Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

1

Nr 102

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående anslag
för budgetåret 1957/58 till främjande av bostadsförsörjningen
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(3 :e avd.)

Sedan Kungl. Maj :t i propositionen nr 1 under femte huvudtiteln, punkterna
75—82, samt under kapitalbudgeten, socialdepartementet, punkterna
4, 5 och 10, framlagt preliminära förslag i ämnet, har Kungl. Maj :t i propositionen
nr 100, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för den 1 mars 1957, föreslagit riksdagen att

I. godkänna av departementschefen förordade ändringar i olika avseenden
av grunderna för den statliga låne- och bidragsverksamheten till förmån
för bostadsförsörjningen;

II. medgiva, att under budgetåret 1957/58

dels preliminära beslut angående lån, som skall utgå från lånefonden för
bostadsbyggande, må meddelas intill ett belopp av 655 000 000 kronor,

dels preliminära beslut angående lån, som skall utgå från anslaget till
räntefria lån till bostadsbyggande, må meddelas intill ett belopp av
125 000 000 kronor,

dels beslut om bidrag till inrättande av pensionärshem må meddelas intill
ett belopp av 10 000 000 kronor;

III. för budgetåret 1957/58 anvisa

a) å driftbudgeten under femte huvudtiteln

1) till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån
ett förslagsanslag av 90 000 000 kronor;

2) till Bostadsrabatter ett förslagsanslag av 140 000 000 kronor;

3) till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet ett reservationsanslag
av 20 000 000 kronor;

4) till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag av
10 000 000 kronor;

1)) å kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder

1) till Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag av
560 000 000 kronor;

2) till Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien ett
investeringsanslag av 1 500 000 kronor;

1 —Ilihang till riksdagens protokoll 1957. (> sand. AV 102

2 Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

c) å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd till Räntefria lån
till bostadsbyggande ett investeringsanslag av 240 000 000 kronor;

IV. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för bostadsstyrelsen, som föranledes av vad departementschefen
förordat;

V. godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för bostadsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1957/58;

VI. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för länsbostadsnämnderna, som föranledes av vad departementschefen
förordat;

VII. godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,
att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1957/58;

VIII. under femte huvudtiteln för budgetåret 1957/58 anvisa

1) till Bostadsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 4 111 000 kronor;

2) till Bostadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av 670 000
kronor;

3) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar ett förslagsanslag av 3 566 000
kronor;

4) till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag av 753 000
kronor.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft följande motioner, nämligen

från första kammaren

1: 142 av herrar Fritjof Karlsson och Theodor Johansson,

1:261 av herr Birke,

1:262 av herr Ewerlöf m. fl.,

I: 353 av herr Hermansson,

1:354 av herr Lindblom,

1: 430 av herrar Eriksson och Osvald,

I: 431 av herr Axel Svensson m. fl.,

1: 436 av herr Boo,

1:445 av herr Bergman m. fl.,

1:446 av fru Sjöström-Bengtsson m. fl.,

1:447 av herr Mogård,

1: 448 av herr Erik Jansson,

I: 449 av herr Alvar Andersson m. fl.,

1:450 av fröken Ranmark m. fl.,

1:454 av herr Edström m. fl.,

I: 457 av herr Ewerlöf m. fl.,

I: 458 av herr Osvald m. fl.,

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

3

1:459 av herr Ohlon m. fl.,

1:460 av herr Öhman m. fl.,

1:461 av herr Öhman m. fl., samt
I: 467 av herr Ohlon m. fl.

från andra kammaren

II: 180 av herr Jansson i Benestad,

11:343 av herr Cassel m. fl.,

II: 344 av herr Magnusson i Borås,

11:449 av herrar Wedén och Gustafson i Göteborg,

11:478 av herr Carlsson i Bakeröd,

11:541 av herr Bengtsson i Halmstad m. fl.,

11:555 av herr Lundberg,

II: 561 av herr Svenning m. fl.,

II: 562 av herr Adamsson m. fl.,

11:563 av fru Thorsson m. fl.,

II: 564 av fru Thorsson m. fl.,

11:565 av herr Sköldin m. fl.,

II: 566 av herr Hansson i Skegrie m. fl.,

II: 567 av herr Alemgr m. fl.,

11:577 av herr Rgdén,

11:578 av herr Hagberg m. fl.,

II: 579 av herr Hagberg m. fl.,

II: 580 av herr Ohlin m. fl.,

11:581 av herr Ohlin m. fl.,

11:582 av herr Wedén,

II: 583 av herr Hjalmarson m. fl., samt
II: 584 av herr Carlsson i Stockholm m. fl.

Yrkandena i motionerna redovisas i det följande.

Propositionen

I propositionen redovisas ett av bostadspolitiska utredningen avgivet, den
9 oktober 1956 dagtecknat betänkande angående riktlinjer för bostadspolitiken
(SOU 1956:40). Vidare redovisas en inom socialdepartementet utarbetad
promemoria angående lån och bidrag till studentbostadshus. I de
delar betänkandet och promemorian upptagits till behandling i propositionen
hänvisas till den följande redogörelsen för departementschefens förslag.

Allmänna grunder för bostadspolitiken

Det är nu tjugufem år sedan bostadsfrågan i vårt land fick verklig aktualitet
som ett politiskt spörsmål. Dåvarande chefen för socialdepartementet
Gustav Möller tog år 1933 initiativet till en omfattande utredning av bo -

4

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

stadsförhållandena och av behovet av åtgärder från samhällets sida för att
tillförsäkra dem, som hade små ekonomiska resurser, en tillfredsställande
bostad. Som en central fråga angavs att bereda flerbarnsfamiljerna en något
så när rymlig, modernt utrustad bostad. Några år senare aktualiserades frågan
om samhällets direkta stöd för anskaffande av lämpliga bostäder åt
åldringar. Härmed var grunden lagd till en bostadspolitik i vårt land i syfte
att mera allmänt och varaktigt höja bostadsstandarden.

Under det andra världskriget kom statens och kommunernas engagemang
i bostadsförsörjningen att utvidgas högst avsevärt. Efter krigsutbrottet nedgick
bostadsbyggandet kraftigt och efter någon tid hotade bostadsbrist och
betydande hyresstegringar. Ären 1941 och 1942 vidtogs därför åtgärder i
syfte dels att förhindra av bostadsknapphet betingade hyresstegringar dels
att stimulera bostadsproduktionen. Hyresreglering infördes 1942. Statliga
lån och bidrag till bostadsbyggandet infördes och utvidgades åren 1941
och 1942.

Efter krigets slut verkställdes en översyn av bostadspolitiken. Den gav till
resultat att statliga lån på förmånliga villkor skulle ställas till bostadsbyggandets
förfogande även framöver. Lånevillkoren utformades så att produktion
av goda bostäder genom kommunala och kooperativa bostadsföretags
försorg stimulerades. Vidare föranledde översynen en utbyggnad av de år
1935 tillkomna bostadsbidragen till barnfamiljer.

Under de senaste tio åren har vissa smärre jämkningar vidtagits i låneoch
bidragsgivningen för bostadsändamål. Bostadsbidragen till barnfamiljerna
har fått allt större betydelse. Pensionärernas bostadsfråga har ytterligare
beaktats. Stödet åt nyproduktionen av bostäder har tid efter annan
jämkats främst heroende på förändringar i byggnadskostnader och räntor.
Den kraftiga kostnadsstegringen i samband med Koreakrisen föranledde
sålunda beslut om betydande kapitalsubventioner till nya hus. Avsikten
därmed var att förhindra i första hand att bostadsbyggandet bromsades
upp men också att stegringen av byggnadskostnaderna gav upphov till väsentliga
hyreshöjningar i hela bostadsbeståndet. Sedermera har dessa kapitalsubventioner
i form av räntefria stående lån såtillvida avvecklats som
subventionerna för hus, vilka färdigställes efter den 31 mars i år, icke blir
större än vad de var före Koreakrisen. Slutligen bör nämnas att den höjning
av räntenivån, som genomfördes i april 1955, medfört alt de av staten för
primär- och sekundärlån i statsbelånade bostadshus garanterade räntorna
visserligen höjts något men också att de statliga räntesubventionerna ökat
kraftigt.

Bostadspolitiken har under och efter det andra världskriget givit mycket
betydelsefulla resultat. Produktionen av modernt utrustade, relativt rymliga
familjebostäder har haft långt större omfattning än under någon tidigare
period. Enbart under efterkrigsåren har tillkommit omkring 500 000
fullgott utrustade familjebostäder på minst två rum och kök. Hyror och bo -

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

5

stadskostnader har visserligen stigit, men inte så mycket som övriga levnadskostnader
och avsevärt mindre än penninginkomsterna har stigit. På
grund härav har en god bostad, som ännu på 1930-talet i huvudsak var förbehållen
de välsituerade, kommit inom räckhåll för den alldeles övervägande
delen av familjerna. För familjer med minst två barn har genom
familjebostadsbidragen en snabb förbättring av bostadsstandarden kunnat
åstadkommas. På i huvudsak tio år har drygt hälften av vårt lands familjer
med minst två barn och normala eller relativt små inkomster kunnat flytta
in i nybyggda familjebostäder. Åldringarnas bostadsfråga har — som utvecklats
i proposition till årets riksdag om åldringsvården — avsevärt förbättrats
dels genom tillkomsten av pensionärshem och pensionärsbostäder
dels genom utbyggnad av folkpensionerna.

Den förbättring av bostadsförhållandena för mycket stora grupper av
familjer, åldringar och andra, som har ägt rum under efterkrigstiden och
som här endast har kunnat antydas, svarar väl mot de förhoppningar om
höjning av bostadsstandarden, som på vitt skilda håll hystes vid krigets slut.
Bostadspolitiken har varit framgångsrik. Man kan också konstatera att resultaten
står sig gott i förhållande till vad som presterats i vårt land under
tidigare skeden samt i andra länder. Men härav följer inte att allt är väl
beställt. Hur imponerande de uppnådda förbättringarna av bostadsförhållandena
än är, så kommer man vid en realistisk bedömning av det aktuella
läget på bostadsmarknaden fram till att ännu kvarstående brister i vår
bostadsförsörjning är stora och behovet av ytterligare förbättringar betydande.
Det finns ännu så mycket kvar av bostadsnöden, att bostadsfrågans
lösning alltjämt är en fråga på ganska lång sikt.

Utvecklingen av bostadsmarknaden under efterkrigstiden kännetecknas
sålunda inte endast av ett långt större tillskott av goda familjebostäder än
under någon tidigare period av samma längd utan också av en allmän, kraftig
ökning av efterfrågan på goda bostäder. Därmed har avslöjats vilka
ofantliga brister i vår bostadsförsörjning, som förelåg ännu i slutet av 1930-talet. Inte endast familjerna utan också ensamstående, såväl åldringar som
yngre, har ställt allt större krav i fråga om bättre bostadsförhållanden. Ett
flertal omständigheter har medverkat härtill. Den fulla sysselsättningen,
de starkt stigande realinkomsterna och sociala reformer har betytt mycket
vid sidan av de bostadspolitiska åtgärderna. Genom att bidra till ett relativt
förbilligande av bostäderna har bostadspolitiken mera allmänt drivit på
bostadsefterfrågan. De goda ekonomiska konjunkturerna har medverkat
till hög giftermålsfrekvens och stor inflyttning från landsbygden till städerna.
Den relativt betydande immigrationen under efterkrigstiden bör
också nämnas.

Den stora efterfrågan på bostäder, som nu föreligger, liksom tendenserna
till ytterligare stegring av efterfrågan kan alltså förklaras. Mera allmänt
sett är denna efterfrågan ett uttryck för den avsevärda förbättring i lev -

6

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

nadsvillkoren för det stora flertalet arbetare, tjänstemän och jordbrukare,
som den ekonomiska och sociala utvecklingen under efterkrigstiden har
skapat. Det finns inte heller anledning förvåna sig över att denna ökade
efterfrågan på bostäder i långa stycken överstigit våra möjligheter att skaffa
fram nya bostäder och förbättra redan befintliga. Denna ökning har emellertid
fått betydande, icke önskvärda konsekvenser. Om efterfrågan på bostäder
överstiger tillgången, och alltså en marknadsmässig brist på bostäder
är för handen, skapas missförhållanden och uppkommer sociala problem
av mycket allvarlig natur. Familjer med barn står utan egen lägenhet
och tvingas stundom bo splittrade. Den som erbjudes en förmånligare anställning
på annan ort, kan mången gång inte acceptera erbjudandet, därför
att en bostad inte kan anskaffas på den nya orten. Upplåtelse eller byte
av bostäder kommer i växande utsträckning att ske på otillbörliga villkor.

Det allvarliga problem, som vi står inför, kan därför beskrivas på följande
sätt. Ingen kan bestrida att den utbyggnad och förbättring av vårt bostadsbestånd,
som krävs för att alla anspråk på bättre bostad skall kunna tillgodoses,
kan åstadkommas först så småningom. Man måste med nödvändighet
räkna med en ganska lång tid, även om man anser utsikterna till en
betydande ökning av bostadsbyggandet goda. För att snabbt avveckla bostadsbristen
krävs emellertid att balans uppnås mellan tillgång och efterfrågan
på bostäder. Hur man skall åstadkomma en större bostadsproduktion
blir då under alla förhållanden en central fråga. Även om man på lång
sikt helt och fullt godtar alla föreliggande krav på bättre bostäder, måste
man emellertid, om man verkligen snabbt vill få bukt med bostadsbristen,
tillse att inte efterfrågan på bostäder fortsätter att öka i alltför snabb takt.
Att lösa bostadsfrågan genom att tillåta kraftiga hyresstegringar, som skär
ned den synliga efterfrågan på bostäder, kan enligt departementschefens
mening icke rekommenderas. Men den som kräver både att man genom
bostadspolitiken skall mera allmänt ytterligare driva på efterfrågan och att
man skall snabbt avveckla bostadsbristen begär helt enkelt för mycket. Man
måste göra ett val mellan att å ena sidan något hålla igen bostadsefterfrågans
ökning för att snabbt bli kvitt bostadsbristen, och att å andra sidan
för ganska lång tid framöver ha kvar bristen med alla de svåra olägenheter
som detta skulle föra med sig.

Problemet är inte nytt eller för bostadsmarknaden speciellt. I ett samhälle
med full sysselsättning uppkommer helt naturligt tendenser till ökning
av konsumtionen i en sådan takt, att balansen mellan tillgång och efterfrågan
kan rubbas. Åtgärder i syfte att förhindra en alltför snabb ökning
av konsumtionen är därför motiverade på olika områden. Det bör också beaktas,
att en alltför stor efterfrågan på konsumtionsvaror försvårar eller förhindrar
genomförandet av en rad sådana viktiga investeringar inom näringslivet
och inom den offentliga sektorn, som utgör en förutsättning för
en ökad konsumtion och en höjd levnadsstandard på längre sikt.

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

7

De här anförda synpunkterna på bostadspolitiken under efterkrigstiden
och på utvecklingen av bostadsmarknad och bostadsstandard leder fram till
den uppfattningen, att de skilda bostadspolitiska åtgärderna tid efter annan
kan behöva omprövas och jämkningar i desamma behöva vidtagas. Statens
finansiella stöd åt bostadsbyggandet skall i första hand fylla uppgiften att
medverka till största möjliga bostadsproduktion. Bostadsbidragens uppgift
är att särskilt underlätta för barnfamiljer och åldringar att skaffa sig en
lämplig bostad. Den fråga man tid efter annan bör ställa blir då, huruvida
de bostadspolitiska åtgärderna på ett ändamålsenligt sätt fyller dessa uppgifter
eller om de till följd av den ekonomiska och sociala utvecklingen behöver
ändras.

Därmed har departementschefen angivit bakgrunden till beslutet i december
1955 att tillkalla särskilda sakkunniga för att verkställa en översyn av
bostadspolitiken. Såsom framgår av det föregående har de sakkunniga, som
antagit benämningen bostadspolitiska utredningen, i oktober 1956 avgivit
ett betänkande om riktlinjerna för den framtida bostadspolitiken över vilket
numera utlåtande avgivits av olika myndigheter och organisationer.

Utredningen understryker, att frågan om att skapa förutsättningar för ett
ökat bostadsbyggande är den centrala frågan i den bostadspolitiska debatten.
För att lösa den frågan måste, framhåller utredningen, i första hand
vidtas åtgärder av ekonomiskt-politisk natur men också åtgärder inom bostadspolitikens
ram i syfte att rationalisera och förbilliga bostadsbyggande
och bostadsförvaltning. Viktigt är vidare att underlätta bostadsbyggandets
kapitalförsörjning genom att åstadkomma ett ökat sparande inom bostadsförsörjningens
sektor av samhällsekonomien.

Vad angår förbilligandet av bostadsbyggandet understryker
utredningen betydelsen av att stat och kommun söker skapa förutsättningar
för en rationell planläggning på relativt lång sikt av bostadsproduktionen.
Vidare betonar utredningen att olika kommunala och statliga
organs handläggning av byggnadsärenden måste samordnas. Ett stort antal
remissorgan har särskilt framhållit vikten av en långsiktig planering av
bostadsbyggandet.

I den mån bostadsproduktionen kan förbilligas, vinnes inte endast lägre
hyror och bostadskostnader utan också utrymme för en ökning av bostadsbyggandet.
I detta sammanhang erinras om att från samhällets sida under
de senaste åren vidtagits en rad åtgärder i syfte alt främja ett effektivare
och billigare byggande. År 1953 inrättades statens nämnd för byggnadsforskning,
som gavs betydande ekonomiska resurser. Redan året innan
hade tillskapats en statlig lånefond för att understödja anskaffandet av
moderna byggnadsmaskiner, kranar in. m. Från den 1 januari 1956 genomfördes
i fråga om statligt belånade bostadshus en maximering av faelåningsvärdena.
Avsikten därmed var alt pressa ned byggnadskostnaderna eller
förhindra en ytterligare uppdrivning av dem. I slutet av förra året genom -

8

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

fördes en betydande förenkling av handläggningen av statliga bostadslåneärenden.
Samtidigt tillkallades en utredningsman med uppgift att undersöka
i vad mån ytterligare förenklingar i långivningen kan göras. Den statliga
regleringen av igångsättningen av bostadsbyggnadsföretag har undan
för undan förenklats.

Delade meningar gör sig ibland gällande i frågan huruvida bostadsbyggandet
bedrives effektivt och rationellt. Man gör jämförelser med den egentliga
industrin, som på grund av internationell konkurrens anses vara
tvungen att på ett helt annat sätt än byggnadsindustrin satsa på forskning
och rationaliseringsarbete. Enligt departementschefens mening har en dylik
jämförelse föga värde. Över huvud taget framstår det som tämligen meningslöst
att diskutera, i vad mån byggnadsindustrien hittills motsvarat rimliga
krav i fråga om rationalisering och produktivitetsförbättring. Viktigt är att
i stället konstatera, att under senare år en rad initiativ tagits i fråga om
forskning och rationaliseringsarbete på byggnadsområdet. Dessa initiativ
har ännu inte hunnit ge mera påtagliga resultat, men mycket talar för att
under de närmaste åren betydande framsteg kan komma att redovisas. Det
råder ett allmänt intresse för att genom omsorgsfull planering, nya byggnadsmetoder
och nya byggnadsmaterial pressa ned byggnadskostnaderna.

Vad särskilt angår det på många håll starkt framhävda önskemålet om
en mera långsiktig bedömning av bostadsbyggandets storlek framhålles,
att det i ett samhälle med full sysselsättning och mycket stora investeringsbehov
på en rad områden knappast är möjligt eller ens rimligt att
utarbeta och fastställa definitiva planer för bostadsbyggandets storlek och
fördelning på olika orter under en längre följd av år. Man kan inte bortse
från att sådana förändringar i samhällsekonomien kan inträffa tid efter
annan, som gör det nödvändigt att överväga ändringar i bostadsbyggandets
storlek. På samma sätt kan för en enskild ort — då t. ex. en utbyggnad av
en industri eller startandet av en ny industri aktualiseras — bedömningen
av bostadsbyggandet på orten bli en annan än tidigare.

Mera allmänt sett måste programmet för bostadsbyggandet under de närmaste
åren vara att såvitt möjligt successivt öka tillskottet av lägenheter.
Understundom görs gällande — vilket också framgår av vissa yttranden
över bostadspolitiska utredningens betänkande — att den statliga regleringen
av bostadsbyggandet har varit ryckig. Byggnadsföretagarnas möjligheter
att rationellt planera och genomföra byggnadsprojekt skulle härigenom
ha försvårats. I anledning härav erinrar departementschefen om att
från 1951 till 1954 en successiv ökning av bostadsbyggandet skett. Produktionen
steg från ca 40 000 lägenheter år 1951 till närmare 60 000 lägenheter
år 1954. Under såväl 1955 som 1956 har bostadsbyggandet bibehållits vid den
år 1954 uppnådda nivån. Bostadsbyggandet har med andra ord stabiliserats
vid en nivå strax under 60 000 lägenheter per år. Om man ser framåt bör

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957 9

kommunernas och byggnadsföretagarnas planering av nya projekt ske med
utgångspunkt från ett bostadsbyggande av denna omfattning men med beaktande
av att strävan är att successivt, i den mån praktiska möjligheter
därtill yppar sig, öka produktionen.

Om man således inte rimligen kan begära en ytterligare precisering av
den allmänna bedömningen av bostadsbyggandets storlek på längre sikt
föreligger det, som också bostadspolitiska utredningen starkt understrukit,
ett behov av samordning av skilda kommunala och statliga organs handläggning
av byggnadsärenden. Ett kontinuerligt samråd mellan olika myndigheter
och byggnadsföretagarnas organisationer bör äga rum. Departementschefen
har för avsikt att taga initiativ till ett sådant samråd.

Bostadspolitiska utredningen anser, att ett målsparande för bostadsanskaffning
är väl värt att uppmuntras av det allmänna. Då
det gäller att finna lämpliga former för detta sparande bör fältet enligt utredningen
i varje fall till en början lämnas fritt för enskildas, organisationers
och kommuners initiativ och uppfinningsrikedom. Ett flertal remissorgan
har ställt sig positiva till ett målsparande för bostadsanskaffning,
bl. a. bostadsstyrelsen, fullmäktige i riksbanken, sparbanksföreningen och
HSB. Vissa remissorgan har tillstyrkt att konkreta sparstiinulerande åtgärder
vidtages. Andra har ställt sig tveksamma eller kritiska till tanken att
stimulera sparandet genom att ge den som systematiskt sparar förtur till
en bostad.

Ett målsparande för bostadsanskaffning bör enligt departementschefens
mening uppmuntras. Inte minst betydelsefullt är, att ungdomen deltagei i
ett dylikt sparande. Att spara till en bostad — det må vara fråga om ett
egethem eller en bostadsrättslägenhet — är ingen ny tanke. Såväl egnahemsbyggandet
som den kooperativa byggnadsverksamheten har stor omfattning,
och årligen sätter enskilda in stora belopp i sådana bostadsfastigheter.
Departementschefen har inte blivit övertygad om det lämpliga i att nu
genom åtgärder från statens sida försöka binda bostadssparandets former.
Behov torde inte föreligga att genom rekommendationer i konkret form stimulera
sparandet. Departementschefen delar alltsa bostadspolitiska utredningens
uppfattning att man i varje fall till en början bör låta olika initiativ
fritt växa fram. Erfarenheten får utvisa om ingripanden i stimulerande och
reglerande syfte från statens sida kan behövas.

Bostadspolitiska utredningen anser, att generella subventioner
i huvudsak kan undvaras och att en relativt snabb minskning av desamma
bör kunna genomföras. Utredningen hävdar emellertid att behov alltjämt
föreligger dels av eu kapitalsubvention till småhus dels av ett skydd mot
tillfälligt höga räntor.

Till stöd för sin ståndpunkt i subventionsfrågan anför utredningen i
första hand, att förhållandet mellan bostadskostnader och inkomster be -

10

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

tjdligt förbättrats under efterkrigstiden. Det anses därför, att stora grupper
av hushåll med ordinära inkomster bör kunna efterfråga moderna lägenheter
av godtagbar standard, även om en hyreshöjning åstadkommes genom
att de generella subventioner, som nu utgår, i huvudsak avvecklas. Utredningen
anser inte heller att en avveckling av de generella subventionerna
bör hindras av intresset att främja en ostörd bostadsproduktion och att upprätthålla
en såvitt möjligt enhetlig hyresnivå för lägenheter av likvärdig
beskaffenhet.

Det stora flertalet remissorgan har godtagit utredningens ståndpunkt beträffande
önskvärdheten av att avveckla de generella subventionerna. Vad
gäller den takt, i vilken en avveckling av subventionerna lämpligen bör ske,
har ett stort antal remissorgan ansett att försiktighet bör iakttagas. Såsom
skäl för att avvecklingen bör ske i långsammare takt än utredningen förordat
anföres främst risken för att bostadsproduktionen hämmas. Man befarar
också att resultatet av en snabb avveckling skulle bli en relativt ökad
produktion av lägenheter om högst två rum och kök. Uttalanden av denna
innebörd har gjorts bl. a. av bostadsstyrelsen, HSB och vissa kommuner.
Andra remissorgan, bland vilka märkes konjunkturinstitutet, statens hyresråd,
Landsorganisationen och TCO, påtalar särskilt de risker för en splittring
i hyresnivån, som en snabb avveckling av subventionerna skulle
innebära.

I detta sammanhang anser departementschefen det angeläget understryka,
att bostadspolitiken i vårt land utformats utan tanke på att generella subventioner
skulle tillgripas såsom en .permanent åtgärd i syfte att reducera bostadskostnaderna.
Bostadspolitiska utredningens ståndpunkt i denna fråga
överensstämmer sålunda med den som dåvarande chefen för socialdepartementet
gav uttryck åt, då det bostadspolitiska programmet år 1947 förelädes
riksdagen. En nödvändig förutsättning för att bostadsbidrag skulle kunna
förordas ansågs vara, att det visats att bostadskostnaderna var så höga att
de boende inte rimligen kunde bestrida dessa kostnader utan hjälp från det
allmänna. Man kom därför vid prövningen av subventionsfrågan år 1947
fram till att generella subventioner icke borde utgöra ett permanent inslag
i bostadspolitiken.

Såsom bostadspolitiska utredningen påvisat har bostadskostnaderna sedan
krigets slut relativt sett sjunkit avsevärt. Dessa kostnader har sålunda stigit
mycket mindre än penninginkomsterna. Att använda generella subventioner
såsom ett bestående eller varaktigt led i bostadspolitiken framstår fördenskull
som opåkallat. En dylik ordning skulle, som bl. a. länsstyrelsen
i Östergötlands län framhållit, betyda att levnadsnivån för det stora flertalet
arbetsföra i vårt land bedömes vara så låg, att bostadskostnaderna
mera allmänt måste reduceras för att folk skall kunna bo tillfredsställande.
Den som accepterar en dylik bedömning gör sig otvivelaktigt eu vrångbild

11

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

av de nuvarande levnadsförhållandena i vårt land. Bostadsfrågans lösning
är alltså inte nu — liksom den ej heller tidigare har varit det — beroende
av ett genom subventioner åstadkommet allmänt förbilligande av bostadskostnaderna.

Departementschefen godtager därför bostadspolitiska utredningens uppfattning,
som delas av det övervägande antalet remissorgan, nämligen att de
generella subventionerna i huvudsak kan undvaras. Liksom utiedningen anser
departementschefen dock att tills vidare en viss subvention bör utga till
småhus. Vidare bör skydd finnas mot tillfälligt höga räntor. Departementschefen
finner det angeläget understryka betydelsen av detta skydd, som,
även om man så småningom på grund av en ytterligare föi bättring av föihållandet
mellan bostadskostnader och inkomster finner varje form av
generell subvention obehövlig, ändock bör bibehållas för att gaianteia stabilitet
i fastighetsförvaltningen.

Därefter övergår departementschefen till frågan om den takt i vilken nuvarande
generella subventioner bör avvecklas. Först erinras om att sub\entionerna
är av två slag: kapitalsubventioner och räntesubventioner. Syftet
med kapitalsubventionerna har i första hand varit att överbrygga de svårigheter
bostadsbyggandet eljest skulle kunna raka in i vid en tillfällig, mera
betvdande stegring av bvggnadskostnaderna. En dylik kostnadsstegiing
drabbar självfallet endast de hus, som uppföres till de högre kostnaderna.
Om kostnadsstegringen är tillfällig, kommer enbart de hus, som uppförs tdl
de högre kostnaderna, att bli särskilt dyra. Häri ligger såväl risken för en
dämpning av bostadsbyggandet som motivet för tillgripande av kapitalsubventioner
i ett läge, kännetecknat av stigande byggnadskostnader.

Såsom framgår av det föregående har kapitalsubventionerna f. n. en tämligen
ringa betydelse utom i fråga om småhus.

Räntesubventionernas uppgift är en helt annan än kapitalsubventionernas.
Förändringar i ränteläget påverkar de årliga omkostnaderna för alla hus,
låt vara att förändringarna inte omedelbart slår igenom över hela linjen. I
den mån en fastighet är finansierad med räntebundna lån, fördröjes sålunda
verkan av en höjning eller sänkning av räntenivån längre eller kortare tid
beroende på när lånen löper ut eller kan sägas upp. Ett av staten tillhandahållet
skydd mot tillfälliga ränteförändringar är motiverat av att även relativt
små ändringar i räntesatserna ger betydande utslag på hyrorna. Man
kan sålunda beräkna, att en höjning av räntan med 1 procent omedelbart
ökar hyran med i genomsnitt 10 procent. Den höjning av räntorna för inteckningslån
med drygt 1 procent, som inträffade i april 1955, har hittills föranlett
en ökning av hyrorna i privatfinansierade bostadshus med nära 10 procent.
För statsbelånade hus, som tillkommit under åren 1941—50, hai
fr. o. in. den 1 oktober 1955 hyrorna höjts med 5 procent på grund av eu
höjning av den av staten i fråga om primär- och sekundärlån »garanterade»

12

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

räntan med 0,5 procent. För statsbelånade hus, som tillkommit efter år
1950, har räntestegringen på grund av oförändrade garantiräntor icke föranlett
någon hyreshöjning.

Om man nu på det sätt som bostadspolitiska utredningen förordar —
minskar statens räntesubventioner genom en allmän höjning av de »garanterade»
räntorna och alltså låter statsbelånade fastigheter bära en ökad del
av räntestegringen, betyder detta visserligen, att huvuddelen av de sedan
1941 tillkomna bostäderna blir relativt sett dyrare. Härav följer dock inte
att det skapas en hyressplittring, som aktualiserar frågan om en hyreshöjning
för tidigare tillkomna hus. Såsom nyss nämndes har för de tidigare
byggda husen på grund av räntestegringen redan medgivits en hyresökning
på nara 10 procent. Vad frågan nu gäller är huruvida och i vad mån den
redan påbörjade anpassningen av hyror och bostadskostnader till en något
högre räntenivå bör fortsätta. Det är alltså inte fråga om en isolerad höjning
av räntor och hyror i de nyaste husen. Med anledning av vad några
remissorgan har anfört beträffande nödvändigheten av att undvika hyressplittrmg
understryker departementschefen, att han finner det helt obefogat
att uppställa som ett villkor för godtagande av förslaget om höjning av de
»garanterade» räntesatserna för statsbelånade bostadshus, att en däremot
svarande höjning av hyrorna åvägabringas i äldre hus. Liksom hittills bör
hyrorna i äldre hus få höjas endast om det visas, att fastighetsomkostnaderna
för dessa hus har stigit.

En relativt snabb avveckling av de generella subventionerna aktualiserar
därför enligt departementschefens mening inte några särskilda åtgärder för
cn utjämning av hyresnivån. Inte heller har departementschefen blivit övertygad
om att det finns risker för rubbningar i bostadsproduktionen eller för
en återgång till en stor produktion av smålägenheter. Uppgifter som lämnats
av bostadspolitiska utredningen och vitsordats av bl. a. bostadsstyrelsen
visar, att efterfrågan på moderna, relativt rymliga bostäder har tenderat att
oavbrutet öka. En höjning av hyrorna i statsbelånade hus av den storlek,
som det nu kan bil fråga om, torde visserligen något dämpa den takt i vilken
kraven på bättre bostäder stiger men det behöver inte befaras att den skär
ner efterfrågan.

Farhågor som anförts för störningar i bostadsproduktionen, för sänkt
bostadsstandard och för hyressplittring bör alltså inte tillmätas betydelse i
detta sammanhang. Emellertid talar andra skäl av allmän natur för att
förändringar i låne- och bidragsvillkoren inte genomföres brådstörtat. Såsom
Landsorganisationen framhållit bör man förebygga individuella fall av
mera betydande standardförsämring. På sätt som departementschefen närmare
utvecklar i det följande förordas därför en något långsammare takt i
avvecklingen av de generella subventionerna än utredningen föreslagit.

Bostadspolitiska utredningens principiella synpunkter på bostads1
abatterna har i allt väsentligt godtagits av remissorganen. Bidrag till

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

13

familjer och ensamstående med ett minderårigt barn anses sålunda böra
införas. Även förslaget om ökat stöd åt familjer med minst två minderåriga
barn tillstyrkes.

Den positiva inställning till ett vidgat bostadspolitiskt stöd åt barnfamiljerna,
som sålunda har kommit till uttryck, finner departementschefen
glädjande. Under överskådlig tid förblir uppgiften att bereda barnfamiljerna
rymliga familjebostäder av god klass en huvuduppgift för bostadspolitiken.
Resultaten av bidragsgivningen har — som inledningsvis antytts — varit enbart
goda. En snabb förbättring av ett mycket stort antal barnfamiljers bostadsförhållanden
har skett.

Under senare tid har emellertid åtgärder för att ytterligare förbättra barnfamiljernas
ekonomiska förhållanden aktualiserats. Bostadsbidragens storlek
bör bestämmas med tanke härpå. Tillika bör man hålla fast vid att bostadsbidraget
inte är av allmän natur utan är knutet till modernt utrustade
bostäder på minst två rum och kök. Bidragets uppgift är sålunda att helt
eller delvis täcka den högre kostnad, som modernt utrustade relativt rymliga
familjebostäder betingar i förhållande till mindre och enklare lägenheter.
I likhet med utredningen anser departementschefen, att familjebostadsbidrag
bör kunna beviljas också familjer och ensamstående med ett
barn och att de bidrag, som nu utgår till familjer med minst två barn, bör
höjas. I det följande framlägger departementschefen de förslag till ändringar
i bostadsbidragen, som i anledning härav framstår som påkallade.

Vad i detta sammanhang slutligen angår frågan om att införa ett kreditgarantisystem
på bostadsområdet har departementschefen
övertygats av de skäl för att inte nu ta ställning till frågan, som utredningen
har anfört och anser således att statens finansiella stöd åt nypro O duktionen

av bostäder alltjämt bör ha formen av lån.

Lån och bidrag till bostadshus

I det föregående har departementschefen intagit den ståndpunkten att
övervägande skäl talar för en minskning av de generella subventioner, som
nu utgår till statsbelånade bostadshus. Departementschefen har vidare uttryckt
den meningen, att man bör gå fram något försiktigare än bostadspolitiska
utredningen förordat. Till en början behandlas i det följande med
flerfamiljshusbyggandet sammanhängande problem och därefter frågor som
rör småhusbyggandet.

Bostadspolitiska utredningen bar i fråga om villkoren lör tertiär lån
till flerfamiljshus förordat en höjning av räntan med 1 procent,
dvs. till i allmänhet 4 procent men för den del av lånet som avser andra
lokaler än bostäder 5 procent. Vidare har utredningen föreslagit alt räntan
skall vara obunden och alt amorteringstiden för lånet skall sättas till
35 år mot f.n. i allmänhet 40 år.

14

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

Detta förslag torde tillgodose rimliga krav på anpassning av villkoren
för tertiärlån till statens faktiska utgifter för ifrågavarande långivning.
Visserligen överstiger f. n. räntesatsen för statens fasta upplåning 4 procent
och räntesatsen för inteckningslån i öppna marknaden ligger rätt
betydligt högre, varför en ränta av 4 procent på tertiärlånet innebär en
indirekt subvention av ganska stor omfattning. Såsom i det föregående
framhållits bör emellertid bostadsbyggandet skyddas mot tillfälligt höga
räntor. En fullständig anpassning till de räntesatser för inteckningslån, som
f. n. gäller, anses därför inte böra komma i fråga. Departementschefen tillstyrker
alltså utredningens förslag beträffande räntan på tertiärlån för
nybyggda hus.

Vad särskilt angår förslaget, att denna ränta icke skall vara fast under
lånets hela löptid utan obunden, anföres att en rörlig ränta på tertiärlånet
inför ett ovisshetsmoment, som kan förefalla att strida mot önskemålet om
stabilitet i fastighetsförvaltningen. Vissa remissorgan har också anfört
betänkligheter mot detta förslag. Att räntan på statslånet skall vara obunden
i vedertagen mening och alltså till sin höjd beroende av förändringarna i
räntesatserna för vanliga inteckningslån finner departementschefen icke
tillfredsställande. Utredningens förslag har ej heller denna innebörd. Så
länge stödet till bostadsbyggandet inbegriper ett visst skydd mot förändringar
i räntesatserna för primär- och sekundärlån, framstår det som
naturligt, att räntan på statslånet såvitt möjligt hålles oförändrad. Man
hör emellertid räkna med att förhållandena på bostads- och fastighetsmarknaderna
framdeles kan bli sådana, att i första hand en sänkning av
räntan å statslånet blir motiverad. Bestämmelserna angående räntan på
lånet bör fördenskull utformas så, att hinder för en ändring av räntesatsen
icke föreligger. Utredningens förslag i denna del tillstyrkes alltså.

Vad angår amorteringstiden för tertiärlån anser departementschefen att
skäl talar för en förkortning av densamma. Det är synnerligen svårt att bilda
sig en klar föreställning om hur hyror och fastighetsvärden framdeles kommer
att utveckla sig. Såväl den tekniska som ekonomiska och sociala utvecklingen
kan emellertid bli sådan, att klokheten bjuder att man räknar med
en i förhållande till tidigare gängse föreställningar relativt kort avskrivningstid
för i bostadsfastigheter investerat kapital. Departementschefen
delar sålunda statskontorets och sparbanksinspektionens uppfattning, att
amorteringstiden bör förkortas något mera än utredningen förordat, och
vill löreslå att den generellt fastställes till 30 år. Under sådana förhållanden
godtages utredningens förslag, att det för enskilda företag nu uppställda
kravet på en viss extra amortering skall slopas.

I en del fall utgår teritärlån med större belopp än normalt på grund
av att primär- och sekundärlån icke kan erhållas till belopp motsvarande
70 procent av fastighetens avkastningsvärde. I dylika fall medges en s. k.
fördjupning av tertiärlånet, vilket därigenom delvis kommer att tillgodose

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

15

ett kreditbehov, som normalt antages täckt med sekundärlån. Bostadsstyrelsen
har förordat att för sådan del av tertiärlån skall gälla den för
sekundärlån sedvanliga amorteringstiden. Starka skäl talar emellertid för
att amorteringstiden för hela tertiärlånet är enhetlig och departementschefen
anser att amorteringstiden undantagslöst hör vara 30 år och amortering
av hela tertiärlånet alltså ske med en trettiondel om året.

Vad gäller tertiärlånets storlek har bostadspolitiska utredningen förordat
eu sänkning av tertiärlånets övre gräns. För kommunala och allmännyttiga
bostadsföretag föreslås en sänkning av gränsen från 100 till 97
procent av avkastningsvärdet och för kooperativa företag från 95 till 92
procent. För enskilda företag förordas att nuvarande möjligheter att bevilja
lån över 85 procent av avkastningsvärdet skall slopas. Såsom skäl
för förslaget har utredningen bl. a. åberopat önskvärdheten av att bostadssparandet
stimuleras och att en utvidgning av den statliga långivningen till
flera objekt främjas.

Dessa av utredningen anförda skäl för en sänkning av övre belåningsgränsen
finner departementschefen värda beaktande. Emellertid anses det
tveksamt, om en sänkning av den övre belåningsgränsen bör företagas i
nuvarande läge. Såsom flera remissorgan framhållit får man lov att beakta,
att de fr. o. m. den 1 januari 1956 införda högsta belåningsvärdena för
bostadshus inneburit en begränsning i den statliga långivningen. Visserligen
kan det sägas, att syftet med maximeringen av belåningsvärdena icke har
varit att minska statens lån i förhållande till de kreditbehov som föreligger,
utan att avsikten har varit att främja ett billigare byggande. De högsta
belåningsvärden, som har fastställts, skall sålunda täcka de produktionskostnader,
som uppstår vid ett rationellt byggande. Man kan emellertid icke
bortse från att införandet av högsta belåningsvärden för bostadshus inneburit
vissa anpassningssvårigheter. I olika fall har sålunda produktionskostnaderna
kommit att överstiga belåningsvärdena, vilket har ökat byggnadsföretagens
kapitalinsats. På grund härav anser departementschefen att
en sänkning av övre belåningsgränsen för tertiärlånet inte bör företas nu.
Däremot förordas utredningens förslag, att de allmännyttiga bostadsföretagens
grundkapital skall motsvara minst 1 procent av det förvaltade fastighetskapitalet
mot f. n. endast 0,5 procent.

Bostadspolitiska utredningen har föreslagit, att de nya bestämmelserna om
tertiärlån skall tillämpas i fråga om byggnadsföretag, som i samband med
preliminärt beslut om lån förutsatts bli igångsatta tidigast den 1 juli 1957.
Med hänsyn till den överenskommelse ifråga om tvååriga löneavtal, som
Arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen nyligen träffat, anser departementschefen
att ändringarna bör genomföras först fr. o. m. den 1
januari 1958.

Bostadspolitiska utredningen bar föreslagit att den för primär- och
sekundärlån »garanterad e» r ä n t a n höjes med 0,5 procent. Inne -

16

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

börden av förslaget är att staten skulle täcka räntekostnaden i vad den
överstiger för primärlån 4,5 procent för hus byggda åren 1941—45, 4 procent
för hus byggda åren 1946—50 och 3,5 procent för därefter byggda
hus. I det föregående avsnittet har departementschefen tagit ställning till de
kritiska synpunkter på detta förslag, som vissa remissorgan har framfört.
I detta sammanhang understrykes att en höjning av de garanterade
räntorna icke innebär en principiell nyhet eller ett avsteg från de riktlinjer
för bostadspolitiken, som har gällt under efterkrigstiden. De bostadspolitiska
åtgärderna har inte varit grundade på föreställningen, att en
garanterad ränta av 3 procent i fråga om primärlån är ett absolut villkor
för en störningsfri bostadsproduktion eller för en allmän förbättring av
bostadsstandarden. Bl. a. visar beslutet år 1955 om höjning av den garanterade
räntan för en stor del av de statsbelånade bostadshusen, att så icke
är fallet. Det är här fråga om en viss anpassning av ränteutgifterna för
statsbelånade hus till ränteläget på marknaden i övrigt. Ej heller kan en
generell höjning av den garanterade räntan med 0,5 procent föranleda en
ökad hyressplittring. Fråga blir om en ökning av ränteutgifterna för alla
statsbelånade hus med ett belopp, som motsvarar 5 å 6 procent å hyrorna. I
anledning av att vissa remissorgan anfört farhågor för att denna anpassning
av ränteutgifterna till det faktiska läget skulle driva upp de allmänna levnadskostnaderna
och ge upphov till krav på ökade löner erinras om att
en höjning av hyrorna i statsbelånade hus med 5 å 6 procent medför en
obetydlig ökning av konsumentprisindex.

På grund av det anförda tillstyrker departementschefen utredningens ifrågavarande
förslag. De nya garantiräntorna föreslås skola gälla fr. o. in. den
1 juli 1957.

Bostadspolitiska utredningen har föreslagit alt låntagarna skall g o 11-göras ränteeftergifter i snabbare takt än som f. n. är fallet.
Denna fråga behandlades i förra årets statsverksproposition. Det föreslogs
då att ändring inte borde ske i utbetalningstakten men att Kungl. Maj :t,
om synnerliga skäl förelåg, i särskilda fall skulle äga medgiva en snabbare
utbetalning av ränteeftergift. Förslaget godtogs av riksdagen. Kungl. Maj :t
bär sedermera medgivit, att utbetalning av eftergifter för småhus får ske
halvårsvis mot tidigare en gång om året. I övrigt har något medgivande av
detta slag hittills icke lämnats. Departementschefen är icke beredd att nu
intaga en ändrad ståndpunkt i denna fråga.

Bostadspolitiska utredningen har föreslagit att det s. k. o r t s d i f f erentierade
tilläggslånet skall slopas. Ett flertal remissorgan
har tillstyrkt förslaget, medan andra framhållit att detta lån är av betydelse
för flerfamiljshusbyggandet på mindre orter och att ett omedelbart
slopande av lånet skulle medföra svårigheter för bostadsbyggandet
på dessa orter. Under de senaste åren har det provisoriska tilläggslånet,
som infördes i slutet av år 1951, successivt avvecklats. För företag, som

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

17

färdigställes efter den 31 mars i år, kan provisoriskt tilläggslån icke beviljas.
Det kan under sådana förhållanden synas naturligt att nu besluta
om en avveckling av det ortsdifferentierade tilläggslånet. Om man vill
undvika störningar i bostadsbyggandet på de mindre orterna kunde man
tänka sig att genomföra denna avveckling i två etapper. Den principiella
inställning till generella subventioner, som departementschefen i det föregående
givit uttryck åt, gör att han inte kan finna det nödvändigt att under
längre tid behålla det ortsdifferentierade tilläggslånet. Det av flera remissorgan
framförda önskemålet, att avvecklingen av de generella subventionerna
skall ske successivt, motiverar emellertid att prövningen av frågan
om det ortsdifferentierade tilläggslånets slopande får anstå.

Enligt gällande bestämmelser utgår ortsdifferentierat tilläggslån med ett
belopp motsvarande det kapitaliserade värdet av ett årligt bidrag på 0,40
1,60 kronor per kvm bostadslägenhetsyta. Kapitaliseringsfaktor är för hus
av sten 3,75 procent och‘för hus av trä 4,00 procent. Om de ändringar av
villkoren för statligt lån och bidrag, som departementschefen har föreslagit,
genomföres, kommer dessa kapitaliseringsfaktorer att sakna anknytning
till finansieringsvillkoren i övrigt. Det kommer då inte längre att finnas
skäl att beräkna tilläggslån efter skilda grunder för stenhus och trähus.
Då det vidare är önskvärt, att reglerna för beräkning av tilläggslån blir så
enkla som möjligt, förordas, att tilläggslån i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som hittills gällt beviljas med ett belopp motsvarande 10 kronor
i subventionsgrupp 1, 20 kronor i ortsgrupp 2, 30 kronor i ortsgrupp 3 och
40 kronor i ortsgrupp 4, allt räknat per kvm bostadslägenhetsyta. Till lånet
bör liksom hittills knytas ett kommunalt bidrag motsvarande 10 procent
av lånets belopp. De av departementschefen förordade reglerna föreslås
skola tillämpas på företag, vilka erhåller tertiärlån enligt de villkor han har
förordat i det föregående.

Utredningens uppfattning, att särskilt tilläggslån även framdeles bör
kunna beviljas för byggnadsföretag, som ut föres under v i litern,
godtages. Att utsträcka denna subvention också till småhus, såsom
Näringslivets byggnadsdelegation ifrågasatt, finner departementschefen ur
bl. a. administrativ synpunkt icke lämpligt.

Bostadspolitiska utredningen har föreslagit, att kommunala, med kommun
jämställda samt allmännyttiga och kooperativa bostadsföretag icke
längre skall vara underkastade hyreskontroll från det lånebeviljande
organets sida. Vidare har förordats alt ifrågavarande bostadsföretag,
i den mån de är underkastade hyreskontroll enligt hyresregleringslagen,
skall befrias jämväl från denna kontroll.

Ett godtagande av detta förslag skulle medföra eu betydande förenkling
av handläggningen av låneärenden. Även den fortlöpande hyreskontrollen
skulle reduceras. Mot förslaget skulle kunna anföras, alt ett slopande av
hyreskontrollen för vissa bostadsföretag kunde innebära en orättvisa. Sär 2

llihang till riksdagens protokoll 1957. <> sand. Nr 102

18

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

skilda skäl kan dock åberopas för att bibehålla hyreskontrollen i fråga
om enskilda bostadsföretag så länge bostadsbrist är för handen. Risk
skulle annars föreligga, att dessa företag på grund av den otillräckliga
tillgången på bostäder skulle ta ut hyror, som överstiger vad som motsvarar
fastighetsomkostnaderna. Beträffande kommunala och därmed jämställda
företag kan det icke antagas föreligga ett ekonomiskt intresse av
att uttaga högre hyror än som erfordras för att täcka omkostnaderna.
Förslaget att för dessa företag slopa hyreskontrollen har också tillstyrkts
av bl. a. Sveriges fastighetsägareförbund.

Departementschefen anser att hyreskontrollen bör inskränkas på det av
utredningen föreslagna sättet. Därvid förutsättes, att de berörda fastigheternas
ägare är beredda att taga all rimlig hänsyn till hyresgästernas berättigade
intressen och att eventuella tvister kommer att lösas genom förhandlingar
mellan parterna.

Frågan om sådan ändring av hyresregleringslagen, som erfordras i anledning
härav, har tidigare denna dag anmälts av chefen för justitiedepartementet.

Departementschefen övergår därefter till att behandla vissa med långivningen
till småhus sammanhängande frågor.

Bostadspolitiska utredningen har föreslagit att räntan å egnahemslån
skall höjas från 3 till 4 procent. Förslaget överensstämmer med
vad utredningen förordat i fråga om tertiärlån. I fråga om de skäl, som
talar för en dylik justering av räntan för egnahemslån, hänvisar departementschefen
till vad han förut anfört beträffande räntan å tertiärlån. Utredningen
har vidare föreslagit alt räntan å s. k. fördjupad del av egnahemslån
till den del det tryggas av inteckningssäkerhet, som ligger över 40 procent
av belåningsvärdet, tills vidare skall vara 4 procent. I övrigt skall vid fördjupning
av lånet enligt utredningens förslag räntan motsvara den, som
har garanterats för bottenlån. Utredningen har slutligen i detta sammanhang
förordat att räntan på egnahemslån — liksom i fråga om tertiärlån
— skall vara obunden.

I överensstämmelse med departementschefens ståndpunktstagande i det
föregående beträffande räntevillkoren för tertiärlån tillstyrkes utredningens
förevarande förslag.

Utredningen har vidare föreslagit att den rån te fria stående
delen av egnahemslånet skall sänkas från 4 000 till 3 000 kronor. Vid
den föregående behandlingen av de allmänna grunderna för bostadspolitiken
har departementschefen ansett, att kapitalsubventionen till småhusbyggandet
skall bibehållas. Visserligen följer icke härav att en ändring av
subventionens storlek icke skulle kunna ifrågakonnna. I likhet med flera
remissorgan anser departementschefen det dock tveksamt, huruvida i nuvarande
läge en minskning av denna kapitalsubvention är tillrådlig. Subventionen
har de två senaste åren successivt sänkts från 8 000 till 4 000 kronor.

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

19

Småhuset är den för barnfamiljer många gånger lämpligaste bostadsformen.
Den alldeles övervägande delen av småhusproduktionen sker också för
familjer med minderåriga barn. Även om kostnaderna för ett egethem håller
sig inom de för egnahemslån fastställda belåningsvärdena, alltså 45 000 å
50 000 kronor, blir de årliga utgifterna för barnfamiljer med vanliga inkomster
rätt betungande. På grund härav föreslås att kapitalsubventionen
tills vidare förblir oförändrad.

En fråga som vid skilda tidpunkter och i olika sammanhang tilldragit
sig uppmärksamhet är, huruvida icke kapital subventionen till småhus
borde vara behovsprövad. Om man anser, att generella subventioner till
bostadsproduktionen nu i huvudsak kan undvaras, kan det framstå som
inkonselcvent att bibehålla en ganska stor generell subvention till småhus.
Bostadspolitiska utredningen har emellertid icke funnit det lämpligt att
förorda en behovsprövning av kapitalsubventionen.

I syfte att undvika en behovsprövning av sedvanligt slag har sedan
länge den bestämmelsen gällt, att egnahemslån och därtill knutna subventioner
kan beviljas endast för egnahem, som icke har en lägenhetsyta
överstigande ett visst antal kvadratmeter, f. n. 125 kvm.

Om man önskar förbehålla kapital- och räntesubventionen i huvudsak
dem, som är i behov av ekonomisk hjälp från samhällets sida för att lösa
sin bostadsfråga, ligger det närmast till hands att sänka denna maximiyta.
Det synes rimligt antaga att egnahem, som uppföres av familjer med
vanliga inkomster, i regel har en yta icke överstigande 100 kvm. Fall
torde dock förekomma, där ytan är något större beroende på hustypen
eller behovet av ett särskilt arbetsrum eller med hänsyn till stort barnantal.
Departementschefen föreslår därför att egnahemslån med räntefri
stående del samt ränteeftergift skall kunna beviljas för nybyggnad av enfamiljshus,
vilkas lägenhetsyta inte överstiger 110 kvm. För hus vilkas lägenhetsyta
överstiger 110 kvm men inte 125 kvm, bör egnahemslån inom 90
procent av belåningsvärdet kunna beviljas men inte vare sig kapital- eller
räntesubvention. Motsvarande bestämmelser hör gälla i fråga om tvåfamilj shus.
I anslutning till vad som f. n. gäller hör i särskilda fall lån utan subvention
kunna beviljas även om längenhetsytan överstiger 125 kvm. I fråga
om lån till ombyggnad av småhus anses någon ändring av gällande bestämmelser
i denna del inte böra företagas nu.

De av departementschefen föreslagna ändringarna i villkoren för egnahemslån
hör avse byggnadsföretag, beträffande vilka det låneheviljande
organet i samband med meddelande av beslut om lån förutsätter igångsättning
tidigast den 1 januari 1958.

I detta sammanhang upptages frågan om en ändring i föreskrifterna angående
högsta belåningsvärden för småhus. Enligt dessa
föreskrifter kan lånesökande, som är familjeförsörjare och har minst två
minderåriga barn, erhålla egnahemslån på grundval av ett belåningsvärde,

20

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

som med 5 000 kronor överstiger det värde som eljest gäller. I vanliga fall
kan en dylik familj för ett enfamiljshus få ett belåningsvärde av högst 50 000
kronor fastställt, medan för andra lånesökande värdet icke kan sättas högre
än 45 000 kronor. I det följande förordas att familjebostadsbidrag skall
kunna beviljas icke endast som hittills familjer med minst två barn under
16 år utan också familjer med ett minderårigt barn. Skäl talar därför för
att de högsta belåningsvärdena icke för framtiden differentieras såsom nu
sker. De f. n. för familjer med minst två barn gällande värdena anses därvid
böra tillämpas även i fråga om andra lånesökande.

Vad härefter angår den garanterade räntan i fråga om bottenlån
har bostadspolitiska utredningen — i överensstämmelse med vad som
förordats beträffande flerfamiljshus — föreslagit att räntesatsen höjes med
0,5 procent. Departementschefen erinrar emellertid om att ränteeftergiften
för småhus icke beräknas från fall till fall utan har fastställts till vissa
schablonbelopp. De belopp som f. n. gäller har beräknats med utgångspunkt
från én ränta på bottenlån av 4,75 procent och under förutsättning att den
garanterade räntan för hus färdigställda 1941—48 utgör 4 procent, för hus
färdigställda 1949—50 3,5 procent och för senare färdigställda hus 3 procent.
I slutet av förra året höjdes räntan på bottenlån i allmänhet med 0,25
procent. En däremot svarande omräkning av schablonbeloppen torde bl. a.
av administrativa skäl inte böra ifrågakomma. I överensstämmelse med
den ståndpunkt till ränteskyddet, som departementschefen intagit i det föregående,
förordas att den garanterade räntan i fråga om bottenlån till småhus
höjes med 0,5 procent. Ändringen anses dock böra företagas först fr. o. in
den 1 januari 1958. Nya schablonbelopp bör alltså beräknas och gälla fr. o. m
nämnda dag.

I detta sammanhang behandlas slutligen ett par frågor som berör såväl
flerfamiljshus som småhus.

Bostadspolitiska utredningen har föreslagit att möjlighet skall finnas
att bevilj a ränteeftergift för byggnadsföretag, som
icke finansieras med statligt lån. Syftet med detta förslag
har angetts vara att i ökad utsträckning kanalisera den öppna marknadens
kreditmedel till bostadsbyggandet. Utredningen har närmast tänkt
sig en försöksverksamhet avseende enbart flerfamiljshus och i huvudsak
endast sådana hus, som tillkommer på vissa industriföretags initiativ.

Förslaget har tillstyrkts av bl. a. Landsorganisationen och Svenska arbetsgivareföreningen.
Såsom förut framhållits är det en central fråga hur bostadsbyggandet
skall kunna ökas. Departementschefen har pekat på skilda
åtgärder för effektivisering och förbilligande av bostadsbyggandet. Vidare
har departementschefen tillstyrkt åtgärder, som innebär ett ökat bostadssparande.
Möjligheten att stimulera den bostadsproduktion, som
äger rum utan anlitande av statliga lån, är värd att prövas. Det torde
inte kunnat förnekas att åtskilliga fall förekommit, där ansökan om stat -

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

21

ligt lån icke varit beroende av lånesökandens behov av att få statens hjälp
för att täcka kreditbehovet utan sammanhängt med en önskan att bli delaktig
av de subventioner, i första hand räntesubventionerna, som är förbundna
med de statliga lånen. En dylik ordning kan inte anses rationell,
över huvud taget torde det för framtiden finnas anledning att hålla isär å
ena sidan det behov av finansiellt stöd åt bostadsbyggandet, som i första
hand betingas av önskan att främja produktionen av bostäder genom allmännyttiga
och kooperativa bostadsföretags försorg och att underlätta för
barnfamiljerna att skaffa sig egnahem och å andra sidan behovet av subventioner
i syfte att reducera bostadskostnaderna.

På grund härav anser departementschefen, att möjlighet bör finnas att
under nästa budgetår till bostadshus, som tillkommer utan hjälp av statliga
lån, bevilja en viss ränteeftergift. Såsom villkor för ränteeftergift bör i huvudsak
gälla vad som föreskrives beträffande tertiärlån och egnahemslån
med räntefri stående del. Bl. a. bör sålunda lägenheterna icke få upplåtas
till hyror, som väsentligt överstiger vad som medges i fråga om statsbelånade
företag. I fråga om flerfamiljshus bör dessutom det villkoret uppställas
att ytan i våningsplan till minst 75 procent upptages av bostäder. Räntesubventionen
bör beräknas på grundval av en garanterad ränta av 4 procent
och lämpligen avse lån mot inteckning inom för flerfamiljshus högst
75 procent och för småhus högst 50 procent av det belåningsvärde, som
det bidragsbeviljande organet kan godkänna. Verksamheten bör bedrivas
på försök.

Slutligen kommer departementschefen till frågan, huruvida tidigare
beviljade kapitalsubventioner skall återkrävas eller icke.
Det erinras om att tidigare beviljade tilläggslån för flerfamiljshus, som tillkommit
åren 1942—50, slutligt reglerats genom beslut av 1953 års riksdag.
Huvudparten av dessa lån har återkrävts, medan lånen i övrigt efterskänkts.
Motsvarande kapitalsubventioner till småhus har ännu icke definitivt reglerats.
Enligt uttalande av 1953 års riksdag skall emellertid före 1957 års
utgång slutlig ställning tagas till frågan om återbetalning av dessa subventioner,
vilka lämnats i form av tilläggslån eller räntefri stående del av
tertiärlån.

Bostadspolitiska utredningen har förordat, att de nämnda lånen till
småhus skall efterskänkas. Departementschefen anser denna ståndpunkt
rimlig. De hus del gäller kommer att belastas med jämförelsevis höga
ränteutgifter på grund av en relativt hög garanterad ränta. Behovet av
reparations- och förbättringsarbeten torde också för dessa hus redan i stor
utsträckning ha börjat göra sig gällande, vilket ökar bostadskostnaderna.
Departementschefen tillstyrker därför utredningens förslag i denna del.

Vad gäller tilläggslån till flerfamiljshus, beviljade fr. o. in. år 1951, har
bostadspolitiska utredningen föreslagit afl huvuddelen av lånen skall återkrävas,
medan återstoden skall efterskänkas. Departementschefen anser

22 Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

emellertid övervägande skäl tala för att dessa lån inte slutligt regleras nu.
Beslut bör dock nu fattas om en begränsad amortering av dessa lån. Departementschefen
finner det sålunda lämpligt att fr. o. in. den 1 januari 1958
amortering skall verkställas av ett belopp motsvarande det kapitaliserade
värdet av ett årligt bidrag av 1 krona per kvm bostadslägenhetsyta. Därvid
bör tillämpas den kapitaliseringsprocent, som har gällt vid lånets beviljande.
Amorteringstiden anses böra fastställas till 25 år. I övrigt bör lånen
tills vidare vara såväl ränte- som amorteringsfria.

Utredningen har ansett, alt kommunerna bör beredas möjlighet att återkräva
av kommunen i anledning av tilläggslån et beviljat
bidrag till ifrågavarande bostadshus. I detta sammanhang
erinras om att Svenska stadsförbundet tidigare gjort framställning om
åtgärder för att bereda kommunerna möjlighet att återkräva motsvarande
bidrag beträffande tidigare färdigställda, med statligt tilläggslån finansierade
bostadshus. För att sådana kommunala bidrag skall kunna återkrävas
erfordras medgivande om viss hyreshöjning för ifrågavarande fastigheter.
Enligt departementschefens mening är det rimligt att kommunerna
får möjlighet att återkräva sina bidrag i samma utsträckning och på samma
villkor, som staten återkräver sina bidrag. Det föreslås få ankomma på
Kungl. Maj :t att besluta om den hyreshöjning, som på grund härav kan
visa sig erforderlig.

F amil j ebostadsbidrag

Departementschefen delar bostadspolitiska utredningens uppfattning, att
vissa krav beträffande lägenhetens standard alltfort
bör uppställas som villkor för familjebostadsbidrag. Bidragets syfte bör alltjämt
vara att underlätta för barnfamiljerna att efterfråga och inneha välutrustade
och rymliga lägenheter. Bidraget bör inte ges karaktär av ett allmänt
konsumtionsstimulerande bidrag. I likhet med utredningen anser departementschefen
dock, att vissa ändringar av standardkraven bör genomföras
i syfte att förenkla bidragsgivningen.

För att en fullständig familj med barn skall kunna erhålla bidrag bör alltjämt
krävas, att lägenheten omfattar minst två rum och kök och har en
lägenhetsyta av minst 50 kvm. Departementschefen godtager utredningens
förslag att lägenheten i fråga om ensamstående med ett barn bör omfatta
minst 30 kvm.

Utredningens förslag i fråga om rätt för bidragstagaren att
uthyra viss del av lägenheten, godtages i huvudsak. Vissa
av de erinringar mot förslaget, som gjorts av remissorganen, bl. a. av Svenska
stadsförbundet, anses böra beaktas. Det bör ankomma på bostadsstyrelsen
att utfärda erforderliga tillämpningsföreskrifter i ämnet.

Utredningen har föreslagit att villkoret, att lägenheten skall vara
färdigställd tidigast den 1 januari 194 2, skall slopas. Frågan

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

23

om en dylik tidsgräns prövades av 1953 års riksdag. Man fann då lämpligt
att flytta gränsen från den 1 januari 1948 till den 1 januari 1942. Föredragande
departementschefen framhöll i denna fråga (prop. nr 138) att besvärliga
bedömningsproblem måste uppstå om bidragsgivningen knöts enbart
till bestämmelser rörande lägenheternas standard. Sattes standardkraven
högt och tillämpades de rigoröst, förelåg risk att tidsgränserna ersattes
med nya betydligt mera svårförståeliga och irriterande gränser mellan
bidragsberättigande och icke bidragsberättigande lägenheter. De lägenheter
som färdigställts efter 1941 kunde förutsättas förete sådana likheter i standardhänseende,
att gränsdragningssvårigheterna blev mindre. Antalet
gränsfall förorsakade av själva tidpunkten kunde vidare beräknas bli litet
på grund av den ringa byggnadsverksamheten under år 1941.

Dessa skäl för bibehållandet av en tidsgräns gäller alltjämt. De skäl som
kan tala för ett slopande av tidsgränsen har också försvagats i och med att
beståndet av nyproducerade, för bidrag godtagbara lägenheter ökat för
varje år. Den nu gällande tidsgränsen 1 januari 1942 bör därför bibehållas.

Under denna förutsättning biträder departementschefen bostadspolitiska
utredningens förslag att slopa kraven på att lägenheten skall vara försedd
med tillfredsställande köksutrustning och tillräckliga biutrymmen.

Vad härefter angår frågan om bidragets konstruktion och
storlek biträdes utredningens förslag, att bidraget skall utgå med
samma belopp oavsett om familjen bor i egethem eller i flerfamiljshus.
Bidraget bör vidare liksom hittills kunna utgå såsom förhöjt, helt eller
reducerat bidrag.

Förslaget att benämningen bränslebidrag för bidragets av barnantalet
oberoende del skall slopas, godtages. Vidare förordas, att denna del av
bidraget liksom hittills skall utgå med skilda belopp i södra, mellersta
och norra Sverige (zonerna I—III).

Departementschefens förslag om avveckling av de generella subventionerna
innebär i fråga om statligt belånade lägenheter ett fullföljande av
en redan påbörjad anpassning av den allmänna hyresnivån till ett högre
allmänt ränteläge än det tidigare rådande. Ett betydande antal hushåll med
begränsade inkomster — däribland åtskilliga barnfamiljer, vilka till följd
av brist på för bidrag godtagbara lägenheter icke kunnat erhålla familjebostadsbidrag
— har redan tidigare på grund av räntestegringen fått vidkännas
ökade bostadskostnader. Särskilda åtgärder i syfte att kompensera
dem för denna kostnadsstegring har icke ansetts nödvändiga.

På grund liärav och då departementschefen förordat eu försiktigare avveckling
av de generella subventionerna än utredningen, anser departementschefen
atl familjebostadsbidragen icke bör böjas fullt så mycket som
utredningen föreslagit. Höjningen bör avse endast den del av familjebostadsbidraget,
som är oberoende av barnantalet, det fasta bidraget. En
ökning med 120 kronor per år för bidragstagare i flerfamiljshus anses vara

24

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

lämplig. Förslaget i det föregående att bidraget skall vara lika stort för
familjer i egnahem som för familjer i flerfamiljshus innebär, att bidraget
för familjer i egnahem bör uppräknas med 30 kronor. En familj i zon I,
som med hänsyn till inkomsten är berättigad till helt bidrag, skulle härvid
erhålla ett fast bidrag på 270 kronor per år. Därutöver skulle familjen
liksom hittills få ett bidrag per barn av 150 kronor per år. För en familj
med två barn i zon I skulle bidraget sålunda komma att utgöra sammanlagt
570 kronor per år. Helt bidrag bör liksom hittills öka med 30 kronor
för varje zon. Såsom bostadspolitiska utredningen föreslagit bör hushåll,
som är berättigade till förhöjt bidrag, utöver ett bidrag av 150 kronor per
barn, erhålla ett dubbelt så stort fast bidrag som de bidragstagare, vilka
åtnjuter helt bidrag. Vidare bör reducerat bidrag utgöra hälften av helt
bidrag. För bidragstagare i flerfamiljshus i zon I innebär departementschefens
förslag sålunda en ökning av förhöjt bidrag med 180 kronor per år,
av helt bidrag med 120 kronor per år och av reducerat bidrag med 60
kronor per år.

Förslagets innebörd framgår av följande tabell.

Sammanfattning av förslaget om familjebostadsbidrag till familjer med minst två

minderåriga barn

Sammanlagt bidrag för

Bidragstyp

Zon

Fast bidrag

Bidrag per
barn

familjer med

2 barn

3 barn

4 barn

Förhöjt bidrag....

I

540

840

990

1 140

II

600

150

900

1 050

1 200

III

660

960

1 110

1 260

Helt bidrag ......

I

270

570

720

870

II

300

150

600

750

900

III

330

630

780

930

Reducerat bidrag..

I

135

285

360

435

II

150

75

300

375

450

III

165

315

390

465

Zon III omfattar Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län, zon II Västernorrlands,
Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län och zon I övriga delar av landet.

Bostadspolitiska utredningen har föreslagit, att familjer med tre eller
flera barn skall erhålla högre bidrag än familjer med två barn endast under
förutsättning att lägenheten omfattar minst 3 rum och kök och har en yta
av minst 65 kvm. Ehuru departementschefen i likhet med utredningen finner
det angeläget att i första hand familjer med mer än två barn beredes
möjlighet att bosätta sig i lägenheter om minst tre rum och kök, anser
han att dett,a förslag icke bör genomföras nu. Enligt den praxis, som hittills
tillämpats, kan hushåll med mer än 4 barn i regel erhålla familje -

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957 25

bostadsbidrag endast om lägenheten omfattar minst tre rum och kök. Det
synes obilligt att i rådande läge på bostadsmarknaden införa regler, som
innebär en skärpning av denna praxis och en avsevärd ökning av bostadskostnaderna
för de många familjer med tre eller fyra barn, vilka nu åtnjuter
bidrag i lägenheter om två rum och kök. Kommunerna bör emellertid
verka för att familjer med flera barn får tillgång till lägenheter på
minst tre rum och kök.

Bostadspolitiska utredningen har föreslagit att inkomststrecket
för helt bidrag till familj med två barn icke ändras. Uttryckt i till statlig
inkomstskatt beskattningsbar inkomst skall detta streck sålunda enligt utredningens
förslag alltjämt vara 6 000 kronor. Departementschefen biträder
detta förslag. Som utredningen närmare utvecklat överensstämmer
detta ställningstagande med principen, att man vid omprövningar av inkomststrecken
endast bör beakta levnadskostnadernas förändringar och
sådana ändringar i beskattningsreglerna, som påverkar relationen mellan
årsinkomsten och den beskattningsbara inkomsten, men däremot icke höjda
realinkomster.

Departementschefen är emellertid inte beredd att förorda utredningens
förslag att överlag sänka inkomststrecken för helt bidrag till familjer med
tre eller flera barn liksom ej heller förslaget att sänka inkomststrecken för
reducerat bidrag.

Inkomststrecket för förhöjt bidrag till tvåbarnsf amil jer bör i enlighet
med utredningens förslag höjas från 3 000 till 4 000 kronor beskattningsbar
inkomst. Detta streck bör därutöver stiga med 1 000 kronor för varje barn
utöver två. Såsom bostadsstyrelsen föreslagit bör dock en stoppgräns för
inkomststrecken införas. Denna gräns kan för helt bidrag lämpligen sättas
vid 10 000 kronor, för reducerat bidrag vid 11 500 kronor och för förhöjt
bidrag vid 8 000 kronor beskattningsbar inkomst. Innebörden av förslaget
framgår av följande tabell.

Antal barn

Inkomststreck 1 beskattningsbar
Inkomst (kronor)

Förhöjt

bidrag

Helt bidrag

Reducerat

bidrag

2 ..................

4 000

6 000

7 500

3 .................

5 000

7 000

8 500

4 ..................

6 000

8 000

9 500

5 ..................

7 000

9 000

10 500

6 ..................

8 000

10 000

11 500

7 ..................

8 000

10 000

11 500

8 ..................

8 000

10 000

11 500

Bostadspolitiska utredningens förslag att slopa det för förhöjt bidrag nu
gällande villkoret, all familjeförsörjaren eller dennes make inte är taxerad

26

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

till statlig förmögenhetsskatt, godtages. Departementschefen biträder likaså
törslaget att slopa den tvååriga inkomstprövningen och ersätta densamma
med en ettårig prövning, ävensom förslaget att enbart den bidragssökandes
beskattningsbara inkomst skall läggas till grund för inkomstprövningen,
om Då makar taxeras var för sig och icke sammanlever.

Lhedningen har föreslagit, att familjer och ensamstående
med ett barn i viss utsträcknng skall kunna beviljas familj ebostadsbidrag.
Departementschefen tillstyrker i huvudsak detta förslag. Som villkor
för bidrag bör enligt departementschefens mening gälla, att den beskattningsbara
inkomsten icke överstiger 4 000 kronor. Bidrag bör lämpligen
utgå med samma belopp som för tvåbarnsf amil jer, som är berättigade till
leduceiat bidrag, alltså i zon I med 285 kronor. I zon II bör bidraget utgöra
300 kronor och i zon III 315 kronor. Utredningens förslag att ensamstående
med ett barn skall erhålla större bidrag än fullständiga familjer med ett
barn kan departementschefen inte tillstyrka. Såsom bl. a. överståthållarämbetet
framhållit kan det inte vid en jämförelse mellan en ensamstående
och en fullständig familj i samma inkomstläge göras gällande, att hjälpbehovet
är störst för den ensamstående. Särbestämmelser beträffande bidiag
till ensamstående med ett barn skulle komplicera hidragsgivningen.
Därför förordas, alt bidrag till ensamstående med ett barn skall utgå med
samma belopp och i ungefär samma inkomstlägen som bidrag till fullständiga
familjer med ett barn.

Utredningens förslag till lösning av det problem, som uppstår då antalet
barn i bidragsberättigad familj nedgår till ett godtages.

I likhet med utredningen anser departementschefen, att det behov av särskilt
stöd, som på grund av studier, sjukdom eller arbetslöshet kan föreligga
betiäffande barn i åldern 1 6—1 7 å r, bör tillgodoses genom
de härför säl skilt avsedda stödformerna och sålunda inte genom familjebostadsbidrag
och erinrar om det förslag till generella grundstipendier till
studerande i dessa åldrar, som har förelagts årets riksdag. Bestämmelsen
om rätt i vissa fall till familjebostadsbidrag för barn över 16 år bör alltså
slopas. Såsom utredningen föreslagit bör dock övergångsvis gälla, att barn
som fyllt 16 år under 1956 och som enligt gällande bestämmelser åtnjuter
bidrag under 1957 även under år 1958 bör kunna åtnjuta bidrag under
de förutsättningar som nu gäller.

De förslag, som utredningen framlagt i syfte att f ö r e n k 1 a det administrativa
handhavandet av hidragsgivningen, godtages.

Likaså biträder departementschefen utredningens förslag att slopa b es
t ä in m e 1 s e n i bidragskungörelsens 16 § om förbindelse från
hyresvärden att inte utan medgivande av kommunen höja hyran för bidragstagares
lägenhet. De erinringar mot förslaget, som överståthållarämbetet
och Hyresgästernas riksförbund framfört, anser departementschefen inte

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

27

hållbara. Syftet med bestämmelsen i fråga har inte varit att möjliggöra en
liyreskontroll, som i fråga om de bidragsberättigande lägenheterna ersätter
den kontroll, som nu utövas enligt hyresregleringslagens bestämmelser,
sedan denna sistnämnda liyreskontroll bringats att upphöra för andra
lägenheter.

De av departementschefen förordade ändrade villkoren för fainiljebostadsbidrag
föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1958.

Lån och bidrag till uppförande av studentbostäder

Under de senaste åren har ett betydande antal sludentbostadshus uppförts
i Stockholm, Göteborg, Uppsala och Lund med hjälp av statliga lån
och bidrag. Det är fråga om ett viktigt tillskott av enkelrum för studerande
vid universitet och högskolor i de nämnda städerna. Tillgången på rum för
studerande är ändock alldeles otillräcklig. Såsom universitetsutredningen
visat kommer under de närmaste tio åren antalet studerande vid universitet
och högskolor att öka mycket kraftigt. Man kan emotse en fördubbling av
antalet studerande. Till följd härav kommer behovet av studentbostäder att
stiga mycket starkt. Produktionen av dylika bostäder måste öka avsevärt,
om icke den avsedda utbyggnaden av universiteten och högskolorna skall
äventyras.

Detta är bakgrunden till förslagen om utbyggnad och ändringar i den
statliga långivningen till studentbostäder. Två frågor står i förgrunden. Å
ena sidan avses en sådan utformning av lånestödet att det stimulerar till ett
billigare byggande. Å andra sidan eftersträvas en utvidgning av stödet att
omfatta icke endast som hittills särskilda kategorihus för studenter utan
också enkelrum i vanliga flerfamiljshus.

Möjligheterna att pressa kostnaderna för studentbostäder har bedömts
något olika av remissorganen. Bostadsstyrelsen beräknar att en betydande
sänkning av kostnaderna ligger inom räckhåll. Även stadsfullmäktige i
Uppsala anser utsikterna goda, medan såväl SFS som stadskollegiet i Stockholm
och stadsfullmäktige i Göteborg och Lund antar att möjligheterna
är små.

Kravet på att pressa ned kostnaderna för studentbostäder kan enligt departementschefens
mening inte avvisas. Det blir då nödvändigt att tillvarataga
alla möjligheter, som finns att genom val av lämpliga hustyper, omsorgsfull
planering och ett rationellt byggnadssätt komma fram till betydligt
lägre kostnader än som nu är gängse.

Ett ökat kategorihusbyggande i lämpliga former är alltså en förutsättning
för att det stora behovet av studentbostäder skall kunna tillgodoses.
Men såsom framhållits i departementspromemorian och understrukits av
remissorganen bör jämväl tillvaratagas möjligheterna att i vanliga flerfamiljshus
inreda enkelrum för studenter. Enligt förslaget skall särskilt
stöd kunna lämnas för anordnande av dylika rum i flerfamiljshus, som

28

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

förvaltas av kommunala eller allmännyttiga bostadsföretag. Departementschefen
tillstyrker detta förslag. Vissa remissorgan har ansett att man här
borde kunna gå något längre och särskilt stödja tillkomsten av rum också i
flerfamiljshus, som förvaltas av andra än de nämnda företagen. Några
principiella betänkligheter torde inte kunna anföras mot en dylik utvidgning
av stodet, men det torde å andra sidan inte vara praktiskt att nu generellt
medge att stödet avser också andra än kommunala och allmännyttiga
bostadsföretag. I varje fall torde tillsvidare, innan erfarenhet vunnits
av den nya stödformen, i huvudsak icke böra ifrågakomma andra än sådana
hus, som förvaltas av kommunala eller allmännyttiga bostadsföretag. Kungl.
Maj.t anses dock böra äga att efter prövning av omständigheterna i varje
enskilt fall medge att stödet får avse också rum i flerfamiljshus, som förvaltas
av andra företag.

Förslaget i departementspromemorian, att tilläggslånet i fråga om kategorihus
skall fastställas till 5 000 kronor per rum, anser departementschefen
rimligt, närmast med hänsyn till vad nyss anförts beträffande möjligheterna
att sänka byggnadskostnaderna. Flera remissorgan har visserligen hävdat
att beloppet är väl lågt. Om man emellertid utgår från som realistiskt att
kostnaderna per rum kan sänkas från nuvarande ungefär 16 000 kronor till

13 000 kronor, blir det kapitalbelopp per rum, som skall förräntas och amorteras,
vid ett tilläggslån av 5 000 kronor per rum lika stort som enligt nuvarande
kostnader och bidragsvillkor. Bostadsstyrelsen har också, som framgår
av det föregående, beräknat att kostnaderna kan pressas till 12 000 å

14 000 kronor per rum utan att skäliga standardkrav eftersättes. Därest eu
ytterligare sänkning av kostnaderna kan åstadkommas, betyder detta vid ett
fast tilläggslån av 5 000 kronor per rum, att hyrorna för studentrummen
kan sättas lägre än t. n. För studentbostadsföretag, som påbörjats tidigast
den 1 juli 1957, bör alltså tilläggslånet fastställas till 5 000 kronor per rum.

Förslaget i departementspromemorian om ett tilläggslån av 3 000 kronor
per rum i fråga om vanliga flerfamiljshus har i huvudsak godtagits av
remissorganen. Departementschefen finner beloppet lämpligt avvägt och tillstyrker
således förslaget.

I utlåtandena över departementspromemorian har förordats, att tilläggslånets
storlek skall automatiskt ändras vid förändringar i byggnadskostnadsindex,
ävensom att utöver det fasta lånet subvention skall kunna beviljas för
tackande av extra grundförstärkning. Om man på sätt departementschefen
forordat i syfte att pressa kostnaderna för studentbostadshus fastställer tillläggslånet
till ett visst belopp per rum, bör enbart det förhållandet, att enligt
cn indexberäkning byggnadskostnaderna förändras, icke föranleda eu
ändiing av subventionsbeloppet. Ej heller anser departementschefen det
förenligt med principen om ett fast lånebelopp per rum att i särskild ordningsubventionera
kostnader för extra grundförstärkning.

Bostadsstyrelsens förslag om extra lån till enfamiljshus, vari inredes

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

29

enkelrum för studenter, om subvention till familjebostäder för gifta studenter
och om införandet av högsta belåningsvärde för studentbostadsrum
anser departementschefen sig icke kunna tillstyrka. Vad angår belåningsvärdena
bör det, sedan erfarenhet vunnits av nya former för kategorihusbyggande,
ankomma på Kungl. Maj :t att avgöra, huruvida skäl föreligger att
fastställa högsta belåningsvärden för studentbostäder. I fråga om enkelrum
i vanliga flerfamiljshus bör belåningsvärdet beräknas på sedvanligt sätt
utan särskilt hänsynstagande till att rummen skall upplåtas till studerande.

De av departementschefen förordade ändringarna i villkoren för lån till
studentbostäder föreslås skola gälla fr. o. in. den 1 juli 1957.

Handläggningen av ansökningar om egnahemslån och förbättringslån

I detta sammanhang anmäles att bostadsstyrelsen överlämnat en promemoria
med förslag till vissa ändringar i kungörelsen den 30 juni 1948 om
egnahemslån och förbättringslån i vad avser förfarandet vid beviljande av
lån i syfte särskilt att åstadkomma administrativa förenklingar. Förslaget
går ut på att ersätta de två lånebeslut — det preliminära innan byggnadsarbetena
sättes igång och det slutliga när arbetena är färdiga — som enligt
nu gällande bestämmelser erfordras, med ett enda beslut, som då skall
meddelas vid tidpunkten för det preliminära beslutet.

Departementschefen anför, att bostadsstyrelsens förslag tar sikte på en
väsentlig förenkling av den mycket omfattande bostadslånegivningen i
fråga om småhus. Förutom att de lånesökande, förmedlingsorganen och de
lånebeviljande organen enligt förslaget avlastas arbete, kan lånen utbetalas
snabbare, vilket i nu rådande allmänna ränteläge är av stor ekonomisk betydelse
för låntagarna. Departementschefen biträder därför styrelsens förslag,
att vid beviljande av egnahemslån och förbättringslån de två lånebeslut,
som enligt gällande bestämmelser erfordras i varje sådant ärende, skall ersättas
med ett enda lånebeslut. Den nya ordningen anses böra genomföras
fr. o. in. den 1 juli 1957.

Medelsbehovet för låne- och bidragsverksamheten

Vad först angår anslaget till kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter
it vissa bostadsbijggnadslån erinras om att ränteeftergift kan beviljas under
högst tio år från det att det statliga lånet har utanordnats. Genom beslut
åren 1953—56 har dock medgivits, att räntegarantien förlänges beträffande
lån, som har utestålt i tio år. I det föregående har anförts att det föreligger
elt permanent behov av skydd mot tillfälligt höga räntor och att
staten även framdeles bör lämna ett sådant skydd. Garantitiden bör därför
inte vara begränsad till tio år utan garantien bör gälla tills vidare.

Den av departementschefen förordade höjningen av den garanterade
räntan på primär- och sekundärlån påverkar icke utbetalningarna av eftergifter
under nästa budgetår. Dessa utbetalningar kommer nämligen att av -

30

Statsutskottets utlåtande nr 102 är 1957

se gottgörelse åt låntagarna för ränteutgifter, som belöper på perioden 1
juli 1956 30 juni 1957. Den i slutet av förra året genomförda höjningen av

räntan på primär- och sekundärlån med 0,25 procent kommer att öka utbetalningarna
av ränteeftergifter under nästa budgetår med ungefär 5 000 000
kronor. På grund härav bör det preliminärt beräknade beloppet — 85 000 000
kronor höjas med 5 000 000 kronor och anslaget upptagas med ett belopp
av 90 000 000 kronor.

Anslaget till bostadsrabatter har preliminärt beräknats till 119 000 000
kronor under antagande att bidragsvillkoren blir oförändrade. I det föregående
har departementschefen föreslagit, att familjebostadsbidrag skall
kunna beviljas också familjer och ensamstående med ett barn. Vidare har
förordats att bidragsbeloppen för familjer med minst två barn skall höjas.
De nya bestämmelserna har föreslagits skola träda i kraft den 1 januari 1958.

Den föreslagna utvidgningen av bidragsgivningen kan beräknas öka medelsbehovet
för ett första helt år med 30 000 000 kronor. Med beaktande av
att bidragen delvis utbetalas i förskott till kommunerna kan beräknas att
för nästa budgetår medelsbehovet ökar med drygt 20 000 000 kronor. Anslaget
anses därför böra upptagas med ett belopp av (119 000 000 +
21 000 000) 140 000 000 kronor.

1 ill bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet har preliminärt upptagits
ett belopp av 20 000 000 kronor. Ett anslag av denna storlek är til 1—
i äckligt för att långivningen skall kunna fortgå i ungefär oförändrad omfattning.
Departementschefen föreslår därför, att anslaget uppföres med
20 000 000 kronor.

Vad gäller bidrag till inrättande av pensionärshem har såsom ram för
bidragsgivningen under innevarande budgetår fastställts ett belopp av
10 000 000 kronor. Bostadsstyrelsens förslag om ökning av ramen kan
departementschefen inte tillstyrka och förordar därför, att ramen för nästa
budgetår fastställes till oförändrat 10 000 000 kronor. Anslaget för nästa
budgetår anses i överensstämmelse med den preliminära beräkningen böra
upptagas med 10 000 000 kronor.

Vad härefter angår lånefonden för bostadsbyggande lämnas inledningsvis
en redogörelse för bostadsbyggandets storlek.

Bostadsbyggandet har under 1950-talet ökat kraftigt och de senaste åren
legat på en hög nivå. Från år 1951, då tillskottet av nya bostäder utgjorde
endast 40 000, ökade bostadsbyggandet t. o. m. år 1954 successivt. Sistnämnda
år färdigställdes inte mindre än 58 000 lägenheter. Åren 1955 och
1956 har tillkommit ungefär lika många lägenheter. Antalet påbörjade lägenheter
har under de nämnda åren något överstigit antalet färdigställda lägenheter.
Den nu pågående bostadsproduktionen är därför osedvanligt stor.

Frågan om bostadsbyggandets storlek under budgetåret 1956/57 behandlades
i statsverkspropositionen till 1956 års riksdag (prop. nr 1, bilaga 26,
punkt 1). Departementschefen framhöll därvid att svårigheter då förelåg

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

31

att överblicka storleken av de resurser, som kunde ställas till bostadsbyggandets
förfogande. Spänningar i samhällsekonomien gjorde att försiktighet
borde iakttagas vid bedömning av storleken av det bostadsbyggande,
som kunde komma till stånd utan att en överansträngning av resurserna
behövde inträffa. Knappheten på krediter för bostadsbyggnadsändamål utgjorde
en annan omständighet av allmän karaktär, som talade för att bostadsbyggandet
inte kunde få den omfattning, som eljest med hänsyn till
föreliggande angelägna bostadsbehov vore befogad.

Under dessa förhållanden ansåg departementschefen, att enda möjligheten
var att fastställa ett minimiprogram för bostadsbyggandet, som — om de
allmänna förutsättningarna blev gynnsammare än då kunde förutses —
skulle kunna utökas. Därför föreslogs, att såsom program för igångsättning
av nya bostadsbyggnadsföretag under budgetåret 1956/57 borde fastställas
36 000 lägenheter i statsbelånade flerfamiljshus och 14 000 lägenheter i
statsbelånade en- och tvåfamilj shus inkl. sådana rad- och kedjehus, som
finansierades med egnahemslån. Totalt avsåg alltså programmet 50 000
statsbelånade lägenheter. Om i annan ordning finansierade företag beräknades
komma att avse ca 3 000 lägenheter, skulle hela igångsättningen under
budgetåret uppgå till ca 53 000 lägenheter. Vidare förutsattes, att om förutsättningarna
för ett större bostadsbyggande framdeles skulle visa sig föreligga,
det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga de åtgärder, som
i anledning därav kunde finnas påkallade.

Riksdagen godkände detta minimiprogram för bostadsbyggandet men
underströk (SU 127) att allt borde göras för att inom ramen för tillgängliga
resurser öka programmet.

I propositionen till 1957 års riksdag angående utgifter å tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1956/57 (prop. nr 2, bilaga 12) upptog departementschefen
frågan om en utökning av programmet för bostadsbyggandet
under budgetåret 1956/57. Därvid framhölls, att i fråga om flerfamiljshus
under den senaste tiden betydande svårigheter förelegat att tillgodose behovet
av såväl byggnadskreditiv under byggnadstiden som primär- och
sekundärlån till färdigställda hus. Igångsättningen av statsbelånade flerfamiljshus
borde därför beräknas få i stort sett den omfattning, som hade
angivits i minimiprogrammet. Vidare framhölls, att tillgången på krediter
till småhus för ett år sedan var långt ifrån tillfredsställande men att den
under 1956 hade avsevärt förbättrats till följd av i första hand eu ökad långivning
från sparbankernas sida. Då det gällde förbättring av bostadsförhållandena
intog, underströks, barnfamiljernas behov av större bostäder
en framskjuten plats. För många familjer tillgodosågs detta behov bäst
genom produktion av egnahem, rad- eller kedjehus. Starka skäl talade därför
enligt departementschefens mening för eu ökning av småhusbyggandet.
Utvecklingen under 1956 gav också fog för en optimistisk bedömning av
möjligheterna att öka småhusbyggandet. Departementschefen ansåg där -

32

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

för, att den preliminära långivningen i fråga om småhus under första halvåret
1957 borde ökas från ursprungligen planerade 7 000 lägenheter till 9 000
lägenheter. En förutsättning för att denna ökning skulle komma till stånd
ansågs dock vara, att erforderliga krediter under byggnadstiden kunde erhållas
och att en utökning av förskotten i fråga om egnahemslån inte skulle
komma i fråga.

I anledning därav föreslogs, att igångsättningen av statsbelånade bostadsföretag
under budgetåret 1956/57 skulle omfatta ca 53 000 lägenheter,
varav ca 37 000 lägenheter i flerfamiljshus och 16 000 lägenheter i småhus.
Under antagande att privatfinansierade företag avseende 5 000 lägenheter
skulle komma att igångsättas under budgetåret beräknades, att den totala
igångsättningen av bostadsbyggnadsföretag skulle komma att omfatta i
runt tal 58 000 lägenheter.

Den av departementschefen förordade ökningen av bostadsbyggnadsprogrammet
för innevarande budgetår har godkänts av riksdagen (SU 17,
rslcr. 54).

I det föregående har vid behandling av frågan om allmänna grunder för
bostadspolitiken understrukits bl. a., att programmet för bostadsbyggandet
under de närmaste åren måste vara att såvitt möjligt successivt öka tillskottet
av lägenheter. Vidare har framhållits, att kommunernas och byggnadsföretagens
planering av nya projekt bör ske med utgångspunkt från
ett bostadsbyggande av nära 60 000 lägenheter om året men med beaktande
av att strävan är att successivt, i den mån praktiska möjligheter yppar sig,
öka produktionen.

Under de senaste åren har flera åtgärder vidtagits från statsmakternas
sida i syfte att öka bostadsproduktionen. En del av dessa åtgärder har tagit
sikte på att främja rationalisering och förbilligande av byggandet, medan
andra varit avsedda att tillgodose bostadsbyggandets behov av krediter.
Departementschefens förslag i det föregående angående ändrade villkor för
statliga lån till bostadshus bör ses som ett fullföljande av denna strävan.
Justeringen uppåt av räntorna samt förkortningen av amorteringstiden i
fråga om tertiärlån kan antagas underlätta finansieringen av bostadsbyggandet.
Ett ökat målsparande för bostadsanskaffning har samma verkan.
Förslaget om att ränteeftergift skall kunna beviljas inte endast för statsbelånade
bostadshus utan också för privatfinansierade hus bör kunna medverka
till en ökning av bostadsproduktionen.

En viktig förutsättning för att bostadsproduktionen skall kunna ökas
och byggnadskostnaderna hållas nere är, att planeringen av nya byggnadsprojekt
blir omsorgsfull. För att så skall bli fallet krävs, att arbetsmarknads-
och bostadsorganen på ett tidigt stadium kan lämna besked till kommuner
och byggnadsföretagare om bostadsbyggandets storlek inom varje
län och på de större och medelstora orter, där en kontinuerlig produktion
av flerfamiljshus förekommer. Även om man måste räkna med att omfatt -

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

33

ningen av den statliga långivningen till bostadshus liksom hittills får bestämmas
för endast ett budgetår i sänder, bör det vara möjligt att med utgångspunkt
från den allmänna bedömning av bostadsbyggandet för en
period av två ä tre år framåt ange den ungefärliga omfattningen av bostadsbyggandet
inom varje län och på de större och medelstora orterna. I varje
fall krävs icke för den lokala planeringen, att bostadsbyggandets omfattning
exakt anges. De problem, som här möter kommunerna, byggnadsföretagen
och de statliga arbetsmarknads- och bostadsorganen, sammanhänger
nämligen i första hand med att behovet av bostäder på en ort snabbt kan
förändras till följd av ändringar i ortens näringsliv. Den lokala planeringen
av bostadsbyggandet förutsätter därför, att näringslivets utveckling noga
följes. Då utbyggnad av en industri på en ort aktualiseras, måste det därav
föranledda behovet av bostäder beaktas på ett tidigt stadium av såväl företagarna
som myndigheterna. En samordning bör med andra ord eftersträvas
mellan utbyggnad av industrianläggningar och planering av bostadsbyggandet.

En planering på några års sikt av bostadsbyggandets storlek bör därför
verkställas. Det förutsättes, att arbetsmarknadsstyrelsen och bostadsstyrelsen
tar initiativ till en dylik planering.

Igångsättningen av nya bostadsbyggnadsföretag under nästa budgetår
bör ta sikte på i första hand att bevara den nuvarande höga byggnadsverksamheten.
I den mån tillgången på arbetskraft och krediter gör det möjligt,
bör en ökning av bostadsbyggandet komma till stånd. Tills vidare torde
följande beräkning böra gälla för igångsättningen under budgetåret.

Vad först angår det statsbelånade bostadsbyggandet räknar departementschefen
med att flerfamiljshus omfattande 36 000 lägenheter skall påbörjas.
Antalet egnahem och rad- och kedjehus uppskattas till 16 000. Dessa antaganden
innebär att det statsbelånade bostadsbyggandet under nästa
budgetår skulle få ungefär samma omfattning som under innevarande
budgetår. Beträffande det i annan ordning finansierade bostadsbyggandet
räknar departementschefen med att pensionärshem inrymmande drygt 1 000
lägenheter skall påbörjas. Övrigt bostadsbyggande antas komma att omfatta
minst 4 000 lägenheter. Totalt skulle alltså igångsättningen av nya bostadsbyggnadsföretag
under nästa budgetår avse minst 57 000 lägenheter. Emellertid
erinras om att departementschefen i det föregående har föreslagit,
att till privatfinansierade bostadshus skall kunna beviljas ränteeftergift.
Om detta förslag bifalles, får man räkna med att det privatfinansierade bostadsbyggandet
ökar. Hur stor ökningen kan bli nästa budgetår, är det inte
möjligt att nu säga. Med beaktande av de möjligheter till en ökning av
denna del av bostadsbyggandet, som kan visa sig föreligga, bör ett bostadsbyggande
utöver de nämnda 57 000 lägenheterna kunna komma till stånd.

I fråga om det statsbelånade bostadsbyggandet förutsättes, att fr. o. in
den 1 juli 1957 för såväl flerfamiljshus som småhus enbart den fastställda
3 Bihang till riksdagens protokoll 1057. ti sand. Nr 102

34

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

medelsramen skall bli avgörande för byggandets storlek. De hittills för ett
halvår i sänder uppställda lägenhetskvoterna för flerfamiljshus bör alltså
slopas. I så fall kan emellertid risk föreligga, att enskilda bostadsföretag,
till vilka statslån beviljas med mindre belopp än till allmännyttiga och
kooperativa bostadsföretag, kommer att favoriseras i syfte att öka det bostadsbyggande,
som kan finansieras inom den fastställda medelsramen. Det
föieslås få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda sådana bestämmelser angående
dispositionen av medelsramen, som i anledning härav kan visa sig
erforderliga.

Vid ingången av budgetåret 1956/57 förelåg en avsevärd balans av ärenden
avseende lån till flerfamiljshus. Genom Kungl. Maj :ts beslut den 30 november
1956 har handläggningen av låneärenden förenklats. Man torde
därför kunna räkna med att balansen av låneärenden skall vara helt avvecklad
vid utgången av budgetåret.

På grundval av de redovisade beräkningarna av bostadsbyggandets storlek
kan följande uppskattning av den preliminära långivningen under nästa
budgetår göras. Långivningen torde komma att avse tertiärlån till ett belopp
av 325 000 000 kronor och egnahemslån för nybyggnad till ett belopp av
360 000 000 kronor. För egnahemslån till ombyggnadsföretag och för räntebärande
förbättringslån beräknas oförändrat 45 000 000 kronor. Långivningen
kan alltså uppskattas komma att avse ett sammanlagt belopp av
730 000 000 kronor.

I det följande föreslås, att räntefria stående delar av egnahemslån samt
tilläggslån till flerfamiljshus skall sammanföras under en särskild anslagstitel
under fonden för låneunderstöd. Här ifrågavarande medelsram bör
därför inte avse räntefria stående delar av egnahemslån. Departementschefen
beräknar att under nästa budgetår beslut kommer att meddelas om räntefria
stående delar av egnahemslån intill ett belopp av 75 000 000 kronor. På
grund härav bör medelsramen för tertiärlån samt räntebärande egnahemslån
för förbättringslån fastställas till (730 000 000 — 75 000 000) 655 000 000
kronor.

Bostadsstyrelsens beräkning av medelsramen för nästa budgetår slutar
på ett belopp av 825 000 000 kronor, dvs. betydligt mer än vad departementschefen
förordat även om hänsyn tages till att departementschefens beräkning
inte avser räntefria stående delar av egnahemslån. Differensen sammanhänger
i första hand med att styrelsen räknat med en igångsättning
under nästa budgetar av 58 000 statsbelanade lägenheter mot av departementschefen
beräknade 52 000 lägenheter.

Anslaget till lånefonden för bostadsbyggande för nästa budgetår bör beräknas
under antagande att tertiärlån kommer att utbetalas för företag med
sammanlagt 40 000 lägenheter och att egnahemslån för nybyggnad kommer
att utbetalas för 15 000 lägenheter. Tertiärlånet torde i genomsnitt per lägenhet
kunna beräknas till 9 000 kronor och egnahemslånet till i genom -

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

35

snitt 24 000 kronor. De nämnda utbetalningarna skulle i så fall avse ett belopp
av (40 000 X 9 000 + 15 000 X 24 000) 720 000 000 kronor. Egnahemslån
för ombyggnad och räntebärande förbättringslån torde komma att utbetalas
med ett belopp av 50 000 000 kronor.

Utbetalningarna av tertiärlån, egnahemslån och förbättringslån under
nästa budgetår uppskattas alltså till (720 000 000 + 50 000 000) 770 000 000
kronor.

Under antagande att liksom innevarande budgetår förskott på egnahemslån
och förbättringslån skall medges med ett sammanlagt belopp av högst
230 000 000 kronor kan beräknas, att förskottsgivningen under nästa budgetår
resulterar i en behållning av ca 25 000 000 kronor. Några förskott på
tertiär- och tilläggslån räknar departementschefen inte med.

I enlighet med bostadsstyrelsens uppskattning antages vidare, att under
nästa budgetår 86 000 000 kronor kommer att inflyta i form av amorteringar
och genom inlösen av lån.

Resultatet av den redovisade anslagsberäkningen för budgetåret 1957/58
blir alltså, att ett belopp av (770 000 000 — 25 000 000 — 86 000 000) ca
660 000 000 kronor erfordras.

Bostadsstyrelsen har uppskattat medelsbehovet för nästa budgetår till
740 000 000 kronor. Styrelsen har beräknat, att utbetalningarna av egnahemslån
skall få större omfattning än departementschefen antagit samt förutsatt
att förskott på egnahemslån skall beviljas till betydligt högre belopp
än departementschefen ansett erforderligt.

Bostadsstyrelsens förslag att för förskottsgivningen skall inrättas en särskild
lånefond kan departementschefen inte biträda. Bostadspolitiska utredningen
har i sitt förenämnda betänkande ansett, att det bör övervägas att
under en särskild anslagstitel under fonden för låneunderstöd på kapitalbudgeten
sammanföra utgifterna för räntefria stående egnahemslån och tilläggslån.
Härigenom skulle skillnaden mellan lån och kapitalsubventioner framträda
klarare i statsbudgeten. Vad utredningen sålunda anfört godtages.
De nämnda kapitalsubventionerna bör sammanföras under ett anslag till
räntefria lån till bostadsbyggande. Det beräknas att utbetalningarna av
räntefri stående del av egnahemslån under nästa budgetår kommer att
omfatta ca 100 000 000 kronor.

I anledning härav bör anslaget till lånefonden för bostadsbyggande för
nästa budgetår uppföras med ett belopp av (660 000 000 — 100 000 000)
560 000 000 kronor.

Till lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien bar preliminärt
beräknats ett belopp av 1 500 000 kronor. Departementschefen anser
att denna beräkning bör godtagas och föreslår alltså att anslaget upptages
med 1 500 000 kronor.

I det föregående har föreslagits, att under ett nytt anslag till räntefria
lån till bostadsbyggandet skall sammanföras räntefria stående delar av

36

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

egnahemslån och tilläggslån. Vad angår den preliminära långivningen har
förut beräknats, att under nästa budgetår beslut om räntefri stående del
av egnahemslån kommer att meddelas intill ett belopp av 75 000 000 kronor.
Med antagande av en igångsättning under nästa budgetår av 36 000
statsbelånade lägenheter i flerfamiljshus uppskattas den preliminära långivningen
i fråga om tilläggslån till 50 000 000 kronor. Medelsramen för
nästa budgetår bör därför fastställas till 125 000 000 kronor.

Vad beträffar anslaget till räntefria lån till bostadsbyggande bar förut
beräknats, att räntefria stående delar av egnahemslån kommer att utbetalas
med ett belopp av 100 000 000 kronor. Under antagande av att til 1-läggslån kommer att utbetalas för 40 000 lägenheter beräknas ett belopp av
140 000 000 kronor för detta ändamål. Anslaget föreslås därför uppfört
med ett belopp av 240 000 000 kronor.

Bostadsstyrelsen: Avlöningar

Eu översyn av bostadsstyrelsens och länsbostadsnämndernas organisation
har länge varit aktuell men av olika skäl fått anstå, senast i avvaktan
på resultatet av bostadspolitiska utredningens överväganden rörande den
statliga bostadslångivningen. Dessa överväganden har förutsatts bli av betydelse
även för utformningen av den framtida bostadspolitiska organisationen.
Utredningens uppdrag är emellertid ännu ej slutfört. Vidare har
den utredningsman, som enligt Kungi. Maj :ts bemyndigande den 30 novembei
1956 tillkallats för att utreda med handläggningen av ansökningar om
tertiär- och tilläggslån sammanhängande frågor i syfte att möjliggöra en
snabb och smidig handläggning av dylika låneärenden, också att beakta föreliggande
administrativa och organisatoriska problem. Denna utredning
berör ett stort avsnitt av bostadsstyrelsens och länsbostadsnämndernas
verksamhet och organisation. Innan nu nämnda utredningar slutförts anses
någon allmän översyn av organisationen icke böra inledas.

Departementschefen övergår därefter till att behandla bostadsstyrelsens
anslagsframställning.

Vad först angår behovet av personal för behandlingen av låneärenden
rörande flerfamiljshus anföres följande. I samband med att den förenämnde
utredningsmannen tillsattes beslöt Kungl. Maj :t, efter hörande av bostadsstyrelsen,
att vid prövningen av ansökningar angående preliminärt beslut
om tertiärlån och tilläggslån ej skall utföras beräkning av byggnadskostnad,
förvaltningsutgifter och hyror för lägenheter i byggnad, som avses
med ansökningen. Denna förenklingsåtgärd har medverkat till — förutom
en avsevärt förkortad behandlingstid beträffande låneansökningar på det
preliminära stadiet — att den av styrelsen omnämnda ärendesbalansen kan
avarbetas i betydligt snabbare takt än vad styrelsen förutsatte i sin anslagsframställning.
Vidare erinras om att i det föregående framlagts förslag om
slopande av hyreskontrollen från de långivande organens sida beträffande

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

37

kommunala, allmännyttiga och kooperativa bostadsföretag. Härigenom vinnes
en avsevärd förenkling av behandlingen även på det slutliga stadiet av
låneansökningar avseende nu nämnda företag, vilka enligt uppgift representerar
ca halva antalet låneärenden rörande flerfamiljshus. Ytterligare
må erinras om den pågående utflyttningen till länsbostadsnämnderna av
låneärenden avseende sådana hus.

Nu anförda omständigheter finner departementschefen böra föranleda att
de medel, som anvisats för tillfälliga förstärkningar av lånebyrån och som
med inräknande av rörligt tillägg numera uppgår till ca 197 000 kronor, indrages.
Bostadsstyrelsen har emellertid framlagt förslag till vissa personalförstärkningar
för arbetsuppgifter, som icke har direkt samband med behandlingen
av låneärenden, nämligen vad angår planeringsbyrån bl. a. översyn
av viss statistik och i fråga om lånebyrån och byrån för teknisk-ekonomiska
utredningar upplysningsverksamhet och utarbetande av typritningar
för främjande av småhusbyggandet. Departementschefen kan icke biträda
styrelsens förslag i vidare mån än att för tillfälliga förstärkningar för nu
nämnda ändamål bör anvisas ett belopp av 90 000 kronor för nästa budgetår.

Vad angår bostadsstyrelsens förslag till löneregleringar tillstyrkes att
på kanslibyrån en kontoristtjänst i Ce 13 uppflyttas till kansliskrivartjänst
i Ce 15, samt att två kanslibiträdestjänster i Cell, en på kanslibyrån
och en på planeringsbyråns utredningssektion, uppflyttas till kontoristtjänster
i Ce 13. Vidare bör på byrån för teknisk-ekonomiska utredningar
en förste byråingenjör stjänst i Ce 27 uppflyttas till Ce 29 och en
kansliskrivartjänst i Ce 15 inrättas i utbyte mot en kanslibiträdestjänst
i Ce 11.

Styrelsens beräkning av medelsbehovet under omräkningsposterna godtages.

I anslutning till styrelsens förslag förordas, att extra ordinarie tjänster
inrättas för en assistent i Ce 19 på planeringsbyrån samt två ingenjörer
i Ce 21 och två ingenjörer i högst Ce 21 på tekniska byrån.

De i det föregående förordade förslagen medför en ökning av medelsbehovet
under anslaget med 127 200 kronor. Anslaget föreslås sålunda uppfört
med 4 111 000 kronor.

Bostadsstyrelsen: Omkostnader

Anslagsposten till sjukvård in. in. föreslås minskad med 5 000 kronor,
posten till reseersättningar höjd med 10 000 kronor samt posten till bränsle,
lyse och vatten böjd med 5 000 kronor.

Vidare förordas att styrelsen förhyr en hålkortsanläggning för låneredovisningen
och att redovisningsarbetet därefter bedrives i samarbete med
statistiska centralbyråns maskincentral. Hålkortsanläggningen kan även
användas för bearbetning av statistiskt material. Anläggningen beräknas
kunna levereras tidigast under våren 1958 och börja användas för nyss -

38

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

nämnda ändamål ca ett år senare, varefter styrelsens kostnader för maskinell
bearbetning av statistiskt material torde kunna nedbringas väsentligt.
Kostnaderna för hålkortsanläggningen under nästa budgetår beräknas numera
uppgå till ca 120 000 kronor. Enär vissa kostnader för den nuvarande
anläggningen bortfaller, kan kostnadsökningen beräknas till ca
97 000 kronor. Av detta belopp bör 7 000 kronor hänföras till posten övriga
expenser för eget behov, som därigenom och inberäknat ökade kostnader
för löner till städpersonalen bör höjas med 10 000 kronor. Återstoden av
kostnadsökningen för hålkortsanläggningen, 90 000 kronor, bör belasta
posten till bearbetning av statistiskt material, vilken i fortsättningen torde
benämnas hyra för hålkortsmaskiner in. in. Det förutsättes, att kostnaderna
för bearbetning av statistiskt material under nästa budgetår icke
skall överstiga 70 000 kronor, vilket belopp är 15 000 kronor högre än
det för innevarande budgetår anvisade. Departementschefen tillstyrker sålunda
att ifrågavarande anslagspost höjes med 105 000 kronor.

Såsom bostadsstyrelsen föreslagit bör inkomstposten Särskilda uppbördsmedel
höjas med 10 000 kronor.

Anslaget bör alltså å ena sidan höjas med 130 000 kronor och å andra
sidan minskas med 15 000 kronor och sålunda uppföras med 670 000 kronor.

Länsbostadsnämnderna: Avlöningar

Beträffande det av bostadsstyrelsen anmälda medelsbehovet för tillfälliga
personalförstärkningar erinrar departementschefen om vad han förut
vid prövning av styrelsens personalbehov anfört rörande dels pågående utredningar
om bostadslångivningen och dels förenklingar beträffande behandlingen
av låneansökningar avseende flerfamiljshus. Ytterligare framhålles
den förenkling i handläggningen av ansökningar om egnahemslån och
förbättringslån, som i det föregående har förordats. Å andra sidan bör beaktas
att den under förra året beslutade utflyttningen av flerfamiljshusärenden
till nämnderna kan beräknas i mera avsevärd mån belasta nämnderna
först under nästa budgetår. På grund härav och med hänsyn till
den planerade ökningen av egnahemsbyggandet anser departementschefen
en viss förstärkning av nämndernas personalorganisation vara erforderlig
under nästa budgetår. Han föreslår därför, att det belopp av — inberäknat
rörligt tillägg — ca 180 000 kronor, som innevarande budgetår finnes disponibelt
under anslaget för tillfälliga personalförstärkningar, höjes med 75 000
kronor till 255 000 kronor. Då det är angeläget att uppkommande möjligheter
till inskränkning i länsbostadsnämndernas personalorganisation till
följd av de nyss berörda förenklingarna i handläggningen av låneärenden
tillvaratages utan dröjsmål, bör beloppet disponeras av Kungl. Maj :t, som
bör äga att efter närmare prövning av anmälda behov ställa medel till bostadsstyrelsens
förfogande.

Statsutskottets utltåande nr 102 år 1957 39

Styrelsens beräkning av medelsbehovet under omräkningsposterna godtages.

I enlighet med bostadsstyrelsens förslag tillstyrkes, att länsbostadsdirektörstjänsterna,
varav 9 i Ce 33 och de övriga 15 i Ce 31, inrättas som ordinarie
och att antalet kontorsbiträdestjänster i Ca 8 ökas med 2 till 38.

På grund av de förordade förslagen ökas medelsbehovet under anslaget
med 274 300 kronor. Anslaget föreslås sålunda uppfört med 3 566 000 kronor.

Länsbostadsnämnderna: Omkostnader

I överensstämmelse med styrelsens förslag beräknas till lokalkostnader
ytterligare 4 000 kronor. Beträffande anslagsposten till expenser tillstyrkes
en med 20 000 kronor ökad medelsanvisning. Anslaget uppföres sålunda
med 753 000 kronor.

Motionerna

I de likalydande motionerna I: 142 (av herrar Fritjof Karlsson och
Theodor Johansson) och II: 180 (av herr Jansson i Benestad) har hemställts,
att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte hemställa om en sådan översyn av
tillämpningsföreskrifterna i vad det gäller lagen om familjebostadsbidrag,
att i motionerna berörda förhållanden icke behöver vara utslagsgivande för
beviljande av bostadsbidrag.

I de likalydande motionerna I: 261 (av herr Birke) och II: 344 (av herr
Magnusson i Borås) har hemställts, att alla s. k. allmännyttiga bostadsföretag
skall vara underkastade upphandlingskungörelsens bestämmelser.

I de likalydande motionerna I: 262 (av herr Ewerlöf m. fl.) och II: 343
(av herr Cassel in. fl.) har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla, att Kungl. Maj :t måtte tillsätta en utredning med
representanter för staten, kreditgivarna, byggnadsföretagarna och fastighetsägarna
samt övriga intressenter med uppgift att så skyndsamt att proposition
kan föreläggas 1958 års riksdag utarbeta detaljerat förslag för övergång
till kreditgarantisystem för bostadsbyggandets finansiering.

I de likalydande motionerna I: 353 (av herr Hermansson) och II: 478 (av
herr Carlsson i Bakeröd) har hemställts, att riksdagen må hos Kungl. Maj:t
anhålla om åtgärder för att åstadkomma en mer enhetlig och mindre
restriktiv tillämpning av bestämmelserna rörande bostadsbyggandet på
landsbygden.

I de likalydande motionerna I: 354 (av herr Lindblom) och II: 449 (av
herrar Wedén och Gustafson i Göteborg) har föreslagits, att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t dels anhålla att en undersökning
göres med biträde av bostadsstyrelsen, länsbostadsnämnderna och
kommunala förmedlingsorganen av de svårt trångbodda mångbarnsfamiljer -

40

Statsutskottets utltåande nr 102 år 1957

nas liksom av de på grund av bostadsbristen splittrade familjernas antal
och bostadsförhållanden, dels ock med instämmande i de i motionerna anförda
synpunkterna på angelägenheten av effektivare åtgärder för att stödja
ovannämnda hushållsgrupper anhålla, att den nu pågående bostadspolitiska
utredningen måtte få i uppdrag att snabbt undersöka möjligheterna
att lämna ett begränsat statligt stöd till genom kommunernas försorg individuellt
prövade och av kommunerna utgivna särskilda bostadsbidrag.

I motionen I: 430 (av herrar Eriksson och Osvald) har hemställts, att
riksdagen vid behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 100 måtte besluta
att kostnader för extra grundförstärkning täckes genom ett tillägg i varje
särskilt fall utöver de föreslagna kapitalsubventionerna om 3 000 resp. 5 000
kronor per studentrum, och att erforderliga medel härför må bestridas
inom ramen för bostadsstyrelsens anslag.

I de likalydande motionerna I: 431 (av herr Axel Svensson in. fl.) och
II: 541 (av herr Bengtsson i Halmstad m. fl.) har föreslagits, att riksdagen
utöver de ramar som föreslagits i propositionen nr 100 ger regeringen rätt
att igångsätta ytterligare 5 000 bostadslägenheter i flerfamiljshus, som
skall fördelas på orter där arbetslöshet råder bland byggnadsarbetarna eller
där sådan kan förväntas inträffa och där man önskar använda sig av detta
nya system. Räntegarantien för lån till detta slag av hus skall ligga 1 %
högre än vad som kommer att gälla för lån i övriga flerfamiljshus under
budgetåret 1957/1958. I övrigt gäller för dessa hus samma regler som för
övriga flerfamiljshus som uppförts med statliga lån.

I motionen I: 436 (av herr Boo) har hemställts, att riksdagen måtte avslå
Kungl. Maj:ts hemställan i punkten 1, i vad avser förkortning av amorteringstiden
för tertiärlån till 30 år.

I de likalydande motionerna 1: 445 (av herr Bergman in. fl.) och II: 562
(av herr Adamsson in. fl.) har hemställts, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte hemställa om en utredning av frågan hur en tryggad
bottenlånegivning bör ordnas för de bostadsprogram som riksdagen fastställer.

I de likalydande motionerna 1:446 (av fru Sjöström-Bengtsson in. fl.)
och II: 564 (av tru Thorsson in. fl.) har hemställts, att riksdagen, med ändring
av vad som på denna punkt föreslås i proposition nr 100, måtte besluta
att familjebostadsbidrag efter sedvanlig inkomstprövning skall utgå även till
familjer med barn under 18 år, som erhåller fortsatt skolutbildning.

I de likalydande motionerna I: 447 (av herr Mogård) och II: 561 (av herr
Svenning in. fl.) har hemställts, att riksdagen med bifall till motionerna
måtte besluta

att nuvarande räntesatser på de statliga tertiär- och egnahemslånen liksom
garantiräntorna för underliggande primär- och sekundärlånen bibehålies; att

räntan på tertiär- och egnahemslånen skall vara bunden;

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

41

att nuvarande amorteringstider för flerfamiljshus av sten bibehålies;

att tidigare beviljade tilläggslån efterskänkes i fråga om bostadsrättsföreningar; att

räntefri stående del samt ränteeftergift skall kunna utgå till statsbelånade
egnahem med en bostadslägenhetsyta upp till 125 in2;

att familjebostadsbidrag liksom hittills skall kunna utgå till bidragsberättigade
familjer boende i hus tillkomna med stöd från lånefonden för mindre
bemedlade barnrika familjer även om lägenhetsytan något skulle understiga
50 in2; samt

att i den händelse riksdagen beslutar om höjda räntesatser, den högre
garanterade räntan på underliggande krediter för flerfamiljshus skall tilllämpas
tidigast 1 januari 1958.

I de likalydande motionerna I: U8 (av herr Erik Jansson) och II: 565 (av
herr Sköldin in. fl.) har hemställts, att riksdagen måtte besluta att den
garanterade räntan för primär- och sekundärlån förblir oförändrad, att
tertiärlåneräntan förblir oförändrad, att amorteringstiden för tertiärlån
ändras från 40 till 35 år, samt att det maximerade »lånetaket» för egnahemslån
höjes till 60 000 kronor för Stor-Stockholm och andra i kostnadshänseende
jämförbara orter.

I de likalydande motionerna I: AA9 (av herr Alvar Andersson in. fl.) och
II: 566 (av herr Hansson i Skegrie in. fl.) har hemställts,

att riksdagen vid behandling av propositionen nr 100 till grund för den
statliga låne- och bidragsverksamheten till förmån för bostadsförsörjningen
måtte

A. uttala

1) att bostadsbyggandet i nuvarande läge icke må ges prioritet i kreditavseende
;

2) att de ortsdifferentierade tilläggslånen tills vidare må bibehållas och
att, därest desamma senare avskaffas, detta må ske samtidigt med ändring
av belåningsvärdena för stockholms- och göteborgsområdena i enlighet med
vad i motionerna förordats;1

B. i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

1) att Kungl. Maj :t till nästa års riksdag framlägger förslag till sådan
höjning av räntan på tertiärlån och egnahemslån samt sådan avveckling av
ränteeftergiften beträffande primär- och sekundärlån, att ifrågavarande
bostadslåneräntor kommer i paritet med den allmänna bottenlåneräntan,
därest paritet icke uppnås genom allmän räntesänkning;

2) att Kungl. Maj :t måtte pröva vidtagande av sådana åtgärder, att bebyggelsen
på landsbygden främjas på sätt som avsågs i nämnda uttalande av
1953 års riksdag;

C. besluta

1) att räntesubvention icke må utgå till byggnadsföretag, som finansieras
utan hjälp av statliga lån;

2) att egnahemslån med räntefri stående del samt ränteeftergift må kunna

42

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

beviljas även för nybyggnad, vars lägenhetsyta överstiger 110 kvm men
inte 12o kvm, därest den större lägenhetsytan motiveras av särskilda skäl,
såsom i motionerna angivits; samt

D. även beakta vad i motionerna i övrigt anförts.

I de likalydande motionerna /.- 450 (av fröken Ranmark m. fl.) och 11: 563
(av fru Thorsson in. fl.) har hemställts, att riksdagen måtte, med ändring av
vad i Kungl. Maj :ts proposition nr 100 föreslås beträffande familjebostadsbidrag
till vissa ensamstående med barn, besluta att sådana bidrag skall utgå
med i motionerna angivna bidragsbelopp, samt till bostadsrabatter bevilja
ett anslag, i avseende på ovanstående grupp beräknat efter de i motionerna
yrkade bidragsbeloppen.

I de likalydande motionerna I: 454 (av herr Edström m. fl.) och II: 567
(av herr Alemyr m. fl.) har hemställts, att riksdagen måtte besluta att
subventioner till uppförande av studentbostadshus av kategorihuskaraktär
tills vidare fastställes till 7 500 kronor per rum, och att kostnaderna för
extra grundförstärkning vid byggandet av studentbostadshus inte skall belasta
hyrorna i dessa hus.

I de likalydande motionerna I: 4-57 (av herr Ewerlöf m. fl.) och II: 583
(av herr Hjalmarson in. fl.) har hemställts, att riksdagen måtte besluta,

1) att räntefri stående del av egnahemslån icke skall behöva återbetalas
i andra fall än då egnahemmet försålts med vinst, dock endast i den mån
köpeskillingen överstigit senast åsatt taxeringsvärde och i intet fall, om
det räntefria stående lånet innehafts mer än 10 år;

2) att tertiärlån, som utlämnas tidigast den 1 juli 1957, skall beviljas
upp till 85 procent av den totala produktionskostnaden mot enbart inteckmngssäkerhet,
oavsett förvaltningsformen, samt upp till 97 procent för
s. k. allmännyttiga företag mot kommunal borgen och upp till 92 procent
för kooperativa och enskilda företag mot borgen av kommun, industriföretag
eller annat företag av motsvarande ekonomisk styrka;

3) att de ortsdifferentierade tilläggslånen (kungörelse 587: 1948) för
hus, färdigställda tidigast den 1 oktober 1957, skall upphöra att utgå;

4) att räntegarantien från och med den 1 juli 1957 skall grundas på en
räntesats av 4,5 procent för hus färdigställda den 1 januari 1951 och 4
procent för senare färdigställda hus;

5) att räntegarantien skall upphöra, då den tidigare fastställda giltighetstiden
å 10 år utgått;

6) att läntesatsen å från lånefonden för bostadsbyggande tidigast den 1
juli 1957 utlämnade tertiärlån samt räntebärande egnahems- och förbättlingslån
skall anknytas till normalräntan för statens fasta upplåning;

7) att lån, som utlämnas lidigast den 1 juli 1957 till kommunala och
s. k. allmännyttiga företag eller kooperativa företag, i den mån de överstiger
85 % av belåningsvärdet, skall löpa med en ränta, som med en procent
överstiger gällande tertiärlåneränta, samt amorteras å 25 år -

43

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

8) att räntefri stående del av egnahemslån för fastighet, som färdigställes
tidigast den 1 oktober 1957, skall utgöra 3 000 kronor;

9) att familjebostadsbidrag skall utgå till alla ur standardsynpunkt godtagbara
lägenheter oavsett produktionsåret;

10) att till Lånefonden för bostadsbyggande anvisas ett investeringsanslag
av 550 000 000 kronor.

I de likalydande motionerna I: 458 (av herr Osvald in. fl.) och II: 584
(av herr Carlsson i Stockholm in. fl.) har hemställts, att riksdagen vid behandling
av propositionen nr 100 måtte besluta, dels att tilläggslånet till
uppförande av studentbostadshus fastställes till 7 500 kronor per rum i
kategorihus och 5 000 kronor per rum i vanliga flerfamiljshus på orter med
de högsta byggnadskostnaderna samt de lägre belopp som är betingade av
byggnadskostnaderna på övriga orter, dels ock att studentorganisationer
eller andra organ som producerar särskilda studentbostäder för gifta studenter
skall erhålla statliga lån upp till 100 % av byggnadskostnaderna.

I de likalydande motionerna /: 459 (av herr Ohlon in. fl.) och II: 580 (av
herr Ohlin in. fl.) har föreslagits, att riksdagen

1) måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala att minst 260 000
lägenheter bör byggas under de närmaste fyra budgetåren, varav 62 000
bör igångsättas under nästa budgetår och 65 000 under det därpå följande
året;

2) måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en snabbutredning
av vilka åtgärder som från Kungl. Maj :ts och kommunernas sida
kan vidtagas för att underlätta för byggnadsarbetare på orter, där ingen
bostadsbrist råder, att flytta till orter med svår bostadsbrist;

3) beslutar att tertiärlånets övre gräns sänkes till 97 procent av avkastningsvärdet
för företagsformer som nu tår låna upp till 100 piocent samt
till 92 procent för kooperativa företag som nu får låna upp till 95 procent;

4) fastställer räntan på tertiärlån och egnahemslån till 4 procent för lån
som utbetalas efter 1 juli 1957 samt beslutar att övergång till obunden ränta
för dessa lån skall ske från samma tidpunkt;

5) beslutar att ränteeftergifterna för bottenlån samt tilläggslån till flerfamiljshus
från och med nästa budgetår skall ersättas med löpande schablonbidrag
enligt i motionen angivna riktlinjer;

6) beslutar att den räntefria stående delen av egnahemslån skall inkomstprövas
på sätt i motionen anges för egnahem som igångsättes efter 1 januari
1958;

7) beslutar avslå Kungl. Maj:ts förslag om sänkning av nu gällande
maximiyta å egnahem, på vilka statliga egnahemslån beviljas,

8) beslutar att till företag som igångsättes tidigast 1 januari 1958 lämna
statliga tertiärlån mot inteckningar upp till 8;> procent av avkaslningsvärdet
mot 4 procents ränta, samt all topplån mot 5 procents ränta lämnas mot
inteckningar som ligger mellan 85 och 92 procent för kooperativa löretag
och mellan 85 och 97 procent för kommunala och s. k. allmännyttiga företag;

44

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

9) beslutar att familjebostadsbidrag från 1 januari 1958 skall kunna utgå
även till boende i godtagbara lägenheter som färdigställts före 1 januari
1942;

10) beslutar avslå Kungl. Maj :ts förslag om slopande av bestämmelsen
om lätt i vissa fall till familjebostadsbidrag för familjer med barn över
16 år;

11) måtte medgiva, att under budgetåret 1957/58 preliminära beslut dels
angående lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande, må
meddelas intill ett belopp av 780 000 000 kronor och dels angående lån från
anslaget till räntefria lån till bostadsbyggande intill ett belopp av 75 000 000
kronor, innebärande en sammanlagd ökning i jämförelse med Kungl. Maj :ts
förslag med 75 000 000 kronor;

12) måtte för budgetåret 1957/58 anvisa

a) å driftbudgeten under femte huvudtiteln till Kapitalmedelsförluster
och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån ett förslagsanslag av
96 000 000 kronor samt till Bostadsrabatter ett förslagsanslag av 143 000 000
kronor,

b) å kapitalbudgeten under statens lånefonder dels till Lånefonden för
bostadsbyggande ett investeringsanslag av 725 000 000 kronor och dels till
Räntefria lån till bostadsbyggande 100 000 000 kronor.

I de likalydande motionerna I: 460 (av herr öhman in. fl.) och II: 578
(av herr Hagberg in. fl.) har i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr
100, punkten I, hemställts,

att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts förslag om höjning av räntan
för tertiär- och egnahemslån från 3 till 4 procent;

att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts förslag om höjning av räntegarantien
med 0,5 procent;

att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts förslag om förkortning av amorteringstiden
för de statliga tertiärlånen;

att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts förslag om återbetalning av
tilläggslånen; samt

att riksdagen under punkten III a) 1) i Kungl. Maj:ts förslag måtte å
driftbudgeten under femte huvudtiteln anvisa ett anslag till Kapitalmedelsförluster
och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån av
180 000 000 kronor.

I de likalydande motionerna 1: 461 (av herr Öhman m. fl.) och II: 579 (av
herr Hagberg m. fl.) har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställer om utarbetande av en femårsplan för bostadsförsörjningen,
som tar sikte på en nyproduktion av bostadslägenheter på 70 000 till 75 000
om året.

I de likalydande motionerna I: 467 (av herr Ohlon m. fl.) och II: 581 (av
herr Ohlin m. fl.) har hemställts, att riksdagen måtte uttala, att riksbanken
vid sin handläggning av frågor om obligationslån av betydelse för bostadsbyggandet
bör beakta, att anskaffning av byggnadskreditiv för ett

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

45

bostadsbyggande av den av riksdagen angivna omfattningen underlättas liksom
ock att byggnadskreditivens avlyftning påskyndas.

I motionen 11: 555 (av herr Lundberg) har hemställts, att riksdagen måtte
besluta dels att avslå Ivungl. Maj :ts förslag om att räntan på tertiärlån och
egnahemslån skall höjas från i allmänhet 3 till 4 procent och att den av
staten »garanterade» räntan på primär- och sekundärlån skall höjas med
0,5 procent samt att amorteringstiden för tertiärlån förkortas, dels ock att
i skrivelse till Ivungl. Maj :t anhålla om ett skyndsamt förslag om effektiva
åtgärder för stävjandet av jordvärdestegringen å tomtmark, samt att Ivungl.
Maj :t vidtager erforderliga åtgärder för att skydda bostadsbyggandet mot
de höga arkitekt- och kontrollarvodena och den standardförsämring som
under senare tid påbörjats.

I motionen II: 577 (av herr Rydén) har föreslagits, att riksdagen måtte
dels besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att bestämmelserna i
fråga om högsta belåningsvärde för statligt belånade flerfamiljshus sänkes
med 5 %, dels ock besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
en utredning avseende praktisk byggforskning efter de linjer i lagarbetets
form, som uppdragits i motionen.

I motionen II: 582 (av herr Wedén) har hemställts, att riksdagen beslutar: 1)

att amorteringen av fr. o. in. 1951 beviljade tilläggslån till flerfamiljshus
tills vidare skall bestämmas till ett belopp motsvarande det kapitaliserade
värdet av högst två kronor, i stället för enligt Kungl. Maj:ts förslag en
krona, per m2 lägenhetsyta och i övrigt ske enligt Kungl. Maj :ts förslag;

2) att den garanterade räntan för bottenlån till bostadshus skall i enlighet
med Kungl. Maj :ts förslag höjas med 0,5 procent men med den ändringen
att den garanterade räntan för hus påbörjade efter den 1 januari
1957 och under nästkommande budgetår skall förbli oförändrad;

3) att i skrivelse till Kungl. Maj:t framhålla angelägenheten av att det i
motionen berörda problemet beträffande olika hyresnivåer i flerfamiljshus
närmare undersökes.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får
utskottet hänvisa till motionerna 1:142, 11:344, 11:343, 1:353, 11:449,
I: 430, II: 541, I: 436, I: 445, II: 563, II: 561, II: 565, II: 566, II: 564, II: 567,
11:583, 11:584, 11:580, 11:578, 11:579, 11:581, 11:555, 11:577 och 11:582.

Utskottet

Allmänna grunder för bostadspolitiken. I propositionen har erinrats om
att det från samhällets sida under senare år har vidtagits en rad åtgärder
i syfte att främja ett effektivare och billigare byggande. Staten stöder sålunda
genom särskild långivning anskaffandet av moderna byggnadsmaski -

46

Statsutskottets utlåtande nr 102 är 1957

ner, kranar in. in. och den år 1953 inrättade nämnden för byggnadsforskning
har getts betydande ekonomiska resurser. I syfte att pressa ned byggnadskostnaderna
eller förhindra en ytterligare uppdrivning av dem har
vidare i fråga om statligt belånade bostadshus genomförts en maximering
av belåningsvärdena.

Yrkanden om ytterligare åtgärder i syfte att rationalisera och förbilliga
bostadsbyggandet har framförts i motionerna II: 555 och II: 577. I motionen
II: 555 hemställes sålunda om ett skyndsamt förslag om effektiva åtgärder
för stävjande av jordvärdestegring å tomtmark samt om åtgärder
för att skydda bostadsbyggandet mot höga arkitekt- och kontrollarvoden
och den standardförsämring som blivit en följd av under senare tid vidtagna
restriktiva åtgärder på kreditgivningens område. I motionen II: 577
törordas dels en generell sänkning av de maximerade belåningsvärdena för
flerfamiljshus med 5 procent, dels en utredning avseende praktisk byggnadsforskning
i form av ett lagarbete utfört av byggnadsarbetare, konstruktörer,
arkitekter, tidsstudiemän och en bostadsforskare vilka gemensamt
skulle producera ett flerfamiljshus.

Såsom utskottet under senare år vid upprepade tillfällen framhållit, är
det synnerligen angeläget att åtgärder från samhällets sida vidtages i syfte
att främja ett effektivt och billigt bostadsbyggande. Utskottet förutsätter
att nämnden för byggnadsforskning och bostadsstyrelsen uppmärksammar
möjligheterna att genom praktiskt inriktad forsknings- och utredningsverksamhet
befordra en teknisk och organisatorisk rationalisering av byggandet.
Vad beträffar möjligheterna att genom en sänkning av de för flerfamiljshus
fastställda belåningsvärdena åstadkomma en press på byggnadskostnaderna
får utskottet erinra om sitt uttalande i denna fråga vid förra
årets riksdag (uti. nr 127). Utskottet framhöll då, att behov av jämkningar
i bestämmelserna om högsta belåningsvärden framdeles kunde uppkomma
med hänsyn till bl. a. kostnadsutvecklingen. Det vore angeläget, att bostadsstyrelsen
noga följde utvecklingen och om förhållandena gav anledning därtill
framlade förslag om ändringar i bestämmelserna. Enligt vad som under
hand meddelats från bostadsstyrelsen kan erfarenheterna av de för flerfamiljshus
gällande bestämmelserna ännu inte överblickas då alltför få
låneärenden på vilka dessa bestämmelser tillämpats har blivit slutbehandlade.
Utskottet, som anser att det bör ankomma på Kungl. Maj :t att företaga
de ändringar i belåningsvärdena som förhållandena framdeles må påkalla,
avstyrker därför nyssnämnda yrkande i motionen II: 577. Med hänsyn
till att den i motionen 11:555 aktualiserade frågan om möjligheterna
att motverka eller till det allmänna indraga oförtjänt jordvärdestegring
för närvarande överväges inom markvärdeutredningen avstyrker utskottet
jämväl sagda motion i här ovan berörda delar.

Enligt propositionen bör kommunernas och byggnadsföretagarnas planenering
av nya projekt ske med utgångspunkt från en total bostadsbyggnads -

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

47

volym om inemot 60 000 lägenheter per år men med beaktande av statsmakternas
strävan att successivt i den mån praktiska möjligheter därtill yppar
sig skapa förutsättningar för en ökad bostadsproduktion. I propositionen
framhålles vidare att en omsorgsfull planering av de nya bostadsprojekten
är en viktig förutsättning för att bostadsproduktionen skall kunna ökas och
byggnadskostnaderna hållas nere. Bostadsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen
bör därför ta initiativ till en planering på några års sikt av bostadsbyggandets
storlek inom län och på de större och medelstora orter
där en kontinuerlig produktion av flerfamiljshus förekommer.

Vad angår det statsbelånade bostadsbyggandet räknar departementschefen
med att flerfamiljshus omfattande 36 000 lägenheter skall påbörjas under
nästa budgetår. Antalet egnahem samt rad- och kedjehus uppskattas
till 16 000. Departementschefen räknar vidare med att pensionärshem inrymmande
drygt 1 000 lägenheter skall påbörjas. Övrigt bostadsbyggande
antas komma att omfatta minst 4 000 lägenheter, vilket innebär att under
nästa budgetår totalt minst 57 000 lägenheter skulle bli igångsatta. Det har
i propositionen förutsatts att i fråga om det statsbelånade bostadsbyggandet
fr. o. in. den 1 juli 1957 enbart den av statsmakterna fastställda medelsramen
skall bli avgörande för bostadsbyggandets storlek. De hittills för ett
halvår i sänder uppställda lägenhetskvoterna skulle sålunda slopas. Det bör
enligt propositionen ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda sådana bestämmelser
som kan erfordras för att förhindra att medelsramen disponeras på
sådant sätt att enskilda bostadsföretag gynnas på bekostnad av allmännyttiga
och kooperativa.

I motionerna I: 459 och II: 580 förordas ett bostadsbyggnadsprogram omfattande
minst 260 000 lägenheter under de närmaste fyra budgetåren, varav
62 000 bör igångsättas under nästa budgetår och 65 000 under det därpå
följande året. Vidare föreslås en snabbutredning av vilka åtgärder som från
Kungl. Maj :ts och kommunernas sida kan vidtagas för att underlätta för
byggnadsarbetare på orter där ingen bostadsbrist råder att flytta till orter
med svår bostadsbrist. I motionerna I: 461 och II: 579 föreslås att riksdagen
hemställer om utarbetande av en femårsplan för bostadsförsörjningen som
tar sikte på en nyproduktion av 70 000 till 75 000 bostadslägenheter om året.

I motionerna 1:431 och 11:541 föreslås, att regeringen skall få rätt att
utöver de fastställda ramarna igångsätta ytterligare 5 000 bostadslägenheter
i flerfamiljshus som skall fördelas på orter där arbetslöshet råder eller kan
förväntas uppkomma bland byggnadsarbetarna. Motionärerna förutsätter
att dessa hus skall finansieras med statslån varvid den för underliggande
krediter garanterade räntan skall ligga en procent högre än den ränta som
kommer att garanteras för lån i övriga flerfamiljshus under budgetåret
1957/58.

Utskottet vill understryka angelägenheten av alt alla möjligheter att öka
bostadsbyggandet tillvaratages samt all såvitt möjligt förutsättningar skapas

48

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1057

för en flerårsplanering av bostadsbyggandets omfattning. Såsom framhållits
i propositionen bör en sådan flerårsplanering tills vidare kunna ske med utgångspunkt
från ett årligt bostadsbyggande av minst nuvarande omfattning.
Någon ytterligare precisering av den bostadsbyggnadsvolym som på längre
sikt kan beräknas komma till stånd finner utskottet icke vara möjlig för
närvarande.

Vad angår bostadsbyggandet under nästa budgetår anser utskottet i likhet
med departementschefen att igångsättningen bör ta sikte på i första
hand att bevara den nuvarande nivån. Såsom departementschefen framhållit
bör dock en ökning av bostadsbyggandet komma till stånd i den mån tillgången
på arbetskraft och krediter gör det möjligt. Utskottet kan emellertid
icke linna, att det i motionerna 1:431 och 11:541 förordade systemet för
statlig finansiering av viss del av bostadsproduktionen kan nämnvärt underlätta
finansieringen av ett ökat bostadsbyggande på orter där arbetslöshet
råder bland byggnadsarbetarna. Utskottet vill i detta sammanhang vidare
erinra om att någon begränsning av det privatfinansierade flerfamiljshusbyggandet
icke förordats i propositionen. Under sådana omständigheter
kan utskottet icke finna det lämpligt att vid sidan av den sedvanliga tertiärbelåningen
införa en ny speciell form av statlig finansiering av flerfamiljshus.
Utskottet kan sålunda inte biträda de i motionerna I: 431 och II: 541
framlagda yrkandena.

Utskottet förutsätter att arbetsmarknadsmyndigheterna fortlöpande uppmärksammar
problemet att underlätta rörligheten på byggnadsarbetsmarknaden
och finner sålunda icke skäl att förorda det i motionerna I: 459 och
II: 580 framförda yrkandet om särskild snabbutredning rörande åtgärder i
detta syfte. Utskottet biträder ej heller i vidare mån än som framgår av det
nyss sagda de i nyssnämnda motioner samt motionerna I: 461 och II: 579
framförda förslagen till jämkningar av Kungl. Maj:ts program beträffande
bostadsbyggandets omfattning under de närmaste åren.

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att avgörande för det
statsbelånade bostadsbyggandets storlek enbart bör vara den för såväl flerfamiljshus
som småhus fastställda medelsramen och att bostadsbyggnadsprogrammet
alltså icke bör fixeras i lägenheter räknat. Detta bör emellertid
icke utesluta att, därest så skulle befinnas lämpligt, medelsramen när den
successivt tas i anspråk genom meddelande av preliminära lånebeslut och
igångsättningstillstånd såsom hittills omräknas i lägenheter. I likhet med
departementschefen finner utskottet det vidare angeläget att medelsramen
icke disponeras på sådant sätt att därigenom någon företagsform gynnas på
de andras bekostnad.

Såsom departementschefen framhållit i propositionen har bostadspolitiken
i vårt land utformats utan tanke på att generella subventioner skulle
tillgripas såsom en permanent åtgärd i syfte att reducera bostadskostnaderna.
Med hänsyn till att bostadskostnaderna sedan krigets slut relativt sett

49

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

sjunkit avsevärt har departementschefen ansett att de generella subventionerna
nu i huvudsak kan undvaras. Av skäl som anförts i propositionen
bör dock alltjämt en viss subvention utgå till småhus. Vidare bör bostadsbvggandet
alltfort skyddas mot verkan av tillfälligt höga räntor.

I anledning härav anser utskottet att en avveckling av de generella subventionerna
— i den utsträckning departementschefen förordat — nu kan
ske. Den fortsatta avvecklingen av sagda subventioner samt utformningen
av fortsatta stödåtgärder till främjande av bostadsförsörjningen må bli
beroende av förhållandena på bostadsmarknaden och på den samhällsekonomiska
utvecklingen.

I detta sammanhang må erinras om vad utskottet anförde i denna fråga
vid förra årets riksdag (uti. 127). Utskottet framhöll då, att ett slopande
av det nuvarande ränteskyddet i fråga om nya bostadshus inte endast skulle
betyda att en avsevärd höjning av hyror och bostadskostnader blev nödvändig
utan framför allt medföra risk för allvarligt avbräck i bostadsbyggandet.
Krav på en stabilisering av ränteutgifterna för nya hus på en relativt
låg nivå måste därför enligt utskottets mening alltfort ställas. Utskottet
har icke funnit skäl att nu frångå denna ståndpunkt. Utskottet kan därför
icke biträda det i motionerna 1:449 och 11:566 framförda yrkandet att
Kungl. Maj :t till nästa års riksdag bör framlägga förslag till sådana ändringar
av villkoren för ränteeftergifter och räntevillkoren för statliga bostadslån,
att bostadslåneräntorna kommer i paritet med den allmänna
bottenlåneräntan.

I propositionen har framhållits att om man minskar statens räntesubventioner
genom en allmän höjning av de »garanterade» räntorna och alltså
låter statsbelånade fastigheter bära en ökad del av räntestegringen så innebär
detta en fortsättning av en redan tidigare påbörjad anpassning av hyror
och bostadskostnader till en något högre räntenivå. Däremot uppstår icke
därigenom en hyressplittring som aktualiserar frågan om en hyreshöjning
för tidigare tillkomna hus. Departementschefen framhåller att hyrorna i
äldre hus liksom hittills bör få höjas endast om det visas att fastighetsomkostnaderna
för dessa hus har stigit.

Utskottet, som i förevarande fråga i övrigt ansluter sig till vad departementschefen
anfört, får för sin del understryka att det ur flera synpunkter
vore olyckligt om eu mera betydande splittring av hyresnivån skulle uppkomma.
En sådan innebär en allvarlig orättvisa tör de hushåll som är
hänvisade att bo i de relativt dyrare lägenheterna och kan medverka till en
fastläsning av bostadsmarknaden. Frågan huruvida och i vad mån olika
hyresnivåer förekommer eller kan befaras uppkomma till följd av kostnadsutvecklingen
synes emellertid icke vara tillräckligt klarlagd. Utskottet
finner det därför angeläget, att Kungl. Maj :t uppmärksammar Irågan och
instämmer i så måtto i det i motionen II: 582 framförda yrkandet, att frågan
om olika hyresnivåer i flerfamiljshus närmare undersökes.

4—Dilutinj till riksdagens protokoll 1957. It sand. Nr 102

50

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

Utskottet anser i likhet med departementschefen att uppgiften att bereda
barnfamiljerna rymliga familjebostäder av god klass måste förbli en huvuduppgift
för bostadspolitiken under överskådlig tid. Till frågan om familjebostadsbidragets
storlek och utformning återkommer utskottet i det följande.

I motionerna I: 354 och II: 449 förordas en riksomfattande undersökning
av de svårt trångbodda mångbarnsfamiljernas och de på grund av bostadsbristen
splittrade familjernas antal och bostadsförhållanden, varjämte yrkas
att bostadspolitiska utredningen måtte få i uppdrag att snabbt undersöka
möjligheterna att lämna ett begränsat statligt stöd till genom kommunernas
försorg individuellt prövade och av kommunerna utgivna särskilda bostadsbidrag.

Otvivelaktigt påkallar de svåra förhållanden varunder mångbarnsfamiljerna
och de splittrade familjerna lever all möjlig uppmärksamhet från det
allmännas sida. Såsom motionärerna framhållit bör deras behov av en
människovärdig bostad få prioritet framför de allra flesta krav som ställes
på våra resurser. Utskottet förutsätter, att bostadsstyrelsen, som har att
följa utvecklingen på bostadsmarknaden, beaktar angelägenheten av att
ifragavarande hushållsgruppers bostadsförhållanden statistiskt belyses. Utskottet
anser sig vidare kunna förutsätta, att kommunerna genom sina bostadsförmedlingar
och andra organ efter måttet av sina resurser söker medverka
till att lösa dessa hushålls bostadsproblem.

Utskottet får i detta sammanhang erinra om att kommunerna enligt 1 §
lagen om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande äger
ställa medel till förfogande att enligt de grunder och i den ordning som
kommunen bestämt användas i syfte att nedbringa inom kommunen bosatta
personel s kostnader för anskaffande eller innehav av en fullvärdig
bostad. Det star salunda kommunen fritt att i den mån så befinnes erforderligt
komplettera de statliga familjebostadsbidragen till mångbarnsfamiljer
med individuellt prövade kommunala bostadsbidrag. Under sådana
förhållanden torde något behov icke föreligga av ytterligare statligt stöd
till dessa familjers bostadsförsörjning. Utskottet avstyrker sålunda de i
motionerna I: 354 och II: 449 framförda yrkandena.

I flera motioner har framlagts yrkanden i frågor som rör bostadsbyggandets
kreditförsörjning. I motionerna 1:262 och 11:343 förordas sålunda
tillsättandet av en kommitté med representanter för staten, kreditgivarna,
kyggnadsföretagarna och fastighetsägarna samt övriga intressenter med
uppgift att utarbeta ett detaljerat förslag om övergång till kreditgarantisystem
för bostadsbyggandets finansiering så skyndsamt att proposition kan
föreläggas 1958 års riksdag. I motionerna 1:445 och 11:562 föreslås en
utredning av frågan hur en tryggad bottenlånegivning bör ordnas för de
bostadsprogram som riksdagen fastställer. I motionerna I: 449 och II: 566
hemställes, att riksdagen måtte uttala att bostadsbyggandet i nuvarande läge
icke må ges prioritet i kreditavseende, medan det i motionerna 1:467 och

51

Statsutskottets utlåtande nr t02 år 1957

II: 581 hemställes att riksdagen måtte uttala att riksbanken vid sin handläggning
av frågor om obligationslån av betydelse för bostadsbyggandet bör
beakta, att anskaffningen av byggnadskreditiv för ett bostadsbyggande av
den av riksdagen angivna omfattningen underlättas och att byggnadskreditivens
avlyftning påskyndas.

1 det föregående har utskottet genom att ansluta sig till vad departementschefen
anfört beträffande ramen för den statliga långivningen till bostadsbyggandet
under nästkommande budgetår tagit ställning i frågan om vilken
bostadsbyggnadsvolym som bör eftersträvas. Ett ställningstagande av detta
slag vore uppenbarligen av föga värde, därest man icke med rimlig grad
av sannolikhet kunde påräkna att kreditinstituten är beredda att i erforderlig
omfattning medverka vid finansieringen av detta bostadsbyggande. För
utskottet synes det därför självklart, att ett bostadsbyggande inom ramen för
det av statsmakterna fastställda programmet på sätt som tidigare skett bör
beredas prioritet vid fördelningen av det tillgängliga kreditutrymmet. Utskottet
kan sålunda icke biträda det i motionerna I: 449 och II: 566 framförda
yrkandet, att sådan prioritet icke skall lämnas. Utskottet vill i stället
understryka angelägenheten av att bostadsbyggandets kreditfråga följes
med största uppmärksamhet så att åtgärder i tid kan vidtagas för att övervinna
de finansieringssvårigheter som eventuellt kan uppstå.

Utskottet förutsätter, att riksbanken vid sin handläggning av bostadsbyggandets
kreditfrågor beaktar dessa synpunkter. Det yrkande i förevarande
fråga som framställts i motionerna I: 467 och II: 581 synes sålunda
icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Såsom utskottet här ovan anfört är de problem som behandlats i motionerna
I: 445 och II: 562 av sådan betydelse för bostadsförsörjningen att de
bör ägnas särskild uppmärksamhet av statsmakterna. En allsidig belysning
av de åtgärder som kan komma i fråga för att trygga bostadsbyggandets
försörjning med kredit skulle enligt utskottets mening kunna bli av stort
värde för en politik som syftar till en långsiktig stabilisering av bostadsbyggandet.
Utskottet biträder sålunda det i motionerna 1:445 och 11:562
framförda utredningsyrkandet.

I likhet med departementschefen anser utskottet att frågan om den statliga
långivningens ersättande med ett kreditgarantisystem icke nu bör
aktualiseras, varför utskottet avstyrker de i motionerna I: 262 och II: 343
framförda yrkandena härom.

Den i motionerna 1:353 och 11:478 och motionerna 1:449 och 11:566
diskuterade frågan om tillämpningen av bestämmelserna om bostadsbyggandet
på landsbygden behandlades senast vid förra årets riksdag (uti. 127),
varvid utskottet uttalade alt dess av 1953 års riksdag godkända uttalande
i frågan alltfort borde äga giltighet. Utskottet finner icke anledning att nu
frångå sin sålunda tidigare deklarerade inställning till frågan. I detta sammanhang
må erinras om alt Kungl. Maj:t den 18 januari 1957 uppdragit

52

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

åt 1954 års fastighetsbildningskommitté att utreda frågan om en avgränsning
av tätbebyggelsebegreppet, varvid kommittén torde få anledning att
pröva de principer som tillämpas i ärenden rörande fastighetsbildning och
långivning för egnahemsbebyggelse. Utskottet kan med hänsyn härtill icke
tillstyrka de i förenämnda motioner framställda yrkandena.

I motionerna I: 261 och II: 344 hemställes att alla s. k. allmännyttiga bostadsföretag
skall vara underkastade upphandlingskungörelsens bestämmelser.

Såsom utskottet framhöll, då frågan behandlades vid förra årets riksdag,
följes upphandlingskungörelsens bestämmelser i tillämpliga delar av de
flesta av de åsyftade företagen. Utskottet finner ej anledning att frångå sin
tidigare uttalade ståndpunkt, att tillräckliga skäl ej föreligger att såsom e4t
villkor för statslån uppställa att kungörelsen skall tillämpas. Utskottet avstyrker
sålunda förevarande motioner.

Utskottet vill slutligen i detta sammanhang helt allmänt understryka
angelägenheten av att ändringar i gällande föreskrifter om lån och bidrag
till bostadsförsörjningen icke utan tvingande skäl företages upprepade
gånger under ett och samma budgetår. Sådana ändringar bör enligt utskottets
mening, med hänsyn till byggnadsföretagares och kommunala förmedlingsorgans
behov av rådrum att anpassa sig till nya bestämmelser, så
vitt möjligt företagas i ett sammanhang.

Lån och bidrag till flerfamiljshus. I propositionen föreslås vissa ändringar
av ränte- och amorteringsvillkoren för tertiärlån till flerfamiljshus. Räntan
töreslås sålunda höjd med 1 procent. Förslaget innebär, att räntan för den
del av lånet som hänför sig till bostadslägenheter skall vara 4 procent och
i övrigt 5 procent. Vidare föreslås, att räntan skall vara obunden samt att
amorteringstiden för tertiärlånet generellt skall vara 30 år. Det för enskilda
företag nu uppställda kravet på extraamortering under de första sex
åren av lånets löptid skall sålunda enligt förslaget slopas. Nämnda ändringar
av lånevillkoren föreslås skola gälla i fråga om företag vilka i samband
med preliminärt lånebeslut förutsättes bli igångsatta tidigast den
1 januari 1958.

I motionen 1:436 hemställes att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts
förslag i vad det avser förkortning av amorteringstiden för tertiärlån till
30 år.

I motionen II: 555 ävensom i motionerna I: 447 och II: 561 samt motionerna
1:460 och 11:578 föreslås att såväl nuvarande räntesatser som nuvarande
amorteringstider bibehålies. I de båda sistnämnda motionerna föreslås
därjämte, att tertiärlåneräntan skall förbli bunden. I motionerna I: 448
och 11:565 föreslås att tertiärlåneräntan förblir oförändrad och att amorteringstiden
för tertiärlån ändras från 40 till 35 år.

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

53

I motionerna 1:457 och 11:583 föreslås, att räntesatsen å från lånefonden
för bostadsbyggande tidigast den 1 juli 1957 utlämnade tertiärlån skall
anknytas till normalräntan för statens fasta upplåning. I motionerna I: 459
och 11:580 föreslås att tertiärlåneräntan fastställes till 4 procent för lån
som utbetalas efter 1 juli 1957 samt att övergång till obunden ränta för
tertiärlån sker från samma tidpunkt.

Såsom framhållits i propositionen torde det förslag i fråga om räntevillkoren
för tertiärlån som departementschefen har framlagt tillgodose rimliga
krav på anpassning till statens faktiska utgifter för ifrågavarande långivning
samtidigt som det tillgodoser kravet att bostadsfinansieringen skall
skyddas mot tillfälligt höga räntor. I likhet med departementschefen finner
utskottet det vara naturligt, att räntan på statslånet såvitt möjligt hålles
oförändrad så länge stödet till bostadsbyggandet inbegriper ett visst skydd
mot förändringar i räntesatserna för primär- och sekundärlån. Även om
sålunda önskemålet om stabilitet i fastighetsförvaltningen talar för att
räntesatserna hålles oförändrade kan dock, såsom departementschefen
framhållit, förhållandena på bostads- och fastighetsmarknaderna utvecklas
så att i första hand en sänkning av statslånets ränta framstår som påkallad.
Att, såsom påyrkats i motionerna I: 457 och II: 583, anknyta räntesatsen för
tertiärlån till normalräntan för statens fasta upplåning kan utskottet icke
finna ändamålsenligt. Utskottet biträder sålunda departementschefens förslag
beträffande räntevillkoren för tertiärlån och avstyrker i denna del
yrkandena i förenämnda motioner.

Amorteringsvillkoren för tertiärlån synes böra utformas så, att de sammanlagda
årliga amorteringarna på bostadslånen någorlunda väl motsvarar
en rimlig avskrivningstid för det i fastigheten investerade kapitalet. Utskottet
kan godta departementschefens förslag ur denna synpunkt. Då därtill
kommer, att förslaget är ägnat att något öka tillgången på medel för den
statliga tertiärlångivningen tillstyrker utskottet detsamma. De i förenämnda
motioner framförda yrkandena beträffande amorteringsvillkoren för tertiärlån
avstyrkes sålunda.

Departementschefen har funnit vissa skäl tala för en sänkning av övre
belåningsgränserna för tertiärlån. Med hänsyn till att införandet av högsta
helåningsvärden för bostadshus inneburit vissa anpassningssvårigheter, har
han emellertid icke velat förorda någon sådan sänkning i nuvarande läge.

I motionerna I: 457 och II: 583 föreslås, att tertiärlån som utlämnats tidigast
den 1 juli 1957 skall beviljas upp till 85 procent av den totala produktionskostnaden
mot enbart inteckningssäkerhet oavsett förvaltningsformen
samt upp till 97 procent för allmännyttiga företag mot kommunal borgen
och upp till 92 procent för kooperativa och enskilda företag mot borgen av
kommun, industriföretag eller annat företag av motsvarande ekonomisk
styrka. Vidare föreslås att lån som utlämnas tidigast den 1 juli 1957 till
kommunala och allmännyttiga eller kooperativa företag i den mån de över -

54

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

stiger 85 procent av belåningsvärdet skall löpa med en ränta som med en
procent överstiger gällande tertiärlåneränta samt amorteras på 25 år.

I motionerna I: 459 och II: 580 föreslås, att, i fråga om företag som igångsätts
tidigast den 1 januari 1958, tertiärlånets övre gräns sänkes till 97 procent
av avkastningsvärdet för de företagsformer som nu får lån upp till
100 procent samt till 92 procent för kooperativa företag som nu får lån upp
till 95 procent. Vidare föreslås, att statliga tertiärlån med 4 procents ränta
lämnas mot inteckningar upp till 85 procent av avkastningsvärdet samt att
topplån löpande med 5 procents ränta lämnas till kooperativa företag mot
inteckningar mellan 85 och 92 procent och till kommunala och allmännyttiga
företag mot inteckningar mellan 85 och 97 procent.

Utskottet finner de skäl som i propositionen anförts för att icke företaga
någon ändring av de övre belåningsgränserna för tertiärlån vara övertygande.
De i förenämnda motioner framlagda förslagen om särskilda villkor
för statslån mot säkerhet ovan 85 procent av avkastningsvärdet finner
utskottet innebära administrativa komplikationer. Utskottet avstyrker därför
ifrågavarande motionsyrkanden.

I propositionen förordas att de allmännyttiga företagens grundkapital
skall motsvara minst 1 procent av det förvaltade fastighetskapitalet mot för
närvarande endast 0,5 procent. Utskottet, som förutsätter att de allmännyttiga
företagen beredes tillfälle att successivt under en följd av år öka
sitt grundkapital så att nämnda krav uppfylles, finner icke anledning till
erinran mot departementschefens förslag.

I propositionen föreslås att den för primär- och sekundärlån till flerfamiljshus
»garanterade» räntan fr. o. m. den 1 juli 1957 skall höjas med
0,5 procent. Förslaget innebär i huvudsak att staten skall täcka räntekostnaden
i vad den överstiger för primärlån 4,5 procent för hus byggda åren
1941—45, 4 procent för hus byggda åren 1946—50 och 3,5 procent för därefter
byggda hus. Vidare föreslås, att garantitiden icke skall vara begränsad
till tio år utan garantien gälla tills vidare.

I motionerna I: 447 och II: 561, I: 448 och II: 565, I: 460 och II: 578 samt
II: 555 föreslås att de garanterade räntorna förblir oförändrade. I motionerna
I: 447 och II: 561 föreslås vidare att i den händelse riksdagen beslutar om
höjda räntesatser den högre garanterade räntan på underliggande krediter
för flerfamiljshus skall tillämpas tidigast den 1 januari 1958. I motionerna
I: 457 och II: 583 föreslås, att räntegarantien fr. o. m. den 1 juli 1957 grundas
på en räntesats av 4,5 procent för hus färdigställda före den 1 januari
1958 och 4 procent för senare färdigställda hus. Vidare föreslås att räntegarantien
skall upphöra då den tidigare fastställda giltighetstiden å 10 år
utgått. I motionen II: 582 föreslås att den garanterade räntan för bottenlån
till bostadshus i enlighet med Kungl. Maj :ts förslag höjes med 0,5 procent
men med den ändringen att den garanterade räntan för hus påbörjade
efter den 1 januari 1957 och under nästkommande budgetår icke ändras.

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

55

Kungl. Maj:ts förslag innebär en försiktig anpassning av bostadslånens
räntor till den på öppna marknaden rådande räntenivån men kan inte sägas
innebära något avsteg från de principer för bostadspolitiken som gällt under
efterkrigstiden. Utskottet anser, att den begränsade stegring av bostadskostnaderna
som blir följden av förslaget kan godtagas och biträder därför
förslaget. Yrkandena i förenämnda motioner avstyrkes sålunda.

Utskottet anser i likhet med bostadspolitiska utredningen »att låntagarna
bör gottgöras ränteeftergift så vitt möjligt samtidigt med att de har att erlägga
lånekostnaderna för underliggande krediter». Utskottet är dock, i likhet
med departementschefen, inte berett att förorda en omläggning av utbetalningsterminerna
för kommande budgetår. Utskottet vill dessutom erinra
om att riksdagen förra året uttalade att Kungl. Maj :t om synnerliga
skäl förelåg i särskilda fall skulle äga medgiva en snabbare utbetalning.

Departementschefen har förklarat sig icke kunna finna det nödvändigt
att under någon längre tid behålla det ortsdifferentierade tilläggslånet men
föreslår likväl att detta lån skall kunna utgå efter i huvudsak samma grunder
som för närvarande även till företag, vilka erhåller tertiärlån enligt de
villkor som förordats i det föregående.

I motionerna 1:449 och 11:566 har uttalats, att de ortsdifferentierade
tilläggslånen bör bibehållas tills vidare och att därest desamma senare skulle
avskaffas, detta må ske samtidigt med att ortsgraderingen av belåningsvärdena
ändras på så sätt att samma värden kommer att gälla för Stockholms-
och göteborgsområdena som för större delen av landet i övrigt. I
motionerna 1:457 och 11:583 föreslås, att de ortsdifferentierade tilläggslånen
skall upphöra att utgå för hus färdigställda tidigast den 1 oktober
1957. I motionerna I: 459 och II: 580 föreslås att ränteeftergifterna för bottenlån
samt tilläggslån till flerfamiljshus fr. o. in. nästa år skall ersättas
med löpande schablonbidrag enligt i motionerna angivna riktlinjer.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att de ortsdifferentierade
tilläggslånen inte bör behållas längre än nödvändigt. De skäl som motiverade
införandet av denna subvention bär numera till stor del förlorat sin giltighet
och den nu gällande indelningen av kommunerna i subventionsortsgrupper
är i flera hänseenden föråldrad. Bärande skäl att i samband med en framtida
avveckling av de ortsdifferentierade tilläggslånen ändra de för statligt
belånade flerfamiljshus fastställda belåningsvärdena på sätt som förordats
i motionerna I: 449 och II: 566 föreligger icke.

Med hänsyn till att redan de ändringar av villkoren för tertiärlån och
ränteeftergift som utskottet förordat kommer att innebära en icke obetydlig
ökning av årskostnaderna för nyproducerade lägenheter synes emellertid
eu avveckling av det ortsdifferentierade tilläggslånet böra anstå.

Det i motionerna I: 459 och II: 580 framlagda förslaget att ersätta tilläggslånet
och ränteeftergiften med ett löpande schablonbidrag har i huvudsak
samma innebörd som ett tidigare ställt förslag vilket senast förra året av -

56

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

visades av riksdagen. Utskottet finner icke ett ändrat ståndpunktstagande
nu vara motiverat.

Mot övriga här ej nämnda Kungl. Maj :ts förslag avseende villkoren för
lån och bidrag till flerfamiljshus har utskottet icke funnit anledning till
erinran.

Lån och bidrag till enfamiljs- och tvåfamiljshus. I propositionen föreslås
att räntan å egnahemslån skall höjas från 3 till 4 procent. Vid fördjupning
av egnahemslån under 40 procent av belåningsvärdet skall räntan motsvara
den för bottenlån garanterade räntan. Liksom i fråga om tertiärlån föreslås
att räntan skall vara obunden. De föreslagna nya villkoren skall enligt propositionen
tillämpas på företag beträffande vilka det lånebeviljande organet
i samband med beslut om lån förutsatt igångsättning tidigast den 1 januari
1958.

I motionerna 1:447 och 11:561 föreslås, att nuvarande räntesats skall
bibehållas och att räntan skall vara bunden.

I motionerna I: 459 och II: 580 yrkas, att räntesatsen fastställes till 4 procent
för lån som utbetalas efter den 1 juli 1957 samt att övergång till
obunden ränta skall ske från samma tidpunkt.

I motionerna I: 457 och II: 583 hemställes, att räntesatsen skall anknytas
till normalräntan för statens fasta upplåning.

I motionerna I: 460 och II: 578 samt II: 555 yrkas avslag å Kungl. Maj :ts
förslag om höjning av räntesatsen.

I överensstämmelse med sitt ståndpunktstagande i det föregående beträffande
räntevillkoren för tertiärlån tillstyrker utskottet Kungl. Maj :ts förslag
och avstyrker yrkandena i förenämnda motioner.

I motionerna 1:457 och 11:583 yrkas att räntefri stående del av egnahemslån
till fastighet som färdigställes tidigast den 1 oktober 1957 skall utgöra
3 000 kronor. Med hänsyn till önskemålet att egnahemsbyggandet stimuleras
och hushåll med normala inkomster beredes ekonomisk möjlighet
att uppföra egnahem finner utskottet det icke tillrådligt att i nuvarande
läge sänka den till egnahemslånet knutna kapitalsubventionen. Förenämnda
motionsyrkande avstyrkes sålunda.

Ett yrkande om inkomstprövning av den räntefria stående delen av egnahemslån
har framförts i motionerna 1:459 och 11:580. Yrkanden av i
huvudsak samma innebörd avvisades av förra årets riksdag. Utskottet finner
icke skäl att nu taga annan ståndpunkt i frågan och kan sålunda icke
biträda yrkandet i förenämnda motioner.

I propositionen föreslås en sänkning från 125 till 110 kvadratmeter av
den maximiyta som fastställts som villkor för egnahemslån med kapitalsubvention
till nybyggt egethem. Vidare föreslås, att egnahemslån utan

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

bl

räntefri stående del och ränteeftergift skall kunna beviljas inom 90 procent
av belåningsvärdet för nybyggt enfamiljshus, vars lägenhetsyta överstiger
110 men inte 125 kvadratmeter.

Motsvarande bestämmelser bör enligt propositionen gälla i fråga om tvåfamiljshus.
I anslutning till vad som f. n. gäller bör lån utan subvention
i särskilda fall kunna beviljas även om lägenhetsytan överstiger 125 kvadratmeter.

I motionerna 1:447 och 11:561 ävensom motionerna 1:459 och 11:580
yrkas avslag på Kungl. Maj :ts förevarande förslag. I motionerna I: 449 och
II: 566 föreslås att räntefri stående del samt ränteeftergift skall kunna beviljas
även till nybyggnad vars lägenhetsyta överstiger 110 men ej 125
kvadratmeter, därest den större lägenhetsytan motiveras av särskilda skäl.

Den av departementschefen föreslagna åtgärden att införa två maximiytor
torde medföra endast en förhållandevis liten besparing av statens medel,
men vara ägnad att komplicera prövningen av låneärendena. Även andra
skäl torde kunna anföras mot förslaget. Utskottet biträder därför de i förenämnda
motioner framställda yrkandena om avslag på Kungl. Maj :ts förslag
i förevarande hänseende.

I motionerna I: 457 och II: 583 föreslås, att räntefri stående del av egnahemslån
icke skall behöva återbetalas i andra fall än då egnahemmet försålts
med vinst, dock endast i den mån köpeskillingen överstigit senast åsatt
taxeringsvärde och i intet fall om det räntefria stående lånet utestatt mer
än tio år.

Senast förra året intog riksdagen den ståndpunkten, att frågan om återkrav
eller avskrivning av den räntefria stående delen sedan den utestått i tio
år skall göras beroende av utvecklingen av bostadskostnader och fastighetsvärden.
Utskottet kan inte finna, att motionärerna anfört tillräckliga skal
för en omprövning av denna ståndpunkt. Förenämnda yrkande avstyrkes
sålunda.

I propositionen beröres även frågan om en ändring av föreskrifterna angående
högsta belåningsvärden för småhus. Departementschefen finner skäl
tala för att de högsta belåningsvärdena icke för framtiden så som nu differentieras
efter antalet barn. De för närvarande för familjer med minst två
barn gällande värdena bör sålunda enligt departementschefens mening tilllämpas
även i fråga om andra låncsökande.

I motionerna I: 448 och II: 565 föreslås att riksdagen må besluta att det
högsta belåningsvärdet för småhus i Stor-Stockholm och andra i kostnadshänseende
jämförbara orter höjes till 60 000 kronor.

Vad departementschefen anfört föranleder ingen erinran från utskottets
sida. Enligt utskottets mening bör det ankomma på Kungl. Maj :t att företaga
de jämkningar av de maximerade belåningsvärdena som kan befinnas

58

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

motiverade av kostnadsutvecklingen eller andra omständigheter. Utskottet
avstyrker sålunda nyssnämnda yrkande i motionerna I: 448 och II: 565.

I propositionen förordas att nya schablonbelopp för ränteeftergift avseende
bottenlån till småhus skall beräknas och gälla fr. o. m. den 1 januari
1958. Nämnda schablonbelopp skall beräknas med utgångspunkt från en
garanterad ränta som med 0,5 procent överstiger den ränta som legat till
grund för beräkningen av nu gällande schablonbelopp. Av bl. a. administrativa
skäl anser departementschefen, att nu gällande schablonbelopp icke
dessförinnan bör jämkas uppåt för att kompensera låntagarna för den höjning
av bottenlåneräntan om 0,25 procent, som inträffade i slutet av förra
året. Departementschefens förslag innebär i stort sett att den garanterade
räntan fr. o. in. den 1 januari 1958 kommer att utgöra för hus färdigställda
1941—48 4,5 procent, för hus färdigställda 1949—50 4 procent, och för
senare färdigställda hus 3,5 procent. Liksom i fråga om flerfamiljshus föreslås
vidare att garantitiden icke skall vara begränsad till tio år utan garantin
gälla tillsvidare.

I motionerna I: 447 och II: 561, I: 448 och II: 565, I: 460 och II: 578 samt
II: 555 föreslås att den garanterade räntan för bottenlån skall förbli oförändrad.
I motionerna I: 457 och II: 583 föreslås, att räntegarantien fr. o. m.

1 juli 1957 skall grundas på en räntesats av 4,5 procent för hus färdigställda
före den 1 januari 1951 och 4 procent för senare färdigställda hus samt ytterligare
att räntegarantien skall upphöra då den tidigare fastställda giltighetstiden
av 10 år utgått.

I överensstämmelse med sin ståndpunkt till Kungl. Maj:ts motsvarande
förslag i fråga om den för primär- och sekundärlån till flerfamiljshus garanterade
räntan yrkar utskottet bifall till Kungl. Maj :ts förevarande förslag.
Utskottet biträder sålunda icke förenämnda motionsyrkanden.

Ränteeftergift till privatfinansierade bostadsbyggnadsföretag. I propositionen
föreslås, att möjlighet skall finnas under nästa budgetår att bevilja
en viss ränteeftergift till bostadshus som tillkommer utan stöd av statligt
lån. Syftet med den ifrågasatta långivningen är att stimulera den helt privatfinansierade
bostadsproduktionen. Såsom villkor för ränteeftergift bör
enligt propositionen i huvudsak gälla vad som föreskrives beträffande
tertiärlån och egnahemslån med räntefri stående del. Bl. a. bör sålunda
lägenheterna icke få upplåtas till hyror som väsentligt överstiger vad som
medges i fråga om statligt belånade företag. I fråga om flerfamiljshus föreslås
dessutom, att det villkoret skall gälla att ytan i våningsplan till minst
75 procent upptages av bostäder. Räntesubventionen skall beräknas på
grundval av en garanterad ränta om 4 procent och avse lån mot inteckning
inom för flerfamiljshus högst 75 procent och för småhus högst 50 procent
av det belåningsvärde som det bidragsbeviljande organet kan godkänna.
Verksamheten bör bedrivas på försök.

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957 59

I motionerna I: 449 och II: 566 yrkas avslag på Kungl. Maj :ts förenämnda
förslag.

Utskottet anser i likhet med departementschefen, att möjligheten att genom
räntesubvention stimulera den bostadsproduktion som äger min utan
ianspråktagande av statliga lånemedel kan vara värd att pröva. Utskottet
finner det emellertid angeläget, att en försöksverksamhet på detta område
icke handhas på sådant sätt att bostadspolitikens sociala syften äventyras.
Såsom departementschefen framhållit bör sålunda bl. a. gälla att lägenheterna
i de företag till vilka ränteeftergift beviljas upplåtes till hyror vilka
icke väsentligt överstiger dem som åsättes lägenheter i statligt belånade
företag. Utskottet finner det vidare angeläget att understryka att de lånebeviljande
myndigheterna bör pröva ansökningar om räntesubvention till
företag av kategorihuskaraktär med samma restriktivitet som om fråga
varit om statligt lån. Liksom i fråga om statligt lån bör sålunda gälla att
räntesubvention endast undantagsvis beviljas till bostadsföretag där lägenheterna
jämlikt bestämmelser i stadgar och bolagsordningar är förbehållna
anställda vid visst företag, på sådana villkor att dessa vid eventuellt frånträdande
av anställningen måste lämna bostaden. Utskottet biträder sålunda
Kungl. Maj :ts förevarande förslag och avstyrker yrkandet i motionerna
1: 449 och II: 566.

Behandlingen av tidigare beviljade kapitalsubventioner. I propositionen
erinras om att statsmakterna enligt uttalande av 1953 års riksdag före 1957
års utgång skall taga slutlig ställning till frågan om återbetalning av de
kapitalsubventioner som lämnats till småhus vilka belånats enligt äldre
lånekungörelser. Departementschefen framhåller, att de ifrågavarande husen
kommer att belastas med jämförelsevis höga ränteutgifter på grund av
en relativt hög garanterad ränta. Vidare torde behovet av reparations- och
förbättringsarbeten för dessa hus redan i stor utsträckning ha börjat göra
sig gällande vilket ökar bostadskostnaderna. Departementschefen forordar
därför, att de ifrågavarande kapitalsubventionerna nu efterskänkes.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förevarande förslag. I propositionen
föreslås att viss amorteringsskgldighet skall inträda fr. o. in. den 1 januari
1958 i fråga om tilläggslån till flerfamiljshus beviljade fr. o. m. år 1951.
Amorteringen skall enligt förslaget avse ett belopp motsvarande det kapitaliserade
värdet av ett årligt bidrag av 1 krona per kvadratmeter bostadslägenhetsyta
och amorteringstiden skall fastställas till 25 år. I övrigt skall
tilläggslåncn tillsvidare vara såväl ränte- som amorteringsfria.

Departementschefen finner det rimligt att kommunerna får möjlighet att
återkräva sina bidrag i samma utsträckning och på samma villkor som staten
återkräver tilläggslåncn. Det bör enligt departementschefen ankomma
på Kungl. Maj:t att besluta om den hyreshöjning som på grund härav kan
visa sig erforderlig.

60

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

I motionerna 1:447 och 11:561 föreslås att tidigare beviljade tilläggslån
efterskänkes i fråga om bostadsrättsföreningar.

I motionerna I: 460 och II: 578 yrkas avslag å Kungl. Maj :ts förslag om
återbetalning av lilläggslånen. I motionen II: 582 hemställes att amortering
a\ fr. o. in. 1951 beviljade tilläggslån tillsvidare skall bestämmas till ett
belopp motsvarande det kapitaliserade värdet av högst 2 kronor per
kvadratmeter lägenhetsyta och i övrigt enligt Kungl. Maj:ts förslag.

Med hänsyn till att den kraftiga stegring av byggnadskostnaderna som
inträffade i samband med Koreakrisen visat sig icke vara av helt tillfällig
art finner utskottet det skäligt att frågan om återbetalning av ännu utestående
tilläggslån nu aktualiseras. En definitiv reglering av lånen bör dock
ännu icke ske. Återbetalning bör aktualiseras endast i fråga om företag vilka
färdigställts före den 1 april 1957, och vilka sålunda kommit i åtnjutande av
tilläggslån enligt numera upphävda författningar.

Utskottet biträder i övrigt Kungl. Maj :ts förslag och avstyrker sålunda
nyssnämnda motionsyrkanden.

Familjebostadsbidrag. I propositionen hävdas att vissa krav beträffande
lägenhetens standard alltfort bör uppställas som villkor för familjebostadsbidrag.
I syfte att förenkla bidragsgivningen har departementschefen dock
föreslagit, att det nu gällande kravet att lägenheten skall vara försedd med
tillfredsställande köksutrustning och tillräckliga biutrymmen slopas. I fråga
om lägenhetens storlek bör alltfort gälla, att lägenheten skall omfatta minst
två rum och kök och ha en lägenhetsyta om minst 50 kvadratmeter. Då
fråga är om bidrag till ensamstående med ett barn skall dock gälla att lägenheten
omfattar minst 30 kvadratmeter lägenhetsyta.

Departementschefen anser, att de skäl som i propositionen nr 138 till
1953 års riksdag anfördes för bibehållande av ett villkor beträffande tidpunkten
för lägenhetens färdigställande alltjämt äger giltighet. Vidare har
enligt depai tementschefen de skäl som kan tala för ett slopande av tidsgränsen
försvagats i och med att beståndet av nyproducerade för bidrag
godtagbara lägenheter ökat för varje år. Departementschefen förordar därför
att den nu gällande tidsgränsen 1 januari 1942 alltfort bör bibehållas.

I motionerna I: 142 och II: 180 föreslås att bestämmelserna om familjebostadsbidrag
uppmjukas så, att bidrag kan beviljas för två familjelägenheter
även om bostäderna har gemensam ingång. I motionerna 1:447 och
11:561 yrkas, att familjebostadsbidrag liksom hittills skall kunna utgå till
bidragsbeiättigade och familjer boende i hus tillkomna med stöd av lån
från lånefonden för mindre bemedlade barnrika familjer även om lägenhetsytan
något skulle understiga 50 kvadratmeter.

I motionerna I: 457 och II: 583 ävensom i motionerna I: 459 och II: 580
föreslås att familjebostadsbidrag skall kunna utgå till alla ur standardsynpunkt
godtagbara lägenheter oavsett produktionsåret.

61

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

Kungl. Maj :ts förslag beträffande kravet på storleken av de lägenheter till
vilka kan knytas bidrag till hushåll med två eller flera barn innebär inte
någon ändring av hittills gällande bestämmelser. Förslaget tillgodoser sålunda
det i motionerna I: 447 och II: 561 framlagda yrkandet.

Utskottet finner de i propositionen anförda skälen för bibehållande av en
tidsgräns vara övertygande och anser att de för bidrag gällande standardkraven
inte bör ändras i vidare mån än Kungl. Maj :t föreslagit. Utskottet
biträder sålunda Kungl. Maj :ts förevarande förslag och avstyrker de i
motionerna 1:142 och 11:180, 1:457 och 11:583 samt 1:459 och 11:580
framställda yrkandena.

I propositionen föreslås vissa ändringar i fråga om konstruktionen och
storleken av det familjebostadsbidrag som kan utgå till familjer med två
eller flera barn. Bland annat föreslås att bidraget skall utgå med samma
belopp oavsett om familjen bor i egnahem eller flerfamiljshus samt att bidragets
av barnantalet oberoende del höjes.

Utskottet anser i likhet med departementschefen att den i det föregående
förordade minskningen av de generella subventionerna motiverar en viss
uppräkning av familjebostadsbidraget och finner att Kungl. Maj .ts förslag
i detta hänseende bör godtagas.

I propositionen föreslås vissa jämkningar av de i beskattningsbar inkomst
uttrgckta inkomststreck vilka fastställts som villkor för förhöjt,
respektive helt eller reducerat familjebostadsbidrag till familjer med två
eller flera barn. Likaså föreslås, att det för förhöjt bidrag nu gällande villkoret
att familjeförsörjaren och dennes make inte är taxerad till statlig
förmögenhetsskatt skall slopas.

Utskottet biträder nämnda förslag, ävensom förslaget att slopa den tvååriga
inkomstprövningen och ersätta densamma med en ettårig prövning,
samt förslaget att enbart den bidragssökandes beskattningsbara inkomst
skall läggas till grund för inkomstprövningen om två makar taxeras var
för sig och icke sammanlever.

Departementschefen föreslår att familjer och ensamstående med ett barn
i viss utsträckning skall kunna beviljas familjebostadsbidrag. Som villkor
för bidrag föreslås gälla att den beskattningsbara inkomsten inte överstiger
4 000 kronor. Vidare föreslås, att bidrag skall utgå med 285 315

kronor per år.

I motionerna 1:450 och 11:563 yrkas, att familjebostadsbidrag till ensamstående
med ett barn och högst 4 000 kronors beskattningsbar inkomst
skall utgå med belopp motsvarande helt bidrag för tvåbarnsfamiljer samt
att bidraget skall öka med 150 kronor för varje ytterligare barn.

Utskottet, som i likhet med departementschefen anser att tiden nu är
mogen att utvidga bidragsgivningen även till familjer och ensamstående
med ett barn, har icke funnit tillräckliga skäl föreligga att nu tillerkänna
ensamstående högre bidrag än fullständiga familjer i motsvarande in -

62 Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

komstlägen. Utskottet kan sålunda icke biträda yrkandet i förenämnda
motioner och tillstyrker bifall till Kungl. Maj :ts förevarande förslag.

Departementschefen anser, att det behov av särskilt stöd som på grund
av studier, sjukdom eller arbetslöshet kan föreligga beträffande barn i
åldern 16 17 år bör tillgodoses genom de härför särskilt avsedda stöd formerna

och sålunda inte genom familjebostadsbidrag. Han föreslår därför
att bestämmelsen om rätt till familjebostadsbidrag för barn över 16 år
bör slopas. Övergångsvis bör dock gälla, att barn som fyllt 16 år under
1956 och som enligt gällande bestämmelser åtnjuter bidrag under 1957
även under 1958 bör kunna åtnjuta bidrag under de förutsättningar som
nu gäller.

I motionerna 1:446 och 11:564 föreslås att familjebostadsbidrag efter
sedvanlig inkomstprövning skall utgå även till familjer med barn under
18 år som erhåller fortsatt skolutbildning. I motionerna I: 459 och II: 580
yrkas avslag å Kungl. Maj :ts förevarande förslag.

På de skäl departementschefen anfört biträder utskottet Kungl. Maj :ts
förslag och avstyrker sålunda förenämnda motionsyrkanden.

Övriga i propositionen framlagda, här ej refererade förslag beträffande
familjebostadsbidraget och bidragsgivningens handläggning föranleder ingen
erinran från utskottets sida.

Lån och bidrag till uppförande av studentbostäder. Enligt departementschefens
mening är ett ökat kategorihusbyggande i lämpliga former en
förutsättning för att det stora behovet av studentbostäder skall kunna tillgodoses.
Jämväl möjligheterna att i vanliga flerfamiljshus inreda enkelrum
för studenter bör emellertid tillvaratagas. Departementschefen tillstyrker
ett i en inom socialdepartementet utarbetad promemoria framlagt
förslag att särskilt stöd skall kunna lämnas för anordnande av dylika rum
i flerfamiljshus som förvaltas av kommunala eller allmännyttiga företag.
Efter prövning av omständigheterna i varje enskilt fall bör dock Kungl.
Maj:t äga att medge att stödet får avse också rum i flerfamiljshus som
förvaltas av andra företag.

Stödet, som bör utgå i form av tilläggslån, föreslås fastställt till 5 000
kronor per rum i fråga om kategorihus. I fråga om vanliga flerfamiljshus
föreslås, att tilläggslånet skall motsvara 3 000 kronor per rum.

Departementschefen anser icke att enbart det förhållandet att byggnadskostnaderna
enligt en indexberäkning förändras bör föranleda ändring av
subventionsbeloppet. Han finner det ej heller förenligt med principen om
ett fast lånebelopp per rum att i särskild ordning subventionera kostnaderna
för extra grundförstärkning.

De förordade ändringarna i villkoren för lån till studentbostäder bör
gälla fr. o. m. den 1 juli 1957.

I motionerna 1:454 och 11:567 hemställes, att subventioner till uppförande
av studentbostadshus av kategorikaraktär tillsvidare fastställes till

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

63

7 500 kronor per rum och att kostnaderna för extra grundförstärkning
vid byggande av studentbostadslius inte skall belasta hyrorna i dessa hus.

I motionerna 1:458 och 11:584 hemställes dels att tilläggslån till uppförande
av studentbostadshus fastställes till 7 500 kronor per rum i kategorihus
och 5 000 kronor per rum i vanliga flerfamiljshus på orter med
de högsta byggnadslcostnaderna samt med de lägre belopp som är betingade
av byggnadskostnaderna på övriga orter, dels ock att studentorganisationer
eller andra organ som producerar särskilda studentbostäder för gifta studenter
skall erhålla statliga lån upp till 100 procent av byggnadskostnaderna.

I motionen 1:430 föreslås att kostnaderna för extra grundförstärkning
täckes genom ett tillägg i varje särskilt fall utöver de föreslagna kapitalsubventionerna
om 3 000 resp. 5 000 kronor per studentrum och att erforderliga
medel härför må bestridas inom ramen för bostadsstyrelsens
anslag.

Utskottet har icke funnit anledning till annan erinran mot Kungl. Maj :ts
förevarande förslag än att utskottet anser, att tilläggslånet till kategorihus,
såsom bostadsstyrelsen föreslagit, bör utgå med 6 200 kronor per rum. Utöver
det anförda kan utskottet ej biträda nyssnämnda motionsyrkanden.

Särskilda frågor. Utskottet biträder det i propositionen framlagda förslaget,
att vid beviljande av egnahemslån och förbättringslån de två lånebeslut
som enligt gällande bestämmelser erfordras i varje sådant ärende
ersättes med ett enda lånebeslut.

I propositionen föreslås, att räntefria stående delar av egnahemslån samt
tilläggslån till flerfamiljshus skall sammanföras under en särskild anslagstitel
under fonden för låneunderstöd. Detta förslag föranleder icke någon
erinran från utskottets sida.

Utskottet vill slutligen aktualisera en fråga rörande tillämpningsområdet
för statsbidrag till pensionärsbostäder belägna i vanliga flerfamiljshus.
Detta är för närvarande begränsat till flerfamiljshus som förvaltas av
kommun eller allmännyttigt bostadsföretag och som färdigställts tidigast den
1 juli 1946. Frågan om utvidgning av bidragsgivningen till att avse även
lägenheter i bostadskooperativa företag har emellertid i olika sammanhang
aktualiserats dels genom framställning till socialdepartementet från
HSB:s riksförbund, dels genom motioner vid de senaste årens riksdagar.
I sitt förra året avgivna betänkande (SOU 1956: 1) framlade 1952 års
åldringsvårdsutredning ett förslag av denna innebörd. Åldringsvårdsutredningens
förslag prövas för närvarande av bostadspolitiska utredningen.

Utskottet, som under hand erfarit att bostadspolitiska utredningen innevarande
år kommer att framlägga förslag om utformningen av statens stöd
till åldringarnas bostadsförsörjning, finner det vara av största vikt att
frågan om eu utvidgning av det statliga pensionärsbostadsstödet till bostadskooperativa
och andra företag bringas till en snar lösning.

64

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

Utskottet föreslår därför att Kungl. Maj:t, därest bostadspolitiska utredningen
skulle framlägga ett positivt förslag i frågan, bemyndigas att redan
under budgetåret 1957/58 försöksvis utvidga bidragsgivningen till andra
företagsformer än allmännyttiga.

Medelsbehovet för låne- och bidragsverksamheten. Enligt Kungl. Maj:ts
beräkning av medelsbehovet för nästa budgetår bör anslaget till Kapitalmedelsförluster
och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån uppföras
med 90 000 000 kronor.

I motionerna I: 460 och II: 578 yrkas i anslutning till förslaget i dessa
motioner om bibehållande av nuvarande räntesatser att anslaget anvisas
med 180 000 000 kronor.

I motionerna 1:459 och 11:580 föreslås, att anslaget uppförs med
96 000 000 kronor. Förslaget är betingat av yrkandet i samma motioner
att tilläggslånet skall ersättas med ett schablonbidrag.

Utskottet, som i det föregående avstyrkt nyssnämnda yrkanden i fråga
om räntesatser och schablonbidrag, förordar att anslaget anvisas med det
av Kungl. Maj :t föreslagna beloppet.

Anslaget till Bostadsrabatter föreslås av Kungl. Maj:t uppfört med
140 000 000 kronor.

I motionerna I: 459 och II: 580 yrkas, att anslaget höjes till 143 000 000
kronor med anledning av de i samma motioner framlagda förslagen i fråga
om bidragsgivningen.

Utskottet har i det föregående avstyrkt sistnämnda förslag och biträder
sålunda Kungl. Maj :ts beräkning av medelsbehovet.

Med utgångspunkt från de gjorda antagandena beträffande bostadsbyggandets
omfattning föreslås i propositionen, att ramen för preliminära
beslut angående lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande
samt från det föreslagna nya anslaget till räntefria lån till bostadsbyggande
fastställes till 655 000 000 kronor resp. 125 000 000 kronor.

I motionerna 1:459 och 11:580 hemställes, att ramen för preliminära
beslut fastställes till 780 000 000 resp. 75 000 000 kronor. Ifrågavarande yrkanden
är beroende av de i nämnda motioner framförda förslagen beträffande
bostadsbyggandets omfattning.

Utskottet, som i det föregående anslutit sig till propositionens antagande
om storleken av bostadsbyggandet, tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag beträffande
den preliminära långivningen och avstyrker sålunda berörda motionsyrkanden.

Enligt Kungl. Maj :ts beräkning av medelsbehovet bör anslaget till Lånefonden
för bostadsbyggande anvisas med 560 000 000 kronor och anslaget
till Räntefria lån till bostadsbyggande med 240 000 000 kronor.

I motionerna I: 459 och II: 580 yrkas att anslagen för ifrågavarande ändamål
anvisas med 725 000 000 resp. 100 000 000 kronor såsom en konsekvens

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

65

av förslagen i samma motioner att ersätta tilläggslånet med ett schablonbidrag
och att öka möjligheterna till förskottsutbetalning i trängande fall.

I motionerna I: 457 och II: 583 yrkas att anslaget till lånefonden anvisas
med 550 000 000 kronor med anledning av de i samma motioner framförda
förslagen i fråga om övre belåningsgränsen för tertiärlånen.

Under hänvisning till utskottets ställningstagande i det föregående till
grunderna för lånegivningen förordar utskottet att ifrågavarande anslag
upptages med de av Kungl. Maj :t äskade beloppen och avstyrker sålunda
förevarande motionsyrkanden.

Mot Kungl. Maj :ts förslag till medelsanvisning under övriga, här ej särskilt
nämnda anslag till låne- och bidragsverksamheten har utskottet icke
funnit anledning till erinran.

Bostadsstyrelsen. Utskottet delar departementschefens mening att någon
allmän översyn av bostadsstyrelsens och länsbostadsnämndernas organisation
icke lämpligen bör igångsättas förrän pågående utredningar om bostadslångivningen
slutförts.

Vad gäller styrelsens avlöningsanslag för nästa budgetår tillstyrker utskottet
av skäl som departementschefen anfört att de medel, som anvisats
för tillfälliga förstärkningar av lånebyrån och som med inräknande av rörligt
tillägg uppgår till ca 197 000 kronor, nu indrages.

För uppgifter som icke har direkt samband med behandlingen av låneärenden
— statistikuppgifter, upplysningsverksamhet och utarbetande av
typritningar för främjande av småhusbyggandet bör, som departementschefen
föreslagit, anvisas ett belopp av 90 000 kronor för tillfälliga förstärkningar
under nästa budgetår. Beräkningen av avlöningsanslaget i övrigt samt
föreslagna löneregleringar och extraordinariesättningar av tjänster har ej
heller givit utskottet anledning till erinran. I enlighet med det anförda bör
anslaget höjas med 127 200 till 4 111 000 kronor.

Beträffande styrelsens omkostnadsanslag tillstyrker utskottet att den nuvarande
metoden för redovisning av de av styrelsen och länsbostadsnämnderna
utlämnade lånen ersättes med ett att döma av utredningen i ärendet
både rationellare och mindre personalkrävande system, innebärande att styrelsen
förhyr en hålkortsanläggning för låneredovisningen och att redovisningsarbetet
därefter bedrives i samarbete med statistiska centralbyråns
maskincentral. Den till 97 000 kronor beräknade kostnadsökningen härför
under nästa budgetår kan utskottet godtaga. Då utskottet ej heller i övrigt
funnit anledning till erinran mot medelsberäkningen under anslaget bör
detta sålunda höjas med 115 000 till 670 000 kronor.

Länsbostadsnämnderna. Vid beräkningen av länsbostadsnämndernas avlöningsanslag
synes som departementschefen anfört böra beaktas å ena
sidan beslutade och föreslagna förenklingar i handläggningen av låneären5
— Bihang till riksdagens protokoll 1957. (i samt. Nr 102

66

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

den och å andra sidan den ökning av länsbostadsnämndernas arbetsbörda
som den förra året beslutade utflyttningen av flerfamiljshusärenden kan
beräknas medföra. Med hänsyn till den planerade ökningen av egnahemsbyggandet
torde dock möjligheter böra finnas att vid behov förstärka nämndernas
organisation. Utskottet tillstyrker i sådant syfte att det under anslaget
disponibla beloppet för tillfälliga förstärkningar i enlighet med departementschefens
förslag höjes med 75 000 till 255 000 kronor för nästa
budgetår.

Vad departementschefen i övrigt föreslagit vid anmälan av ifrågavarande
anslag, innefattande bl. a. ordinariesättning av samtliga länsbostadsdirektörstjänster
kan utskottet jämväl biträda. På grund av det nu anförda bör
anslaget ökas med 274 300 kronor och alltså uppföras med 3 566 000 kronor.

Den föreslagna höjningen av omkostnadsanslaget med 24 000 till 753 000
kronor kan utskottet även godta.

Hemställan. Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må

I. beträffande främjande av ett effektivare bostadsbyggande
med avslag å motionerna 11:555 och 11:577, såvitt
de berör denna fråga, godkänna vad utskottet anfört;

II. beträffande åtgärder i fråga om bostadsbyggandets
storlek med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med
avslag å motionerna 1:431 och 11:541, 1:461 och 11:570
samt 1:459 och 11:580, sistnämnda bägge motioner såvitt
nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;

III. beträffande principerna för avveckling av de generella
subventionerna med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt
med avslag å motionerna 1: 449 och II: 566, såvitt de berör
denna fråga, godkänna vad utskottet anfört;

IV. beträffande principerna för höjning av hyrorna i äldre
flerfamiljshus i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt
med bifall till motionen II: 582, såvitt nu är i fråga, i skrivelse
till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;

V. avslå i motionerna I: 354 och II: 449 framställt yrkande
om utredning av möjligheterna att komplettera de statliga
familjebostadsbidragen med kommunala bidrag;

4 I. beträffande bostadsbyggandets kreditförsörjning med
avslag å motionerna 1:449 och 11:566 samt 1:467 och
11:581, förstnämnda bägge motioner, såvitt nu är i fråga,
godkänna vad utskottet anfört;

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

67

VII. bifalla i motionerna I: 445 och II: 562 framställt yrkande
om utredning av frågan hur en tryggad bottenlångivning
hör ordnas för de bostadsprogram, som riksdagen
fastställer;

VIII. avslå i motionerna I: 262 och II: 343 framställt yrkande
beträffande övergång till kreditgarantisystem på bostadsområdet; IX.

beträffande tillämpningen av bestämmelserna om bostadsbyggandet
på landsbygden med avslag å motionerna
I: 353 och II: 478 samt I: 449 och II: 566, sistnämnda bägge
motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört; X.

beträffande tillämpning av upphandlingskungörelsens
bestämmelser på allmännyttiga bostadsföretag med avslag
å motionerna 1:261 och 11:344 godkänna vad utskottet
anfört;

XI. beträffande ränte- och amorteringsvillkoren för tertiärlån
till flerfamiljshus med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna 1:436, 11:555, 1:447
och II: 561, I: 460 och II: 578, I: 448 och II: 565, I: 457
och II: 583 samt I: 459 och II: 580, sistnämnda elva motioner
såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;

XII. beträffande övre belåningsgränserna för tertiärlån
med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med avslag å
motionerna I: 457 och II: 583 samt I: 459 och II: 580, samtliga
motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet
anfört;

XIII. beträffande den för primär- och sekundärlån till
flerfamiljshus »garanterade» räntan med bifall till Kungl.
Maj :ts förslag ävensom med avslag å motionerna 11:555,
11:582, 1:447 och 11:561, 1:448 och 11:565, 1:460 och
II: 578 samt I: 457 och II: 583, samtliga motioner såvitt nu
är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;

XIV. beträffande avveckling av det ortsdifferentierade
tilläggslånet med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med
avslag å motionerna 1:449 och 11:566 samt 1:457 och
11:583, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänna
vad utskottet anfört;

XV. avslå i motionerna 1:459 och 11:580 framställt yrkande
att tilläggslånet och ränteeflergiften skall ersättas
med ett löpande schablonbidrag;

68

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

XVI. beträffande räntevillkoren för egnahemslån med bifall
till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å motionerna
11:555, 1:447 och 11:561, 1:457 och 11:583, 1:459
och 11:580 samt 1:460 och 11:578, samtliga motioner såvitt
nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;

XVII. avslå i motionerna I: 457 och II: 583 framställt yrkande
om sänkning av den räntefria stående delen av egnahemslån; XVIII,

avslå i motionerna 1:459 och 11:580 framställt
yrkande om inkomstprövning av den räntefria stående delen
av egnahemslån;

XIX. beträffande maximiyta som villkor för egnahemslån
med avslag å Kungl. Maj :ts förslag samt i anledning
av motionerna I: 449 och II: 566 ävensom med bifall till
motionerna I: 447 och II: 561 samt I: 459 och II: 580, samtliga
motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl.
Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;

XX. avslå i motionerna 1:457 och 11:583 framställt förslag
beträffande återbetalning av räntefri stående del av
egnahemslån;

XXI. beträffande högsta belåningsvärden för småhus i
anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å motionerna
I: 448 och II: 565, såvitt nu är i fråga, godkänna vad
utskottet anfört;

XXII. beträffande den för bottenlån till småhus »garanterade»
räntan med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt
med avslag å motionerna 11:555, 1:447 och 11:561, 1:448
och II: 565, I: 457 och II: 583 samt I: 460 och II: 578, samtliga
motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet
anfört;

XXIII. beträffande ränteeftergift till privatfinansierade
bostadsbyggnadsföretag med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna 1: 449 och II: 566, såvitt
nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;

XXIV. beträffande återbetalning av tilläggslånen med bifall
till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å motionerna
I: 447 och II: 561, I: 460 och II: 578 samt II: 582, samtliga
motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;

XXV. beträffande villkoren för familjebostadsbidrag till
hushåll med två eller flera barn med bifall till Kungl. Maj :ts
förslag ävensom med avslag å motionerna I: 142 och II: 180,
I: 457 och II: 583 samt I: 459 och II: 580, sistnämnda fyra
motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

69

XXVI. beträffande familjebostadsbidrag till familjer och
ensamstående med ett barn med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 450 och II: 563 godkänna
vad utskottet anfört;

XXVII. beträffande slopande av familj ebostadsbidrag för
barn över 16 år med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom
med avslag å motionerna I: 446 och II: 564 samt I: 459 och
II: 580, sistnämnda bägge motioner såvitt nu är i fråga, godkänna
vad utskottet anfört;

XXVIII. beträffande lån och bidrag till studentbostäder
i anledning av Kungl. Maj :ts förslag ävensom motionerna
I: 454 och II: 567, I: 458 och II: 584 samt I: 430 i skrivelse
till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;

XXIX. beträffande statsbidrag till pensionärsbostäder belägna
i vanliga flerfamiljshus i skrivelse till Kungl. Maj :t
giva till känna vad utskottet anfört;

XXX. beträffande grunderna för den statliga låne- och
bidragsverksamheten till förmån för bostadsförsörjningen,
såvitt de ej behandlats under I.—XXIX., med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag och under erinran om vad utskottet
i det föregående anfört, godkänna i statsrådsprotokollet förordade
ändringar;

XXXI. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 460 och II: 578 samt I: 459 och II: 580,
samtliga motioner såvitt nu är i fråga, till Kapitalmedelsförluster
och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån för
budgetåret 1957/58 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 90 000 000 kronor;

XXXII. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 459 och II: 580, såvitt nu är i fråga, till
Bostadsrabatter för budgetåret 1957/58 under femte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 140 000 000 kronor;

XXXIII. till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet
för budgetåret 1957/58 under femte huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 20 000 000 kronor;

XXXIV. medgiva, att under budgetåret 1957/58 beslut om
bidrag till inrättande av pensionärshem må meddelas intill
ett belopp av 10 000 000 kronor;

XXXV. till Bidrag till inrättande av pensionärshem för
budgetåret 1957/58 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 10 000 000 kronor;

XXXVI. med bifall til! Kungl. Maj :ts förslag samt med
avslag å motionerna I: 459 och II: 580, såvitt nu är i fråga,

70

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

medgiva, att under budgetåret 1957/58 preliminära beslut
angående lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande,
må meddelas intill ett belopp av 655 000 000
kronor;

XXXVII. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom
med avslag å motionerna I: 459 och II: 580 samt I: 457 och
II: 583, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, till Lånefonden
för bostadsbyggande för budgetåret 1957/58 under statens
utlåningsfonder anvisa ett investeringsanslag av
560 000 000 kronor;

XXXVIII. till Lånefonden för maskinanskaffning inom
byggnadsindustrien för budgetåret 1957/58 under statens utlåningsfonder
anvisa ett investeringsanslag av 1 500 000
kronor;

XXXIX. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 459 och II: 580, såvitt nu är i fråga,
medgiva, att under budgetåret 1957/58 preliminära beslut
angående lån, som skall utgå från anslaget till räntefria lån
till bostadsbyggande, må meddelas intill ett belopp av
125 000 000 kronor;

XXXX. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med
avslag å motionerna I: 459 och II: 580, såvitt nu är i fråga,
till Räntefria lån till bostadsbyggande för budgetåret 1957/58
under fonden för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag
av 240 000 000 kronor;

XXXXI. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för bostadsstyrelsen, som föranledes
av vad i statsrådsprotokollet förordats;

XXXXII. godkänna följande avlöningsstat för bostadsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1957/58:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
................................ 757 900

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis .............. 73 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 2 357 200

4. Ersättningar till experter och sakkunniga,

förslagsvis .............................. 15 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 907 900

Summa kronor 4 111 000;

71

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

XXXXIII. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för länsbostadsnämnderna,
som föranledes av vad i statsrådsprotokollet förordats;

XXXXIV. godkänna följande avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budget -

året 1957/58:

Avlöningsstat

1.

2.

3.

4.

5.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
................................

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj :t, förslagsvis
Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
Ersättningar till experter och sakkunniga,

förslagsvis ..............................

Rörligt tillägg, förslagsvis

564 000

75 000
1 920 400

280 000
726 600

Summa kronor 3 566 000;

XXXXV. under femte huvudtiteln för budgetåret 1957/58
anvisa

1) till Bostadsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av
4 111 000 kronor;

2) till Bostadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag
av 670 000 kronor;

3) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar ett förslagsanslag
av 3 566 000 kronor;

4) till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag
av 753 000 kronor;

XXXXVI. besluta, att i förevarande sammanhang behandlade
motioner, till den del de icke blivit under punkterna
I.—XXXXV. särskilt berörda, icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 maj 1957

På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvari
från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Gillström, Näsström,
Boman, Sundelin, Tbun, Bergman, Pålsson, Elfving, Ragnar Bergh, Rikard
Svensson, Mossberger, Söderberg, Nils Theodor Larsson och Anders Johansson;
samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,
Malmborg, Thapper, Ståhl, Persson i Växjö, Svensson i Alingsås, Widén,
Nilsson i Göingegården, Cassel, Gustafsson i Skellefteå, Almgren, Hansson,
Mellqvist och Svensson i Kungälv.

72

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

Reservationer

1) beträffande åtgärder i fråga om bostadsbyggandets storlek

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården
och Cassel, vilka ansett att

dels sista meningen i det stycke i utskottets yttrande på s. 48, som börjar
med »Utskottet delar» och slutar med »andras bekostnad», bort ersättas med
text av följande lydelse:

»Utskottet vill här betona det angelägna i att kommunerna får disponera
sina medelsramar på sådant sätt, att så stort antal lägenheter som möjligt
kan produceras. Det finns enligt utskottets mening ingen anledning att man
från statsmakternas sida skulle vidtaga åtgärder för att åstadkomma någon
viss fördelning mellan olika produktionsformer. Kommunerna bör ha full
frihet att i detta sammanhang förfara på det sätt de finner mest ändamålsenligt
för att komma till rätta med bostadsbristen.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»II. beträffande åtgärder i fråga om bostadsbyggandets
storlek i anledning av Kungl. Maj :ts förslag ävensom med
avslag å motionerna 1:431 och 11:541, 1:461 och 11:579
samt 1:459 och 11:580, sistnämnda bägge motioner såvitt
nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna
vad utskottet anfört;»

b) av herrar Palsson, Nils Theodor Larsson och Hansson, vilka ansett att

dels till det stycke i utskottets yttrande på s. 48, som börjar med »Utskottet
delar» och slutar med »andras bekostnad», bort fogas text av följande
lydelse:

»Ej heller bör detta föranleda en sådan utökning av bostadsbyggandet i
de största städerna, att andra orters byggnadsbehov eftersättes. Ur ett flertal
synpunkter är det i stället angeläget, att bebyggelsekoncentrationen till
storstäderna motverkas. Bostadspolitiken bör inriktas på en sådan målsättning
samtidigt med andra differentierande åtgärder.

Såsom bostadspolitiska utredningen i sitt betänkande framhållit, har
huvuddelen av nyproduktionen av bostäder varit förlagd till tätorterna.
Denna torde väsentligen ha bestått av flerfamiljshus. En glädjande efterfrågeökning
på egnahem har emellertid kunnat konstateras under senare
tid. Sannolikt sammanhänger detta med att egnahemsbostaden anses utgöra
en högre bostadsstandard vid jämförelse med det mera beroende bostadsförhållandet
i ett flerfamiljshus. Mycket talar för att även framdeles en
tendens till ökad efterfrågan på egnahemsbyggen kommer att framträda i
samma mån som levnadsstandarden i övrigt kan ökas. Det bättre tillgodo -

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

73

seende av egnahemsbyggandet som förevarit under senare år bör därför
upprätthållas även i fortsättningen.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»II. beträffande åtgärder i fråga om bostadsbyggandets
storlek med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med
avslag å motionerna 1:431 och 11:541, 1:461 och 11:579
samt 1:459 och 11:580, sistnämnda bägge motioner såvitt
nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad
utskottet anfört;»

c) av herrar Boman, Sundelin, Anders Johansson, Malmborg, Ståhl, Widén
och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att

dels utskottets yttrande från och med det stycke på s. 47, som börjar med
»Utskottet vill», till och med det stycke på s. 48, som slutar med »andras
bekostnad», bort ersättas med text av följande lydelse:

»Utskottet delar den i motionerna 1:459 och 11:580 framförda uppfattningen,
att en mera bestämd fixering av statsmakternas strävanden och
avsikter beträffande bostadsbyggandets omfattning bör ske. Ehuru ett steg
i denna riktning erbjuder departementschefens förslag och uttalanden i
detta avseende icke en tillfredsställande grundval för planeringen av bostadsbyggandet
inom enskild, kooperativ och kommunal produktion. Utskottet
ansluter sig därför till det i ovannämnda motioner framförda förslaget,
att målsättningen från det allmännas sida för de närmast framförliggande
fyra budgetåren bör vara åtminstone 260 000 lägenheter sammanlagt,
varav under nästa budgetår ca 62 000 och under det därpå följande ca 65 000
lägenheter bör kunna igångsättas. Detta innebär, att en sådan andel för
bostadsbyggandets räkning i den möjliga ökningen av investeringarna
måste eftersträvas, att detta program kan uppfyllas och att Kungl. Maj:t
vid sin avvägning av det allmännas åtaganden på olika områden skall utgå
härifrån.

Utskottet finner även den i motionerna I: 459 och II: 580 väckta frågan
om ett smidigt fungerande system för undvikande av arbetslöshet bland
byggnadsarbetare och en effektiv sysselsättning av desamma för att avhjälpa
bostadsbristen synnerligen viktig. Särskilt intresse för detta problem
kommer också till uttryck i motionerna I: 431 och II: 541. Utskottet vill
likväl framhålla, att den i de sistnämnda motionerna uttalade meningen,
att åtgärderna för att motverka arbetslöshet bland byggnadsarbetarna bör
taga sikte på att underlätta en ökad bostadsproduktion där sådan arbetslöshet
råder eller förväntas inträffa, icke kan vara en under alla förhållanden
tillfredsställande princip. Såsom framhålles i motionerna 1: 459 och
II: 580 bör i stället i första hand en smidig och sund rörlighet hos byggnadsarbetarna
underlättas, så att en ökning av byggnadsarbetarkåren kan ske

74

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

på orter, där verkligt svår bostadsbrist råder. En onödig utbetalning av
arbetslöshetsunderstöd eller en mera artificiell sysselsättning på orter, där
ingen bostadsbrist råder, skulle då kunna undvikas. Utskottet är förvissat
om, att arbetsmarknadsmyndigheterna fortlöpande ägnar uppmärksamhet
åt detta problem, men utskottet inser också de svårigheter, som är förknippade
med en lösning av detsamma. Utskottet ansluter sig därför till
yrkandet i motionerna 1:459 och 11:580, att en snabbutredning av denna
fråga bör ske, och anser, att därvid experter från byggnadsarbetsmarknadens
parter, kommunförbunden och arbetsmarknadsorganen bör anlitas.

I motionerna I: 431 och II: 541 har yrkats, att statslån skall kunna utgå
även till bostadsföretag, för vilka den garanterade räntan för bottenkrediterna
skall ligga en procent högre än vad i övrigt enligt departementschefens
förslag skall gälla för statsbelånade hus. Med anledning härav vill utskottet
framhålla, att en av de angelägnaste uppgifterna inom bostadspolitiken i
nuvarande läge måste vara att söka uppnå ökade bidrag till finansieringen
av nya bostadsbyggen på annat sätt än från den statliga kapitalbudgeten.
Från denna synpunkt finner utskottet departementschefens förslag om viss
räntegaranti, ehuru på en högre nivå än vad som skall gälla för statsbelånade
hus, för botten- och sekundärkrediter till bostadshus, som uppföres
helt utan statliga lan, mer tillfredsställande än det av motionärerna
framlagda förslaget. Det senare synes icke i nämnvärd grad innebära någon
stimulans till ökade enskilda bidrag till bostadsfinansieringen. Utskottet
anser dock värt att överväga, om icke mindre statliga tertiärlån skulle
kunna utlämnas såsom en försöksverksamhet även till sådana bostadsföretag,
som i övrigt bygges enligt departementschefens ovan åberopade riktlinjer.
Dylika mindre tertiärlån borde i så fall icke utgöra mer än högst
10 % av det fastställda belåningsvärdet, och räntan på desamma bör i
nuvarande läge vara 5 %. I övrigt finner icke utskottet motionerna I: 431
och II: 541 påkalla någon riksdagens åtgärd. Icke heller biträder utskottet
i annan mån än vad som framgår av det ovan sagda de i motionerna I: 461
och 11:579 framförda förslagen till jämkningar i Kungl. Maj:ts program
för bostadsbyggandets omfattning.

Beträffande fördelningen av de till bostadsbyggandets förfogande ställda
statliga krediterna finner utskottet det berättigat, att denna sker på sådant
sätt, att byggandet blir så stort som möjligt under hänsynstagande till att
behovet av hyreslägenheter och angelägenheten att bygga för barnfamiljer
med begränsade inkomster lämpliga och överkomliga bostäder icke eftersattes.
Denna princip bör i ifrågavarande avseende vara vägledande och
icke politiska eller andra hänsyn till den ena eller andra företagsformens
intressen.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

75

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

»II. beträffande åtgärder i fråga om bostadsbyggandets
storlek i anledning av Kungl. Maj :ts förslag ävensom motionerna
1:431 och 11:541 samt 1:461 och 11:579 samt med
bifall till motionerna 1:459 och 11:580, sistnämnda bägge
motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t
giva till känna vad utskottet anfört;»

2) beträffande avveckling av de generella subventionerna

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården
och Cassel, vilka ansett att

dels utskottets yttrande på s. 49 från och med det stycke, som börjar med
»I anledning», till och med det stycke, som slutar med »allmänna bottenlåneräntan»,
bort ersättas med text av följande lydelse:

»I anledning härav anser utskottet, att en avveckling av de generella subventionerna
nu bör ske. Utskottet skall i det följande återkomma till denna
fråga i samband med behandlingen av de olika subventionsformerna men
vill redan nu uttala, att avvecklingen av de generella subventionerna bor
ske i snabbare takt än departementschefen ifrågasatt. Ä andra sidan synes
— såsom redan antytts — en viss tröghet hos räntan på primär- och sekundärlån
tills vidare böra bevaras, så att tillfälliga fluktuationer i marknadsräntorna
icke direkt och omedelbart får påverka bostadslånen och därmed
hyrorna. Utskottet kan därför icke biträda det i motionerna 1: 449 och
II: 566 framförda yrkandet att Kungl. Maj:t till nästa års riksdag bör framlägga
förslag till sådana ändringar av villkoren för ränteeftergifter och
räntevillkoren för statliga bostadslån, att bostadslåneräntorna kommer i
paritet med den allmänna bottenlåneräntan. Enligt utskottets mening bor
den fortsatta avvecklingen av de generella subventionerna samt utformningen
av fortsatta stödåtgärder till främjande av bostadsförsörjningen bli
beroende av förhållandena på bostadsmarknaden och på den samhällsekonomiska
utvecklingen.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»III. beträffande principerna för avveckling av de generella
subventionerna i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 449 och II: 566, såvitt de
berör denna fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till
känna vad utskottet anfört;»

b) av herrar Bålsson, Nils Theodor Larsson och Hansson, vilka ansett att

dels utskottets yttrande på s. 49 från och med det stycke, som börjar med
»I anledning», till och med det stycke, som slutar med »allmänna bottenlåneräntan»,
bort ersättas med text av följande lydelse.

76

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

»I anledning härav anser utskottet att en avveckling av de generella
subventionerna — i den utsträckning departementschefen förordat — nu
kan ske.

Bostadspolitiken synes emellertid nu bättre böra inpassas i den allmänna
konjunkturpolitiken än vad tidigare varit fallet. Vid flera tillfällen
har åtgärder fått vidtagas i syfte att stabilisera samhällsekonomien med
anledning av att köpkraften överskridit tillgängliga konsumtionsutrymmen.
Det torde därför knappast vara i konsekvens med tidigare ställningstaganden
att på bostadspolitikens område uppehålla en generell subventionering
som ytterligare ökar köpkraftstillskottet även där köpkraften redan är hög.

Den allmänna inkomstförbättring, som ägt rum under senare år och som
inte minst avspeglar sig just i en ökad efterfrågan på bostäder, har också
medfört, att behovet av subventioner väsentligt minskats. Allt fler personer
har nu ekonomiska resurser att själva svara för sina bostadskostnader. Den
avveckling av de generella subventionerna, som i föreliggande proposition
föreslagits ske genom höjning av räntan å tertiär- och egnahemslån samt av
den ''garanterade’ räntan å primär- och sekundärlån, bör därför fortsätta,
tills sådan paritet nåtts med den allmänna marknadens bottenlåneränta
som tidigare förefunnits. En sådan paritet bör givetvis också kunna nås
genom en sänkning av den allmänna räntenivån.

Samtidigt med en sådan avveckling av de generella subventionerna bör
åtgärder vidtagas i syfte att underlätta för de mindre inkomsttagarna att
tillgodose sitt bostadsbehov samt anpassning ske av familjebostadsbidragen
till skydd för de verkligt behövande mot hyresstegring. Härigenom skulle
bostadspolitiken åter erhålla den prägel av social reform, som ursprungligen
avsågs, men som under senare år undanskymts. Redan till nästa år
bör, såsom framhålles i motionerna I: 449 och II: 566, steg i antydd riktning
tagas. Utskottet förväntar, att Kungl. Maj :t vidtar de åtgärder, som i detta
syfte befinnes erforderliga.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha föl i ande
lydelse:

»III. beträffande principerna för avveckling av de generella
subventionerna i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
samt med bifall till motionerna I: 449 och II: 566, såvitt de
berör denna fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till
känna vad utskottet anfört;»

c) av herrar Boman, Sundelin, Anders Johansson, Malmborg, Ståhl, Widén
och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att

dels utskottets yttrande på s. 49 från och med det stycke, som börjar med
»I anledning», till och med det stycke, som slutar med »allmänna bottenlaneräntan»,
bort ersättas med text av följande lydelse:

»I anledning härav anser utskottet, att en avveckling av de generella

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

77

subventionerna i huvudsaklig överensstämmelse med Kungl. Maj :ts förslag
nu kan ske. Utskottet vill dock framhålla, att ränte- och amorteringsfria
delar av egnahemslån, när det gäller egnahemsbyggare i bättre ekonomiska
omständigheter, bör utlämnas med den ytterligare begränsning som utskottet
i det följande kommer att förorda. Utformningen av bostadspolitiken
framdeles och den fortsatta avveckling av de generella subventionerna, som
bör eftersträvas, må ske under hänsynstagande till förhållandena på bostadsmarknaden
och den samhällsekonomiska utvecklingen.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om vad i denna fråga reservationsvis
anfördes i utskottets utlåtande nr 127 till föregående års riksdag.
Utskottet ansluter sig nu till den då i ifrågavarande reservation hävdade
meningen, att alltför häftiga kastningar i kapitalkostnaderna för bostadsbyggandet
och därmed följande risker för sysselsättningen bör undvikas. En
mera stabil nivå för ränteutgifterna till nya hus kan åstadkommas genom ett
per kvm fixerat löpande bidrag, utgående under tider av så hög räntenivå,
att eljest allvarliga störningar skulle uppstå. Ett sådant system verkar förmånligare
för strävandena att sänka byggnadskostnaderna än en räntesubvention
och ökar utsikterna för att en smidig, påpasslig och rörlig penningoch
räntepolitik blir förd, något som enligt utskottets mening i och för sig är
en förutsättning för att balans i samhällsekonomien vid tillfredsställande sysselsättning
och bevarat penningvärde skall uppnås. Av detta utskottets ställningstagande
framgår, att utskottet nu icke kan biträda det i motionerna
I: 449 och II: 566 framförda yrkandet att Kungl. Maj :t till nästa års riksdag
bör framlägga förslag till sådana ändringar av villkoren för ränteeftergifter
och räntevillkoren för statliga bostadslån, att bostadslåneräntorna kommer i
paritet med den allmänna bottenlåneräntan.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»III. beträffande principerna för avveckling av de generella
subventionerna i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 449 och II: 566, såvitt de
berör denna fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till
känna vad utskottet anfört;»

d) av herr Persson i Växjö

3) beträffande höjning av hyrorna i äldre flerfamiljshus

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården
och Cassel, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 49, som börjar med »Utskottet,
som» och slutar med »närmare undersökes», bort ha följande lydelse:

»I detta sammanhang vill utskottet framhålla, att del i motsats till departementschefen
anser, att hyrorna i äldre hus hör — så länge hyresreglc -

78 Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

iingen bestar fastställas sa, att de förslår till ett ordentligt fastighetsunderhåll
samt till att skydda fastighetsägarens insats mot penningvärdeförsämring
och att göra tillräckliga amorteringar å fastighetens återanskaffningsvärde.
»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»IV. beträffande principerna för höjning av hyrorna i
äldre flerfamiljshus i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag a motionen II: 582, såvitt nu är i fråga, i
skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;» b)

av herrar Pålsson, Nils Theodor Larsson och Hansson, vilka ansett att
de två första meningarna i det stycke i utskottets yttrande på s. 49, som börjar
med »Utskottet, som» och slutar med »närmare undersökes», bort ha
följande lydelse:

»Utskottet får för sin del understryka, att frågan om splittring av hyresni''an
noga bör observeras. Kn mera betydande sådan bör motverkas.»

4) av herrar Boman, Sundelin, Anders Johansson, Malmborg, Ståhl, Widén
och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka utredning
av möjligheterna att komplettera de statliga familjebostadsbidragen
med kommunala bidrag och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 50, som börjar med »Utskottet
får» och slutar med »framförda yrkandena», bort ha följande lydelse:

»Vad beträffar den av motionärerna påyrkade undersökningen av möjligheterna
att lämna ett begränsat statligt stöd till särskilda kommunala
bostadsbidrag i avsikt att bereda i första hand mångbarnsf amil jer med lägre
inkomster, som saknar egen bostad eller är svårt trångbodda, drägligare
bostadsförhållanden, vill utskottet fästa uppmärksamheten på att kommunerna
redan genom lagen om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens
främjande har möjligheter att lämna sådana bidrag. Utskottet håller
det emellertid för sannolikt, att även ett mindre statligt bidrag skulle
främja ansträngningarna att lätta här berörda familjegruppers mycket prekära
läge. Utskottet tillstyrker därför motionärernas förslag alt bostadspolitiska
utredningen skall erhålla uppdrag att utarbeta regler härför.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»V. bifalla i motionerna I: 354 och II: 449 framställt yrkande
om utredning av möjligheterna att komplettera de
statliga familjebostadsbidragen med kommunala bidrag;»

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

79

5) beträffande bostadsbyggandets kreditförsörjning

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården
och Cassel, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 51, som börjar med »I det»
och slutar med »kan uppstå», bort ersättas med text av följande lydelse.

»I det föregående har utskottet genom att ansluta sig till vad departementschefen
anfört beträffande ramen för den statliga långivningen till bostadsbyggandet
under nästkommande budgetår tagit ställning i frågan om
vilken bostadsbyggnadsvolym som bör eftersträvas. Möjligheten att fullfölja
ett sådant program är emellertid väsentligen beroende av att utrymme för
bostadslån kommer att finnas på kapitalmarknaden. Detta förutsätter
framför allt återhållsamhet i fråga om de statliga kreditanspråken och en
ekonomisk politik i övrigt som befordrar enskilt sparande.

Någon prioritet för bostadsbyggande i förhållande till andra nödvändiga
investeringar, framför allt sådana som tjänar till att öka vår produktion
samt vår konkurrenskraft gentemot utlandet, bör enligt utskottets mening
icke förekomma. Utskottet kan sålunda biträda det i motionerna I: 449 och
11:566 framförda yrkandet, att sådan prioritet icke skall lämnas. Utskottet
vill emellertid understryka angelägenheten av att bostadsbyggandets
kreditfråga följes med största uppmärksamhet, så att åtgärder i tid kan
vidtagas för att övervinna de finansieringssvårigheter som eventuellt kan
uppstå.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»VI. beträffande bostadsbyggandets kreditförsörjning med
bifall till motionerna I: 449 och II: 566 samt med avslag å
motionerna I: 467 och II: 581, förstnämnda bägge motioner
såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;»

b) av herrar Pålsson, Nils Theodor Larsson och Hansson, vilka ansett att
dels utskottets yttrande på s. 51 från och med det stycke, som börjar med
»I det», till och med det stycke, som slutar med »riksdagens åtgärd», bort

ersättas med text av följande lydelse:

»Kraven på ökade investeringar inom olika områden av näringslivet liksom
inom den allmänna sektorn aktualiserar en avvägning mellan dessa
investeringsbehov. I enlighet med vad som anförts i motionerna I: 449 och
11:566 anser utskottet, att prioritet för bostadsbyggandet på kreditmarknaden
inte vidare bör förekomma, eftersom en iortsatt sadan med stoi
sannolikhet kommer att innebära, att andra viktiga investeringsbehov måste
eftersättas. En noggrann avvägning vid tillgodoseendet av de olika investeringsbehoven
är därför ofrånkomlig i fortsättningen.

80

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

Det kapital, som är nödvändigt för att bostadsbyggandet så snabbt som
möjligt skall kunna ökas, bör utöver enskilt sparande kunna anskaffas även
genom sådan avveckling av generella subventioner och förkortning av amortei
ingstiden å lån, som föreslagits i propositionen. I sammanhanget bör
också framhållas vikten av att personer som genom sparande söker infria
önskemålet om egen bostad uppmuntras genom tillgodoseende av sin efterfrågan
på sådana.

Utskottet vill understryka vikten av en sådan samordning av olika åtgärder,
att utöver sedvanlig finansiering det för bostadsförsörjningen behövliga
kapitalet kan anskaffas.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»VI. beträffande bostadsbyggandets kreditförsörjning
med bifall till motionerna I: 449 och II: 566 samt med avslag
å motionerna I: 467 och II: 581, förstnämnda bägge motioner
såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;»

c) av herrar Boman, Sundelin, Anders Johansson, Malmborg, Ståhl, Widén
och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att

dels utskottets yttrande på s. 51 från och med det stycke, som börjar med
»I det», till och med det stycke, som slutar med »riksdagens åtgärd», bort
ersättas med text av följande lydelse:

»I det föregående har utskottet, genom att ansluta sig till förslaget i motionerna
1:459 och 11:580 beträffande bostadsbyggnadsprogrammet och
ramen för den statliga långivningen till detsamma under nästkommande
budgetår, tagit ställning till frågan om vilken bostadsbyggnadsvolym som
bör eftersträvas. Ett ställningstagande av detta slag vore uppenbarligen av
mindre värde, därest man icke med rimlig grad av sannolikhet kunde räkna
med att finansieringsfrågorna för ett bostadsbyggande av denna storleksordning
även i övrigt kan finna en någorlunda tillfredsställande lösning. I
detta sammanhang vill utskottet för det första understryka vikten av att
den ekonomiska politiken i stort inriktas på att stimulera sparandet i
allmänhet i landet och för det andra av att det speciella bostadssparandet
uppmuntras och gives så goda utvecklingsmöjligheter som möjligt. Utskottet
vill därefter framhålla betydelsen av att tendenser till dröjsmål och
stockningar vid avlyftningen av byggnadskreditiv genom primär-, sekundäroch
tertiärlån i tid uppmärksammas, så att motåtgärder kan vidtagas innan
allvarliga rubbningar inom bostadsbyggandet eller av kreditmarknadens normala
funktioner i övrigt uppstått. Utskottet får därför med biträdande av
motionerna 1:467 och 11:581 föreslå, att riksdagen skall uttala, att riksbanken
vid sin handläggning av frågor om obligationslån av betydelse för
bostadsbyggandet bör beakta, att anskaffningen av byggnadskreditiv för ett
bostadsbyggande av den av riksdagen angivna omfattningen underlättas

81

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

liksom också att byggnadskreditivens avlyftning påskyndas. Härav följer
att utskottet icke kan biträda det i motionerna I: 449 och II: 566 framförda
yrkandet beträffande bostadskrediternas behandling.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»VI. beträffande bostadsbyggandets kreditförsörjning
med avslag å motionerna I: 449 och II: 566 samt I: 467 och
II: 581, förstnämnda bägge motioner såvitt nu är i fråga, i
skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;» 6)

av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegarden
och Cassel, vilka beträffande hur en tryggad bottenlångivning bör ordnas
ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 51, som börjar med »Såsom utskottet»
och slutar med »framförda utredningsyrkandet», bort ha följande
lydelse:

»Såsom utskottet här ovan anfört är de problem som behandlats i motionerna
I: 445 och II: 562 av sådan betydelse för bostadsförsörjningen att de
fortlöpande bör uppmärksammas av statsmakterna. Problemet att trygga
bostadsbyggandets kreditförsörjning torde emellertid få lösas genom åtgärder
av allmän ekonomisk politisk natur, anpassade efter det ekonomiska
lägets snabbt skiftande krav och speciellt genom förhandlingar med kreditinstituten.
Utskottet anser icke att i nuvarande läge något står att vinna
genom tillsättande av en utredning i frågan. Utskottet kan sålunda icke
biträda det i motionerna I: 445 och II: 562 framförda yrkandet.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»VII. avslå i motionerna I: 445 och II: 562 framställt yrkande
om utredning av frågan hur en tryggad bottenlångivning
bör ordnas för de bostadsprogram, som riksdagen fastställer;» 7)

av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården
och Cassel, vilka beträffande övergång till kreditgarantisystem på bostadsområdet
ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 51, som börjar med »I likhet»
och slutar med »yrkandena härom», bort ha följande lydelse:

»Övergång till ett kreditgarantisystem för bostadsändamål erbjuder, som
framhållits i motionerna 1:262 och 11:343, beaktansvärda fördelar i en
normalt fungerande kapitalmarknad. Utskottet finner därför, att en utredning
härom utan vidare dröjsmål bör igångsättas, och tillstyrker sålunda
förenämnda motioner.»

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. (> saml. Nr 102

82 Statsutskottets utlåtande nr 102 är 1957

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»VIII. beträffande övergång till kreditgarantisystem på
bostadsområdet med bifall till motionerna I: 262 och II: 343
i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;» 8)

av herrar Boman, Sundelin, Pålsson, Ragnar Bergh, Nils Theodor Larsson,
Anders Johansson, Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Ståhl, Widén,
Nilsson i Göingegården, Cassel, Gustafsson i Skellefteå och Hansson, vilka
beträffande tillämpningen av bestämmelserna om bostadsbyggandet på landsbygden
ansett att

dels de tre sista meningarna i det stycke i utskottets yttrande, som på
s. 51 börjar med »Den i» och på s. 52 slutar med »framställda yrkandena»,
bort ersättas med text av följande lydelse:

»Utskottet som ytterligare vill understryka vikten av de i ovannämnda
uttalande gjorda rekommendationerna beträffande landsbygdens bebyggelse
får emellertid erinra om att den praktiska tillämpningen härav i vissa fall
inte synes vara i god överensstämmelse med dessa riktlinjer. Myndigheter
som har med tomtavstyckning, byggnadsplanering och långivning att göra,
synes ofta vara bundna i ett tätortstänkande, som förhindrar ett sådant
främjande av bostadsbyggandet, som riksdagens uttalande avsåg.

Utskottet anser därför i enlighet med vad som förordats i motionerna
I: 449 och II: 566 angeläget att Kungl. Maj :t måtte pröva vidtagandet av sådana
åtgäidei, att bebyggelsen på landsbygden främjas på sätt som avsågs
i nämnda uttalande av 1953 års riksdag.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»IX. beträffande tillämpningen av bestämmelserna om
bostadsbyggandet på landsbygden i anledning av motionerna
I: 353 och II: 478 samt med bifall till motionerna I: 449 och
II: 566, sistnämnda bägge motioner såvitt nu är i fråga, i
skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört
;»

9) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården
och Cassel, vilka beträffande tillämpning av upphandlingskungörelsens
bestämmelser på allmännyttiga bostadsföretag ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 52, som börjar med »Såsom
utskottet» och slutar med »förevarande motioner», bort ha följande lydelse: »Utskottet

finner i likhet med motionärerna, att s. k. allmännyttiga bostadsföretag,
vilka ju arbetar praktiskt taget utan eget kapital, bör ha skyl -

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

83

dighet att handha dem anförtrodda statliga medel under samma ansvar
som egentliga statsorgan samt att upphandlingskungörelsens bestämmelser
vid infordrande av anbud fördenskull bör gälla även dessa företag. Utskottet
tillstyrker ifrågavarande motioner.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»X. beträffande tillämpning av upphandlingskungörelsens
bestämmelser på allmännyttiga bostadsföretag med bifall
till motionerna 1:261 och 11:344 i skrivelse till Kungl.
Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»

10) beträffande ränte- och amorteringsvillkoren för tertiärlån till flerfamiljshus a)

av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården
och Cassel, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 53, som börjar med »Såsom
framhållits» och slutar med »förenämnda motioner», bort ha följande lydelse
:

»Departementschefens förslag att tertiärlåneräntan skall utgöra 4 %
innebär uppenbarligen en betydande subvention, då räntan i öppna marknaden
för så högt liggande lån torde uppgå till minst 6 %. För att övergången
till en icke subventionerad bostadsproduktion skall kunna ske så
mjukt som möjligt anser sig emellertid utskottet för närvarande och så
länge statens normallåneränta är 4 % böra godtaga departementschefens
förslag i denna del. Utskottet vill blott förorda den ändringen att tertiärlåneräntan
— i likhet med vad gäller beträffande lån till allmänna samlingslokaler
— anknytes till nämnda normallåneränta. Utskottet biträder
alltså de i motionerna I: 457 och II: 583 härutinnan framställda yrkandena.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XI. beträffande ränte- och amorteringsvillkoren för tertiärlån
till flerfamiljshus i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna 1: 436, II: 555, 1: 447
och II: 561, I: 460 och II: 578, I: 448 och II: 565, I: 459 och
II: 580 ävensom med bifall till motionerna I: 457 och II: 583,
sistnämnda elva motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse
till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»

b) av herrar Boman, Sundelin, Anders Johansson, Malmborg, Ståhl, Widén
och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 53, som börjar med »Såsom
framhållits» och slutar med »förenämnda motioner», bort ha följande lydelse: -

84

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

»Enligt utskottets mening innebär departementschefens förslag angående
tertiärlånens förräntning en godtagbar anpassning till den allmänna räntenivån.
Utskottet delar också departementschefens uppfattning att räntan
för tertiärlånen inte skall vara bunden, övergången till obunden ränta bör
emellertid enligt utskottets mening förläggas till 1 juli 1957. Utskottet tillstyrker
alltså att såsom föreslås i motionerna I: 459 och II: 580 tertiärlåneräntan
fastställes till 4 procent för lån som utbetalas efter 1 juli 1957 samt
att övergång till obunden ränta för tertiärlån sker från samma tidpunkt.
Att, som påyrkas i motionerna 1:457 och 11:583, anknyta räntesatsen för
tertiärlån till normalräntan för statens fasta upplåning kan utskottet inte
finna ändamålsenligt. Utskottet avstyrker sålunda denna del i yrkandena i
förenämnda motioner.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XI. beträffande ränte- och amorteringsvillkoren för tertiärlån
till flerfamiljshus i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna 1:436, 11:555, 1:447
och II: 561, I: 460 och II: 578, I: 448 och II: 565, I: 457 och
II: 583 ävensom med bifall till motionerna I: 459 och II: 580,
sistnämnda elva motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse
till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»

11) beträffande övre belåningsgränserna för tertiärlån

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården
och Cassel, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 54, som börjar med »Utskottet
finner» och slutar med »ifrågavarande motionsyrkanden», bort ersättas
med text av följande lydelse:

»I likhet med bostadspolitiska utredningen finner utskottet det ytterligt
angeläget, att ett särskilt på bostadsbyggande inriktat sparande kommer
till stånd, bl. a. genom att insatser i vidgad omfattning göres av byggnadsföretagen
själva. Även om utskottet helst sett, att man kunnat gå något
längre i sådan riktning än utredningen liksom nyssnämnda motionärer
föreslagit, finner sig utskottet böra för det närvarande åtnöja sig med att
förorda en sänkning av den övre tertiärlånegränsen till 97 % av fastighetens
belaningsvärde i fråga om kommunala och s. k. allmännyttiga företag
och till 92 % beträffande kooperativa företag. För enskilda företagare
bör gränsen 85 % bibehållas.

Enligt utskottets mening är det vidare av avgörande betydelse för bostadsfrågans
lösning att enskilda sparare icke avhålles från att förvärva ägareintresse
i bostadshus. Även om man naturligt nog kan vilja välja olika
företagsformer, bör de enskilda bostadsföretagen inte belastas med högre

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

85

kapitalkostnader än de övriga företagsformerna. Den diskriminering som
hittills ägt rum på detta område bör därför bringas att upphöra. Ett lämpligt
sätt härför synes vara att, som föreslagits i motionerna 1:457 och
11:583 samt 1:459 och 11:580, tertiärlånet uppdelas i två lån, varav ett
från 70 till 85 % av fastighetens belåningsvärde och ett -— det s. k. topplånet
— från 85 till 97 resp. 92 % av samma värde. Såsom motionärerna
anfört synes det även lämpligt att topplånet amorteras på 25 år samt får
löpa med en ränta som med 1 % överstiger tertiärlåneräntan. Utskottet
tillstyrker sålunda samtliga ifrågavarande motioner såvitt gäller lånekonstruktionen.
Utskottets tidigare ställningstagande till frågan om tertiärlåneräntan
innebär därvid, att utskottet för topplånet förordar en ränta
som med 1 % överstiger normallåneräntan.

Vad angår tidpunkten för systemets införande anser utskottet, att det
sagda bör gälla beträffande lån som utlämnas tidigast den 1 juli 1957.
Utskottet tillstyrker sålunda härutinnan motionerna I: 457 och II: 583.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XII. beträffande övre belåningsgränserna för tertiärlån
i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt motionerna I: 459
och 11:580 ävensom med bifall till motionerna 1:457 och
II: 583, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till
Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»

b) av herrar Boman, Sundelin, Anders Johansson, Malmborg, Ståhl, Widén
och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 54, som börjar med »Utskottet
finner» och slutar med »ifrågavarande motionsyrkanden», bort ersättas
med text av följande lydelse:

»Bostadspolitiska utredningen framhöll att en revision av de övre belåningsgränser,
som nu tillämpas, kunde enligt utredningens mening motiveras
med hänsyn till önskemålet alt begränsa anspråken på statliga lånemedel
och därigenom underlätta en utvidgning av den statliga kreditgivningen
till flera objekt.

Utskottet delar utredningens uppfattning och tillstyrker den i motionerna
I: 459 och II: 580 samt I: 457 och II: 583 föreslagna sänkningen av
tertiärlånets övre gräns till 97 procent av belåningsvärdet för företagsformer,
som nu får låna 100 procent, samt till 92 procent för kooperativa företag
med kommunal kontroll. Utskottet delar också den av utredningen och
motionärerna framförda uppfattningen att kommunerna hör beredas möjlighet
att i viss utsträckning finansiera den återstående toppinsatsen i kommunala
och s. k. allmännyttiga företag genom insatser av de boende. Sänkningen
av lånegränsen för kooperativa företag behöver inte innebära någon
tillbakagång för denna företagsform om ett målsparande till den egna in -

86

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

satsen organiseras. Utskottet föreslår i enlighet med yrkandena i motionerna
1:459 och 11:580 att de nya lånegränserna tillämpas för bostadsfastigheter,
som får preliminärt beslut för igångsättning efler 1 januari
1958.

Utskottet har tidigare understrukit betydelsen av att största möjliga
bostadsproduktion kommer till stånd och som ett led i dessa strävanden
pekat på nödvändigheten att nedbringa produktionskostnaden bl. a. genom
en mera intensiv konkurrens mellan olika företagsformer på bostadsmarknaden.
De statliga lånevillkoren har hittills haft en utformning som avsevärt
gynnat kommunala och s. k. allmännyttiga företag, som genom att de
fått lån upp till 100 % av avkastningsvärdet till nedsatt ränta erhållit en
betydande mersubvention i jämförelse med företag som fått lån endast upp
till 85 %.

Eftersom det enligt utskottets mening är önskvärt att olika företagsformer
får konkurrera på någorlunda likvärdiga villkor, som medger en riktig
bedömning av deras resultat, föreslår utskottet med bifall till motionerna
I: 459 och II: 580 samt I: 457 och II: 583 i vad avser denna del, att
lån till flerfamiljshus som igångsättes tidigast 1 januari 1958 och som
ligger mellan 85 och 92 % för kooperativa företag samt mellan 85 och
97 % för kommunala och allmännyttiga företag utlämnas mot en ränta på
5 %. Utskottet kan däremot inte biträda att amorteringen för denna del
av lånen nu bestämmes till 25 år och yrkar avslag på motionerna 1:457
och II: 583 i denna del.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XII. beträffande övre belåningsgränserna för tertiärlån
i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna I: 457
och II: 583 ävensom med bifall till motionerna I: 459 och
11:580, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse
till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»

12) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården
och Cassel, vilka beträffande den för primär- och sekundärlån till flerfamiljshus
»garanterade» räntan ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 55, som börjar med »Kungl.
Maj:ts» och slutar med »avstyrkes sålunda», bort ha följande lydelse:

»Kungl. Maj :ts förslag synes utskottet innebära en alltför försiktig avveckling
av nu utgående räntesubventioner. Utskottet vill erinra om att
räntegarantin ursprungligen inte varit tänkt som en subventionsform annat
än vid en rent tillfällig räntestegring. En räntegaranti fr. o. m. 1 juli 1957
grundad på en räntesats av 4,5 % för hus färdigställda före den 1 januari
1958 och 4 % för senare färdigställda hus, såsom förordats i motionerna
1:457 och 11:583, måste anses ge fastighetsproduktion och fastighetsför -

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

87

valtning den trygghet som rimligen kan begäras. Utskottet biträder alltså
det förslag härutinnan som framförts i nämnda motioner. Utskottet delar
också den i samma motioner framförda uppfattningen att räntegarantin
beträffande tidigare utlämnade lån skall upphöra efter 10 år. Någon anledning
att utsträcka den tidigare fastställda giltighetstiden anser utskottet
inte föreligga. Utskottet tillstyrker alltså även härutinnan motionerna.
Därmed avstyrker utskottet de i motionerna I: 447 och II: 561, I: 448 och
11:565 samt 1:460 och 11:578 framförda yrkandena att de garanterade
räntorna skall bli oförändrade.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XIII. beträffande den för primär- och sekundärlån till
flerfamiljshus »garanterade» räntan i anledning av Kungl.
Maj:ts förslag samt med avslag å motionerna II: 555, II: 582,
I: 447 och II: 561, I: 448 och II: 565, I: 460 och II: 578 ävensom
med bifall till motionerna 1:457 och 11:583, samtliga
motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t
giva till känna vad utskottet anfört;»

13) beträffande avveckling av det ortsdifferentierade tilläggslånet

a) av herrar Ragnar Dergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården
och Cassel, vilka ansett att

dels utskottets yttrande på s. 55 från och med det stycke, som börjar
med »I likhet», till och med det stycke som slutar med »böra anstå», bort
ersättas med text av följande lydelse:

»I likhet med departementschefen anser utskottet, att de ortsdifferentierade
tilläggslånen inte bör behållas längre än nödvändigt. De skäl, som
motiverade införandet av denna subvention, har numera i stort sett förlorat
sin giltighet. Vidare är den nu gällande indelningen av kommunerna
i subventionsortsgrupper i flera hänseenden föråldrad. I motsats till departementschefen
finner emellertid utskottet nämnda skäl böra leda till att
dessa tilläggslån redan nu avskaffas. Utskottet vill erinra om att även
bostadspolitiska utredningen föreslagit detta. Utskottet tillstyrker alltså det
förslag härutinnan, som framförts i molionerna I: 457 och II: 583. Däremot
anser icke utskottet bärande skäl föreligga att i samband med en sådan avveckling
av de ortsdifferentierade tilläggslånen ändra de för statligt belånade
flerfamiljshus fastställda belåningsvärdena på sätt som förordats i
motionerna I: 449 och II: 566.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XIV. beträffande avveckling av det ortsdifferentierade
tilläggslånet i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med
bifall till motionerna 1:457 och 11:583 ävensom med av -

88

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

slag å motionerna I: 449 och II: 566, samtliga motioner såvitt
nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna
vad utskottet anfört;»

b) av herrar Pålsson, Nils Theodor Larsson och Hansson, vilka ansett att
dels utskottets yttrande på s. 55 från och med det stycke, som börjar
med »I likhet», till och med det stycke, som slutar med »böra anstå», bort ersättas
med text av följande lydelse:

»I likhet med departementschefen anser utskottet, att de ortsdifferentierade
tilläggslånen bör bibehållas tills vidare. Genom den gradering, varefter
dessa lån utgår, erhåller bebyggelsen främst på de mindre tätorterna en
behövlig kompensation för en i andra avseenden missgynnad ställning. En
förutsättning för slopandet av dessa lån bör vara att likställighet mellan
olika orter även uppnås beträffande andra villkor på bostadsbyggandets
område. Jämförelse kan i det avseendet göras med ortsdifferentieringen av
lånegränserna.

Utskottet anser därför i likhet med motionerna nr I: 449 och II: 566, att
de ortsdifferentierade tilläggslånen bör bibehållas tills vidare och i varje fall
så länge gradering uppehälles av belåningsvärdena.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XIV. beträffande avveckling av det ortsdifferentierade
tilläggslånet i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med
bifall till motionerna 1: 449 och II: 566 ävensom med avslag
å motionerna 1:457 och 11:583, samtliga motioner såvitt
nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad
utskottet anfört;»

14) av herrar Boman, Sundelin, Anders Johansson, Malmborg, Ståhl,
Widén och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att tilläggslånet och ränteeftergiften
bör ersättas med ett löpande schablonbidrag och att därför
dels det stycke i utskottets yttrande, som på s. 55 börjar med »Det i» och
på s. 56 slutar med »vara motiverat», bort ersättas med text av följande lydelse: »Det

i motionerna I: 459 och II: 580 framlagda förslaget att ersätta tillläggslånet
och ränteeftergiften med ett löpande schablonbidrag kan utskottet
biträda. När det för enfamiljshus visat sig möjligt att utbetala ränteeftergifter
i form av schablonbidrag per fastighet, oberoende av byggnadskostnad
och husets storlek, bör det vara möjligt att i flerfamiljshusen övergå till
schablonbidrag per m2 lägenhetsyta. Det stöd som det ortsdifferentierade
tilläggslånet utgör samt eftersläpande utbetalningar av tilläggslån, som
understiger 1 krona per m2 bör ersättas med ett årligt löpande bidrag som

89

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

utbetalas samtidigt med schablonbidraget för ränteeftergifter. Härigenom
uppstår ett enhetligt bidrag, som förenar de båda stödformerna.

I övrigt biträder utskottet Kungl. Maj :ts förslag beträffande det ortsdifferentierade
tilläggslånet och avstyrker förevar ande motionsyrkanden.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XV. bifalla i motionerna I: 459 och II: 580 framställt yrkande
att tilläggslånet och ränteeftergiften skall ersättas med
ett löpande schablonbidrag;»

15) beträffande räntevillkoren för egnahemslån

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården
och Cassel, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande å s. 56, som börjar med »I överensstämmelse»
och slutar med »förenämnda motioner», bort ha följande lydelse
:

»I överensstämmelse med sitt ståndpunktstagande i det föregående beträffande
räntevillkoren för tertiärlån tillstyrker utskottet förslaget i motionerna
I: 457 och II: 583 att räntesatsen beträffande egnahemslån skall anknytas
till normalräntan för statens fasta upplåning.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XVI. beträffande räntevillkoren för egnahemslån i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall till motionerna
I: 457 och II: 583 ävensom med avslag å motionerna
II: 555, I: 447 och II: 561, I: 459 och II: 580 samt I: 460 och
II: 578, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till
Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;»

b) av herrar Boman, Sundelin, Anders Johansson, Malmborg, Ståhl,
Widén och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 56, som börjar med »I överensstämmelse»
och slutar med »förenämnda motioner», bort ha följande lydelse: »I

överensstämmelse med sitt ståndpunktstagande i det föregående beträffande
räntevillkoren för tertiärlån tillstyrker utskottet Kungl. Maj :ts förslag
utom beträffande tidpunkten för höjningen av räntan på egnahemslånen,
där utskottet biträder det i motionerna 1:459 och 11:580 framlagda forslaget.
»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XVI. beträffande räntevillkoren för egnahemslån i anledning
av Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall till motionerna

90

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

I: 459 och II: 580 ävensom med avslag å motionerna II: 555,
I: 447 och II: 561, I: 457 och II: 583 samt I: 460 och II: 578,
samtliga motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl.
Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»

16) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården
och Cassel, vilka ansett, att den räntefria stående delen av egnahemslån
bör sänkas och att därför

dels de två sista meningarna i det stycke i utskottets yttrande på s. 56,
som börjar med »I motionerna» och slutar med »avstyrkes sålunda», bort
ersättas med text av följande lydelse:

»Med den ställning utskottet tagit i fråga om subventioner till flerfamiljshus
finner utskottet en sådan sänkning skälig. Utskottet vill erinra om att
även bostadspolitiska utredningen föreslagit detta. Utskottet biträder alltså
vad motionärerna här föreslagit.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XVII. bifalla i motionerna 1:457 och 11:583 framställt
yrkande om sänkning av den räntefria stående delen av
egnahemslån;»

17) av herrar Boman, Sundelin, Anders Johansson, Malmborg, Ståhl, Widen
och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett, att den räntefria stående delen
av egnahemslån bör inkomstprövas och att därför

dels de två sista meningarna i det stycke i utskottets yttrande på s. 56,
som börjar med »Ett yrkande» och slutar med »förenämnda motioner» bort
ersättas med text av följande lydelse:

»Utskottet delar motionärernas uppfattning att när kapitalsubventionerna
till flerfamiljshus nu är i det närmaste avvecklade, framstår det som inkonsekvent
att behålla en så betydande generell subvention för enfamiljshusen.
Utskottet, som kan godtaga de i motionerna föreslagna inkomstgränserna,
föreslår att den räntefria stående delen av egnahemslån inkomstprövas
för låneansökningar, som erhåller preliminärt beslut efter 1 oktober
1957, i enlighet med de riktlinjer som uppdragits i motionerna.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha föliande
lydelse:

»XVIII, bifalla i motionerna I: 459 och II: 580 framställt
yrkande om inkomstprövning av den räntefria stående delen
av egnahemslån;»

18) av herrar Boman, Sundelin, Ragnar Bergh, Anders Johansson, Skoglund
i Doverstorp, Malmborg, Ståhl, Widén, Nilsson i Göingegården, Cassel

91

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

och Gustafsson i Skellefteå, vilka beträffande återbetalning av räntefri stående
del av egnahemslån ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 57, som börjar med »Senast
förra» och slutar med »avstyrkes sålunda», bort ha följande lydelse:

»Utskottet finner detta yrkande skäligt och tillstyrker alltså motionerna
I: 457 och II: 583 i denna del.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XX. bifalla i motionerna I: 457 och II: 583 framställt förslag
beträffande återbetalning av räntefri stående del av
egnahemslån;»

19) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp,, Nilsson i Göingegården
och Cassel, vilka beträffande den för bottenlån till småhus »garanterade»
räntan ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 58, som börjar med »I överensstämmelse»
och slutar med »förenämnda motionsyrkanden», bort ha följande
lydelse:

»I överensstämmelse med sin ståndpunkt till den för primär- och sekundärlån
till flerfamiljshus garanterade räntan yrkar utskottet bifall till de
i motionerna 1:457 och 11:583 framförda yrkandena att räntegarantin
fr. o. in. 1 juli 1957 skall grundas på en räntesats av 4,5 % för hus färdigställda
den 1 januari 1951 och 4 % för senare färdigställda hus ävensom att
räntegarantin skall upphöra då den tidigare fastställda giltighetstiden av
10 år utgått. Därmed avstyrker utskottet yrkandena i motionerna I: 447 och
II: 561, I: 448 och II: 565 samt I: 460 och II: 578 att den garanterade räntan
skall vara oförändrad.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XXII. beträffande den för bottenlån till småhus »garanterade»
räntan i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt
med bifall till motionerna I: 457 och II: 583 ävensom med
avslag å motionerna 11:555, 1:447 och 11:561, 1:448 och
II: 565 samt I: 460 och II: 578, samtliga motioner såvitt nu
är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet
anfört;»

20) av herrar Pälsson, Nils Theodor Larsson och Hansson, vilka beträffande
ränteeftergift till privat finansierade hostadsbyggnadsföretag ansett
att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 59, som börjar med »Utskottet
anser» och slutar med »och 11:566», bort ersättas med text av följande
lydelse:

92

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

»Även om en räntesubvention till bostadsproduktion, som äger rum utan
anspråkstagande av statliga lånemedel i enlighet med vad som föreslagits i
propositionen, möjligen skulle kunna stimulera till ökat bostadsbyggande i
vissa fall, ställer sig utskottet betänksamt till en sådan utvidgning av bostadssubventionerna.

Företag med så god ekonomi, att de borde kunna finansiera sitt bostadsbyggande
utan statligt stöd, torde komma att åtnjuta ifrågavarande förmån.
Framfor allt gäller detta större, expanderande företag, som vill skaffa bostäder
åt sm ökande personal. Eftersom dylik bostadsanskaffning med statliga
lån tidigare ofta åtföljts av krav på viss tids anställning inom vederbörande
företag, har kritik riktats mot sådan bebyggelse. Införandet av en
ny subventionsform bör inte heller ske samtidigt som man inriktar sig på
att i andra avseenden minska nu utgående subventioner. Utskottet avstyrker
därför Kungl. Maj :ts förslag i denna del.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XXIII. med bifall till motionerna I: 449 och II: 566, såvitt
nu är i fråga, avslå Kungl. Maj:ts förslag beträffande
ränteeftergift till privatfinansierade bostadsbyggnadsföretag;» 21)

av herrar Boman, Sundelin, Ragnar Bergh, Anders Johansson, Skoglund
i Doverstorp, Malmborg, Ståhl, Widén, Nilsson i Göingegården, Cassel
och Gustafsson i Skellefteå, vilka beträffande villkoren för familjebostadsbidrag
till hushåll med två eller flera barn ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 61, som börjar med »Utskottet
finner» och slutar med »framställda yrkandena», bort ha följande lydelse:

»Utskottet finner det föga förenligt med rättvisa och billighet att bibehålla
den nu gällande tidsgränsen och biträder alltså de i motionerna I: 457
och II: 583 framförda yrkandena att familjebostadsbidrag skall kunna utgå
till alla ur standardsynpunkt godtagbara lägenheter oavsett produktionsåret.
Däremot avstyrker utskottet motionerna I: 142 och II: 180 samt I: 459 och
II: 580.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets yttrande bort ha följande
lydelse:

»XXV. beträffande villkoren för familjebostadsbidrag till
hushåll med två eller flera barn i anledning av Kungl. Maj :ts
förslag samt med bifall till motionerna 1:457 och 11:583
ävensom med avslag å motionerna 1:459 och 11:580 samt
I: 142 och II: 180, förstnämnda fyra motioner såvitt nu är i
fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet
anfört;»

93

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

22) av herrar Boman, Sundelin, Anders Johansson, Malmborg, Ståhl, Widén
och Gustafsson i Skellefteå, vilka beträffande slopande av familjebostadsbidrag
för barn över 16 år ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 62, som börjar med »På de»
och slutar med »förenämnda motionsyrkanden», bort ha följande lydelse:

»Utskottet delar motionärernas uppfattning att en hjälpform, som innebär
särskilt stöd åt de mindre bemedlade familjer som söker ge sina barn
utbildning, icke nu bör slopas. Samma åldersgräns gäller som bekant för
såväl allmänna barnbidraget som för familjebostadsbidraget. En tvåbarnsfamilj
som har helt familj ebostadsbidrag får härigenom en betydande
minskning av sin inkomst, när det äldre barnet tyller 16 år, om detta på
grund av studier eller av andra orsaker inte kan gå ut i förvärvslivet. Utskottet
tillstyrker därför förevarande motioner i denna del.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XXVII. beträffande slopande av familjebostadsbidrag för
barn över 16 år i anledning av Kungl. Maj :ts förslag ävensom
med bifall till motionerna I: 446 och II: 564 samt I: 459
och II: 580, sistnämnda bägge motioner såvitt nu är i fråga,
i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»
''

23) av herrar Gustaf Karlsson, Gillström, Näsström, Ragnar Bergh, Rikard
Svensson, Mossberger, Söderberg, Skoglund i Doverstorp, Åkerström, Thapper,
Svensson i Alingsås, Cassel, Almgren och Hansson, vilka beträffande lån
och bidrag till uppförande av studentbostäder ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 63, som börjar med »Utskottet
har» och slutar med »nyssnämnda motionsyrkanden», bort ha följande
lydelse:

»Utskottet biträder Kungl. Maj :ts förevarande förslag och avstyrker sålunda
nyssnämnda motionsyrkanden.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXVIII. beträffande lån och bidrag till studentbostäder
med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å motionerna
I: 454 och II: 567, I: 458 och II: 584 samt I: 430 godkänna
vad utskottet anfört;»

24) av herrar Boman, Sundelin, Anders Johansson, Malmborg, Ståhl, Widén
och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att under förutsättning av bifall
till den med 14) betecknade reservationen anslaget till kapitalmedelsförluster
och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån bör anvisas med högre
belopp och att därför

94

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 64, som börjar med »Utskottet,
som» och slutar med »föreslagna beloppet», bort ha följande lydelse:

»Utskottet, som i det föregående tillstyrkt förslaget i motionerna 1:459
och 11:580 att tilläggslånet skall ersättas med ett schablonbidrag, föreslår
att anslaget anvisas med 96 000 000 kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XXXI. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med
bifall till motionerna I: 459 och II: 580 ävensom med avslag
å motionerna I: 460 och II: 578, samtliga motioner såvitt nu
är i fråga, till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å
vissa bostadsbyggnadslån för budgetåret 1957/58 under
femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 96 000 000
kronor;»

25) av herrar Boman, Sundelin, Anders Johansson, Malmborg, Ståhl, Widén
och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att under förutsättning av bifall
till den med 1 c) betecknade reservationen ramen för preliminära beslut
angående lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande, bör fastställas
till högre belopp och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 64, som börjar med »Utskottet,
som» och slutar med »berörda motionsyrkanden», bort ha följande lydelse:

»Utskottet, som i det föregående anslutit sig till det i motionerna 1:459
och II: 580 framförda förslaget om storleken av bostadsbyggandet, föreslår
att ramen för preliminära beslut fastställes till 780 000 000 resp. 75 000 000
kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XXXVI. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med
bifall till motionerna 1: 459 och II: 580, såvitt nu är i fråga,
medgiva, att under budgetåret 1957/58 preliminära beslut
angående lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande,
må meddelas intill ett belopp av 780 000 000
kronor;»

26) beträffande anslaget till Lånefonden för bostadsbyggande

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården
och Cassel, vilka ansett att under förutsättning av bifall till den med
11a) betecknade reservationen

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 65, som börjar med »Under hänvisning»
och slutar med »förevarande motionsyrkanden», bort ha följande
lydelse:

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

95

»Under hänvisning till utskottets ställningstagande i det föregående till
övre belåningsgränsen för tertiärlånen förordar utskottet, att anslaget till
lånefonden för bostadsbyggande i enlighet med vad som yrkats i motionerna
I: 457 och II: 583 upptages till 550 000 000 kr. I övrigt tillstyrker utskottet
Kungl. Maj :ts förslag och avstyrker sålunda yrkandena i motionerna
I: 459 och II: 580.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XXXVII. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med
bifall till motionerna I: 457 och II: 583 ävensom med avslag
å motionerna 1:459 och 11:580, samtliga motioner såvitt
nu är i fråga, till Lånefonden för bostadsbyggande för budgetåret
1957/58 under statens utlåningsfonder anvisa ett investeringsanslag
av 550 000 000 kronor;»

b) av herrar Boman, Sundelin, Anders Johansson, Malmborg, Ståhl, Widén
och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att under förutsättning av bifall
till den med 14) betecknade reservationen

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 65, som börjar med »Under
hänvisning» och slutar med »förevarande motionsyrkanden», bort ha följande
lydelse:

»Utskottet, som i det föregående yrkat bifall till förslaget i motionerna
I: 459 och II: 580 angående schablonbidrag, förordar att anslag för ifrågavarande
ändamål anvisas med 725 000 000 resp. 100 000 000 kronor. Motionerna
I: 457 och II: 583 avstyrkes i denna del.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XXXVII. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med
bifall till motionerna I: 459 och II: 580 ävensom med avslag
å motionerna I: 457 och II: 583, samtliga motioner såvitt nu
är i fråga, till Lånefonden för bostadsbyggande för budgetåret
1957/58 under statens utlåningsfonder anvisa ett investeringsanslag
av 725 000 000 kronor;»

27) av herrar Boman, Sundelin, Anders Johansson, Malmborg, Ståhl, Widcn
och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att under förutsättning av
bifall till den med 25) betecknade reservationen ramen för preliminära beslut
angående lån, som skall utgå från anslaget till räntefria lån till bostadsbyggande,
bör fastställas till lägre belopp och att därför nedan nämnda moment
i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»XXXIX. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med
bifall till motionerna I: 459 och II: 580, såvitt nu är i fråga,
medgiva, att under budgetåret 1957/58 preliminära beslut

96 Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

angående lån, som skall utgå från anslaget till räntefria lån
till bostadsbyggande, må meddelas intill ett belopp av
75 000 000 kronor;»

28) av herrar Boman, Sundelin, Anders Johansson, Malmborg, Ståhl, Widén
och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att under förutsättning av bifall
till den med 26 b) betecknade reservationen anslaget till Räntefria
lån till bostadsbyggande bör anvisas med lägre belopp och att därför
nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»XXXX. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med
bifall till motionerna I: 459 och II: 580, såvitt nu är i fråga,
till Räntefria lån till bostadsbyggande för budgetåret 1957/58
under fonden för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag
av 100 000 000 kronor;»

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE. STHLM 57
705186