Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1957
1
Nr 18
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till lag angående ändrad lydelse av 13 § 2 mom.
lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering,
dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 22 februari 1957 dagtecknad proposition, nr 96, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 13 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946 (nr 431)
om folkpensionering
Härigenom förordnas, att 13 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
13 §.
2 m o m. Där inkomst---av
Vid uppskattningen av förmögenhets
avkastning skall denna höjas
med 10 procent av det belopp, varmed
förmögenheten må överstiga för
gift pensionsberättigad 7 500 kronor
och för annan pensionsberättigad
10 000 kronor.
Konungen.
Vid uppskattningen av förmögenhets
avkastning skall denna höjas
med 20 procent av det belopp, varmed
förmögenheten må överstiga för
gift pensionsberättigad 15 000 kronor
och för annan pensionsberättigad
20 000 kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1957.
Pensionsförmån, som utgår vid
lagens ikraftträdande, må dock
minskas endast såvitt följer av lagrummets
tidigare lydelse.
1 Senaste lydelse av 13 § 2 mom. se SFS 1952: 396.
llilxang till riksdagens protokoll 1957. 9 sand. 2 avd. Nr 18
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1957
I samband med propositionen har utskottet behandlat
dels två i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen
de likalydande motionerna I: 444 av herr Andersson, Torsten, m. fl. samt
It: 551 av herr Larsson i Hedenäset in. fl.,
dels ock fyra före propositionens avlämnande väckta motioner, nämligen
de
likalydande motionerna I: 133 av herr Persson, Einar, m. fl. samt
II: 178 av fru Lindskog m. fl. ävensom
de likalydande motionerna I: 327 av herr Jansson, Erik, samt II: 396 av
herrar Johansson i Södertälje och Sköldin.
I motionerna I: 444 och II: 551 yrkas, »att riksdagen vid behandling av
propositionen nr 96 för sin del måtte besluta, att 13 § 2 mom. lagen den
29 juni 1946 om folkpensionering må få följande lydelse:
’Där inkomst---av Konungen.
Vid uppskattningen av förmögenhets avkastning skall denna höjas med
10 procent av det belopp, varmed förmögenheten må överstiga för gift pensionsberättigad
15 000 kronor och för annan pensionsberättigad 20 000
kronor.’»
Motionerna I: 133 och II: 178 utmynnar i hemställan, alt riksdagen hos
Kungl. Maj :t måtte anhålla om en snar översyn av reglerna för bestämmande
av den avdragsfria inkomsten för tolkpensionärer, i vad gäller inkomst
av arbete, med beaktande av i motionerna anförda synpunkter.
I motionerna 1: 327 och 11:396 hemställes, »att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj :t begära
dels skyndsam översyn av bestämmelserna i lagen om folkpensionering
beträttande beräknandet av inkomst av fastighet och kapital för bestämmande
av inkomstprövade folkpensionsförmåner i syfte att eliminera de
brister, som i detta hänseende nu vidlåder lagstiftningen,
dels ock att denna översyn verkställes inom sådan tid, att resultatet av
1957 års allmänna fastighetstaxering ej kommer att innebära försämrade
folkpensionsförmåner för den grupp av folkpensionärer, som har
egna hem».
Betiäffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen
framlagda lagförslaget, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat
för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke
lämnas i det följande, hänvisa till propositionen samt motionerna 1-444
II: 178 och I: 327.
Propositionens innehåll
I propositionen föreslås, att reglerna om s. k. skärpning av inkomst på
grund av förmögenhetsinnehav vid inkomstprövningen inom folkpensio
-
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1957
neringen ändras, så att de skärpningsfria förmögenhetsbeloppen höjes från
7 500 kronor till 15 000 kronor för gift och från 10 000 kronor till 20 000
kronor för ensamstående samt skärpningsprocenten ökas från 10 till 20.
Ändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1957.
Inledning
Vissa av folkpensionsförmånerna — nämligen tilläggspension, änkepension,
hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg — är beroende av inkomstprövning.
Detsamma gäller om de s. k. änke- och änklingsbidragen
samt om de särskilda barnbidragen.
Enligt folkpensioneringslagens regler om inkomstprövningen, som även
är tillämpliga beträffande änke- och änklingsbidragen, minskas den inkomstprövade
förmånen med en tredjedel av den pensionsberättigades årsinkomst
i vad denna överstiger 750 kronor för gift och 1 000 kronor för annan
pensionsberättigad samt med två tredjedelar av årsinkomsten i vad
den överstiger 1 050 kronor för gift och 1 400 kronor för annan pensionsberättigad.
För innehavare av förmögenhet inträder s. k. skärpning av iörmögenhetsavkastning
i det att denna ökas med 10 procent av det belopp,
varmed förmögenheten överstiger för gift 7 500 kronor och för annan pensionsberättigad
10 000 kronor. För envar av makar anses inkomsten utgöra
hälften av makarnas sammanlagda inkomst och förmögenheten hälften av
deras sammanlagda förmögenhet. Såsom förmögenhet skall enligt förarbetena
till folkpensioneringslagen räknas, efter avdrag för skulder, kapital
samt saluvärdet av fastighet och värdefullare lösegendom. Vad angår fastighet
har i praktiken taxeringsvärdet i regel blivit normerande för värderingen.
De nuvarande bestämmelserna om storleken av de avdragsfria beloppen
och om avdragsfaktorn vid inkomstprövningen tillkom genom lagändringar
1952, som trädde i kraft den 1 januari 1954, medan föreskrifterna angående
förmögenhetsskärpningen kvarstått oförändrade sedan den gällande folkpensioneringslagens
tillblivelse år 1946.
Folkpensionsreformen år 1952 innebar bl. a. att de avdragsfria beloppen
vid inkomstprövningen höjdes med 150 procent från 300 till 750 kronor lör
gift och från 400 till 1 000 kronor för ogift. För pensionsberättigade med
enbart inkomst av förmögenhet kunde enligt de äldre reglerna inom de
avdragsfria beloppen rymmas avkastningen — beräknad efter 4 procent -—
av de skärpningsfria förmögenhetsbeloppen, 15 000 kronor för makar tillsammans
och 10 000 kronor för ensamstående. Med nu gällande regler uppgår
de förmögenhetsbelopp, varå avkastningen eiter 4 procent ryms inom
de avdragsfria inkomslbeloppen, till 21 428 kronor för makar tillsammans
och 14 285 kronor för ensamstående. Förmögenheter av nämnda storlek
4 Ändra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1957
medför alltså inte någon reduktion av inkomstprövade folkpensionsförmåner
såvida andra inkomster saknas.
Samma år 1952 som beslut fattades om ändrade regler för inkomstprovningen
enligt folkpensioneringslagen ägde allmän fastighetstaxering
rum, varvid betydande höjningar av taxeringsvärdena företogs. De höjda
nettoförmögenhetsvärden, som därigenom framkom för pensionsberättigade
vilka var ägare till fastigheter, ledde emellertid i allmänhet inte till
någon minskning av utgående pensioner. Den ökade förmögenhetsavkastning
som beräknades motverkades nämligen av de nya förmånligare avdragsreglerna
vid inkomstprövningen och genom de samtidigt införda kommunala
bostadstilläggen.
Innevarande år äger ny allmän fastighetstaxering rum. Taxeringsarbetet
skall vara slutfört senast den 25 mars (i Stockholm senast den 15 juni).
Förslag av pensionsstyrelsen
Kungl. Maj:t uppdrog den 5 oktober 1956 åt pensionsstyrelsen att utreda
huruvida den pågående fastighetstaxeringen motiverade jämkning i gällande
bestämmelser rörande inkomstprövningen inom folkpensioneringen
samt att framlägga de förslag, vartill utredningen kunde ge anledning.
Pensionsstyrelsen avlämnade den 18 december 1956 utredning och förslag
1 ämnet, över förslaget har, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret,
riksskattenämnden, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Kronobergs,
Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands och Norrbottens län,
Svenska stadsförbundet (styrelsen), Svenska landskommunernas förbund
(styrelsen) samt Sveriges folkpensionärers riksorganisation.
Pensionsstyrelsen framhåller, att vid 1957 års allmänna fastighetstaxering
taxeringsvärdena torde komma att höjas väsentligt, dock icke så högt att
de motsvarar saluvärdena. Detta får till följd att nytillkommande folkpensionärer
med förmögenhetsinnehav i form av fastigheter får sin årsinkomst
uppskattad med utgångspunkt från de nya taxeringsvärdena. En
höjning av taxeringsvärdena behöver emellertid enligt styrelsens mening
mte med nödvändighet medföra någon ändring i redan utgående pensioner.
Pensionsstyrelsen förordar i första hand att frågan löses på så sätt, att
styrelsen utfärdar föreskrifter till pensionsnämnderna om att de nya taxeringsvärdena
tills vidare icke får medföra minskning av utgående pensioner.
Styrelsen har därvid utgått från att det icke är önskvärt att göra detaljändringar
i folkpensioneringslagen för närvarande, då en genomgripande
reformering av folkpensioneringen förberedes.
Om lagändring i allt fall skulle anses påkallad för att neutralisera verkningarna
av de höjda taxeringsvärdena, kan enligt styrelsens mening endast
den möjligheten ifrågakomma att vidtaga ändringar i de för förmögenhetsavkastningen
gällande speciella skärpningsreglerna.
Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1957 5
Härvid erinrar pensionsstyrelsen om att skärpningsbestämmelserna har
betydelse ej blott för fastighetsägande folkpensionärer utan även för innehavare
av andra förmögenhetstillgångar såsom värdefullare lösegendom och
penningfordringar av olika slag, främst banktillgodohavanden. Medan fastighetsvärdena
sedan folkpensioneringslagens tillkomst i genomsnitt torde
ha mer än fördubblats, har realvärdet av ett nominellt penningbelopp, t. ex.
i form av banktillgodohavande, under samma tid avsevärt minskats. En
uppmjukning av skärpningsreglerna endast såvitt avser förmögenhet i form
av fastighet skulle, säger styrelsen, innebära, att reglerna för dem som fått
sin ställning förbättrad gjordes mildare än för andra förmögenhetsinnehavare.
Eftersom detta från rättvisesynpunkt inte kan anses försvarligt,
utgår pensionsstyrelsen från att en ändring av skärpningsreglerna bör avse
alla tillgångar, som är att anse såsom förmögenhet vid tillämpningen av
nämnda regler.
Med en förmögenhetsavkastning av 4 procent medger, såsom i det föregående
angivits, nuvarande regler för inkomstprövningen, att en ensamstående
pensionstagare, som inte har någon annan inkomst än förmögenhetsavkastning,
innehar en förmögenhet av 14 285 kronor utan att hans behovsprövade
pensionsförmåner undergår någon minskning, medan motsvarande
förmögenhetsbelopp för äkta makar tillsammans utgör 21 428 kronor. Pensionsstyrelsen
anser, att med hänsyn till det väntade utfallet av årets allmänna
fastighetstaxering mildrade skärpningsregler bör utformas på sådant
sätt, att de medför en höjning av förenämnda »avdragsfria» förmögenhetsbelopp
med omkring 50 procent. Detta resultat erhålles, om man med bibehållande
av den nuvarande skärpningsprocenten 10 höjer de skärpningsfria
förmögenhetsbeloppen till de dubbla eller 20 000 kronor för ensamstående
och 30 000 kronor för makar tillsammans. De »avdragsfria» förmögenhetsbeloppen
blir då vid 4 procents avkastning för ensamstående 21 428 kronor
och för makar 32 142 kronor.
Pensionsstyrelsen har med utgångspunkt från nuvarande förhållanden
undersökt hur ändrade avdragsregler på olika orter skulle påverka den förmögenhetsgräns,
vid vilken rätten till inkomstreglerad folkpension upphör
för pensionsberättigad ålders- och invalidpensionär utan annan inkomst än
förmögenhetens avkastning. Härvid har valts en ort med det lägsta vanligen
förekommande kommunala bostadstillägget, 150 kronor om året för
ensamstående och 200 kronor för makar tillsammans, samt vidare Malmö
som representerar ett mellanläge och Stockholm som har de högsta kommunala
bostadstilläggen i riket. I Malmö och Stockholm utgår bostadstillläggen
i förhållande till den faktiska bostadskostnaden. Vid undersökningen
har för Malmö räknats med där gällande maximibelopp som är 1 360 kronor
för såväl ensamstående som makar. För Stockholms del har räknats med
cll normalbelopp om 2 125 kronor för ensamstående och 2 286 kronor för
makar som utgår vid en årlig faktisk bostadskostnad av 1 600 kronor. Det
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1957
inå erinras att för invalidpensionärerna ej blott bostadstilläggen utan även
tilläggspensionerna är inkomstreglerade. Tilläggspensionen jämte indexoch
standardtillägg utgjorde vid tidpunkten för pensionsstyrelsens beräkning
i december 1956 1 900 kronor för ensamstående och 2 960 kronor för
makar tillsammans.
Resultatet av undersökningen, vari förutsatts en ränteavkastning efter
4 procent, redovisas i följande tabell där de ifrågavarande förmögenhetsgränserna
anges dels med tillämpning av nu gällande regler (skärpningsfritt
belopp 10 000/15 000 kronor, skärpning 10 procent), dels under förutsättning
att det skärpningsfria beloppet höjes till 20 000/30 000 kronor.
För sistnämnda fall anges förmögenhetsgränserna för tre alternativ beträffande
skärpningsprocenten, nämligen 1) oförändrad skärpningsprocent,
2) oförändrat 10 procents skärpning för förmögenhet intill 30 000 kronor
för ensamstående och 45 000 kronor för makar samt 20 procents skärpning
för överskjutande förmögenhet, 3) skärpning med 20 procent för all förmögenhet
överstigande de skärpningsfria beloppen. Enligt alternativen 1)
och 2) uppgår den förmögenhet, som pensionsberättigad kan inneha utan
att inkomstreglerade förmåner reduceras, till de förut nämnda beloppen,
21 428 kronor för ensamstående och 32 142 kronor för makar. Enligt alternativ
3) kommer dessa belopp att utgöra 20 833 resp. 31 250 kronor. Anmärkas
må även att vid uträkningarna ej tagits hänsyn till de speciella regler
som gäller för avrundning av årsinkomst och pensionsbelopp.
Förmögenhet som utesluter från inkomstprövad folkpension
Skärpningsfritt belopp kronor..... |
10 000/15 000 |
20 000/30 000 |
|||
Skärpningsprocent............... |
10 (nuläget) |
10 |
0 1 ro o |
20 |
|
Ort med kommunalt bostadstillägg |
|||||
å 150/200 kronor |
|||||
Ålderspension, ogift |
kronor .... |
17 322 |
24 464 |
24 464 |
22 604 |
» makar |
» .... |
25 714 |
36 429 |
36 429 |
33 750 |
Invalidpension, ogift |
» .... |
37 679 |
44 821 |
38 646 |
34 479 |
» makar |
» .... |
57 429 |
68 143 |
58 500 |
52 250 |
Malmö |
|||||
Ålderspension, ogift |
» .... |
30 286 |
37 429 |
34 333 |
30 167 |
» makar |
''> .... |
38 143 |
48 857 |
47 250 |
41 000 |
Invalidpension, ogift |
» .... |
50 643 |
57 786 |
46 208 |
45 417 |
» makar |
» .... |
69 857 |
80 571 |
65 750 |
59 500 |
Stockholm |
|||||
Ålderspension, ogift |
» .... |
38 482 |
45 625 |
39 115 |
34 948 |
» makar |
» .... |
48 064 |
58 779 |
53 038 |
46 788 |
Invalidpension, ogift |
» .... |
58 839 |
65 982 |
50 990 |
46 823 |
* makar |
» .... |
79 779 |
90 493 |
71 538 |
65 288 |
1 10 procent av förmögenhet intill 30 000 kronor för ogift och 45 000 kronor för makar
samt 20 procent av förmögenhet däröver.
Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1957
t
Pensionsstyrelsen uttalar att, oavsett vilket alternativ som väljes i fråga
om skärpningsprocenten, en höjning av de skärpningsfria förmögenhetsbeloppen
till 20 000 kronor för ensamstående och 30 000 kronor för makar
i regel torde komma att eliminera verkningarna av fastighetsvärdestegringen
sedan 1952 för pensionstagare, som utan att häfta i skuld äger fastighet
med ett nu gällande taxeringsvärde av upp till omkring 14 000 kronor
för ensamstående och omkring 20 000 kronor för makar. Är fastighetens
nuvarande taxeringsvärde högre, torde däremot den ifrågasatta fördubblingen
av de skärpningsfria förmögenhetsbeloppen i regel inte kunna förhindra
att pensionstagarens årsinkomst med tillämpning av 13 § folkpensioneringslagen
bör uppskattas till högre belopp än tidigare.
Tabellen visar, att en höjning av de skärpningsfria beloppen utan ändring
av skärpningsprocenten i vissa fall skulle medföra en kraftig höjning av
den nettoförmögenhet, som en pensionsberättigad kan inneha utan att förlora
rätten till inkomstprövad folkpensionsförmån. Denna höjning skulle få
särskilt stor betydelse för de kommunala bostadstilläggen. Eftersom dessa
beslutas av kommunerna och till stor del finansieras med kommunala
skattemedel, föreställer sig styrelsen, att man inom kommunerna skulle
finna det egendomligt om man skattevägen skulle bidraga till bostadstillägg
åt folkpensionärer med förmögenheter som de högsta i tabellen upptagna.
Pensionsstyrelsen förordar därför alternativet med en fördubbling av skärpningsprocenten
till 20 för all förmögenhet över det skärpningsfria beloppet.
Enligt detta alternativ bibehålies i stort sett de nuvarande förmögenhetsgränserna
för ålderspensionärers rätt till kommunalt bostadstillägg, medan
de nuvarande relativt höga förmögenhetsgränserna för invalidpensionärers
och sjukbidragstagares rätt till inkomstprövade förmåner i viss omfattning
sänkes, särskilt i kommuner med högt bostadstillägg.
Departementschefen
Föredragande departementschefen, statsrådet Ericsson, anför i propositionen
bl. a. följande.
»Den allmänna fastighetstaxering, som nu pågår, torde liksom 1952 års
taxering komma att leda till genomsnittligt sett betydligt höjda taxeringsvärden.
För pensionsberättigade, som har förmögenhet i form av fast egendom,
skulle detta på grund av skärpningsbestämmelserna komma att leda
till lägre pensioner än vid nuvarande taxeringsvärden. Att pensionärer, som
är ägare till egna hem och därmed jämförliga fastigheter, inte på grund av
den rent nominella förmögenhetsökning, soin höjda taxeringsvärden å dessa
fastigheter innebär, bör komma i sämre läge i pensionshänseende torde det
råda allmän enighet om. För att undvika en dylik inverkan av de väntade
nya taxeringsvärdena å utgående pensioner har pensionsstyrelsen och vissa
remissmyndigheter förordat, att pensionsstyrelsen utfärdar föreskrifter till
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 18 är 1957
pensionsnämnderna om att de nya taxeringsvärdena tillsvidare inte får
medföra minskning av utgående pensioner. De höjda taxeringsvärdena skulle
således få inverkan vid fastställande av pensioner för nytillträdande pensionstagare
och vid höjning av utgående pensioner. Anledningen till att
detta tillvägagångssätt förordas är att det inte anses föreligga tillräckliga
skäl att göra ändring i gällande bestämmelser vid en tidpunkt då en genomgripande
reform av hela pensionsväsendet förberedes.
För egen del skulle jag också helst se att några ingrepp inte behövde ske
i gällande lagstiftning i avvaktan på statsmakternas ställningstagande till
det förslag om förbättrad pensionering, som nyligen framlagts. Emellertid
kan det ifrågasättas, om den nyss angivna utvägen för att undvika en ogynnsam
inverkan av förhöjda fastighetstaxeringsvärden på egnahemsägares
och därmed jämförliga pensionstagares pensionsnivå står i god samklang
med de principer, på vilka folkpensioneringen vilar. De synes mig sålunda
mindre tilltalande att genom en föreskrift i administrativ väg undanta en
särskild grupp av pensionstagare från de verkningar, som lagen i ett visst
avseende medför. I den mån tillämpningen av gällande bestämmelser skulle
leda till resultat, som man vill undvika, bör bestämmelserna ändras. Pensionsstyrelsen
har i andra hand föreslagit sådana ändringar. Enligt detta
förslag höjes de skärpningsfria beloppen från 7 500 kronor till 15 000 kronor
för gift pensionsberättigad och från 10 000 till 20 000 kronor för annan
pensionsberättigad, varjämte skärpningsprocenten ökas från 10 till 20. Ändringarna
föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1957. Fördubblingen av
skärpningsprocenten skulle i vissa fall, trots höjningen av de skärpningsfria
förmögenhetsbeloppen, kunna leda till minskning av utgående inkomstprövade
pensionsförmåner. Till förhindrande härav föreslås en bestämmelse
att utgående pension ej får minskas endast till följd av att bestämmelserna
ändrats. Det förutsättes slutligen, att pensionsstyrelsen utfärdar anvisningar
till pensionsnämnderna om att omreglering av inkomstprövade förmåner
enbart på grund av de stegrade fastighetsvärdena tills vidare inte skall
äga rum.
Pensionsstyrelsens förslag har på ett undanlag när godtagits inte bara av
de remissorgan, som ansett förevarande problem böra lösas genom lagändring,
utan även av dem, som i första hand förordat den av styrelsen skisserade
metoden med föreskrifter i administrativ ordning. Förslaget synes
mig väl avvägt, och jag förordar därför att det genomföres. I överensstämmelse
därmed har inom socialdepartementet upprättats förslag till lag angående
ändrad lydelse av 13 § 2 mom. lagen om folkpensionering.
Av de föreslagna övergångsbestämmelserna följer, att de nya reglerna
fr. o. m. den 1 juli 1957 skall tillämpas vid prövning av nya pensionsansökningar.
Även vid jämkning av utgående pensioner, exempelvis till följd
av ändrade inkomst- och förmögenhetsförhållanden eller ändring i civilstånd,
skall de nya bestämmelserna i princip lända till efterrättelse fr. o. in.
9
Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1957
den 1 juli 1957. Sänkning av utgående pensioner får dock göras endast om
även en tillämpning av de äldre reglerna leder till sänkning. Denna skall då
begränsas till det belopp, som följer av de gamla bestämmelserna. Med
hänsyn till att höjningen av de skärpningsfria beloppen i flertalet fall kan
antagas neutralisera verkningarna av de väntade höjningarna av fastighetstaxeringsvärdena,
synes en omreglering av inkomstprövade pensionsförmåner
enbart på grund av. de höjda fastighetsvärdena ej vara påkallad. Föreskrifter
härom bör utfärdas av pensionsstyrelsen.
Den föreslagna lagändringen torde icke behöva inverka på beräkningen
av anslaget till Bidrag till folkpensioner in. m. för nästa budgetår.»
Utskottet
I förevarande proposition föreslås, att reglerna om s. k. skärpning av inkomst
på grund av förmögenbetsinnehav vid inkomstprövningen inom folkpensioneringen
ändras, så att de skärpningsfria förmögenhetsbeloppen
höjes från 7 500 kronor till 15 000 kronor för gift och från 10 000 kronor
till 20 000 kronor för ensamstående samt skärpningsprocenten ökas från
10 till 20. Ändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1957. Till förhindrande
av att fördubblingen av skärpningsprocenten i vissa fall, trots höjningen
av de skärpningsfria förmögenhetsbeloppen, leder till minskning
av utgående inkomstprövade pensionsförmåner föreslås en bestämmelse att
utgående pension får minskas, endast om även en tillämpning av de äldre
reglerna leder till minskning. Denna skall då begränsas till det belopp,
som följer av de gamla bestämmelserna. Vidare förordas att pensionsstyrelsen
skall utfärda föreskrifter om att en omreglering av inkomstprövade
pensionsförmåner enbart på grund av den höjning av fastighetsvärdena,
som föranledes av 1957 års allmänna fastighetstaxering, icke skall äga rum.
I de i anledning av propositionen väckta likalydande motionerna I: 444
och 11:551 yrkas, att skärpningsprocenten bibehålies vid 10. Till stöd for
yrkandet anföres bl. a. att den föreslagna höjningen av skälpningsprocenten
kommer att leda till att vid prövning av folkpensionsförmåner efter
den 1 juli 1957 dessa i vissa fall kommer att utgå med lägre belopp än i
motsvarande fall vid prövning före nämnda tidpunkt.
I de före propositionens avlämnande väckta likalydande motionerna
1:327 och 11:396 hemställes, att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte begära
skyndsam översyn av folkpensioneringslagens bestämmelser om beräknandet
av inkomst av fastighet och kapital för bestämmande av inkomstprövade
folkpensionsförmåner i syfte att eliminera de brister, som i detta
hänseende nu vidlåder lagstiftningen. Motionärerna yrkar även att denna
översyn skall verkställas inom sådan tid, att resultatet av 1957 års allmänna
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1957
fastighetstaxering ej kommer att innebära försämrade folkpensionsförmånei
för den grupp av folkpensionärer, som har egna hem.
Slutligen hemställes i de jämväl före propositionens avlämnande väckta
likalydande motionerna I: 133 och II: 178, att riksdagen hos Kungl. Maj:t
skall anhålla om en snar översyn av reglerna för bestämmande av den
avdragsfria inkomsten för folkpensionärer, i vad gäller inkomst av arbete,
med beaktande av i motionerna anförda synpunkter.
Det är uppenbart att 1957 års allmänna fastighetstaxering — i likhet
med närmast föregående fastighetstaxering av år 1952 — i allmänhet kommer
alt leda till betydligt höjda taxeringsvärden. Om någon särskild åtgärd
icke vidtoges skulle följden bli, att pensionsberättigade med förmögenhet
i form av fast egendom i de flesta fall skulle komma att få lägre pensioner
an vid de nuvarande taxeringsvärdena. Utskottet finner i likhet med
departementschefen angeläget att en sådan konsekvens av den rent nominella
förmögenhetsökning, som en förhöjning av taxeringsvärdena innebar,
undvikes. I sådant syfte har pensionsstyrelsen i ett på uppdrag av
Kungl. Maj:t utarbetat förslag med instämmande av vissa remissinstanser
i första hand uttalat sig för att till pensionsnämnderna skulle utfärdas
särskilda föreskrifter av innehåll, att de nya taxeringsvärdena tills vidare
icke finge medföra minskning av utgående pensioner. I andra hand har
styrelsen förordat lagstiftningsåtgärder.
Utskottet delar departementschefens mening att det är mindre tilltalande
att genom föreskrifter i administrativ väg undantaga en särskild grupp
pensionstagare från lagens verkningar i ett visst avseende. Det skäl som
torde ha varit bestämmande för pensionsstyrelsen, då den i första hand
förordat en sådan lösning, nämligen att detaljändringar i pensionslagstiftningen
i ett läge, då en genomgripande pensionsreform förberedes, helst
hör undvikas är givetvis väl värt beaktande, men kan dock enligt utskottets
mening icke få vara avgörande. Därest man vill undvika att de höjda
taxeringsvärdena påverkar pensionernas storlek — och utskottet har ovan
uttalat sig i denna riktning — bör lagens bestämmelser ändras. Utskottet
ansluter sig alltså till departementschefens åsikt att frågan bör lösas lagstiftningsvägen.
Mot den föreslagna höjningen av de skärpningsfria förmogenhetsbeloppen
har några invändningar icke rests. Även utskottet anser
propositionens förslag härutinnan väl avvägt. Den föreslagna generella
uppmjukningen av skärpningsreglerna är att förorda bl. a. av det skälet att
det ur rättvisesynpunkt är önskvärt att reglerna göres likformiga för förmögenhetsinnehavare
med fastighet och sådana, vilkas förmögenhet består
av ett nominellt penningbelopp, t. ex. ett banktillgodohavande.
Av den av pensionsstyrelsen i ärendet verkställda utredningen framgår,
att den forordade höjningen av de skärpningsfria beloppen, om skärpningsprocenten
bibehålies vid 10, i vissa fall kommer att medföra en kraftig
höjning av den nettoförmögenhet, som en pensionsberältigad kan inneha
11
Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1957
utan att förlora rätten till inkomstprövad folkpension. I syfte att undvika
denna konsekvens har förslaget om höjning av skärpningsprocenten från
10 till 20 framlagts. Pensionsstyrelsens utredning utvisar, att enligt detta
alternativ de nuvarande förmögenhetsgränserna för ålderspensionärers lätt
till kommunalt bostadstillägg i stort sett bibehålies, medan de nuvarande
relativt höga förmögenhetsgränserna för invalidpensionärers rätt till inkomstprövade
förmåner i viss omfattning sänkes, särskilt i kommuner med
högt bostadstillägg. Utskottet finner den föreslagna höjningen av skärpningsprocenten,
kompletterad med bestämmelse att utgående pensionsförmåner
icke må minskas i vidare mån än som följer av nu gällande regler
och föreskrifter att omreglering av inkomstprövade förmåner enbart på
grund av de stegrade fastighetsvärdena tills vidare icke skall äga rum, utgöra
en i nuvarande läge godtagbar lösning av föreliggande problem. Med
betonande av att den förordade lösningen är att betrakta som ett piovisorium
i avvaktan på en reformering av hela pensionsväsendet tillstyrker
utskottet således propositionens förslag. Härav följer att utskottet avstyrker
motionerna I: 444 och II: 551.
Syftet med motionerna 1:327 och 11:396 torde genom det föreliggande
förslaget vara tillgodosett. Vad beträffar yrkandet i motionerna I: 133 och
11:178 avseende särskild framställning till Kungl. Maj :t om översyn av
reglerna för bestämmande av den avdragsfria inkomsten för folkpensionärer
med sikte särskilt på inkomst av arbete, är enligt utskottets mening en
sådan åtgärd från riksdagens sida icke i nuvarande läge motiverad. Sistnämnda
motioner torde därför icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
A. att riksdagen, med avslag å motionerna 1:444 och
11:551, måtte bifalla förevarande proposition, nr 96;
B. att motionerna I: 327 och II: 396, i den mån de icke
kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört och
hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
samt
C. att motionerna I: 133 och II: 178 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 9 april 1957
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
12 Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1957
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson*, Axel E. Svensson,
Sunne, fru Carlqvist, fru Svenson, herrar Huss och Birke*;
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg,
Odhe, Bengtsson i Varberg*, fröken Höjer, herrar Johansson i Södertälje,
Larsson i Hedenäset och Lothigius*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av fru Svenson och herr Larsson i Hedenäset, vilka ansett,
dels att det stycke i utskottets yttrande, som börjar på s. 10 med orden
»Av den» och slutar på s. 11 med orden »och 11:551» bort ha följande
lydelse:
»Däremot framstår den föreslagna höjningen av skärpningsprocenten
från 10 till 20 som diskutabel. Denna medför, att gränsen för förmögenhet,
som pensionsberättigad kan inneha utan att inkomstreglerade förmåner
reduceras, höjes till 20 833 kronor för ensamstående och 31 250 kronor för
akta makar. Då den pågående fastighetstaxeringen beräknas medföra höjning
av taxeringsvärdena med i genomsnitt 35 proc. för egnahem och med
minst 50 proc. för mindre jordbruksfastigheter, kommer den föreslagna
höjningen av skärpningsprocenten att leda till att vid prövning av folkpensionsförmåner
efter den 1 juli 1957 åtskilliga ägare av sådana egnahem
och mindre jordbruksfastigheter kommer att erhålla lägre folkpension än
i motsvarande fall vid prövning före nämnda tidpunkt. Mot bakgrunden
av att en betydande realförbättring av folkpensionsförmånerna får beräknas
ske inom en nära framtid framstår det som mindre lämpligt att riksdagen
fattar ett beslut som innebär en om ock temporär försämring av
pensionsförmånerna för vissa nytillkommande pensionstagare, detta så
mycket mera som av pensionsberedningens betänkande framgår att parlamentarisk
enighet råder ej blott om en förstärkning av folkpensionerna
utan även om en liberalisering av inkomst- och förmögenhetsvillkoren för
desamma. Förslaget om en höjning av skärpningsprocenten har motiverats
med att eljest en höjning skulle följa av den nettoförmögenhet, som en
pensionsberättigad kan inneha utan att förlora rätten till inkomstprövad
folkpension. Utskottet finner det angeläget framhålla, att här är fråga om
dels den övre gräns, varvid de behovsprövade folkpensionsförmånerna helt
försvinner, dels att de förmögenhetsbelopp, som vid en oförändrad skärpningsprocent
medgives, vid beaktande av de förändringar som under den
mellanliggande tiden skett ifråga om penningvärdet, i realiteten ej äro
högre än de värden som angavs i 1952 års beslut. Ur dessa synpunkter fin
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1957
13
ner sig utskottet icke kunna biträda Kungl. Maj :ts förslag om höjning
av skärpningsprocenten, utan ansluter sig i detta hänseende till det i motionerna
1:444 och II: 551 ställda yrkandet om en bibehållen skärpningsprocent.
»
dels ock att utskottet under A. bort hemställa,
A. att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit
viss ändring böra vidtagas i det genom propositionen framlagda
lagförslaget — måtte med bifall till motionerna 1: 444
och 11:551 för sin del antaga följande förslag till
Lag
angående ändrad lydelse av 13 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946 (nr 431)
om folkpensionering
Härigenom förordnas, att 13 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Kungl. Maj.ts förslag)
13
2 in o in. Där inkomst-----
Vid uppskattningen av förmögenhets
avkastning skall denna höjas
med 20 procent av det belopp, varmed
förmögenheten må överstiga för
gift pensionsberättigad 15 000 kronor
och för annan pensionsberättigad
20 000 kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1957.
Pensionsförmån, som utgår vid
lagens ikraftträdande, må dock
minskas endast såvitt följer av lagrummets
tidigare lydelse.
(Utskottets förslag)
§•
--av Konungen.
Vid uppskattningen av förmögenhets
avkastning skall denna höjas
med 10 procent av det belopp, varmed
förmögenheten må överstiga för
gift pensionsberättigad 15 000 kronor
och för annan pensionsberättigad
20 000 kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1957.