Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1957
1
Nr 12
Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändring i vissa hänseenden
av flottningslagstiftningen.
Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nr 224 i första kammaren av herr Näsgård m. fl.
samt nr 266 i andra kammaren av herr Larsson i Hedenäset m. fl.
I motionerna, som är likalydande, hemställes
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om förslag till
nästkommande års riksdag till ändring av flottningslagstiftningen i följande
hänseenden:
dels att förvaltningen av de allmänna flottlederna skall med samma inflytande
tillkomma vardera kategorien skogsägare och sådana flottande
som icke utövar inflytande i förvaltningen i egenskap av skogsägare,
dels ock att om särskild sammanslutning (skogsägarförening) finns som
nöjaktigt företräder enskilt skogsbruk inom området, inflytandet för denna
grupp av skogsägare bör tillkomma sammanslutningen».
Beträffande motiveringen får utskottet, i den mån redogörelse därför ej
lämnas här nedan, hänvisa till motionerna.
över motionerna har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
utlåtanden inhämtats från skogsstyrelsen, domänstyrelsen, kammarkollegiet
samt länsstyrelserna i Värmlands län och Västernorrlands län. På begäran
av utskottet har yttranden över motionerna därjämte avgivits av
Landsorganisationen, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund och Skogsindustriernas
samarbetsutskott. Svenska flottledsförbundet, som jämväl beretts
tillfälle att yttra sig över motionerna, har förklarat sig icke hinna
inkomma med något yttrande.
Gällande lagstiftning
Huvuddelen av nuvarande lagstiftning om allmänna flottleder och flottningen
däri finnes upptagen i vattenlagen i dess lydelse enligt lag den 19
juni 1919 samt i lagen samma dag om flottning i allmän flottled. Vattenlagens
ifrågavarande stadganden, vilka omfattar lagens 6 kap. med rubriken
»Om allmän flottled» samt delar av 1—3, 7 och 9—14 kap., behandlar väsentligen
inrättande, utvidgande och förbättrande av allmän flottled samt
därmed sammanhängande frågor. Flottningslagen innehåller i huvudsak
Bihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 3 avd. Nr 12
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1957
regler om allmän flottleds nyttjande, om ersättning för därigenom uppkommande
skador samt om de flottandes inbördes förhållanden.
Den allmänna flottningen och flottledens skötsel skall enligt flottningslagen
ombesörjas av en flottningsförening bestående av de flottande, d. v. s.
dem som under egna inregistrerade märken anmält virke till flottning (2,
23 och 53 §§). Medlemskapet i föreningen följer direkt av lagens bestämmelser
och kräver sålunda varken ansökan om inträde eller övertagande av
annans delägarrätt. Medlemmarna äger deltaga i handhavandet av föreningens
angelägenheter endast såvitt angår år, varunder de deltager eller
deltagit i flottningen (55 §). Varje års flottande kan därför sägas bilda en
förening för sig. Ligger flottningen något år nere, blir följden att föreningen
för detta år saknar medlemmar.
De flottandes beslutanderätt utövas på flottningsstämma, där rösträtten
för varje flottande är beroende av det förlag han tillskjuter till bestridande
av föreningens gemensamma utgifter. Förvaltningen av föreningens angelägenheter
tillkommer flottningsstyrelsen (38 §). Länsstyrelsen i det eller
de län där flottleden framgår har rätt att utse en ledamot av flottningsstyrelsen,
om så finnes önskvärt för tillgodoseende av ortens skogshushållning
eller andra allmänna intressen (40 §). I övrigt väljes styrelsen på flottningsstämma
(39 §).
Frågans tidigare behandling
Vid flottningslagens tillkomst avvisades ett förslag att skogsägare, som
utan att själva deltaga i flottning sålde sin skogsavkastning, måtte tillerkännas
rösträtt i flottningsförening, främst därför att förslagets genomförande
ansågs skola medföra mycket betydande praktiska svårigheter. Som
en ersättning upptogs i flottningslagen den ovan berörda bestämmelsen om
rätt för länsstyrelsen att utse en ledamot av flottningsstyrelsen.
I anledning av väckta motioner beslöt 1925 års riksdag att hos Kungl.
Maj:t anhålla om utredning angående möjligheten att trygga virkessäljande
skogsägare till skäligt inflytande i flottningsföreningar. Ett av sakkunniga
år 1928 avgivet förslag till ändringar i flottningslagen föranledde emellertid
ingen åtgärd. Sedermera hemställde 1935 års riksdag om utredning i
ungefär samma syfte. Åt 1936 års skogsutredning uppdrogs då att upptaga
denna fråga till granskning jämte övriga spörsmål som sammanhängde
med virkestransporternas ändamålsenliga ordnande. Sedermera förordnade
Kungl. Maj :t, att de arbetsuppgifter, som åvilade 1936 års skogsutredning,
skulle övertagas av skogsstyrelsen. I betänkande (SOU 1946: 3) framlade
därefter skogsstyrelsen vissa förslag till ändrade grunder för flottningslagstiftningen,
huvudsakligen avseende flottningsväsendets organisation och
flottningskostnadernas fördelning.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1957
3
Samma år sistnämnda betänkande avgavs tillkallades nya sakkunniga
för en översyn av flottningslagstiftningen. Utredningen antog benämningen
1946 års flottningsutredning och avgav åt 1950 sitt betänkande med förslag
till ny lag om flottning i allmän flottled m. m. (SOU 1950: 27). Den ansåg
sig däri böra framlägga förslag dels till en i väsentliga delar ny flottningsorganisation,
dels om överflyttande till annan myndighet av vissa flottningsärenden
och dels om ändrade grunder för flottningskostnadernas fördelning
i åtskilliga hänseenden. Dessutom ansåg utredningen nya eller ändrade
bestämmelser erforderliga i ett stort antal mera speciella frågor rörande
flottledsförvaltningen och flottningsverksamheten. De lagändringar som
föranleddes härav beträffande de i flottningslagen behandlade frågorna befanns
bli så omfattande, att det ansågs lämpligt att utarbeta förslag till en
ny lag om flottning i allmän flottled. I övrigt föranledde utredningens ställningstaganden
vissa tämligen omfattande ändringar i vattenlagen samt åtskilliga
andra lagar.
Flottning sutredning ens förslag
Flottningsutredningen anförde bl. a. följande (s. 68):
I diskussionen om det berättigade i de icke flottande skogsägarnas krav
på medinflytande över flottningen har, förutom dennas stora betydelse för
skogsbruket, såsom ett huvudskäl från skogsägarnas sida åberopats, att
de i sista hand få bära kostnaderna för flottningen. Häremot har invänts,
att flottningskostnaderna liksom andra transportkostnader regelmässigt få
bäras av både producenter och konsumenter, oavsett av vem de förskjutas.
---Oavsett vilken syn man anlägger på denna fråga, torde det vara
obestridligt, att en effektiv och billig flottning måste medföra de största möjligheterna
att inom ramen för de produktpriser, som kunna ernås, vinna
ett gott utbyte för både skogsägarna och träförädlingsindustrien. Det torde
därför vara berättigat att betrakta flottlederna som ett transportmedel, vars
arbetsduglighet är i lika hög grad en råvaruproducenternas som en träförädlarnas
angelägenhet.
Utredningen drog härav slutsatsen att handhavandet av flottningen och
flottlederna borde uppdragas åt såväl ägarna till flottgodset som också de
skogsägare, för vilkas virke flottlederna utgjorde de naturliga transportvägarna.
Något bärande skäl för att därvid inom förvaltningsorganisationen
ge det ena intresset företräde framför det andra syntes utredningen icke
föreligga varför de flottande och de som äger skog inom flottledens til 1-försclområdc utan att deltaga i flottningen borde erhålla lika stort inflytande
över förvaltningen. Vid sidan av de nu nämnda huvudintressenterna
inom flottningsverksamheten borde även det allmänna beredas möjlighet
att i lämplig form taga del i förvaltningen.
Beträffande frågan, huruvida i flottningens beslutande organ plats borde
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1957
beredas även åt representanter för flottningsarbetarna, hade i direktiven
för utredningen uttalats att sa borde ske. Det torde även vara obestridligt
att bland flottningsarbetarna förefunnes en praktisk sakkunskap i flottningsfrågor,
som måste vara en värdefull tillgång för flottledsförvaltningen.
Utredningen uttalade häremot bl. a.:
Inom utredningen ha emellertid samtliga de sakkunniga med undantag
av en uttalat betänkligheter mot att företrädare för flottningsarbetarna
skulle ingå i flottningens beslutande organ. Som skäl häremot har framhållits
i huvudsak följande. Det vore av den största vikt, att det bleve företrädaren
för det allmänna som finge utslagsrösten i frågor, vari de flottande
och skogsägarna kunde komma att stå mot varandra. Vid arbetarrepresentation
kunde i stället avgörandet lätt komma att hänga på denna. Det vore naturligt
att den föreliggande frågan då bleve bedömd mera med hänsyn till
vad som tedde sig bäst för de flottningsarbetare som berördes än till vad
som vore flottledens och skogsbrukets bästa. Det eftersträvade jämviktsförhållandet
mellan skogsägarna och träförädlingsindustrien kunde vidare
komma att rubbas, genom att bland flottningsarbetarnas representanter
kunde finnas antingen sådana som själva ägde skog eller sådana vilkas intressen
i huvudsak sammanfölle med träförädlingsindustriens.
Den berörda majoriteten av de sakkunniga har uttalat den åsikten, att i
stället flottningsarbetarnas erfarenhet bör tillvaratagas och insyn i flottningsverksamheten
beredas dem medelst företagsnämnder. Enligt vad utredningen
inhämtat har ock numera genom avtal den 28 oktober 1949 mellan
Föreningen Skogsarbeten samt Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet
överenskommits att företagsnämnder skola inrättas vid så gott
som alla större flottleder. Senare har vid avtalsförhandlingar denna anordning
beslutats skola gälla praktiskt taget allestädes.
Utredningen föreslog därför att flottningsledningen skulle bestå uteslutande
av företrädare för det allmänna, de flottande och skogsägarna samt
anförde fortsättningsvis (s. 70):
När 1911 års flottningssakkunniga på sin tid ansågo alltför betydande
praktiska svårigheter föreligga för att bereda medinflytande åt skogsägarna
i flottningsföreningarna, åberopades som huvudskäl för denna ståndpunkt,
att det i en flottled under ett år framflottade virket kunde härröra från ett
så stort antal skilda skogsägare, att upprättande av röstlängd för flottningsstämma
otvivelaktigt komme att innebära ett arbete av komplicerad natur
ävensom att ledande av förhandlingar och fattande av beslut vid en flottningsstämma,
i vilken även virkessäljarna ägde deltaga, komme att medföra
svårigheter, som knappast kunde fullt överskådas. Vad sålunda anförts
om svårigheterna att bereda samtliga virkessäljare direkt medbestämmanderätt
torde fortfarande äga oförminskad giltighet.
Angående sina överväganden av möjligheten att bibehålla flottningsstämman
under den formen, att tale- och beslutanderätt på stämman skulle tillkomma
de flottande ävensom ett begränsat antal särskilt utsedda ombud
för skogsägarna inom flottledens tillförselområde, yttrade utredningen därefter:
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 dr 1957 5
Emot bibehållande av flottningsstämman i denna förändrade form tala
emellertid svårigheterna att i en sådan församling bereda inedinflytandc
även åt det allmänna. Om också något direkt hinder måhända icke skulle
anses föreligga mot att jämväl det allmännas företrädare medgåves rösträtt
med viss kvotdel av det i övrigt representerade röstetalet, synes detta dock
bli en föga tilltalande anordning. En synpunkt som heller icke torde böra
lämnas obeaktad är den, att vid skapande av en organisation som bygger på
principiell likställighet mellan skogsägare- och träförädlingsintressena även
antalet personer, som från den ena och den andra sidan äga föra talan och
deltaga i beslut, hör vara detsamma.---
Såsom alternativ till bibehållande av flottningsstämman kan uppställas
inrättande av ett nytt beslutande organ, uppbyggt som en fullmäktiginstitution,
inom vilken berörda intressen kunna, ett vart efter sin betydelse, företrädas
av valda ombud, vilka ensamma äga tale- och beslutanderätt. Förutom
att medelst en sådan församling öppnas möjlighet att skapa erforderlig
jämvikt mellan olika intressen torde såsom en fördel kunna påräknas ett
mera effektivt och handlingsdugligt förvaltningsorgan än flottningsstämman
utgör. Särskilt borde en större känsla av ansvar för flottleden och dess
skötsel vara att förvänta hos dem, som stadigvarande ha att sörja för förvaltningen,
än hos sådana som mer eller mindre tillfälligt kunna uppträda
och föra talan på en stämma.
Av anförda skäl föreslog utredningen att flottningsstämman skulle ersättas
med en fullmäktiginstitution,benämnd flottningsfullmäktige,och som
verkställande organ skulle liksom hittills för varje flottledsförvaltning finnas
en flottningsstyrelse. Enligt utredningens mening borde även de minsta
allmänna flottlederna ha denna organisation, ehuru dock flottningsfullmäktige
och flottningsstyrelse i detta fall borde ges minsta möjliga storlek
(s. 76). Fullmäktigförsamlingens storlek borde nämligen växla i skilda föreningar,
beroende på omfattningen av föreningens verksamhet och beskaffenheten
av de intressen, som därvid krävde beaktande.
Beträffande det allmännas intresse i fullmäktige ansåg utredningen detta
kunna tillvaratas genom att åt en företrädare för det allmänna uppdrogs att
som ordförande leda fullmäktiges verksamhet.
För att icke för stor vikt skulle läggas vid tillfälliga intressen för årets
flottande till förfång för flottningens intressen på längre sikt samt för att
ge de fullmäktige en större känsla av ansvar för flottleden och dess skötsel
föreslog utredningen en mandattid av tre år (s. 78).
Vad angår sättet för utseende av fullmäktige och då först företrädarna
för de flottande, syntes det utredningen höra överlämnas till de flottande
att själva välja sina representanter. Till skillnad från vad som i allmänhet
gällde beträffande skogsägarna vore de flottande i en flottlcd icke så många
att direkta val av omhud för dem kunde väntas möta några betydande praktiska
svårigheter. Med hänsyn till de fullmäktiges huvuduppgift att tillgodose
flottningens intressen på längre sikt borde valet av de flottandes fullmäktige
icke uppdragas åt endast ett års flottande, utan de flottande erhålla
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1957
rösträtt i förhållande till sitt deltagande i flottningen under ett antal år, förslagsvis
de tre år som närmast föregick mandatperioden. Från rätten att
deltaga i valet av fullmäktige för de flottande skulle uteslutas sådan flottande
som ägde rätt att utse fullmäktig för skogsägaren.
Beträffande skogsägarnas fullmäktige måste för att jämväl på skogsägarsidan
utesluta möjligheten av dubbelrepresentation för vissa intressenter
tillses att skogsägare, vilka tillika vore flottande och i denna egenskap ägde
medverka i flottledsförvaltningen, icke även som skogsägare finge deltaga
i val av fullmäktige. Härigenom skulle från valrätt uteslutas flertalet
skogsägande industriföretag jämte dotterbolag. De skogsägare som därefter
återstode tillhörde skilda kategorier, vilka icke ägde något gemensamt handlingsorgan.
För de enskilda skogarna — till vilka i detta sammanhang borde
räknas även sådana skogar som exempelvis allmänningsskogar, vilka tillhörde
flera, huvudsakligen enskilda fastighetsägare gemensamt — torde
någon möjlighet icke föreligga att låta valet av fullmäktige äga rum vid
sammanträde med skogsägarna. Mot en dylik anordning talade framför allt,
att skogsägarnas i regel mycket betydande antal skulle göra en valförrättning
synnerligen besvärlig. Under förutsättning att inom en flottleds tillförselområde
funnes skogsägareförening, som kunde anses nöjaktigt företräda
det enskilda skogsbruket därstädes, borde enligt utredningens mening
åt sådan förening uppdragas att utse åtminstone flertalet fullmäktige för
de enskilda skogsägarna. Hur stor anslutning en skogsägareförening skulle
behöva ha för att kunna godtagas som representativ för skogsägarna, torde
få avgöras från fall till fall. I regel syntes det dock böra fordras att föreningen
företrädde åtminstone omkring hälften av den skogsmark som icke
stode under allmän förvaltning och ej heller tillhörde träförädlingsindustrien.
Om undantagsvis en skogsägare, som stode utanför dessa föreningar
och ej heller kunde bli representerad bland de flottandes fullmäktige, ägde
skog av sådan omfattning att någon eller några av skogsägarnas fullmäktigplatser
skäligen kunde anses belöpa därpå, syntes han böra erhålla befogenhet
att själv utse det antal fullmäktige som motsvarade hans skogsinnehav.
Villkoret att skogsägareförening kunde anses nöjaktigt företräda
det enskilda skogsbruket inom flottledens tillförselområde, torde för närvarande
vara uppfyllt beträffande flertalet flottleder. För undantagsfallen
syntes den lämpligaste anordningen vara att även det enskilda skogsbrukets
fullmäktige — med undantag för sådana som enligt vad nyss anförts borde
få tillsättas av vissa skogsägare — utsåges av offentlig myndighet. De bästa
förutsättningarna att tillfredsställande fullgöra denna uppgift torde finnas
hos vederbörande länsstyrelse.
Vidkommande sättet för tillsättande av fullmäktiges ordförande torde
enligt utredningen som en konsekvens av att denne enligt förslaget skulle
vara det allmännas företrädare i flottledsförvaltningen följa, att han borde
Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1957
7
utses av offentlig myndighet och icke väljas av fullmäktige. Tillsättandet
borde uppdragas åt länsstyrelsen i det län där flottningsstyrelsen hade sitt
säte.
På flottningsfullmäktige borde i princip ankomma att utöva den beslutanderätt
i flottningsangelägenheter som nu tillkomme flottningsstämman.
I enlighet härmed borde fullmäktige på föreningens vägnar fatta beslut i
alla frågor, vilkas avgörande icke genom särskilda stadganden i flottningslagen
eller i föreningens reglemente överlämnats till annat föreningsorgan
(främst flottningsstyrelsen) eller till offentlig myndighet (vattendomstol
eller länsstyrelse).
Remissyttranden över 1950 års betänkande
Sedan betänkandet avgivits begärde Kungl. Maj :t yttrande från ett trettiotal
myndigheter. Vidare bereddes närmare ett sextiotal enskilda organisationer
tillfälle att yttra sig.
Av hörda myndigheter har tre vattendomstolar, domänstyrelsen, fiskeristyrelsen
samt elva länsstyrelser förklarat sig i huvudsak icke ha någon
erinran mot den del av utredningens förslag, varom nu är fråga. Skogsstyrelsen
har under hänvisning till sitt eget tidigare förslag begärt ny utredning.
Uttalanden i avstyrkande riktning har däremot gjorts av en vattendomstol
och kommerskollegium, vilka dock i andra hand förklarat att de icke
vill motsätta sig en eventuell påbyggnad av flottningsstämma, så att skogsägare
får en med de nuvarande flottande till röstetalet likvärdig representation.
Vidare har förslaget avstyrkts av kammarkollegiet, vattenfallsstyrelsen,
som ansett att man före ett ställningstagande borde allsidigt pröva flottningsintressets
förhållande till vattenkraftsintresset, samt fyra länsstyrelser.
Av inkomna yttranden från enskilda sammanslutningar har de flesta
varit avstyrkande. Några flottningsföreningar har dock velat ge skogsägarna
lika röstetal som de flottande inom ramen för den nuvarande organisationen.
Lantbruksorganisationerna, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund,
Landsorganisationen och Svenska fiskevårdsförbundet har tillstyrkt
utredningens förslag.
Enkel fråga
Som svar i första kammaren den 27 januari 1953 på cn enkel fråga av
herr Sten, varför förslag till ny flottningslagstiftning icke skulle avges det
året, svarade chefen för justitiedepartementet, att departementet icke haft
möjlighet på grund av andra angelägna lagstiftningsuppgifter.
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1957
Yttranden över motionerna
Skogsstyrelsen och domänstyrelsen, vilka visserligen i princip ställer sig
positiva till ökat inflytande från skogsägarnas sida, uttalar sig för att resultatet
måtte avvaktas av de olika utredningar, som f. n. pågår inom näringslivet
på områden i nära sammanhang med den i motionerna upptagna
frågan, bl. a. en undersökning av skogstransporterna i landets norra delar.
Skogsstyrelsen anför bl. a.:
Emellertid har skogsstyrelsen tidigare hävdat uppfattningen, att frågan
om flottningsväsendets lämpliga ordnande icke borde behandlas isolerat
utan i samband med en undersökning av skogsbrukets transportväsende i
stort. Resultaten av en sådan undersökning, varvid hänsyn tagits till samverkan
med eller övergång till andra transportsätt, skogskapitalets förändringar,
sjunknings- och torkningsproblem, vattenkraftsintresset kontra flottningsintresset
etc. kunde tänkas medföra yrkanden på väsentliga ändringar
i flottningsverksamhetens organisation och arbetssätt, vilka i sin tur måste
återverka på lagstiftningen. Att på en eller annan punkt ändra denna utan
hänsyn^ till den rationaliseringsprocess, som skogstransporterna måste
undergå, vore säkerligen att gå händelserna i förväg.
Da det numera förflutit så lång tid som elva år, sedan skogsstyrelsen
framlade sitt betänkande i ämnet och mer än sex år sedan förslag om revision
av flottningslagstiftningen färdigställdes, medan under tiden skogskapitalet
förändrats och transporttekniken starkt utvecklats, finner styrelsen
välbetänkt att resultatet av pågående utredningar avvaktas.
Även kammarkollegiet åberopar för en avvaktande hållning i frågan, att
hela flottningsväsendet f. n. undergår en förändring, främst genom att
motortransporterna börjat slå igenom inom skogsbruket. Ämbetsverket anför
bl. a. följande:
Den nuvarande flottningslagstiftningen lägger inga hinder i vägen för
den ekonomiskt betingade, nödvändiga avvecklingen av oekonomiska smärre
flottleder, medan det kan förmodas att större inflytande för skogsägarna
på flottledsförvaltningen i detta hänseende kan medföra svårigheter. Vattendragens
utbyggnad för vattenkraftändamål påverkar flottningsarbetet och
flottningskostnaderna. De största svårigheterna och kostnaderna synas i
framtiden komma att sammanhänga med virkesavläggningen, medan"framflottningen
underlättas.
Kammarkollegiet intar jämväl i övrigt en kritisk inställning till motionerna
och förklarar det icke vara praktiskt att företaga en översyn av flottningslagstiftningen
för att tillgodose endast de av motionärerna framförda
önskemålen, när förslag till ny flottningslagstiftning föreligger, omfattande
icke blott flottningsorganisationen utan även ändringar såväl beträffande
de myndigheter, som har till uppgift att handlägga flottleds- och flottnings
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1957
9
ärenden, som ock i fråga om flottningskostnadernas fördelning. Med hänsyn
härtill synes det kammarkollegiet ägnat att vålla svårigheter, därest
omläggningen av flottningsorganisationen skulle begränsas att avse endast
ett tillgodoseende av motionärernas önskemål.
Om behövligheten av en ny flottningsorganisation yttrar ämbetsverket:
Såvitt kollegiet har sig bekant fungerar den nuvarande ordningen i huvudsak
tillfredsställande. Skogsägarnas inflytande på flottningen har vidgats
genom att skogsägarna genom sina föreningar alltmera själva flotta eller
genom att skogsägarna ändock fått representation i flottningsföreningarnas
styrelser. Kollegiet har för sin del tidigare uttalat den uppfattningen, att ett
införande av skogsägarrepresentation i flottningsföreningarnas styrelser
borde vara tillräckligt för att tillgodose skogsägarnas intressen och att omorganisationen
i övrigt vore obehövlig.
Liknande synpunkter framföres av Skogsindustriernas samarbetsutskott.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län avstyrker motionerna under hänvisning
till sitt yttrande år 1951 över flottningsutredningens förslag. Dess
huvudsakliga invändning då var, att den föreslagna organisationsformen
icke skapar rättvisa mellan de olika intressegrupperna, samtidigt som den
medför en onödig komplicering av förvaltningsapparaten. Länsstyrelsen anförde
fortsättningsvis i 1951 års yttrande:
Enligt länsstyrelsens uppfattning skulle skogsägarnas berättigade intressen
av ökat medinflytande på flottledernas förvaltning väsentligt enklare
och med större rättvisa i avvägningen kunna ordnas inom ramen för
nuvarande organisation så att skogsägareföreningarna — oavsett om de
själva flotta sina virkespartier fram till skiljestället eller sälja dem på rot
eller vid avläggningsstället — berättigades att deltaga i flottningsstämman
med rösträtt för hela den flottgodsmängd, som genom dem tillföres flottleden.
En sådan anordning skulle icke kräva vare sig några större ändringar
i flottningslagen eller några praktiska svårigheter i tillämpningen.
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund tillstyrker de i motionerna
föreslagna ändringarna.
Landsorganisationen, som ifrågasätter huruvida icke även flottningsarbetarna
bör ingå i den av flottningsutredningen föreslagna fullmäktigrepresentationen,
anser att de remitterade motionerna icke bör föranleda någon
riksdagens åtgärd men att lagstiftningsfrågan i sin helhet bör upptas
till omprövning på grundval av flottningsutredningens förslag och däröver
avgiva remissyttranden.
Utskottet
Enligt motionärernas mening är det icke tillfredsställande att, som f. n.
är förhållandet, medlemskap i flottningsförening endast tillkommer de
flottande, varigenom beslutanderätten inom flottningsföreningarna till stor
Bihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 3 avd. Nr 12
10 Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1957
del kommer att ligga hos träförädlingsindustrien. Motionärerna anser att
beslutanderätten i stället bör fördelas lika mellan skogsägare och sådana
flottande som icke utövar inflytande i egenskap av skogsägare. Av motionärernas
motivering synes framgå att de syftar till en fördelning i huvudsaklig
överensstämmelse med de grundsatser, som framlagts år 1950 i flottningsutredningens
betänkande.
Betänkandet innehåller emellertid förslag även i en del andra avseenden,
främst i fråga om överflyttande till annan myndighet av vissa flottningsärenden
samt om ändrade grunder för flottningskostnadernas fördelning.
Som flera remissorgan uttalat är det icke lämpligt att nu bryta ut spörsmålet
om flottningens organisation ur sitt sammanhang med övriga delar av
flottningslagstiftningen. Utskottet anser det därför ej böra ifrågakomma
att ändra flottningslagstiftningen blott i de hänseenden som begärts i motionerna.
Problemet om flottningsväsendets lämpliga ordnande får icke ses isolerat
utan måste i stället behandlas i samordning med andra frågor om tillgodogörande
av vatten, bl. a. med beaktande av vattenkraftens och vattenvårdens
intressen. Därtill kommer att skogsbrukets transportväsende f. n. befinner
sig i särskilt snabb utveckling, varom f. ö. en utredning just pågår
inom näringslivet under samverkan med flottningsföreningar, forskningsinstitutioner
och representanter för praktiskt skogsbruk. Som skogsstyrelsen
framhållit i sitt yttrande kan resultatet av en undersökning om skogsbrukets
transportförhållanden — varvid hänsyn tagits till samverkan med
eller övergång till andra transportsätt, skogskapitalets förändringar, sjunknings-
och torkningsproblem, vattenkraftsintresset kontra flottningsintresset
etc. — tänkas medföra yrkanden på väsentliga ändringar i flottningsverksamhetens
organisation och arbetssätt, vilka i sin tur måste återverka
på lagstiftningen.
Att nu ändra flottningslagstiftningen utan en klar överblick över de senaste
årens stora förändringar inom skogsdriften och sammanhanget mellan
de olika intressen, som nära berör varandra vid tillgodogörandet av våra
rinnande vatten, torde icke vara välbetänkt. Utskottet anser därför att den
snabbt pågående utvecklingen bör avvaktas till en tid och den av motionärerna
väckta frågan därefter prövas på nytt, inordnad i sitt större sammanhang
med hela frågan om bästa sättet att utnyttja våra vattendrag.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motioner 1:224 och 11:266 icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 19 mars 1957
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD
11
Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1957
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Axel Jansson, Göran
Karlsson, Georg Carlsson*, Ebbe Ohlsson, Kristiansson och fru Nilsson;
från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, von Seth,
Eriksson i Sandby*, Johnsson i Kastanjegården, Persson i Tandö, Jansson
i Benestad och Hamrin i Kalmar.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1957
•70421