Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1957

l

Nr 9

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående föreskrift
om visst kungörande av beslut om indragning av allmän
väg.

Tredje lagutskottet har behandlat två i riksdagen väckta till lagutskott
hänvisade motioner, nr 145 i första kammaren av herr Sundin, samt nr 181
i andra kammaren av herr Eriksson i Bäckmora.

I motionerna, som är likalydande, hemställes »att riksdagen för sin del
måtte besluta, att vägförvaltning må äga skyldighet att vid beslut om indragning
av allmän väg låta kungöra detta i ortspressen samt härom skriftligen
underrätta markägare och andra personer, som genom beslutet får
ändrade förhållanden i fråga om utfartsväg, samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig författningstext».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttrande från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt länsstyrelserna
i Södermanlands, Kronobergs och Kristianstads län.

Gällande rätt

Enligt lagen den 30 juni 1943 om allmänna vägar förstås med allmän väg
en för den allmänna samfärdseln upplåten väg som hålles genom det allmännas
försorg (1 §). Väghållare är enligt lagens huvudregel på landet kronan
och inom stads område staden (11 §). Enligt lagen kan enskild väg, som
prövas nödig för den allmänna samfärdseln eller eljest befinnes vara till synnerligt
gagn för det allmänna, förändras till allmän väg (7 §), medan allmän
väg kan indragas, om den t. ex. efter tillkomsten av ny väg eller på annat
sätt icke längre anses vara behövlig ur det allmännas synpunkt och olägenheten
för bygden av vägens indragande är ringa (8 §).

Frågor av nu omförmält slag skall, såvida Kungl. Maj :t ej annorlunda förordnar,
handläggas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen efter samråd med
vederbörande länsstyrelse. Om enighet ej uppnås mellan sistnämnda båda
myndigheter, skall frågan hänskjutas för avgörande till Kungl. Maj :t. Beslut
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen om förändring av enskild väg till allmän,
om indragning av allmän väg samt om fastställande av arbetsplan för
allmän väg meddelas efter anslag (65 §), vilket innebär att meddelande om
beslutet anslås å en för allmänheten tillgänglig plats i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
lokaler i Stockholm. Besvärstiden räknas från dagen för
meddelandet och är för kommun och annan »menighet» en månad femton
dagar men för övriga klagande en månad.

Väglagens bestämmelse om besluts meddelande efter anslag kompletteras
1 Dihang til! riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 3 avd. Nr !)

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1957

av de genom motionerna aktualiserade bestämmelserna i vägstadgan den 30
juni 1943, vilken stadga innehåller föreskrifter om att beslut, som meddelats
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, skall på visst sätt kungöras och delgivas.
Gäller beslutet förändring av enskild väg till allmän eller indragning av
allmän väg skall beslutet delgivas länsstyrelse, vägnämnd och sökande, varjämte
beslutet skall kungöras i länskungörelserna och i kyrkan (vägstadgan
33 och 34 §§). Gäller åter beslutet fastställelse av arbetsplan för byggande
av ny allmän väg skall delgivning ske med länsstyrelse, länsvägnämnd,
vägnämnd, överlantmätare och länsarkitekt. Kungörelse skall i sådant fall
ske på samma sätt som när det gäller indragning av väg. Dessutom skall
underrättelse om beslutet jämte besvärshänvisning sändas till varje känd
och inom riket boende fastighetsägare, över vars mark vägen skall framdragas
(vägstadgan 25 §).

Närmare bestämmelser om förfarandet vid kungörande i kyrka återfinnes
i lagen den 13 mars 1942 med vissa bestämmelser om kungörande i kyrka
samt i tillämpningskungörelsen den 29 maj 1942 till samma lag.

Besvär över väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beslut föres hos Kungl.
Maj:t i statsrådet (65 §). Besvärsrätt tillkommer enligt lagen »den som är
missnöjd». Vad därmed förstås definieras ej av lagen, men enligt allmänna
förvaltningsrättsliga normer torde besvärsrätt tillkomma envar som kan anses
äga ett legitimt intresse i saken.

Yttranden

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller, att de flesta
beslut om indragning av allmän väg förekommer i samband med beslut
om fastställelse av arbetsplan för byggande av ny allmän väg, därvid indragningsbeslutet
utgör ett led i nämnda fastställelsebeslut. Med den grundliga
förberedelse, som förekommer i dylika ärenden och med det kungörelseförfarande,
som redan nu är föreskrivet, ävensom med beaktande av att dylika
beslut helt visst brukar refereras i ortstidningarna, torde man kunna utgå
ifrån att envar, som är intresserad av ärendet, har möjlighet att få kännedom
därom. — Då det i andra fall är fråga om indragning av allmän väg
sker förberedelsearbetet icke i den kontakt med allmänheten som nyss skildrats
och kungörelseförfarandet är också förenklat. Men även i dylika fall
torde man kunna utgå ifrån att ortstidningarna sprider underrättelse om
saken. Det synes därför styrelsen opåkallat att kungöra beslutet i tidningarna.
En bestämmelse om skriftlig underrättelse till markägare och andra,
som genom beslutet får ändrade förhållanden i fråga om utfartsväg, skulle
många gånger medföra ett omständligt utredningsarbete, och det skulle dessutom
i de flesta fall vara svårt att på ett riktigt sätt avgränsa den allmänhet
som beröres. — Enligt styrelsens mening skulle en ytterligare garanti för att
dylika beslut når alla sakägare enklast kunna erhållas genom att besluten
anslås på kommunens anslagstavla. Styrelsen är också beredd att i samråd
med länsstyrelserna verka för att så kommer att ske.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1957 3

Länsstyrelsen i Södermanlands län anför: ökad möjlighet
att ge klagoberättigad kännedom om beslut av förevarande slag synes
kunna vinnas, om beslutet även kungöres i ortspressen. Med hänsyn till det
samband som råder mellan vägfrågor och byggnadsfrågor torde det vara
lämpligt att även byggnadsnämnd underrättas. Däremot torde skyldigheten
att underrätta fastighetsägare icke böra utvidgas utöver vad som för närvarande
gäller. Det torde nämligen i regel vara ogörligt att med säkerhet
utreda vilka fastigheter, som kunna anses vara berörda av ett indragningsbeslut.
Intresset därav kan vara lika stort för en fastighet, vars område icke
når fram till vägen, som för en till vägen gränsande fastighet. — Länsstyrelsen
tillstyrker sålunda motionerna i så måtto att indragningsbeslut kungöres
i ortspressen samt att byggnadsnämnd underrättas om beslutet.

Länsvägnämnden i Södermanlands län föreslår dels att
fråga om indragning av allmän väg före avgörandet underställes kommunalnämnd
för yttrande, dels att beslut om sådan indragning delgives de markägare,
vilkas fastigheter omedelbart gränsar till vägen, dels ock att sådant
beslut kungöres i ortspressen. Att, såsom motionärerna föreslagit, utöver
nu nämnda fastighetsägare underrätta även andra personer, som erhåller
ändrad utfartsväg, kan länsvägnämnden ej annat än bestämt avstyrka. En
sådan reform skulle medföra ett orimligt merarbete och många svåra gränsfall.

Vägförvalt ningen i Kristianstads län framhåller, att
det av motionärerna föreslagna kungörelseförfarandet icke synes överensstämma
med de principer, som ligger till grund för väglagen. Avgörande för
frågan om en allmän väg bör indragas är icke om en enskild fastighetsägare
eller en enskild trafikant får olägenhet därav utan i stället om det ur det
allmännas synpunkt kan sägas att vägen är obehövlig och olägenheten för
den av indragningen berörda bygden är ringa. Det finns därför ingen anledning
att underrätta alla berörda fastighetsägare och trafikanter, vilket dessutom
skulle göra det nödvändigt med omfattande ägare- och trafikantutredningar.
Det torde vara till fyllest, alt såsom nu sker de myndigheter, som
har att tillvarataga det allmännas och bygdens intressen, blir underrättade
om indragningsbeslutet. Enligt vägförvaltningens uppfattning har det hittills
gällande förfaringssättet för kungörande av indragningsbeslut icke varit till
någon olägenhet för berörda parter. Fråga om indragning av väg blir som
regel väl bekant inom bygden redan i samband med ärendets remissbehandling.
Även väg- och vattenbyggnadsstyrelsens därefter följande indragningsbeslut
synes snabbt bliva känt inom orten. Det kan därför ifrågasättas, om
behov föreligger att göra ändring i det nu tillämpade kungörelseförfarandet.
1 varje fall torde det vara tillräckligt om jämväl kommunalt organ — lämpligen
kommunalnämnden — underrättas om beslutet och detta delgives genom
anslag på kommunens anslagstavla.

Länsstyrelsen i Kristianstads län ansluter sig i stort
sett till vad vägförvaltningen anfört med den reservationen att länsstyrelsen
finner det lämpligt alt beslut om indragning kungöres i ortspressen.

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1957

Länsvägnämnden i Kristianstads län tillstyrker motionerna.

Länsväg nämnden i Kronobergs län föreslår, att till sammanträde
med markägare för upprättande av arbetsplan till vägomläggning
kallas — förutom av den nya våglinjen berörda markägare — även fastighetsägarna
utefter den till indragning avsedda vägen. Vidare föreslås att
samma fastighetsägare underrättas, då arbetsplan för vägomläggning blivit
fastställd. Ytterligare åtgärder för beslutets bekantgörande kan ej anses erforderliga.
Till dessa synpunkter ansluter sig länsstyrelsen i Kronobergs
län.

Utskottet

Rätt att anföra besvär över beslut av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen om
indragning av allmän väg tillerkännes enligt vad utskottet inhämtat i regel
varje fastighetsägare, nyttjanderättshavare eller trafikant, som kan visa att
han har påtaglig nytta av vägen. Det kan enligt utskottets mening icke gärna
ifrågakomma att skriftligen underrätta envar i den tämligen obestämda
och många gånger stora krets av personer, som enligt denna praxis äger
besvärsrätt.

Å andra sidan synes vägstadgans föreskrifter om huru indragningsbeslut
skall bekantgöras icke motsvara de anspråk man i dag har rätt att ställa.
Härom synes också alla remissinstanser vara ense. Flera av dessa har föreslagit,
att indragningsbeslut delgives med något kommunalt organ. Med
tanke på att dessa organ i regel torde erhålla kännedom om beslutet genom
länskungörelserna, anser utskottet att en reform på denna punkt skulle
innebära onödig omgång.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag att genom underhandsbesked
tillse, att indragningsbeslut anslås å kommunernas anslagstavlor synes utskottet,
om än i och för sig beaktansvärt, icke vara något särdeles vare sig
säkert eller verksamt sätt för beslutets bekantgörande.

Utskottet finner det emellertid motiverat, att vägstadgans bestämmelser
i förevarande avseende kompletteras med föreskrift att meddelande om beslutet
genom länsstyrelsens försorg kungöres i ortspressen.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet föreslå,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner I: 145
och II: 181 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att
Kungl. Maj :t måtte vidtaga den ändring i vägstadgan utskottet
här ovan funnit påkallad.

Stockholm den 12 mars 1957

På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD

Tredje lagutskottets utlåtande nr !) år 1957

5

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Axel Jansson, Göran Karlsson,
Georg Carlsson, Ebbe Ohlsson, Kristiansson, Knut Johansson* och Sundin;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp, von Seth, fru Torbrink*,
herrar Andersson i Ryggestad, Svenning*, Hamrin i Kalmar och
Jansson* i Aspeboda.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

570121

Stockholm 1957. Isaae Marcus Boktryckeri Aktiebolag