Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1957
1
Nr 4
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i lagen den 12 juni 1942 (nr
335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar.
Genom en den 3 januari 1957 dagtecknad proposition, nr 33, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 12 juni 1942 (nr 335) om särskilda skyddsåtgärder
för vissa kraftanläggningar
Härigenom förordnas, att 2 och 17 §§ lagen den 12 juni 1942 om särskilda
skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar skola erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
2 §•
Med anläggning, som i 1 § sägs,
avses
1) elektriskt kraftverk, som är avsett
för generatoreffekt av minst tvåtusenfemhundra
kilovoltampére;
2) anläggning för tillgodogörande
av vattenkraft genom vattenreglering,
om vattenmagasinet är avsett
att rymma minst etthundra miljoner
kubikmeter;
3) elektrisk ledning, som är avsedd
för spänning av minst fyrtio kilovolt
mellan två ledare; samt
liihang till riksdagens protokoll 1957.
(Föreslagen lydelse)
2 §•
Med anläggning, som i 1 § sägs,
avses
1) elektriskt kraftverk, som är avsett
för generatoreffekt av minst tiotusen
kilovoltampere;
2) anläggning för tillgodogörande
av vattenkraft genom vattenreglering,
om vattenmagasinet är avsett
att rymma minst etthundra miljoner
kubikmeter;
3) elektrisk ledning, som är avsedd
för spänning av minst etthundra
kilovolt mellan två ledare; samt
9 sand. 2 avd. Nr i
Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1957
(Nuvarande lydelse)
4) transformator- eller kopplingsstation,
vilken är avsedd för spänning
som under 3) sägs och en genomgångseffekt
av minst tvåtusenfemhundra
kilovoltampére.
17 §.
Klagan över krigsskyddsnämndens
beslut må föras hos Konungen genom
besvär, vilka skola hava inkommit
till vederbörande statsdepartement
före klockan tolv å trettionde
dagen efter den, då klaganden erhöll
del av beslutet. Där ej annorlunda
förordnas, skall beslutet dock omedelbart
lända till efterrättelse.
(Föreslagen lydelse)
4) transformator- eller kopplingsstation,
vilken är avsedd för spänning
av minst fyrtio kilovolt mellan
två ledare och en genomgångseffekt
av minst tiotusen kilovoltampére.
17 §.
Klagan över krigsskyddsnämndens
beslut må föras hos Konungen
genom besvär. Där ej annorlunda
förordnas, skall beslutet dock omedelbart
lända till efterrättelse.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1957.
Beträffande överklagande av beslut,
som meddelats före denna lags
ikraftträdande, skola äldre bestämmelser
tillämpas.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ändrad gränsdragning i fråga om tillämpningsområdet
för 1942 års lag om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar,
varigenom anläggningar, som icke längre kan anses vara av väsentlig
betydelse för kraftförsörjningen i riket, undantages från lagens tilllämpning.
Inledning
Lagen den 12 juni 1942 (nr 335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa
kraftanläggningar stadgar, att beträffande anläggningar av väsentlig betydelse
för kraftförsörjningen i riket skall i fråga om åtgärder till skydd mot
skada genom luftanfall eller annan krigshandling eller sabotage gälla de
särskilda bestämmelser som angives i lagen. I lagtexten har därefter gjorts
eu avgränsning av sådana anläggningar som skall anses vara av väsentlig
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1957
betydelse för kraftförsörjningen i riket. Gränsdragningen har därvid skett
efter anläggningarnas storlek. Ärenden rörande vidtagande av skyddsåtgärder
enligt nämnda lag prövas av krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar. Beträffande
lagens närmare innehåll får utskottet hänvisa till redogörelsen
härför i propositionen s. 4 o. f.
I skrivelse den 18 augusti 1956 har krigsskyddsnämnden anfört, att en del
av de kraftanläggningar som anges i lagen icke längre kan sägas vara av den
storleksordning, att de har väsentlig betydelse för kraftför sörj ningen i riket.
Nämnden har därför föreslagit en annan gränsdragning, enligt vilken vissa
mindre anläggningar skulle falla utanför lagens tillämpningsområde. En närmare
redogörelse för innehållet i krigsskyddsnämndens ovannämnda framställning
och därtill i skrivelse den 1 december 1956 gjort tillägg finns intagen
i propositionen s. 6 o. f. till vilken redogörelse utskottet får hänvisa.
Remissyttranden
Över nämndens framställning har efter remiss yttranden avgivits av vattenöverdomstolen,
chefen för försvarsstaben, kommerskollegium, civilförsvarsstyrelsen,
vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap samt länsstyrelserna i Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län ävensom svenska vattenkraftföreningen
och svenska elektricitetsverksföreningen.
Den av krigsskyddsnämnden föreslagna ändringen tillstyrkes eller lämnas
utan erinran av samtliga remissinstanser utom länsstyrelsen i Norrbottens
län, som ifrågasätter lämpligheten av den föreslagna lagändringen.
Kommerskollegium uttalar bl. a., att sedan lagens tillkomst äldre stationer
ombyggts för större effekter och högre spänningar samtidigt som nya
kraft- och överföringsanläggningar för avsevärda effekter och höga spänningar
tillkommit. Detta har enligt kommerskollegium medfört, att i verkligheten
gränsen för anläggningar som kan anses vara av väsentlig betydelse
för kraftförsörjningen kommit att höjas och den kan numera anses ligga vid
de effekt- och spänningsvärden, som krigsskyddsnämnden föreslagit.
Svenska Vattenkraftföreningen och Svenska Elverksföreningen utvecklar
i sitt gemensamma yttrande närmare skälen för sitt tillstyrkande av den
föreslagna lagändringen. Föreningarna anför följande.
Föreningarna dela helt krigsskyddssnämndens uppfattning att den prövning,
som enligt bestämmelserna i nämnda lag skall ske för vissa kraftverk,
kraftledningar samt transformator- eller kopplingsstationer, saknar väsentlig
betydelse för mindre anläggninagr och att en höjning av undre gränsen
för prövningsskyldighet därför är önskvärd. Kraftproduktionsapparatens
snabba tillväxt sedan tiden för lagens tillkomst bär nämligen inneburit, att
större anläggningar proportionsvis öka mera i antal och därigenom blir de
mindre kraftverkens bidrag till landets totala energiförsörjning relativt sett
allt mindre. Som exempel kan framhållas att antalet vattenkraftverk med en
4 Andra lagutskottets utlåtande nr i år 1957
installation av minst 10 000 kVA vid slutet av år 1956 utgör ca 90 st, vilket
antal mer än fördubblats sedan år 1942. Deras sammanlagda effekt, ca 4,5
milj. kV, representerar nu över 85 % av den totala installerade vattenkrafteffekten
i landet, medan installerade effekten i de drygt 90 st anläggningarna
mellan 10 000 kVA och 2 500 kVA — nuvarande undre gräns för prövningsskyldighet
— endast motsvarar ca 7 % av samma totaleffekt. Som följd
härav kan, som krigsskyddsnämnden påpekar, skyddsåtgärder även för dessa
mindre anläggningar knappast anses erforderliga.
Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap anför bl. a. följande.
Riksnämnden har icke något att erinra mot förslaget men vill dock framhålla,
att det icke alltid är en anläggnings storlek som ensam avgör om
anläggningen skall anses vara av väsentlig betydelse för kraftförsörjningen
i krig. Även mindre produktions- och distributionsanläggningar kunna av
olika skäl vara av sådan vikt, att möjlighet bör finnas att föreskriva skyddsåtgärder
för dessa. I lagen bör därför riksnämnden erhålla befogenhet att,
då nämnden så finner erforderligt, påkalla prövning av skyddsbehovet för
anläggning, som eljest är undantagen från sådan prövning.
Länsstyrelsen i Norrbottens län ifrågasätter lämpligheten av den föreslagna
lagändringen och uttalar, att det synes vara ändamålsenligare, att
anmälningsskyldigheten för de mindre kraftverken bibehålies, måhända i
förenklad form, samt att nämnden på grundval av föreliggande omständigheter
bedömer om skyddsåtgärder bör vidtagas.
Till stöd för sitt ställningstagande behandlar länsstyrelsen i sitt yttrande
vissa särskilda anläggningar, som enligt den föreslagna lydelsen av lagen
skulle falla utanför lagens tillämpningsområde men som enligt länsstyrelsen
är av betydelse för vissa krigsindustrier, in. in.
Tilläggas må att enligt en vid länsstyrelsens yttrande fogad skrivelse statens
vattenfallsverk, Norrbottens kraftverk, lämnat krigsskyddsnämndens
förslag utan erinran.
Departementschefen
Föredragande departementschefen, statsrådet Hedlund, har vid remissen
av förslaget till lagrådet anfört följande.
»Avsikten med ifrågavarande lagstiftning är att genom förebyggande åtgärder
av olika slag försöka skydda våra kraftanläggningar mot skada genom
luftanfall eller annan krigshandling eller sabotage. Med hänsyn till den elektriska
kraftens utomordentliga betydelse för vår försörjning och hela totalförsvaret
är det uppenbarligen av största vikt att effektiva skyddsåtgärder
vidtages.
Ifrågavarande lag äger tillämpning beträffande anläggning av väsentlig betydelse
för kraftförsörjningen i riket, och i lagen har närmare angivits, vilka
anläggningar som skall anses vara av sådan betydelse. Gränsdragningen har
därvid gjorts efter anläggningens storlek. Föredragande departementschefen
uttalade härom vid lagens tillkomst bl. a., att visserligen vore icke enbart
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1957
storleken av en anläggning avgörande för densammas betydelse för kraftförsörjningen,
men för underlättande av bestämmelsernas tillämpning måste
det anses vara värdefullt, att deras tillämpningsområde bleve så entydigt som
möjligt angivet, och detta torde bäst kunna ske genom att angiva anläggningarnas
storlek. Han förordade därför en gränsdragning efter denna
princip.
Krigsskyddsnämnden har nu föreslagit att de gränser, som fastställdes
1942, måtte höjas. Gränsen i fråga om kraftverk föreslås höjd från en generatoreffekt
av 2 500 till 10 000 kilovoltampére och gränsen beträffande elektriska
ledningar bör enligt förslaget höjas från 40 kilovolt till 100 kilovolt.
För transformator- och kopplingsstationer är gränsen f. n. bestämd sålunda,
att genomgångseffekten skall vara minst 2 500 kilovoltampére. Även denna
gräns föreslås höjd till 10 000 kilovoltampére.
Nämndens förslag har på ett undantag när lämnats utan erinran av
remissinstanserna och för egen del anser jag likaledes bärande skäl föreligga
för en ändrad gränsdragning. Såsom framhålles såväl av nämnden
som i remissyttrandena har under senare år en utbyggnad till enheter med
större effekt och högre överföringsspänning ägt rum och större anläggningar
har även proportionsvis ökat mera i antal. Därigenom har en förskjutning
skett i fråga om anläggningar, som kan anses vara av väsentlig betydelse för
kraftförsörjningen i riket. De anläggningar, som enligt den föreslagna
gränsdragningen skulle komma att undantagas från lagens tillämpning,
motsvarar endast en förhållandevis liten del av totaleffekten. Utvecklingen
synes också, enligt vad som framgår av krigsskyddsnämndens yttrande, ha
lett därhän, att beträffande ifrågavarande mindre anläggningar anmälningsoch
prövningsförfarandet blivit en onödig och tidskrävande omgång. Ärenden
rörande mindre anläggningar har för nämnden medfört en betydande belastning
och en ändring av gränserna skulle giva nämnden möjlighet att ägna
mera tid åt de angelägna ärendena rörande större kraftanläggningar.
Såsom påpekats av länsstyrelsen i Norrbottens län kan en del mindre
kraftanläggningar vara av särskild betydelse, exempelvis för en krigsindustri
eller eljest för kraftförsörjningen inom viss del av riket. Givetvis är
det angeläget att skyddsåtgärder vidtages även beträffande sådana anläggningar.
Men även om de föres utanför lagens tillämpningsområde, torde
man — vilket i viss mån bestyrkes av yttrandet — ha anledning räkna
med att skyddsåtgärder kommer att vidtagas jämväl vid sådana mindre
anläggningar som är särskilt betydelsefulla. På grund härav och då det,
såsom framhölls vid lagens tillkomst, är angeläget att lagens tillämpningsområde
blir så entydigt angivet som möjligt, anser jag att gränsdragningen
även nu bör ske efter anläggningens storlek. De av nämnden föreslagna
gränserna, som tillstyrkts av remissinstanserna, synes mig lämpligt avvägda
och jag vill därför förorda alt ifrågavarande bestämmelser ändras
på sätt som nämnden föreslagit.
6 Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1957
I detta sammanhang synes lämpligen ändring böra vidtagas jämväl av
besvärsbestämmelserna i lagen. Enligt 17 § må klagan över kijigsskyddsnämndens
beslut föras hos Konungen genom besvär, vilka skall ha inkommit
till vederbörande statsdepartement före klockan tolv å trettionde dagen efter
den, då klaganden erhöll del av beslutet. Enär frågan om besvärstid numera
är generellt reglerad i lagen den 4 juni 1954 om besvärstid vid talan mot förvaltande
myndighets beslut och då intet skäl föreligger för att i ifrågavarande
lag bibehålla en särreglering, synes föreskriften om besvärstid i förevarande
paragraf böra utgå. I likhet med vad som föreskrivits i liknande sammanhang
bör stadgas, att beträffande överklagande av beslut som meddelats före
dagen för lagändringens ikraftträdande, äldre bestämmelser skall tillämpas.
De förordade ändringarna föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1957.
Någon övergångsbestämmelse utöver den nyssnämnda angående överklagande
av beslut, som meddelats före lagens ikraftträdande, synes icke erforderlig.
Har anmälan beträffande en anläggning, som till följd av lagändringen
faller utanför lagens tillämpningsområde, gjorts enligt de tidigare
gällande bestämmelserna utan att något beslut i ärendet hunnit meddelas,
torde sådan anmälan icke böra föranleda någon nämndens åtgärd.»
Lagrådet
Lagrådet har i utlåtande över lagförslaget anfört följande.
»Av krigsskyddsnämndens framställning framgår ej varför nämnden —•
såsom den uppgivit — i fråga om mindre kraftverk och vissa andra mindre
anläggningar funnit sig sakna anledning att föreskriva skyddsåtgärder enligt
ifrågavarande lag, i vidare mån än att de mindre anläggningarnas betydelse
för kraftförsörjningen ansetts minskad genom tillkomsten av större enheter.
Det är sålunda icke upplyst, huruvida nämnden övervägt det ökade värde
som de smärre enheterna representera vid försvårad import av bränsle under
krigsförhållanden eller efter förstörelse av större enheter. Lämpligheten av
den föreslagna lagändringen ur beredskapssynpunkt undandrager sig därför
lagradets bedömande. Mot förslagets avfattning har lagrådet ej någon
erinran.»
Departementschefen
Vid anmälan av lagrådets utlåtande har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande.
»Lagrådet har icke haft någon annan erinran mot lagförslaget än att lagrådet
— under hänvisning till krigsskyddsnämndens framställning — uttalat,
att lämpligheten av den föreslagna lagändringen ur beredskapssynpunkt
undandrager sig lagrådets bedömande. I anledning härav vill jag endast
tillägga, att såvitt angår sådana mindre anläggningar, som genom lagändringen
föres utanför lagens tillämpningsområde, tillräckliga möjligheter
Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1957 7
att i ett skärpt läge föreskriva skyddsåtgärder in. m. torde finnas enligt
civilförsvarslagstiftningen. Jag tänker därvid främst på den på civilförsvarslagen
grundade kungörelsen om civilförsvaret vid statens vattenfallsverk
och vissa icke statliga kraftföretag. Jag vill vidare fästa uppmärksamheten
på att samtliga de myndigheter, som i första hand torde ha att
beakta beredskapssynpunkter — chefen för försvarsstaben, civilförsvarsstyrelsen
och vattenfallsstyrelsen — tillstyrkt den föreslagna ändringen. På
grund härav och då jag anser, att ett anmälnings- och prövningsförfarande,
som redan i praktiken förlorat sin betydelse, icke längre bör bibehållas torde
den föreslagna lagändringen böra genomföras.»
Utskottet
Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag
och hemställer,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr 33.
Stockholm den 12 februari 1957
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel E. Svensson,
fru Carlqvist, herrar Huss, Mannerskantz, fru Hamrin-Thorell och herr
Nils Theodor Larsson;
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg*,
Lundberg, fru Ewerlöf*, herr Odhe, fru Ekendahl, herr Carlsson i Bakeröd
och fröken Höjer.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.