Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957
1
Nr 103
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
utbyggnad av den medicinska utbildningsorganisationen
in. m.
(2:a avd.)
Kungl. Maj:t har i propositionen nr 91, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 1 mars 1957,
föreslagit riksdagen — såvitt här är i fråga — att till Vissa kostnader för
läkarutbildningen för budgetåret 1957/58 under åttonde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 1 148 000 kronor.
Av statsrådsprotokollet inhämtas i huvudsak följande.
Inledning
Jämlikt bemyndigande av Kungl. Maj:t den 31 mars 1955 tillkallade
chefen för ecklesiastikdepartementet särskilda sakkunniga för att verkställa
utredning och avgiva förslag rörande utökning av antalet propedeutiska och
kliniska utbildningsplatser för medicinare.
De sakkunniga antogo benämningen 1955 års läkarutbildning sutredning.
I direktiven för de sakkunniga anförde chefen för ecklesiastikdepartementet
bland annat följande.
De sakkunniga bör i första hand utreda och avgiva förslag till åtgärder
för att bereda ytterligare ett 60-tal medicine studerande — utöver vad som
tidigare planerats — tillgång till utbildning under det propedeutiska året.
Med hänsyn till att undervisning i farmakologi äger rum under sagda år
och då farmakologiska institutioner endast finnes i Uppsala, Stockholm,
Göteborg och Lund, torde det bli erforderligt att tillgodose behovet av ytterligare
propedeutplatser genom ökning av kapaciteten vid nuvarande medicinska
lärosäten.
Vad beträffar den kliniska utbildningen bör de sakkunniga utreda, hur
det ökade behovet av kliniska utbildningsplatser lämpligen bör tillgodoses.
Frågan om inrättande av en för den kliniska utbildningen avsedd, till Norrland
förlagd medicinsk läroanstalt, bör därvid komma under närmare bedömande.
Vid bifall till vad jag tidigare förordat skall 408 studerande påbörja små
medicinska studier läsåret 1955/56. En utbildning av denna omfattning har
föreslagits i syfte att så snart som möjligt råda hot på den nu aktuella läkarbristen.
De sakkunniga kan självfallet icke undgå att även komma in på
frågan om det framtida läkarbehovet och den på längre sikt erforderliga
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. G samt. Nr 103
2 Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957
utexaminationen av läkare. Resultatet av de undersökningar rörande behovet
av arbetskraft för olika grenar av den offentliga verksamheten under
det närmaste årtiondet som inom en snar framtid torde komma att framläggas
av 1949 års arbetskraftsutredning torde härvid bli av betydelse för
de sakkunnigas bedömning.
I ett den 29 augusti 1956 dagtecknat betänkande (SOU 1956: 54) ha de
sakkunniga framlagt utredning och förslag rörande utökning av antalet
kliniska utbildningsplatser för blivande läkare.
Läkarutbildningsutredningen har i sitt betänkande framlagt två alternativ
för tillgodoseende av det ökade behov av utbildningsplatser, som
föranledes av den år 1955 beslutade ökningen av intagningen. Enligt det
ena alternativet, benämnt »Befintliga lärosäten», skall de erforderliga nya
propedeutiska och kliniska utbildningsplatserna anordnas vid de nuvarande
medicinska läroanstalterna. Enligt det andra alternativet, benämnt »Norrland»,
skall de erforderliga nya propedeutiska utbildningsplatserna anordnas
vid nuvarande medicinska utbildningsanstalter, medan av de erforderliga
nya kliniska utbildningsplatserna 25 skall anordnas vid medicinska fakulteten
i Göteborg och 40 vid en enbart klinisk utbildningsanstalt i Norrland.
Utredningens majoritet förordar alternativet »Befintliga lärosäten», medan
ledamoten av utredningen, fältläkaren P. G. Lundgren ansluter sig till
alternativet »Norrland», dock med den modifikationen att läroanstalten
därstädes föreslås skola efter en kortare övergångsperiod omfatta även
propedeutisk undervisning.
I remissyttrandena har framförts starkt divergerande uppfattningar beträffande
de olika huvudförslag, som framlagts i betänkandet.
Beredningen inom ecklesiastikdepartementet av frågan hur det erforderliga
antalet nya propedeutiska och kliniska utbildningsplatser bör definitivt
anordnas har på grund av frågans i vissa avseenden komplicerade
natur icke hunnit helt slutföras. Erforderliga anordningar för den propedeutiska
undervisningen under läsåret 1957/58 av det ökade antal studerande,
som påbörjat sina studier hösten 1955, måste emellertid vidtagas. Förslag
till dylika anordningar anser departementschefen därför nu böra föreläggas
riksdagen.
Ökning av antalet propedeutiska och
kliniska utbildningsplatser
Läkarutbildningsutredningen
Framtida läkartillgång och läkarbehov
Utredningen har — under erinran om att 1949 års arbetskraftsutredning
beräknat läkarantalet fram till år 1970 — med utgångspunkt i det beslutade
intaget vid de medicinska utbildningsanstalterna av 408 medicine studerande
per år låtit statistisk expertis beräkna antalet läkare fram till år 1990.
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957
3
Enligt dessa beräkningar skulle antalet läkare under 65 år med ett oförändrat
intag år 1970 uppgå till 8 390, år 1980 till 10 230 och år 1990 till
11 685. I fortsättningen skulle ökningen av läkarkåren så småningom avstanna
och läkarkåren bli konstant. Enligt av Sveriges läkarförbund gjorda
beräkningar skulle detta läge uppnås strax efter år 2 000, då antalet läkare,
67 år och yngre, skulle vara cirka 14 000.
Utredningen har konstaterat, att ett stort antal faktorer av mycket
varierande karaktär samverkar till det aktuella sjukvårdsbehovet och
läkarbehovet. Dessa behov kan med viss sannolikhet beräknas under den
närmaste framtiden, men situationen i en tidsperiod längre avlägsen än 10
ä 15 år framåt i tiden är svårbedömd. Då det enligt utredningens mening är
synnerligen vanskligt att göra mera exakta prognoser för läkarbehovet efter
1970, har utredningen ansett sig böra ta 1949 års arbetskraft sutrednings
prognos för 1965 som utgångspunkt för den fortsatta diskussionen, innefattande
ett läkarbehov av cirka 8 500 läkare. Enligt läkarutbildningsutredningens
mening har intet framkommit i diskussionen kring läkarbehovet
vilket skulle utvisa, att vårt land icke behöver höja sitt läkarantal till 8 500
yrkesverksamma läkare. Då ett behov av detta antal läkare torde föreligga
senast 1970, måste man inrikta sig på att vid tidpunkten i fråga uppnå
detta läkarantal. Under sådana förhållanden kan det icke ifrågakomma, att
man nu skulle minska intagningen till de medicinska utbildningsanstaltema
under det antal som för närvarande tas emot, d. v. s. 408 per år. Man måste
också förutsätta, att denna intagning utan minskning fortsätter till inemot
år 1965.
Huruvida en ändring av intagningen bör ske 1965 är enligt läkarutbildningsutredningen
för tidigt att yttra sig om, då en rättvisande prognos för
läkarbehovet under 1970-talet nu ej kan utformas. En sådan prognos bör
emellertid utarbetas under åren närmast före 1965. Denna prognos kan
utgöra förutsättningen för statsmakternas beslut senast 1965 rörande storleken
av intagningen av elever vid de medicinska läroanstalterna för tiden
därefter.
Förutsättningar för en utökning av antalet utbildningsplatser
vid befintliga lärosäten
Enligt statsmakternas beslut skall fr. o. m. läsåret 1955/56 det årliga intaget
av medicine studerande vid de olika lärosätena utgöra i Uppsala 90,
i Lund 110, i Stockholm 138 och i Göteborg 70. Enligt vad erfarenheterna
visat sker regelmässigt under studietiden fram till medicine kandidatexamen
en viss avgång. Läkarutbildningsutredningen har räknat med 5 procent
av årsintaget. Om den fortsatta utbildningen förutsättes ske, där intag
-
4 Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957
ningen ägt rum, skulle enligt utredningens beräkningar behovet av utbildningsplatser
under det propedeutiska året och den fortsatta kliniska utbildningen
bli i Uppsala 86, i Lund 105, i Stockholm 132 och i Göteborg 67
eller tillhopa 390 platser.
Då undervisning i bakteriologi, patologi och farmakologi äger rum under
det propedeutiska året och institutioner för samtliga dessa ämnen endast
finns i Uppsala, Lund, Stockholm och Göteborg har — anför utredningen
— propedeutplatserna i enlighet med direktiven ansetts böra beredas vid de
nuvarande medicinska lärosätena.
Utredningen har funnit det möjligt att under det propedeutiska året bereda
utbildningsplatser vid samtliga lärosäten åt det antal studerande, som
svarar mot årsintaget vid respektive lärosäten. Att under den fortsatta kliniska
utbildningen meddela undervisning åt ett motsvarande antal studerande
har enligt utredningens åsikt däremot visat sig bereda större svårigheter.
Utredningen har sålunda med hänsyn till patientmaterialet i Uppsala
ansett att undervisning där lämpligen bör meddelas åt högst SO studerande.
I Lund—Malmö har utredningen funnit högst 90 studerande kunna beredas
plats utan ett ökat utnyttjande av Malmö stads sjukhus. Eftersom
undervisning i vissa ämnen ingår såväl i propedeutundervisningen som i den
fortsatta kliniska utbildningen, bör man vid valet av alternativ för fördelningen
av eleverna mellan de befintliga lärosätena undvika ett byte av
lärosäte efter propedeutiska året. Utredningen anser därför, att man icke
bör räkna med fler än 80 studerande i Uppsala och 90 studerande i Lund—
Malmö vare sig under det propedeutiska året eller under den efterföljande
kliniska utbildningstiden. I Göteborg är de nya klinikerna vid Sahlgrenska
sjukhuset planerade för 100 studerande och utredningen har jämväl funnit
det möjligt att i avvaktan pa slutförandet av pågående nybyggnadsarbeten
där åstadkomma en godtagbar anordning i syfte att fr. o. m. höstterminen
1957 tillskapa samma antal propedeutplatser. Då de årliga kostnaderna för
en ökning av antalet utbildningsplatser under medicine licentiatstudierna
i Stockholm från redan beslutade 120 till 132 skulle bli betydande och relativt
sett större än vid övriga lärosäten samt då en sådan ökning icke skulle
onödiggöra en ökning vid något av de övriga lärosätena utan endast medföra
en med ett tiotal studerande reducerad sådan, har utredningen stannat
för att räkna med oförändrat antal utbildningsplatser i Stockholm.
Därest utökningen av antalet utbildningsplatser under det propedeutiska
året och den fortsatta kliniska utbildningen till 390 i sin helhet anses böra
komma till stånd vid befintliga lärosäten, bör densamma således enligt utredningens
mening åstadkommas genom en ökning av antalet utbildningsplatser
till i Uppsala 80, i Lund 90 och i Göteborg 100 medan antalet utbildningsplatser
i Stockholm bibehålies vid 120.
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957 5
Förutsättningar för anordnande av en klinisk utbildningsanstalt i Norrland
Utredningen anser att Sundsvall och Umeå uppfyller förutsättningarna
för förläggande därstädes av en klinisk utbildningsanstalt, men anser att
därutöver jämväl Boden numera synes kunna komma i fråga.
Utredningen erinrar om att behovet av ytterligare utbildningsplatser under
det propedeutiska året, såsom i utredningens direktiv framhållits, måste
tillgodoses genom ökning av kapaciteten vid befintliga medicinska lärosäten
med hänsyn till att undervisningen i farmakologi äger rum under sagda år
och då farmakologiska institutioner endast finns i Uppsala, Lund, Stockholm
och Göteborg. Ej heller de kliniskt-bakteriologiska och patologiska
laboratorier, som finns vid vissa av de undersökta lasaretten, kan enligt
utredningens mening anses tillräckliga för undervisning i ämnena bakteriologi
och patologi. Nybyggnader av en helt annan storleksordning skulle
därför enligt utredningens uppfattning bli erforderliga, därest den till det
propedeutiska året hänförliga undervisningen skulle förläggas till något av
Norrlandssjukhusen. Anordnandet av en propedeutisk undervisning i Norrland
skulle således praktiskt taget erfordra tillkomsten av tre nya teoretiska
institutioner med tillhörande utrustning och personal. En jämförelse
med Stockholm och Göteborg, de orter på vilka dylika institutioner senast
uppförts eller är under uppförande, framhåller utredningen, utvisar att
kostnaden för de nämnda institutionerna jämte deras utrustning torde ligga
vid cirka 20 miljoner kronor. De årliga kostnaderna för avlöning åt erforderlig
personal kan enligt utredningens beräkningar uppskattas till ca 600 000
kronor. Planering och färdigställande av institutionerna ifråga skulle vidare
ta avsevärd tid eller 5—10 år. Både ur tidssynpunkt och med hänsyn till
de ekonomiska aspekterna har utredningen därför helt avstått från att planlägga
en propedeutisk undervisning i Norrland och utgått ifrån att en eventuell
klinisk utbildning i Norrland skulle omfatta den del av medicine licentiatstudierna,
som infaller efter propedeutiska året eller fr. o. m. medicinkirurgiåret
(fjärde studieåret).
Med hänsyn till klinikernas storlek och tillgången till patientmaterial har
utredningen ansett det realistiskt att räkna med att studerande intas till
medicinkursen två gånger årligen med 20 deltagare per kurs. Då behovet
av utbildningsplatser under ifrågavarande utbildningsskede beräknats till
390 och antalet platser vid befintliga lärosäten enligt propositionen 1954:
212 beräknats till i Uppsala 60, i Lund—Malmö 70, i Stockholm 120 och i
Göteborg 75 eller tillhopa 325, måste även med ett intag av 40 studerande
vid en klinisk utbildningsanstalt i Norrland ytterligare 25 platser tillkomma
vid befintliga lärosäten. Då utredningen funnit möjligheter föreligga
att bereda undervisning åt ytterligare 25 studerande i Göteborg, anser utredningen,
att denna möjlighet bör anlitas därest en klinisk utbildningsanstalt
i Norrland kommer till stånd.
6 Statsutskottets utlåtande nr 108 år 1957
Läkarutbildningsutredningeng ställningstagande och förslag
Efter att ha framlagt detaljerad redogörelse för förutsättningar och kostnader
för dels alternativet att vid befintliga lärosäten utbilda ett ökat antal
medicine studerande under det propedeutiska året och den efterföljande
kliniska utbildningen, alternativ »Befintliga lärosäten», dels
för alternativet att möjliggöra sådan undervisning genom förläggning av en
utbildningsanstalt till Norrland, alternativ »Norrland», har utredningen
gjort jämförelser ur olika synpunkter mellan de båda alternativen.
Ur sjukvårdssynpunkt finner utredningen alternativen vara jämställda.
Befolkningsunderlaget i omedelbar omgivning av utbildningsorten finner
utredningen tillräckligt vid de tre undersökta orterna.
För utbildningens kvalitet vid alternativ »Norrland» uttalar emellertid
utredningen farhågor. Den omständigheten att enligt detta alternativ ett
propedeutiskt ar icke anordnas skulle enligt utredningens mening utgöra
en kännbar brist i utbildningen. Beträffande den kliniska utbildningen
uttalar utredningen farhågor för dess kvalitet även i andra avseenden. Då
det icke synes vara möjligt att redan från början tillförsäkra den kliniska
utbildningsanstalten i Norrland en uppsättning av akademiska lärare, vilka
utvalts i fri konkurrens, kommer under en övergångstid flera av ämnena att
företrädas av lärare, som icke uppnår den vid övriga lärosäten fordrade
akademiska kompetensen.
Ur den medicinska forskningens synpunkt har alternativet »Norrland»
enligt utredningens mening sin svagaste sida. Avsaknaden icke blott av
teoretiska medicinska institutioner utan även av övriga naturvetenskapliga
institutioner utgör ur forskningssynpunkt en belastning, vars betydelse icke
kan övervärderas. Den minskade möjligheten till medicinsk forskning kommer
även att återverka på rekryteringen av de akademiska lärarna.
Ur de studerandes synpunkt erbjuder alternativet »Norrland» problem
genom den tvångsvisa överflyttningen mitt under studietiden.
Ur ekonomisk synpunkt slutligen ställer sig alternativ »Norrland» både
vad angår arliga kostnader och vad angår engångskostnader väsentligt
dyrare än alternativ »Befintliga lärosäten». Den årliga kostnadsökningen
för en klinisk utbildning vid befintliga lärosäten skulle belöpa sig till ca
2 miljoner kronor, medan den årliga kostnadsökningen för en klinisk utbildning
även förlagd till Norrland skulle belöpa sig till ca 3,8 miljoner
kronor. Engångskostnaderna beräknas för alternativ »Befintliga lärosäten»
uppgå till ca 460 000 kronor, medan engångskostnaderna för alternativ
»Norrland» kan uppskattas till mellan 1,8 miljoner kronor och 3,8 miljoner
kronor. Utredningen framhåller vidare, att klinisk utbildning vid ett Norrlandssjukhus
med stor sannolikhet kommer att föra med sig en utbyggnad
vid detta sjukhus även av det propedeutiska årets undervisning till betydande
kostnader samt att sannolikheten talar för att därefter anspråk även
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957
7
kommer att resas på en utbyggnad av undervisningsanstalten till ett fullständigt
medicinskt lärosäte. Engångskostnaderna för ett propedeutiskt
år kan enligt utredningens mening uppskattas till cirka 20 miljoner kronor
och en utbyggnad av de två första utbildningsårens institutioner betyder
en ytterligare engångsavgift på 20 å 30 miljoner kronor förutom en avsevärd
ökning av de årliga kostnaderna.
Utredningen understryker, att dess avstyrkande av förläggning av en klinisk
utbildningsanstalt till Norrland icke bygger på någon tveksamhet om
möjligheten att där anordna en dylik anstalt. Utredningens avstyrkande
beror helt och hållet på de nackdelar, som är förenade med utbildning vid
en anstalt, som saknar undervisning och forskning på det teoretiska och
propedeutiska stadiet av läkarutbildningen.
Läkarutbildningsutredningen föreslår, att det ökade antal studerande,
som enligt statsmakternas beslut påbörjat sina medicinska studier höstterminen
1955, beredes fortsatt utbildning efter medicine kandidatexamen
genom en ökning av kapaciteten vid de medicinska lärosätena i Uppsala,
Lund-Malmö och Göteborg.
Reservanten Lundgren
Enligt ledamoten Lundgrens uppfattning bör statsmakterna tillgodose
det ökade behovet av utbildningsplatser, som uppkommit genom 1955 års
beslut, icke genom utbyggnad av befintliga lärosäten — frånsett tillkomsten
av klinikerna i Göteborg, vilka planenligt skall utbyggas för ett beräknat
intag av 100 studerande årligen — utan genom inrättande av en ny läroanstalt
förlagd till Norrland. Denna läroanstalt bör enligt reservantens
mening omfatta hela utbildningen efter medicine kandidatexamen, alltsa
även det propedeutiska året.
Ny undervisningsanstalt i Norrland. Reservanten anser,
att de av utredningens majoritet angivna skälen mot inrättande av en undervisningsanstalt
i Norrland icke till alla delar är bärkraftiga. Härutinnan
anför reservanten bland annat:
Sjukvårdssynpunkter. Jag vill erinra om att enligt utredningens uppfattning
resurserna vid alla de sjukhus i Norrland, som undersökts såsom eventuell
förläggningsort för en undervisningsanstalt, ur sjukvårdssynpunkt är
tillräckliga för undervisningen. Även befolkningsunderlaget i omedelbar anslutning
till utbildningsorten torde vara tillräckligt vid samtliga tre undersökta
orter. Med hänsyn till sjuk vårdsunderlaget synes enligt utredningens
mening alternativet »Befintliga lärosäten» och alternativet »Norrland» vara
jämställda.
Propedeutiska året. Då alternativet »Norrland» icke omfattar undervisning
under propedeutiska året, vilket innebär en brist i undervisningen,
förordar jag därför, att den blivande undervisningsanstalten i Norrland
skall omfatta även det propedeutiska året.
8
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957
Forskning. Genom att i alternativet »Norrland» medtaga även propedeutiska
året med därtill hörande institutioner kommer de angivna olägenheterna
för undervisning och forskning att minskas.
Yad som saknas är representanter och institutioner för anatomi och histologi,
fysiologi, medicinsk fysik och allmän kemi. Genom att bygga ut de
enligt alternativet »Norrland» tillkommande teoretiska institutionerna i
klinisk fysiologi och klinisk kemi i förhållande till motsvarande institutioner
vid övriga lärosäten, kan dessa olägenheter avsevärt reduceras.
Det är kanske icke alldeles rättvist, att så fullständigt som läkarutbildnmgsutredningen
gör undervärdera den forskning som utförts och fortfarande
utföres vid våra stora moderna landsortslasarett. Jag vill erinra om
att många avhandlingar även av erkänt hög kvalitet grundar sig på arbeten,
vilka utförs vid dessa sjukhus.
Frånvaron av andra naturvetenskapliga institutioner. Jag medger gärna,
att det är en fördel för en undervisningsanstalt, om samarbete mellan olika
grenar inom naturvetenskaperna kan komma till stånd. Det motiv som utredningen
anför mot alternativet »Norrland» kunde och kan fortfarande i
viss mån anföras mot en medicinsk fakultet vid universitetet i Göteborg.
De studerandes synpunkt. Att märka är, att ifråga om tandläkarutbildningen
skall de studerande, som delvis får sin utbildning i Umeå, första och
sista läsåret studera i Stockholm, medan enligt alternativet »Norrland» endast
en överflyttning behöver ske. Enligt uppgift har dock umeålinjen för
utbildning av tandläkare visat sig betydligt mera attraktiv än vad man
räknat med, beroende bland annat därpå att de studerande i Umeå genom
stadens försorg beretts tillgång till mycket goda bostäder till relativt billiehyra.
J ö r 1 ä g g n i n g sort. Reservanten anser, att den av honom förordade
läroanstalten bör förläggas till Umeå. Till stöd härför anföres bland annat
följande.
Både Sundsvall och Umeå kan i och för sig väl tänkas såsom förläggningsort
för ifrågavarande undervisningsanstalt. För förläggning till förstnämnda
plats talar att Sundsvall är huvudort inom ett mycket tätt befolkat
högt industrialiserat område. Genom att taga i anspråk utrymmen
inom lasarettet, vilka nu disponeras såsom bostäder för sjukvårdspersonal,
kan man i Sundsvall erhålla ur undervisningssynpunkt relativt tillfredsställande
lokaler för det omedelbara behovet utan dyrbara nybyggnader.
Däremot är utbyggnadsmöjligheterna på lång sikt mycket begränsade.
För förläggning till Umeå talar den omständigheten att statsmakterna
til! Umeå redan förlagt tandläkarutbildning och rättsmedicinsk institution
samt att där finnes ett under uppbyggnad varande vetenskapligt bibliotek.
Genom förläggning till Umeå av tandläkarutbildning har statsmakterna
redan i princip avgjort förläggningsfrågan även för en eventuell medicinsk
undervisningsanstalt. Det kan rimligen icke ifrågakomma att förlägga tandläkarutbildning^
till en plats i Norrland och läkarutbildning till en annan.
Detta har också indirekt understrukits av läkarutbildningsutredningen, då
utredningen betonar »den nära samhörigheten mellan medicinsk och övrig
naturvetenskaplig forskning». Ytterligare vill jag erinra om att centrallasarettet
i Umeå disponerar ett område av cirka 70 hektar, vilket alltså medger
praktiskt taget obegränsade utvecklingsmöjligheter, därest statsmakterna
skulle vilja dit förlägga en fullständig medicinsk undervisningsanstalt
och (eller) andra vetenskapliga institutioner.
9
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957
För förläggning till Umeå talar vidare att detta lasarett befinner sig under
utbyggnad. Om statsmakterna nu beslutar att förlägga en undervisningsanstalt
dit kan de pågående byggnadsplanerna utan alltför stora kostnader
modifieras med hänsyn till undervisningens och forskningens behov. Det
blir obestridligen billigare att nu göra detta än att bygga, om befintliga
byggnader, då man är bunden av konstruktioner av befintliga byggnader.
Möjligheterna att nu åstadkomma ett modernt undervisningssjukhus i
Umeå är därför mycket goda och det synes mig lämpligt att statsmakterna
begagnar denna möjlighet, som sällan torde aterkomma.
Förslag och kostnadsberäkningar. Enligt reservantens
förslag skall det ökade behovet av propedeutiska och kliniska utbildningsplatser
tillgodoses dels genom att i Umeå inrättas en medicinsk läroanstalt,
vid vilken årligen intages 40 medicinare för propedeutisk och därefter klinisk
utbildning, dels genom att vid medicinska fakulteten i Göteborg ärligen för
motsvarande utbildning intages 25 medicinare utöver det antal, som vid
fakulteten nu erhåller dylik utbildning. Kostnaderna för förslagets genomförande
sammanfattar reservanten på följande sätt:
Avlöningar |
Årliga kostnader Materiel |
Övriga |
Engångs- kostnader |
|
Propedeutiska året i Umeå........ Fortsatt klinisk utbildning i Umeå . . |
619 120 1 138 156 |
100 000 217 000 98 750 |
1 163 100 |
7 000 000 |
Kronor |
2 422 707 |
415 750 |
1 163 100 |
10 411 200 |
Den årliga kostnadsökningen skulle således uppgå till cirka 4 miljoner
kronor och engångskostnaderna till cirka 10,4 miljoner kronor. Härvid är
dock att märka att engångskostnaderna för propedeutiska året i Umeå
är approximativa.
Reservanten föreslår, att den nya läroanstalten inrättas från och med den
1 juli 1958.
Därest förslaget om inrättande från och med den 1 juli 1958 av en medicinsk
högskola i Umeå, avsedd för undervisningen efter medicine kandidat-examen,
av ekonomiska skäl icke nu anses genomförbart, bör i vart
fall en medicinsk högskola inrättas från sagda tidpunkt, avseende utbildningen
efter det propedeutiska aret.
Yttranden
I den mån redogörelse här icke lämnas för innehållet i remissyttrandena
torde få hänvisas till propositionen nr 91 s. 28—43.
I remissyttrandena har anförts bland annat följande.
Medicinska jakulteten i Uppsala biträder det av utredningen förordade
alternativet »Befintliga lärosäten». För den händelse att en medicinsk utbildningsanstalt
skall förläggas till Norrland avstyrker fakulteten bestämt.
10
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957
inrättandet av en enbart klinisk sådan. Enligt fakultetens mening är det
synnerhgen angelaget, att en dylik utbildningsanstalt utbygges till en full•
m” reservaf’lt 1 fakulteten, professor Blix förordar en klinisk läroanstalt
\ Norrland, begransad tills vidare för utbildning efter det propedeutiska
aiet och beraknad för ett elevantal av 40 per år samt förlagd till Umeå
Vad alternativet »Befintliga lärosäten» beträffar finner reservanten ett
realiserande av detsamma förenat med avsevärda svårigheter, då lokaler
och patientunderlag icke på alla punkter kan anses fullt tillfredsställande
Over huvud taget innebar sistnämnda alternativ enligt reservantens uppfattning
eu pressning till gränsen av det möjliga. Det torde därför knappast
kunna lorordas annat än som en utväg i ett nödläge eller som ett
provisorium.
Det större konsistoriet i Uppsala ansluter sig till fakultetens ståndpunkt.
Sju reservanter i konsistoriet, professorerna Strömbäck, Ekelöf, MalmströmFredga,
Nannfeldt, Collinder och Segerstedt instämmer för sin del
i vad takultetsreservanten Blix anfört.
Medicinska fakulteten och det större konsistoriet i Lund tillstyrker det
av utredningen förordade alternativet »Befintliga lärosäten» och avstyrker
bestämt, att klinisk utbildning förlägges till Norrland.
. Medicinska fakulteten och det större konsistoriet i Göteborg förklarar
sig val mse de fordelar en klinisk utbildningsanstalt i Norrland skulle innebara
för sjukvården i denna landsdel. Med hänsyn till de nackdelar utredmngen
tunmt förbundna med en dylik anstalt måste emellertid alternativet
5>" orrland» sta klart tillbaka för alternativet »Befintliga lärosäten».
. Lärarkollegiet vid karolinska institutet ansluter sig till det av utrednmgen
forordade alternativet »Befintliga lärosäten» och avvisar alternativet
».Norrland».
Universitetskanslern förordar, att från och med den 1 juli 1958 upprättas
en medicinsk högskola i Umeå, avsedd för en årlig intagning av 40
studerande och med en organisatorisk anknytning till Uppsala universitet.
Umea-anstadten bor enligt kanslern aven omfatta den propedeutiska underxisnmgen
Till en början bör den dock uppbyggas för enbart klinisk utbildnmg.
Innan propedeutundervisningen förlägges till läroanstalten, bör
lamhgen den praktiska utformningen av i samband därmed stående frågor
utredas av eu organisationskommitté, som tillika bör fungera som statligt
torhandlmgsorgan med vederbörande i Umeå. Vid sådant förhållande måste
hela den propedeutiska undervisningen för det ökade antalet medicine studerande
övergångsvis anordnas vid nu befintliga medicinska lärosäten
Kanslern utgar damd från att denna utbildning kan komma till stånd
enligt de av utredningen uppdragna riktlinjerna. Vid universiteten i Uppsala
och Lund föreslagna nya lönegradsplacerade befattningar, tillhörande
ämnen som ingar i det propedeutiska året, bör enligt kanslerns mening i
a\ xaktan pa att klarhet vmnes rörande anordnandet av den propedeutiska
utbildningen i Umea tills vidare tillsättas såsom extra tjänstemän eller
avlönas med däremot svarande arvoden.
Kanslern ansluter sig till utredningens uttalanden beträffande det kommande
fakarbehovet och intagningen av medicine studerande. Han tillogar
emellertid att, såvitt han knnde finna, försiktigheten bjöde att man
under en avsevard tid framåt räknade med ett icke oväsentligt successivt
stegrat behov av läkare mom vårt land.
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1937
11
Kanslern instämmer i den kritik, som reservanten i medicinska fakulteten
och de sju reservanterna i större konsistoriet i Uppsala riktat mot
alternativet »Befintliga lärosäten». Därjämte understryker kanslern de
argument, som nyssnämnda reservanter anfört till förmån för Norrlandsalternativet.
Kanslern erinrar vidare om de allvarliga problem, inför vilka nian inom
kort kommer att stå genom den förutsedda successivt ökade tillströmningen
av studerande till våra universitet och högskolor. Enligt 1955 års umversitetsutredning
beräknas antalet universitets- och högskokstuderande
komma att stiga från nu icke fullt 23 000 till drygt 40 000 år 1965. En
dylik tillströmning innebär, att nämnda lärosäten måste under det instundande
decenniet ges en i det närmaste fördubblad utbildningskapacitet.
Den press på den nuvarande universitets- och högskoleorganisationen, som
en dylik utveckling kommer att medföra, måste enligt kanslerns mening
aktualisera tanken på att redan nu vidtaga åtgärder i svfte att iviss man
sprida den akademiska undervisningen och forskningen inom vart land i
stället för att ytterligare utvidga ifrågavarande organisation i en utsträckning,
som säkerligen kommer att i olika avseenden medföra starkt framträdande
olägenheter såväl för undervisning och forskning som för de
studerande. Kanslern pekar bland annat på de problem, som sammanhänger
med frågan om anskaffandet av bostäder och institutionslokaler i
erforderlig utsträckning, problem vilka redan under för närvarande föreliggande
förhållanden är svåra att bemästra. Härtill kommer de svårigheter
av administrativ art, som är att förvänta, därest de förefintliga universiteten
och högskolorna sväller ut till en storleksordning väsentligt överstigande
den nuvarande. Ett förläggande av en del av den akademiska undervisningen
och forskningen till ett nyupprättat akademiskt lärosäte maste
enligt kanslerns mening i icke oväsentlig man vara ägnat att bidiaga till
att lösa omförmälda problem.
Vad förläggningsorten beträffar har kanslern kommit till den uppfattningen
att Umeå bör i första hand komma i fråga. Härför talar enligt
kanslerns mening de påbörjade planerings- och nybyggnadsarbetena vid
Umeå lasarett, vilka utan alltför stora merkostnader kan utformas med
hänsyn även till undervisningens och forskningens behov (ett senare apterande
av dessa för nämnda ändamål skulle givetvis medföra avsevarda
merkostnader), förekomsten av det vetenskapliga biblioteket i Umea, delvis
uppbyggt på det s. k. femte exemplaret, förläggningen i Umeå av den
odontologiska högskolekliniken, de goda möjligheterna att i Umeå pa längre
sikt och även provisoriskt kunna lösa lokalfrågan för erforderliga institutioner
för utbildning under det propedeutiska året, om jämväl denna utbildning
skulle förläggas till den nya medicinska läroanstalten, det för narvarande
rådande förhållandet med ett flertal vakanta och inom nära
framtid ledigblivande lasarettsläkarbefattningar i Umeå, de förutsättningar,
som torde föreligga för ernående av en ur statens synpunkt tillfredsställande
uppgörelse med Västerbottens läns landsting såsom huvudman
för Umeå lasarett samt de gynnsamma betingelser, som synes forefinnas
för att Umeå stad bidrager till att lösa bostadsfrågorna tor saval
personalen vid högskolan som dess elever.
Om det vid kommande prognosundersökningar skulle visa sig att det
årliga intaget av medicine studerande bör minskas, anser kanslern, att den
härav föranledda minskningen av utbildningskapaciteten i första hand bor
12
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957
äga rum vid de lärosäten, som nu omfattar det största intaget, nämligen
\ul larosatena i Stockholm och Göteborg. Någon risk för att lokalutrymmen
härigenom i nämnvärd mån skulle komma att bli outnyttjade torde
enligt kanslerns asikt icke kunna befaras med hänsyn till det stora behov
av lorsknmgsut rymmen, som föreligger och varmed man även framdeles
torde ha anledning räkna.
Medicinalstyrelsen förordar alternativet »Norrland» men anser sm —
i anlednmg av till styrelsens chef nyligen lämnat uppdrag att uppgöra°förslag
ill regionplan för den mera specialiserade sjukvården, vilket äger
nara beröringspunkter med den lokala förläggningen av en medicinsk utbildnmgsanstalt
! Norrland - icke nu böra taställning till frågan om lämpöaste
forlaggmngsort för anstalten. Styrelsen ifrågasätter, om icke eu
medicinsk utbildmngsanstalt i Norrland under utbyggnadstiden lämpligen
UppsalarganiSeraS S°m Cn hö^skolefilial till den medicinska fakulteten i
I fråga om alternativet »Befintliga lärosäten» framhåller medicinalstvreJsen,
att styrelsen i andra sammanhang, bland annat vid överläggningar
med medicinska fakulteten i Uppsala, fått det bestämda intrycket, att man
redan i nuvarande lage kampade med svårigheter att tillgodose den kliniska
undervisningen med tillräckligt patientunderlag. För Uppsalas del
torde dessa svårigheter ytterligare accentueras, om intagningen av medicine
studerande liojes till 80 per läsår.
Vad härefter gäller alternativet »Norrland» anser medicinalstyrelsen att
de olagenheter utredningen funnit förknippade med detsamma torde låta
sig bemastras utan alltför stora svårigheter. Vidare framhåller medicinalstyretsen,
att en medicinsk utbildmngsanstalt i Norrland otvivelaktigt
skuile bil av stort värde såsom kulturmiljöskapande faktor och bidraga till
att norrländsk ungdom i okad omfattning intresserade sig för akademiska
studier i allmänhet och medicinska i synnerhet. Antalet medicine studerande
från JSorrland är i förhållande till studerande från andra delar av
landet lagt. Inrättandet av en utbildmngsanstalt i Norrland skulle sannohkt
verksamt kdraga till att höja antalet studerande från denna landsdel.
,a! studieekonomiska som miljöpsykologiska faktorer kan enl Ui stvrelsens
asikt förväntas verka i denna riktning. Medicinalstyrelsen framhaher
vidare, att en medicinsk utbildmngsanstalt även lämnar klinisk utbildnmg
efter medicine licentiatexamen. Beredande av dylika utbildningsmojhgheter
i norra Sverige skulle därför säkerligen stimulera norrlänningar
icke blott att i okad utsträckning välja läkaryrket utan även att efter avslutad
grundutbildning kvarstanna för specialistutbildning och eventuell
framtida verksamhet i Norrland. Fm förbättrad rekrytering av läkare till
denna landsdel, dar läkartätheten för närvarande är cirka 50 procent lägre
an,för riket i ovngt, är enligt medicinalstyrelsens mening ur hälso- och
sjukvardssynpunkt ytterst angelägen. Framför allt skulle uppbyggandet av
en lakarutbildningsanstalt i norra Sverige få gynnsamma följder för sjukvården.
Ut bildningsanstalten skulle självfallet komma att framstå som
Norrlands medicinska centrum. Dess inrättande blir enligt medieinalstvrelsen
liktydigt med att Norrland erhåller ett högt kvalificerat och differentierat
sjukhus som kan tillgodose även den mest specialiserade sjukim
varf. atnUifande invånarna nu måste resa betydande sträckor.
Med hansyn till bland annat de liogre kostnader, som alternativet »Norrland»
medför, ar det enligt styrelsens mening givet att, därest den nu
13
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1937
tillämpade intagningsvolvmen vore allenast temporär och kunde förväntas
om något tiotal år bli minskad, det skulle vara mindre väl motiverat att
inrätta en helt ny utbildningsanstalt för läkare. Medicinalstyrelsen räknar
emellertid icke med att för tiden efter 1970 en så väsentlig minskning av
intagningen av medicine studerande kommer att genomföras, att förslaget
om en norrländsk utbildningsanstalt för medicinare av denna anledning
ter sig äventyrligt.
Arbetsmarknadsstyrelsen ansluter sig till det av utredningen förordade
alternativet »Befintliga lärosäten». Styrelsen uttalar dock, att den är synnerligen
förstående för tanken, att medicinsk utbildning skulle anordnas
även i Norrland.
Statskontoret biträder det av utredningen förordade alternativet »Befintliga
lärosäten» och avstyrker alternativet »Norrland».
Malmöhus läns landstings hälso- och sjukvårdsstyrelse ansluter sig till
det av utredningen förordade alternativet »Befintliga lärosäten».
Länsstyrelsen i Malmö förordar alternativet »Befintliga lärosäten» men
ifrågasätter beträffande omfördelningen av de kliniska utbildningsplatserna
om icke — trots härav föranledda ökade kostnader — platsantalet för
universitetets i Lund vidkommande borde utökas till 105 med anlitande
jämväl av de Malmö stad tillhöriga kliniker, som ännu icke tagits i anspråk
för undervisning.
Göteborgs sjukhusdirektion anser den av utredningen förordade utökningen
av antalet utbildningsplatser i Göteborg till 100 möjlig under förutsättning
bland annat, att vissa lokalutrymmen tillskapas samt att vissa
förstärkningar i fråga om personal, materiel och utrustning kommer till
stånd. _ .
Direktionen jör akademiska sjukhuset i Uppsala har inskränkt sig till att
beröra förutsättningarna för en utökning av antalet propedeutiska och
kliniska utbildningsplatser vid sjukhuset till 80. Därvid understryker direktionen
vikten av att det till följd härav uppkommande lokal- och personalbehovet
i tillfredsställande omfattning tillgodoses. Direktionen förklarar
sig vidare inse, att en ökad och intensifierad undervisning vid akademiska
sjukhuset kan vara förenad med olägenheter för sjukvården,
framförallt genom att patienterna mera utnyttjas i undervisningen. Det har
emellertid framgått, framhåller direktionen, att man avser att öka den
polikliniska undervisningen, vilket skulle komma att beröra en mycket stor
grupp av patienter, som hittills i allmänhet inte i särskilt stor omfattning
tagits i anspråk för undervisningen.
Uppsala läns landstings förvaltningsutskott har icke funnit anledning
yttra sig över alternativet »Norrland». Vad beträffar alternativet »Befintliga
lärosäten» ingår utskottet på detsamma endast i den man det berör
Uppsala. Utskottet ifrågasätter lämpligheten och önskvärdheten av ett
ökat antal medicine studerande i Uppsala, då det knappa patientunderlaget,
vilket huvudsakligen utgöres av invånare från Uppsala län, mahända i
alltför stor omfattning måste utnyttjas för undervisning och demonstration.
Utskottet förutsätter, att undervisningen ordnas så, att berättigad
hänsyn tages till patienterna.
Länsstyrelsen i Uppsala ansluter sig till det av utredningen förordade
alternativet »Befintliga lärosäten».
Västernorrlands läns landstings förvaltningsutskott ansluter sig till det
av utredningen förordade alternativet »Befintliga lärosäten». lör den hän
-
14
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957
delse att en förläggning av medicinsk utbildning till Norrland skulle komrna
i fråga förordar utskottet Sundsvall såsom förläggningsort, vare sig det
gäller en fullständig eller en enbart klinisk utbildningsanstalt. Utskottet
förklarar sig dela utredningens åsikter såväl i fråga om det framtida läkarbehovet
som beträffande nackdelarna med en ofullständig läroanstalt. Även
i vad angår behovet av utbyggda sjukhus instämmer utskottet helt med
utredningen. Utskottet anser sålunda att en fullt utbyggd läroanstalt i
Norrland skulle innebära en avsevärd förstärkning av sjukvården. Samtidigt
framhåller utskottet, att det ur sjukvårdssynpunkt måste inge allvarliga
betänkligheter om en sådan läroanstalt skulle förläggas till sådan ort
att ett flertal norrländska landsting därigenom skulle förhindras att utbygga
specialistvården på ett sätt, som ur sjukvårdssynpunkt kan anses
rationellt med hänsyn till den samlade norrländska befolkningens berättigade
anspråk på en differentierad sjukvård. Norrland är, påpekar utskottet,
ingalunda någon hel och odelbar enhet. Om man bortser från liinsgränserna,
torde man med hänsyn till befolkningsmässig och industriell
utveckling kunna utskilja ett övre Norrland med tyngdpunkten förlagd till
Norrbottens industriområden och med sitt sjukvårdscentrum i Boden samt
ett nedre Norrland med tyngdpunkten i Sundsvallsområdet och med lasarettet
i Sundsvall såsom ett centrum för sjukvården. Den industriella utvecklingen
inom Norrland pekar mot att nämnda tyngdpunkter ytterligare
kommer att accentueras. Det synes därför utskottet rationellt ur alla synpunkter
att man tar hänsyn härtill då det gäller att bedöma till vilken ort
eller vilka orter man skall förlägga sådan specialsjukvård för vilken ett
landstingsområde icke har tillräckligt befolkningsunderlag. Utskottet uttalar
såsom sin bestämda uppfattning, att en förläggning till Umeå av ett
undervisningssjukhus skulle komma att betjäna sjukvården i Norrland
mindre val än om man finge utbygga sjukvårdsenheterna i Boden respektive
bundsvall. Om man i första hand tar hänsyn till allmänhetens krav på
god sjukvård och anser, att detta bäst betjänas av ett centrum i nedre
Norrland och ett i övre Norrland och i andra hand till frågan om att till
nagot av dessa centra förlägga ett undervisningssj ukhus, synes det utskottet
följdriktigt, att man då måste tänka sig Sundsvall som bästa förlaggnmgsort.
Länsstyrelsen i Härnösand finner de av utredningen anförda skälen för
avvisandet av alternativet »Norrland» icke bärande. Det är enligt länsstyrelsens
uppfattning icke realistiskt att betrakta föreliggande fråga om
ökade utbildningsmöjligheter för läkare isolerad för sig. För att få rätta
proportioner pa skäl och motskäl maste man se denna fråga som en del av
det stora problemet hur ökade möjligheter till högre utbildning i framtiden
skall kunna beredas de ständigt växande årskullarna av studenter. Länsstyrelsen
kan icke ansluta sig till vare sig utredningens eller reservanten
Lundgrens förslag. Länsstyrelsen tänker sig närmast två akademiska läroanstalter
i Norrland, den ena för övre Norrland och den andra för nedre
Norrland. Ett försök till en gemensam lösning av övre Norrlands och nedre
Norrlands högskolefrågor anser länsstyrelsen icke kunna bli annat än ett
provisorium. Man maste som slutmål enligt länsstyrelsens mening sikta på
eu dubblering icke endast av högskolor utan jämväl av åtskilliga andra
institutioner. Vad beträffar det nu aktuella behovet av ytterligare medicinska
utbildningsplatser, anför länsstyrelsen vidare, torde när det gäller
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957
15
lokaliseringen inom Norrland på lång sikt sett alla skål tala för och inga
skäl tala mot Sundsvall.
Jämtlands läns landstings förvaltningsutskott förordar, att en medicinsk
läroanstalt upprättas i Norrland med förläggning antingen till Umeå eller
Sundsvall.
Länsstyrelsen i Östersund finner att alternativet »Befintliga lärosäten»
icke är lämpligt och förordar, att en medicinsk läroanstalt upprättas i
Norrland. Länsstyrelsen avser därvid närmast en klinisk utbildningsanstalt,
men förläggning dit jämväl av den propedeutiska utbildningen bör
enligt länsstyrelsens åsikt vara riktpunkten för den fortsatta utredning i
ärendet, som torde bli behövlig. Vad beträffar förläggningsort anser länsstyrelsen,
att Boden av geografiska skäl icke kan godtagas. Valet bör därför
enligt länsstyrelsens mening stå mellan Sundsvall och Umeå. Innan
slutlig ståndpunkt till förmån för den ena eller den andra av dessa städer
kan tagas, är enligt länsstyrelsens åsikt närmare utredning än den nu föreliggande
erforderlig.
VÖsterbottens läns landstings förvaltningsutskott ansluter sig till utredningsreservanten
Lundgrens förslag och förordar således, att en medicinsk
läroanstalt upprättas i Umeå, avsedd för utbildningen efter medicine kandidatexamen
och beräknad för ett elevantal av 40 per år. Utskottet upplyser,
att Västerbottens läns landsting är villigt att träffa överenskommelse
med staten om upplåtelse av Umeå lasarett för klinisk utbildning av
medicine studerande på i huvudsak samma villkor som överenskommits
enligt 1948 års avtal mellan staten och Göteborgs stad om Sahlgrenska
sjukhusets upplåtelse för motsvarande ändamål. Undervisningen skulle i
lokalhänseende kunna sammanfogas med sjukvården på ändamålsenligaste
sätt. De påbörjade nybyggnaderna — kostnadsberäknade till cirka
20 miljoner kronor — kan enligt utskottet utan alltför stora merkostnader
utformas speciellt med hänsyn till undervisningens och forskningens behov.
Det kommer utan tvivel att bli avsevärt dyrare att senare bygga om och
komplettera befintliga byggnader, så att de kan apteras för undervisningsoch
forskningsändamål. Om Umeå lasarett blir universitetssjukhus, skulle
statens utgifter för driften bli betydligt lägre än motsvarande kostnader
vid undervisningssjukhusen i Stockholm och Uppsala, under förutsättning
att samma grunder som i Göteborgsavtalet tillämpades.
Utskottet understryker särskilt, att tillskapandet av ett medicinskt forsknings-
och undervisningscentrum i övre Norrland framstår även såsom en
sjukvårdsangelägenhet av första ordningen, nagot som i förevarande sammanhang
måste tillmätas en mycket väsentlig betydelse.
Rekryteringen till universitet och högskolor har visat sig i icke obetydlig
utsträckning vara territoriellt bunden. För den norrländska ungdomen
skulle det bli av stor, icke minst ekonomisk betydelse att erhålla högskoleutbildning
i Norrland. Enligt föreliggande beräkningar kan antalet universitets-
och högskolcstuderande förväntas stiga från icke fullt 23 000
till 40 000 år 19G5. Universiteten och högskolorna måste alltså på tio år
ges en fördubblad utbildningskapacitet. Av denna anledning är det enligt
utskott et föga eftersträvansvärt att låta de nu förefintliga universiteten
och högskolorna svälla ut till liiroanslalter av den storleksordning, som den
sålunda beräknade studenttillströmningen kan förutses medföra. Högskolor
av sådan storleksordning måste bli administrativt ohanterliga, skapa eu
föga lämplig studiemiljö, medföra besvärande institutions- och bostads
-
16
Statsutskottets utlåtande nr 103 är 1957
problem samt verka förryckande på läroanstalternas akademiska karaktär
över huvud taget. Enligt utskottets mening synes tiden därför vara mogen
för att i viss man sprida den akademiska undervisningen och forskningen
inom vårt land i stället för att vidtaga åtgärder för utvidgande av den
nuvarande universitets- och högskoleorganisationen i en utsträckning, mot
vilken allvarliga och berättigade invändningar torde kunna resas.
Länsstyrelsen i Umeå ansluter sig till utredningsreservanten Lundgren.
Länsstyrelsen anser bristen på läkare i landet vara så stor, att behov föreIigger
av en helt ny medicinsk högskola. Med hänsyn till svårigheterna att
rekrytera läkare till Norrland bör denna förläggas dit.
Bodens stad avstyrker det av utredningen förordade alternativet »Befintliga
lärosäten» och hemställer, att beslut fattas om upprättande av en helt
ny medicinsk högskola i Norrland, förlagd till Boden.
Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott anser, att till Norrland
kan och bör förläggas en anstalt för klinisk utbildning av blivande läkare,
relativt snart omfattande också den propedeutiska utbildningen och framdeles
utbyggd till en fullständig medicinsk högskola. Som förläggningsort
ser utskottet helst Boden. För en sådan förläggning har enligt utskottets
uppfattning bärande skäl anförts. Utskottet anser sig emellertid icke böra
nu bestämt yrka härpå, da lokala önskemål icke bör få skymma eller
hindra det här föreliggande primära gemensamma norrlandsintresset.
Länsstyrelsen i Luleå uttalar sig för att en ny utbildningsanstalt upprättas
i Norrland. Frågan om anstaltens förläggning inom Norrland bör
enligt länsstyrelsens mening göras till föremål för ytterligare utredning.
Kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket finner övervägande
skäl tala för det av utredningsreservanten Lundgren framlagda
förslaget.
Det går enligt kommittén sålunda inte att komma förbi, att läkarbristen
representerar en utomordentligt allvarlig svaghet i hela vår hälso- och sjukvårdsorganisation.
Av sifferuppgifter för åtskilliga länder, som anförts av
utredningen, torde framgå att Sverige, om man bortser från Finland, har
den lägsta läkartätheten bland 21 ekonomiskt utvecklade länder.
Kommittén understryker, att läkarbristen i Norrland är särskilt utpräglad.
Antalet läkare per 10 000 invånare är där 40 procent lägre än i landet i
dess helhet. Privatpraktiker finns endast på ett fåtal platser och i mycket
obetydligt antal. Antalet sjukhusläkarbefattningar är något mindre i förhållande
till invånarantalet än för landet i övrigt och tages dessutom hänsyn
till vakanserna blir skillnaden större. Antalet provinsialläkare är —
om man tar hänsyn till vakanserna — icke större i förhållande till folkmängden
på landsbygden än i landets övriga delar. Svårigheterna att rekrytera
läkartjänsterna på ett kvantitativt och kvalitativt tillfredsställande
sätt är vida större i Norrland än annorstädes. De är dessutom växande. De
långa avstånden skapar ytterligare hinder för sjukvården. Härtill kommer
önskvärdheten av tillräckliga resurser för att komma tillrätta med Norrlands
speciella hälsovårdsproblem, i vad avser exempelvis vissa bristsjukdomar,
vissa hereditära sjukdomar samt tuberkulos. Förutsättningen för
att läkarbehovet i Norrland skall bli tillgodosett är enligt kommittén i
första hand, att den totala läkartillgången i landet blir tillfredsställande.
Men dessutom erfordras speciella åtgärder för Norrlands del.
, Efter företagen jämförelse mellan utredningsalternativen har kommittén
kommit till den uppfattningen att ett realiserande av alternativ »Be
-
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957
17
fintliga lärosäten» skulle medföra att utbildningskapaciteten vid ifrågavarande
lärosäten blir pressad på ett sätt som icke är lämpligt. Detta synes
kommittén än allvarligare mot bakgrunden av kommitténs antaganden rörande
det framtida läkarbehovet. Det går lättare än eljest, framhåller kommittén
vidare, att om så befinnes erforderligt öka de totala utbildningsresurserna
utöver vad som hittills planerats, om anordningar för medicinsk
utbildning börjat komma till stånd på ytterligare en plats. Av dessa skäl ter
det sig redan ur allmän rikssynpunkt angeläget, att en del av den kliniska
utbildningen förläggs till Norrland. Inte ens i en mera avlägsen
framtid behöver det befaras att den totala utbildningskapaciteten härmed
skulle bli för stor. Ty även om det framdeles skulle befinnas lämpligt att
åter minska det totala intaget av studenter vid medicinska fakulteter och
högskolor, betyder det inte att något egentligt överskott av utbildningskapacitet
uppstår. Det är i stället en fördel att undervisningen kan inriktas
på mindre grupper av studenter.
Kommittén tror inte, att den särskilt utpräglade läkarbristen i Norrland
kan hävas enbart därigenom, att en mindre andel av medicinarna får sin
kliniska utbildning förlagd till en norrlandsstad. För det ändamålet erfordras
enligt kommittén en hel rad åtgärder, som tillsammantaget kan medföra
en trängande nödvändig förbättring i förhållandena för Norrlands del.
Men i en sådan kombination av erforderliga åtgärder borde som ett av de
viktigare leden ingå en till Norrland förlagd medicinsk utbildning. Även
om man måste räkna med att flera av de i Norrland utbildade läkarna
kommer att slå sig ned söderut, kan det ändå inte vara utan vikt, att en
del av medicinarna under sin utbildning har kontakt med norrlandsmiljön.
Under åren 1951—55 har antalet studenter från de fyra nordligaste länen,
vilka börjat vid de medicinska högskolorna och fakulteterna, varit 40 procent
lägre än som svarar mot dessa läns andel i hela landets befolkningstal.
Över huvud taget har en akademisk utbildning på flera sätt en positiv
betydelse för utvecklingen i en landsdel, vilken visserligen är omöjlig att
mäta men som ändå måste vara avsevärd. Om en sådan undervisning får
komma till stånd och får vidare utvecklas i Norrland, bör det bland annat
kunna medverka till att till Norrland dragés flera ledande krafter mom
medicinen och till att norrlandsläkarnas känsla av isolering motverkas.
Tillkomsten av en medicinsk undervisningsanstalt innebär även garantier
för utvecklingen av ett undervisningssjukhus med möjligheter att förse
Norrland med den högt specialiserade sjukvård, som nu saknas i denna del
av landet. Norrland behöver ett räjongsjukhus för vissa specialiteter och ett
sådant räjongsjukhus förutsätter en anknytning till högre medicinsk undervisning
och forskning. Det är enligt kommittén inte utan vidare givet, att
alla lärare vid befintliga undervisningsanstalter, av vilka flera torde vara
inriktade på en starkt specialiserad forskning, i fråga om praktisk undervisningskompetens
alltid skulle vara överlägsna de i regel docentkompetenta
överläkare, som i första hand skulle komma i fråga för eu till Norrland
förlagd klinisk undervisning. Ändå anser kommittén det otvivelaktigt
riktigt, att vissa svårigheter av angiven art kan förväntas göra sig gällande
under ett första utvecklingsskede. För en högre medicinsk utbildning, som
1 alla avseenden skall vara fullt jämbördig med den som anordnas vid nu
befintliga undervisningsanstalter, kräves att den är förenad med intensiv
forskning. Tillgång till teoretiska institutioner kräves oeksa. Dessa ting fär
komma genom eu fortsatt successiv utveckling. Det ligger i sakens natur
2 — B ihan g till riksdagens protokoll 1057. G samt. Nr 103
18 Statsutskottets utlåtande nr 108 år 1957
och bör snarast betecknas som lyckligt, bland annat med hänsyn till
lärarrekryteringen, att en på ny plats förlagd akademisk undervisning på
detta sätt blir gradvis utbyggd. Från denna utgångspunkt ter det sig
föga rimligt att låta hänsynen till speciella startsvårigheter väga alltför
tungt. Att tillmäta sådana argument utslagsgivande betydelse är detsamma
som att säga att någon akademisk undervisning aldrig skall få förläggas
till Norrland — annat än möjligen på det ur ekonomiska och andra synpunkter
olämpliga sättet att en vetenskaplig utbildningsanstalt i alla avseenden
bygges helt färdig på en gång. En dylik argumentering vill kommittén
inte godtaga. Enligt kommitténs åsikt bör den till Norrland förlagda
kliniska utbildningen helst relativt snart omfatta också det propedeutiska
året och på grundval härav bör framdeles byggas en fullständig
medicinsk högskola i Norrland.
Statens institut för folkhälsan ansluter sig till det av utredningsmajoriteten
förordade alternativet »Befintliga lärosäten» men framhåller, att
flera av de synpunkter, som utredningsreservanten Lundgren anfört till
förmån för upprättande av en medicinsk läroanstalt i Norrland, synes väl
motiverade och värda att beaktas.
Svenska landstingsförbundet förklarar sig vara övertygat om att det
framtida läkarbehovet icke kan täckas genom de nuvarande utbildningsanstalterna.
Enligt förbundets mening erfordras ytterligare en fullständig
medicinsk högskola. Förbundet anser därför, att det ligger nära till
hands att nu taga första steget till skapandet av en ny högskola. Frågan
om den lämpligaste förläggningsplatsen för en sådan anstalt bör enligt förbundets
mening bli föremål för en snabb utredning.
Svenska stadsförbundets sjukvård sdelegation finner sig nödsakad tillstyrka
det av utredningsmajoriteten förordade alternativet »Befintliga lärosäten».
Samtidigt anser sig delegationen böra framhålla, att vid ett genomförande
eiv nämnda alternativ, utbildningskapaciteten vid befintliga lärosäten
måste anses ha tagits i anspråk i alltför stor omfattning än som är
tillfredsställande ur såväl utbildningens som sjukvårdens intresse. Med
hänsyn härtill och till att det beräknade antalet utbildningsplatser enligt
delegationens uppfattning är för lågt anser delegationen behov av ytterligare
en utbildningsanstalt föreligga. På grund härav och med hänsyn till
vad utredningsreservanten Lundgren anfört finner delegationen det angeläget
att anstalter vidtages för att förse Norrland med en medicinsk höaskola.
Svenska läkaresällskapet delar utredningens uppfattning i fråga om alternativet
»Norrland». Vad beträffar alternativet »Befintliga lärosäten» finner
läkaresällskapet det av utredningen beräknade antalet propedeutiska
och kliniska utbildningsplatser otillräckligt, då utredningen dels räknat
med för hög avgångsprocent under studierna fram till medicine kandidatexamen
dels icke räknat med reservplatser. Vidare vänder sig läkaresällskåpet
emot att alternativet »Befintliga lärosäten» omöjliggör ett fullföljande
av studierna vid samma lärosäte för ett 30-tal studerande per år,
vilka alltså måste hänvisas till annat lärosäte. Läkaresällskapet anser således,
att utredningens betänkande icke kan utan ytterligare utredning läggas
till grund för den avsedda utökningen av den propedeutiska och kliniska
utbildningen.
Sveriges läkarförbund avstyrker alternativet »Norrland».
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957
19
Departementschefen
Departementschefen har anfört i huvudsak följande.
Såsom framhållits från både läkarutbildningsutredningens och åtskilliga
remissinstansers sida talar en rad olika faktorer för att man maste räkna
med ett kraftigt ökat behov av läkare under flera årtionden framåt. Det
torde vara tillräckligt att här erinra om befolkningens successiva tillväxt,
den fortgående förskjutningen inom befolkningen mot relativt sett allt
större äldre åldersklasser, utbyggnaden av kroppssjukhusen, mentalsjukvårdens
upprustning, medicinens snabba utveckling i riktning mot olika
slag av specialvård, hälso- och sjukvårdsupplysningen samt den successiva
allmänna höjningen av levnadsstandarden med ökade krav på medicinsk
service från allmänhetens sida. Vidare må i detta sammanhang erinras om
att frågan om arbetstidsreglering för läkarna på sistone aktualiserats från
läkarhåll.
Vad beträffar det framtida läkarbehovet bör även framhållas, att det
också finns vissa faktorer, som verkar återhållande på behovsökningen.
Härvid bör särskilt nämnas de förbättrade medicinska behandlingsmetoder,
som fortgående framkommer på olika vårdområden.
Såsom framgår av det anförda är de faktorer, som paverkar lålmrbehovet,
dels så många och dels av sådan art, att det är mycket vanskligt att
uppgöra behovsprognoser för längre tidsperioder. I detta sammanhang må
påpekas, att behovsprognoser, som hittills utförts och som i efterhand
kunnat jämföras med den faktiska utvecklingen, visat sig ligga för lågt.
I detta sammanhang torde jag vidare få erinra om att antalet invånare
per läkare i vårt land för närvarande är större än i de flesta andra kulturländer
och att så kommer att vara förhållandet lång tid framåt. Enligt
uppgift i läkarutbildningsutredningens betänkande var vid ingången av år
1955 antalet invånare per läkare i Sverige 1 350, medan motsvarande antal
vid samma tid var i Danmark 800 och i Norge 900. Först i mitten av 1970-talet kommer vi med nuvarande intagning att uppnå den läkartäthet, som
år 1955 rådde i Danmark. Ehuru de anförda uppgifterna av olika skäl icke
är fullt jämförbara, torde de i detta sammanhang ha ett visst intresse.
För alternativet »Befintliga lärosäten» beräknar utredningen de årliga
kostnaderna till omkring 2 miljoner kronor och engångskostnaderna till
omkring 0,5 miljoner kronor. För alternativet »Norrland» beräknar utredningen
de årliga kostnaderna till cirka 3,8 miljoner kronor och engångskostnaderna
till mellan 1,8 och 3,8 miljoner kronor beroende på vilken
förläggningsort som viiljes. Enligt de av utredningsreservanten redovisade
kostnadsberäkningarna skulle ett genomförande av hans förslag kräva cirka
4 miljoner i årliga kostnader och cirka 10,4 miljoner i engångskostnader.
Sistnämnda engångskostnader synes emellertid utredningens majoritet vilja
uppskatta till omkring 23 miljoner kronor.
Då utredningens majoritet givit alternativet »Befintliga lärosäten» företräde
framför alternativet »Norrland», har detta skett efter ett vägande
av de för- och nackdelar, som enligt majoritetens uppfattning är förenade
med de olika alternativen. Med hänsyn till utbildningens kvalitet, förutsättningarna
för medicinsk forskning, önskvärdheten av att studenterna i sa
ringa utsträckning som möjligt tvingas byta studieort samt de statsfinansiclla
konsekvenserna har majoriteten ansett, att alternativet »Befintliga
20
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1057
htrosäU-n» bör givas ett avgjort företräde. Vad majoriteten åberopat till
.stöd töi sitt ställningstagande har delvis tillbakavisats av utredningsreservanten.
Denne bär funnit vissa av de skäl, som majoriteten anfört mot alternativet
»Norrland», överdrivna och påpekat, att de åsyftade nackdelarna
delvis är övergångsföreteelser. Han har vidare framhävt vissa s. k. »positiva
norrlandssynpunkter» till förmån för detta alternativ.
I remissyttrandena har meningarna varit starkt delade i fråga om valet
av alternativ. Anmärkas bör emellertid, att den centrala universitetsmyndigheten,
universitetskanslern, och den centrala hälso- och sjukvårdsmyndigheten,
medicinalstyrelsen, samt den sittande kommittén för översyn av
hälso- och sjukvården i riket alla tillstyrkt inrättande av en ny medicinsk
läroanstalt i Norrland.
Såsom jag inledningsvis nämnt är beredningen inom ecklesiastikdepartementet
av föreliggande ärende ännu icke helt avslutad. Efter den beredning,
som nu medhunnits, anser jag emellertid, att övervägande skäl talar
ior att den erforderliga utbyggnaden av utbildningskapaciteten bör ske
genom inrättande av eu ny medicinsk läroanstalt i Norrland. Till stöd för
denna mm uppfattning vill jag anföra följande.
Man torde ha att räkna med ett kraftigt ökat behov av läkare under
•u™ fonden framåt. Huruvida den nuvarande utbildningskapaciteten är
ti.lrackhg på längre sikt, är emellertid svårt att nu bestämt yttra sig om,
da det med hänsyn till mångfalden av inverkande faktorer inte är möjligt
att uppgöra någon säker behovsprognos för en längre tidsperiod. Enligt
mm mening kan man dock från de utgångspunkter som nu föreligger för
en bedömning förutse, att intagningen av medicine studerande kan komma
att behöva ytterligare ökas i en icke avlägsen framtid. Med tanke på den
utomordentligt viktiga samhällsfunktion, som läkarkåren har att fylla, är
det i hög grad angeläget, att läkartillgången i framtiden kan bli tillräcklig
och att den nu och under åtskilliga år framåt rådande läkarbristen inte
bhr en permanent företeelse. Tungt vägande skäl talar därför för att man
planlägger utbildningsorganisationen på längre sikt och därvid som en
riktpunkt uppställer, att en ytterligare ökning av utbildningskapaciteten
vid behov skall kunna ske utan onödig tidsutdräkt. Givet är att det går
avsevärt lättare att senare ytterligare öka utbildningskapaciteten, om man
nu börjar vidtaga anordningar för medicinsk utbildning på ännu en plats.
Erfarenheten visar att det tar lång tid att bygga upp en ny medicinsk
läroanstalt. För vår nyaste medicinska utbildningsanstalt, den i Göteborg,
kan sålunda utbyggnadstiden beräknas till drygt ett decennium.
Vid betänkandets remissbehandling har understrukits, att alternativet
»Befintliga lärosäten» — särskilt vad beträffar Uppsala — på grund av det
begränsade patientmaterialet vid vederbörande undervisningssjukhus vore
behäftat med vissa svagheter sett från undervisningssynpunkt och även
förutsatte, att patienterna i alltför stor omfattning finge utnyttjas för demonstration
eller eljest i undervisningssyfte. Detta alternativ betraktas,
bland annat med hänsyn härtill, på många punkter såsom en pressning intill
gränsen av det möjliga och anses därför knappast kunna förordas annat
än som en utväg i ett nödläge eller som ett rent provisorium. Enligt min
mening måste dessa synpunkter tillmätas stor betydelse, när det gäller att
taga ställning till de framlagda alternativa förslagen. Jag vill vidare tillägga
att (let synes mig angeläget, att vid undervisningssjukhusen den enskilde
patienten icke i alltför betungande grad utnyttjas såsom studieobjekt.
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957
21
Enligt föreliggande kostnadsberäkningar skulle alternativet »Norrland»
bli betydligt mera kostnadskrävande än alternativet »Befintliga lärosäten».
I flera remissyttranden har emellertid påpekats, att sistnämnda alternativ
nödvändiggör betydande ny- och ombyggnader vid befintliga undervisningssjukhus,
vartill hänsyn icke tagits i nämnda kostnadsberäkningar.
Tydligt är att ett genomförande av alternativet »Befintliga lärosäten» i
nuvarande läge innebär ett maximalt utnyttjande av de nuvarande läroanstalternas
undervisningsresurser. Lika tydligt är att en ytterligare ökning
framdeles av den totala utbildningskapaciteten — vilket såsom jag
tidigare nämnt kan bli erforderligt — blir mycket kostnadskrävande, om
den helt skall genomföras vid de nuvarande läroanstalter, där en dylik
ökning överhuvudtaget är möjlig.
Vad beträffar kostnadssynpunkterna må vidare framhållas, att vid det av
norrlandssjukhusen, som enligt min mening närmast bör ifrågakomma som
undervisningssjukhus, nämligen lasarettet i Umeå, för närvarande pågår
eller planeras ny- och ombyggnadsarbeten, vilka utan alltför stora merkostnader
kan utformas med hänsyn till undervisningens och forskningens
behov. Att vid en framtida tidpunkt omändra de då färdigställda byggnaderna,
så att nyssnämnda behov kan tillgodoses, torde däremot medföra
betydligt större kostnader.
Såsom framgår av min förut lämnade redogörelse är läkarbristen särskilt
utpräglad i Norrland. Läkartätheten är där för närvarande — enligt uppgift
av medicinalstyrelsen — omkring 50 procent lägre än i landet i övrigt.
En av de orsaker, som bidrager härtill, torde vara, att antalet medicine
studerande från Norrland är proportionellt sett avsevärt lägre än antalet
sådana studerande från övriga delar av landet. Till belysning härav kan
nämnas, att antalet studenter från de fyra nordligaste länen, som under
åren 1951—1955 inskrevs vid de medicinska läroanstalterna, var 40 procent
lägre än som svarade mot dessa läns andel i hela landets befolkningstal.
Det finns grundad anledning antaga, att inrättandet av en medicinsk
läroanstalt i Norrland skulle verksamt bidraga till att öka antalet medicine
studerande från denna landsdel. Med hänsyn till att vid en medicinsk läroanstalt
vidare gives bland annat klinisk utbildning efter medicine licentiatexamen
torde inrättandet av en dylik läroanstalt kunna stimulera norrlänningarna
icke blott att — såsom nyss nämnts — i ökad utsträckning
välja läkaryrket utan även att efter avslutad grundutbildning kvarstanna
för specialistutbildning och eventuellt framtida verksamhet i Norrland.
I detta sammanhang vill jag även understryka, att jag anser det från
mera allmänna synpunkter synnerligen motiverat att akademisk undervisning
förliigges till Norrland.
Inrättandet av en medicinsk utbildningsanstalt i Norrland skulle vidare
medföra en betydande och angelägen förstärkning av sjukvårdsresurserna
inom denna landsdel. Härigenom skulle Norrland sålunda erhålla ett undervisningssjukhus
med högt utvecklade och specialiserade vårdresurser.
Med hänsyn till den pågående och väntade expansionen av den akademiska
undervisningen och forskningen överhuvudtaget har i vissa remissyttranden
framhållits, att vägande skäl kunde anföras för att den nuvarande
universitets- och högskoleorganisationen utbyggdes med ytterligare
(‘It lärosäte. Därest så skedde skulle det bli lättare att lösa bland annat
bostadsproblemet för lärare, övrig personal och studenter samt frågan om
arbetskraft för kliniker, laboratorier och andra institutioner.
22
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957
Enligt min mening bör en till Norrland förlagd läroanstalt omfatta även
den propedeutiska undervisningen. Att anordna dylik undervisning redan
då verksamheten vid läroanstalten startar torde, såvitt nu kan bedömas,
doek knappast vara möjligt. Nu avsedda svaghet från utbildningssynpunkt
är emellertid begränsad till ett övergångsstadium. Angeläget är att detta
övergångsstadium icke blir längre utdraget än nödvändigt. Vad beträffar
lärarfrågan vill jag erinra om att flera viktiga läkartjänster vid Emea lasarett
för närvarande är eller under de närmaste åren beräknas bli vakanta.
Under den fortsatta beredningen av ärendet avser jag att låta noga undersöka
de möjligheter, som kan erbjuda sig att lösa lärarfrågan på ett tillfredsställande
sätt.
Avsaknaden av teoretiska institutioner vid den avsedda medicinska läroanstalten
i Norrland innebär självfallet för densamma en svaghet. Såväl
utredningsreservanten som medicinalstyrelsen har emellertid anvisat utvägar,
varigenom denna svaghet skulle kunna icke oväsentligt reduceras.
Därest nämnda läroanstalt — såsom ifrågasatts av bland annat kanslern
och vilket enligt min mening bör övervägas — kunde under uppbyggnadstiden
på lämpligt sätt anknytas till någon av de nuvarande medicinska
lärosätena, exempelvis universitetet i Uppsala, skulle norrlandshögskolan
härigenom kunna erhålla ett värdefullt stöd för bedrivande av vetenskaplig
forskning.
Som jag förut framhållit anser jag övervägande skäl tala för att den
erforderliga utbyggnaden av utbildningskapaciteten bör ske genom inrättande
av en ny medicinsk läroanstalt i Norrland. Vad beträffar läroanstaltens
utformning så bör denna i enlighet med vad jag tidigare förordat omfatta
såväl propedeutisk som klinisk utbildning. Läroanstalten torde vidare
böra dimensioneras för en årlig intagning av 40 elever. De i (ivrigt erforderliga
25 propedeutiska och kliniska utbildningsplatserna skulle anordnas vid
medicinska fakulteten i Göteborg. Någon ökning av antalet dylika platser
i Uppsala och Lund erfordras alltså icke enligt detta förslag.
Vad angår valet av förläggningsort anser jag, att de starkaste skälen kan
anföras för läroanstaltens förläggning till Umeå. Härför talar enligt min mening
främst, att statsmakterna till Umeå redan förlagt tandläkarutbildning
och rättsmedicinsk institution samt att där finns ett under uppbyggnad
varande vetenskapligt bibliotek, delvis uppbyggt på det s. k. femte exemplaret.
Vad beträffar tandläkarutbildningen i Umeå må framhållas, att
denna för närvarande icke är fullständig. De studerande erhåller sålunda
3:e—8:e terminernas undervisning i Umeå, medan studierna under l:a och
2:a samt 9:e och 10:e terminerna är förlagda till Stockholm. I den mån en
medicinsk läroanstalt utbygges i Umeå, torde även skapas förutsättningar
för att dit överflytta en större del av den odontologiska utbildningen.
Gynnsamma förutsättningar uppkommer överhuvudtaget för ett samgående
i fråga om undervisning och forskning mellan den medicinska läroanstalten
och den redan förefintliga odontologiska läroanstalten. Såsom ett ytterligare
skäl för den medicinska läroanstaltens förläggning till Umeå vill jag
tillägga, att för lasarettet i Umeå — såsom jag tidigare antytt — stora nyoch
ombyggnader är aktuella och i viss utsträckning redan påbörjade.
Dessa bör utan alltför stora svårigheter kunna modifieras med hänsyn till
undervisningens och forskningens behov.
De av utredningens majoritet och förutnämnda reservant framlagda kostnadsberäkningarna
för en medicinsk läroanstalt i Umeå är allenast approxi
-
23
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957
mativa. De definitiva kostnaderna kan icke fastställas förrän efter° överläggningar
med företrädare för Västerbottens läns landsting och Umeå stad.
Även åtskilliga andra spörsmål torde nödvändiggöra överläggningar med
nämnda parter, innan definitiv ställning kan tagas i föreliggande ärende.
Det fortsatta arbetet med här avsedda frågor och vissa andra, nu icke
tillräckligt utredda frågor — bland annat den av mig förut antydda lärarfrågan
— torde böra anförtros åt en särskild beredning inom ecklesiastikdepartementet.
Det är min avsikt, att detta arbete skall bedrivas i sådan
takt, att principproposition i ämnet kan föreläggas årets riksdag under
höstsessionen. Ett ställningstagande i princip från statsmakternas sida redan
i år torde nämligen vara nödvändigt, för att förberedelserna för anordnande
av klinisk utbildning i Umeå från och med läsåret 1958/59 skall
kunna medhinnas.
Under alla förhållanden måste den propedeutiska undervisningen under
läsåret 1957/58 för det ökade antalet elever, som intogs läsåret 1955/56,
anordnas vid befintliga medicinska lärosäten.
Propedeutisk undervisning under läsåret 1957/58
I propositionen föreslås, att den propedeutiska undervisningen under
läsåret 1957/58 för det ökade antal elever, som intogs läsåret 1955/56,
skall anordnas vid befintliga lärosäten i enlighet med utredningens förslag.
Antalet propedeutiska utbildningsplatser föreslås alltså ökat i Uppsala med
20 till 80, i Lund med 20 till 90 och i Göteborg med 25 till 100, medan platsantalet
i Stockholm bibehålies oförändrat. Den av Kungl. Maj:t för ändamålet
äskade medelsanvisningen framgår av följande sammanställning:
1. Personalförstärkningar in. in......
2. Materiel.......................
3. Byggnads- och omändringsarbeten
4. Utrustning.....................
............. 640 700
............. 76 000
............. 83 800
............. 277 500
Summa kronor 1 078 000
I vad gäller personalförstärkningar m. m. innebär Kungl. Maj:ts förslag
följande.
I. Uppsala
1) förste assistent,
2) laboratoriebiträde i högst lönegrad 13,
buda för allmän bakteriologi,
3) förste assistent i stället för förste amanuens
för klinisk bakteriologi,
4) två biträdande lärare (å 17 280 kronor),
5) två förste assistenter,
6) indragning av en andre assistent,
7) två förste amanuenser,
8) tre tredje amanuenser,
9) två laboratoriebitriiden i högst lönegrad 13,
allt för patologi,
10) förste assistent,
11) förste amanuens,
12) laboratoriebiträde i högst lönegrad 13,
samtliga för farmakologi,
13) översköterska i lönegrad 15 för klinisk kemi,
14) två kurser i kliniska undersökningsmetoder
(kostnad 4 950 kronor),
15) två demonstrationskurser i sjukvårdsteknik
och fysikalisk terapi (kostnad 3 000 kronor),
16) förste underläkare, avsedd för propedeutisk
undervisning och med placering vid lungkliniken.
24
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957
II. Lund — Malmö
1) förste assistent,
2) disk- och steriliseringsbiträde i lönegrad 6,
båda för allmän bakteriologi (Lund),
3) förste assistent i stället för förste amanuens
för klinisk bakteriologi (Lund),
4) förste assistent i stället för förste amanuens
för klinisk bakteriologi (Malmö),
5) biträdande lärare (å 17 280 kronor),
6) förste assistent,
7) indragning av en andre assistent,
8) förste amanuens,
9) laboratoriebiträde i högst lönegrad 13,
allt för patologi (Lund),
10) biträdande lärare (ä 17 280 kronor),
11) förste assistent,
12) indragning av en andre assistent,
13) förste amanuens,
14) en tredje amanuens,
15) laboratoriebiträde i högst lönegrad 13,
allt för patologi (Malmö),
16) förste assistent,
17) förste amanuens,
18) laboratoriebiträde i högst lönegrad 13,
samtliga för farmakologi (Lund),
19) två översköterskor i lönegrad 15 för klinisk
kemi (Lund),
20) översköterska i lönegrad 15,
21) klinisk amanuens,
båda för klinisk kemi (Malmö),
22) dubblering av vissa delar av kursen i kliniska
undersökningsmetoder (Lund; kostnad
1 600 kronor),
23) klinisk amanuens, avsedd för propedeutisk
undervisning och med placering vid reumatologiska
kliniken (Lund),
24) kanslibiträde i lönegrad 11 vid reumatologiska
kliniken (Lund),
25) dubblering av översiktskursen i kirurgi
(Lund; kostnad 1 750 kronor),
26) dubblering av vissa delar av översiktskursen
i kliniska undersökningsmetoder (Malmö;
kostnad 1 600 kronor),
27) klinisk amanuens, avsedd för propedeutisk
undervisning och med placering vid medicinska
kliniken (Malmö).
III.
1) förste assistent,
2) tredje amanuens,
båda för allmän bakteriologi,
3) förste amanuens för klinisk bakteriologi,
4) två biträdande lärare (å 17 280 kronor),
5) två förste assistenter,
6) indragning av en andre assistent,
7) två förste amanuenser,
8) tre tredje amanuenser,
9) två laboratoriebiträden i högst lönegrad 13
allt för patologi,
10) förste assistent,
11) tredje amanuens,
12) laboratoriebiträde i högst lönegrad 13,
samtliga för farmakologi,
13) indragning av en förste assistent,
14) översköterska i lönegrad 15,
15) klinisk amanuens,
allt för klinisk kemi,
16) två översiktskurser i medicin (kostnad 3 500
kronor),
17) två kurser i kliniska undersökningsmetoder
(kostnad 4 950 kronor),
18) två demonstrationskurser i sjukvårdsteknik
och fysikalisk terapi (kostnad 3 000 kronor),
19) klinisk amanuens, avsedd för propedeutisk
undervisning samt med placering enligt utredningen
vid medicinska kliniken I å Sahlgrenska
sjukhuset och enligt kanslern vid
medicinska kliniken II å Vasa sjukhus,
20) dubblering av översiktskursen i kirurgi
(kostnad 3 500 kronor).
Enligt departementschefen böra de av honom förordade lönegradsplacerade
tjänsterna inrättas som extra tjänster under nästa budgetår.
Departementschejen har därjämte hemställt om anvisande av en särskild
medelsanvisning av 70 000 kronor för vissa undervisningsanordningar vid
medicinska fakulteten i Lund och härom anfört följande.
Enligt det vid 1954 års riksdag fattade principbeslutet om en successiv
omläggning av läkarutbildningen skall tredje etappen av omläggningen
genomföras under nästa läsår. Denna etapp omfattar det s. k. medicinkirurgiåret.
För detaljplanläggning av undervisningen under medicin-kirurgiaret
m. in. har kanslern nyligen hållit en ämneskonferens med representanter
för de medicinska fakulteterna. Enligt vad kanslern under hand
meddelat framkom vid konferensen, att på grund av vissa omständigheter
s\ arigheter uppkomme för medicinska fakulteten i Lund att anordna nyssnämnda
undervisning i enlighet med de riktlinjer, som angivits i 1954 års
25
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957
proposition (1954: 212) angående reformering av läkarutbildningen. En av
dessa omständigheter vore, att vissa planerade byggnadsarbeten försenats
och att därför en del lokalutrymmen icke kunde tagas i anspråk vid forut
beräknad tidpunkt. På grund av nämnda omständigheter vore vissa speciella
åtgärder erforderliga för undervisningens anordnande i enlighet med
de i berörda proposition uppdragna riktlinjerna. Med hänsyn till det anförda
anser jag mig böra föreslå, att särskilda medel anvisas för de av
kanslern åsyftade åtgärderna. För ändamålet synes mig böra beräknas ett
avrundat belopp av 70 000 kronor.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag bör de för budgetåret 1957/58 äskade
medlen — (640 700 + 76 000 +83 800 + 277 500 + 70 000 =) sammanlagt
1 148 000 kronor — anvisas under ett särskilt förslagsanslag till Vissa kostnader
för läkarutbildningen.
Utskottet
Enligt statsmakternas beslut skall från och med läsåret 1955/56 det
årliga intaget av medicine studerande vid de olika lärosätena utgöra sammanlagt
408 (i Uppsala 90, i Lund 110, i Stockholm 138 och i Göteborg
70). Under studietiden fram till medicine kandidatexamen sker emellertid
såsom erfarenheterna visat regelmässigt en viss avgång, som av 1955 ^års
läkarutbildningsutredning ansetts böra uppskattas till 5 procent av årsintaget.
Om den fortsatta utbildningen förutsättes ske, där intagningen ägt
mm, skulle behovet av utbildningsplatser under det propedeutiska året och
den fortsatta kliniska utbildningen uppgå till sammanlagt 390 (i Uppsala
86, i Lund 105, i Stockholm 132 och i Göteborg 67). Antalet dylika platser
äro nu tillhopa 325 (i Uppsala 60, i Lund 70, i Stockholm 120 och i Göteborg
75). Ett ökat behov föreligger sålunda av 65 utbildningsplatser av ovan
angivet slag.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgar har läkarutbildningsutredningen
framlagt två alternativ för tillgodoseende av nämnda behov, benämnda
»Befintliga lärosäten» och »Norrland». Det förstnämnda alternativet
innebär, att frågan löses på så sätt, att antalet propedeutiska och kliniska
utbildningsplatser skulle ökas i Uppsala med 20 till 80, i Lund med
20 till 90 och i Göteborg med 25 till 100, medan karolinska institutets nuvarande
platsantal skulle bibehållas oförändrat. Enligt alternativet »Norrland»
skulle erforderliga propedeutiska utbildningsplatser anordnas vid de
befintliga lärosätena; av de behövliga nya kliniska utbildningsplatserna
skulle 25 inrättas i Göteborg och 40 vid en ny, för enbart klinisk utbildning
avsedd läroanstalt i Norrland.
Utredningens majoritet har förordat alternativet »Befintliga lärosäten»,
medan en reservant inom utredningen, ledamoten Lundgren, anslutit sig
26
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957
till alternativet »Norrland», doek med den modifikationen att den nya
läroanstalten skulle efter en kortare övergångstid omfatta även propedeutisk
undervisning. Såsom i och för sig lämpliga förläggningsorter i Norrland
har utredningen angivit Umeå, Sundsvall och Boden utan att därvid uttala
sig om vilken av dessa orter, som i första hand borde komma i fråga.
Reservanten Lundgren har för sin del förordat Umeå såsom förläggningsort.
I remissyttrandena ha meningarna varit starkt delade beträffande valet
av alternativ. Att märka är emellertid, att den centrala universitetsmyndigheten,
universitetskanslern, den centrala hälso- och sjukvårdsmyndigheten,
medicinalstyrelsen, och kommittén för översyn av hälso- och sjukvården
i riket alla tillstyrkt upprättande av en ny medicinsk läroanstalt,
förlagd till Norrland. Kanslern och nyssnämnda kommitté ha förordat
Umeå såsom förläggningsort, medan medicinalstyrelsen icke tagit ställning
till förläggningsfrågan.
Enligt departementschefen kunde man räkna med ett kraftigt ökat behov
av läkare under flera årtionden framåt, varför intagningen av medicine
studerande kunde förutses behöva ytterligare ökas i en icke avlägsen framtid.
Utbildningsorganisationen borde därför planläggas på längre sikt, så
att en ytterligare ökning av utbildningskapaciteten vid behov kunde ske
utan onödig tidsutdräkt. Detta läte sig — framhåller departementschefen
— lättare göra om man redan nu började vidtaga anordningar för medicinsk
utbildning på ännu en plats.
Departementschefen har erinrat om att i en del av remissyttrandena
understrukits, att alternativet »Befintliga lärosäten» — särskilt vad beträffade
Uppsala — på grund av det begränsade patientmaterialet vid
vederbörande undervisningssjukhus vore behäftat med vissa svagheter från
undervisningssynpunkt och även förutsatte, att patienterna i alltför stor
omfattning komme att utnyttjas för demonstration eller eljest i undervisningssyfte.
Med hänsyn bland annat härtill betraktades detta alternativ
på många punkter såsom en pressning intill gränsen av det möjliga och
ansåges därför knappast kunna förordas annat än som en utväg i ett nödläge
eller som ett rent provisorium. Departementschefen har funnit, att
dessa synpunkter måste tillmätas stor betydelse, när det gällde att taga
ställning till de framlagda alternativa förslagen och funnit det tydligt, att
ett genomförande av alternativet »Befintliga lärosäten» skulle innebära ett
maximalt utnyttjande av de nuvarande medicinska läroanstalternas undervisningsresurser.
Härtill komme enligt departementschefen att en ytterligare
ökning framdeles av den totala utbildningskapaciteten bleve mycket
kostnadskrävande om den helt skulle genomföras vid de nu förefintliga läroanstalter,
där en dylik ökning överhuvudtaget vore möjlig.
Departementschefen har vidare erinrat om att läkarbristen vore särskilt
utpräglad i Norrland, att en av de orsaker som bidroge härtill vore,
att antalet medicine studerande från Norrland vore proportionellt sett
27
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957
avsevärt lägre än antalet dylika studerande från Övriga delar av landet,
att grundad anledning funnes att antaga, att inrättandet av en medicinsk
läroanstalt i Norrland skulle verksamt bidraga till att öka antalet medicine
studerande från denna landsdel samt att upprättandet av detta lärosäte
skulle medföra en betydande och angelägen förstärkning av sjukvårdsresurserna
i Norrland.
Departementschefen har framhållit, att beredningen inom ecklesiastikdepartementet
av föreliggande ärende ännu icke vore helt avslutad. Efter
den beredning, som hittills ägt rum, har departementschefen for sm del
funnit att övervägande skäl talade för att den erforderliga utbyggnaden av
utbildningskapaciteten borde ske genom inrättande av en ny medicinsk
läroanstalt i Norrland, vilken enligt departementschefens mening borde
omfatta även den propedeutiska undervisningen; dock vore det knappast
möjligt att anordna denna undervisning redan då verksamheten vid läroanstalten
startade. Denna svaghet från utbildningssynpunkt vore emellertid
— betonar departementschefen — begränsad till ett övergångsstadium.
Läroanstalten förordas av departementschefen bli dimensionerad för ett
årligt intag av 40 studerande. De i övrigt erforderliga 25 propedeutiska och
kliniska utbildningsplatserna skulle anordnas i Göteborg. Någon utökning
av antalet dylika platser skulle vid sådant förhållande icke erfordras i Uppsala
och Lund.
Beträffande valet av förläggningsort har departementschefen ansett att
de starkaste skälen anförts för läroanstaltens förläggning till Umea, till
vilken stad redan förlagts tandläkarutbildning och rättsmedicinsk institution
och varest funnes ett under uppbyggnad varande vetenskapligt bibliotek.
Härtill komme, att för lasarettet i Umeå stora ny- och ombyggnader
vore aktuella och i viss utsträckning redan påbörjade, vilka utan alltför
stora svårigheter kunde modifieras med hänsyn till undervisningens och
forskningens behov.
De definitiva kostnaderna kunde — anför departementschefen icke
fastställas förrän efter överläggningar med företrädare för Västerbottens
läns landsting och Umeå stad; även åtskilliga andra spörsmål maste bil
föremål för överläggningar med nämnda parter.
Det fortsatta arbetet med ifrågavarande och därmed sammanhängande
spörsmål avser departementschefen att anförtro åt en särskild beredning
inom ecklesiastikdepartementet, varefter principproposition i ämnet skulle
föreläggas innevarande års riksdag under dess höstsession. Ett ställningstagande
i princip från statsmakternas sida redan i år vore nämligen
understryker departementschefen — nödvändigt, för att förberedelserna
för anordnande av klinisk utbildning i Umeå från och med läsåret 1958/59
skulle kunna medhinnas.
Departementschefen har slutligen framhållit, att under alla förhallanden
måste den propedeutiska undervisningen under läsåret 1957/58 for det
28
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957
okade antal studerande, som intogs läsåret 1955/56, anordnas vid de nuvarande
medicinska lärosätena. I enlighet med utredningens förslag förordar
departementschefen att under nästa läsår antalet propedeutiska utbildningsplatser
okas i Uppsala till 80, i Lund till 90 och i Göteborg till 100
Det sammanlagda anslagsbehovet härför jämte för vissa Övriga erforderliga
forstarknmgsanordningar beräknar departementschefen till 1 148 000 kronor
och föreslår att för nästa budgetår ett särskilt förslagsanslag å detta
belopp uppföres pa nksstaten under rubriken Vissa kostnader för läkarutbildningen.
såsom av det ovan anförda framgår har innevarande års riksdag att
under sm hostsession emotse en principproposition i fråga om utbyggnad
av den medicinska utbildningsorganisationen. Med anledning av de synpim
-ter pa forevarande fråga, som departementschefen framfört i den nu
föreliggande propositionen nr 91, vill utskottet framhålla, att utskottet
unmt de skal som anförts för upprättandet av en medicinsk läroanstalt i
Norrland barande. Utskottet förutsätter emellertid, att det planerade nya
akademiska lärosätet i Norrland skall få en uppbyggnad och organisation,
som tillgodoser de krav, som oavvisligen måste ställas på en fullgod medicmsk
utbildmngsanstalt. Vad förläggningsfrågan beträffar har utskottet
icke funnit anledning till erinran mot att överläggningar upptagas med Västerbottens
lans landsting och Umeå stad rörande de med läroanstaltens
i ragasatta förläggning till Umeå sammanhängande spörsmålen. Enligt utskottets
mening böra dessa överläggningar syfta till att ernå en uppgörelse
med namnda parter, innebärande ett tillgodoseende från olika synpunkter
av statens i forevarande fråga starkt framträdande intressen med avseende
a undervisning, forskning och sjukvård. Skulle emellertid en dylik, för statens
del godtagbar uppgörelse icke kunna komma till stånd, förutsätter uts
ottet att Kungl. Maj:t upptager frågan om annan förläggningsort i Norrland
till overvagande och vidtager de åtgärder, som i detta läge kunna befinnas
pakallade.
Utskottet förordar, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t giver till
känna vad utskottet sålunda anfört.
Vidkommande den propedeutiska undervisningen under läsåret 1957/58
bitrader utskottet vad departementschefen i detta avseende föreslagit. För
de av departementschefen i samband härmed angivna ändamålen torde
K;r;'' l"asta budgetår anvisas det av Kungl. Maj.t äskade anslaget av
I 148 000 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet
anfört angående utbyggnad av den medicinska utbildningsorganisationen;
-
Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957
29
b) till Vissa kostnader för läkarutbildningen för budgetåret
1957/58 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 1 148 000 kronor.
Stockholm den 10 maj 1957
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Ohlon, Näsström,
Hesselbom, Einar Persson, Sundelin, Birger Andersson, Thun, Axel Andersson,
Pålsson, Elfving, Rikard Svensson, fröken Ranmark, herrar Nils
Theodor Larsson och Arrhén; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Petterson i
Degerfors, Persson i Växjö, fröken Elmén, herrar Svensson i Alingsås,
Gustafsson i Stockholm, Widén, Nilsson i Göingegården, fröken Olsson, herr
Blidfors, fröken Karlsson, fröken Vinge, herrar Arvidson, Helén och Svensson
i Stenkyrka.
Reservation
av herr Pålsson.