10

Andra lagutskottets utlåtande nr 24 år 1957

Nr 24

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lagstifning om
ökad insyn och verklig medbestämmanderätt för de anställda
i företagen.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 227 i första kammaren av herr Norling
m. fl. samt nr 262 i andra kammaren av herr Hagberg m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, föreslås, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställer, att en utredning tillsättes med uppgift att utreda
vissa i motionerna angivna frågor och utforma förslag till en lagstiftning
om ökad insyn och verklig medbestämmanderätt för de anställda i
företagen.

Beträffande innehållet i motionerna får utskottet, i den mån redogörelse
därför ej lämnas i det följande, hänvisa till motionen II: 227.

över motionerna har på utskottets begäran avgivits yttranden av Svenska
arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige och Tjänstemännens
centralorganisation.

Motionerna

I motionerna behandlas bl. a. företagsnämndernas verksamhet, frågan
om rätten till arbetsplatsen, arbetsstudierna, arbetarskyddet, investeringarna
samt de statligt och kommunalt anställdas medbestämmanderätt, varefter
det till sist heter:

Vi har i det föregående gett motiveringar för nödvändigheten av att nu slå
in på lagstiftningsvägen som ersättning eller komplement till avtalen i medbestämmandefrågor.
Det är naturligt att viktiga vinningar, som de fackliga
organisationerna tillkämpat sig avtalsvägen, för att ge ett säkrare skydd
upphöjes till lag. Så har varit fallet i föreningsrättsfrågan, i arbetstidsfrågan
och i arbetarskyddsfrågan. Eftersom arbetsgivarna vägrar en ökad insyn och
medbestämmanderätt inom de frivilliga överenskommelsernas ram återstår
ingenting annat att tillgripa än lagstiftning.

Man kan här tänka sig olika vägar. Eftersom företagsnämnderna redan
prövats i ett tiotal år vore det naturligast att dessa utbyggdes från att tidigare
ha varit organ för enbart information och samråd till att bli organ för
verklig medbestämmanderätt med beslutande befogenheter.

Andra lagutskottets utlåtande nr 24 år 1057

11

När det gäller att vidga befogenheterna för detta organ bär den utredning,
som vi här föreslår, koncentrera sig framför allt på följande frågor: ökad
insyn i företagens skötsel och ekonomi, medbestämmanderätt i fråga om
investeringar, produktionsfrågor, avskedanden och permitteringar, olika
ackords- och arbetsvärderingssystem, arbetets organisation, personalpolitiken,
arbetarskyddet samt trivsel och sociala välfärdsanordningar. Även lagstiftningen
i den mån denna försvagar löntagarna i deras strävanden att
mot företagen hävda ekonomiska- och företagsintressen bär granskas.

Vi förutsätter som självklart att i utredningen skall ingå representanter
för såväl arbetsgivarna som de anställda. Det skulle vara en stor tillgång
att därvid få med även direkta representanter för arbetsplatsernas folk.

Vi vill särskilt understryka att en lagstiftning inte på något vis får ersätta
eller inkräkta på fackföreningarnas funktion som kamp- och påtryckningsorganisationer
på det här berörda området. Denna funktion kommer att öka
i betydelse, då det gäller att bevaka att de rättigheter för de anställda som
stadgas i lag eller avtal också respekteras av arbetsgivarna.

1946 års avtal om företagsnämnder m. m.

Enligt ett den 30 augusti 1946 undertecknat avtal mellan Svenska arbetsgivareföreningen
och Landsorganisationen skall vid företag, där i regel
sysselsättes minst tjugofem arbetare, såframt arbetsgivaren eller vederbörande
lokala organisation på arbetarsidan det begär, inrättas företagsnämnd såsom
ett organ för information och samråd. Vid mindre företag än nu sagts
men där i regel sysselsättes flera än fyra arbetare, som fyllt 21 år, må vederbörande
lokala organisation på arbetarsidan besluta, att tvenne företagsombud
skall utses för arbetarna för att utöva motsvarande funktioner som
företagsnämnderna. Avtalet har karaktären av ramavtal. Det kommer i tilllämpning
med kollektivavtals kraft, så snart det antagits för två motstående
förbunds gemensamma verksamhetsområde.

Företagsnämndernas allmänna uppgifter anges i avtalet sammanfattningsvis
vara »att upprätthålla fortlöpande samverkan mellan arbetsgivaren och
de anställda för åstadkommande av bästa möjliga produktion; att bereda
de anställda insikt i verksamhetens ekonomiska och tekniska betingelser
samt rörelsens resultat; att verka för de anställdas trygghet i anställningen
samt för säkerhet, sundhet och trivsel i arbetet; att främja inom företaget
bedriven yrkesutbildning; samt att i övrigt verka för goda produktionsoch
arbetsförhållanden vid företaget».

Företagsnämnd skall bestå av ledamöter, utsedda dels av arbetsgivaren
och dels av arbetarna vid företaget. Ledamöter av nämnden må jämväl utses
av arbetsledare och övriga tjänstemän vid företaget i enlighet med det avtal
om företagsnämnder som — likaledes den 30 augusti 1946 — träffats
mellan Svenska arbetsgivareföreningen och Tjänstemännens centralorganisation.

12 Andra lagutskottets utlåtande nr 2i år 1957

Det mellan Svenska arbetsgivareföreningen och Tjänstemännens centralorganisation
träffade företagsnämndsavtalet är i stora delar av samma innébörd
som motsvarande avtal mellan Svenska arbetsgivareföreningen och
Landsorganisationen.

Även utanför Svenska arbetsgivareföreningens avtalsområde har särskilda
avtal om företagsnämnder träffats i ett stort antal fall. En anpassning av
avtalen har därvid ägt rum med hänsyn till struktur- och arbetsförhållandena
på olika områden.

Remissyttrandena

Svenska arbetsgivareföreningen anför i sitt yttrande över förevarande
motioner bl. a.:

Tillkomsten av 1946 års avtal om företagsnämnder mellan arbetsgivareföreningen
och landsorganisationen samt mellan arbetsgivareföreningen och
Tjänstemännens Centralorganisation utgjorde liksom övriga s. k. saltsjöbadsavtal
ett resultat av den samarbctsanda som efter hand vuxit fram på
arbetsmarknaden och där kommit att bli ett av de dominerande dragen. I
vissa hänseenden var avtalet en direkt fortsättning på de regler som redan
intagits i huvudavtalet av 1938. Så var fallet beträffande trygghetsfrågorna:
principiellt samma bestämmelser angående varsel in. m. vid uppsägningsoch
permitteringsfall som angivits i huvud avtalet inflöto i avtalet om företagsnämnder.

Under den tid som förflutit från 1946 ha företagsnämnderna visat sig i
stort sett väl fylla sina uppgifter såsom organ för information och samråd
på det lokala planet. Nämndverksamheten har otvivelaktigt i icke ringa grad
bidragit till att förbättra förhållandet mellan arbetsgivare och anställda.

De avtalsslutande parterna ha också noga följt utvecklingen av nämndverksamheten
och genom olika åtgärder sökt på lämpligt sätt främja densamma,
ävensom avhjälpa de brister som i vissa hänseenden framkommit.
För närvarande föreligger ett förslag till ändringar i vissa delar av företagsnämndsavtalet,
vilket förslag kommer att behandlas vid nästkommande
sammanträde inom den s. k. arbetsmarknadskommittén. Ingen av arbetsmarknadsparterna
önskar någon grundläggande ändring beträffande företagsnämnderna
och deras uppgifter. Enligt föreningens uppfattning bör det
även i fortsättningen få ankomma på parterna själva att bestämma huruvida
och i vad mån företagsnämnderna skola ges nya eller ändrade arbetsuppgifter.

Under hänvisning till det anförda avstyrker föreningen motionärernas
förslag.

Landsorganisationen anför:

I motionerna behandlas såväl frågor som hittills reglerats genom lagstiftning,
frågor som reglerats genom kollektivavtal av traditionell typ såväl som
kollektivavtal av saltsjöbadstyp samt dessutom arbetsrättsliga frågor.

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1957

LO saknar anledning att ingå på enskildheter i de föreliggande motionerna,
liksom i fråga om vad motionärerna kan anses avse med verklig medbestämmanderätt.
LO önskar i detta sammanhang endast uttala sig om
frågan huruvida de spörsmål, som hittills reglerats genom de s. k. saltsjobadsavtalen
mellan Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen
i Sverige, i stället skall regleras genom lagstiftning.

Denna fråga har tidigare varit föremål för fackföreningsrörelsens uppmärksamhet.
" Lagstiltningsalternativet diskuterades redan i början av 1920-talet i anslutning till det statliga utredningsbetänkandet om industriell demokrati.
Genom tillkomsten av Huvudavtalet 1938 gav arbetsmarknadsparterna
uttryck för sin principiella inställning, nämligen att frågor av den karaktär
det här gäller bäst löses genom frivilliga överenskommelser mellan parterna
själva. Huvudavtalet tillkom för att förhindra en av båda parter icke önskvärd
lagstiftning. I fackföreningsrörelsens betänkande, »Fackföreningsrörelsen
och näringslivet», vilket godkändes av 1941 års LO-kongiess, rekommenderades
också en fortgående utveckling av kollektivavtalssystemet. Lifarenheterna
av den avtalsform som Huvudavtalet representerar bedömdes
som goda. I arbetarrörelsens efterkrigsprogram 1944 underströks vikten av
att fortsätta på den inslagna vägen. Svensk fackföreningsrörelse har sålunda
vid skilda tillfällen klart förordat den frivilliga avtalsvägen och bl. a. framhållit,
att denna erbjuder en smidigare och även effektivare reglering av de
spörsmål, som ligger inom ramen för de s. k. saltsjöbadsavtalen. Ett motiv
för avtalsformen har varit att de frågor det gällt att reglera har en sådan
karaktär, att de icke kan bringas till lösning utan båda parters lojala och
aktiva medverkan. Avgörandet för avtalsformens företräden ligger emellertid
däri, att organisationerna själva rättsligt och moraliskt påtar sig ansvaret
för att kollektivavtalens innehåll efterföljes av de enskilda medlemmarna.

LO har genom egna och förbundens undersökningar sökt skapa sig en
uppfattning om den praktiska tillämpningen av de gällande samarbetsavtalen.
Därvid har framkommit, att verksamheten inte utvecklats enhetligt.
Betydande praktiska tillämpningsproblem kvarstår. Dessa synes emellertid
mindre ha med själva avtalstexten att göra och mera med det lokala praktiska
handlaget.

Fackföreningsrörelsen följer med största uppmärksamhet utvecklingen.
Femton års erfarenheter av den frivilliga avtalsformen har icke förebringat
några avgörande skäl mot denna avtalsforms företräden före lag.

I anslutning till det anförda uttalar Landsorganisationen, att den av motionärerna
föreslagna utredningen i nuvarande läge icke anses påkallad.

Tjänstemännens centralorganisation framhåller, att den av motionärerna
begärda utredningen syftar till lagstiftning angående företagsnämndernas
verksamhet samtidigt som eu utvidgning av företagsnämndernas kompetensområde
ifrågasättes. Härefter heter det i organisationens yttrande:

Företagsnämndernas verksamhet är i vårt land grundad på träffade överenskommelser
mellan arbetsmarknadens parter. Erfarenheter av företagsnämndernas
verksamhet har samlats i drygt tio ar. Dessa erfarenheter har
under senare år legat till grund lör genomlörd eller påbörjad översyn av

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 24 år 1957

gällande regler och avtal såväl inom industrin som det kommunala och statliga
arhetsområdet. De undan för undan vunna erfarenheterna har också
legat till grund för olika åtgärder från arbetsmarknadens organisationer
för att stimulera nämndernas arbete. Det finns all anledning förutsätta, att
arbetsmarknadens parter även framdeles kraftfullt skall verka för nämndverksamhetens
utveckling. Den anpassning av gällande regler och avtal för
nämndernas verksamhet som utvecklingen kräver får därvid förutsättas
ske. TCO vill i detta sammanhang understryka vikten av den utredning, som
grundats på den promemoria som 1955 upprättades inom civildepartementet
med avseende på nämndernas verksamhet på det statliga området, snarast
fullföljes. Även om nämnderna hittills inte fungerat i alla avseenden tillfredsställande,
finns det enligt TCO:s mening ingen anledning ifrågasätta
lagstiftning som grund för nämndverksamhetens fortsatta utveckling utan
denna bör ske på grundval av träffade avtal och överenskommelser mellan
arbetsmarknadens parter.

Vissa av de i motionerna berörda problemen har stor aktualitet men saknar
eller äger ringa anknytning till företagsnämndernas verksamhet, t. ex.
frågan om stats- och kommunaltjänstemännens förhandlingsrätt, som är
föremål för särskild utredning. Med hänsyn till att motionerna här syftar
till ett främjande av företagsnämndernas verksamhet, och organisationen
förutsätter, att detta skall ske via arbetsmarknadens parter, avstår TCO
från att i detta sammanhang ingå på övriga särskilda frågor som ingår i
motiveringen till motionärernas yrkande. De problem som berör arbetstagarens
skydd mot obefogade uppsägningar är också behandlade i de likalydande
motionerna I: 331 och II: 411 samt motion II: 119. Då TCO genom
särskild remiss beretts tillfälle avge yttrande över nämnda motioner, får
TCO hänvisa till organisationens yttrande över dessa motioner till Andra
lagutskottet.

Utskottet

I motionerna förordas ett utbyggande av företagsnämnderna från — såsom
de hitintills har varit — ett organ för information och samråd till ett
organ med beslutande befogenheter i fråga om företagens angelägenheter.
Motionärerna föreslår, att i detta syfte tillsättes en utredning
med uppgift att utforma förslag till en lagstiftning om ökad insyn
och verklig medbestämmanderätt för de anställda i företagen.

över motionerna har yttranden avgivits av Svenska arbetsgivareföreningen,
Landsorganisationen och Tjänstemännens centralorganisation.
Samtliga dessa organisationer har ställt sig avvisande till en lagstiftning av
det slag motionärerna avser.

Utskottet vill till en början framhålla, att utvecklingen i vårt land efter
hand som den fackliga arbetarrörelsen vuxit sig starkare medfört att arbetstagarparten
beretts allt större möjligheter till insyn i företagen. Samtidigt
som den kunnat på alltmer jämbördig fot diskutera sina problem

Andra lagutskottets utlåtande nr 2i år 19ö7

15

med arbetsgivarparten har den i allt större omfattning kunnat få sina intressen
tillgodosedda. Ett led i den nämnda utvecklingen har varit inrättandet
av företagsnämnder. Tillkomsten av dessa byggde på ett accepterande av
den så småningom framvuxna uppfattningen att för arbetsmarknadens parter
gemensamma problem bäst löses genom frivilliga överenskommelser
mellan berörda parter. Kontinuiteten i utvecklingen skulle brytas, om man
nu ginge över till en lagstiftning av det slag som motionärerna förordar.
Det nuvarande systemet äger sin styrka däri, att det bygger på ett förtroendefullt
samarbete mellan parterna. Det torde icke utan vidare kunna förutsättas
att en i lag given reglering skulle i motsvarande grad vara ägnad
att vinna anslutning och stöd hos dem som omfattas därav. Den utveckling
som förevarit och de resultat som hitintills nåtts genom frivilliga överenskommelser
ger icke stöd för antagande att en lagstiftning skulle för någondera
parten medföra fördelar utöver dem som kan vinnas genom att fortsätta
på den inslagna vägen.

Mot bakgrunden av vad sålunda anförts finner utskottet icke skäl tillstyrka
den begärda utredningen. Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motioner, 1:227 och 11:262, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 2 maj 1957

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Axel E. Svensson, fru Carlqvist,
fru Svenson, herrar Huss, Mannerskantz*, Grönkvist och fru HamrinThorell; från

andra kammaren: herr Nilsson i Göteborg, fru Ekendahl, herrar
Bengtsson i Varberg, Königson, Larsson i Hedenäset* och Lothigius.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1957

•70*00