Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1957
1
Nr 28
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändring av
gällande bestämmelser rörande skyddskoppympning.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 7 i första kammaren av herrar Huss
och Edström samt nr 6 i andra kammaren av herr von Friesen m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t framhålla såsom sin uppfattning
att bestämmelserna om skyddskoppympning bör omarbetas, bl. a. i syfte
att ersätta den f. n. obligatoriska ympningen av barn med en frivillig sådan,
samt anhålla att Kungl. Maj :t måtte framlägga förslag till riksdagen i detta
syfte».
Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande får
utskottet hänvisa till motionen I: 7.
Till utskottet har från Förbundet Allnordisk folkhälsa inkommit en den
11 mars 1957 dagtecknad skrivelse med därvid fogade handlingar.
Huvuddragen av gällande bestämmelser
Gällande lag om skyddskoppympning av den 2 juni 1910, vilken lag
vid flera tillfällen undergått ändringar, förpliktar (1 §) envar att
till förekommande av smittkoppsjukdom och sådan sjukdoms spridning
undergå ympning med skyddskoppor. Barn skall undergå sådan ympning
senast under det kalenderår då det fyller sex ( i vissa fall sju) år (2 §).
Vissa undantag kan dock medges av medicinska skäl eller därest den för
ympningspliktens fullgörande ansvarige säger sig befara att ympningen skall
för barnet medföra en icke blott tillfällig ohälsa och det måste antagas att
sådan farhåga har sin grund i personlig erfarenhet om något fall av dylik
ohälsa, som han haft skälig anledning anse ha inträffat i samband med
ympning av barn (den s. k. samvetsklausulen, 5 § 3 mom.). Vidare gäller
ympningsplikt för bland andra så gott som hela den manliga befolkningen
i värnpliktsåldern. Av den vuxna kvinnliga befolkningen kommer till följd
av lagens bestämmelser regelmässigt bland andra alla sjuksköterskor, barnmorskor
och kvinnliga läkare att vara skyddskoppympade kort tid innan
Hihany till riksdagens protokoll IU57. U samt. 2 and. Nr 28
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1957
de börjar sin första tjänstgöring inom respektive yrken. Krav på nyligen
fullgjord ympningsplikt gäller även för vissa andra personalgrupper. Vid
inträffad eller hotande smittkoppepidemi må slutligen ympningsplikt påbjudas
i den omfattning som finnes erforderlig. Konungen äger förordna
om ett temporärt uppskov med fullgörandet av ympningsplikten för barn
och vissa andra personalkategorier då det prövas nödvändigt ur hälsovårdssvnpunkt
vid inträffad eller hotande epidemi av annan sjukdom än smittkoppor.
Ympningen skall i stad, köping eller municipalsamhälle med egen
tjänsteläkare anordnas av hälsovårdsnämnden vid organ för förebyggande
mödra- och barnavård eller på annat lämpligt sätt.Å den egentliga landsbygden
skall ympning i den omfattning, som befinnes möjlig, företagas vid
organ för förebyggande mödra- och barnavård eller å ympnings- och besiktningsmöten,
som i regel skall hållas vartannat år. Kontrollen med avseende å
ympningspliktens fullgörande, såvitt angår barn, är förlagd till inträdet i skolorna.
I allmän eller enskild skola eller läro- eller uppfostringsanstalt — dock
ej i folkskola och vissa specialskolor — må ej till undervisningellervårdmottagas
lärjunge som icke undergått skyddskoppympning eller därifrån undantagits.
Vid kontrollens utövande biträder pastorsämbetena och folkskolestyrelserna
(skolråden). Den enda påföljd som kan inträda vid underlåten
barn ympningsplikt är utdömande av viten, som dock, efter en år 1934 genomförd
lagändring, vid bristande tillgång till deras gäldande ej må förvandlas.
Tidigare förslag till ändrad vaccinationslagstiftning
Frågorna huruvida vaccinationen skall vara obligatorisk eller frivillig
samt, därest vaccinationstvång skulle förekomma, vilka undantag från
tvånget som borde medges, har sedan lång tid tillbaka varit föremål för
starka meningsbrytningar, bland annat inom riksdagen. Sistnämnda fråga
utreddes efter hemställan av 1930 års riksdag av inom socialdepartementet
tillkallade sakkunniga, som år 1932 avgav ett betänkande i ämnet
(SOU 1932:37). De däri förordade ändringarna innebar, bland annat,
att ympning av barn skulle äga rum senast under det kalenderår, då barnet
fyllde två år, varjämte vissa lättnader medgavs beträffande barns undantagande
från ympning av medicinska skäl; att den s. k. samvetsklausulen
skulle utbytas mot ett stadgande, enligt vilket, om barn varit under tre år på
medicinska indikationer undantaget från ympning, medicinalstyrelsen ägde
för framtiden undantaga barnet därifrån samt medicinalstyrelsen även eljest
ägde medge sådant undantagande, därest särskilda omständigheter gåve
anledning därtill; samt att förbudet mot icke vaccinerade barns inträde i
vissa skolor och uppfostringsanstalter skulle upphävas. — Vid remissbe
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 19Ö7
3
handling av 1932 års betänkande uttalades bland annat önskemål om en fullständig
utredning av frågan om vilka följder en starkt utvidgad samvetsklausul,
eventuellt full valfrihet beträffande barnympningen, kunde väntas
medföra samt huruvida den obligatoriska barnvaecinationen kunde ersättas
med andra åtgärder, främst isolering och en på vederhäftig upplysning om
vaccinationens fördelar och risker grundad frivillig vaccinering. Med anledning
härav tillsattes år 1934 en ny kommitté, vaccinationsutredningen,
vars majoritet (tre personer, av vilka en var läkare) i betänkande (SOL
1937: 28) avgav ett förslag till lag om skyddskoppympning som i huvudsak
innehöll följande avvikelser från 1916 års lag:
Barnvaccinationen skulle vara frivillig. Den borde emellertid på allt sätt
underlättas och uppmuntras. Sålunda gavs i lagförslaget anvisningen, alt
barn till förekommande av smittkoppsjukdom och dess spridning borde
ympas med smittkoppvaecin, helst innan det fyllt två år, varjämte hälsovårdsnämnder
och tjänsteläkare ålades verka för ympningens genomförande
i största möjliga utsträckning. Vidare skulle vaccinering verkställas a
icke vaccinerade skolbarn, om inte den, som hade vårdnaden om barnet,
meddelade förbud däremot.
övrig i gällande lag föreskriven tvångsvaccination skulle bibehållas i huvudsak
oförändrad. Dock skulle — oberoende av inträffad eller hotande
smittkoppepidemi — ympningsskyldighet föreligga även för den, som kunde
antagas ha kommit i beröring med viss koppsmittad, och för den, som kommit
eller av särskild anledning kunde väntas komma i beröring med någon,
som enligt vad sålunda stadgats vore ympningspliktig.
Ersättning skulle utgå i vissa fall för sjukdom eller skada som uppkommit
till följd av ympningen.
Den i gällande vaccinationslag föreskrivna kontrollen från skolmyndighets
sida över barnympningspliktens fullgörande ersattes med en bestämmelse
om att hälsovårdsnämnden skulle tillställa den som hade vårdnaden
om barn, vilket under nästföregående kalenderår fyllt två år men icke undergått
verksam ympning, uppmaning att låta ympa barnet jämte uppgift om
tid och plats för ympning.
Vaccinationsutredningens minoritet, bestående av två läkare, avgav elt
förslag, vars huvudpunkter var följande:
Den obligatoriska barnympningen skulle bibehållas i princip ehuru den
skulle tillbakaflyttas till senast det kalenderår, då barnet fyllde två år. Den
s. k. samvetsklausulen var utformad på så sätt, att, därest någon som vore
ansvarig för barns befordran till ympning, i ansökan till medicinalstyrelsen
om barnets fritagande från sådan sade sig hysa farhågor för att ympningen
skulle för barnet medföra ohälsa, som ej blott vore tillfällig, medicinalstyrelsen
skulle införskaffa utredning i ärendet, samt, om skäl förelåge för
antagandet att ympningen kunde medföra ej blott tillfällig ohälsa, fritaga
barnet från ympning.
Kontrollen över barnympningen föresloges skärpt dels såtillvida, att
skolmyndigheterna avkopplades från denna uppgift, vilken i stället lämnades
åt hälsovårdsnämnderna, dels ock på så sätt, att kontrollen förlädes till
två tidpunkter i barnets liv, nämligen dels till kalenderåret efter det, dä
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1957
barnet fyllt två år, och dels till barnets inträde i skolåldern. Hälsovårdsnämnderna
skulle äga rätt att göra sig hörsammade genom föreläggande av
viten, vilka skulle kunna förvandlas vid bristande tillgång till deras gäldande.
Ersättning för sjukdom eller skada till följd av ympning skulle utgå i
enlighet med vad majoriteten föreslagit.
I proposition nr 182 år 1939 framlade Kungl. Maj:t för riksdagen ett förslag
till förordning om skydd skoppympning, vilket nära anslöt sig till det av
vaccinationsutredningens majoritet framlagda förslaget. Propositionen tillstyrktes
av andra lagutskottet i utlåtande nr 35 år 1939 men föll i riksdagen
till följd av kamrarnas olika beslut.
Förslag av medicinalstyrelsen
Medicinalstyrelsen har efter verkställd utredning angående revision avlagstiftningen
om skyddskoppympning utarbetat förslag till ny lag om ympning
mot smittkoppor och till kungörelse med tillämpningsföreskrifter till
nämnda lag. Författningsförslagen jämte utredning har den 16 mars 1957
av styrelsen överlämnats till Kungl. Maj :t. Medicinalstyrelsen har härvid
uttalat, att styrelsen, som funne det angeläget att tvånget på förevarande
område ej bibehölles längre än som kunde anses erforderligt för att upprätthålla
ett tillfredsställande allmänt skydd mot smittkoppor, efter överväganden
som närmare redovisats i utredningen, dock ännu icke funnit
tiden vara mogen för övergång till en frivillig ympning. Styrelsen har vidare
framhållit, att styrelsen härvid bl. a. tagit i betraktande det labila utrikespolitiska
läget och Världshälsovårdsorganisationens vädjan att uppehålla
ett högt ympskydd mot smittkoppor under den intensiva världsomspännande
kampanj som för närvarande pågår med målsättning sjukdomens
utrotande. Det vore enligt styrelsens mening angeläget att Sverige solidariskt
dcltoge i sistnämnda strävande. Vid sitt ställningstagande hade
styrelsen emellertid förutsatt att nu gällande möjligheter till vaccinationsbefrielse
av andra än medicinska skäl väsentligt utökades. Styrelsen hade
jämväl funnit att vaccinationslagstiftningen även i åtskilliga andra avseenden
vore i behov av revidering.
Rörande det närmare innehållet i det framlagda förslaget må här endast
nämnas, att den tidpunkt, före vilken ympning regelmässigt skall ha skett,
föreslagits skola bestämmas till utgången av det kalenderår, under vilket
barnet fyllt två år, samt att den nuvarande s. k. samvetsklausulen förordats
bli ersatt av en bestämmelse av innebörd att möjlighet till dispens
skall stå öppen för de föräldrar eller målsmän, som hyser en allvarlig övertygelse
om att ympningen för barnet skulle medföra ohälsa, som ej blott
är tillfällig, eller avsevärd risk för sådan ohälsa.
Medicinalstyrelsens förslag remissbehandlas för närvarande.
Andni lagutskottets utlåtande nr 28 år 19ö7
Utskottet
;>
Medicinalstyrelsen har med skrivelse den 16 mars 1957 till Kungl. Maj:t
överlämnat en av styrelsen verkställd utredning angående revision av lagstiftningen
om skyddskoppympning samt förslag till ny lag om ympning
mot smittkoppor och till kungörelse med tillämpningsföreskrifter till nämnda
lag. Förslaget remissbehandlas för närvarande.
Utskottet finner i likhet med vad medicinalstyrelsen anfört i den ovan berörda
skrivelsen att det är angeläget att tvånget på förevarande område icke
bibehålies längre än som kan anses erforderligt för att upprätthålla ett tillfredsställande
allmänt skydd mot smittkoppor. Med hänsyn till det läge, vari
frågan f. n. befinner sig, torde riksdagen inom en snar framtid få anledning
att taga ställning till ifrågavarande lagstiftning. I betraktande härav kan
det icke vara lämpligt att riksdagen nu tager ståndpunkt till det i förevarande
motioner framförda förslaget om övergång till frivillig ympning.
Motionerna torde därför icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
alt förevarande motioner, 1:7 och 11:6, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 25 april 1957
På andra lagutskottets vägnar:
EDVIN JACOBSSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Axel E. Svensson, fru Carlqvist, fru Svenson*,
herrar Huss, Grönkvist, fru Hamrin-Thorell och herr Lars Larsson;
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg,
Odhe, Carlsson i Bakeröd, fröken Höjer, fröken Sandell, fröken Wetterslröm*
och fru Svensson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1957