Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1957

1

Nr 6

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändringar i
familjebidrag sfär ordning en m. m.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft åtta
inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen

dels de likalydande motionerna nr 15 i första kammaren av herrar Andersson,
Torsten, och Johansson, Theodor, samt nr 17 i andra kammaren av
herr Jansson i Aspeboda m. fl.,

dels de likalydande motionerna nr 86 i första kammaren av fru Wallentheim
m. fl. samt nr 103 i andra kammaren av fru Thorsson m. fl.,

dels de likalydande motionerna nr 141 i första kammaren av herrar
Johansson, Theodor, och Karlsson, Fritiof, samt nr 179 i andra kammaren
av herr Svensson i Stenkyrka m. fl.,

dels ock de likalydande motionerna nr 324 i första kammaren av
herr Bengtson m. fl. samt nr 476 i andra kammaren av herr Dahlén.

I motionerna I: 15 och II: 17 hemställes, »att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om så skyndsam prövning av frågan
om familjebidrag till jordbrukare och andra egna företagare, att förslag
kan föreläggas 1957 års höstriksdag».

I motionerna 1:86 och II: 103 hemställes, »att riksdagen måtte hos
Kungl. Maj :t hemställa att förslag till höjning av familjepenningbeloppen
enligt gällande familjebidragsförordning ävensom förslag till de ändringar
i familjebidragsförfatlningarna, som i övrigt må anses betingade av ekonomisk
omtanke om de inkallades familjer, förelägges 1958 års riksdag».

I motionerna 1: 141 och II: 179 hemställes, »att riksdagen måtte besluta,
att familjebidragsförordningen den 29 mars 1946 (nr 99), §§ 14 och 15,
må få följande lydelse med giltighet från den 1 juli 1957:

§ 14-

4 mom. Bidrag må utgå med högst tjugofem kronor för dag. Vid bestämmande
---arbetskraftens avlönande.

1—343 67 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 2 avd. Nr 6

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 är 1957

§ 15.

Därest hinder--— -— (tjänstgöring i en följd).

Näringsbidrag enligt denna paragraf må beviljas med högst tvåhundrafemtio
kronor för månad».

I motionerna I: 32b och II: b76 hemställes, att riksdagen måtte antaga
följande förslag till ändring av 6 § familjebidragsförordningen att gälla
från och med den 1 april 1957.

FÖRSLAG

till

förordning om ändring av 6 § familjebidragsförordningen
den 29 mars 1946 (nr 99)

Gällande lydelse:

6 §.

Familj epenning utgår--—

för dag:

1) För hustru--— 16 år... 5:50

2) För annan----under 1) 3:30

3) För annan---under 1) 2:20

När synnerliga skäl därtill äro

må efter särskilt medgivande, enligt
vad i 39 § stadgas, familjepenning
för värnpliktigs moder, som
förestår hans hem, utgå med högst
5 kronor 50 öre för dag, oaktat den
värnpliktige icke har hemmavarande
familjemedlemmar under
16 år.

Föreslagen lydelse:

6 §•

Familj epenning utgår---

för dag:

1) För hustru---16 år. ..6:—

2) För annan---under 1) 3:60

3) För annan---under 1) 2:b0

När synnerliga skäl därtill äro

må efter särskilt medgivande, enligt
vad i 39 § stadgas, familj epenning
för värnpliktigs moder, som
förestår hans hem, utgå med högst
6 kronor för dag, oaktat den värnpliktige
icke har hemmavarande
familjemedlem under 16 år.

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden
får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna I: 15, I: 86, II: 179 och I: 324.

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1957

Inledning

Enligt såväl den numera upphävda 1942 års krigsfamiljebidragsförordning
(SFS 1942:521) som 1946 års familjebidragsförordning i dess ursprungliga
lydelse utgick familjepenning med högst de belopp för dag som
framgår av följande tablå.

1

2

3

För hustru och frånskild
hustru ävensom — därest

Ortsgrupp

värnpliktig icke samman-lever med hustru eller
hustrun, med vilken han
sammanlever, är arbets-oförmögen — för annan
familjemedlem, som före-står hemmet åt värnpliktig
med hemmavarande fa-

För annan
familje-medlem
över 16 år
än som avses
i kol. 1

För annan
familje-medlem
under 16 år
än som avses
i kol. 1

miljemedlem under 16 år

kronor

kronor

kronor

I..........

2: 75

1:40

1:10

II.........

3: —

1:65

1:20

III........

3:25

1:90

1:30

Dyrortsgrupperingen har sedermera upphävts, och familjepenningens
maximibelopp har höjts ett flertal gånger med hänsyn till livsmedelskostnadernas
stegring, senast fr. o. m. den 1 mars 1956 till 5: 50, 3: 30 respektive
2: 20 kronor.

De grundläggande bestämmelserna om näringsbidrag återfinnes i 14 och
15 §§ familjebidragsförordningen. Enligt 14 § må värnpliktig, som driver
näring eller rörelse, i stället för familjepenning och bostadsbidrag erhålla
näringsbidrag till bestridande av avlöningskostnader, som uppkommer till
följd av att särskild arbetskraft måste anlitas för att under den värnpliktiges
tjänstgöring helt eller delvis ersätta honom. Bidrag må utgå med högst
15 kronor för dag. Vid bestämmande av bidragets storlek skall hänsyn tagas
till det genomsnittliga normala driftsöverskott företaget kan beräknas
lämna under den värnpliktiges tjänstgöring och dennes möjligheter att av
inkomsterna från företaget bidraga till den anlitade arbetskraftens avlönande.
Enligt 15 § kan då synnerliga skäl föreligger och hinder möter mot
näringens eller rörelsens fortsatta bedrivande under den värnpliktiges
tjänstgöring men förutsättningar finns för näringens eller rörelsens återupptagande
efter tjänstgöringens slut, särskilt bidrag beviljas för bestridande
under tjänstgöringen av utgifter, som prövas nödvändiga för att
näringen eller rörelsen skall kunna av den värnpliktige återupptagas efter
tjänstgöringens slut. Dylikt bidrag må beviljas med högst 150 kronor för
månad.

Nuvarande bestämmelser om maximibelopp för näringsbidrag har gällt

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1957

sedan den 1 april 1951. Enligt den ursprungliga lydelsen av 1946 års familjebidragsförordning
— och motsvarande gällde enligt 1942 års krigsfamiljebidragsförordning
— utgjorde de i 14 och 15 §§ stadgade högsta bidragsbeloppen
10 respektive 100 kronor.

1954 års värnpliktsavlöningsutredning

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 december 1954 har chefen
för försvarsdepartementet tillkallat särskilda sakkunniga att verkställa
utredning rörande ekonomiska och sociala förmåner till värnpliktiga m. m.
Av direktiven för utredningen framgår att det bl. a. skall ankomma på de
sakkunniga att verkställa en allmän översyn av värnpliktsavlöningskungörelsens
bestämmelser om de personliga förmåner som skall tillkomma de
värnpliktiga m. fl., att föranstalta om utredning beträffande de åtgärder av
social och ekonomisk natur för de inkallade och deras anhöriga som kan
bli erforderliga i ett krigsläge samt att företaga en allmän översyn av de
nuvarande familjebidragsbestämmelserna med hänsyn till deras ändamålsenlighet
under fred och beredskapstillstånd.

Av årets riksdagsberättelse framgår att utredningen räknar med att i
vissa avsnitt av sitt uppdrag kunna framlägga förslag under år 1957.

Familjepenningen inför 1956 års riksdag

I proposition nr 34 till 1956 års riksdag med förslag till förordning om
ändring av 6 § familjebidragsförordningen anförde föredragande departementschefen,
statsrådet Torsten Nilsson, bl. a.:

Familjepenningens maximibelopp har höjts under ettvart av åren 1950
—1953. Höjningarna har varje gång motiverats med stegringen av livsmedelskostnaderna.

Den senaste regleringen av maximibeloppen skedde på grundval av livsmedelskostnadsindex
för september 1952, vilket utgjorde 252 enheter. Detta
motsvaras i nuvarande konsumentprisindex av ett indextal för livsmedel
av 139. Försvarets socialbyrå föreslår nu att maximibeloppen uppräknas
med hänsyn till de prisstegringar på livsmedel, som inträffat efter angivna
tidpunkt. Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga
remissmyndigheter.

Socialbyrån har vidare som sin mening uttalat, att familjepenningens
maximibelopp är i behov av en genomgripande revidering, som tager hänsyn
icke blott till fördyrningen av levnadskostnaderna utan även till de
genomförda standardförbättringarna på andra samhällsområden. Med hänsyn
till pågående utredning rörande de värnpliktigas ekonomiska och sociala
förmåner anser sig byrån dock icke böra nu föreslå en så vittgående revidering
av maximibeloppen.

Den av mig år 1954, med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande, tillkallade
utredningen rörande ekonomiska och sociala förmåner till värnpliktiga
in. in. (1954 års värnpliktavlöningsulredning) har i uppdrag bland
annat att företaga en allmän översyn av de nuvarande familjebidragsbestämmelserna.
Med hänsyn härtill är jag icke nu beredd att föreslå andra

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1957

5

ändringar i familjepenningens maximibelopp än som föranledes av de sedan
september 1952 höjda livsmedelspriserna.

Det senast framräknade indextalet för livsmedel, avseende november
1955, utgör 151.---

Höjningen av livsmedelskostnadsindex från 139 till 151 innebär en ökning
med omkring 8,6 %. Om de nu gällande maximibeloppen för familjebidrag
höjes i motsvarande mån erhålles beloppen 5:43, 3:26 och 2:17
kronor. Av praktiska skäl bör angivna belopp emellertid lämpligen avrundas
uppåt till 5:50, 3:30 och 2: 20 kronor. Härigenom vinnes även att utrymme
erhålles för en eventuellt uppkommande mindre prisstegring på
livsmedel utöver läget i november 1955. Jag föreslår alltså, att familjepenningens
maximibelopp höjes till respektive 5:50, 3:30 och 2:20 kronor.
Höjningen utgör 10 %.

Andra lagutskottet, som hade inhämtat att livsmedelskostnadsindex för
december 1956 utgjorde 152 enheter, hemställde (utlåtande nr 1 år 1956) om
riksdagens bifall till propositionen.

Riksdagen beslöt i enligt med utskottets hemställan.

Framställning av försvarets socialbyrå om ytterligare höjning
av familjepenningen in. m.

Försvarets socialbyrå, som är tillsynsmyndighet med avseende å familjebidragsförordningens
tillämpning, hemställde i underdånig skrivelse den
16 oktober 1956, att förslag måtte föreläggas 1957 års riksdag om ytterligare
höjning av maximibeloppen för familjepenningen och om höjning av
de enligt familjebidragsförordningen utgående begravningsbidragen samt
att bestämmelserna om s. k. normerad behovsprövning måtte ändras i visst
avseende.

I skrivelsen anförde byrån bl. a., att fortsatt anpassning av familjepenningens
maximibelopp till livsmedelspriserna skulle vid den vanligast förekommande
familjebildningen vid första tjänstgöring, nämligen hustru och
ett minderårigt barn, medföra en ekonomisk förbättring med endast fyra
kronor 20 öre för månad, därvid beräkningen grundats på livsmedelskostnadsindex
för augusti 1956, som utgjorde 155 enheter, efter att närmast
föregående månader ha utgjort 155, 156 respektive 156. För att, intill dess
1954 års värnpliktsavlöningsutredning kan ha närmare behandlat spörsmålet
om en verklig revidering av familjepenningbeloppen, åstadkomma
ett mera tillfredsställande försörjningsläge för de inkallades familjer, heter
det vidare i skrivelsen, synes det socialbyrån angeläget att — med frångående
av den hittills tillämpade metoden för framräkning av familjepenningens
maximibelopp ■— vidtaga en något större förbättring av familjepenningbeloppen.
Härvid borde dock viss försiktighet iakttagas i syfte att
icke föregripa värnpliktsavlöningsutredningen. Byrån föreslog en höjning
med i runt tal nio procent, vilket vid förenämnda familjebildning skulle
medföra eu inkomstökning med 21 kronor för månad. Maximibeloppen

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1957

skulle efter höjningen komma att utgå med respektive 6 kronor, 3 kronor
60 öre och 2 kronor 40 öre för de skilda grupper av familjemedlemmar som
anges i 6 § familjebidragsförordningen.

Över socialbyråns förslag avgavs efter remiss yttranden av överbefälhavaren,
försvarets civilförvaltning, försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd,
socialstyrelsen, statskontoret, länsstyrelserna i Södermanlands,
Östergötlands, Jönköpings, Malmöhus, Värmlands och Västerbottens
län, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund samt
1954- års värnpliktsavlöningsutredning. Därvid tillstyrkte samtliga remissmyndigheter
utom statskontoret och värnpliktsavlöningsutredningen socialbyråns
förslag eller lämnade detsamma utan erinran, frånsett att länsstyrelsen
i Jönköpings län i fråga om reglerna för normerad behovsprövning
uttalade avvikande mening i visst hänseende. Flera remissmyndigheter ansåg
därjämte, att jämväl maximibeloppen för det enligt familjebidragsförordningen
utgående näringsbidraget borde höjas. På grund av den inom
värnpliktsavlöningsutredningen pågående översynen av familj ebidragsförfattningarna
avstyrkte statskontoret socialbyråns förslag till alla delar.
Av samma skäl avstyrkte värnpliktsavlöningsutredningen förslaget, såvitt
rörde den s. k. normerade behovsprövningen, och ställde sig tveksam till
förslaget om höjning av familjepenningens maximibelopp, ehuru utredningen
likväl icke ville motsätta sig bifall till socialbyråns förslag i denna del.
Utredningen tillstyrkte förslaget om höjning av begravningsbidragen. Däremot
förklarade utredningen, att den med hänsyn till näringsbidragets
ställning i det nuvarande bidragssystemet icke kunde ansluta sig till de förslag
om höjning av detta bidrags maximibelopp, som framförts i vissa av
de över den remitterade framställningen avgivna utlåtandena.

Föredragande departementschefen, statsrådet Torsten Nilsson, anför i
årets statsverksproposition (bilaga 6, fjärde huvudtiteln, Armén: Familjebidrag)
i anledning av socialbyråns förslag följande:

Det förslag av försvarets socialbyrå, som nu redovisats, avser ändring
av familjebidragsförfattningarna i tre skilda avseenden, nämligen dels höjning
av maximibeloppen för familjepenningen, dels höjning av begravningsbidragen,
dels ock höjning av det s. k. avdragsfria beloppet av hustrus
arbetsinkomst. Samtliga föreslagna författningsändringar kommer att medföra
kostnadsökningar för statsverket, men dessa torde i fråga om de båda
sistnämnda åtgärderna vara av ringa betydelse. Föreslagen höjning av familj
epenningens maximibelopp kommer däremot att medföra en merkostnad
av 1 800 000 kronor för år enligt socialbyråns beräkningar. Som motiv
för uppräkning av nämnda maximibelopp åberopar socialbyrån främst den
allmänna standardhöjningen inom landet. Ehuru det i och för sig kunde vara
önskvärt att en standardhöjning möjliggjordes även inom förevarande
område, kan jag emellertid för egen del icke tillstyrka att någon höjning av
familjepenningbeloppen nu genomföres, då utrymme för kostnadsökningarna
icke finnes inom den begränsade ramen för försvarsutgifterna under
nästa budgetår. Då socialbyråns förslag i övrigt rör frågor, som utan större

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 är 1957

7

olägenhet torde kunna anstå för att upptagas till övervägande samtidigt med
resultatet av den inom värnpliktsavlöningsutredningen pågående översynen
av familj ebidragsbestämmelserna, är jag icke heller beredd att nu tillstyrka
förslaget i dessa delar. Prövningen av de förslag i andra avseende än de nu
berörda, som framförts av vissa remissmyndigheter, torde likaledes böra
anstå i avvaktan på nämnda utredningsresultat.

Motionerna

I motionerna I: 15 och II: 17 lämnas till en början en redogörelse för
frågan efter vilka grunder och på vilket sätt staten skall lämna ekonomiskt
bistånd till de värnpliktiga och deras familjer under inkallelser. Därefter
lämnas en närmare redogörelse för den enligt det nuvarande familjebidragssystemet
tillämpade behovsprövningen av familjebidragen, varefter motionärerna
anför:

Behovsprövningen vållar stor orättvisa bland de värnpliktiga tillhörande
skilda yrkesgrupper. Jordbrukare blir sålunda ofta sämre ställda i familjebidragshänseende
än andra yrkesgrupper. Utformningen av de nu gällande
familjebidragsförfattningarna och den praxis beträffande tillämpningen
av dessa författningar, som utbildat sig i de olika kommunerna och
länen, medför vidare att bidrag fastställes olika i skilda delar av landet
även då det gäller näringsidkare inbördes. Det måste därför vara ett starkt
önskemål att snarast genom ändrade bestämmelser i möjligaste mån reducera
dessa variationer i de bidrag, som beviljas de värnpliktiga.----

Eftersom repetitionsövningarna, vilka av ekonomiska skäl ansetts böra inställas
under innevarande budgetår, i enlighet med statsmakternas uttalanden
nu bör återupptagas i full utsträckning nästa budgetår, är det synnerligen
angeläget, att översynen av familjebidragssystemet snarast verkställes
och slutföres. Härför talar även den skärpning av det utrikespolitiska
läget, som under den senaste tiden ägt rum. Då jordbrukare och andra egna
företagare, såsom ovan anförts, enligt gällande familjebidragsbestämmelser
ofta blir sämre ställda än andra yrkesgrupper, är det särskilt angeläget, att
denna fråga snarast bringas till en tillfredsställande lösning. Lämpligast
bör detta ske genom att under den pågående värnpliktsavlöningsutredningen
frågan om familjebidrag till jordbrukare och andra företagare utbrytes
och skyndsamt prövas. Ett delbetänkande bör då kunna framläggas i så
god tid, att förslag till frågans lösning kan föreläggas redan innevarande
års höstriksdag.

I motionerna I: 86 och II: 108 omnämnes försvarets socialbyrås ovan berörda
framställning, varefter motionärerna anför bl. a.:

Vad som enligt vår uppfattning faller i blickpunkten vid en bedömning
av angelägenhetsgraden av att familjepenningbeloppen höjes är mindre de
inkallades ekonomiska förhållanden under fullgörandet av relativt kortvariga
repetitionsövningar än mera motsvarande förhållanden under fullgörandet
av den som regel nära ell-åriga första tjänstgöringen. I större utsträckning
än som måhända allmänt anses vara fallet är dessa inkallade
försörjningsskyldiga mot hustru och barn. Det rör sig här om unga äktenskap,
vilka ingålls under en ofta i och för sig besvärlig ekonomisk situation.
Denna förbättras icke av alt hustrun nödgas svara för praktiskt taget samt -

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1957

liga i hemmet vanliga utgifter under den långa tid, som mannen kort efter
äktenskapets ingående har att fullgöra första tjänstgöring, och härför har
tillgång endast till familjebidraget. Detta täcker i normalfallet den faktiska
bostadskostnaden men ger därutöver för hustru och ett barn med nuvarande
familjepenningbelopp ett månatligt bidrag om endast 231 kronor. Att
detta måste innebära en allvarlig påfrestning för kontrahenterna i dessa
äktenskap synes ställt utom varje tvivel. Det synes kunna ifrågasättas, huruvida
så snävt tillmätta bidrag för närmast stående familjemedlemmar till
de tvångsvis inkallade värnpliktiga står i överensstämmelse med målsättningen
för familjepolitiken i vårt land. Det kan också ifrågasättas, huruvida
icke den enskildes vilja att göra effektivaste möjliga insats under sin värnpliktstjänstgöring
skulle i positiv riktning starkt påverkas av vetskapen
om att utgående familjebidrag bättre än för närvarande beaktar familjemedlemmarnas
verkliga behov.

I motionerna I: lil och II: 179 anföres bl. a.:

Sedan 1951, då gällande maximibelopp för näringsbidragen fastställdes,
har en avsevärd ökning av avlöningskostnaderna ägt rum. Den genomsnittliga
lantarbetarlönen utgjorde 1951 2 kronor 17 öre i timmen och kan för
år 1956 beräknas till 3 kronor 42 öre i timmen. Medellönen för rättare inom
jordbruket har från 1951 till 1956 ökats från 2 kronor 45 öre till 3 kronor
83 öre per timme, därav för ladugårdsförmän från 2 kronor 55 öre till 3
kronor 99 öre per timme. Jordbrukslönerna har alliså under ifrågavarande
tid stigit med i genomsnitt 57 procent. Den genomsnittliga industriarbetarlönen
var år 1951 3 kronor 30 öre i timmen och år 1956 5 kronor 5 öre, en
ökning med cirka 53 procent. För förmän och verkmästare inom den egentliga
industrien var den genomsnittliga månadslönen år 1951 841 kronor och
år 1956 1 219 kronor, en ökning med cirka 45 procent.

Då värnpliktiga närings- eller rörelseidkare vid militärtjänstgöring nu
åsamkas betydligt högre kostnader för avlöning av ersättare än vid den
tidpunkt, då gällande bestämmelser om näringsbidragens maximibelopp
fastställdes, synes det oss angeläget, att maximibeloppen höjes, om näringsbidragen
skall kunna fylla sin uppgift på sätt som avsetts. I nuvarande utrikespolitiska
läge måste vi räkna med en utveckling, som nödvändiggör
inkallelser i betydande omfattning. Nödvändigt är därför att höjningen snarast
möjligt genomföres.

I motionerna I: 32A och II: 176 anknyter motionärerna till det tidigare
berörda förslaget av försvarets socialbyrå om höjning av familjepenningens
maximibelopp. Efter att ha framhållit, att den kostnadsökning som skulle
bli en följd av förslagets genomförande skulle motsvara mindre än 1 promille
av fjärde huvudtitelns slutsumma, yttrar motionärerna vidare, att
anledning självfallet föreligger att så långt möjligt söka minska statsutgifterna
och att därvid åstadkomma en rättvis avvägning av olika behov. Fråga
är emellertid, fortsätter motionärerna, om icke behovet av en förhöjning av
familjepenningbeloppen numera framträder med sådan styrka att behovet
bör tillgodoses även om detta skulle nödgas ske på bekostnad av andra angelägna
behov. Efter att därefter ha anfört vissa synpunkter beträffande förhållandena
för vissa näringsidkare anför motionärerna bl. a.:

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 är 1957

9

Även om såsom av det föregående framgått en höjning också av nu
i frågakommande näringsbidrag enligt familj ebidragsförordningen hade
varit i hög grad önskvärd, torde med hänsyn till pågående utredning denna
fråga, som heller icke upptagits i socialbyråns framställning, böra skjutas
på framtiden. Vad däremot gäller frågan om familjepenningbeloppen synes
denna vara av sådan angelägenhetsgrad, att en förhöjning redan nu bör ske.
Om härvid såväl inträdda fördyrningar av livsmedelskostnaderna som standardförbättringen
beaktas, lär mindre familjepenningbelopp än socialbyrån
föreslagit icke rimligen ifrågakomma. De förhöjda familjepenningbeloppen
synes böra tillämpas från den 1 april 1957, varigenom den våren 1957
till armén inryckande åldersklassen kan nyttiggöra desamma under hela
tjänstgöringstiden.

Utskottet

Värnpliktstjänstgöringen medför vid sidan om de andra uppoffringar
den kan innebära mycket ofta svåra ekonomiska påfrestningar för de inkallade
och deras familjer. Det måste betraktas som en angelägen uppgift
för statsmakterna att tillse, att de ekonomiska vådor som drabbar
enskilda medborgare till följd av militärinkallelser såvitt möjligt undanröjes
eller mildras. Hithörande spörsmål har kommit att få ökad betydelse
genom den ökade omfattning värnpliktstjänstgöringen erhållit som
en följd av det senaste världskriget och sedan dess rådande internationella
läge.

Bestämmelser angående de personliga förmåner som skall tillkomma de
värnpliktiga, exempelvis i form av kontant penningbidrag, förplägnad, inkvartering,
sjukvård, fria resor och premier, finns intagna i kungörelsen
om värnpliktsavlöning av år 1945. Regler angående de förmåner, som
skall utgå till de inkallades familjer återigen, är främst att söka i familjebidragsförordningen
av år 1946. De viktigaste bidragsformerna enligt denna
förordning är familjepenning till den värnpliktiges familjemedlemmar, bostadsbidrag,
avsedda att i stort sett täcka kostnaderna för bostad åt den
värnpliktiges familj, samt näringsbidrag till den som driver näring eller
rörelse. Samtliga dessa förmåner är behovsprövade.

Den fortlöpande fördyring av levnadskostnaderna som ägt rum sedan
familjebidragsförordningens tillkomst bar nödvändiggjort, alt de i förordningen
i vissa fall stipulerade övre gränserna för bidragens storlek vid
skilda tillfällen undergått justeringar uppåt. Så har familjepenningens
maximibelopp genom beslut av riksdagen böjts ettvart av åren 1950—1953
samt år 1956, varvid höjningarna varje gång motiverats med livsmedelskostnadernas
stegring. Den böjning som skedde år 1956 grundade sig på
den då inträdda höjningen av livsmedelskostnadsindex jämfört med de
siffror som legat till grund för 1953 års beslut eller från 139 till 152 enheter.
Då 1956 års höjning utgjorde 10 %, innebar densamma eu något
större höjning än vad som skulle varit motiverat av ett strikt bänsyns2—343
67 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 2 avd. Nr 0

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1957

tagande till de efter närmast föregående justering inträdda förändringarna
i livsmedelskostnadsindex. Visst utrymme lämnades följaktligen för kompensation
av ytterligare kostnadsstegring. Bostadsbidragen har utan att
författningsändringar behövt vidtagas kunnat följa de stigande hyres- och
bränslekostnaderna, då storleken av dessa bidrag är direkt knuten till de
faktiska kostnaderna. Näringsbidragens maximibelopp har år 1951 undergått
en förhöjning med 50 % jämfört med 1946 års siffror. Sedan dess
har någon förändring icke vidtagits beträffande dessa belopp.

Oaktat på sätt nu nämnts vid flera tillfällen under senare år vidtagits
författningsändringar i syfte att förbättra de ekonomiska och sociala förmånerna
för de inkallade och deras familjer, har från olika håll framförts
krav på ytterligare ändringar i fråga om hithörande bestämmelser. Chefen
för försvarsdepartementet har också låtit tillkalla särskilda sakkunniga
—- 1954 års värnpliktsavlöningsutredning — med uppgift bl. a. att vidtaga
en allmän översyn av de förmåner som regleras av värnpliktsavlöningsoch
familjebidragsförfattningarna. Enligt vad utskottet inhämtat ämnar
utredningen innevarande år framlägga förslag som närmast kommer att
beröra de värnpliktigas personliga förmåner. Utredningen avser att därefter
ägna sig åt familj ebidragsfrågorna och beräknar kunna avlämna förslag
rörande hithörande spörsmål under år 1958.

Utskottet, som inhämtat att livsmedelskostnadsindex för januari 1957
utgjorde 156 enheter, finner i betraktande jämväl av vad ovan anförts
angående bakgrunden till 1956 års höjning av familjepenningens maximibelopp
icke att den stegring av livsmedelskostnaderna, som inträtt efter
nämnda höjning, i och för sig motiverar att eu ytterligare höjning nu
sker. Detta utesluter givetvis icke att en höjning kan vara motiverad av
andra skäl. Vad som i en del av de nu förevarande motionerna anförts
angående otillräckligheten av nu utgående bidrag talar för att sådana
skäl kan föreligga. Även vad som anförts angående de svårigheter som
möter egna företagare under värnpliktsinkallelser och den med hänsyn
härtill mindre tillfredsställande avvägningen av näringsbidragen synes värt
beaktande.

Mot bakgrunden av vad ovan anförts är emellertid utskottet icke berett
att nu förorda förbättringar beträffande de genom föreliggande motioner
aktualiserade bidragsförmånerna. Frågan om eventuella ändringar bör i
dagens läge anstå tills vidare i avvaktan på de rön och förslag med avseende
å hithörande spörsmål, som kommer att redovisas av 1954 års värnpliktsavlöningsutredning.
Utskottet finner emellertid angeläget att kraftigt
understryka, att de spörsmål det här är fråga om ofta nog kan vara av
mycket stor betydelse för den enskilde individen. Det är därför av vikt
att eventuella missförhållanden snarast rättas. Den nu pågående utredningen
bör därför bedrivas med största skyndsamhet, och de förslag till
författningsändringar, vartill utredningens resultat kan föranleda eller som

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1957

11

eljest kan vara betingade av berättigad omtanke om de inkallade och deras
familjer, bör framläggas utan dröjsmål. Utskottet förutsätter, att utredningen
bedrives så, att de ändringsförslag som befinnes påkallade kan
föreläggas 1958 års riksdag.

Att, såsom i motionerna I: 15 och II: 17 föreslagits, utbryta frågan om
näringsbidrag till jordbrukare och andra egna företagare till särskild behandling
finner utskottet med hänsyn till det sammanhang som föreligger
mellan hithörande problem och övriga familjebidragsfrågor icke lämpligt.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t som
sin mening giva till känna vad utskottet ovan anfört; samt

B) att förevarande motioner,

1) I: 15 och II: 17,

2) I: 86 och II: 103,

3) I: 141 och II: 179 samt

4) I: 324 och II: 476,

i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört och hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 26 februari 1957

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel E. Svensson,
Sunne, fru Carlqvist, herrar Huss, Mannerskantz och Nils Theodor
Larsson*;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Odhe, fru Ekendahl,
herrar Carlsson i Bakeröd, Bengtsson i Varberg, fröken Höjer*, herrar
Johansson i Södertälje och Lothigius*.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.