Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1957

1

Nr 17

Utlåtande i anledning av väckt motion angående förbud mot
användandet av utskjutande dekoration å bilarnas fronter.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 107,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herrar Henningsson och Nilsson
i Göteborg hemställt, »att riksdagen måtte besluta att sådan bestämmelse
införes i vägtrafikförordningen som innebär förbud för användandet
av utskjutande dekoration å bilarnas fronter».

En redogörelse för innehållet i motionen lämnas i det följande.

Över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttrande från kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och
statens trafiksäkerhetsråd. Yttranden över motionerna har därjämte på utskottets
begäran avgivits av Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande
och Sveriges automobilindustriförening.

Inledning

I gällande författningar finns inga speciella bestämmelser rörande från
motorhuv eller sidor på bil utskjutande delar. Uppenbart olämpliga fordonsdetaljer
torde kunna förbjudas jämlikt bestämmelsen i 2 § vägtrafikförordningen
den 28 september 1951, att fordon får tagas i bruk på väg endast om
fordonet är tillförlitligt ur säkerhetssynpunkt och i övrigt lämpligt för trafik.
Denna bestämmelse synes dock icke vara så avfattad, att generella ingripanden
mot olämpliga kylarprydnader och dylikt kan igångsättas med
stöd av densamma. För sådant ändamål torde krävas kompletterande föreskrifter.

Det förhållandet att många fordon har kylarprydnader och andra utskjutande
anordningar som kan åstadkomma eller förvärra skador vid kollision
med oskyddad trafikant har uppmärksammats inom Economic Commission
for Europé i Genéve. Underkommiltén för landsvägstransporter inom denna
kommission har i en den 14 oktober 1955 dagtecknad resolution uppmanat
regeringarna i de europeiska länder, som är anslutna till Förenta Nationerna,
att vidta åtgärder till förhindrande av förekomsten av dessa detaljer på
Bihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 2 avd. Nr 17

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1957

bilarna. Resolutionen innehåller också en rekommendation till motorfordonsfabrikanterna
att undvika sådana detaljer.

Flera länder, bl. a. Danmark och Schweiz, har vidtagit åtgärder mot farliga
kylarprydnader m. m. Sålunda gäller i Danmark i enlighet med den 24
juni 1955 utfärdade föreskrifter att på bil icke må anbringas kylarfigur, huvornament
eller skarpkantad skärm på strålkastare, vilka på grund av form,
material och anbringningssätt kan vålla fara vid sammanstötning eller
päkörning. Denna bestämmelse skall tillämpas även för motorcykel. Dörrhandtag,
gångjärn, beslag och liknande på sidorna av motorfordon skall
vara så inrättade, att de icke innebär fara för andra vägfarande.

I ett av danska Justititsministeriet den 8 maj 1956 utfärdat cirkulär meddelas,
att ministeriet erhållit uppgift om olyckor, där kylarfigurer framkallat
allvarliga skador, och att det därför anses påkallat, att dittills tillämpad
praxis på området skärpes. En sålunda skärpt praxis påbjudes i cirkuläret
skola vara fullständigt genomförd den 1 januari 1957. I cirkuläret lämnas
därefter riktlinjer för hur bestämmelserna i den nyss citerade paragrafen
skall tillämpas.Dessa riktlinjer har sedermera kompletterats i ett nytt cirkulär
av den 17 december 1956.

Remissyttranden

Kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller inledningsvis hurusom
styrelsen redan i ett av styrelsen den 9 februari 1955 avgivet yttrande
över 1953 års trafiksäkerhetsutrednings betänkande »Trafiksäkerhet I» påpekat,
att frågan om utfärdande av förbud mot farliga kylarprydnader på
bilar borde övervägas. Efter att därefter ha berört bl. a. de åtgärder på området
som vidtagits i Danmark fortsätter styrelsen:

Styrelsen anser alltjämt, att man även i Sverige bör vidtaga åtgärder
av liknande slag, vilket — såsom styrelsen tidigare framhållit — torde
kräva komplettering av föreskrifterna i vägtrafikförordningen. Visserligen
torde man inte kunna påräkna att samtliga detaljer, som kunna innebära en
fara i berört avseende, bliva avlägsnade, eftersom detta i vissa fall skulle
medföra stora kostnader för ombyggnad av fordonet, men man kan dock
förhindra anbringandet av onödig extra utrustning och mindre detaljer på
fordonen, vilka få anses farliga.

Statens trafiksäkerhetsråd anför till en början:

De utskjutande föremål och anordningar på bilarnas fronter, som under
senare år blivit allt vanligare, torde väl ytterst sällan tjäna annat syfte än
att pryda fordonen och accentuera deras fart- och styrkeresurser. Åtskilliga
prydnader är ditsatta av de enskilda bilägarna och utgöres då vanligtvis av
ett spjut, en flygande fågel, en anstormande indian, en flygmaskin eller
dylikt, som är placerat på kylarknappen eller på annat ställe på motorhuven.
Vidare är det populärt att placera klubbemblem, såväl in- som ut -

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 dr 1957

3

ländska, förutom på kylarknappen och på motorhuven, även på framstänkskärmarna
eller på främre kofångaren. Beträffande de senaste bilmodellerna,
framför allt de amerikanska, kan det därjämte konstateras, att kofångarna,
stänkskärmarna, strålkastarna och även andra ting på bilarnas
fronter vid tillverkningen utföres med utskjutande anordningar (t. ex.
projektilliknande föremål på kofångarna, s. k. ögonlock på strålkastarna
och kylarknappar i form av spjut eller andra spetsiga föremål).

Trafiksäkerhetsrådet uppehåller sig härefter vid en av docenten Hjalmar
Sjövall vid rättsläkarstationen i Lund författad artikel i Försäkringstidningen
nr 9—10 år 1956 angående vad en inventering av obduktionsmaterialet
för ett antal år vid nämnda rättsläkarstation ger vid handen i fråga
om nu aktuella prydnadsdetaljers skadebringande effekt vid sammanstötningar.
Rådet framhåller, att resultatet av denna inventering ger vid handen,
alt det på det hela taget inte är detaljerna, som är farliga, utan att
del är hela bilen som sådan; dock har vissa detaljer i praktiken befunnits
särskilt farliga, men dessa ueiaijer toreKommer inte på bilarnas fronter.
Rådet yttrar härefter bl. a.:

Den av docenten Sjövall företagna inventeringen avser endast sådana
trafikolyckor, där trafikant skadats till döds och blivit föremål för obduktion.
Dessa olyckor utgör en ringa del av samtliga de olyckor, som medfört
personskada. Det torde enligt rådets mening väl kunna antagas, att
vid ett icke oväsentligt antal sammanstötningar mellan bil och motorcyklist
eller gående, som medfört personskada, skador på motorcyklisten eller
den gående uppkommit eller förvärrats genom de på bilarnas fronter förekommande
utskjutande föremålen eller anordningarna. I och med att dessa
detaljer på bilarna blir mer vanligt förekommande, föreligger också risk för
att deras skadebringande effekt skall öka.--- —

Då det gäller att taga ställning till förevarande motion, bör beaktas, att
inga direkta undersökningsresultat föreligger, som ger vid handen, att de
ifrågavarande detaljerna på bilarnas fronter i någon påtaglig omfattning
åstadkommit eller förvärrat skada i samband med vägtrafikolyckor. Emellertid
visar erfarenheter från Danmark, att kylarprydnader där varit skadeframkallande.
Det är högst sannolikt, att de bär avsedda detaljerna även i
vårt land är olämpliga ur trafiksäkerhetssynpunkt. Därtill kommer, att dessa
detaljer praktiskt taget icke i något fall tjänar annat syfte än att pryda
och göra bilen mera iögonfallande.

Konsekvensen av vad nu'' framhållits blir, att de ifrågavarande föremålen
och anordningarna på bilarnas fronter bör förbjudas. Motsvarande bör gälla
såvitt gäller fronterna på motorcyklar. Därvid synes enligt trafiksäkerhetsrådets
mening ett förbud omedelbart kunna utfärdas mot att den enskilde
fordonsägaren förser sitt fordon med kylarprydnad eller annan anordning
av sådan beskaffenhet, att den kan befaras bidra till att framkalla eller
förvärra skada. Med nu avhandlade anordning synes böra jämställas sådana
anordningar i rent prydnadssyfte, som bilfronterna redan vid själva tillverkningen
förses med och som utan större svårigheter kan avlägsnas eller
på annat sätt göras ofarliga.

Vad gäller övriga farliga prydnadsanordningar, som bilarna förses med
i samband med lillverkningsproceduren, bör även sådana, som nyss nämn -

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1957

des, motarbetas och i princip förbjudas. Innan förslag till åtgärder i detta
avseende lägges fram, bör emellertid frågan göras till föremål för en ingående
utredning, innefattande bland annat överläggningar med alla berörda
parter. En sådan utredning synes lämpligen kunna utvidgas att omfatta
bilen i dess helhet, varvid således skulle övervägas farligheten av
anordningar inte endast på bilens front utan även på dess bakparti och sidopartier
(såsom dörrgångjärn, takrännor, lastflakshörn, beslag o. s. v.).

Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande framhåller inledningsvis
bl. a., att kylarmärken med uteslutande dekorativ uppgift förekommer
på en stor del av bilarna och att dessa märken ofta är anmärkningsvärt
spetsiga. Härefter anför föreningen:

Det är lätt att inse, att sådana spetsiga eller över huvud taget utskjutande
kylarmärken vid olyckstillfällen kan förorsaka svåra skador. Detta kan
exempelvis vara fallet, då en bil kolliderar med en fotgängare eller cyklist,
som kan sargas, rivas eller erhålla krosskador av kylarmärket. I sådana
inträlfade fall har konstaterats, att skadeverkningarna skulle blivit avsevärt
mindre, om utstående kylarmärke icke funnits på den kolliderande
bilen.

NTF Far icke tillgång till trafikolycksstatistik, som visar omfattningen
av skadegörelsen genom kylarmärken. Sannolikt är dock, att denna skadegörelse
hittills icke varit påfallande stor, sedd mot trafikskadorna över
huvud taget, men läkare har gång efter annan funnit anledning att påtala
förekomsten av farliga kylarmärken. Vad som är viktigt i detta sammanliang
är emellertid, att kylarmärken bevisligen kan förorsaka svåra skador
och att sådana skador är onödiga och kan förhindras.

Föreningen tillstyrker, att åtgärder vidtages i syfte att förhindra användandet
av utskjutande dekoration å bilarnas fronter.

Sveriges automobilindustriförening framhåller som sin uppfattning, att
riskerna med de i detta sammanhang aktuella frontdekorationerna överdrivits
av motionärerna, samt anför härefter:

Oberoende av detta ha de svenska tillverkarna av bilar numera strävat
efter att undvika prydnader av sådan utformning att de skulle kunna
anses farliga. En på lämpligt sätt utformad lagstiftning i ämnet, avsedd
alt förhindra bilarnas utrustning med vissa utskjutande prydnader på fronten,
skulle därför ur deras synpunkt i och för sig icke behöva inge betänklighet.

Åtskilliga importerade bilmodeller äro emellertid försedda med olika
slag av kylarprydnader; speciellt vanliga synas dylika prydnader vara på
amerikanska bilmodeller. Någon möjlighet för de svenska importörerna att
påverka de utländska bilmodellernas utformning föreligger som regel icke.
Dessa dekorationer kunna endast med svårighet avlägsnas efter införseln
till Sverige, varvid som regel hål och andra märken efterlämnas i karosseriplåten.
Risk föreligger även för andra skador på plåten eller på lackeringen
i samband med en demontering.

Med hänsyn till att ifrågavarande frontdekorationer spela en obetydlig
roll ur trafiksäkerhetssynpunkt, saknas skäl för att i Sverige införa sådana

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1957

särbestämmelser som motionärerna förordat. Frågan bör i stället enligt
föreningens uppfattning lösas genom åtgärder inom respektive bilproducerande
land. En sådan lösning står även i överensstämmelse med av den
inom Europakommissionens vägtransportkommitté den 14 oktober 1955 antagna
resolutionen i ämnet.

Åberopande det anförda hemställer föreningen, att bestämmelser innebärande
förbud för användande av utskjutande dekoration å bilarnas fronter
icke måtte införas i vägtrafikkungörelsen.

Motionen

Som skäl för sin hemställan anför motionärerna följande.

Trafikens intensitet är ständigt stigande. Trafikolyckornas antal stiger
i takt därmed. Motorfordonen utrustas för allt större hastigheter, vilket i
sin tur innebär att skadornas omfattning vid kollisioner blir större.

De materiella skadorna representerar per år stora värden, vilka dock är
blygsamma i jämförelse med de personskador som dagligen förekommer.

Helt kan dessa trafikens vådor ej undvikas. Dock måste det vara ett
samhällsintresse av hög angelägenhetsgrad att skadornas omfattning, så
långt det är möjligt, nedbringas.

Ett led i denna strävan torde vara att befria bilarnas fronter från onödiga
utskjutande prydnader och dekor. Dessa prydnader har ofta en sådan form
att de vid kollisioner, särskilt med fotgängare eller cyklister, är de detaljer
som förorsakar de största skadorna. I Danmark, där biltrafiken är betydligt
mindre än i vårt land, är fr. o. m. den 1 januari 1957 alla sådana prydnader
förbjudna.

Utskottet

Motionärerna vänder sig mot det alltmer tilltagande bruket att förse
bilarnas fronter med utskjutande prydnader och dekor, som innebär risk
för åstadkommande eller förvärrande av skador vid kollision med oskyddad
trafikant. Som ett led i angelägna strävanden att så långt det är möjligt
nedbringa omfattningen av de med den moderna trafiken förenade personskadorna
vill motionärerna ha till stånd ett förbud mot användande av utskjutande
dekoration på bilarnas fronter.

Det föreliggande problemet har uppmärksammats bl. a. av den inom
Förenta Nationernas ram arbetande Economic Commission for Europé i
Geneve. Kommissionens underkommitté för landsvägstransporter har den
14 oktober 1955 antagit en resolution med anmodan till berörda länders
regeringar att överväga att i sin nationella lagstiftning införa förbud mot
att på bilarnas fronter eller sidor anbringas föremål med utstående delar
eller upphöjda kanter som innebär fara för andra trafikanter. Resolutionen
innehåller tillika en rekommendation till motorfordonsfabrikanterna att
undvika sådana detaljer.

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1957

Ett flertal länder, bl. a. Danmark, har vidtagit åtgärder mot farliga kylarprydnader
och dylikt. I Danmark gäller att på bil icke må anbringas kylarfigur,
huvornament eller skarpkantad skärm på strålkastare, vilka på
grund av form, material och anbringningssätt kan vålla fara vid sammanstötning
eller påkörning. Denna bestämmelse skall tillämpas även för motorcykel.
Dörrhandtag, gångjärn, beslag och liknande på sidorna av motorfordon
skall vara så inrättade, att de icke framkallar fara för andra vägfarande.

Utskottet vill för sin del framhålla, att några direkta utredningsresultat
som utvisar i vilken omfattning kylarprydnader och andra anordningar på
bilarnas fronter åstadkommit eller förvärrat skador i samband med trafikolyckor
inte finns att tillgå. Det torde vara berättigat antaga, att antalet
fall, där sådana detaljer spelat någon roll i berörda hänseende, är ganska
ringa i jämförelse med det totala antalet skadefall i trafiken. Att de innebär
en ökad skaderisk synes dock uppenbart. Även om de skadeverkningar som
kan hänföras till ifrågavarande detaljer skulle vara relativt sett små, finner
utskottet dock att anordningar av nu angivet slag som innebär onödiga faromoment
icke bör få förekomma på motorfordonen. Därvid beaktar utskottet
särskilt att dessa detaljer som regel icke tjänar något mera angeläget ändamål
och att det är av vikt att taga vara på varje möjlighet att minska de
med den moderna trafiken förenade riskerna för personskador. Även om
vissa resultat i önskad riktning torde kunna uppnås genom upplysning
bland allmänheten och genom hänvändelser till bilfabrikanterna, synes dock
enda möjligheten att effektivt motverka förekomsten av sådana anordningar
vara stadgande av förbud mot desamma. Enligt vad utskottet inhämtat överväges
också inom kommunikationsdepartementet lagstiftningsåtgärder på
ifrågavarande område. Utskottet vill för sin del — och har därvid stöd i
remissuttalanden av kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens trafiksäkerhetsråd
och Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande —
understryka vikten av att, sedan erforderlig utredning skett, sådana åtgärder
snarast vidtages. Strävandena bör emellertid icke begränsas till att allenast
avse att i enlighet med motionens syfte avlägsna''farliga detaljer på bilarnas
fronter utan bör utsträckas till att även omfatta farliga detaljer på fordonens
sidor. Motsvarande problem beträffande motorcyklar bör också beaktas
i detta sammanhang.

I anslutning till förevarande spörsmål vill utskottet även uppmärksamgöra
ett annat problem som fått alltmer ökad aktualitet, nämligen frågan
om skyddet för dem som färdas som förare eller passagerare i bilar. Det
är ett ofta påtalat faktum att bilarnas inre utformning och utrustning i
många fall är så anordnad, att skaderiskerna för dem som färdas i bilarna
blir onödigt stora i händelse av att fordonet råkar ut för kollision eller av
annan anledning hastigt stoppas. Det synes utskottet synnerligen angeläget

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1957

7

att utvecklingen på detta område noga följes av statsmakterna och att de
åtgärder som kan vara påkallade och lämpliga vidtages.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t giva
till känna vad utskottet ovan anfört; samt

B. att förevarande motion II: 107, i den mån den icke kan
anses besvarad genom vad utskottet ovan anfört och hemställt,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 april 1957

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Axel E. Svensson, Sunne*, fru
Carlqvist, fru Svenson, herrar Huss, Grönkvist och Birke*;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo*, Nilsson i Göteborg*,
Odhe, Bengtsson i Varberg*, fröken Höjer, fröken Sandell, herrar Larsson i
Hedenäset och Lothigius*.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.