Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1957
1
Nr 3
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med anhållan
om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella
arbetsorganisationens allmänna konferens
år 1956 vid dess trettionionde sammanträde fattade
beslut, såvitt propositionen avser rekommendation angående
välfärdsanordningar för arbetstagare.
Genom en den 21 december 1956 dagtecknad proposition, nr 18 år 1957,
har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, anhållit om riksdagens yttrande angående
vissa i nämnda protokoll omförmälda, av Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens år 1956 vid dess trettionionde sammanträde
fattade beslut.
Ifrågavarande beslut, vilka är av beskaffenhet att i enlighet med artikel
19 av Internationella arbetsorganisationens stadga skola underställas riksdagen,
är följande:
1) Rekommendation (nr 101) angående yrkesutbildning inom jordbruket
och
2) Rekommendation (nr 102) angående välfärdsanordningar för arbetstagare.
Propositionen har hänvisats till jordbruksutskottet, såvitt angår rekommendationen
nr 101, och i övrigt till lagutskott. I vad propositionen hänvisats
till lagutskott har den tilldelats andra lagutskottet.
Texten till rekommendationen nr 102 har såsom bilaga (Bilaga B) fogats
till propositionen. Utskottet torde få hänvisa till denna bilaga.
I fråga om rekommendationen nr 102 förordas i propositionen, att rekommendationen
överlämnas till arbetarskyddsstyrelsen för prövning av frågan
om och i vad mån rekommendationens principer bör komma till uttryck
i lagstiftning eller särskilda av styrelsen utfärdade anvisningar.
Internationella arbetskonferensens trettionionde sammanträde hölls i Geneve
under tiden den 6—28 juni 1956. I sammanträdet deltog representanter
för 73 medlemsstater, av vilka det stora flertalet sänt fullständiga delegationer,
d. v. s. två regeringsombud samt ett ombud från vardera av arbetar-
och arbetsgivarsidan. Sverige deltog i sammanträdet med en fullständig
delegation.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 2 avd. Nr 3
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1957
Rekommendation (nr 102) angående välfärdsanordningar
för arbetstagare
Frågan om välfärdsanordningar för arbetstagare var föremål för en första
behandling vid arbetskonferensens 38:e sammanträde (1955).
På grundval av de diskussioner, som fördes i frågan vid nämnda sammanträde,
utarbetade arbetsbyrån ett förslag till rekommendationstext, vilket
tillställdes medlemsstaternas regeringar för yttrande. Denna text jämte
de från olika regeringar framförda erinringarna förelädes 1956 års konferens
samt hänvisades av denna till ett särskilt utskott.
Vad beträffar innehållet i rekommendationen må följande anföras.
Rekommendationen är tillämplig pa saväl arbetare som övriga arbetstagare,
anstälda i offentliga eller privata företag, med undantag för arbetstagare
i jordbruk och sjöfart. I rekommendationen angivna anordningar
må kunna åvägabrings genom lagstiftning eller på annat, av vederbörande
myndighet efter samråd med arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer
godkänt sätt eller genom kollektivavtal eller andra mellan berörda arbetsgivare
och arbetstagare träffade avtal.
Relath t detaljerade anvisningar lämnas med avseende å utspisningsanordningar.
Sålunda ges regler för inrättande och drift av marketenterier,
byfféer, ambulerande servering och mässar m. m. samt anvisningar rörande
måltidsanordningar för skiftarbetare och arbetare på platser, där möjligheterna
för inköp av måltider och drycker är otillräckliga. Det framhålles
uttryckligen, att arbetstagarna under inga omständigheter bör åläggas att
anlita utspisningsanordningarna, såvida inte den nationella lagstiftningen
kräver att så sker av hälsoskäl.
Rekommendationen angiver vidare vissa normer beträffande anordningar
för vila, nämligen sittplatser under arbetet och vilrum för tillfällig vila under
arbetstiden. Vad angår sittplatser betonas, att särskild hänsyn bör tagas
till kvinnor och minderåriga arbetstagare. I fråga om vilrum framhålles, att
tillgång till sådana särskilt bör beredas kvinnliga arbetstagare, arbetstagare
med särskilt tungt arbete eller specialarbete, som under arbetet kräver tillfällig
vila, samt skiftarbetare med särskilda pauser.
Vidare förordas fritidsanordningar inom eller i närheten av företaget,
i sådana fall då lämpliga sådana anordningar icke ställts till förfogande av
särskilda institutioner eller av samhället samt då ett verkligt behov därav
föreligger. Ej heller dylika anordningar skall arbetstagarna vara skvldiga
att utnyttja.
I rekommendationen medgives, att såväl administration som finansiering
av utspisnings- och fritidsanordningar kan skifta från ett land till ett annat,
men rekommendationen innehåller likväl vissa regler härom, avsedda
att beaktas av myndigheter samt arbetsgivare och arbetstagare. Det framhålles,
att vederbörande myndighet i varje land bör föranstalta om samråd
med arbetstagarnas och arbetsgivarnas organisationer beträffande sättet för
Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1957
3
administration och kontroll av de välfärdsanordningar, som inrättas genom
den nationella lagstiftningen. Vidare uttalas bl. a., att måltider och annan
proviant, som tillhandahålles omedelbart av arbetsgivaren eller ställes till
förfogande genom marketenteri eller entreprenör, bör åsättas priser, som
är rimliga och icke medför vinst för arbetsgivaren samt att arbetstagare inte
bör åläggas att bidraga till kostnaderna för sådana välfärdsanordningar som
han inte personligen önskar utnyttja.
Slutligen innehåller rekommendationen en avdelning, vilken främst avser
att tillförsäkra arbetstagarna tillräckliga och tjänliga anordningar för transport
till och från arbetet samt att undanröja de svårigheter, som eventuellt
kan uppstå i detta hänseende.
Vid rekommendationens behandling i arbetskonferensens plenarsammanträde
förklarade arbetsgivarnas talesman, att de icke kunde godtaga samtliga
i rekommendationen angivna anvisningar. Arbetsgivarna ansåg, att en
rekommendation i ämnet borde begränsas till ett uttalande rörande vissa
grundläggande principer men att man icke skulle söka få till stånd en detaljerad
reglering. Regerings- och arbetargrupperna stödde däremot rekommendationsförslaget,
som antogs med 185 röster mot 37.
Över rekommendationen har yttranden avgivits av arbetarskyddsstyrelsen,
Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen, Tjänstemännens
centralorganisation och delegationen för det internationella socialpolitiska
samarbetet. I fråga om innehållet i dessa yttranden får utskottet hänvisa
till den redogörelse härför, som lämnats i propositionen s. 11 o. f.
Departementschefen
Föredragande departementschefen, statsrådet Ericsson, anför beträffande
rekommendationen nr 102 följande.
»Vad härefter beträffar rekommendationen (nr 102) angående välfärdsanordningar
för arbetstagare vill jag erinra därom, att gällande svenska bestämmelser
i ämnet återfinnes främst i arbetarskyddslagen, arbetarskyddskungörelsen
och skogsförläggningslagen samt vissa i anslutning till dessa
författningar utfärdade föreskrifter. Ifrågavarande bestämmelser tillkom så
sent som år 1949 — i fråga om skogsförläggningslagen år 1951 — och torde
i stor utstäckning bereda arbetstagarna samma skydd som rekommendationen
avser att ge. Beträffande vissa i rekommendationen förordade välfärdsanordningar
— särskilt eu del bespisnings-, transport- och fritidsanordningar
— saknas dock motsvarighet i svensk lagstiftning. Såsom delegationen för
det internationella socialpolitiska samarbetet anfört synes emellertid flertalet
av de i rekommendationen behandlade frågorna för vårt lands vidkommande
företrädesvis böra regleras på annat sätt än genom lagstiftning.
Detta hindrar givetvis inte, att lagstiftningen i ett eller annat avseende kan
behöva kompletteras till följd av rekommendationen. Frågan huruvida så
bör ske synes i första hand böra prövas av arbetarskyddsstyrelsen, som
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1957
jämväl bör överväga, i vad mån rekommendationens principer bör komma
till uttryck i styrelsens anvisningar. Jag förordar därför, att rekommendationen
för angivna ändamål överlämnas till styrelsen.»
Utskottet
Utskottet ansluter sig till vad föredragande departementschefen i propositionen
yttrat i fråga om rekommendationen nr 102.
Utskottet hemställer,
att riksdagen i anledning av förevarande proposition, nr
18 — såvitt avser rekommendationen (nr 102) angående välfärdsanordningar
för arbetstagare — måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t som sin mening giva till känna vad utskottet
anfört.
Stockholm den 12 februari 1957
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel E. Svensson,
fru Carlqvist, herrar Huss, Mannerskantz, fru Hamrin-Thorell och
herr Nils Theodor Larsson;
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg*,
Lundberg, fru Ewerlöf*, herr Odhe, fru Ekendahl, herr Carlsson i Bakeröd
och fröken Höjer.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1957. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
580240