Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1957

1

Nr 27

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag angående fondering jämlikt 39 § lagen den 3 januari
19k7 (nr 1) om allmän sjukförsäkring, dels ock
i ämnet väckt motion.

Genom en den 15 mars 1957 dagtecknad proposition, nr 130, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen hilagt utdrag av statsrådsprotokollet ö%er
socialärenden, föreslagit riksdagen besluta, att

a) allmänna sjukförsäkringsfonden skall tillföras det belopp, varmed de
på år 1956 belöpande arbetsgivarbidragen till tilläggssjukpenning enligt lagen
om allmän sjukförsäkring och tilläggspenning enligt lagen om moderskapshjälp
överstiger 60 procent av de under året i de allmänna sjukkassorna
bokförda utgifterna för nämnda ändamål;

b) för förvaltning och utnyttjande av de sålunda fonderade medlen skall
gälla samma regler som beträffande de pa år 1955 belöpande arbetsgivarbidrag,
vilka tillförts fonden.

I en i anledning av propositionen väckt motion, nr 613 i andra kammaren
av herr Carlsson i Stockholm m. fl., yrkas »att riksdagen vid behandlingen
av proposition nr 130 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om en
översyn av de bestämmelser som reglerar storleken av arbetsgivarbidragen
till allmänna sjukförsäkringen, samt att, därest betydande överskott skulle
uppstå även för innevarande år, förslag om ändrade regler förelägges 1958
års riksdag».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för ifragavarande förslag, får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till propositionen och motionen.

Propositionens huvudsakliga innehall

Enligt 39 § lagen om allmän sjukförsäkring äger Konungen och riksdagen
bestämma, att viss del av arbetsgivarnas bidrag till försäkringen skall ingå
till en fond att förvaltas enligt grunder, som fastställes i enahanda ordning.
För ändamålet inrättades år 1956 en fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden.
Till denna har av arbetsgivarbidrag för år 1955 avsatts ca

Il i han a till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 2 and. Nr 27

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1957

76,6 milj. kronor. I propositionen föreslås, att fondering av arbetsgivarbidrag
för år 1956 skall ske enligt samma regler som tillämpats vid nämnda
fondering. Härigenom beräknas ytterligare ca 40 milj. kronor komma att
tillföras fonden.

Huvuddragen av gällande bestämmelser

Enligt stadganden i 38 § sjukförsäkringslagen och 12 § lagen om moderskapshjälp
har arbetsgivare att erlägga bidrag till kostnaderna för sjukvårdsförsäkringen
och försäkringen för tilläggssjukpenning samt till kostnaderna
för tilläggspenning. Bidraget skall för varje kalenderår utgöra, till
sjukvårdsförsäkringen 0,1 procent, till försäkringen för tilläggssjukpenning
1 procent och till kostnaderna för tilläggspenning 0,04 procent, allt av den
lön i penningar eller naturaförmåner, som arbetsgivaren under året utgivit
till sådana hos honom anställda arbetstagare vilka är obligatoriskt försäkrade
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring.

Arbetsgivarbidrag, som belöper på ett kalenderår, skall enligt 39 § sjukförsäkringslagen
— vilken enligt 12 § lagen om moderskapshjälp äger tilllämpning
också i fråga om arbetsgivarbidrag till moderskapsförsäkringen
— i den ordning Kungl. Maj :t bestämmer fördelas mellan centralsjukkassorna
i förhållande till, såvitt angår sjukvårdsförsäkringen, antalet medlemmar
vid utgången av kalenderåret och, beträffande försäkringen för tilläggssjukpenning
och tilläggspenning,centralsjukkassornas och till demanslutna
lokalsjukkassors utgifter för dessa ändamål under kalenderåret. Konungen
med riksdagen äger dock bestämma, att viss del av bidragen skall ingå till
en fond att förvaltas enligt grunder, som fastställes i enahanda ordning.

Förut beslutad fondering

I proposition till 1956 års riksdag (nr 146) behandlades frågan om fondering
av arbetsgivarbidrag för år 1955. Härvid erinrades, att arbetsgivarbidragen
till försäkringarna för tilläggssjukpenning och tilläggspenning beräknats
täcka ca 60 procent av kostnaderna för dessa försäkringar. Kungl.
Maj:t föreslog, att inkomsterna av de på år 1955 belöpande arbetsgivarbidragen
till försäkringarna i fråga skulle, i vad de översteg 60 procent av utgifterna
för motsvarande ändamål, ingå till en särskilt inrättad fond, benämnd
allmänna sjukförsäkringsfonden. Fondens medel skulle, i den mån
de ej behövde tagas i anspråk för utbetalningar från fonden, placeras hos
riksgäldskontoret mot ränta. Någon viss regel för fondmedlens utnyttjande
borde ej fastställas, förrän ytterligare erfarenheter av den allmänna sjukförsäkringen
vunnits. Skulle, innan en sådan regel blivit fastställd, behov

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1957 3

föreligga att utnyttja fondmedlen, borde det få ankomma på Kungl. Maj:t
att besluta härom.

De i propositionen framlagda förslagen föranledde inte någon erinran från
andra lagutskottet (uti. nr 28). Med anledning av en i ämnet väckt motion
anförde utskottet bl. a. följande.

Det förhållandet, att det uppkomna överskottet uppgår till betydande belopp,
aktualiserar emellertid frågan, huruvida de nu utgående arbetsgivarbidragen
är riktigt avvägda för att man skall nå det resultat i fråga om fördelningen
av kostnaderna mellan arbetsgivarna, de försäkrade och staten,
som vid sjukförsäkringens tillkomst åsyftades; i fråga om tilläggssjukpenningen
och tilläggspenningen avsåg man att arbetsgivarbidragen skulle
täcka ungefär 60 procent av kostnaderna. Om arbetsgivarbidragen icke
skulle komma att svara mot den del av försäkringskostnaderna, som från
början avsetts, bör enligt utskottets mening, när tillräcklig erfarenhet vunnits,
en omprövning ske av de bestämmelser, som reglerar bidragens storlek,
i syfte att anpassa bidragen till vad de enligt statsmakternas mening
vid försäkringens tillkomst bör täcka.

Riksdagen biföll propositionen (skr. 222).

I överensstämmelse med ifrågavarande beslut har av influtna arbetsgivarbidrag,
belöpande på år 1955, avsatts 76 585 842 kronor till allmänna sjukförsäkringsfonden.

Riksförsäkringsanstaltens förslag jämte yttrande däröver

Riksf är säkring sanstalten har (skr. 11/2 1957) anfört, att arbetsgivarbidragen
för år 1956 enligt verkställd preliminär uppskattning beräknas komma
att uppgå till omkring 250 milj. kronor, varav omkring 228 milj. kronor
beräknas belöpa på försäkringarna för tilläggssjukpenning och tilläggspenning.
De försäkrades avgifter för år 1956 för dessa två försäkringar torde
komma att utgöra omkring 170 milj. kronor. Utgifterna under år 1956 för
tilläggssjukpenning och tilläggspenning beräknas preliminärt till omkring
315 milj. kronor. Arbetsgivarbidrag och försäkringsavgifter avseende försäkringarna
för tilläggssjukpenning och tilläggspenning, tillhopa 398 milj.
kronor, kan således för år 1956 beräknas överstiga utgifterna för försäkringarna
med omkring 83 milj. kronor.

Om de fonderingsreglcr som beslutats för år 1955 tillämpas också för
1956, skulle enligt anstalten för sistnämnda år till allmänna sjukförsäkringsfonden
överföras ett belopp av omkring 40 milj. kronor. Sjukkassorna
skulle därefter på ifrågavarande del av försäkringen kunna beräknas redovisa
ett överskott på sammanlagt 40 å 45 milj. kronor.

Riksförsäkringsanstalten finner skäl föreligga för en fondering enligt
för år 1955 beslutade grunder jämväl av de på år 1956 belöpande arbetsgivar -

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1957

bidragen avseende försäkringarna för tilläggssjukpenning och tilläggspenning.

Anstalten erinrar vidare, att arbetsgivarbidragen för år 1955 till sjukvårdsförsäkringen
inte till någon del fonderats centralt. Inte heller i fråga
om motsvarande bidrag för år 1956 finner anstalten en sådan fondering påkallad,
då bidragens andel av beräknade kostnader för försäkringen liksom
under 1955 torde komma att bli mindre än som ursprungligen avsetts.

De obligatoriska sjuk- och moderskapsförsäkringarna, i vad de avser
annat än tilläggssjukpenning och tilläggspenning, kan enligt anstalten komma
att för år 1956 lämna ett överskott på sammanlagt 5 å 10 milj. kronor.
Vid en överföring av arbetsgivarbidrag till allmänna sjukförsäkringsfonden
enligt föreslagna grunder kan alltså det för fondering i sjukkassorna tillgängliga
överskottet, såvitt avser den obligatoriska försäkringen för år 1956,
beräknas uppgå till omkring 50 milj. kronor.

Svenska sjukkasseförbiindet har i yttrande över riksförsäkringsanstaltens
framställning förklarat sig icke ha någon erinran att göra mot att överföring
för år 1956 till allmänna sjukförsäkringsfonden av arbetsgivarbidrag sker i
enlighet med riksförsäkringsanstaltens hemställan.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Ericsson, erinrar om att han
vid anmälan av propositionen nr 146 till 1956 års riksdag anfört, att han ansåge
det välbetänkt att en central fondering av arbetsgivarbidrag verkställdes,
så att tillfälliga mera betydande ökningar av utgifterna för tilläggssjukpenning
eller tilläggspenning eller tillfälliga minskningar av arbetsgivarbidragen
inte behövde resultera i avgiftsändringar eller att sjukkassornas
för andra delar av verksamheten fonderade medel behövde tagas i anspråk.

I fortsättningen uttalar departementschefen bl. a.

»Jag anser en fortsatt central fondering av arbetsgivarbidrag motiverad
och tillstyrker, att en sådan kommer till stånd i enlighet med riksförsäkringsanstaltens
förslag. Allmänna sjukförsäkringsfonden bör alltså tillföras
det belopp, varmed de på år 1956 belöpande arbetsgivarbidragen till försäkringarna
för tilläggssjukpenning och tilläggspenning överstiger 60 procent
av de under året i de allmänna sjukkassorna bokförda utgifterna för nämnda
ändamål. För förvaltningen av de fonderade medlen samt dessas utnyttjande
bör gälla samma regler som för de på år 1955 belöpande bidrag, vilka
tillförts fonden.

I utlåtande över förenämnda proposition 1956: 146 anförde andra lagutskottet
bl. a., att om arbetsgivarbidragen inte skulle komma att svara
mot den del av försäkringskostnaderna, som från början avsetts, en om -

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1957 5

prövning, när tillräcklig erfarenhet vunnits, borde ske av de bestämmelser
som reglerar bidragens storlek i syfte att anpassa bidragen till vad de enligt
statsmakternas mening vid försäkringens tillkomst borde täcka. Med
anledning härav vill jag framhålla, att enligt min mening förutsättningar
för en dylik omprövning ännu inte föreligger. Det torde i detta sammanhang
vara tillräckligt att erinra om att försäkringen endast varit i verksamhet
något mer än två år, under vilken tid sysselsättningen varit mycket god
och sjukligheten låg, samt att överskottet av arbetsgivarbidrag för år 1956
beräknas bli avsevärt mindre än för 1955.»

Utskottet

Kungl. Maj:ts i förevarande proposition framlagda förslag rörande överföring
till allmänna sjukförsäkringsfonden av viss del av de på år 1956 belöpande
arbetsgivarbidragen till tilläggssjukpenning enligt lagen om allmän
sjukförsäkring och tilläggspenning enligt lagen om moderskapshjälp ävensom
rörande förvaltning och utnyttjande av de sålunda fonderade medlen
föranleder ej någon utskottets erinran.

I samband med behandling vid 1956 års riksdag av frågan om fondering
av arbetsgivarbidrag för år 1955 anförde utskottet bl. a. att om arbetsgivarbidragen
inte skulle komma att svara mot den del av försäkringskostnaderna,
som från början avsetts, en omprövning, när tillräcklig erfarenhet vunnits,
borde ske av de bestämmelser, som reglerar bidragens storlek, i syfte att
anpassa bidragen till vad de enligt statsmakternas mening vid försäkringens
tillkomst borde läcka. Med anledning av vad utskottet sålunda anfört har
föredragande departementschefen i förevarande proposition uttalat att enligt
hans mening förutsättningar för en dylik omprövning ännu icke föreligger.
Departementschefen har i sammanhanget erinrat om att försäkringen
endast varit i verksamhet något mer än två år, under vilken tid sysselsättningen
varit mycket god och sjukligheten låg, samt har vidare lramhallit
all överskottet av arbetsgivarbidrag för år 1956 beräknades bli avsevärt
mindre än för år 1955.

Utskottet kan väl dela departementschefens åsikt att förutsättningarna
för en omprövning av arbetsgivarbidragens storlek icke för närvarande är
för handen. Därest emellertid utfallet av sjukförsäkringen även under innevarande
år skulle bli sådant att enligt hittills tillämpade grunder för överförande
av medel till allmänna sjukförsäkringsfonden fortsatt betydande
fondering skulle ifrågakomma, synes det dock motiverat att upptaga berörda
spörsmål till övervägande. Vid sådan prövning kan finnas anledning
att även beakta de ökade anspråk på försäkringen, som ett tillgodoseende
av framförda önskemål om förbättrade försäkringsförmåner kan komma att

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1957

ställa. Det må i sammanhanget erinras om att riksdagen vid 1956 års höstsession
hemställt om en utredning i sylte att pröva möjligheterna att efter
vissa angivna riktlinjer förkorta eller slopa karenstiden inom sjukpenningförsäkringen
i fall av yrkesskada samt att riksförsäkringsanstalten nyligen
verkställt en utredning angående kostnaderna och konsekvenserna i övrigt,
därest tilläggssjukpenningen inom den obligatoriska sjukpenningförsäkringen
finge utgå med oreducerat belopp under hela sjukhjälpstiden. Utskottet
förutsätter att Kungl. Maj:t samt riksförsäkringsanstalten såsom tillsynsmyndighet
för den allmänna sjukförsäkringen har sin uppmärksamhet riktad
på frågan om arbetsgivarbidragens storlek och vidtager de åtgärder
som med beaktande av samtliga omständigheter kan vara motiverade för
ernående av en lämplig fördelning av kostnaderna för tilläggssjukpenning
och tilläggspenning mellan arbetsgivarna och de försäkrade. Med hänsyn
till det anförda synes del utskottet icke påkallat att riksdagen i enlighet
med det förslag som framlagts i motionen 11:613 nu gör eu särskild framställning
i ämnet till Kungl. Maj:t.

Utskottet hemställer,

A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition,
nr 130; samt

B. att förevarande motion 11:613, i den mån den icke kan
anses besvarad genom vad utskottet ovan anfört, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 april 1957

På andra lagutskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Axel E. Svensson, fru Carlqvist, fru Svenson*,
herrar Huss, Mannerskantz, Grönkvist, fru Hamrin-Thorell* och herr
Lars Larsson;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg,
merfors* och Johansson i Norrköping.

Odhe, Carlsson i Bakeröd, fröken Sandell, fröken Wetterström*, herrar Rim*
Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1957

570602