Nr 108—109
Statsutskottets utlåtande nr 108 år 1957
1
Nr 108
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utbyggnad
av televisionsnätet m. m. jämte i ämnet väckta
motioner.
(4:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under kapitalbudgeten (bil. 27,
punkt 3, s. 51) föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild proposition i
ämnet till televisionsverksamheten för budgetåret 1957/58 anvisa anslag om
tillhopa It milj. kr. Härav ha under televerkets fond (förenämnda bilaga 27,
punkt 3) till Televisionsradioanläggningar beräknats ett investeringsanslag
av 3 900 000 kr., under fonden för låneunderstöd (bilaga 27, punkt 14) till
Lån för inköp av televisionsutrustning ett investeringsanslag av 2 400 000
kr. samt under sjätte huvudtiteln (bilaga 8, punkt 66) till Bidrag till televisionsverksamhetens
driftkostnader ett anslag av 4 700 000 kr.
Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 54, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den
25 januari 1957, dels berett riksdagen tillfälle att avgiva yttrande i anledning
av ett av föredragande departementschefen framlagt förslag angående utbyggnad
av televisionsnätet m. m., dels ock föreslagit riksdagen att för budgetåret
1957/58 anvisa till Bidrag till televisionsverksamhetens driftkostnader
under sjätte huvudtiteln ett anslag av 4 700 000 kr., till Radioanläggningar
för televerket: Televisionsradioanläggningar under statens affärsverksfonder,
televerkets fond, ett investeringsanslag av 3 900 000 kr. samt
till Lån för inköp av televisionsutrustning under fonden för låneunderstöd
ett investeringsanslag av 2 400 000 kr.
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 11 maj 1956 tillkallade dåvarande
chefen för kommunikationsdepartementet särskilda sakkunniga med
uppgift att efter samråd med telestyrelsen och Aktiebolaget Radiotjänst
skyndsamt framlägga förslag rörande utbyggnaden av ett distributionsnät
för överföring av televisionsprogram, därvid möjligheterna att i begynnelseskedet
genom provisoriska anordningar ernå en snabb utbyggnad till låga
kostnader särskilt borde beaktas. Utredningen, som antog benämningen 1956
års televisionsutredning, har den 21 november 1956 avlämnat sitt betänr
kande, kallat Uet svenska televisionsnätets första utbyggnad (stencil).
Vad först beträffar programproduktionen framhåller utredningen, att dess
uppdrag visserligen närmast avser distributionsnätet för överföring av televisionsprogram
men att kostnaderna på distributionssidan måste sättas in
i sitt sammanhang med televisionens ekonomi i stort. Så länge en begränsning
av statsfinansiella skäl måste göras beträffande de medel, som totalt
1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 6 samt. Nr 108—109
2
Statsutskottets utlåtande nr 108 år 1957
kan ställas till televisionens förfogande, kan det enligt utredningen icke vara
rimligt att arbeta med en mycket omfattande programproduktion i ett begynnelsestadium,
om detta medför att möjligheter att distribuera program
under lång tid blir begränsade till en mindre del av landet. Även rättviseskäl
tala sålunda för en avvägning mellan kostnaderna för programmets produktion
och distribution.
Efter diskussion av vissa, i propositionen (s. 3—5) närmare berörda, alternativa
sändningsplaner framlägges en minimiplan enligt nedanstående för
programproduktionens utveckling.
Budgetår
1957/58
1958/59
1959/60
1960/61
1961/62
1962/63
1963/64
Sändningstid
tim/vecka
. . 10
.. 12
.. 14
.. 16
.. 18
. . 18
.. 18
Vad produktionens lokalisering angår, har utredningen med hänsyn till
önskemålet att kostnaderna i begynnelseskedet skall hållas låga utgått
från att större delen av densamma skall förläggas till Stockholm. Annan
programproduktion måste också kunna ifrågakomma i begränsad omfattning,
framför allt i Göteborg och Malmö.
I fråga om produktionsutrustning räknar utredningen med att Radiotjänst
vid ingången av budgetåret 1957/58 skall disponera över sådan utrustning
för televisionsverksamhet till ett belopp av 3 milj. kr., varav 1 milj. kr. hänför
sig till beräknad utökning av aktiekapitalet. Bolagets återstående totala
investeringsbehov för initialanskaffning av utrustning beräknas enligt förenämnda
sändningsplan till 8,7 milj. kr.
Årskostnaderna för programproduktionen -— kapitalkostnader, personalkostnader,
direkta programkostnader och produktionstekniska driftkostnader
—- varierar från 8,82 milj. kr. vid 10 timmar till 15,75 milj. kr. vid
18 timmar per vecka. Detta innebär att programkostnaderna utgör mellan
16 000 och 18 500 kr. per programtimme.
I fråga om programförbindelserna erinrar utredningen bl. a. om att en av
televisionens viktigaste uppgifter är att stimulera de mellanfolkliga kontakterna.
Skall vårt land kunna tillgodogöra sig den s. k. eurovisionen, som
numera utvecklats till en regelbunden europeisk programtjänst, erfordras
en programförbindelse mellan Stockholm och Malmö. Upprättandet av en
sådan måste anses vara en av de angelägnaste önskemålen vad utbyggnaden
beträffar. Kostnaden för förbindelsen influeras icke i alltför hög grad av
den i detalj valda sträckningen. Det anses därför naturligt att draga förbindelsen
genom eller nära de punkter, där televisionssändare inom tätbefolkade
områden skall placeras.
Statsutskottets utlåtande nr 108 år 1957
3
Beaktas dessa synpunkter, säger det sig självt, att förbindelsen bör dras
fram över bl. a. Göteborg. Av liknande skäl är det en fördel att den ena
ändpunkten blir Malmö, som har ett stort och koncentrerat åskådarunderlag.
Dessa båda platsers anslutning är naturligtvis av värde även från programsynpunkt,
på grund av de tillskott de kan ge televisionens riksprogram.
Vid en programproduktion fördelad på de tre största städerna med tyngdpunkten
i Stockholm samt överföring av program från och till utlandet
skulle programförbindelsesystemet i första hand bestå av en stamlinje
Stockholm—Göteborg—Malmö, till vilken produktionsplatserna inmatar program
och till vilken ett antal sändarstationer i linjens närhet är anslutna.
För stationer på större avstånd kan man tänka sig relämottagning (»Ballempfang»)
av programmet och för stationer på mycket stora avstånd från
stamlinjen kan en verksamhet med huvudsakligen registrerade program
övervägas.
Utredningen har härefter närmare ingått på förbindelsernas tekniska
utförande samt tidsföljden för förbindelsernas upprättande (s. 7—8).
Det framhålles vidare, att man som alternativ till programförbindelserna
kan tänka sig produktion av lokala direktprogram eller distribution av
registrerade program och filmer från produktionscentralen till de lokala
sändarna. Om publiken ej reagerar alltför negativt mot den tidsförskjutning
av programmen metoden medför, vidgas möjligheterna att snabbt bygga ut
televisionen i vårt land. Inom sändarområden belägna så, att programförsörjningen
skulle kräva en dyrbar programförbindelse, kan registrerade
program utgöra en ekonomiskt gynnsam distributionsform.
Vad avser sändar stationerna erinrar utredningen om att enligt den s. k.
stockholmsplanen av år 19521 Sverige fått frekvenskanaler och platser anvisade
för 50 sändarstationer för television. På samma platser kan enligt
planen också rundradiosändare för frekvensmodulerad ultrakortvåg (FM)
ställas upp.
Enligt Kungl. Maj :ts av riksdagen godkända proposition 1955: 146 skall
ett svenskt FM-nät anläggas i landets mera tätbefolkade delar. I skrivelse
den 14 september 1955 framlade telestyrelsen en 6-årsplan för FM-utbyggnaden,
som upptog ett 20-tal FM-stationer.
Vissa direkta kostnadsminskningar bör kunna uppnås genom att samordna
tillbyggnaden av televisionen med FM-stationerna. Vid en sådan samordning
kommer vid full utbyggnad, frånsett ev. dubbleringar av apparaturen,
att ställas upp fyra sändare på stationerna, nämligen FM-sändare för
de två riksprogrammen samt televisionens bild- och ljudsändare. Dessa fyra
sändare skall arbeta tillsammans på två antennsystem, som kan monteras
på samma mast.
Utredningen säger sig ha sett som sin uppgift att lägga fram ett förslag,
som ger största möjliga utbyggnad av sändarstationer till lägsta kostnader.
Sociala och därmed sammanhängande synpunkter har sålunda i stort sett
inte kunnat få påverka planerna.
1 Se prop. 1956: 90, sid. 14—15.
4
Statsutskottets utlåtande nr 108 år 1957
Den naturliga metoden har då varit att med utgångspunkt från stockholmsplanen
och den därmed samordnade utbyggnadsplanen för FM-rundradio
välja ut ett antal televisionsstationer, som uppfyller vissa fordringar
på befolkningsunderlag och närhet till programförbindelser. Dessa stationer
bör sedan byggas ut snabbt och till låga investeringskostnader, vilka
krav ställs mot den lika viktiga önskan att ge varje station stor räckvidd
för att få största möjliga licensunderlag. Investeringskostnaderna kan minskas
genom att man nöjer sig med att dels installera enkla i stället för dubbla
sändare, dels uppföra byggnader av provisorisk karaktär.
På grund av bl. a. rådande oklarhet om FM-nätets utbyggnad har utredningen
ej ansett det vara möjligt att lägga fram säkra planer för en längre
tid än fem år (budgetåren 1957/58—1961/62).
För att snabbt få upp licensinkomsterna bör man givetvis börja stationsutbyggnaden
i de folkrikaste områdena. Detta har redan skett i det att televisionsstationen
i Stockholm är i drift; detsamma gäller Göteborg, ehuru
sändaren där f. n. drives under mera provisoriska former. Därnäst i tur
står Malmö och Norrköping. Sedan bör nätets utbyggnad fortsättas något
efter eller i takt med FM-nätets utbyggnad, varvid grupperingen av televisionsstationerna
i huvudsak sker omkring programförbindelsen Stockholm
—Göteborg—Malmö. På detta sätt kommer under år 1959 sammanlagt 9
televisionsstationer i Syd- och Mellansverige att kunna vara i drift.
Under femårsperiodens senare del tillkommer ytterligare minst 3 stationer,
varför, exklusive den i Stockholm befintliga, totalt 13 televisionsstationer
skulle byggas.
Den närmare innebörden av utredningens förslag till 5-årsplan framgår
av en å s. 11 i propositionen intagen tabell, varefter lämnas vissa upplysningar
(s. 11 och 12) rörande de särskilda stationerna.
Antalet invånare inom de 14 stationernas täckningsområde beräknas till
4,6 milj. eller 63 % av landets befolkning.
Utredningen framhåller, att första delen av utredningens plan, som i sin
helhet gjorts upp efter underhandsdiskussioner med representanter för telestyrelsens
radiobyrå, innebär ett fullt utnyttjande av styrelsens resurser
i fråga om teknisk arbetskraft. För närvarande synes det alltså orealistiskt
att räkna med en högre utbyggnadstakt före 1959—60 än den planerade. Vad
angår femårsplanens senare del är planen däremot att anse som ett minimialternativ.
Likaså får ett par av stationerna främst betraktas som exempel
på lämpliga objekt. Från år 1960 bör tekniska möjligheter finnas att öka
utbyggnadstakten, men flera andra omständigheter av betydelse kan ej f. n.
överblickas. Utredningen rekommenderar därför en årlig översyn av utbyggnadsplanen
och inskänker sig till att ange ytterligare några stationer, som
synes vara lämpliga och angelägna att sätta i drift under 1960-talets början,
nämligen Emmaboda, Bäckefors, Borlänge, Västervik och Östersund. De
skulle förses med program huvudsakligen genom relämottagning.
Investeringskostnaderna för sändarstationerna beräknas till inalles
13 485 000 kr., inklusive kostnaderna för grenlinjer från stamlinjen eller
apparatur för relämottagning.
Statsutskottets utlåtande nr 108 år 1957
5
Årskostnaderna beräknas vid full utbyggnad enligt 5-årsplanen till
3 405 000 kr., varav 1 565 000 kr. är kapitalkostnader och 1 840 000 kr. driftkostnader.
Kapitalkostnaderna baseras på en avskrivningstid av 30 år för
mark, vägar och byggnader, 20 år för master och kraftanläggningar samt
10 år för radioutrustning, antenner och matarkablar.
Utredningen framhåller, att vid femårsperiodens slut endast ca 1/3 av
stockholmsplanens 50 televisionsstationer har tagits i drift. Det synes därför
angelägnare att utbyggnaden fortsättes i oförminskad takt beträffande
både sändare och programförbindelser, än att provisorierna avvecklas. För
Nordsveriges del är en programlinje av primär betydelse. Under 1960-talet
kommer säkert flera möjligheter till lösning att erbjudas. Vid sidan av televerkets
koaxialkabel och radiolänklinjer skall också statens vattenfallsverk
få en radiolänklinje till mellersta Norrland.
Om planerna på skandinaviskt programutbyte så småningom tager fastare
form, blir en programlinje mot Norge aktuell. Preliminära diskussioner
i denna fråga har ägt rum mellan svenska och norska telestyrelserna.
Tänkbara sträckningar går via Örebro—Karlstad eller Göteborg—Bäckefors.
Eftersom utredningen sökt göra det första utbyggnadsskedet så ekonomiskt
som möjligt, återstår för den följande utbyggnaden en stor mängd
stationer med litet befolkningsunderlag och långa programlinjer. Det svenska
televisonsnätets fullständiga utbyggnad kräver alltså omfattande investeringar,
som förmodligen kan realiseras endast vid en gynnsam licensutveckling
för de stationer, som utbygges under begynnelseskedet.
Utredningen redovisar ekonomiska kalkyler för en verksamhet av varierande
omfattning. För programproduktionens del har sålunda kalkyler utarbetats
för alternativa sändningsplaner. Kostnaderna för programdistributionen
har beräknats enligt tre olika utbyggnadsalternativ. Den 5-årsplan
vilken omnämnts i det föregående betecknas därvid som utbyggnadsalternativ
III. Ytterligare två alternativ har behandlats, nämligen utbyggnadsalternativen
I och II. Alternativ I omfattar endast sändarstationen i Stockholm
och har tagits med för att det klart skall kunna påvisas, hur orimligt det ur
ekonomisk synpunkt är att avstå från de licensinkomster, som kan påräknas,
om distributionsnätet utbygges. Alternativ II slutligen omfattar förutom
programförbindelsen Stockholm—Malmö till denna anslutna sändarstationer
i Stockholm, Norrköping, Göteborg och Malmö. Detta alternativ har
tagits med för att visa den ekonomiska konsekvensen av en begränsning
av distributionsnätets utbyggnad till dessa fyra stationer.
För att de ekonomiska konsekvenserna skall bli bättre belysta har kalkylerna
förts fram t. o. in. år 1963/64, d. v. s. två år utöver 5-årsplanen.
Beräkningen av inkomsterna har grundats enhart på licensavgift för telcvisionsmottagare.
Avgiften har antagits vara 100 kr. per år.
Vid eu utbyggnad enligt 5-årsplanen (all. III) skulle antalet licenser under
budgetåren 1957/58—1963/64 utvecklas på följande sätt: 37 200—71 600
-—118 300 179 100—245 100—321 400—393 000. Siffrorna avse licensantalet
vid slutet av resp. budgetår.
6
Statsutskottets utlåtande nr 108 år 1957
På grundval av det beräknade licensantalet har därpå licensinkomsterna
uträknats. Licensavgiften har förutsatts erlagd med en fjärdedel av årsbeloppet
per kalenderkvartal, vilket gör att inkomsttillskottet från nya licenser
reduceras under »inträdesåret».
Utredningen anser att den nuvarande differentieringen av avgiften för
innehav av televisionsmottagare i olika delar av riket, som redan nu måste
anses medföra icke önskvärda ojämnheter i avgiftsbeläggningen, bör slopas
och en enhetlig avgift om 25 kr. per kvartal införas, att gälla inom hela riket.
Tidpunkten härför föreslås till den 1 juli 1958, då stationer i Stockholm,
Göteborg, Malmö och Norrköping är i verksamhet, om utredningens utbyggnadsplan
realiseras. Den nuvarande registreringsavgiften skulle sålunda få
förlängd giltighet endast t. o. in. budgetåret 1957/58. Inkomsterna av registreringsbevis
under sistnämnda år bar i kalkylerna upptagits till
100 000 kr.
Beträffande den närmare innebörden av de alternativa driftkalkyler som
framlagts av utredningen torde få hänvisas till nedanstående tabell samt till
s. 14—16 i propositionen, vari även återgivits utredningens anslagskalkyler,
syftande till att klarlägga i vad mån statsverket ekonomiskt engageras
i televisionsrörelsen via statsbudgeten.
Driftresultat av televisionsverksamheten i milj. kr.
Verk- samh.- alt. |
Budgetår |
|||||||
57/58 |
58/59 |
59/60 |
60/61 |
61/62 |
62/63 |
63/64 |
||
I C |
Underskott ........ |
8,53 |
9,73 |
11,75 |
13,79 |
15,90 |
21,91 |
20,03 |
Ackumulerat resultat |
— 8,53 |
—18,26 |
— 30,01 |
— 43,80 |
— 59,70 |
— 81,61 |
—101,64 |
|
I D |
Underskott ........ |
6,95 |
7,17 |
7,16 |
6,87 |
6,33 |
4,06 |
2,18 |
Ackumulerat resultat |
— 6,95 |
— 14,12 |
— 21,28 |
— 28,15 |
— 34,48 |
— 38,54 |
— 40,72 |
|
II C |
Underskott ........ |
8,87 |
8,59 |
9,34 |
9,40 |
9,49 |
13,27 |
9,05 |
Ackumulerat resultat |
— 8,87 |
—17,46 |
— 26,80 |
— 36,20 |
— 45,69 |
— 58,96 |
— 68,01 |
|
II D |
Underskott ........ |
7,29 |
6,03 |
4,75 |
2,48 |
|||
överskott.......... |
0,08 |
4,58 |
8,80 |
|||||
Ackumulerat resultat |
— 7,29 |
—13,32 |
—18,07 |
— 20,55 |
— 20,47 |
—15,89 |
— 7,09 |
|
III G |
Underskott ........ |
8,87 |
8,73 |
9,34 |
8,59 |
7,20 |
8,97 |
1,76 |
Ackumulerat resultat |
— 8,87 |
—17,60 |
— 26,94 |
— 35,53 |
— 42,73 |
— 51,70 |
— 53,46 |
|
III D |
Underskott ........ |
7,29 |
6,17 |
4,75 |
1,68 |
|||
Överskott.......... |
2,38 |
8.88 |
16,09 |
|||||
Ackumulerat resultat |
— 7,29 |
—13,46 |
—18,21 |
—19,89 |
— 17,51 |
— 8,63 |
+ 7,46 |
Licensinkomsterna förutsättes inlevererade till statsverket för att avräknas
mot televisionens kostnader. Detta förfarande anser utredningen vara
att föredraga framför att t. ex. låta Radiotjänsts driftbudget och därmed programproduktionen
influeras av den osäkerhet, som måste uppstå, om nämnda
budget helt eller delvis göres beroende av inkomstutvecklingen.
Statsutskottets utlåtande nr 108 år 1957
7
Det anses lämpligt, att inkomsterna användes för täckning av driftutgifterna,
så länge den samlade televisionsrörelsens ackumulerade underskott
icke täckts av senare överskott. När en utjämning skett, bör det övervägas,
om icke då uppstående överskott lämpligen skall användas för fortsatt utbyggnad
av distributionsnät och programverksamhet. Accepterar man denna
tanke, synes det önskvärt, att man för den samlade televisionsrörelsen upplägger
särskilda räkenskaper, så att det blir möjligt för såväl allmänheten
som berörda myndigheter att utan svårighet få klarlagt, hur verksamheten
ekonomiskt utfaller.
Över utredningens betänkande har yttranden avgivits av telestyrelsen,
Aktiebolaget Radiotjänsts styrelse, Näringslivets televisionskommitté och
Svenska radioindustriföreningen samt i vad avser frågor av anslags- och
bokföringsteknisk natur riksräkenskapsverket.
Beträffande remissyttrandenas innehåll torde få hänvisas till propositionen
(s. 17—21).
Departementschefen erinrar inledningsvis om att 1951 års televisionsutredning,
vars förslag låg till grund för fjolårets proposition i televisionsfrågan,
i sitt betänkande lade fram beräkningar för utbyggnad av ett rikstelevisionsnät.
Investeringskostnaderna för ett distributionsnät, som skulle omfatta
bl. a. 50 sändarstationer och ge drygt 90 % av landets innevånare möjligheter
till televisionsmottagning, beräknades till storleken 160 miljoner kr.
Vid full utbyggnad uppskattades i propositionen — efter vissa justeringar
av utredningens siffror — de årliga driftkostnaderna vid en programproduktion
av 25 timmar per vecka till bortåt 50 milj. kr. Enligt kalkylerna
skulle rörelsen gå med underskott under de första 8—10 åren, och åtskilligt
längre tid skulle förflyta innan de ackumulerade underskotten skulle ha
täckts.
Den av 1951 års utredning beräknade totala anläggningskostnaden anses
fortfarande kunna användas som ett mått på de investeringar, som fordras
för ett fullt utbyggt rikslelevisionsnät. Frågeställningen för den nya utredningen
— 1956 års televisionsutredning — har gällt, hur man i begynnelseskedet
genom provisoriska anordningar skall kunna ernå en snabb utbyggnad
till låga anläggnings- och årskostnader. Avsikten har varit att härigenom
redan på ett tidigt stadium få televisonsrörelsen att bära sig ekonomiskt
och sålunda åstadkomma goda förutsättningar för en fortsatt utbyggnad
av rikstelevisionen i landet.
Efter att vidare i korthet ha redogjort för utredningens förslag anför departementschefen
följande beträffande det aktuella läget för televisionen.
Erfarenheterna under den korta tid, som televisionsvcrksamheten bedrivits
i någon nämnvärd omfattning bär i landet, synes tyda på att det finns
ett icke obetydligt intresse för television bland allmänheten. Utvecklingen
av mottagarbeståndet har överträffat förväntningarna. Sedan den 1 oktober
1956, då licensbestämmelserna trädde i kraft, har inom det område, som
fastställts såsom stockholmssändarens täckningsområde, i runt tal 14 500
licenser lösts. Dessutom har i landet i övrigt drygt 6 000 registreringbevis
tecknats. Antalet apparatinnchavare skulle alltså i dag, i den mån dessa
8
Statsutskottets utlåtande nr 108 år 1957
siffror kan anses representativa, uppgå till inemot 21 000. Det sålunda dokumenterade
intresset från publikens sida är i och för sig ett motiv för eu
snar spridning av verksamheten ute i landet. Härtill kommer, att en fortsatt
verksamhet med det relativt begränsade publikunderlag, som den nuvarande
sändaren ger, måste med hänsyn till de stora programproduktionskostnaderna
erfordra betydande årliga medelstillskott från^det allmänna under
en lång följd av år. Även företagsekonomiska skäl talar sålunda starkt
för en snabb utbyggnad.
I och med de planer och kalkyler, som 1956 års televisionsutredning lagt
fram, har uthyggnadsfrågan kommit i ett gynnnsammare läge än vad fallet
var vid televisonsfrågans behandling för ett år sedan. Investeringsutgifterna
i begynnnelseskedet har bragts ned till en nivå, som förefaller acceptabel,
och kostnadstäckning synes inom en relativt kort tid kunna uppnås och därmed
goda förutsättningar för en fortsatt utbyggnad.
Mot bakgrunden av det anförda förordas, att beslut nu fattas om en
första utbyggnad av rikstelevisionsnätet. För att en ändamålsenlig teknisk
och ekonomisk planering av verksamheten skall kunna ske, anses det vara
av vikt, att en någorlunda långsiktig plan för utbyggnaden kan följas. Den
av utredningen föreslagna femårsplanen anser departementschefen i likhet
med remissinstanserna vara väl ägnad att i princip läggas till grund för utbyggnaden.
Beträffande programproduktionen föreslås dock en viss avvikelse
från planen under nästa budgetår. Planen anses vidare böra överses från tid
till annan och de modifikationer göras, som betingas av utvecklingen i olika
avseenden.
I vad avser programproduktionen och licensavgiftens storlek in. m. anför
departementschefen följande.
Under innevarande budgetår omfattar Radiotjänsts egen programproduktion
i Stockholm i genomsnitt ca 7 timmar per vecka under tre kvartal. Därutöver
sändes några timmar i veckan vissa utfyllnadsprogram, bestående av
förhyrd eller inköpt film. Enligt utredningens plan skulle programtiden —
bortsett från utfyllnadsprogrammen — under nästa budgetår utökas till
ca 10 timmar i veckan. Under ettvart av de därpå följande fyra budgetåren
skulle ytterligare 2 timmar program per vecka komma till, så att programtiden
fr. o. m. budgetåret 1961/62 skulle utgöra 18 timmar i veckan.
Jag delar utredningens uppfattning att programtiden under femårsperioden
successivt bör ökas till sistnämnda omfattning. När det gäller verksamheten
under nästa budgetår, då utbredningsområdet för programmen under
större delen av året alljämt kommer att vara förhållandevis begränsat,
anser jag att en någon kortare sändningstid än den av utredningen föreslagna
bör kunna accepteras, för att kostnaderna för verksamheten skall
kunna ytterligare nedbringas. Ansträngningarna bör i huvudsak inriktas
—• förutom på en utökning av programtiden från tre till fyra kvartal — på
en konsolidering av verksamheten och en kvalitetsmässig höjning av programmen,
så att en god grundval kan läggas för den fortsatta utökningen
av programtiden. Att även en programproduktion av den omfattning, som
den nuvarande har, kan i ett inledningsskede stimulera till apparatanskaffning,
ger enligt min mening den hittillsvarande licensutvecklingen inom
stockholmsområdet ett visst belägg för.
Licensavgiften för nästa budgetår torde böra fastställas till 100 kr., vilket
motsvarar innevarande års avgift om 25 kr. per kvartal. Denna avgift bör
Statsutskottets utlåtande nr 108 år 1957
9
tas ut inom stockholmssändarens försörjningsområde, varvid det kan bli
aktuellt att fastställa ändrade gränser för området. I fråga om göteborgsområdet,
där redan för innevarande budgetår viss programverksamhet ager
rum, anser jag skäligt att en avgift om 50 kr., motsvarande två kvartal, uttages.
En licensavgift kan även bli aktuell i norrköpings- och malmöområdena,
därest en programverksamhet skulle komma till stånd inom dessa
områden före den 1 april 1958. För nytillkommande apparatinnehavare inom
de delar av landet, där licensavgift inte utgår, synes den under innevarande
budgetår gällande registreringsavgiften om 10 kr. böra uttagas även under
nästa budgetår. Jag räknar liksom utredningen med att fr. o. in. den 1 juli
1958 innehav av televisionsmottagare bör kunna beläggas med en enhetlig
licensavgift i hela landet.
Närmare bestämmelser om licensavgifterna och licensomradenas omfattning
torde få utfärdas av Kungl. Maj :t.
Beträffande regleringen av utgifterna anser jag att det system för medelsanvisningen,
som gäller för innevarande budgetår, bör bibehållas tills vidare,
varvid såsom riksräkenskapsverket framhållit inkomsterna av televisionsverksamheten
bör tillgodoföras bidragsanslaget såsom särskilda uppbördsmedel.
Frågan om övergång till ett annat redovisningssätt torde få övervägas
till det budgetår då inkomsterna av rörelsen kan beräknas överstiga
utgifterna. .
Önskemålet om en lätt överblickbar redovisning av den samlade teleyisionsrörelsens
ekonomi torde kunna tillgodoses genom att telestyrelsen årligen
i anslutning till sina anslagsäskanden i ämnet lämnar en redogörelse
för utfallet av verksamheten för varje särskilt år och totalt fr. o. in. budgetåret
1956/57, då de första anslagen för ändamålet uppfördes på nksstaten.
Departementschefen övergår därefter till anslagsfrågan och anför härom
följande.
Anslagen till televisionsverksamlieten för innevarande budgetår uppgår
till inalles 5 milj. kr. Härav belöper 3 470 000 kr. på det under sjätte huvudtiteln
uppförda anslaget till Bidrag till televisionsverksamhetens driftkostnader,
330 000 kr. på anslaget till Televisionsanläggningar under televerkets
fond samt 1,2 milj. kr. på anslaget under fonden för låneunderstöd till Lån
för inköp av televisionsutrustning. Inkomsterna av licenser och registreringsbevis
kan vid en fortsatt gynnsam ökning av apparatbeståndet beräknas
till storleken 1 milj. kr.
Vid bifall till vad jag i det föregående anfört om verksamhetens omfattning
för nästa budgetår bör bidragsanslaget uppföras med 4 700 000 kr.
Detta innebär, att inemot 7 milj. kr. kommer att stå till förfogande för Radiotjänsts
och televerkets driftkostnader, om utredningens licensprognos
slår in. I förhållande till utredningens förslag betyder det en beskärning
med ca 1,9 milj. kr. För utbyggnaden av distributionsnätet, vartill utredningen
föreslagit 3 910 000 kr., tager jag upp ett avrundat belopp av
3 900 000 kr. Rubriken på anslaget för ändamålet torde böra ändras till
Televisionsradioanläggningar, för att anslagsrubriceringen skall bringas i
överensstämmelse med terminologien i gällande författningar rörande radioanläggningar.
Låneanslaget torde i enlighet med utredningens förslag uppföras
med 2 400 000 kr. Lånet bör, i likhet med vad som gäller motsvarande
lån för innevarande budgetår, tills vidare vara amorteringsfritt och
löpa med 4,25 % ränta. ^ ,
10
Statsutskottets utlåtande nr 108 år 1957
under nästa budgetår uppgå till 11 milj. kr. De nu förordade beloppen överensstämmer
med dem, som preliminärt beräknades i årets statsverksproposition.
1
Slutligen anmäler departementschefen, att förhandlingarna med nuvarande
och tilltänkta nya aktieägare i Aktiebolaget Radiotjänst om bolagets omorganisation
ännu icke slutförts. Med anledning av att riksräkenskapsverket
i sitt remissyttrande ifrågasatt, om någon utdelning å aktierna i bolaget
skall beräknas, så länge televisionen går med underskott framhålles, att
trågan om utdelningen påverkar möjligheterna att tillföra företaget — som
handhar även rundradiorörelsen — nya aktieägare och nytt aktiekapital.
För egen del anser departementschefen att utdelning bör äga rum.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Mannerskantz och Svärd (1:270) och den andra inom andra kammaren
av herr Magnusson i Borås (II: 371), i vilka hemställts att riksdagen
i anledning av förslaget i statsverkspropositionen om anslag till Bidrag "till
televisionsverksamhetens driftkostnader måtte anslå ett belopp härför av
3 700 000 kronor;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Nils Theodor Larsson m. fl. (I: 400) och den andra inom andra kammaren
av herr Håstad m. fl. (11:499), i vilka hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte, med beaktande av i motionerna anförda
synpunkter, hemställa att Kungl. Maj :t måtte utfärda erforderliga bestämmelser
för en i Radiotjänst AB:s regi bedriven försöksverksamhet under
budgetåret 1957/58 med kommersiell television i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i motionerna och i 1956 års televisionsutrednings betänkande
förordats;
dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Sundin m. fl. (I: 401) och den andra inom andra kammaren av herr
Larsson i Hedenäset m. fl. (II: 500), i vilka hemställts att riksdagen vid behandling
av förevarande proposition hos Kungl. Maj:t må hemställa om en
omprövning av förslaget till utbyggnad av televisonsnätet med beaktande av
i motionen framförda synpunkter rörande en snabbare utbyggnad för Norrlands
vidkommande.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden torde
få hänvisas till motionerna I: 270, II: 499 och I: 401.
Utskottet. I sitt av fjolårets riksdag godkända utlåtande nr 131 biträdde
utskottet det av Kungl. Maj :t framlagda förslaget rörande principerna för
utformningen och finansieringen av televisionsverksamheten i vårt land. I
anslutning härtill uttalades angelägenheten av att prövningen av de med
nämnda verksamhets start och utbyggnad sammanhängande problemen
skedde med sådan skyndsamhet, att ett preciserat förslag i ämnet kunde
föreläggas riksdagen om möjligt redan år 1957. Med tillfredsställelse konstaterar
utskottet, att så skett genom framläggandet av här förevarande propo
-
11
Statsutskottets utlåtande nr 10S år 1957
sition, vars förslag grundats på en av 1956 års televisionsutredning utarbetad
plan för utbyggnad av en svensk rikstelevision.
Planen innebär i stort, att för överföring av televisionsprogram en stamförbindelse
i form av en radiolänklinje under nästa budgetår utbygges fiån
Stockholm via Göteborg till Malmö samt att, utöver den nu befintliga stockholmssändaren,
13 nya sändarstationer uppföras under den närmaste femårsperioden.
Sändarnas täckningsområden skulle därvid komma att tillhopa
omfatta omkring 4,6 milj. invånare eller omkring 2/3 av totalbefolkningen.
Sändningstidens längd skulle under nämnda femårsperiod successivt ökas
till 18 timmar i veckan, vartill skulle komma vissa utfyllnadsprogram. Den
av utredningen för nästa budgetår förutsatta sändningstiden av ca 10 timmar
i veckan har departementschefen dock ansett kunna något förkortas i
syfte att nedbringa kostnaderna för verksamheten. I gengäld anses en kvalitetsmässig
höjning av programmen böra komma till stånd.
Investeringskostnaderna för förbindelsenät och sändarstationer har av
utredningen —- med utnyttjande av provisorier och samordning med utbyggnadsprojekt
på andra närliggande områden — beräknats till ca 19,6
milj. kr. Härtill komma för femårsperioden investeringar om ca 8,7 milj.
kr. för anskaffning av utrustning för programproduktionen. Under de av
utredningen avgivna förutsättningarna, innebärande bl. a. en årlig licensavgift
av 100 kr., skulle det ekonomiska resultatet av verksamheten bli sådant,
att inkomsterna skulle överstiga utgifterna fr. o. in. budgetåret 1961/62
samt att två år senare de ackumulerade underskotten från verksamhetens
begynnelseår skulle ha blivit täckta.
Vid den av Kungl. Maj:t för nästa budgetår förutsatta omfattningen av
verksamheten bör enligt departementschefen för ändamålet anvisas anslag
om tillhopa 11 milj. kr., varav till driftkostnader ett anslag om 4 700 000
kr., till televisionsanläggningar ett investeringsanslag om 3 900 000 kr. och
till lån för inköp av televisionsutrustning ett investeringsanslag om 2 400 000
kr. Sistnämnda lån föreslås tills vidare vara amorteringsfritt och löpa med
4,25 procents ränta. Licensavgiften inom stockholmssändarens försöijningsområde
föreslås för nästa budgetår skola fastställas till 100 kr., motsvarande
innevarande budgetårs avgift om 25 kr. per kvartal, medan för göteborgsom
rådet en avgift av 50 kr. anses böra uttagas. Även för norrköpings- och malmöområdena
beräknas under vissa förutsättningar upptagandet av en viss
licensavgift kunna aktualiseras, varjämte i likhet med vad som varit fallet
under innevarande budgetår en registreringsavgift om 10 kr. föreslås uttagas
för nytillkommande apparatinnehavare inom sådana delar av landet, där
licensavgift inte utgår. Slutligen förklarar sig departementschefen räkna
med, att fr. o. ni. den 1 juli 1958 innehav av televisionsmottagare kan beläggas
med en enhetlig licensavgift i hela landet.
Utskottet finner för sin del det framlagda förslaget innebära en fördelaktig
lösning ur såväl ekonomiska som tekniska synpunkter och tillstyrker
därför all detsamma lägges till grund för televisionens utbyggnad. Departementschefens
förslag beträffande sändningstidens längd och anslagsberäk
-
12
Statsutskottets utlåtande nr 108 år 1957
ningen för nästa budgetår har utskottet även funnit sig böra godtaga. Utskottet
kan följaktligen icke biträda det i de likalydande motionerna I: 270
och II: 371 framförda yrkandet om minskning med 1 milj. kr. av det till televisionsverksamhetens
driftkostnader förordade bidragsanslaget, vilken
minskning skulle kompenseras av beräknade inkomster genom försök med
kommersiella programinslag.
Ej heller i övrigt har utskottet funnit anledning till erinran mot vad departementschefen
anfört och förordat. På Kungl. Maj:t torde i enlighet härmed
få ankomma att utfärda de närmare bestämmelser som erfordras rörande
licensavgifterna och licensområdenas omfattning.
I anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag har i de likalydande
motionerna 1:401 och II: 500 yrkats, att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte
hemställa om en omprövning av detsamma med beaktande av vissa i motionerna
framförda synpunkter rörande en snabbare utbyggnad för Norrlands
vidkommande. Även enligt utskottets mening kunna bärande skäl åberopas
härför. Med hänsyn härtill vill utskottet framhålla önskvärdheten
av att möjligheterna undersökas, att exempelvis i form av mera tillfälliga
provisorier el. dyl. åstadkomma en förbättring i nämnda hänseende för berörda
bygders del.
Vidare har i de likalydande motionerna 1:400 och 11:499 föreslagits,
att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t hemställa om erforderliga bestämmelser
för en i Aktiebolaget Radiotjänsts regi bedriven försöksverksamhet under
budgetåret 1957/58 med kommersiell television i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som förordats i motionerna och i 1956 års televisionsutrednings
betänkande. I anledning härav får utskottet anföra följande.
Vid sin behandling av televisionsfrågan vid fjolårets riksdag avvisade utskottet
i princip tanken på införandet av kommersiell television. Den situationen
ansågs dock möjligen en gång kunna inträffa, att det med hänsyn
till önskvärdheten att hålla licensavgiften nere tedde sig befogat att medgiva
betalda reklaminslag i en eller annan form. Utskottet, som vidhåller sin sålunda
deklarerade uppfattning, kan för sin del icke finna att några sådana
omständigheter tillkommit, som äro ägnade att nu föranleda ett ändrat ställningstagande
i denna fråga. Än mindre synes anledning härför föreligga,
då med televisionsverksamhetens tämligen gynnsamma utveckling såväl
ekonomiskt som ur andra hänseenden det extra tillskott — av förmodligen
relativt ringa storlek — som kvalitativt tillfredsställande reklaminslag i televisionen
skulle medföra synes sakna större betydelse för både dess utbyggnadstakt
och i övrigt. Utskottet har mot bakgrund av det anförda funnit
sig ej kunna biträda motionärernas yrkanden och avstyrker följaktligen bifall
till motionerna i fråga.
Utskottet hemställer,
I. att riksdagen ma, i anledning av departementschefens
uttalande i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för den 25 januari 1957 samt motionerna 1:401 och
II: 500 ävensom med avslag å motionerna 1: 400 och II: 499, i
Statsutskottets utlåtande nr 108 år 1957 13
skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;
II.
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 270 och II: 371, till Bidrag
till televisionsverksamhetens driftkostnader för budgetåret
1957/58 under sjätte huvudtiteln anvisa ett anslag av
4 700 000 kr.;
III. att riksdagen må för budgetåret 1957/58 anvisa
a) till Radioanläggningar för televerket: Televisionsradioanläggningar
under statens affärsverksfonder, televerkets
fond, ett investeringsanslag av 3 900 000 kr.;
b) till Lån för inköp av televisionsutrustning under fonden
för låneunderstöd ett investeringsanslag av 2 400 000 kr.
Stockholm den 10 maj 1957
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Närvarande: se under utlåtandet nr 109.
Reservation
av herrar Nils Theodor Larsson, Anders Johansson, Bengtson, Domö,
Skoglund i Doverstorp, Staxäng, fröken Elmén, herrar Löfroth, Nelander,
Heckscher och fröken Liljedahl, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka
bifall till motionerna I: 400 och II: 499 och att därför
dels det stycke av utskottets yttrande på s. 12, som börjar med »Vid sin»
och slutar med »i fråga», bort ersättas med text av följande lydelse:
»Vid sin behandling av televisionsfrågan vid fjolårets riksdag avvisade
utskottet icke kategoriskt tanken på reklam i televisionen. Sålunda framhölls
att den situationen möjligen en gång kunde inträffa, att det med hänsyn
till önskvärdheten att hålla licensavgiften nere tedde sig befogat att
medgiva betalda reklaminslag i en eller annan form. I anslutning härtill
må erinras om att 1956 års televisionsutredning med hänsyn till de ekonomiska
konsekvenser för televisionsrörelsen den kommersiella televisionen
kan förväntas få ansett sig böra upptaga frågan härom till diskussion. Utredningen
har därvid bl. a. framhållit, att televisionens ideella sylte motiverar
en så snabb utbyggnad av densamma som möjligt. Äro statens finanser
ansträngda under utbyggnadsskedet, varmed man måste räkna, vore
det desto angelägnare att på ett så tidigt stadium som möjligt acceptera
14
Statsutskottets utlåtande nr 108 år 1957
det ekonomiska stöd som framförandet av reklamprogram möjligen kan
ge. Den situation som enligt utskottets förenämnda uttalande kunde motivera
medgivandet av dylika program anses därför av utredningen vara för
handen i samma ögonblick som reguljär television införes. Efter en ingående
diskussionen av hittills framförda argument mot införandet av kommersiell
television anser sig utredningen vidare kunna konstatera att argumenten
i fråga sakna bärkraft. Härvid förutsättes dock
att ansvaret för den kommersiella televisionen anförtros det företag, d. v. s.
Radiotjänst, vars främsta uppgift i bär förevarande sammanhang är alt
sörja för den ideella televisionens framgång,
att den ideella televisionen odelat tillförsäkras den bästa programtiden,
bl. a. innebärande att kommersiella programinslag ej få insprängas i eljest
tidsmässigt sammanhängande ideella program,
att kommersiella programinslag uttryckligen annonseras som sådana,
att Radiotjänst erhåller befogenhet att efter eget omdöme acceptera eller
avsla begäran om framförande av kommersiella programinslag, varvid motivet
för urvalet skall vara, att endast sådana program få framföras, som icke
limligen kunna anses sta i strid med televisionens huvudsyfte, nämligen att
tjäna samhällets, kulturens, folkbildningens och hemmens intressen,
samt att budgeten för den ideella televisionens programverksamhet för visst
budgetår upplägges utan hänsyn till under budgetåret eventuellt påräkneliga
inkomster av kommersiella inslag.
Utredningen säger sig också ha funnit att det bör finnas både villighet hos
och möjligheter för reklamens intressenter att i sådan utsträckning engagera
sig i televisionsreklam, att hela verksamhetens ekonomi kan märkbart
påverkas härav i gynnsam riktning. Enär telelevisionsreklamen, rätt organiserad
och rätt skött, icke kunde anses komma att motverka den ideella
televisionens syften utan snarare främja dessa, vore det därför välbetänkt
att åtminstone försöksvis införa sådan reklam i Sverige.
Den uppfattning utredningen sålunda givit uttryck åt har utskottet funnit
sig i allt väsentligt kunna dela. Under angivna förutsättningar torde även
betryggande garantier föreligga mot en ej önskvärd utveckling av en sålunda
försöksvis genomförd kommersiell television. Utskottet vill slutligen understryka,
att med utnyttjande av de inkomster som härigenom skulle inflyta
möjligheter skulle erbjudas dels att i snabbare takt än som nu förutsatts
förse även glesbygderna med television, dels ock hålla licensavgifterna på
en rimlig nivå. Mot bakgrund av det anförda vill utskottet därför för sin del
tillstyrka bifall till motionerna i fråga.»
dels ock utskottets hemställan under I. bort ha följande lydelse:
»I. att riksdagen må, i anledning av departementschefens
uttalande i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för den 25 januari 1957 samt motionerna I: 401 och II
500 ävensom med bifall till motionerna I: 400 och II: 499, i
skrivelse till Kungl. Maj.t giva till känna vad utskottet
fört.»
an -