighet med statsutskottets hemställan i utlåtande nr 196/1956 överlämnades
den förenämnda motionen 11:634 till 1953 års utredning angående
de statliga företagsformerna, som ansetts oförhindrad att — utan
komplettering av direktiven för utredningen — till behandling upptaga de
av motionen aktualiserade frågorna.
De allmänna invändningar, som fullmäktige på sätt framgår av det ovanstående
riktat mot tanken på att bereda ökade möjligheter för enskilda att
förvärva aktier i statsägda företag, gäller givetvis även och måhända i särskilt
hög grad det nu i motionerna I: 299 och II: 367 framställda förslaget
om försäljning på öppna marknaden av de stamaktier i LKAB, som staten
förvärvat från TGO och som skall likvideras under budgetåret 1957/58. Man
torde sålunda omöjligen kunna bortse från den särställning, som det ombildade
LKAB kommer att intaga och som gör det speciellt vanskligt att bestämma
det verkliga värdet å bolagets aktier efter ombildningen, detta så
mycket mer som den nya bolagsordningen ännu icke blivit definitivt utformad.
Av särskild vikt för bedömningen av aktiernas marknadsvärde blir
också den utdelningspolitik, som staten anser sig böra driva i fråga om detta
bolag. Härom vet man emellertid för närvarande icke någonting.
I detta sammanhang må jämväl erinras om, att det för närvarande pågår
en utredning av frågan angående disposition av viss del av statens vinst
å malmbrytningen i LKAB till stöd för utvecklings- och forskningsarbetet
inom näringslivet, bl. a. med sikte på norrländska förhållanden. Bakgrunden
till denna utredning är, att den av LKAB bedrivna verksamheten avser
exploatering av en till storleken begränsad naturtillgång, som när den en
gång tömmes är definitivt borta. I direktiven för utredningen har finansministern
bl. a. understrukit, att det allmänna genom att övertaga det huvudsakliga
handhavandet av de lappländska järnmalmistillgångarnas fortsatta
exploatering också i högre grad än tidigare övertager ansvaret icke
endast för den direkta gruvdriften och härmed omedelbart förknippade
tekniska och ekonomiska uppgifter utan även i vidare mening ansvaret för
det långsiktigare nyttiggörandet av de speciella och för vårt land utomordentligt
betydelsefulla naturtillgångar, varom här är fråga. 1 avseende härå
har bl. a. pekats på möjligheten av eu viss fondbildning för ändamålet.
Mot bakgrunden av det anförda har fullmäktige kommit till den uppfattningen,
att en försäljning till allmänheten av stamaktier i LKAB icke lämpligen
bör komma i fråga.
.Med hänsyn härtill och ehuru fullmäktige vid beaktat önskvärdheten att
20
Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1957
i möjligaste mån minska riksgäldskontorets lånebehov, har fullmäktige icke
funnit sig kunna biträda motionärernas förslag. Då emellertid, enligt vad
fullmäktige inhämtat, för närvarande inom 1953 års utredning angående
de statliga företagsformerna i anslutning till riksdagens ovannämnda beslut
pågår en undersökning av frågan om beredande av möjligheter för enskilda
att köpa aktier i vissa av staten ägda företag, vill fullmäktige ej motsätta
sig, att jämväl de nu ifrågavarande motionerna överlämnas till utredningen.
Mot fullmäktiges beslut reserverade sig herr Hagberg, som ansett, att
fullmäktige med beaktande av såväl det sparfrämjande syftet med de föreliggande
motionerna som nödvändigheten att i största möjliga utsträckning
minska riksgäldskontorets lånebehov bort i princip biträda motionärernas
förslag.
Jernkontoret (8/4 1957)
Jernkontoret, som finner goda skäl hava anförts för de i motionerna föreslagna
åtgärderna, tillstyrker bifall till desamma.
Sveriges industriförbund (10/4 1957)
I motionen framhålles bl. a., att ett belopp av 165 miljoner kronor upptagits
i statsverkspropositionen för nästa budgetår såsom första avbetalning
på statens skuld till TGO. Budgetläget för nästa år vore sådant, att
finansieringen av inlösensumman måste komma att ske genom upplåning.
Denna kunde på grund av den knappa kapitalmarknaden befaras komma
att helt eller delvis ske i riksbanken, vilket skulle medföra, att nya pengar
tillfördes marknaden och att de syften motverkades, vilka man sökte ernå
genom en hård kreditrestriktivitet. Enligt motionärernas mening borde därför
möjligheterna att försälja en viss del av ifrågavarande aktier direkt till
allmänheten utredas, särskilt som det vore ett allmänt intresse av stor vikt,
att ett spritt aktieägande komine till stånd. — Den föreslagna aktieförsäljningen
förutsattes icke rubba statens nuvarande dominans i bolaget; rösträtten
borde därför för de aktier som såldes till allmänheten nedsättas till
en tiondel av ordinarie röstvärde.
Såsom motionärerna framhållit skulle det utan tvivel vara en fördel ur
samhällsekonomisk synpunkt, om man kunde avlasta statsbudgeten de betydande
belopp som erfordras för inlösen av stamaktierna i LKAB. Industriförbundet
instämmer jämväl i vad motionärerna anfört om önskvärdheten
av att bredda aktieägandet. Förbundet vill härutinnan erinra om att
det vid flera tillfällen under senaste tid — exempelvis i yttrande den 5 mars
1957 till riksbankens bankoutskott över motionerna I: 379 och II: 469 angående
riktlinjerna för den ekonomiska politiken — betonat angelägenheten
av att aktieägandet vinner större spridning.
Industriförbundet får därför tillstyrka motionärernas förslag. Förbundet
utgår därvid ifrån att de praktiska problem som kunna uppkomma i samband
med förslagets realiserande — exempelvis frågan hur vid framtida
överlåtelser värdering av aktierna skall verkställas — beaktas vid den fortsatta
behandlingen av ärendet.
Sveriges hantverks- och småindustriorganisation (10/4 1957)
Organisationen finner det av såväl principiella som praktiska skäl riktigt,
att möjligheter öppnas för enskilda att köpa aktier i statsägda bolag.
Härigenom möjliggörs bl. a. för småsparare att placera sparmedel på ett
Statsutskottets utlåtande nr 112 ur 1957
21
relativt värdebeständigt sätt. Samtidigt torde ett vidgat dylikt delägarskap
kunna medföra ett nyttigt inflytande inom det statsägda bolaget.
Ur statsfinansiell synpunkt bör förslaget ha givna fördelar med hänsyn
till den bl. a. genom senaste förslag till energiskatt alltiner markerade
bristande balansen mellan inkomster och utgifter i statens egen hushållning.
Organisationen noterar, att värdet av de aktier, som i motionerna föreslås
till försäljning, 165 miljoner kronor, till storleken nära överensstämmer
med det beräknade medelsbehov för utbyggnaden av våra energitillgångar
— ca 175 miljoner kronor — som i den nyligen framlagda promemorian
om energiskatt angivits behövligt för statliga investeringar under
vart och ett av de närmaste åren.
Ur den mindre företagsamhetens synpunkt innebär visserligen ett bifall
till förslaget, att den nuvarande knappheten på kapitalmarknaden ytterligare
kan skärpas. Å andra sidan anser organisationen det principiellt riktigt
att pröva intresset för de i motionerna föreslagna aktieköpen hos allmänheten
och tillstyrker därför motionärernas förslag.
Sveriges lantbruksförbund (1/4 1957)
Genom remiss den 1 mars 1957 bereddes Sveriges Lantbruksförbund tillfälle
att till riksdagens statsutskott avge yttrande över två likalydande motioner
n:ris 1:299 och 11:367 om försäljning på öppna marknaden av
vissa av staten förvärvade sta(maktier i LKAB. Vid ärendets behandling i
Lantbruksförbundets styrelse beslöts emellertid, att förbundet icke skulle
avge något yttrande.
Svenska försäkringsbolags riksförbund (9/4 1957)
Allmän enighet torde råda om att det enskilda sparandet har en mycket
stor betydelse i dagens svenska samhälle såsom konjunkturdämpande faktor
samt att ett ökat sparande är en nödvändig förutsättning för den planerade
utbyggnaden av produktionsapparaten. Från denna utgångspunkt
är anordningar som syftar till att uppmuntra det frivilliga sparandet önskvärda
både ur det allmännas och den enskildes synpunkt. Olika sparstimulerande
åtgärder har också under senare år vidtagits av statsmakterna —
dock hittills utan större framgång. Det synes därför angeläget att alla möjligheter
att stimulera det privata sparandet utnyttjas och att härvid även
nya vägar prövas.
Aktien såsom sparform torde fortfarande vara relativt okänd för stora
grupper av allmänheten. Den bristande kännedomen om vad ett aktieägande
innebär torde å ena sidan medföra en överdriven uppfattning om riskerna
därmed, å andra sidan en underskattning av de fördelar som ligger i eu
sparform som är någorlunda realvärdebeständig. Sedan ganska lång tid tillbaka
har pågått diskussioner och överväganden för att finna någon form
för indexregierade lån. värdebeständiga försäkringar in. in. Det torde vara
lämpligt afl man i avbidan på utredningar inom dessa områden uppmuntrar
de sparformer som i vart fall är relativt värdebeständiga. Vid bedömandet av
aktiesparandets värdebeständighet är av intresse en artikel i tidskriften
Ekonomisk Revy (häfte 10, december 1956) »En aktieplacering 1930—
1955» av Magnus Pontin och Bengt Nyberg.
I sammanhanget bör även vissa slutsatser kunna dragas av den partiella
desocialisering som företagits beträffande statsbankerna i Österrike genom
försäljning av aktier ulan rösträtt, eu åtgärd som fått ett mycket gott mottagande
av de enskilda spararna, samt av den spridning som aktieägandet
22
Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1957
fått i USA under de senaste två decennierna. På senare tid har aktiesparklubbar
bildats även i vårt land och tydligen rönt visst intresse. Man torde
våga påstå att aktieägandet såsom sparform bör kunna komma att omfattas
med stort intresse även av den svenska allmänheten.
Ett stigande intresse hos en bredare allmänhet för placering i aktier skulle
bli svårt alt tillfredsställa med den nuvarande begränsade omfattningen
av aktiemarknaden. Även ur denna synpunkt skulle en successiv ökning
av tillgången på aktier vara en lämplig åtgärd.
Inlösningen av LKAB-aktierna kommer att t. o. m. budgetåret 1961/62
belasta budgeten med 150—200 milj. kr. per år. Ett genomförande av den
föreslagna försäljningen till allmänheten skulle därför komma att innebära
en icke oväsentlig avlastning av budgeten.
Den i motionerna föreslagna försäljningen av LKAB-aktierna till allmänheten
vore enligt riksförbundets mening en positiv åtgärd i sparstimulerande
riktning. Det finns, som redan antytts, anledning antaga att den
skulle röna ett gott mottagande. En förutsättning härför torde dock vara
att man kan utgå ifrån att liksom hittills rent företagsekonomiska principer
blir vägledande för bolagets skötsel.
Vid försäljning på öppna marknaden av den ifrågavarande aktieposten
bör åtgärder vidtagas för att uppnå en tillfredsställande spridning av aktierna.
Detta kan exempelvis ske genom att rätten att teckna aktier begränsas
till visst lägre antal.
Under hänvisning till vad ovan och i motionerna anförts får riksförbundet
tillstyrka bifall till motionerna.
Svenska bankföreningen (8/4 1957)
I likhet med motionärerna anser bankföreningen att det vore lyckligt,
om statens inlösen av TGO:s stamaktier i LKAB kunde finansieras på annat
sätt än genom upplåning på den redan hårt ansträngda kapitalmarknaden.
Bankföreningen delar också motionärernas uppfattning att eu lämplig utväg
härtill kan vara, att en del av statens aktieintresse försäljes till allmänheten.
Om aktievalören därvid sättes lågt och emissionsarbetet inriktas
på försäljning av småposter bör det icke vara omöjligt att väcka intresse
för teckning även hos medborgare från vilka något tillskott till kapitalmarknaden
för närvarande ej kan påräknas. I Förenta staterna förekommer
det i stor utsträckning att småsparare placerar sina pengar i aktier,
och på senare tid bar man även bland allmänheten här i landet kunnat
iaktta ett ökat intresse för sådana placeringar. Det är sannolikt att ett utsläppande
på marknaden av LKAB-aktier skulle ytterligare stegra detta intresse
och tillika utgöra en stimulans till nysparande. Härpå tyder bl. a.
erfarenheterna från den i Österrike nyligen företagna försäljningen av aktier
i vissa förut helt statsägda banker.
Härutöver vill bankföreningen framhålla, att det i utrikespolitiskt spända
situationer kan vara av värde, att aktierna i LKAB i viss utsträckning är
spridda på enskilda händer. Eventuella påtryckningar från utländska maktblock
om dirigering av malmexporten i viss riktning eller dylikt torde
nämligen lättare kunna avvisas, om man kan åberopa att bolaget såsom delvis
privatägt måste driva sin rörelse efter rent affärsmässiga grunder.
Under hänvisning till vad sålunda anförts tillstyrker bankföreningen
ifrågavarande motioner.
Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1957
23
Svenska sparbanksföreningen (8/4 1957)
Frågan om vilka samhällsekonomiska konsekvenser den av motionärerna
föreslagna försäljningen av aktier i LKAB kan få, jämfört med om dessa
aktier stanna i statens ägo och aktieköpet finansieras genom statlig upplåning,
är givetvis svårbedömbar. Dessa konsekvenser bero bland annat på,
vilken form en statlig upplåning får. Om upplåningen helt eller delvis sker
i riksbanken föreligger risk för en ytterligare förstärkning av inflationskrafterna.
En upplåning på obligationsmarknaden bar icke denna effekt
men tar i motsvarande mån i anspråk kapitalmarknadens resurser. I den
utsträckning en obligationsförsäljning — eller en aktieförsäljning — leder
till ett nysparande, d. v. s. om köpen finansieras med löpande inkomster,
vidgas däremot marknadens utlåningskapacitet för investeringar av olika
slag. Avgörande för bedömningen i det aktuella fallet blir, vilken av de
ifrågavarande åtgärderna som kan förväntas leda till det största nysparandet.
Vissa skäl synas tala för, att en aktieförsäljning kan vara mera ägnad
att åstadkomma ett nysparande än utbjudandet av ett obligationslån av
samma storleksordning och sålunda innebära en mindre risk för att den hårt
ansträngda kapitalmarknaden utsättes för ytterligare påfrestningar.
Sparbanksföreningen sympatiserar både med tanken på att tillföra aktiemarknaden
nytt placeringsmaterial och med motionärernas huvudsyfte att
åstadkomma en vidgning av aktieägandet och vill därför tillstyrka en försäljning
av i motionerna föreslagen omfattning av de ifrågavarande aktierna.
Utan att uttala sig om de i motionerna föreslagna beloppen, vill
Sparbanksföreningen på där anförda skäl även tillstyrka att tecknade poster
skola kunna reduceras samt att varje akties nominella värde sättes relativt
lågt.
Sparfrämjandet (8/4 1957)
Statens inlösen av stamaktierna i LKAB kan finansieras på olika sätt.
Avgörande vid valet mellan dessa borde rimligen vara en bedömning, vilken
av tänkbara åtgärder som kan förväntas leda till det största nysparandet.
Motionärernas förslag om en aktieförsäljning synes vid en sådan bedömning
möjligen vara att föredraga framför utbjudandet av ett obligationslån.
Aktiesparande! bär under den senaste tiden fått en viss aktualitet och
har, såvitt man kan döma, rönt någon uppmärksamhet även från »småspararnas»
sida. För att ett ökat intresse från allmänhetens sida skall kunna
tillfredsställas, torde det emellertid vara nödvändigt att aktiemarknaden får
eu större omfattning och en delvis ändrad struktur. Som motionärerna framhållit,
kan en ökning av tillgången på aktier genom successiva emissioner
av LKAB-aktier även ur denna synpunkt vara värdefull.
Handelskamrarnas nämnd (13/4 1957)
I motionerna hemställes att riksdagen måtte besluta att de stamaktier,
som staten förvärvat från TGO och som likvideras under budgetåret 1957/
58, skola försäljas på öppna marknaden till ett försäljningsvärde av 1(55
milj. kronor, räntan oräknad, ävensom att aktierna uppdelas i valörer om
nominellt 25 kronor med röstvärdet reducerat till 1/10 samt att försäljningen
skall ske på sådani sätt, att största möjliga aktiespridning uppnås.
Nämnden vill till eu början hänvisa till ett yttrande av Stockholms handelskammare
den 21 mars 1956 till kungl. kommerskollegium i anledning
av riksdagsmotion 11:634 angående utredning om möjligheterna för enskilda
att köpa aktier i vissa av staten ägda företag. I detta yttrande anfördes
bl. a.:
24
Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1957
Handelskammaren anser för sin del, att det är en viktig uppgift att
söka popularisera aktieägandet och att intressera nya kategorier att
placera sparmedel i aktier. Då man torde ha anledning räkna med att
industriens kapitalförsörjning i framtiden i ökad utsträckning blir beroende
av nyemissioner, har man än större anledning att på sikt sett
söka uppmuntra åtgärder, ägnade att öka intresset hos den stora
allmänheten för aktieplaceringar.
Förutsättningen lör att detta syfte skall kunna nås är emellertid då
dels att placerarna kunna påräkna eu skälig avkastning å sin investering
och dels att en marknad för aktiernas placering finnes att tillgå, för den
händelse placerarna av en eller annan anledning önska frigöra eller
omplacera sina investeringar. I regel kan ingen av dessa förutsättningar
tänkas komma att föreligga i vad gäller flertalet ifrågakommande slutlig3
bolag — motionären nämner sådana företag som driva sin affärsverksamhet
i konkurrens med enskilda företag och utan monopolställning.
Även om nämnden finner tanken att sprida ägandet av aktierna i LKAB
värd beaktande, är nämnden icke minst med hänsyn till här återgivna synpunkter
tveksam om möjligheterna att förverkliga en sådan tanke.
Såvitt nämnden har sig bekant, finnes icke heller något preeedensfall,
där den stora allmänheten äger aktier i statliga bolag. Det arrangemang, enligt
vilket enskilda personer inneha aktier i exempelvis Tobaksmonopolet
och Vin- & Spritcentralen, är icke jämförbart med vad som nu föreslås.
Erfarenhet saknas tillsvidare om den politik, som LKAB i sin nya gestalt
kommer att föra. Med hänsyn härtill är det svårt att föreställa sig, att
det skulle finnas intresse hos allmänheten att förvärva aktier i bolaget.
För att åstadkomma ett sådant intresse torde under alla omständigheter
fordras, att en marknad för aktiernas placering finns att tillgå, om en
aktieägare vill frigöra eller omplacera sina medel. En sådan marknad torde
knappast kunna vinnas annat än genom en börsintroduktion av aktierna
Huruvida en sådan lösning är möjlig i fråga om ett företag med så stort
statsinflytande som LKAB, kan nämnden icke bedöma. Enligt vad nämnden
har sig bekant torde för en börsintroduktion av aktier i förelag, där äganderätten
till aktierna är starkt koncentrerad, ha krävts att åtminstone 30 V av
akierna försäljas på den öppna marknaden.
I det sammanhanget vill nämnden framhålla att, om en försäljning av aktier
i LKAB till allmänheten verkligen skulle komma till stånd, den i motionerna
föreslagna inskränkningen i de försålda aktiernas röstvärde icke
bör realiseras. Meningen med att sprida äganderätten till aktier i stora företag
till en större allmänhet måste nämligen vara att göra allmänheten delaktig
av det med denna äganderätt förknippade medinflytandet och med
insynen i företagens skötsel. Statens eller, såsom motionärerna riktigt framhålla,
regeringens dominans i de statsägda företagen skulle ersättas''med eu
till en siörre allmänhet delegerad dominans. Hur denna allmänhets representation
i ett storföretag skulle praktiskt ordnas, anser sig nämnden i
detta sammanhang icke behöva ingå på; exempel från bl. a. försäkringstagarnas
representation i försäkringsbolagens ledning skulle eljest kunna
åberopas.
Nämnden vill vidare påpeka, att av LKAB:s aktiekapital på 500 milj.
kronor TGO behållit en aktiepost motsvarande 4,2 % eller 21 milj. kronor.
Denna post har vid uppgörelsen mellan staten och TGO värderats till 100
milj. kronor. Motionärerna föreslå, att aktievärdet fastställes till nominellt
25 kronor och uppskatta dess reella värde till ca 85 kronor, vilket skulle
motsvara vad staten givit för aktierna jämte ränta. Nämnden har icke an
-
Statsutskottets utlåtande nr 112 år 7.957
■25
sett sig ha anledning att närmare undersöka, om det reella, till 85 kronor
angivna värdet är det riktiga, men det synes icke överensstämma med värderingen
av den av TGO behållna aktieposten.
Slutligen må påpekas, att ett nominellt värde av 25 kronor å aktierna står
i strid mot bestämmelserna i 3 § aktiebolagslagen, enligt vilken aktier skola
lyda å belopp ej understigande 50 kronor. Den i lagen medgivna dispensmöjligheten
torde icke vara avsedd för sådana fall sona det här ifrågavarande.
Tjänstemännens centralorganisation (TCO) (9/4 1957)
Vid 1956 års riksdag väcktes i motion 11:634 förslag om att direktiven
för 1953 års utredning rörande de statliga företagsformerna skulle kompletteras
så, att kommittén skulle kunna pröva frågan om möjligheter för enskilda
att köpa aktier i vissa av staten ägda företag. Statsutskottet anförde
i sitt utlåtande nr 196 i anledning av motionen, att utredningen torde vara
oförhindrad att uppta denna fråga till behandling utan komplettering avdirektiven.
Utskottet, som fann de av motionären anförda synpunkterna
böra bli föremål för prövning, förordade, att motionen skulle överlämnas
till förut nämnda utredning. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets
hemställan, och tillkännagav i skrivelse den 4 december 1956 till Konungen
vad utskottet anfört.
TCO har vid ett flertal tillfällen i yttranden över skilda motioner med
förslag i syfte att öka spridningen av aktieägandet framhållit, att det enligt
organisationens mening måste vara av7 stort allmänt intresse att även för
småspararna tillskapa realvärdesäkra sparformer. TCO delar därför motionärernas
uppfattning, att en ökning av7 tillgången på aktier med låga
valörer på marknaden skulle kunna fylla ett visst behov. Enligt organisationens
mening synes dock frågan om en eventuell försäljning till enskilda
av aktier i LKÅB vara av den karaktären, att den bör prövas i ett
större sammanhang, bl. a. beroende därpå att även andra statliga bolag kan
komma att beröras härav. Det synes därför TCO ändamålsenligt alt detta
i likhet med tidigare aktualiserade förslag om beredande av möjligheter for
enskilda att köpa aktier i av staten ägda bolag blir föremål för prövning inom
1953 års utredning angående de statliga företagsformerna.
Landsorganisationen i Sverige (15/4 1957)
Från Gruvindustriarbetareförbundet har yttrande inhämtats, vilket bifogas.
LO vill för sin del anföra följande.
Motionärerna har i sitt förslag om försäljning till allmänheten av en
större post av aktiestocken i LKAB kommit in på en i stort sett ny form for
äganderätt i företag, där staten äger huvudintresset. I regel driver staten
helägda aktiebolag. I de fall samägande förekommer, har motivet t ramst
varit att staten velat samarbeta med någon annan intressent. Så är fallet
inom AB Aerotransport liksom inom LKAB. Av detta skäl har man i samband
med omorganisationen av sistnämnda företag låtit Trafik AB Grängesberg—Oxelösund
kvarstå med 100 miljoner kronor av aktiekapitalet. LO
har för sin del förståelse för synpunkten att en viss spridning av aktieägandet
i statsägda bolag skulle medföra ett ökat intresse för dessa foretag
från eu större allmänhets sida. Även organisationer in. in. kan ha intresse
av delägarskap i de statliga bolagen. Å andra sidan torde en sådan
spridning av aktierna komma att medföra ökade administrativa svårigheter
för de statliga företagen. Det torde också komana att bli svårt att garantera
26
Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1957
att de aktier, som sålts ut till allmänheten, icke kommer att uppköpas och
samlas pa en eller ett fatal händer, vilket skulle motverka motionärernas
syfte.
Då LO vill avstyrka motionärernas förslag sker det främst med hänsyn
till att statens övertagande av huvuddelen av LKAB-aktierna skett för ätt
staten dels skall ekonomiskt tillgodogöra sig de framtida vinsterna från
brytningen av lapplandsmalmerna, dels härvid kunna ta hänsyn till dessa
områdens behov av stabil och växande sysselsättning. Det kan då icke vara
rimligt att staten kort tid därefter avhänder sig eu så stor del av aktiestocken.
Gruvindustriarbetareförbundet, som i likhet med LO avvisat förslaget i
motionerna, har i stället framfört tanken att aktier till ett värde av 70—150
miljoner kronor skulle utförsäljas till malmkommunerna. LO vill i och
för sig inte motsätta sig en sådan utförsäljning men tror icke att det för
närvarande finns förutsättningar inom kommunerna att verkställa en inlösning
med så betydande belopp. Det erinras om att möjligheterna härför
undersöktes inom den kommitté som utarbetade det nybildade bolagets organisation.
Härvid framkom att kommunerna icke ansåg sig ha möjlighet
att satsa mer än ett par tiotal miljoner kronor. Med hänsyn till deras starka
krav på likviditet krävde man dessutom att en insats även av denna relativt
begränsade omfattning skulle förknippas med vissa garantier att kunna
ateifå medlen med relativt kort varsel. Förutsättningarna för finansiering
av aktieköp i LKAB inom kommunerna torde icke ha nämnvärt förbättrats
sedan denna tidpunkt.
När Gruvindustriarbetareförbundet i yttrande 1955 anförde att frågan
om statsinlösen av stamaktierna i LKAB borde ställas på framtiden, var
motivet härför dels betänkligheter mot att för privat investering frigöra
det belopp det här bleve fråga om, dels huruvida det vore rationellt med två
centrala förvaltningar, vilket bleve följden av att upplösa Grängesbergskoncerneiu
vilken fungerat utmärkt. Ekonomer av facket bedömde emellertid
läget så, att det för staten bleve eu god affär att inlösa stamaktierna i
LKAB, och om så är, bör detta noteras med tillfredsställelse. Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund har dock fått förvärva aktier för 100 miljoner
kronor i LKAB. Anledningen härtill torde vara, att det bedömts såsom
fördelaktigt för staten att behålla den gemensamma försäljningsorganisationen.
Häremot torde några invändningar ej kunna göras. Men utöver
dessa 100 miljoner kronor kan det inte vara riktigt att låta privata intressen
eller enskilda förvärva aktier i LKAB.
Frågan har tidigare varit uppe om att låta Norrbottens landsting, Luleå
stad, Kiruna stad och Gällivare kommun (i fortsättningen benämnda malmkommunerna)
förvärva aktier i LKAB. När debatten härom året pågick
tillrådde förbundsstyrelsen, förbundets ombudsmän och ordförandena för
våra avdelningar i Malmberget, Kiruna och Luleå att anföra betänkligheter
inför sådant aktieköp. Inte därför att det skulle vara principiellt oriktigt
att malmkommunerna med eu mindre aktiepost finge ingå som delägare°i
LKAB, utan av ekonomiska skäl. Förbundsstyrelsen anförde bl. a. att malmkommunerna
för sin ekonomi var alltför beroende av gruvdriften, och att
det därför kunde vara mindre välbetänkt att medel för att möta sämre
tider fonderades i LKAB.
Under söndagen den 7 dennes har överläggningar hållits med ovannämnda
representanter för förbundets avdelningar i Norrbotten, varvid åter frågan
om att låta malmkommunerna förvärva aktier i LKAB diskuterats. Därvid
bär bl. a. anförts att ehuruväl det alltid är vanskligt att ställa långtidspro
-
Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1957
27
gnoser om malmkonjunkturerna förefaller det som om dessa skulle bli goda
för avsevärd tid framåt. Och skulle antagandet vara riktigt, kunde det vara
försvarbart med en omprövning av frågan. Motiveringarna härför skulle da
vara: . . .
Den goda malmkonjunkturen kan väntas bestå det narmaste decenniet.
LKAB har ett omfattande bostads-, rationaliserings- och utbyggnadsprogram
för gruvsamhällena och gruvorna.
LKAB kommer att bygga en ny hamn på Sandön utanför Lulea.
Det är troligt att Sveriges Geologiska undersökning får liojda anslag tor
ökad prospektering i Norrbotten.
Det kan förmodas att det kommer att ligga jämväl i LlvAB:s intresse att
företaga prospekteringsarbeten i Norrbotten.
Det antages att LKAB kan klara det omfattande programmet och overgångsårens
likviditetssvårigheter utan att urholka skatteunderlaget for
malmkommunerna. ..
Malmbanan måste byggas ut och antagligen göras dubbelspårig tor att
möta de ökade malmfrakterna.
Alla dessa projekt kommer att ge ökad sysselsättning och malmkommunerna
kommer att få större skatteunderlag genom de entreprenorsfirmor och
de fysiska personer som kommer att utföra dessa arbeten. Genom det hogie
invånarantalet kommer malmkommunernas utgifter att stiga, men de boide
inte behöva göra detta i samma utsträckning som skatteinkomsterna.
Om de gjorda antagandena håller, ansågs det vara försvarbart att lata
malmkommunerna tillsammans under en femårsperiod förvärva aktier i
LKAB för lägst 70 och högst 150 miljoner kronor. Om det blir kris och arbetslöshet
innan malmkommunerna hunnit bygga upp nya reserver kunde
aktierna belånas. Däremot skulle de icke få försäljas.
Även om staten ej har intresse av att låta malmkommunerna lorvarva
aktier i LKAB på grund av det ekonomiska läget, är uppfattningen ända
den att det av psykologiska skäl vore välbetänkt att låta malmkommunerna
ingå som delägare i LKAB, om de har möjlighet att förvärva aktier genom
att tillföra LKAB kapital. Något symboliskt delagarskap borde det inte ta
Med hänvisning till vad ovan anförts föreslår Svenska Gruvindustriarbetareförbundets
styrelse
att motion I: 299 och II: 367 år 1957 avslås av riksdagen;
att frågan om att låta malmkommunerna förvärva aktier i LKAB tor
lägst 70 miljoner kronor och högst 150 miljoner kronor omprövas, samt
att därest omprövningen ger till resultat att malmkommunerna skulle ta
förvärva aktier, likvid för dessa skall erläggas under åren 1958 -1962.
I vttrandet instämma ombudsmännen och ordförandena i förbundets avdelningar
4, Malmberget, 12, Kiruna, och 40, Luleå. Grängesberg den It
april 1957.
Kooperativa förbundet (10/4 1957)
Motionärerna framhåller, att riksdagsbeslutet år 1956 om inlösen av
Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösunds stamaktier i Luossavara-Knrunavaara
aktiebolag innebär att staten har att under de narmaste fem
åren göra inbetalningar till TGO på 930 milj. kr. och att i statsverkspropositionen
för nästa budgetår är upptaget ett belopp av 165 milj kr. som
första avbetalning. Del uttalas, att den upplåning, som skall ske dartor,
på grund av den knappa kapitalmarknaden kan befaras komma att aga
ruin helt eller delvis i riksbanken. Enligt motionärerna har vidare svenska
28
Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1957
folket inte genom inlösningen fått en ökad känsla av meddelägarskap i företaget
eller ökat inflytande på dess skötsel. För att underlätta statens betalmngar
till TGO och åstadkomma ett spritt delägarskap i det statliga bola&et
föreslår motionärerna, att en del av de statligt ägda stamaktierna i LKAB
skall emitteras på marknaden i små valörer — förslagsvis i aktier å nominellt
25 kr., motsvarande 85 kr. i reellt värde, eller vad staten givit för ak
tierna jämte ränta —- och försäljas i banker, sparbanker och°postkontor.
bör aktierna skulle på detta sätt ernås en lämplig jämnställdhet med premieobligationer.
För alt inflytandet över LKAB skall förbli i statens hand,
bor enligt motionen endast en minoritetspost släppas ut i marknaden och
rösträtten å dessa aktier skulle till yttermera visso nedsättas till en tiondel.
Syttet med den föreslagna anordningen skulle, förutom det förut angivna,
\ara att uppmuntra nysparandet genom att förse det med plaeeringsobjekt
med eu viss grad av värdefasthet. Styrelsen vill helt allmänt framhålla,
alt en ökad placering av småsparande i aktier i och för sig är önskvärd
och att en sådan också bör avse att vinna ökat inflytande å småspalarnas
sida över företagen. Tillvaratagandet av de smärre aktieägarnas intressen
kan — såsom nu i viss utsträckning är fallet — ske genom aktieägarföreningar.
Det med placering i aktier förenade riskmomentet kan i
väsentlig utsträckning neutraliseras genom att placeringen sker genom delägarskap
i s. k. aktiepooler med lämplig riskfördelning. Därmed följer eu
omfattande spridning av aktierna i småposter. Med den reduktion av rösträtten,
som motionärerna föreslår, synes ett faktiskt minoritetsinflytande
ö^r det statsägda bolaget för de enligt förslaget utsläppta aktieposterna
vara svårt att uppnå.
Då förhandlingarna med TGO om inlösen av stamaktierna i LKAB upptogs
av staten år 1954 innebar, som bekant, det första statliga budet, att
statsmakterna skulle avstå från att begagna sin inlösenrätt vid då infallande
uppsägningstillfälle mot att erhålla det avgörande inflytandet på bolagsstämman
och i styrelsen, medan TGO å sin sida erhölle minöritetsskydd.
Detta förslag vann inte anslutning från TGO. I samband med inlösenfrågan,
som löstes genom 1956 års avtal, torde även tanken ha varit
uppe att lämna tillfälle åt företag och institutioner, som i större utsträckning
placerar kapital, att deltaga i finansieringen. Denna tanke vann dock
inte tillslutning vid ingående av avtalet. Den bolagsordning, som skall gälla
lör LKAB efter statens övertagande av imajoriteten av aktiekapitalet den 1
oktober 1957, är ännu inte slutgiltigt utarbetad, men i avtalet stadgas vilka
punkter i bolagsordningen, som skall ändras för att passa de nya förhållandena.
Bland dessa ingår emellertid inte den punkt i den gamla (nu gällande)
bolagsordningen, som begränsar intressenternas antal till staten och
TGO.
För att möjliggöra för andra intressenter än de här nämnda att genom
aktieköp ingå i bolaget synes det följaktligen nödvändigt, att det 1956 träffade
avtalet upptages till förnyad behandling. Det torde i detta sammanhang
äga betydelse, att TGO i avtalet förbundit sig att inte till annan intressent
avyttra den aktiepost, motsvarande de 100 milj. kr., varmed det kvarstår i
LKAB, och till säkerhet härför åtagit sig att deponera aktierna i riksbanken.
Styrelsen anser, att en utplacering av en viss del av statens aktier i LKAB
på marknaden i och för sig är önskvärd ur de av motionärerna anförda synpunkterna.
Om emellertid syftet skall vinnas att förvärva ökat inflytande
över bolaget från andra inomstatliga intressen än TGO, borde även, och i
törsta rummet, företag och institutioner, som i större utsträckning placerar
kapital och därvid fungerar som mellanhand för småspararnas place
-
Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1057
29
ringar, få möjligheter att förvärva aktier. Härvid bör även folkrörelseorganisationer
och liknande institutioner med behov av kapitalplacering komma
i åtanke. Behovet av sådana placeringsobjekt, som kan betraktas som tämligen
värdefasta, gör sig i ökad grad gällande för sådana institutioners och
organisationers vidkommande. Genom ett sådant medintressentskap skulle
eventuella byråkratiska tendenser hos statsinflytandet över bolaget kunna
motverkas, samtidigt som det statsägda företaget kunde tillföras nya impulser
till administrativa och andra förbättringar ifråga om skötseln. Det
är i detta sammanhang av betydelse, att den minoritetspost, som utsläppes
i marknaden, blir så stor, att'' den fyller aktiebolagslagens krav vid eventuellt
tillsättande av minoritetsrevisor. Styrelsen anser, att frågan om eu
sådan utvidgning av delägarskapet i LKAB bör undersökas och i samband
därmed vilka möjligheter som finnes att utan upphävande av det av riksdagen
godkända avtalet förverkliga en sådan utvidgning.
Med hänvisning till vad ovan anförts vill styrelsen tillstyrka
att den av motionärerna väckta frågan om utplacering av en del av stamaktiekapitalet
i LKAB på marknaden undersökes och att därvid intresset
även hos institutioner och organisationer, som i större utsträckning placerar
kapital, att förvärva aktier i det statliga bolaget bör tagas i beaktande.
Riksförbundet landsbygdens folk (10/4 1957)
1 motionen begäres att de stamaktier i LKAB, som staten förvärvat från
TGO och som skall likvideras under budgetåret 1957/58, skall försäljas på
öppna marknaden i valörer om nominellt 25 kr. Samtidigt skulle aktiernas
röstvärde reduceras till 1/10. Priset på varje aktie skulle vara ca 85 kr.
Vid försäljningen skulle största möjliga spridning eftersträvas.
1955 års riksdag beslöt bemyndiga Kungl. Maj:t att göra för staten bindande
tillsägelse om inlösen av de TGO tillhöriga aktierna i LKAB per den
80 september 1957, allt i enlighet med bestämmelserna i då gällande malmavtal.
Sedermera har riksdagen beslutat, att ersättningsbeloppet skulle fördelas
på 5 år fr. o. m. budgetåret 1957/58.
Motionärerna synes i första hand syfta till att första arets likvid skall
utbjudas till allmänheten för aktieteckning. Det är oklart om man avsett
att så skulle ske även i fortsättningen.
I motionen har understrukits önskvärdheten av att aktieägande i allmänhet
sprids till så många som möjligt. Denna synpunkt har framförts
i många sammanhang tidigare och innebär ingenting nytt. Det har emellertid
visat sig, att de breda lagren har ett svalt intresse för aktieägande. Det
är osannolikt att ett utbud av aktier i det statsägda LKAB skulle helt förändra
denna inställning.
Motionärerna skriver vidare: »Genom att många medborgare äger delaktighet
i ett företag demokratiseras äganderätten, en decentralisering av
beslutanderätten ernås i stället för den maktkoncentration, som eljest hotar,
och förståelsen för företagandet, dess innebörd och villkor stimuleras.
» Längre fram i motionen heter det: »Det är inte vår avsikt att genom
den av oss företagna aktieförsäljningen rubba statens nuvarande dominans
i bolaget.» . ..
Aktieförsäljningen skulle således ske på väsentligt sämre villkor tor köparen
än som normalt gäller och någon decentralisering av beslutanderätten
skulle icke komma ifråga. Även detta talar emot den uppfattningen, att
småspararna skulle finna aktieköp i LKAB så fördelaktiga att den allmänna
grundinställningen förändrades.
Riksförbundet har tidigare uttalat sig positivt till tanken på införandet
30
Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1957
av värdebeständiga obligationer. Enligt riksförbundets uppfattning skulle
sådana vara en lämplig övergångsform i riktning mot ett vidgat aktiesparande,
och bör i första hand komma i fråga då det gäller att bereda allmänheten
möjligheter att spara i värdebeständiga papper.
Vid bedömningen av den i motionen väckta frågan bör hänsyn också tagas
till att vi här otvivelaktigt har att göra med en från statens synpunkt
sett god kapitalplacering och ett viktigt motiv för inlösensrättens utnyttjande
skulle utgå, om nu aktierna skulle försäljas.
Med åberopande av vad ovan anförts får riksförbundet avstyrka motionen.
Ä70797
Stockholm 1957. Isaac iMareus Boktryckeri Aktiebolag