Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1957
1
Sr 1
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till förordning om ändrad lijdelse av 10 § 2 mom.
folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469).
Genom en den 10 januari 1957 dagtecknad proposition, nr 31, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen hilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat
förslag till
förordning om ändrad lydelse av 10 § 2 mom. folkbokföringsförordningen
den 28 juni 1946 (nr 469)
Härigenom förordnas, att 10 § 2 mom. folkbokföringsförordningen den
28 juni 19461 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
10
Gällande lydelse:
2 mom. I varje ---------
Avgångsregistret skall vart tionde
år, eller om med hänsyn till församlingens
storlek eller befolkningens
rörlighet så erfordras, oftare genom
pastors försorg avskrivas i en avgångslängd,
varav ett av pastor
bestyrkt exemplar skall för arkivering
tillställas vederbörande landsarkiv.
Avskrivna kort skola förstöras.
§-
Föreslagen lydelse:
------- i 27 § förmäles.
Avgångsregistret skall genom pastors
försorg avskrivas i en a vgångslängd.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1957.
Beträffande de skäl som anförts till stöd för det genom propositionen
framlagda förslaget får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas
i det följande, hänvisa till propositionen.
1 Senaste lydelse av 10 § 2 mom. se 1952: 336.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. Sand. Nr 1
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1957
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att föreskriften om skyldighet för pastor att
tillställa landsarkiv ett bestyrkt exemplar av avgångslängden skall upphävas.
I anslutning därtill föreslås även att i folkbokföringsförordningen
meddelade bestämmelser rörande bl. a. den tid, inom vilken avgångslängd
skall upprättas, skall utgå ur förordningen. Erforderliga föreskrifter skall i
stället utfärdas i administrativ ordning.
Gällande bestämmelser m. m.
I 10 § 2 mom. folkbokföringsförordningen stadgas bl. a., alt i varje församling
skall föras ett avgångsregister. Detta register består enligt 31 §
1 mom. kyrkobokföringskungörelsen den 30 december 1946 (nr 801) av
avtryckskort för dem som utflyttat till annan församling, utvandrat, avlidit
eller överförts till boken över obefintliga.
Avgångsregistret skall enligt 10 § 2 mom. andra stycket folkbokföringsförordningen
vart tionde år, eller om med hänsyn till församlingens storlek
eller befolkningens rörlighet så erfordras, oftare genom pastors försorg avskrivas
i en avgångslängd. Ett bestyrkt exemplar av denna längd skall för
arkivering tillställas vederbörande landsarkiv. Avskrivna kort skall förstöras.
32 § kyrkobokföringskungörelsen upptager vissa föreskrifter om vad avgångslängd
skall innehålla. Formulär till avgångslängd fastställes av riksbyrån
för folkbokföringen med stöd av 69 § kyrkobokföringskungörelsen.
Sedan statistiska centralbyrån i skrivelse den 6 april 1954 hemställt om
riksarkivets yttrande rörande fråga om formulär till avgångslängd, har
landsarkivarien i Uppsala, Sten Engström, i ett den 15 april 1954 dagtecknat,
till riksarkivet ställt yttrande i frågan uttalat bl. a., att någon omskrivning
av avgångsregister till avgångslängd inte borde komma till stånd innan
innebörden av gällande bestämmelser blivit klarlagd. I yttrandet framhålles,
att den åsyftade bestämmelsen, tagen strängt efter ordalydelsen, visserligen
inte behövde tolkas så att ett av exemplaren omedelbart skulle överlämnas
till landsarkivet. Den utsäger, att ett av pastor bestyrkt exemplar av avgångslängden
skall tillställas vederbörande landsarkiv, men den säger inte,
att detta skall ske omedelbart efter utskrivningen. Bestämmelsen lade således
rent formellt intet hinder i vägen för att längden bleve utskriven i detta
enda exemplar, vilket skulle behållas av pastorsämbetet till dess det i vanlig
ordning, d. v. s. normalt efter 100 år, skulle inlevereras till landsarkivet.
Bortsett från att en sådan tolkning inte vore genomförbar i fråga om de
pastorsämbeten som är dispenserade från leverans till landsarkiv (inom
Uppsala landsarkivdistrikt omkring fyrtio), vore det dock klart, att tolkningen
inte stode i överensstämmelse med lagstiftarens mening. Så fattat, och
såsom innebärande, att det ena exemplaret omedelbart skall överlämnas till
Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1957 3
landsarkiv, vore likväl stadgandet enbart olyckligt. Landsarkivarien anför
vidare.
För forskningen kominer detta exemplar icke till någon nämnvärd nytta,
förrän församlingsböckerna för samma tid i vanlig ordning avlämnats till
landsarkiven; utan tillgång till dem blir nämligen avgångslängden blott ett
hjälpmedel att följa en persons flyttningar framåt i tiden — som sådant
utmärkt — men värdelös för sådant sökande bakåt i tiden som tillhör alla
större person- och släkthistoriska forskningsuppgifter. Ytterligare kommer
användningen av exemplaret i fråga att begränsas därav, att allmänheten
för lång tid framåt kommer att söka de upplysningar, det kunde ge, hos
pastorsämbetena. I den mån åter som församlingsböckerna inlevereras, blir
exemplaret överflödigt genom att det andra exemplaret likaledes inlevereras
i ungefärligen samma ordning. Det förra kommer sålunda i stort sett att för
all framtid endast upptaga utrymme i onödan. Viktigare är likväl, som jag
ser saken, att hela tanken att förse landsarkiven med ett enkom för deras
räkning förfärdigat exemplar är främmande icke blott för nutida syn på
arkivväsendet över huvud utan också med landsarkivinstruktionens definition
av landsarkivens uppgift: att mottaga pastorsämbetens och andra ifrågakommande
lokalmyndigheters arkivalier, d. v. s. deras organiskt tillkomna
tjänstehandlingar, icke att insamla allsköns upplysningsmaterial
för vare sig personhistorisk eller annan forskning.
I och för sig vore intet att invända mot att avgångslängden utskrives i
två exemplar, om blott intet av dessa avlämnas till landsarkiv förrän efter
vanlig leveransfrist; i så fall vore det möjligt att tillgodose ett från vissa håll
uttalat önskemål, att ett exemplar finge för all framtid behållas av pastorsämbetena.
Riksarkivet anluter sig i sitt den 23 april 1954 dagtecknade yttrande till
statistiska centralbyrån till de av landsarkivarien i Uppsala anförda synpunkterna.
Statistiska centralbyrån framhåller i skrivelse till Kungl. Maj :t den 24
mars 1956 att man vid tolkningen av nu gällande stadgande torde få utgå
från att det vore meningen att avgångslängden skall upprättas i mer än ett
exemplar.
Centralbyrån hemställer att 10 § 2 mom. andra stycket folkbokföringsförordningen
måtte ändras eller, om det där behandlade ämnet ansåges böra
regleras genom föreskrifter givna i administrativ ordning, upphävas, och att
i stället meddelades sådana bestämmelser, att avgångslängd behövde upprättas
endast i ett exemplar, vilket skall avlämnas till landsarkiv efter vanlig
leveransfrist. I samband därmed syntes, uttalar centralbyrån, gallringsföreskriften,
att avskrivna kort skall förstöras, lämpligen kunna få den formuleringen,
att avskrivna kort må förstöras.
Departementschefen
Statistiska centralbyrån bar i sin skrivelse föreslagit att avgångslängd
skall upprättas i allenast ett exemplar och har ifrågasatt, huruvida inte
frågan om avgångsregistrens avskrivande i avgångslängd kan regleras genom
i administrativ ordning utfärdade föreskrifter.
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1957
Vad först beträffar frågan huruvida en särskild avskrift skall göras av
avgångslängden för att omedelbart tillställas vederbörande landsarkiv, anser
jag att så inte bör ske. Längderna saknar uppenbarligen — intill dess kyrkoböckerna
för den tidsperiod avgångslängderna omfattar blivit inlevererade
till landsarkiven — betydelse för dessa. Avgångslängd bör alltså även enligt
min mening upprättas i allenast ett exemplar, vilket skall förvaras i församlingen
till dess det i förekommande fall skall, jämte kyrkoböckerna, inlevereras
till vederbörande landsarkiv. Jag vill i delta sammanhang erinra
om att, för den händelse pastor skulle finna det behövligt för församlingsarbetet
eller kyrkobokföringen att för all framtid ha tillgång till en avgångslängd,
10 § 3 mom. folkbokföringsförordningen bereder möjlighet att göra
en avskrift av längden.
Vad åter beträffar frågan om att ur förordningen utmönstra övriga i
10 § 2 mom. meddelade bestämmelser, anser jag i likhet med statistiska
centralbyrån att i administrativ ordning bör regleras hur ofta avgångsregistret
skall avskrivas och hur det skall förfaras med avskrivna kort. Däremot bör
i förordningen alltjämt stadgas skyldighet för pastor att låta avskriva registret
i en avgångslängd.
Utskottet
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen
framlagda förslaget och får därför hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 6 februari 1957
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Hermansson, Göran
Karlsson, Georg Carlsson, Ebbe Ohlsson, Kristiansson och Knut Johansson*;
från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp*, Eriksson i
Sandby, fru Torbrink, herrar Hansson, Carlsson i Stockholm, Munktell* och
Hamrin i Kalmar.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
570152 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag