Andra lagutskottets utlåtande ur 30 år 1957

1

Nr 30

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om ändrad lydelse av 8 § bidragsförskottslagen
den 11 juni 1943 (nr 382), m. m., del»
ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 15 mars 1957 dagtecknad proposition, nr 139, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 8 § bidragsförskottslagen den 11 juni 1943
(nr 382); samt

2) lag om utfyllnad av vissa underhållsbidrag.

De vid propositionen fogade lagförslagen är av följande lydelse.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 8 § bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr 382)

Härigenom förordnas, att 8 § bidragsförskottslagen den 11 juni 1943* 1
skall erhålla följande ändrade lydelse.

(Gällande lydelse)

8

Bidragsförskott utgår med det belopp
den underhållsskyldige jämlikt
rättens beslut eller enligt avtal är
pliktig att utgiva till barnets underhåll,
dock högst med 600 kronor för
år räknat.

(Föreslagen lydelse)

Bidragsförskott utgår med det belopp
den underhållsskyldige jämlikt
rättens beslut eller enligt avtal är
pliktig att utgiva till barnets underhåll,
dock högst med 720 kronor för
år räknat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1957.

1 Senaste lydelse av 8 § so SFS 1956: 48.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 2 avd. AV 30

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

Förslag

till

Lag

om utfyllnad av vissa underhållsbidrag

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Barn, vars fader eller moder enligt beslut, som av domstol meddelats före
den 1 april 1957, eller enligt skriftligt av två personer bevittnat avtal, soir
slutits före sagda dag, är pliktig att till fullgörande av lagstadgad under
hållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till barnet, äger, därest underhållsbidraget
ej uppgår till 720 kronor för år räknat, av allmänna medel erhålls
vad som brister i nämnda belopp (utfyllnadsbidrag).

Utfyllnadsbidrag må ej utgå till barn, vars föräldrar sammanbo, eller
till barn, som bor tillsammans med den underhållsskyldige. Ej heller må
utfyllnadsbidrag utgå till barn, som för sin försörjning uppenbarligen ej har
behov av dylikt bidrag.

2 §•

Vad i 2—4 §§, 7 §, It § 1—3 mom., 12—14, 20, 21 samt 23—25 §§ bidragsförskottslagen
den 11 juni 1943 finnes stadgat om bidragsförskott skall i
tillämpliga delar gälla beträffande utfyllnadsbidrag.

Utfyllnadsbidrag, som understiger 60 kronor för år, utbetalas endast under
förutsättning att barnet uppbär bidragsförskott för den tid, på vilken utfyllnadsbidraget
belöper.

3 §•

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av
denna lag, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1957.

I anledning av propositionen har inom riksdagen väckts tre motioner,
nämligen

de likalydande motionerna nr 493 i första kammaren av fru Gärde Wide•
mar och fru Hamrin-Thorell samt nr 624 i andra kammaren av fröken
Elmén m. fl. samt

motionen nr 625 i andra kammaren av fru Ewerlöf m. fl.

Vidare har utskottet till behandling i förevarande sammanhang förehaft

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

följande före propositionens avlämnande inom riksdagen väckta och till
lagutskott hänvisade motioner, nämligen

de likalydande motionerna nr 49 i första kammaren av fru SjöströmBengtsson
m. fl. samt nr 26 i andra kammaren av fru Löfqvist in. fl.,

de likalydande motionerna nr 384 i första kammaren av fru Gärde Widemar
m. fl. och nr 395 i andra kammaren av fröken Elmén m. fl. samt

motionen nr 230 i andra kammaren av herr Henning Nilsson i Gävle m. fl.

I motionerna I: 493 och II: 624 hemställes, »att riksdagen vid behandling
av prop. nr 139 måtte anta den av Kungl. Maj :t föreslagna lagen om utfyllnad
av vissa underhållsbidrag med den ändringen att sådant bidrag skall
utgå intill ett belopp av 1 200 kronor».

I motionen II: 625 hemställdes, »att riksdagen måtte avslå det i proposition
nr 139 framförda förslaget till lag om utfyllnad av vissa underhållsbidrag».

I motionerna I: 49 och 11: 26 hemställes, att riksdagen måtte besluta höja
maximibeloppet för såväl bidragsförskott som särskilda barnbidrag till 1 200
kronor per år.

I motionerna I: 384 och II: 395 hemställes, »att riksdagen måtte besluta
att maximibeloppet för bidragsförskott till ensamstående mödrar höjes till
1 200 kronor per år och att denna höjning skall träda i kraft den 1 juli 1957».

I motionen II: 230 hemställes, »att riksdagen måtte besluta höja maximibeloppet
för bidragsförskotten och de särskilda barnbidragen från nuvarande
600 kronor per år och barn till 1 200 per år och barn samt att inkomstprövningen
beträffande de särskilda barnbidragen avskaffas».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen
framlagda lagförslagen, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat
till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför
icke lämnas i det följande, hänvisa till propositionen samt motionerna I: 493,
II: 625, I: 49, II: 395 och II: 230.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Maximibeloppet för bidragsförskott föreslås från och med den 1 juli 1957
höjt från 600 till 720 kronor för barn och år.

Tillika föreslås att vissa kategorier av barn, beträffande vilka familjerättsligt
underhållsbidrag å belopp understigande 720 kronor för år fastställts
före den 1 april 1957, skall äga att av allmänna medel erhålla vad
som brister i nämnda belopp, s. k. utfyllnadsbidrag.

Gällande bestämmelser

Enligt föräldrabalken är föräldrarna skyldiga att vidkännas kostnaden
för barnets uppehälle och utbildning, om det ej har egna tillgångar. Underhållsskyldigheten
upphör ej innan barnet erhållit den utbildning, som med

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

hänsyn till föräldrarnas villkor och barnets anlag må finnas tillbörlig och
ej i något fall förrän barnet fyllt sexton år (7:1). Jämväl för tiden därefter
är föräldrarna under vissa förutsättningar skyldiga att giva barnet
underhåll.

I kostnaderna för barnets underhåll skall var och en av föräldrarna taga
del efter sin förmåga. Fader eller moder, som ej har vårdnaden om barnet,
skall i regel betala underhållsbidrag (7: 2). Sådant bidrag kan utgå även
till adoptivbarn (7:5), makes barn i tidigare gifte (7:4), makes adoptivbarn
(7: 5) och makes barn utom äktenskap (7: 4).

Underhållsbidrag kan fastställas genom avtal eller av domstol. Bidraget
skall i allmänhet utgå i form av ett periodiskt understöd. I vissa fall kan
dock engångsbidrag förekomma.

Avtal angående fullgörande för framtiden av underhållsskyldighet mot
barn utgör ej hinder för barnet att göra gällande rätt till högre underhållsbidrag.
Från denna regel göres dock ett undantag; avtal om underhåll till
barn utom äktenskap är bindande för barnet, om avtalet slutits genom
skriftlig, av två personer bevittnad handling och godkänts av barnavårdsman
eller, om sådan ej finnes, av barnavårdsnämnden (7: 7).

När väsentligt ändrade förhållanden påkallar det, äger domstol jämka
underhållsbidrag, som fastställts genom dom eller genom avtal som är bindande
för barnet (7: 8). Även i vissa andra fall kan jämkning äga rum.

Enligt lagen den 6 juni 1952 (nr 334) om höjning av vissa underhållsbidrag
skall periodiska underhållsbidrag av familjerättslig karaktär, vilkas
belopp fastställts före den 1 januari 1951, förhöjas med hänsyn till penningvärdets
fall. Stadgandet härom äger dock ej tillämpning, om den dom
eller det avtal, varigenom bidraget fastställts, innehåller föreskrift, att
bidraget skall vid nedgång i penningvärdet eller ökning av den bidragspliktiges
inkomster utgå med förhöjning enligt angivna grunder. Höjningen
utgör, om bidraget fastställts under år 1940 eller tidigare 60 %, under
något av åren 1941—1946 30 % och under något av åren 1947—1950 20 %.
Utan hinder av vad som stadgas i lagen äger rätten på yrkande förordna
på annat sätt om bidragsskyldigheten, när de i giftermålsbalken eller föräldrabalken
givna reglerna om underhållsbidrag föranleder därtill.

På föredragning av chefen för justitiedepartementet har Kungl. Maj :t
den 1 mars 1957 beslutat att till lagrådet remittera ett lagförslag om ytterligare
höjning av vissa äldre underhållsbidrag.

De kontanta försörj ningsbidrag, som från samhällets sida kan komma
barnen i ofullständiga familjer till del, förekommer i två huvudformer,
nämligen bidragsförskott och särskilda barnbidrag.

Bestämmelserna om bidragsförskott återfinnes i lagen den 11 juni 1943
(nr 382) om förskottering av underhållsbidrag till barn (bidragsförskotts -

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

lagen). Enligt denna lag äger barn, vars fader eller moder enligt rättens
beslut eller skriftligt, av två personer bevittnat avtal är pliktig att till fullgörande
av lagstadgad underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till
barnet, rätt att, om den underhållsskyldige underlåter att betala förfallet belopp,
av allmänna medel erhålla förskott å underhållsbidraget (bidragsförskott).
Bidragsförskott utgår emellertid ej till barn, vars föräldrar sammanbor,
eller till barn, som bor tillsammans med den underhållsskyldige
(1 §)•

Om makar eller någon av dem har adoptivbarn, skall vid tillämpningen
av lagen med barnets fader avses mannen och med barnets moder
hustrun (23 §).

Rätt till bidragsförskott tillkommer endast barn, som är svensk medborgare
och stadigvarande vistas här i riket. Konungen äger dock träffa
överenskommelse med främmande stat i fråga om tillämpningen av lagen
å dess undersåtar ävensom förordna, att barn, som icke någonstädes äger
medborgarskap eller, ehuru det äger medborgarskap, är politisk flykting,
skall äga samma rätt till bidragsförskott som svenskt barn (2 §).

Bidragsförskott utgår med det belopp, som den bidragsskyldige enligt
rättens beslut eller avtalet är skyldig att utgiva i underhållsbidrag, dock
med högst 600 kronor om året (8 §). Förskottet utges längst till dess barnet
fyller 16 år (2 §).

Ansökan om bidragsförskott prövas i regel av barnavårdsnämnden i den
kommun där vårdnadshavaren är mantalsskriven vid den tidpunkt då förskottet
sökes (3 §). Ansökningen kan göras av vårdnadshavaren eller av
särskilt förordnad förmyndare eller barnavårdsman för barnet, om sådan
finnes. Ansökningen skall avfattas enligt fastställt formulär och innehålla
nödiga upplysningar för utredande av barnets rätt till bidragsförskott ävensom
en av sökanden på heder och samvete avgiven förklaring, att de lämnade
upplysningarna är med sanningen överensstämmande. Är sökanden
ur stånd att själv avgiva sådan förklaring, skall riktigheten av upplysningarna
intygas av två trovärdiga, med förhållandena förtrogna personer. Vid
ansökningen skall fogas prästbevis och det till grund för ansökningen liggande
beslutet eller avtalet, därest dessa handlingar icke annorledes är tillgängliga
för barnavårdsnämnden (4 §).

Bidragsförskott beviljas för tiden från och med den månad, under vilken
förskottet sökts. Om den underhållsskyldige häftar i skuld för tidigare
förfallet bidrag, kan förskott utgå även för förfluten tid, dock längst
från och med andra månaden före den under vilken förskottet sökts. Förskottet
beviljas i regel till utgången av det löpande statliga budgetåret,
varefter vid behov ny ansökan får göras. Barnavårdsnämnden äger emellerlid
under juni månad pröva ansökan jämväl för tiden till och med utgången
av närmast följande budgetår (7 §). I regel utbetalas bidragsförskott månadsvis
till vårdnadshavaren eller, om särskilt förordnad förmyndare fin -

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

nes, till denne. Särskilda utbetalningsföreskrifter gäller i vissa fall. Dessutom
finns en del specialregler beträffande barn som vistas å anstalt in. m.

dl §)•

Sedan skyldigheten att utgiva underhållsbidrag till barnet upphört, skall
beviljat förskott ej vidare utgå. Vidare skall förskott indragas om föräldrarna
sammanflyttar eller om barnet får bostad tillsammans med den underhållsskyldige.
Detsamma gäller i regel om barnet ej längre är svensk
medborgare eller stadigvarande vistas här i riket (12 §).

Barnavårdsnämnden har att noga vaka över att bidragsförskott kommer
barnet till godo (13 §). Rätten till bidragsförskott kan ej överlåtas eller
tagas i mät för gäld (14 §).

För lämnat bidragsförskott inträder den barnavårdsnämnd, som utgivit
förskottet, i barnets rätt till underhållsbidrag gentemot den underhållsskyldige
(15 §). Denne har att till nämnden erlägga å förskottet belöpande del
av underhållsbidraget allt eftersom det förfaller till betalning (16 §). Om
han ej efter förmåga fullgör denna sin skyldighet, skall nämnden utan
dröjsmål vidtaga erforderliga åtgärder för fordringens indrivande (17 §).

Kostnaden för bidragsförskott bestrides, i den mån ersättning ej kunnat
uttagas av den underhållsskyldige, till tre fjärdedelar av staten och en
fjärdedel av den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat förskottet (20 §).
Barnavårdsnämnden har att hos vederbörande länsstyrelse söka gottgörelse
av statsverket för utgivna bidragsförskott. Ansökningen, som skall avse förskottsutgifter
för visst budgetår, skall i regel göras före utgången av därnäst
följande budgetår. Länsstyrelsen skall granska ansökningen, eventuellt
låta införskaffa erforderlig ytterligare utredning och därefter, i den mån
förskotten befunnits beviljade och utbetalade i överensstämmelse med föreskrifterna
i lagen samt barnavårdsnämnden skäligen får anses ha fullgjort
vad densamma ålegat i fråga om åtgärder för förskottens återkrävande, bevilja
gottgörelse och utanordna beviljat belopp (21 §).

Över barnavårdsnämnds beslut i ärende rörande beviljande eller indragning
av bidragsförskott får den, som beslutet rörer, anföra besvär hos länsstyrelsen
(24 §). Klagan över länsstyrelses beslut föres hos Konungen
(25 §), vilken jämväl äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras
för lagens tillämpning (26 §).

Om särskilda barnbidrag stadgas i lagen den 26 juli 1957 (nr 530) om
särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn. Enligt denna lag
skall särskilt barnbidrag av allmänna medel utgivas till uppehälle och uppfostran
åt vissa i lagen angivna kategorier av barn, som endast har en
arbetsför försörj are eller helt saknar försörjare. Bidraget är i flertalet fall
inkomstprövat med hänsyn till både barnets och försörjarens inkomst; barnets
inkomst av eget arbete påverkar härvid ej bidraget men underhållsbidrag
eller bidragsförskott skall i regel helt avdragas. När bidraget ej på
grund av inkomstprövningen reduceras, utgår det med 600 kronor för barn

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

och år. Ärenden rörande särskilda barnbidrag handlägges av pensionsnämnderna
och pensionsstyrelsen. Jämväl i vissa andra avseenden är förevarande
lag anknuten till bestämmelserna i lagen om folkpensionering. Kostnaderna
för särskilda barnbidrag delas mellan staten och vederbörande
kommun; kommunens andel skall motsvara 3/2o procent för varje fullt tiotal
skatteören per invånare i kommunen av kostnaden för bidragen, dock
högst halva kostnaden.

Historik

De särskilda barnbidragen infördes i vårt land liksom bidragsförskotten
genom beslut vid 1937 års riksdag (prop. nr 276, sammansatt statsoch
andra lagutskotts uti. nr 1 och rd. skr. nr 421); barnbidragen hade dock
föregåtts av vissa pensionstillägg enligt folkpensioneringslagen. Barnbidragen
utgick enligt lagen den 18 juni 1937 om barnbidrag (beteckningen särskilda
barnbidrag infördes för dessa bidrag först år 1947 i samband med lagstiftningen
om allmänna barnbidrag) för vissa grupper av barn, nämligen
för barn vars föräldrar eller, då barnet adopterats, vars adoptant eller adoptivföräldrar
avlidit, med 300 kronor i ortsgrupp 1, 360 kronor i ortsgrupp 2
och 420 kronor i ortsgrupp 3. För övriga bidragsberättigade grupper av barn
utgick barnbidraget med följande årliga belopp i nedan angivna ortsgrupper:

Ortsgrupp 1

för ett barn ........................ 240 kr.

för två barn ........................ 420 »

för tre barn ........................ 600 »

och för varje barn däröver ytterligare 120 »

Beloppen av bidragsförskotten var enligt lagen den 18 juni 1937 om förskottering
av underhållsbidrag till barn liksom barnbidragen dyrortsgrupperade
och utgick med samma årliga belopp som för de grupper av barn
med barnbidrag, för vilka bidragsbeloppet angivits i uppställningen här
ovan.

För tiden t. o. in. den månad, under vilken barnet fyllde två år, ökades
såväl barnbidraget som bidragsförskottet med ett årligt belopp av 60 kronor.

Såväl barnbidragen som bidragsförskotten var enligt 1937 års lagstiftning
inkomstprövade.

Den nu gällande bidragsförskottslagen tillkom vid 1 9 43 års riksdag
(prop. nr 183, andra lagutskottets ull. nr 28 och rd. skr. nr 260). Beträffande
bidragsförskottens maximibelopp innebar den nya lagstiftningen
endast obetydliga jämkningar uppåt.

Då de allmänna barnbidragen beslutades vid 1 94 7 års r i k s d a g fick de
tidigare barnbidragen, såsom ovan omnämnts, beteckningen särskilda barn -

Ortsgrupp 2

300 kr.
525 »
750 »
150 »

Ortsgrupp 3
360 kr.
630 »
900 »
180 »

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

bidrag. I den därvid antagna alltjämt gällande lagen den 26 juli 1947 om
särskilda barnbidrag till änkors och invaliders in. fl. barn (beträffande dess
antagande se prop. nr 288, sammansatt stats- och andra lagutskotts uti. nr
5 och rd. skr. nr 499) slopades dyrortsgrupperingen och fastställdes maximibeloppen
bör barn, som avses i 5 § i lagen, till 420 kronor för år samt för
barn som avses i 6 § till 250 kronor för år. Det tidigare utgående särskilda
tillägget för barn under två år bortföll. Samtidigt med antagande av 1947
års lag om särskilda barnbidrag genomfördes den ändringen i bidragsförskottslagen,
att maximibeloppet av förskottet gjordes enhetligt och fastställdes
till 250 kronor per barn och år. Beträffande det särskilda barnbidraget
bibehölls vid 1947 års lagstiftning inkomstprövningen; beträffande
bidragsförskottet slopades däremot denna prövning.

Vid 1952 års riksdag genomfördes en provisorisk förbättring av de
särskilda barnbidragen i det att dyrtidstillägg skulle utgå på dessa bidrag
Cprop. nr 70, sammansatt stats- och andra lagutskotts uti. nr 1 och rd.
skr. nr 130). Det av riksdagen fattade beslutet om dyrtidstillägg avsåg endast
år 1952 och var att betrakta som ett provisorium. Tillägget konstruerades
med vissa fixa, fristående belopp, nämligen å särskilda barnbidrag enligt
5 § i 1947 års lag — bidrag om högst 420 kronor om året — med 105 kronor
samt å bidrag enligt 6 § i lagen — bidrag om högst 250 kronor om året —
med 70 kronor om året.

Samma år höjdes maximibeloppen av bidragsförskotten från 250 till 324
kronor per barn och år (prop. nr 230, sammansatt stats- och andra lagutskotts
uti. nr 3 och rd. skr. nr 391). Även denna höjning var att betrakta
som ett provisorium.

De nuvarande maximibeloppen för såväl de särskilda barnbidragen som
bidragsförskotten — 600 kronor per barn och år — fastställdes genom beslut
vid 195 3 års riksdag (prop. nr 36, sammansatt stats- och andra
lagutskotts uti. nr 5 och rd. skr. nr 89, såvitt avser särskilda barnbidrag,
samt prop. nr 14, sammansatt stats- och andra lagutskotts uti. nr 4 och rd.
skr. nr 88, såvitt avser bidragsförskott). Förslag till höjning av beloppen
hade framlagts av änlce pensionering skommittén i ett i november 1952
avgivet betänkande om stöd åt änkor och vissa andra ensamstående kvinnor
in. m. (SOU 1952: 36). Änkepensioneringskommittén hade föreslagit
att maximibeloppen för de särskilda barnbidragen skulle höjas med 80
kronor eller till 500 resp. 330 kronor om året för de två bidragskategorierna.
Därjämte föreslogs indextillägg å de särskilda barnbidragen med 50 resp.
30 kronor för varje hel mångfald av tio, varmed pensionspristalet översteg
100. Beträffande bidragsförskotten hade kommittén föreslagit att
maximibeloppet skulle fastställas till 420 kronor om året.

I en i oktober 1952 inom socialdepartementet upprättad promemoria
angående särskilda barnbidrag och andra hjälpformer för ensamstående

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

mödrar ifrågasattes, huruvida ej de särskilda barnbidragens maximibelopp
borde fastställas till 600 kronor om året. Ett månatligt högsta belopp
om 50 kronor ansågs ej vara tilltaget i överkant utan ansågs ligga i närheten
av — om också under — riksgenomsnittet för fattigvård och fosterlegor.
I ett stort antal fall torde enligt promemorian ej ens ett dylikt belopp
ge full försörjning. Å andra sidan borde bidraget ej sättas så högt
att det gynnade de ifrågavarande barnkategorierna framför barn i normala
självförsörjande familjer med låga inkomster.

Sedan socialstyrelsen beretts tillfälle att yttra sig över promemorian
hade styrelsen framhållit att en betydande del av de barn, som erhållit
bidragsförskott, för sin försörjning vore beroende av fortlöpande understöd
från fattigvården. Bidragsförskottets maximibelopp borde därför höjas.
En höjning till 600 kronor per barn och år borde enligt socialstyrelsens
mening anses såsom ett minimikrav.

I propositionen nr 36 till 1953 års riksdag anförde föredragande departementschefen,
statsrådet Sträng, i fråga om de särskilda barnbidragens
maximibelopp bl. a. följande:

Då jag vid avvägningen av det särskilda barnbidragets belopp utgått från
barnets behov har detta skett med den förutsättningen, att barnet ej erhåller
något understöd från den som har försörjningsplikt i förhållande
till barnet. Avseende har med andra ord icke fästs vid om barnet har
någon försörjare eller icke. Beloppet avser alltså såväl de föräldralösa
barnen som de övriga barnkategorier, som är bidragsberättigade. Emellertid
måste det förhållandet att de senare har båda eller den ena av föräldrarna
i livet, som kan draga försorg om barnet, böra verka reducerande
på barnbidragets storlek, enär behovet av understöd från det allmänna då
blir mindre. Denna inverkan bör dock enligt min mening icke komma till
uttryck däri att olika grundbelopp fastställes för föräldralösa och för andra
barn, utan endast i så måtto, att för sörj arens förmåga att svara för försörjningen
inverkar minskande på bidraget i det speciella fallet. Försörjningsförmågan
synes därvid endast kunna mätas genom hänsynstagande
till den försörjningsskyldiges ekonomi. Barnbidraget bör med andra ord,
där försörjare finnes, vara inkomstprövat med hänsyn till försörjarens inkomst.

Jag föreslår alltså, att maximibeloppet lika för alla bidragsberättigade
barn fastställes till 600 kronor om året, och anser vidare att inkomstprövningen
av de särskilda barnbidragen bör bibehållas.

Det sammansatta stats- och andra lagutskottet anslöt sig i sitt av riksdagen
godkända utlåtande nr 5 till den ståndpunkt som departementschefen
intagit i frågan och uttalade, att en avvägning av det gemensamma
maximibidraget till 600 kronor syntes lämplig, samt tillstyrkte propositionens
förslag.

I propositionen nr It till 1953 års riksdag framhöll föredragande departementschefen,
statsrådet Sträng, att han för egen del ansåg förhållandena
då vara sådana att en omedelbar höjning av bidragsförskottens

10 Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

maximibelopp vore nödvändig och att höjningen icke borde ske efter en
indexmässig framräkning med hänsyn till levnadsomkostnadernas utveckling
utan anpassas efter vad som kunde anses motsvara det verkliga behovet.
Visserligen funnes det ej någon statistik som belyste underhållsbidragens
storlek för inom- och utomäktenskapliga barn. Det torde dock
enligt departementschefen vara erforderligt med ett betydligt högre maximibelopp
för bidragsförskotten än det av änkepensioneringskommittén
föreslagna för att beloppet skulle kunna närmare ansluta sig till de underhållsbidrag
som dåmera fastställdes. För en mera avsevärd höjning talade
även storleken av barnkostnaderna och fosterlegorna. Departementschefen
förordade därför att maximibeloppet bestämdes till 600 kronor om året.

Det sammansatta stats- och andra lagutskottet erinrade i sitt av riksdagen
godkända utlåtande nr 4 om att fosterlegorna visserligen avsåge
att täcka all kostnad för barns fostran och vård medan bidragsförskottens
syfte vore att garantera endast den del i barnunderhållet som ålåge fadern.
Emellertid måste här enligt utskottet beaktas, att i fall där moderns försörjningsbörda
vore ingen eller mycket ringa den ekonomiska bördan för
barnen ålagts fadern. Följaktligen måste bidragsförskotten för att helt
kunna fylla sin uppgift även i de mest ömmande fallen till maximibeloppen
avvägas efter de totala barnkostnaderna. Utskottet fann med hänsyn
härtill den föreslagna uppräkningen av bidragsförskottens maximibelopp
till 600 kronor om året väl motiverat samt tillstyrkte propositionens
förslag.

Vid 1956 års riksdag väcktes i tre motioner (I: 349 samt II: 266 och 602)
frågan om justering av de särskilda barnbidragens och bidragsförskottens
maximibelopp. I de två förstnämnda föreslogs skrivelse till Kungl. Maj :t
med begäran om utredning av frågan; i den tredje yrkades bl. a. höjning
av bidragsförskottets maximum till 900 kronor för år.

På förslag av andra lagutskottet (utlåtande nr 23) beslöt riksdagen (rskr.
1956:194) hemställa hos Kungl. Maj:t att motionerna överlämnades till
familjeberedningen för att beaktas vid dess fortsatta arbete.

Kungl. Maj :t har i enlighet med riksdagens hemställan överlämnat riksdagens
skrivelse i ämnet jämte utskottsutlåtandet och motionerna till famil
jeberedningen.

1954 års familjeutredning m. m.

Den år 1954 tillsatta familjeutredningen, som hade till uppdrag att göra
en inventering av de familjepolitiska åtgärderna, ger i sitt betänkande
Samhället och barnfamiljerna (SOU 1955:29) bl. a. en kortfattad analys
av det sociala och ekonomiska läget för en typ av ofullständiga familjer,
nämligen ensamstående mödrar med barn. Utredningen kommer till det
resultatet att många av de ensamstående mödrarna lever under mycket
blygsamma förhållanden; de civilrättsliga underhållsbidragen fastställes

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

ofta till synnerligen låga belopp och tillräckligt ekonomiskt stöd från samhällets
sida kan icke heller påräknas. Några konkreta förslag till förbättring
av de bidrag som är tillgängliga för ofullständiga familjer eller om
bistånd i nya former framlägges emellertid ej.

Frågan om stödet åt de ofullständiga familjerna behandlas i ett stort
antal av de ca 250 remissyttranden, som år 1955 avgivits över familjeutredningens
betänkande. Yttrandena är genomgående positivt hållna. Behovet
av ökat samhälleligt stöd åt dessa familjer, i synnerhet de ensamstående
mödrarna, har sålunda understrukits av ett mycket stort antal remissorgan.
Bl. a. framhåller socialstyrelsen, att de ensamstående mödrarna bland barnfamiljerna
intager en särställning i materiellt hänseende. Eftersläpningen
ifråga om ekonomi och levnadsstandard har enligt styrelsen utan tvekan
hårdast drabbat denna kategori. Vid en diskussion om ökade familjepolitiska
åtgärder finner styrelsen därför att särskilt avseende bör fästas vid
möjligheterna att förbättra förhållandena för dessa mödrar. Liknande synpunkter
anlägges av ett flertal andra remissorgan, som anser att hjälpåtgärder
för de ensamstående mödrarna är det viktigaste av nu aktuella
familjepolitiska frågor. Åtskilliga av dem föreslår en höjning av maximibeloppen
för särskilda barnbidrag och bidragsförskott ävensom andra justeringar
av dessa stödformer, exempelvis slopande av inkomstprövningen av
de särskilda barnbidragen. Några remissorgan rekommenderar dessutom
en ytterligare generell höjning av de civilrättsliga underhållsbidragen.

Familj eberedningen m. m.

Familj eutredningens betänkande samt de däröver avgivna yttrandena har
bearbetats av en inom socialdepartementet tillkallad beredning, familjeberedningen,
vilken den 1 december 1956 avlämnat en promemoria angående
stöd åt ofullständiga familjer (SOU 1956:47). Ur innehållet i denna promemoria
må här anföras följande.

De ofullständiga familjernas ekonomiska situation

Familj eberedningen lämnar en sammanfattande redogörelse för en statistisk
undersökning, som under åren 1955—56 verkställts av socialstyrelsen
i syfte att belysa ensamstående mödrars sociala och ekonomiska förhållanden.
Rörande resultatet av denna undersökning, den s. k. mödraundersökningen,
som omfattade 1 500 ensamstående mödrar, må följande nämnas.

Antalet ogifta och frånskilda kvinnor samt änkor med hemmavarande
barn under 16 år uppskattades vid undersökningen till

ogifta frånskilda änkor

25 400 23 200 20 400

Det kan i detta sammanhang nämnas, att familjeutredningen uppskattat
det totala antalet ensamstående kvinnor med barn under 16 år till 78 900 och

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

totalantalet ensamstående män med barn under 16 år till 10 700. Utredningen
har vidare uppskattat antalet barn, som vårdas av ensamstående familjeförsörjare,
till 136 100 av vilka 119 600 barn vårdas av ensamstående mödrar.

De ogifta mödrar som omfattades av mödraundersökningen var genomgående
mycket unga; inte mindre än 27 procent var under 25 år och 64
procent under 35 år. De frånskilda var genomsnittligt sett äldre; 67 procent
av dem var i åldern 30—44 år. Av änkorna var inte mindre än 91
procent 35 år eller däröver.

Medelantalet barn per moder var:

ogifta frånskilda änkor

1.2 1,6 1,6

Förvärvsarbete på heltid eller deltid i eller utom hemmet — dock ej hushållsarbete
i eget eller släktingars hem — hade 60 procent av de ogifta, 71
procent av de frånskilda och 63 procent av änkorna.

Under det att de frånskilda mödrarna till 69 procent och änkorna till 81
procent bildade egna hushåll med barnen, var motsvarande procenttal för
de ogifta mödrarnas del så lågt som 21. Följande sammanställning visar
den procentuella frekvensen av förvärvsarbete bland mödrar av de tre kategorierna,
fördelade efter hushållstyp:

Eget hushåll .......

Boende hos släkt
Samboende med man

ogifta

frånskilda

änkor

90

80

70

63

68

61

22

39

40

Inkomst av tjänst eller rörelse spelade en dominerande roll för de ensam -

stående mödrarnas ekonomi. Följande tablå visar hur

stor procentuell

andel av deras sammanlagda kontantinkomster,

som härflöt från

olika

källor:

ogifta

frånskilda

änkor

Inkomster av tjänst och rörelse ................

76

65

48

Tjänstepension eller livränta ..................

0

0

21

Underhållsbidrag eller bidragsförskott till barnen1

11

17

1

Underhållsbidrag till modern ..................

3

Allmänt barnbidrag ..........................

8

6

7

Särskilda barnbidrag, änkebidrag, invalidpension
in. in.................................

0

0

9

Fattigvårdsunderstöd ........................

1

3

2

Övriga inkomster ............................

2

4

10

Ehuru inkomsterna av tjänst eller rörelse utgjorde huvuddelen av de
ensamstående mödrarnas inkomster, var dessa inkomster absolut sett i flertalet
fall mycket låga. Följande sammanställning visar hur stor procent av
mödrarna som hade årliga inkomster av angiven storleksordning:

1 Siffran innefattar såväl offentligt stöd som bidrag från underhållspliktiga.

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

13

ogifta

frånskilda

änkor

Ingen inkomst av tjänst eller rörelse......

Inkomst av tjänst:

...... 31

22

29

Högst 4 000 kr.........................

...... 25

21

27

4 000—8 000 kr.......................

...... 31

34

20

8 000—12 000 kr.....................

...... 8

15

8

över 12 000 kr.......................

...... 0

1

1

Inkomst av rörelse......................

...... 2

4

15

Utan uppgift ..........................

...... 1

0

—

Vid inödraundersökningen sökte man få fram orsakerna till att en del
mödrar överhuvud icke hade något förvärvsarbete. Såsom skäl härför uppgav
omkring en tredjedel, att de måste vårda sina barn. Av de ogifta mödrarna
utan arbete förklarade hälften att de hade hushållsgöromål. Endast
5 procent av de ogifta uppgav arbetsmarknadsskäl och 4 procent hälso- och
åldersskäl. För frånskilda och änkor var hälso- och åldersskälen däremot
påfallande betydelsefulla. Inte mindre än 32 procent av de frånskilda och
27 procent av änkorna lämnade denna förklaring till att de ej hade förvärvsarbete.
Av de frånskilda och änkorna utan arbete hänvisade respektive
19 och 27 procent till att de hade hushållsarbete under det att respektive
12 och 9 procent åberopade arbetsmarknadsskäl.

I en sammanfattande kommentar till resultatet av mödrahjälpsundersökningen
anför familjeberedningen bl. a.

Endast på några få punkter ger socialstyrelsens redovisning något material,
genom vilket de ensamstående mödrarnas ställning i olika hänseenden
kan jämföras med befolkningens i övrigt. Även utan sådana komparativa
siffror till hands kan dock av materialet dragas den slutsatsen, att de
ensamstående mödrarna lever på en mycket låg ekonomisk standard. På det
hela taget synes situationen vara ungefär densamma för alla de tre kategorier,
som har särskilts i undersökningen. Det kan visserligen konstateras,
att de ogifta mödrarna i väsentligt större utsträckning än de två andra grupperna
får hjälp till sin försörjning genom samboende med barnets fader
eller med släktingar (föräldrar). Man kan kanske vara frestad att påstå, att
angivna förhållande minskar behovet av samhälleligt stöd för just denna
grupp. Emellertid bör icke förbises att samboendet med föräldrar och
släktingar i åtskilliga, kanske flertalet fall har framtvingats av yttre omständigheter
såsom bristen på bostad, svårigheterna att ordna barntillsynen och
ekonomiska bekymmer i allmänhet.

Helt allmänt finner familjeberedningen det uppenbart, att det i fråga om
de ofullständiga familjerna i gemen föreligger ett eftersatt hjälpbehov, som
inte kan tillgodoses utan tämligen långtgående åtgärder från det allmännas
sida. Analysen av det ekonomiska läget för ensamstående mödrar och deras
barn leder enligt beredningens mening till slutsatsen, att ett särskilt stöd
för harnförsörjningen inom dessa ofullständiga familjer behövs vid sidan
av de allmänna barnbidragen. Vad som främst konstituerar detta behov är
självfallet det förhållandet, att det direkta ansvaret för barnens försörjning

14 Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

åvilar endast en vuxen. Härtill kommer att kvinnornas inkomstläge och
allmänna situation på arbetsmarknaden ytterligare skärper disproportionen
mellan behov och försörjningsförmåga.

Om familjen i stället består av man och barn är situationen åtminstone
delvis en annan. Är han arbetsför har han i regel ett arbete, som ger honom
samma inkomst som när familjen var fullständig. Han måste avlöna arbetskraft
för barnens vård och i regel även för hemarbetet i övrigt, och den
högre kostnad detta innebär i förhållande till kostnaderna för hustruns konsumtion
utgör i stort sett ett mått på försämringen av familjens ekonomiska
förmåga. Måhända bör man dessutom räkna med att hans förvärvsmöjligheter
blir något beskurna, eftersom han knappast kan förutsätta att en
anställd hemarbetskraft skall prestera lika stora arbetsinsatser som en
heinarbetande hustru.

I båda fallen innebär det, säger utredningen, under alla förhållanden en
krympning av familjens ekonomiska bas, om någon av föräldrarna förlorar
sin försörjningsförmåga eller undandrar sig sina förpliktelser. Detta gäller
oavsett om det är fadern eller modern som försvinner ur familjekretsen.
Om förvärvsarbetskraft bortfaller, blir följden en minskning av penninginkomsten;
om hemarbetskraft går förlorad ökar kostnaden för hemarbetet,
bl. a. barnens vård. Diskussionen om samhälleligt stöd åt barnen i ofullständiga
familjer synes därför inte kunna begränsas till att gälla familjer
med kvinnlig hushållsföreståndare. Även familjer i vilka modern är invalid
eller mannen är änkling eller där han är frånskild och har vårdnaden om
barnen måste komma in i bilden.

Beredningen framhåller, att det material som presenteras i socialstyrelsens
mödraundersökning naturligtvis inte utan vidare kan förutsättas äga
giltighet när det gäller andra kategorier av ofullständiga familjer än de av
undersökningen omfattade. Det torde emellertid vara den enda undersökning
i sitt slag som ger en analys av det ekonomiska läget för något slag av
ofullständiga familjer. Det har icke varit möjligt för beredningen att erhålla
något material som kan läggas till grund för en direkt jämförelse av
hjälpbehovet för andra typer av ofullständiga familjer. Beredningen har
därför i stort sett varit hänvisad till att på basis av mödraundersökningens
resultat göra generella presumtioner beträffande de familjekategorier, som
ej är representerade i undersökningen.

Bidragsförskott och särskilda barnbidrag m. m.

När det gäller att besvara frågan, från vilka utgångspunkter storleken av
samhällets stöd till barn i ofullständiga familjer bör bestämmas, uttalar beredningen
till en början, att hjälpbehovets omfattning naturligt nog är mycket
skiftande med hänsyn bl. a. till familjeföreståndarens egna inkomstmöjligheter
och storleken av eventuellt utgående underhållsbidrag. Härefter
anför beredningen.

15

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

Hur bestämmes då försörjningskostnaderna respektive den andel därav
som kan behöva ersättas av det allmänna? Enligt 1954 års familjeutredning
kan någon generell »barnkostnad» icke fastställas. Kostnaderna för ett barns
underhåll och vård varierar för familjer med samma barnantal inom tämligen
vida gränser efter familjens inkomster, även om de icke står i direkt
proportion till de senare. På grundval av 1952 års levnadskostnadsundersökning
har utredningen dock sökt beräkna den faktiska genomsnittskostnaden
för barns vård och konsumtion. Utredningen har härvid, med beaktande av
prisutvecklingen efter 1952, kommit fram till ett belopp av 1 980 kronor för
barn och år i en grupp undersökta tvåbarnsfamiljer. I beloppet inräknas
barnens andel i familjens gemensamma konsumtion men däremot ej värdet
av den hemarbetskraft som vården och tillsynen av barnen kräver. Kostnaden
härför uppskattas schematiskt av utredningen till 1 500 kronor per
barn och år i tvåbarnsfamiljer. Den erhållna summan innefattar också vissa
kostnader, som helt eller delvis ersättes av det allmänna i form av allmänna
barnbidrag, skolmåltider, bostadsrabatter o. dyl.

Även om, såsom framhålles i några yttranden över familjeutredningens
betänkande, det statistiska källmaterialet för dess beräkningar rörande
barnkostnaderna icke är tillräckligt omfattande för att de framräknade kostnaderna
skall kunna betraktas som representativa för barn i allmänhet, bör
de icke frånkännas betydelse. Vid avvägningen av det samhälleliga stödet åt
den ekonomiskt pressade grupp som nu är i fråga finns det därför anledning
att hålla familj eutredningens siffror för ögonen.

Vid bestämmande av det belopp, som skall anses behövligt som extra samhällelig
hjälp till de ofullständiga familjerna bör man enligt beredningens
mening ta hänsyn till sådana sociala förmåner, som efter inkomstprövning
tillhandahålles barnfamiljer i gemen, t. ex. familjebostadsbidrag, bränslebidrag
och inkomstprövade folkpensioner. Beredningen anser emellertid, att
dessa förmåner spelar en jämförelsevis blygsam roll i de ofullständiga familjernas
ekonomi.

Mot bakgrunden av de faktiska kostnaderna för barns vård och konsumtion
ter sig, framhåller beredningen, de nuvarande maximibeloppen för
bidragsförskott och särskilda barnbidrag, 600 kronor
för barn och år, otillräckliga. Att så är förhållandet bestyrkes bl. a. av en
del uppgifter i mödraundersökningen, vilka utvisar att socialhjälp ofta
måste tillgripas vid sidan av exempelvis särskilda barnbidrag. De uppgifter,
som redovisats om det ekonomiska läget för ensamstående mödrar och deras
barn, måste enligt beredningens mening leda till att maximibeloppet för såväl
bidragsförskott som särskilda barnbidrag höjes avsevärt.

Familjeberedningen erinrar emellertid om att frågan om det offentliga
stödet för försörjningen av ofullständiga familjers barn äger ett nära samband
med spörsmålet om den samhälleliga pensioneringens utformning. Enligt
vad familjeberedningen inhämtat under hand övervägdes inom allmänna
pensionsberedningen olika alternativ att lösa problemet med en samordning
av allmän tjänstepensioner ing med folkpensioneringen. Bl. a. utreddes i vad
mån de särskilda barnbidragen kunde och borde inarbetas i pensions -

16 Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

systemet. Oavsett om de blivande pensionsreglerna utformas så att pensionen
inkluderar barntillägg eller så att de särskilda barnbidragen består,
är det enligt familjeberedningens uppfattning givet att frågan om försörjningshjälpen
för barnen inte bör lösas separat. Eftersom ordnandet av
pensioneringen i detta sammanhang framstår som huvudfrågan, har familjeberedningen,
efter samråd med allmänna pensionsberedningen, kommit till
den slutsatsen, att maximibeloppet för särskilda barnbidrag bör vara oförändrat
tills vidare i avvaktan på resultatet av allmänna pensionsberedningens
arbete. Som konsekvens härav bör icke heller maximibeloppet för bidragsförskott
nu höjas.

De särskilda barnbidragen och bidragsförskotten har, anför beredningen
vidare, till syfte att tillgodose hjälpbehov av i princip samma slag. Emellertid
föreligger en principiell skillnad vad gäller de faktorer som bestämmer
vilket belopp som skall utgå i varje särskilt fall. De särskilda barnbidragen
avpassas efter stödbehovet, varvid vårdnadshavarens och i viss mån även
barnets försörjningsförmåga fäller utslaget. Vad beträffar bidragsförskottet
spelar denna förmåga ingen roll; förskottets storlek bestämmes i regel av
underhållsbidraget, vilket i sin tur är beroende av den underhållsskyldiges
förmåga att bidraga. Är den underhållsskyldiges ekonomiska förmåga låg,
kan bidraget naturligen icke alltid anpassas efter behovet.

Angivna förhållanden måste enligt beredningens uppfattning betecknas
som högst otillfredsställande. Eftersom bidragsförskottet utgår utan att
mottagarens behov av ekonomiskt stöd prövas på något sätt, synes det beredningen
mest rimligt att beloppet utmätes lika i samtliga fall utan hänsyn
till underhållsbidragets storlek. Bidragsförskottet blir härigenom etl
minimiskydd för barnets försörjning.

Familjeberedningen är medveten om att vissa invändningar kan göras mot
ett dylikt system. Sålunda kan det framstå som betänkligt att bidragsförskottets
karaktär av förskott till viss del går förlorad. Vidare kan en garanti
från samhällets sida om ekonomiskt bistånd av bestämd omfattning för alla
ogifta och frånskilda med minderåriga barn i sin vård befaras leda till en
minskning i benägenheten att utverka största möjliga bidrag av den andre
av föräldrarna. Vårdnadshavarnas och möjligen också barnavårdsmännens
intresse av att följa den underhållsskyldiges inkomstförhållanden för att
kunna åstadkomma höjning av bidragen kan minska. Det kan vidare hävdas
att förskott på civilrättsligt fastställda underhållsbidrag är en för mottagaren
smakligare stödform än ett direkt offentligt kontantbidrag.

Dessa invändningar bör emellertid enligt beredningens mening ej vara
avgörande för utformningen av ifrågavarande stöd. Domstolarna lär komma
att avgöra frågor om underhållsbidrag till barn enligt föräldrabalkens bestämmelser
utan sidoblickar på eventuella kompletterande bidrag från samhällets
sida. När det gäller bidrag, som fastställes genom avtal, torde barna -

17

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

vårdsmän och barnavårdsnämnder böra åläggas en viss kontroll att den
underhållspliktiges försörjningsförmåga blir till fullo tillvaratagen. Dylik
kontroll bör äga rum minst en gång årligen; finnes väsentligen ändrade förhållanden
ha inträtt, bör det åligga barnavårdsmannen eller nämnden att
vidtaga erforderliga åtgärder för att tillvarataga den förbättrade betalningsförmågan.

Under hänvisning till vad sålunda anförts föreslår familjeberedningen,
att grunderna för bidragsförskott ändras på så sätt att barn, som enligt
gällande bestämmelser är berättigat till bidragsförskott, skall erhålla sådant
med ett bestämt belopp, normalbeloppet, vilket alltså skall ersätta
bidragsförskottets nuvarande maximibelopp och utgå oavsett det fastställda
underhållsbidragets storlek. Är det avtalade eller utdömda underhållsbidraget
lägre än normalbeloppet förutsättes regeln gälla allenast om orsaken
härtill är att den underhållsskyldiges betalningsförmåga är nedsatt. Däremot
skall regeln ej gälla, om orsaken till att underhållsbidraget är lägre än
normalbeloppet är en annan.

För de fall, där den underhållsskyldige fullgör sina betalningar och förutsättningar
för bidragsförskott enligt nuvarande regler följaktligen ej
föreligger, förutsätter beredningen att en motsvarighet till bidragsförskottet
skall kunna beviljas i form av fyllnadsbidrag, när underhållsbidraget
är lägre än normalbeloppet och anledningen härtill är nedsatt arbetsförmåga
hos den underhållsskyldige.

Beredningen föreslår vidare, bl. a., att de särskilda barnbidragen och bidragsförskotten
sammanföres till en stödform. Kostnaderna för
den nya stödformen skall enligt förslaget bäras till 60 procent av staten
och 40 procent av kommunerna, vilket enligt beredningen närmast motsvarar
den nuvarande faktiska kostnadsfördelningen om hänsyn tages till
såväl bidragsförskott som särskilda barnbidrag.

Över familjeberedningens promemoria om stöd åt ofullständiga familjer
har efter remiss yttranden avgivits av statskontoret, socialstyrelsen, pensionsstyrelsen,
riksräkenskapsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, överståthållarämbetet,
elva länsstyrelser, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas
förbund, Svenska socialvårdsförbundet, Landsorganisationen i
Sverige, Sveriges husmodersföreningars riksförbund, Yrkeskvinnors samarbetsförbund,
Fredrika-Bremer-förbundet, Kooperativa kvinnogillesförbundet,
Högerns kvinnoförbund, Folkpartiets kvinnoförbund, Svenska landsbygdens
kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och
Svenska kvinnors vänsterförbund, överståthållarämbetet och länsstyrelserna
har bifogat yttranden från kommunala myndigheter.

En redogörelse för innehållet i remissyttrandena lämnas i propositionen
å sid. 17—25, vartill utskottet får hänvisa.

2 — Ilihang till riksdagens protokoll 1957. 9 sand. 2 and. Nr 30

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

Allmänna pensionsberedningen

Allmänna pensionsberedningen berör i sitt den 1 februari 1957 avlämnade
betänkande (SOU 1957:7) även de särskilda barnbidragen. Beredningen
förordar, att de särskilda barnbidragen den 1 juli 1960 avlöses av andra
förmåner. Enligt beredningens förslag skall huvudparten av de särskilda
barnbidragen ersättas av barnpensioner, vilka skall utgå med 750 kronor
till varje barn under 19 år som förlorat sin huvudsakliga försörjare. I de
fall, där försörjaren lever, föreslås att ett inkomstprövat barntillägg till
dennes folkpension skall utgå i stället för särskilt barnbidrag. Slutligen
förutsättes, att utomäktenskapliga barn med okänd fader i stället för särskilt
barnbidrag får rätt till ett jämförligt stöd inom barnavårdens ram.

F öredraganden

Föredraganden, statsrådet Ulla Lindström, yttrar i propositionen efter
att (å s. 25 och 26) ha lämnat en redogörelse för de ofullständiga familjernas
ekonomiska situation följande.

»Utgångsläget för stödåtgärder

De snålare livsbetingelserna för barn i ofullständiga familjer erkänns allmänt
av den breda och representativa remissopinion, som kommit till uttryck
i yttrandena dels över betänkandet Samhället och barnfamiljerna,
dels över familjeberedningens promemoria i ämnet. Flertalet har velat ge
åtgärder till de ensamma mödrarnas stöd en prioritet bland aktuella socialpolitiska
åtgärder. De olika förslagen till förbättrat stöd för denna speciellt
handikappade kategori barnfamiljer har också diskuterats ingående. Tanken
på en ny generell höjning av de familj er ättsliga underhållsbidragen har
härvid vunnit allmän anslutning och resulterat i nyssnämnda, till lagrådet
remitterade lagförslag.

En annan fråga, som tilldragit sig stor uppmärksamhet, gäller bidragsförskottens
maximibelopp. I sina anslagsäskanden för nästa budgetår förordade
socialstyrelsen en höjning av detta belopp från nuvarande 600 kronor
till 1 200 kronor per år. Då statsverkspropositionen anmäldes ansåg jag, att
styrelsens förslag borde vila i avvaktan dels på den bedömning, som skulle
komma att ske under remissbehandlingen av familj eberedningens förslag att
sammanslå bidragsförskotten och de särskilda barnbidragen med varandra
till en enda samhällelig stödform, och dels på det resultat, vartill allmänna
pensionsberedningen kunde komma vid prövning av frågan om de särskilda
barnbidragens ställning i pensionssystemet. Även allmänna statsbidragsutredningens
förslag att avskaffa det speciella statsbidraget till bidragsförskotten
och inräkna detta i ett klumpanslag till kommunerna innebar ett
osäkerhetsmoment vid de ställningstaganden, som föregick avlåtandet av
årets statsverksproposition. Under behandlingen av dess femte huvudtitel

19

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

meddelade jag därför, att jag inte räknade med att förslag om höjning av
bidragsförskotten kunde föreläggas årets riksdag men att jag hoppades att
familjeberedningens förslag om s. k. utfyllnadsbidrag skulle kunna bearbetas
i sådan tid, att proposition i ämnet kunde framläggas redan i år. Det
framstod nämligen för mig som särskilt angeläget att öka det samhälleliga
stödet åt sådana familjer, där underhållsbidragen till barnen inte ens uppgår
till bidragsförskottens nuvarande maximibelopp. En framkomlig väg
syntes mig härvid vara att införa ett system, varigenom dessa underhållsbidrag
utfylldes av allmänna medel.

Läget har sedermera klarnat beträffande detta frågekomplex. Remissbehandlingen
av familjeberedningens förslag har avslutats den 15 januari,
pensionsberedningen har framlagt sitt betänkande den 6 februari och det
speciella statsbidraget till bidragsförskotten har, såsom framgår av propositionen
nr 112/1957, ansetts böra bibehållas tills vidare. Det föreligger därmed
möjligheter att pröva frågan om bidragsförskotten och utfyllnadsbidragen
från säkrare utgångspunkter.

Bidragsförskotten

Remissopinionen i anledning av familjeberedningens förslag har varit
starkt positiv för snara åtgärder till bättre ekonomiskt stöd för de barn,
som växer upp i ofullständiga familjer. Samtidigt har den dock varit mycket
delad kring familjeberedningens olika förslag. Tanken på sammanslagning
av bidragsförskotten och de särskilda barnbidragen har sålunda mött
mycken skepsis. Statsmakternas ståndpunktstagande till allmänna pensionsberedningens
förslag om förbättrad pensionering måste enligt min mening
bli grundläggande för prövningen av huruvida en sådan sammanslagning
skall komma till stånd. Pensionsberedningen förutsätter nämligen, att de
särskilda barnbidragen den 1 juli 1960 avlöses av andra förmåner. Enligt
beredningens förslag skall huvudparten av de särskilda barnbidragen ersättas
av barnpensioner, vilka skall utgå med 750 kronor till varje barn under
19 år som förlorat sin huvudsakliga försörjare. I de fall, där försörjaren
lever, föreslås att ett inkomstprövat barntillägg till dennes folkpension skall
utgå i stället för särskilt barnbidrag. Slutligen förutsättes, att utomäktenskapliga
barn med okänd fader i stället för särskilt barnbidrag får rätt till
ett jämförligt stöd inom barnavårdens ram. Det är uppenbart, att en sammanslagning
av de särskilda barnbidragen med bidragsförskotten skulle
innebära ett föregripande av prövningen av de av pensionsberedningen sålunda
framlagda förslagen. .lag kan därför inte förorda, att en sådan sammanslagning
nu genomföres.

Inte heller kan jag tillstyrka, att bidragsförskottens konstruktion nu
ändras så att förskottet alltid utgår med ett normalbelopp lika stort för alla
barn som inte erhåller sina avtalade eller utdömda underhållsbidrag. Det
syfte, som familjeberedningen velat uppnå med sitt förslag om normalbe -

20 Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

lopp, bör emellertid i viss omfattning tillgodoses på annat sätt. Jag återkommer
strax till frågan härom.

Av vad som hittills anförts framgår, att bidragsförskotten enligt min mening
åtminstone tills vidare bör vara konstruerade på samma sätt som nu.
De bör med andra ord upp till en viss maximigräns utgå med det belopp, som
barnet äger uppbära i underhållsbidrag. Emellertid bör det vara möjligt att
utan olägenhet höja den nuvarande maximigränsen, i varje fall om man
håller sig under den av pensionsberedningen föreslagna barnpensionens belopp
750 kronor för år. Enligt det tidigare omnämnda till lagrådet remitterade
lagförslaget skall de familjerättsliga underhållsbidragen uppräknas enligt
en metod som innebär att i det närmaste full kompensation lämnas för
levnadskostnadsstegringen under de senaste fem åren. Denna uppgår till
ca 20 procent. Enligt min mening är förhållandena numera sådana, att
det offentliga stödet i form av bidragsförskott — vilket ju skall ersätta
uteblivet underhåll — bör få en motsvarande förbättring. På grund härav
förordar jag att maximibeloppet för bidragsförskott höjes från 600 till 720
kronor för år, dvs. från 50 till 60 kronor i månaden.

Den förmodan har uttalats — bl. a. av socialstyrelsen — att en höjning
av bidragsförskottens maximibelopp skulle ha den psykologiska effekten,
att nya familjerättsliga underhållsbidrag anpassas uppåt till en högre nivå.
Erfarenheten talar för att detta är riktigt. Å andra sidan råder tydligen på
sina håll den föreställningen att inga ytterligare anspråk kan ställas på den
underhållspliktige, om han betalar till barnet vad som motsvarar bidrags o förskottets

maximibelopp. Det är angeläget att det göres klart för barnavårdsmän
och andra, som har att ta befattning med underhållsfrågor, att
underhållsbidrag förvisso bör sättas högre än bidragsförskottets maximibelopp,
närhelst den underhållsskyldiges försörjningsförmåga så tillåter.

V tfijllnadsbidrag

I dagens läge anser jag det angelägnast, att tillgängliga resurser inriktas
på att bistå de sämst ställda inom gruppen ensamstående ogifta och frånskilda
med barn genom att lägga en fast grund under deras ekonomi. Om
man därvid utgår från att ett barn i dagens samhälle skulle behöva minst
60 kronor i underhållsbidrag per månad från den föräldrapart, som inte
sammanbor med barnet, så kan samhället inte tydligare ge den principen tillkänna
bland föräldrar och myndigheter, som har till uppgift att bevaka
barnens intressen, än genom ett temporärt ekonomiskt stöd till avveckling av
den bottensats av lägre underhållsbidrag, som regleras av nu löpande, vanligen
gamla avtal och domstolsbeslut. Detta bör ske genom att barnet tillförsäkras
skillnaden mellan bidragsförskottets maximibelopp — här föreslaget
till 60 kronor i månaden — och det bestämda lägre underhållsbidraget i alla
de fall, där underhållsbidraget har fastställts före ett visst datum och där

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1057 21

det ej framgår att barnet för sin försörjning uppenbarligen ej har behov av
dylikt bidrag.

Ett utfyllnadsbidrag i denna form tar uteslutande sikte på barnets behov,
vilket enligt min mening bör tillgodoses oavsett om misstanke eller vetskap
föreligger att den underhållsskyldiges betalningsförmåga inte utnyttjas fullt.
Är detta senare fallet och kan rättelse ej uppnås genom överenskommelse,
får som hittills processvägen anlitas.

En huvudinvändning mot familj eberedningens förslag om normerade bidragsförskott
och fyllnadsbidrag har varit risken för att parter medvetet
skulle kunna sluta avtal om alltför lågt underhållsbidrag och härigenom
åsamka det allmänna kostnader, som egentligen borde bäras av de underhållspliktiga.
Om emellertid — som nyss antytts — rätten till utfyllnadsbidrag
av den typ jag föreslagit begränsas till barn, vilkas underhåll regleras
i avtal, som ingåtts före den 1 april 1957, eller genom domstolsbeslut,
som meddelats före nämnda dag, är varje möjlighet till missbruk utesluten.
Jag förordar därför, att en sådan begränsning genomföres.

Familjerättsliga underhållsbidrag till barn

Såsom framgått av det förut anförda är utfyllnadsbidraget avsett att bli
en temporär åtgärd, som avvecklar sig själv allteftersom de gamla underhållsbidragen
upphör med barnens inträde i högre åldrar. Utfyllnadsbidragets
karaktär av övergångsföreteelse, den samtidiga höjningen av bidragsförskottet
och den generella uppräkningen av de familjerättsliga underhållsbidragen
bör tillsammans kunna få en avsevärd stimulanseffekt på strävandena
att höja underhållsbidragens nivå till närmare överensstämmelse
med nutida kostnadsläge och levnadsstandard. Det är angeläget, att de myndigheter,
som medverkar vid avtalsuppgörelser om underhållsbidrag, är
införstådda med dessa strävanden.

I syfte att höja underhållsbidragens nivå har familjeberedningen i sin
promemoria om stöd åt ofullständiga familjer föreslagit, att Kungl. Maj:t
utfärdar anvisningar till socialstyrelsen och vederbörande kommunala myndigheter
av innehåll att underhållsbidrag i regel inte må fastställas till
lägre belopp än vad som högst kan utgå i bidragsförskott. Mot detta förslag
har invänts bl. a., alt rekommendationer i detta ämne bör utgå från socialstyrelsen
som råd och inte från Kungl. Maj :t, då de lätt får karaktär av
påbud, och vidare att rekommendationerna bör vara mer principiella och
vägledande än normerande, så att exempelvis barnavårdsmännens prövning
av de individuella fallen i enlighet med föräldrabalkens intentioner inte
låses fast vid fixa normativa belopp.

Jag kan ansluta mig till dessa synpunkter. Den individuella prövningen
av den underhållsskyldiges bärkraft får givetvis inte sättas ur spel och normativa
belopp får inte hindra utvecklingen. Jag vill erinra om vad chefen

22 Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

för justitiedepartementet vid den förut omnämnda remissen till lagrådet anfört
om vikten av att underhållsplikten tas i anspråk i all den utsträckning
som medges av gällande lagstiftning. Detta bör understrykas bl. a. vid den
rådgivande verksamhet, som bedrives av socialstyrelsen. Genom upplysningsverksamhet
av denna art och genom den stimulerande effekt, som övriga av
mig föreslagna åtgärder kan väntas få, bör man kunna uppnå, att underhållsbidrag
på lägre belopp än 60 kronor i månaden endast i rena undantagsfall
blir fastställda. Om man dessutom skulle kunna uppnå, att underhållsbidrag
av typen engångsbidrag nedbringas eller avskaffas samt att underhållsskyldigheten
i större omfattning än för närvarande tas i anspråk även
sedan barnet passerat 16-årsgränsen, vore det tacknämligt.

Kostnaderna

Kostnaderna för bidragsförskotten bestrides, i den mån ersättning ej
kunnat uttagas av de underhållsskyldiga, till s/4 av staten och till 1ji av
kommunerna. Samma fördelningsgrund bör enligt min mening tillämpas
i fråga om de föreslagna utfyllnadsbidragen.

Enligt överslagsberäkningar, som verkställts inom socialdepartementet,
kan den totala kostnadsökning, som föranledes av den föreslagna uppräkningen
av bidragsförskottens maximibelopp, antagas uppgå till ca 2,1 milj.
kronor per budgetår. Av detta belopp — som beräknats med utgångspunkt
bl. a. från antagandet att 50 procent av utgivna förskottsbelopp återbetalas av
de underhållsskyldiga — faller 3/4 eller ca 1,6 milj. kronor på staten.

De totala kostnaderna för de föreslagna utfyllnadsbidragen, vilka inte
till någon del kan återkrävas av de underhållsskyldiga, har uppskattats
till ca 4,5 milj. kronor per budgetår. Därav faller i runt tal 3,4 milj. kronor
på staten. Kostnaderna kommer emellertid att minska efter hand
som de äldre underhållsbidragen faller bort.

Den sammanlagda kostnadsökningen för staten kan således uppskattas till
(1,6+3,4=) 5 milj. kronor per budgetår. Eftersom statens andel i kostnaderna
för bidragsförskotten utbetalas i efterskott för budgetår och detsamma
förutsättes gälla beträffande statens andel i kostnaderna för utfyllnadsbidragen,
kommer kostnadsökningen inte att belasta statsbudgeten
för nästkommande budgetår.»

I anslutning till förslaget till lag om utfyllnad av vissa underhållsbidrag
anför statsrådet vidare bl. a.

»Av 1 § 1 st., vars formulering nära ansluter till ordalagen i 1 § 1 st.
bidragsförskottslagen, framgår, att utfyllnadsbidrag skall utgå endast under
förutsättning att underhållsbidraget fastställts genom domstolsbeslut som
meddelats före den 1 april 1957 eller i avtal som slutits före nämnda dag.
Denna förutsättning kan ej anses uppfylld, om ett före den 1 april 1957 bestämt
underhållsbidrag efter nämnda dag jämkas genom beslut av domstol

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

23

eller genom avtal; i dylikt fall skall alltså utfyllnadsbidrag ej utges. Vidare
fordras, att underhållsbidraget —- dvs. det utdömda eller avtalade beloppet,
i förekommande fall förhöjt enligt 1952 års lag om höjning av vissa underhållsbidrag
— ej uppgår till 720 kronor för år. Är dessa båda förutsättningar
uppfyllda, skall utfyllnadsbidrag utges med vad som brister i sistnämnda
belopp dvs. för år räknat med skillnaden mellan 720 kronor och
underhållsbidragets belopp. Det är härvid utan betydelse om bidragsskyldigheten
fullgöres eller ej; en annan sak är, att barnet i senare fallet äger
erhålla inte bara utfyllnadsbidrag utan också bidragsförskott. Tilläggas må,
att utfyllnadsbidrag — liksom bidragsförskott — enligt förslaget skall utgå
även i de fall, då skyldigheten att utgiva underhållsbidrag åvilar barnets
moder.

Stadgandet i 1 § 2 st. om att utfyllnadsbidrag ej skall utgå till barn, vars
föräldrar sammanbor, eller till barn, som bor tillsammans med den underhållsskyldige,
överensstämmer med vad som gäller enligt bidragsförskottslagen.
Enligt förslaget skall utfyllnadsbidrag ej heller utges till barn, som
för sin försörjning uppenbarligen ej har behov av sådant bidrag. Med detta
stadgande avses inte annat än att skapa ett underlag för att vägra utfyllnadsbidrag
i fall då barnet lever under så goda ekonomiska förhållanden,
att stödåtgärder av förevarande slag uppenbarligen är obefogade.

Det är angeläget att administrationen av utfyllnadsbidragen göres så
enkel och kostnadsbesparande som möjligt. För att så skall bli fallet bör
bestämmelserna rörande utfyllnadsbidragen så nära som möjligt ansluta
till reglerna för bidragsförskotten. De stadganden i bidragsförskottslagen,
som i tillämpliga delar bör gälla beträffande utfyllnadsbidragen, återfinns
i lagens 2—4 §§, 7 §, 11 § 1—3 mom., 12—14, 20, 21 samt 23-—25 §§. En
hänvisning till dessa lagrum, för vilka en kortfattad redogörelse lämnats i
avsnittet om gällande bestämmelser, har gjorts i förslagets 2 §. Härutöver
har — i syfte att undvika utbetalningar av belopp på mindre än 5 kronor
i månaden — i sistnämnda paragraf upptagits ett stadgande av innehåll
att utfyllnadsbidrag, som understiger 60 kronor för år, skall utgå endast
under förutsättning att barnet för den tid, på vilken utfyllnadsbidraget
belöper, jämväl äger uppbära bidragsförskott.»

Utskottet

1 propositionen föreslås att maximibeloppet för bidragsförskott fr. o. in.
den 1 juli 1957 höjes från 600 till 720 kronor för barn och år. Tillika föreslås
att vissa kategorier av barn, beträffande vilka familjerättsligt underhållsbidrag
å belopp understigande 720 kronor för år fastställts före den 1 april
1957, skall äga att av allmänna medel erhålla vad som brister i nämnda belopp,
s. k. utfyllnadsbidrag.

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

En höjning av miximibeloppet för bidragsförskott till 1 200 kronor för
barn och år föreslås i motionerna I: 49 och II: 26, I: 384 och II: 395 samt
II: 230. I motionerna 1: 493 och II: 624 föreslås att jämväl utfyllnadsbidrag
av det slag som avses i propositionen skall utgå intill ett belopp av 1 200 kronor
för år. I motionen II: 625 yrkas avslag å propositionens förslag om utfyllnadsbidrag.

Slutligen har i motionerna I: 49 och II: 26 samt II: 230 hemställts om höjning
av maximibeloppet för de särskilda barnbidragen från 600 till 1 200
kronor för barn och år.

Utskottet vill till en början framhålla, att olika undersökningar visat,
att de ofullständiga familjerna ofta lever under svåra ekonomiska förhållanden.
Det är med hänsyn särskilt till berättigad omtanke om barnens bästa
naturligt och befogat att samhället griper in för att inom ramen för sina
resurser bistå dessa sämre lottade grupper. Bland olika familjestödjande åtgärder
bör ur skilda synpunkter de som syfta till ett tillgodoseende av de
ofullständiga familjernas behov förtjäna särskild uppmärksamhet.

Vid ett ställningstagande till de frågor, som aktualiserats genom föreliggande
proposition och motioner, har man emellertid att beakta det särskilda
läge som skapats för däri berörda understödsformer till följd av allmänna
pensionsberedningens innevarande år avlämnade betänkande om förbättrad
pensionering. Beredningen förordar, att de särskilda barnbidragen den 1 juli
1960 avlöses av andra förmåner. Enligt beredningens förslag skall huvudparten
av de särskilda barnbidragen ersättas av barnpensioner, vilka skall
utgå med 750 kronor om året till varje barn under 19 år som förlorat sin
huvudsakliga försörjare. I de fall, där försörjaren lever, föreslås att ett inkomstprövat
barntillägg till dennes folkpension skall utgå i stället för särskilt
barnbidrag, varvid tilläggets maximibelopp sättes lika med barnpensionen,
d. v. s. 750 kronor. Slutligen föreslås, att de särskilda barnbidrag,
som utgår till utomäktenskapliga barn med okänd fader, ersättes med ett
jämförligt stöd inom barnavårdens ram. Vidare må här nämnas att familjeberedningen
förordat en sammanslagning av bidragsförskotten och de särskilda
barnbidragen till en understödsforin.

Det torde med hänsyn till det samband som sålunda föreligger vara uppenbart
att ett slutgiltigt ställningstagande till frågan om utformningen av familjestödet
på förevarande område icke kan tas förrän spörsmålet om pensioneringens
utformning vunnit sin lösning.

Sedan det nuvarande maximibeloppet för bidragsförskott fastställdes i
mars 1953 har genom penningvärdeförsämringen förmånens realvärde
minskats. Utgår man vid bedömning av värdeförskjutningen från förändringen
av levnadskostnadsindex (utan skatter och sociala förmåner),
finner man att talet för denna index i mars 1953 var 213 (1935 — 100),
medan motsvarande tal för mars 1957 med ledning av konsumentprisindex
approximativt kan beräknas till 237. Höjningen utgör drygt It procent. Den

25

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

i propositionen förordade höjningen av maximibeloppet till 720 kronor
motsvarar en höjning av 20 procent. Den föreslagna höjningen är alltså större
än vad som motiveras enbart av hänsyn till levnadskostnadernas stegring.
En något större höjning än vad som kan grundas allenast på ett strikt hänsynstagande
till levnadskostnadernas förändring kan dock vara påkallad av
berättigade strävanden att stärka stödet för de ofullständiga familjerna.
Enligt utskottets mening kan det emellertid icke vara lämpligt att nu företaga
en höjning som går utöver den ram som skisserats av allmänna pensionsberedningen
genom dess förslag angående barnpensionerna i det tilltänkta
pensionssystemet. Utskottet finner den i propositionen förordade
höjningen med hänsyn till föreliggande omständigheter väl avvägd och tillstyrker
densamma. Utskottet kan alltså icke biträda de motionsvis framförda
förslagen om höjning därutöver. Det förhöjda maximibeloppet bör
gälla med avseende å underhållsbidrag som belöper å tid efter ingången av
juli månad 1957.

Det till grund för förslaget om utfyllnadsbidrag liggande syftet att bringa
hjälp i de fall, där underhållsbidrag till barn utgår med orimligt låga
belopp, finner utskottet beaktansvärt. Mot den utformning understödsformen
fått och tidpunkten för förslagets framläggande kan dock resas vissa
invändningar. Sålunda har under den föreslagna bidragsformen icke kunnat
inräknas de fall där domstolsbeslut eller avtal om skyldighet att utgiva underhållsbidrag
över huvud taget icke föreligger. En avgränsning har — för
förhindrande av missbruk — vidare måst göras till de underhållsbidrag som
fastställts före den 1 april 1957. Härigenom kommer de fall, där underhållsbidragen
efter nämnda tidpunkt fastställts till lägre belopp än 720
kronor för år, att falla utanför lagens tillämpningsområde. Mot den principiella
utformningen av bidraget som ett komplement till den föreliggande
civilrättsliga bidragsskyldigheten kan anföras att, då genom lagen skapas
garanti för ett visst minimistöd, detta kan få som följd att vårdnadshavare
kan finna det mindre angeläget att söka få till stånd höjning av utgående
familjerättsliga underhållsbidrag, oaktat sådan höjning skulle varit lagligen
möjlig. Det hade vidare måhända också varit lämpligare om förslaget framlagts
vid sådan tidpunkt att detsamma kunnat utformas i närmare anslutning
till de regler, som i en nära framtid kan förväntas komma att ersätta de
nuvarande särskilda barnbidragen.

Trots de betänkligheter, som sålunda och i övrigt kan resas mot det föreliggande
lagförslaget, vill utskottet emellertid — med hänsyn till att detsamma
dock tillgodoser en stor del av de angelägna behov, som föreligger på
området, och under beaktande av att det är av vikt att möjliga hjälpåtgärder
icke fördröjes — icke motsätta sig att förslaget upphöjes till lag. Utskottet
får därför, ehuru med viss tvekan, tillstyrka propositionen jämväl i denna
del. Härav följer att utskottet avstyrker det i motionen II: 625 framställda
yrkandet om avslag å propositionen i förevarande hänseende. Redan av

26 Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

den ståndpunkt utskottet enligt ovan intagit till frågan om bidragsförskottets
maximibelopp följer att utskottet icke kan ansluta sig till vad i motionerna
I: 493 och II: 624 föreslagits om att utfyllnadsbidrag skall utgå intill
ett belopp av 1 200 kronor för år.

Vid detalj granskning av det föreliggande förslaget till lagtext har utskottet
funnit anledning till erinringar allenast med avseende å bestämmelsen i 1 §
andra stycket att utfyllnadsbidrag ej skall utgå till barn, som för sin försörjning
uppenbarligen ej har behov av dylikt bidrag. Enligt vad i propositionen
anföres avses med detta stadgande intet annat än att skapa ett underlag
för att vägra utfyllnadsbidrag i fall då barnet lever under så goda ekonomiska
förhållanden, att stödåtgärder av förevarande slag uppenbarligen är
obefogade. En restriktiv användning av undantagsbestämmelsen torde alltså
vara avsedd, och häremot har utskottet intet att invända. Vad som däremot
inger betänkligheter är att den föreslagna bestämmelsen synes vara ägnad att
skapa ovisshet och osäkerhet vid tillämpningen. Man måste här beakta att
tillämpningen av lagen kommer att handhavas av ett stort antal olika myndigheter
med skilda förhållanden för ögonen, vilket lätt kan leda till olika
bedömningsgrunder. Genom bestämmelsen försvåras också administrationen
av bidragsformen. Det torde med fog kunna göras gällande att olägenheterna
med en sådan bestämmelse är så stora, att de inte står i rimlig proportion till
vad som står att vinna genom densamma. Utskottet finner därför att bestämmelsen
bör utgå.

I anslutning till i motionerna I: 49 och II: 26 samt II: 230 framförda yrkanden
om höjningen av maximibeloppen beträffande de särskilda barnbidragen
till 1 200 kronor för barn och år vill utskottet till en början uttala,
att utskottet delar motionärernas uppfattning, att utskottet finner en höjning
av nu gällande maximibelopp, som fastställdes år 1953 — samtidigt med
motsvarande maximibelopp för bidragsförskotten — väl motiverad. Maximibeloppen
för de särskilda barnbidragen bör icke vara lägre än motsvarande
belopp beträffande bidragsförskotten.

Trots att en höjning av de särskilda barnbidragens maximibelopp i och för
sig är väl motiverad, är dock utskottet med hänsyn till det samband som
föreligger mellan de särskilda barnbidragen och frågan om utformningen av
det framtida pensioneringssystemet icke berett att nu tillstyrka en sådan
höjning. Enligt utskottets mening bör pensionsfrågans lösning avvaktas
innan ändringar vidtages. Utskottet vill dock understryka vikten av att en
motiverad förbättring av förmånerna icke uppskjutes mer än nödvändigt.
Erforderliga åtgärder — eventuellt i form av provisorisk höjning av nuvarande
bidragsbelopp i avvaktan på pensionsreformens genomförande — bör
tas under övervägande så snart frågekomplexet kan överblickas och förhållandena
eljest det medger.

Med hänsyn till det samband som enligt vad ovan framhållits föreligger
mellan de särskilda barnbidragen och pensionsfrågorna är det icke heller

27

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

lämpligt att nu taga ståndpunkt till spörsmålet huruvida den nuvarande
inkomstprövningen av de särskilda barnbidragen skall bestå. Utskottet avstyrker
därför jämväl det i motionen II: 230 framställda yrkandet om slopande
av inkomstprövningen beträffande berörda bidrag.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte antaga det genom propositionen
framlagda förslaget till lag om ändrad lydelse av 8 § bidragsförskottslagen
den 11 juni 1943 (nr 382);

B. att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit
viss ändring böra vidtagas i det genom propositionen framlagda
förslaget till lag om utfyllnad av vissa underhållsbidrag
— måtte med avslag å motionerna 1: 493 och II: 624
samt II: 625 för sin del antaga förslaget med den ändringen,
att 1 § erhåller följande, som utskottets förslag betecknade
lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag)
1 §•

(Utskottets förslag)
1 §•

Barn, vars------belopp (utfyllnadsbidrag).

Utfyllnadsbidrag'' må ej utgå till
barn, vars föräldrar sammanbo, eller
till barn, som bor tillsammans
med den underhållsskyldige. Ej heller
må utfyllnadsbidrag utgå till
barn, som för sin försörjning uppenbarligen
ej har behov av dylikt bidrag.

Utfyllnadsbidrag må ej utgå till
barn, vars föräldrar sammanbo, eller
till barn, som bor tillsammans med
den underhållsskyldige.

C. att motionerna

1) I: 49 och II: 26,

2) I: 384 och II: 395 samt

3) II: 230,

i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört och hemställt, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 maj 1957

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

28

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel E. Svensson,
fru Carlqvist, herrar Huss, Mannerskantz, Åkesson* och Alvar Andersson*; från

andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Odhe, fru Ekendahl,
herr Carlsson i Bakeröd, fröken Höjer, fröken Sandell, fröken Wetterström*
och fru Eriksson i Ängelholm*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

I. Vid utskottets hemställan under A

av fru Carlqvist.

II. Vid utskottets hemställan under B

av herr Mannerskantz och fröken Wetterström, som ansett

a) att det avsnitt av utskottets yttrande, som på s. 25 börjar med »Det till
grund» och på s. 26 slutar med »bestämmelsen bör utgå», bort ersättas med
text av följande lydelse:

I förslaget till lag om utfyllnad av vissa underhållsbidrag knyter man
samman en civilrättslig underhållsskyldighet med ett ekonomiskt ansvar,
som samhället påtar sig. Staten kan icke göra gällande krav mot den underhållsskyldige
för utbetalt fyllnadsbidrag såsom fallet är beträffande bidragsförskotten.
Detta kan komma att inverka negativt på återkravet och återbetalningen
från den underhållsskyldige. Om samhället påtar sig ett slags
garanti för visst till beloppet fastslaget underhållsbidrag till skilsmässobarn
och barn utom äktenskapet synes det ofrånkomligt att detta kommer att
leda till ökade svårigheter och även minskade ansträngningar att utverka underhållsbidrag
till högsta möjliga belopp.

Den fortlöpande penningvärdeförsämringen gör säkerligen en ny generell
höjning av underhållsbidragen nödvändig, och det måste under alla förhållanden
synas önskvärt och riktigt att de underhållsskyldigas betalningslörmåga
utnyttjas till fullo. Det bör således vara angeläget att företa åtgärder
som syftar till att föra upp storleken av de aktuella underhållsbidragen.
Enligt vad som framkommit har de civilrättsliga möjligheterna ännu
inte helt utnyttjats. Den allmänna reala inkomstutvecklingen samt penningvärdeförsämringen
medför att berättigade krav kan resas på en betydande
höjning av de utgående civilrättsliga underhållsbidragen. Man kan däremot
icke göra gällande att den i och för sig berättigade höjningen — innan närmare
till hands liggande möjligheter tillvaratagits — skall bekostas av skattebetalarnas
medel. Härtill kommer att det i nuvarande ekonomiska situation

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957 29

måste te sig vanskligt att ytterligare belasta statsbudgeten med nya utgifter.
Dessa har redan överskridit gränsen för statens ekonomiska bärkraft, vilket
de under senare tid gjorda försöken att öka statsinkomsterna tydligt visar.

Mot bakgrunden av vad sålunda anförts finner sig utskottet böra i enlighet
med yrkandet i motionen II: 625 avstyrka det i propositionen framlagda förslaget
till lag om utfyllnad av vissa underhållsbidrag.

b) att utskottet bort hemställa

B. att riksdagen med bifall till motionen II: 625 måtte —
med avslag jämväl å motionerna I: 493 och II: 624 — avslå
det i propositionen nr 139 framförda förslaget till lag om
utfyllnad av vissa underhållsbidrag.