Nr 15—16 Andra lagutskottets utlåtande nr Jo år J957
1
Nr 15
Utlåtande i anledning av väckt motion angående stadgande av
dispensmöjlighet för erhållande i vissa fall av trafikkort
trots nedsatt fysisk lämplighet.
I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 6,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herrar Huss och Edström
hemställt, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,
att kungl. förordningen den 25 oktober 1940 angående yrkesmässig
automobiltrafik måtte ändras på sätt som i motionen föreslagits.
En redogörelse för innehållet i motionen lämnas i det följande.
Motionen
I motionen framhålles inledningsvis att enligt 67 § vägtrafikkungörelsen
efter dispensförfarande körkort kan i vissa fall utfärdas även för den, som
lider av lyte eller sjukdom, men att motsvarande föreskrift saknas när det
gäller erhållande av trafikkort. Härefter heter det i motionen bl. a.:
Nu anförda omständigheter har medfört, att även mindre höggradiga
lyten, bl. a. hörselfel, utgjort och utgör hinder för att erhålla trafikkort.
Även om kraven för erhållande av tillstånd att föra omnibus måste ställas
höga, synes det vara uppenbart, att möjlighet att erhålla trafikkort trots
nedsatt fysisk lämplighet, bl. a. nedsatt hörsel, borde finnas för förande
av dels personbil i yrkesmässig trafik och dels och framför allt för förande
av lastbil i sådan trafik.
Eftersom under senare år stora ansträngningar gjorts för underlättande
av partiellt arbetsföras anställande i offentlig och enskild tjänst, synes
förordningen av år 1940 böra kompletteras med dispcnsbestämmelser för
trafikkort av i princip samma innehåll som motsvarande föreskrifter om
dispens för erhållande av vanligt körkort. Måhända torde eventuella sådana
bestämmelser dock icke böra gälla trafikkort för förande av omnibus.
Gällande bestämmelser m. m.
I 3J § J mom. b) vägtrafikförordningen den 28 september 1951 stadgas
att den som önskar erhålla körkort vid anmälan till förarprov skall förete
av läkare enligt formulär, som Konungen fastställer, och inom tre månader
före anmälningen utfärdat intyg, utvisande i vad mån sökanden lider av
Bihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 2 avd. Nr 15—16
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1957
sådant lyte, sådan sjukdom eller sådan syn- eller hörselnedsättning, som
väsentligen minskar hans förmåga att föra fordon av det slag, varom fråga
är. Om förarprovet skall avse bil eller motorcykel, skall enligt samma paragraf
erforderlig synskärpa anses föreligga, därest med eller utan glasögon
antingen synskärpan uppgår till minst 0,7 på det ena ögat och minst 0,3 på
det andra eller ock, om synskärpan på ett öga är mindre än 0,3 eller synen
på ögat helt saknas, synskärpan på det andra ögat uppgår till minst 0,8
samt nedsättningen eller förlusten av synen på det sämre ögat bestått mer
än ett år. Hörselförmågan skall anses tillräcklig, därest åtminstone på det
ena örat vanlig samtalsstämma väl uppfattas på 4 meters avstånd. Om provet
skall gälla traktor, skall anses föreligga erforderlig synskärpa, därest
med eller utan glasögon synskärpan på det bästa ögat uppgår till minst 0,5
och erforderlig hörselförmåga, därest åtminstone på det ena örat vanlig
samtalsstämma väl uppfattas på 1 meters avstånd.
I 32 § samma förordning finns bestämmelser om utfärdande av körkort
m. m. I 1 mom. föreskrives bland annat, att ansökan om körkort skall göras
hos länsstyrelsen i det län, inom vilket sökanden är mantalsskriven, eller,
om han icke är mantalsskriven i riket, hos länsstyrelsen i det län, där han
vistas. Vidare finns i sagda moment bestämmelser om vilka upplysningar
ansökan skall innehålla och vilka handlingar som skall fogas vid ansökan.
32 § 2 mom. första stycket lyder:
»Har sökande fullgjort vad i 1 mom. föreskrivits, må länsstyrelsen, sedan
av polismyndighet införskaffade yttranden kommit länsstyrelsen till
handa, och efter den ytterligare utredning, som kan finnas erforderlig,
för honom utfärda körkort. För sökande, som lider av sådant lyte, sådan
sjukdom eller sådan syn- eller hörselnedsättning, som väsentligen minskar
hans förmåga att föra fordon av det slag, varom fråga är, må körkort dock
utfärdas allenast i de fall och på de villkor, som Konungen bestämmer.»
Enligt 67 § 1 mom. Kungl. Maj:ts vägtrafikkungörelse den 7 december
1951 äger länsstyrelse för sökande med sådant lyte eller sådan sjukdom eller
nedsättning, som avses i 31 § 1 mom. b) vägtrafikförordningen, utfärda körkort
i de fall och på de villkor, som anges i 2—5 mom. samma paragraf. Sådant
körkort får ej utgöra grund för utfärdande av trafikkort. Enligt 2 mom.
i sistnämnda paragraf må körkort för den som lider av lyte som avses i
1 mom. eller av sådan i samma mom. åsyftad sjukdom som innebär nedsättning
i hållnings- eller rörelseorganens funktioner, utfärdas efter tillstyrkan
av medicinalstyrelsen och förste bilinspektören samt på de villkor, som länsstyrelsen
finner skäligt bestämma. Vidare stadgas i 3 mom. att körkort
för den, som lider av annan i 1 mom. avsedd sjukdom än i 2 mom. sägs eller
av nedsatt syn- eller hörselförmåga, må utfärdas efter medicinalstyrelsens
tillstyrkan och på de villkor, vilka styrelsen må hava angivit som förutsättning
för tillstyrkandet. I 4 mom. stadgas att, om enligt vad nu sagts be
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1957
3
träffande visst slag av sökande, för vilka körkort må utfärdas efter medicinalstyrelsens
tillstyrkan, styrelsen meddelat länsstyrelserna villkoren för
sådan tillstyrkan, länsstyrelse äger utfärda körkort utan att i det särskilda
fallet inhämta yttrande från medicinalstyrelsen. I 3 mom. avsett yttrande
från medicinalstyrelsen, vari utfärdande av körkort tillstyrkes på villkor,
att fordon, som av sökanden framföres, skall vara försett med särskild anordning
eller vara av särskild beskaffenhet, eller ock att viss särskild trafikföreskrift
skall iakttagas, skall enligt 5 mom. vara avgivet i samråd med
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Motsvarande skall gälla, då medicinalstyrelsen
lämnar meddelande, varom förmäles i 4 mom.
Enligt 27 § 1 mom. kungl. förordningen den 25 oktober 1940 angående
yrkesmässig automobiltrafik m. m. må ej någon tjänstgöra som förare av
automobil i yrkesmässig trafik utan att därtill ha erhållit särskilt tillstånd,
trafikkort. Trafikkort berättigar icke till förande av omnibus i yrkesmässig
trafik, med mindre detta särskilt angivits på trafikkortet. Med omnibus
avses här jämväl annan automobil med ett eller flera tillkopplade släpfordon,
därest fordonen är byggda för befordran av tillhopa flera än åtta personer
utöver föraren.
Trafikkort utfärdas av den länsstyrelse, som utfärdat körkort för vederbörande.
Den som önskar erhålla trafikkort skall undergå prov inför besiktningsman.
Vid anmälan till prov skall sökanden förete av läkare enligt
formulär, som Konungen fastställer, och inom tre månader före anmälningen
utfärdat intyg, att sökanden icke lider av sådant lyte, sådan sjukdom eller
sådan nedsättning av syn- eller hörselförmågan, som väsentligen minskar
hans lämplighet att i yrkesmässig trafik tjänstgöra såsom förare av automobil
av det slag, varom fråga är.
Närmare föreskrifter angående de krav som skall ställas på sökandens
syn- och hörselförmåga återfinnes i kungl. kungörelsen den 14 december
1951 angående läkarintyg för erhållande av trafikkort.
Enligt nämnda kungörelse skall erforderlig synskärpa, utom i fall då trafikkortet
skall avse även omnibus, anses föreligga, därest med eller utan
glasögon antingen synskärpan uppgår till minst 0,7 på det ena ögat och
minst 0,3 på det andra eller ock, om synskärpan på ett öga är mindre än 0,3
eller synen på ögat helt saknas, synskärpan på det andra ögat uppgår till
minst 0,8 samt nedsättningen eller förlusten av synen på det sämre ögat
bestått mer än ett år. Hörselförmågan skall anses tillräcklig, därest på
vartdera örat vanlig samtalsstämma väl uppfattas på 4 meters avstånd. Om
provet skall avse trafikkort, som berättigar även till förande av omnibus,
skall erforderlig synskärpa anses föreligga, därest med eller utan glasögon
synskärpan uppgår till minst 1,0 på det ena ögat och minst 0,3 på det andra
eller till minst 0,9 på det ena ögat och minst 0,4 på det andra eller till minst
0,8 på det ena ögat och minst 0,5 på det andra eller till minst 0,7 på det ena
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1957
ögat och minst 0,6 på det andra. Närsynthet eller manifest översynthet får
dock ej överstiga tre dioptrier, och ej heller får totalastigmatismen på något
öga eller brytningsolikheten mellan ögonen överstiga två dioptrier. Vidare
fordras för sådant trafikkort normalt färgsinne.
Såväl vägtrafikförordningen som förordningen om yrkesmässig automobiltrafik
har utfärdats av Konungen efter riksdagens hörande.
Författningsbestämmelser om särskilda krav -—• utöver vad som stadgats
för erhållande av körkort —- ur medicinsk synpunkt för erhållande av trafikkort
infördes genom en den 28 september 1951 utfärdad förordning
om ändring i förordningen om yrkesmässig automobiltrafik (prop. 1951 nr
30, L2U 1951 nr 30, rd. skr. 1951 nr 336). De nya bestämmelserna trädde i
kraft den 1 januari 1952.
Författningsändringen byggde på förslag av 19it års trafikförfattningssakkunniga,
som angående hithörande spörsmål yttrat (SOU 1948:34, s.
308) bl. a. följande.
Vid bedömande av frågan om de kvalifikationskrav, som i medicinskt
hänseende böra uppställas för förare i yrkesmässig trafik, torde vara att
beakta, att de körningar, som förekomma inom denna trafik, ofta äga rum
under förhållanden, som äro av såväl fysiskt som psykiskt påfrestande natur.
Körningarna måste i stor utsträckning försiggå utan hänsyn till väderleksförhållanden
och utan möjligheter för föraren att välja lämpliga återhämtningspauser.
Den allmänhet, som anlitar dylika förare, särskilt i persontrafik,
torde också med hänsyn till det särskilda kravet å trafikkort med
visst fog förutsätta, att förarna bland annat ur medicinsk synpunkt äro väl
kvalificerade för sin uppgift. Vidare inå framhållas angelägenheten av att
den, som tager till sitt yrke att föra motorfordon, har ett sådant hälsotillstånd,
att han kan antagas ha förutsättningar att framgent vinna sin utkomst
inom yrket. Med hänsyn till vad nu anförts anse de sakkunniga — i
viss anslutning till synpunkter i ämnet, som framförts av 1945 års trafiksäkerhetskommitté
— att för erhållande av trafikkort ur medicinsk synpunkt
böra uppställas strängare krav än för erhållande av körkort. Till
styrkande av att sökanden uppfyller vederbörliga krav torde det böra åligga
denne att förete särskilt läkarintyg. De närmare bestämmelserna om ifrågavarande
kvalifikationer och intyg synas lämpligen -— liksom de sakkunniga
förordat i fråga om körkort — böra upptagas i särskild författning.
Utskottet
Såsom ett led i strävandena att underlätta för de partiellt arbetsföra att
erhålla anställning i offentlig och enskild tjänst förordar motionärerna att
förordningen om yrkesmässig automobiltrafik kompletteras med bestämmelser
om dispens från de i förordningen angivna medicinska kraven för
erhållande av trafikkort. Motionärerna anser, att dessa bestämmelser bör
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1957 5
ges i princip samma innehåll som motsvarande föreskrifter när det gäller
erhållande av vanligt körkort. Dispens meddelas för sistnämnda fall av länsstyrelse.
I motionen avsedd dispens för erhållande av trafikkort meddelas för närvarande
av Kungl. Maj :t. Enligt vad utskottet inhämtat uppgår antalet
dispensärenden av förevarande slag till allenast ett fåtal om året, och någon
mera fast praxis rörande grunderna för medgivande av dispens torde icke
kunna sägas ha utvecklat sig ännu. I betraktande härav finner utskottet det
för närvarande icke motiverat att dispensgivningen överflyttas från Kungl.
Maj :t till annan myndighet. Vid sådant förhållande saknas skäl för införande
av särskilda bestämmelser i berörda avseende i förordningen om
yrkesmässig automobiltrafik.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion 1: 6 icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 9 april 1957
På andra lagutskottets vägnar:
EDVIN JACOBSSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Nils Elowsson*, Axel E. Svensson, fru
Carlqvist, herr Mannerskantz*, fru Hamrin-Thorell, herrar Lars Larsson,
Edström och Alvar Andersson;
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg,
Odhe, fru Sandström*, herr Carlsson i Bakeröd, fröken Sandell, herrar
Johansson i Norrköping och Lothigius*.
* Ej närvarande vid utlätandets justering.
Reservation
av herr Mannerskantz, fru Hamrin-Thorell och herr Edström, vilka ansett
att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse.
I vägtrafikkungörelsen av den 7 december 1951 67—69 §§ stadgas i vilka
fall och på vilka villkor länsstyrelse äger utfärda körkort för sökande med
sådant lyte, sådan sjukdom eller syn- eller hörselnedsättning, som väsentligen
minskar hans förmåga att föra fordon och som i regel utgör hinder
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1957
för erhållande av körkort. Sådant körkort får enligt 67 § ej utgöra grund
för utfärdande av trafikkort och någon motsvarande möjlighet att i vissa
fall utfärda trafikkort föreligger icke heller enligt kungi. förordningen 25
oktober 1940 angående yrkesmässig trafik eller kungl. kungörelsen 14 december
1951 ang. läkarintyg för erhållande av trafikkort. Endast genom
särskilt beslut av Kungl. Maj :t kan dispens nådevägen meddelas i sådant
fall.
Enligt utskottets mening vore det av tekniska och administrativa skäl
lämpligt, att länsstyrelserna, som alltså redan nu omhänderhar dispensärenden
i fråga om hinder för erhållande av vanligt körkort, även avgöra,
efter inhämtande av medicinalstyrelsens yttrande, motsvarande dispensärenden
i fråga om trafikkort. Framförallt torde anledning saknas att försätta
utövarna av yrkesmässig lastbilstrafik i ett ogynnsammare läge än
förarna av lastbil i enskild regi hos skogsbolag m. fl., vilka sistnämnda
förare endast är skyldiga ha vanligt körkort.
Utskottet anser sålunda, att motionen i så måtto bör bifallas, att ett lagenligt
dispensförfarande tillskapas för utfärdande av trafikkort och föreslår
sålunda, att riksdagen måtte uttala att i vägtrafikkungörelsen den 7 december
1951 67 § sista meningen »Sådant körkort får ej utgöra grund för
utfärdande av trafikkort» bör utgå samt att i KF 25 oktober 1940 ang. yrkesmässig
trafik 27 § och KK 14 december 1951 ang. läkarintyg för erhållande
av trafikkort bör införas en bestämmelse om att trafikkort för sökande, som
ej uppfyller uppställda fordringar, må utfärdas av länsstyrelse efter medicinalstyrelsens
tillstyrkan, dock att sådant trafikkort icke berättigar till
förande av omnibus i yrkesmässig trafik.
Under hänvisning till vad utskottet sålunda anfört hemställes,
att riksdagen med anledning av motion nr I: 6 måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj:t förorda sådan ändring
i bestämmelserna om utfärdande av trafikkort att
dispensärenden vid nedsatt fysisk lämplighet i vissa fall avgöres
av länsstyrelse på sätt utskottet föreslagit.