Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1957

1

Nr 13

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande ratifikation
av en konvention om social trygghet mellan
Sverige och Förenade Konungariket Storbritannien
och Nordirland.

Genom en den 8 februari 1957 dagtecknad proposition, nr 81, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att godkänna, att Sverige ratificerar
en den 9 juni 1956 undertecknad konvention om social trygghet mellan Sverige
och Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland.

I fråga om texten till konventionen får utskottet hänvisa till den vid propositionen
fogade bilagan.

Sedan svenska regeringen inbjudit brittiska regeringen till förhandlingar
för avslutande av en konvention om social trygghet mellan Sverige och Förenade
Konungariket Storbritannien och Nordirland, har sådana förhandlingar
ägt rum i Stockholm den 18—29 april 1955 och i London den 31 oktober—den
5 november samma år.

över ett preliminärt förslag till svensk-brittisk konvention som uppgjordes
under förhandlingarna i Stockholm har, såvitt angår vårt land, yttranden
inhämtats från socialstyrelsen, pensionsstyrelsen, riksförsäkringsanstalten,
arbetsmarknadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, kommerskollegium,
utlänningskommissionen, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen
i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Svenska sjukkasseförbundet,
Svenska stadsförbundet och Svenska landstingsförbundet. Därvid
har vissa erinringar framställts, vilka såvitt möjligt blivit beaktade vid de
fortsatta förhandlingarna. Dessa har resulterat i ett slutligt konventionsförslag,
som den 11 maj 1956 för Sveriges del godkänts av Kungl. Maj :t och
den 9 juni 1956 undertecknats i Stockholm.

Konventionen innehåller bestämmelser om att den skall ratificeras. Den
träder i kraft första dagen i den andra månaden efter den då ratifikationsinstrumenten
utväxlats. Konventionen har upprättats på svenska och engelska
språken.

I inledningen till konventionen anges dess syfte vara att såvitt möjligt
likställa de båda ländernas medborgare vid tillämpningen av någotdera landets
lagstiftning om social trygghet och att möjliggöra för dessa medborgare
att under vistelse i det ena landet antingen bibehålla rättigheter, som förvärvats
enligt det andra landets lagstiftning, eller erhålla motsvarande rättigheter
enligt det förra landets lagstiftning.

1 liihaag till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 2 avd. ,Nr 13

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1957

Konventionen innehåller fyra delar. I första delen upptages vissa definitioner
och dessutom bestämmelser om konventionens omfattning i materiellt
hänseende. I den andra delen fastslås likställighetsprincipen, varjämte vissa
regler gives med avseende å frågan vilket lands lagstiftning som skall tillämpas.
Den tredje delen innehåller de särskilda bestämmelser som skall gälla för
de olika förmånsgrenarna. I den fjärde slutligen finns intagna vissa gemensamma
bestämmelser samt regler av teknisk natur.

Föredragande departementschefen, statsrådet Ericsson, anför i propositionen
bl. a. följande:

»I första delen artikel 1 har upptagits ett antal definitioner. Rörande
dessa torde i huvudsak få hänvisas till konventionstexten. Jag vill här
endast fästa uppmärksamheten på att med »Förenade Konungariket» förstås
i konventionen den europeiska delen av det brittiska imperiet eller, närmare
bestämt, England, Skottland, Wales, Nordirland och ön Man, under
det att med brittisk »medborgare» avses medborgare i Förenade Konungariket
med kolonier. Betydelsen av dessa båda definitioner kommer att något
närmare beröras i samband med kommentaren till artikel 9, för vars tilllämpning
de är av särskilt intresse.

Konventionens omfattning i materiellt hänseende
fastställes i artikel 2. Konventionen spänner över mycket stora delar av det
sociala fältet. För Sveriges del blir den tillämplig på såväl lagstiftningen
om de egentliga socialförsäkringarna, nämligen den allmänna sjukförsäkringen
med moderskapshjälpen, arbetslöshetsförsäkringen, folkpensioneringen
och yrkesskadeförsäkringen, som lagstiftningen om vissa närstående
socialförmåner, nämligen kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel, viss invaliditetsförebyggande
verksamhet, arbets- och vanförevård, förebyggande
mödra- och barnavård, mödrahjälp, bidrag till änkor och änklingar med
barn samt de allmänna och särskilda barnbidragen ävensom lagstiftningen
om socialhjälp. Vad angår konventionens omfattning i avseende å den brittiska
lagstiftningen må hänvisas till den uppräkning, som återfinnes i artikel
2 mom. 1) under litt. a). De brittiska folkförsäkringslagarna avser
förmåner vid sjukdom, invaliditet, arbetslöshet, moderskap, ålderdom och
yrkesskador, bidrag till änkor och föräldralösa barn ävensom begravningshjälp.
Folkhälsolagarna, som är helt fristående från den brittiska socialförsäkringslagslit
tningen, omfattar läkarvård, sjukhusvård, läkemedel,
sjukresor samt vård vid havandeskap och barnsbörd. Folkhjälpslagarna motsvarar
närmast vår socialhjälpslagstiftning. Vissa närmare uppgifter rörande
innehållet i den brittiska lagstiftningen skall lämnas i det följande i
samband med att att de speciella bestämmelserna för de olika förmånsgrenarna
berörs.

Konventionen skall vidare äga tillämpning på lagstiftning som innebär
ändring eller komplettering av den förut nämnda lagstiftningen; dock skall
sådan ändring eller sådant tillägg, som innebär tillämpning av överenskommelse
rörande social trygghet som det ena landet slutit med tredje land,
tillämpas endast om de lördragsslutande länderna träffar överenskommel -

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1957

3

se därom. Denna undantagsbestämmelse har närmast föranletts av det förhållandet,
att en överenskommelse, som Förenade Konungariket sluter med
annat land om tillämpning av den brittiska lagstiftningen på det senare
landets medborgare, blir att anse som en del av denna lagstiftning i vad överenskommelsen
innebär ändring i eller tillägg till lagstiftningen.

I andra delen artikel 3 fastslås likställighetsprincipen, dvs.
att medborgare i det ena landet skall i fråga om skyldigheter och rättigheter
enligt det andra landets lagstiftning vara likställd med detta lands
egna medborgare. Denna princip har emellertid inte kunnat helt genomföras;
såsom framgår av det följande uppställer nämligen konventionen i vissa
fall särskilda villkor för att det ena landets medborgare skall erhålla det
andra landets förmåner.

Genom artikel 3 besvaras även frågan om vilket lands lagstiftning
som skall tillämpas i varje särskilt fall. Artikeln
innebär i detta avseende, att svensk medborgare i Förenade Konungariket
omfattas av den brittiska lagstiftning, som konventionen avser, samt att
brittisk medborgare i Sverige omfattas av motsvarande svenska lagstiftning.
Inte heller denna regel har kunnat genomföras utan undantag. I artiklarna
A—8 har nämligen upptagits ett antal specialregler för särskilda kategorier
av medborgare i de båda länderna, nämligen dels för vissa personer, som är
bosatta i ett av länderna och av arbetsgivare i detta land användes till arbete
i det andra landet, dels för vissa arbetstagare ombord på fartyg eller
flygplan och dels för diplomatisk och liknande personal. Beträffande dessa
specialregler, som föranletts av praktiska hänsyn, torde få hänvisas till konventionstexten.

I tredje delen av konventionen upptages särskilda bestämmelser rörande
de olika grenarna av social trygghet.

Artikel 9 avser medicinska förmåner. Vad angår Förenade Konungariket
åsyftas härmed de förmåner, som utgår enligt de brittiska folkhälsolagarna.
Enligt dessa lagar erhåller envar, som vistas i Förenade Konungariket,
oberoende av nationalitet eller vistelsetidens längd, bl. a. läkarvård
och sjukhusvård å allmän sal gratis samt läkemedel mot en ringa avgift
för varje recept. För Sveriges dels förstås med medicinska förmåner
sjukvårdsförmåner enligt lagstiftningen rörande allmän sjukförsäkring
ävensom kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel, åtgärder inom den statliga
och statsunderstödda invaliditetsförebyggande verksamheten, statlig
och statsunderstödd arbets- och vanförevård samt förebyggande mödra- och
barnavård.

I artikel 5) inom. 1) fastslås, att svensk medborgare, som är bosatt i något
av de båda länderna, skall under vistelse i Förenade Konungariket vara likställd
med där bosatt brittisk medborgare i fråga om rätt till detta lands
medicinska förmåner. Det bör observeras, att stadgandet endast äger tilllämpning
å sådana svenska medborgare, som vistas i Förenade Konungariket,
varmed enligt artikel 1 avses England, Skottland, Wales, Nordirland

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1957

och ön Man, och som är bosatta antingen där eller i Sverige. En svensk, som
är bosatt exempelvis i Förenta staterna eller i en brittisk koloni, kan således
inte på konventionen grunda någon rätt till medicinska förmåner under
vistelse i England. Att bosättning i Sverige eller i den europeiska delen av
det brittiska imperiet uppställts som villkor för att en svensk medborgare
skall komma i åtnjutande av ifrågavarande brittiska förmåner beror på att,
såsom framgår av mom. 3) i artikeln, ett motsvarande villkor ansetts böra
uppställas från svensk sida.

Vad angår artikel 9 mom. 2) må till en början erinras om att den svenska
obligatoriska sjukförsäkringen omfattar dels svenska medborgare, som är
bosatta här i riket, och dels utlänningar och statslösa personer, som är bosatta
och mantalsskrivna härstädes. Enligt en i sjukförsäkringslagen intagen
fullmakt äger Konungen emellertid träffa överenskommelse med
främmande makt om tillämpning av lagen helt eller delvis på andra utlänningar
eller statslösa än de nyss nämnda under förutsättning att de vistas
här i riket. Av artikel 3 jämförd med artikel 2 litt. b) följer, att brittiska
medborgare i likhet med svenska medborgare kommer att omfattas av den
obligatoriska sjukförsäkringen, därest de är bosatta i Sverige. Det för utlänningar
i allmänhet gällande kravet på mantalsskrivning slopas alltså, såvitt
angår brittiska medborgare. Vad nu sagts gäller beträffande alla, som
enligt definitionen i artikel 1 litt. c) är att anse som brittiska medborgare.
De britter, som sålunda vinner inträde i svenska sjukkassor, skall vara likställda
med svenska medborgare i fråga om rätt att åtnjuta svenska medicinska
förmåner såväl i Sverige som i andra länder. En bestämmelse härom
har upptagits i artikel 9 mom. 2).

Enligt artikel 9 mom. 3) skall svenska medicinska förmåner i vissa fall
utgå även till brittiska medborgare, som inte är medlemmar i svensk sjukkassa.
Stadgandet härom tar sikte på brittiska medborgare, som uppehåller
sig i Sverige men som inte kan anses bosatta här, t. ex. turister och personer,
som mera tillfälligt besöker Sverige i affärsangelägenheter. För att
svenska medicinska förmåner skall utgå till denna kategori kräves — förutom
att vederbörande vistas i Sverige — att han är bosatt i den i artikel 1
litt. b) angivna europeiska delen av det brittiska riket. En brittisk medborgare,
som är bosatt i någon till imperiet hörande koloni eller i ett tredje
land, äger således inte under vistelse i Sverige komma i åtnjutande av ifrågavarande
förmåner. Att dessa förmåner skall utgå för den händelse vederbörande
är bosatt i Sverige, följer redan av artikel 9 mom. 2) och hade därför
inte — såsom skett ■— behövt nämnas i mom. 3).

Av artikel 3 följer, att brittiska medborgare, som vinner inträde i svensk
sjukkassa, skall betala avgifter till kassan enligt samma regler som gäller
för svenska sjukkassemedlemmar. Däremot skall varken sjukkasseavgifter
eller andra avgifter erläggas av brittiska medborgare, som inte är anslutna
till den svenska sjukförsäkringen. För de förmåner, som enligt artikel 9
mom. 3) utges till dem, kommer alltså något vederlag inte att utgå av de
enskilda brittiska medborgarna. Enligt artikel 28 skall kostnaderna inte

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 ur 1957

heller återgäldas av Förenade Konungariket. I gengäld behöver svenska
medborgare, som vistas i Förenade Konungariket, inte betala några avgifter
för a tf komma i åtnjutande av de brittiska medicinska förmånerna, vilka
helt bekostas av Förenade Konungariket. Vad angår den svenska sjukförsäkringen
innebär detta, att sjukkassorna å ena sidan får utge sjukvårdsförmåner
till vissa britter, som tillfälligt uppehåller sig i Sverige och som inte
är pliktiga att betala sjukförsäkringsavgifter, men å andra sidan befrias
från skyldigheten att utge sjukvårdsförmåner till sina egna medlemmar medan
dessa vistas i Förenade Konungariket. I sistnämnda hänseende må hänvisas
till 5 § kungörelsen den 3 juni 1955 (nr 404) angående sjukhjälp utom
riket enligt lagen om allmän sjukförsäkring. Eftersom de kostnader, som
föranledes av innehållet i artikel 9 mom. 3), kan antagas komma att någotsånär
motsvaras av den besparing, som uppkommer till följd av innehållet i
den nyssnämnda kungörelsen, synes några betänkligheter inte behöva möta
mot att sjukkassorna ålägges att svara för ifrågavarande kostnader. Detta
arrangemang, vilket har stöd i 58 § sjukförsäkringslagen, överensstämmer
f. ö. helt med de principer, på vilka den nordiska konventionen om social
trygghet i motsvarande hänseende bygger. I likhet med vad som skett beträffande
kostnaderna för sjukhjälp åt medborgare från våra nordiska
grannländer, som tillfälligt vistas i Sverige, torde kostnaderna för sjukhjälp
åt brittiska medborgare, som tillfälligt uppehåller sig härstädes, böra fördelas
mellan sjukkassorna på sådant sätt, att en viss riskutjämning mellan
olika kassor åstadkommes. Bestämmelse härom torde kunna utfärdas i administrativ
ordning.

Artikel 10 avser kontantförmåner vid sjukdom. Enligt den
brittiska folkförsäkringslagstiftningen krävs för rätt till sjukpenning, att
vederbörande är arbetstagare (employed) eller självständig företagare
(self-employed). Den som inte är yrkesarbetande (non-employed) är inte
sjukförsäkrad. Vidare fordras, att ett visst antal veckoavgifter erlagts eller
gottskrivits. Under sjukdom och arbetslöshet erlägges inga avgifter, men sådana
gottskrives likväl. Sjukpenningtidens längd är beroende på antalet avgifter.
Har mindre än 156 veckoavgifter erlagts eller gottskrivits, är sjukpenningtiden
begränsad till 312 dagar (= ett år, då söndagar ej medräknas);
eljest är den obegränsad, dvs. sjukpenning utgår under erforderlig
tid tills vederbörande kan återgå i arbete. Sjukpenning utgår även efter det
en sjukdom upphört och övergått i invaliditet. Någon skillnad mellan förmåner
vid sjukdom och vid invaliditet göres sålunda ej.

I artikel 10 mom. 2) fastslås, att brittisk medborgare, som är bosatt i
Sverige, skall — med visst i artikel 6 mom. 3) angivet undantag — i fråga
om rätt till kontantförmåner från den allmänna sjukförsäkringen i Sverige
vara likställd med svensk medborgare. Sjukhjälpstiden här är som bekant
i allmänhet högst två år. I gengäld medges enligt artikelns 1 mom. svenska
medborgare, som blir sjukpenningförsäkrade i Förenade Konungariket, viss
dispens från de brittiska avgiftsvillkoren. Beträffande reglerna härom, vilka
erhållit sin utformning i enlighet med önskemål från brittisk sida, må

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1957

här endast nämnas, att den i konventionstexten angivna tidsperioden 624
dygn (vari söndagar ej inräknas) ansetts motsvara den svenska försäkringens
sjukhjälpstid. Av artikelns 3 mom. framgår, att vederbörande myndigheter
lämnas rätt att medge, att den som skulle vara berättigad till kontantförmåner
vid sjukdom enligt ena landets lagstiftning, om han befunne
sig i detta land, skall få uppbära sådan förmån under tillfällig vistelse i det
andra landet.

Bestämmelser om moderskapsför måner ges i artikel 11. Den
brittiska försäkringen har tre former av sådana förmåner (maternity benefits),
nämligen »maternity grant», »home confinement grant» och »maternity
allowance». »Maternity grant», som närmast motsvarar den svenska
moderskapshjälpens grundpenning, utgår till alla kvinnor, som själva är eller
vilkas män är anslutna till den brittiska folkförsäkringen. Vissa avgiftskrav
skall ha uppfyllts. Motsvarande gäller »home confinement grant», som
dock utgår blott vid förlossning i hemmet. För rätt till »maternity allowance»,
som närmast motsvarar den svenska moderskapshjälpens tilläggspenning,
kräves, att kvinnan själv är försäkrad som arbetstagare eller självständig
företagare samt att vissa avgiftskrav uppfyllts.

I förevarande avseende stadgas i konventionen att om kvinna, som är
svensk eller brittisk medborgare och varit bosatt i Sverige, föder barn i Förenade
Konungariket, skal! hon erhålla »maternity grant» eller »home confinement
grant» som om lagstadgade avgifter erlagts för varje vecka, då
hon eller hennes man varit bosatt i Sverige. Å andra sidan fastslås, att brittisk
kvinna, som föder barn i Sverige, skall — utom i visst undantagsfall —
ha rätt till svenska moderskapsförmåner på samma villkor som gäller för
svensk kvinna. Regler ges dessutom för förebyggande av att vederbörande
uppbär förmåner från båda länderna. Anmärkas må, att tilläggspenning från
den svenska moderskapsförsäkringen endast utgår till kvinna, som omedelbart
före nedkomsten under minst 270 dagar i följd varit obligatoriskt försäkrad
för tilläggssjukpenning. Från denna regel kan dispens ej ges. Med
hänsyn härtill har dispens ej heller medgivits från det brittiska avgiftskravet
för erhållande av »maternity allowance». I fråga om denna förmån gäller
således endast den i artikel 3 fastslagna likställighetsprincipen.

I artikel 12 har intagits bestämmelser om förmåner vid arbetslöshet.
Den brittiska arbetslöshetsförsäkringen är obligatorisk för alla
arbetstagare. Svensk och brittisk medborgare får enligt de regler, som
upptagits i artikelns 1 inom., rätt att i den brittiska folkförsäkringen tillgodoräkna
sig avgifter erlagda till eller gottskrivna av den svenska arbetslöshetsförsäkringen.
För Sveriges del har — i likhet med vad som skett i
den nordiska konventionen — endast lämnats en utfästelse att den svenska
regeringen skall verka för att den svenska tillsynsmyndigheten och de svenska
erkända arbetslöshetskassorna skall medgiva en motsvarande tillgodoräknanderätt
för svensk eller brittisk medborgare, som varit ansluten till
den brittiska försäkringen.

Förmånen av ålderspension behandlas i artikel 13. Termen ålders -

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1957

7

pension har för brittiskt vidkommande definierats i artikel 1 såsom avseende
såväl »retirement pension» som »contributory old age pension». Det
förra uttrycket avser ålderspension enligt de nya folkförsäkringslagarna,
som trädde i kraft den 5 juli 1948. Den normala pensionsåldern är enligt
dessa lagar 65 år för män och 60 år för kvinnor. »Retirement pension» utgår
vid denna ålder med visst belopp i veckan under förutsättning att vederbörande
dragit sig tillbaka från förvärvsarbetet. Fortsatt arbete efter den normala
pensionsåldern medför ökad pension, när arbetet upphör. Efter 70 resp.
65 års ålder utgår pensionen oberoende av om vederbörande dragit sig tillbaka
från arbete eller ej. Vissa avgiftskrav måste vidare ha uppfyllts. »Contributory
old age pension» avser ålderspension som utgår enligt den tidigare
gällande lagstiftningen till den som redan börjat uppbära pension före den
5 juli 1948.

I likhet med vad som gäller enligt bl. a. den nordiska konventionen har
i nu förevarande konvention stadgats en väntetid av fem år. Dispens från
det enligt brittisk lagstiftning gällande avgiftskravet skall sålunda i viss
utsträckning beviljas svensk medborgare, som varit bosatt i Förenade Konungariket
oavbrutet minst fem år omedelbart innan han ansöker om
ålderspension där. För att brittisk medborgare skall erhålla ålderspension
enligt svensk lagstiftning fordras att han omedelbart innan ansökan göres
vistats oavbrutet minst fem år i Sverige. Dock äger han, om han vid angivna
tidpunkt uppbar invalidpension, sjukbidrag, änkepension eller änke- eller
änklingsbidrag enligt svensk lagstiftning, rätt att få sådan förmån ersatt
av ålderspension, även om han ej uppfyller kravet på vistelse här fem år.
Därigenom förebygges ett uppehåll vid övergång från invalidförmån till ålderspension.

Av kommentaren till artikel 10 framgår, att sjukpenning enligt brittisk
lagstiftning utgår även efter det sjukdom upphört och övergått i invaliditet
samt att en sjukhjälpstid om 624 dagar i Förenade Konungariket ansetts
motsvara vår sjukhjälpstid om två år. I artikel Ib, som innehåller bestämmelser
om förmåner vid nedsatt arbetsförmåga, har som
en motsvarighet till den svenska folkpensioneringens invalidförmåner (invalidpension
eller sjukbidrag) upptagits brittisk sjukpenningförmån för
tiden utöver 624 dagar. Som villkor för erhållande av de svenska förmånerna
har uppställts, att vederbörande vistats i Sverige oavbrutet minst ett år
före ansökningsdagen samt att han under denna vistelse minst ett år varit
i stånd att utöva normal förvärvsverksamhet. För uppfyllande av det brittiska
avgiftsvillkoret, enligt vilket kräves sammanlagt 156 veckoavgifter för
att brittisk sjukpenningförmån skall utgå utan särskild tidsbegränsning,
medges att avgifter får tillgodoräknas för varje vecka då vederbörande varit
bosatt och haft förvärvsarbete i Sverige; dock måste under alla omständigheter
minst 52 veckoavgifter ha erlagts till den brittiska försäkringen.

1 artikel 15 behandlas efterlevandeför måner. För svensk del
avses därmed folkpensioneringens änkepension samt änke- och änklingsbidragen
och för brittiskt vidkommande åsyftas enligt folkförsäkringslagarna

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1957

utgående s. k. widow’s benefits, omfattande i huvudsak tre slag av förmåner,
nämligen »widow’s allowance», »widowed mother’s allowance» och »widow’s
pension». För rätt till de brittiska förmånerna krävs som regel att den avlidne
mannen erlagt eller gottskrivits vissa avgifter.

I likhet med vad som överenskommits beträffande ålderspensioner har
för tillgång till nu ifrågavarande förmåner uppställts krav på fem års väntetid.
När det gäller frågan om rätt till de brittiska förmånerna för kvinna,
som är svensk eller brittisk medborgare, har detta krav utformats så, att
dispens från avgiftsvillkoren lämnas om antingen kvinnans man vistats i
Förenade Konungariket oavbrutet minst fem år omedelbart före sin död eller
hon själv vistats i detta land oavbrutet minst fem år omedelbart innan
ansökan om förmån göres. Om någon av dessa förutsättningar är uppfylld,
skall dispens ges från avgifter för varje vecka då mannen varit bosatt i Sverige.
I fråga om rätt till de svenska förmånerna likställes brittisk medborgare
med svensk, om den avlidne omedelbart före dödsfallet vistats i Sverige oavbrutet
minst fem år eller åtnjöt invalidpension eller sjukbidrag samt den efterlevande
vid dödsfallet stadigvarande vistades i Sverige. Den efterlevande
kan emellertid även ensam kvalificera sig för ifrågavarande förmån genom
att vistas i Sverige oavbrutet minst fem år omedelbart innan ansökan om
förmån göres.

Artikel 16 innehåller bestämmelser om barnbidrag. Någon direkt
motsvarighet till de svenska allmänna eller särskilda barnbidragen finns
ej i Förenade Konungariket, där vissa av de olika förmånerna från den
brittiska socialförsäkringen i stället förhöjes genom barntillägg. Emellertid
utgår i vissa fall s. k. »guardian’s allowance» till den som i sin vård har
föräldralöst barn. Därvid fordras i regel att en av föräldrarna omfattats av
den brittiska socialförsäkringen. Beträffande barn, som är svensk eller brittisk
medborgare och bosatt i Förenade Konungariket, skall enligt förevarande
artikel, om en av föräldrarna varit bosatt i Sverige, anses att denne
varit försäkrad enligt brittisk lagstiftning.

Beträffande de svenska allmänna barnbidragen innebär konventionen inte
någon utvidgning av vad som redan gäller enligt svensk lagstiftning, under
det att likställighetsprincipen fastslås i fråga om de särskilda barnbidragen.

Slutligen behandlas i artiklarna 17—19 förmåner vid yrkesskada.
De brittiska försäkringsförmånerna regleras i folkförsäkringslagarna
rörande yrkesskador och utgöres av huvudsakligen tre olika slag, nämligen
»injury benefit», som utgör viss ersättning per vecka under högst 26 veckor
från det rätt till ersättning uppstått, »disablement benefit», som utgår efter
nämnda tid och är beroende på graden av arbetsoförmåga, samt vissa ersättningar
till efterlevande vid dödsfall i yrkesarbetet.

Den i artikel 3 intagna likställighetsregeln kompletteras i artikel 17 med
en bestämmelse att förmåner, som utgår från det ena landets försäkring, när
den yrkesskadade vistas i detta land, skall utgivas även under vistelse i
det andra landet. Därjämte upptages i konventionen vissa specialregler dels
för det fall att arbetstagare, som drabbats av yrkessjukdom, arbetat i farlig

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1957

9

verksamhet i båda länderna (artikel 18) och dels för det fall att arbetstagare,
som uppbär eller åtnjutit ersättning enligt det ena landets lagstiftning, drabbas
av skada, som medför rätt till ersättning enligt lagstiftningen i det andra
landet (artikel 19).

Vad angår socialhjälp har några bestämmelser förutom det generella
fastslåendet av likställighetsprincipen icke ansetts erforderliga.

Konventionens fjärde del upptager bestämmelser av teknisk
natur, vilka i huvudsak överensstämmer med vad konventioner av detta
slag vanligen innehåller i här berörda frågor. Här må nämnas, att enligt
artikel 26 de behöriga myndigheterna skall vidtaga erforderliga administrativa
åtgärder för konventionens tillämpning, hålla varandra underrättade
om dylika åtgärder ävensom om ändringar i det egna landets lagstiftning,
vilka påverkar konventionens tillämpning, samt bistå varandra vid konventionens
tillämpning. Uttrycket behörig myndighet har närmare definierats i artikel
1 och avser för Sveriges del Konungen eller den myndighet Konungen för
sådant ändamål förordnar. Av artikel 28 framgår, att vartdera landet skall
svara för kostnaderna för de förmåner, vilka med tillämpning av konventionen
utgår enligt lagstiftningen i det landet.----

Enligt artikel 37 skall konventionen gälla under ett år med förlängning
på ett år i sänder, om ej uppsägning sker. Därest den upphör att gälla skall
enligt artikel 35 redan förvärvade rättigheter alltjämt bestå och förhandlingar
upptagas rörande sådana rättigheter, som då håller på att förvärvas
enligt konventionens bestämmelser.»

Departementschefen anför i fortsättningen följande:

»Såsom tidigare framhållits har brittiska medborgare, som är bosatta i den
europeiska delen av imperiet, i artikel 9 mom. 3 tillförsäkrats rätt att under
tillfällig vistelse i Sverige komma i åtnjutande av den svenska sjukförsäkringens
sjukvårdsförmåner. Under förhandlingarna om konventionen framhölls
från svensk sida, att denna bestämmelse torde komma att aktualisera
spörsmålet, huruvida utlandssvenskar på tillfälligt besök i Sverige borde
tillförsäkras motsvarande förmåner, samt att ratifikation av konventionen
inte torde kunna förväntas förrän detta spörsmål blivit föremål för utredning.
Frågan berördes av mig vid anmälan av propositionen nr 22 till 1956
års riksdag. Jag framhöll därvid, att det skulle te sig egendomligt, om t. ex.
en engelsman vid tillfällig vistelse i Sverige skulle vara tillförsäkrad vissa
förmåner, som inte skulle tillkomma en i England bosatt svensk, då han tillfälligt
besökte Sverige. Vidare anförde jag, att det var min avsikt att låta
utreda frågan om sjukförsäkring för utlandssvenskar på tillfälligt besök i
Sverige. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den It maj 1956 har jag
tillkallat en särskild utredningsman för att verkställa utredning i detta
ämne. Då det skedde, var det min förhoppning att frågan skulle kunna lösas
innan konventionen ratificerades. Enligt vad jag inhämtat kommer utredningsmannen
inom kort alt redovisa resullatel av sitt arbete. Såvitt nu kan
bedömas är det dock mindre sannolikt, att förslag till lagstiftning i ämnet

2 llihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 2 avd. Nr 13

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1957

hinner framläggas för innevarande års riksdag. Från brittiskt håll har emellertid
önskemål framförts om att konventionen ratificeras så snart som möjligt.
Även ur svensk synpunkt är det önskvärt, att konventionen snarast
träder i tillämpning. Med hänsyn härtill anser jag mig böra förorda att konventionen
ratificeras, även om spörsmålet om utlandssvenskarnas sjukförsäkring
ej hinner lösas dessförinnan.»

Departementschefen uttalar vidare att en ratifikation av ifrågavarande
konvention icke synes förutsätta att någon ändring vidtages i hithörande
svenska lagstiftning. Avslutningsvis anför departementschefen:

»Vårt land har tidigare med de nordiska länderna ävensom Schweiz och
Italien slutit överenskommelser avsedda att sammanlänka ländernas sociala
välfärdssystem. Dessa överenskommelser liksom den nu aktuella konventionen
mellan Sverige och Förenade Konungariket utgör led i det alltmer vidgade
mellanfolkliga samarbetet på det socialpolitiska området. Inom en nära
framtid torde fråga uppkomma om slutande av ytterligare ett antal liknande
överenskommelser. Konventionerna faller i regel inom området för
de Kungl. Maj :t i hithörande lagstiftning lämnade fullmakterna att träffa
överenskommelser med främmande stat, men det har hittills ansetts lämpligt
att riksdagen får taga del av konventionerna och godkänna deras ratificering.
Så bör ske även i detta fall. Utformandet av konventionerna har
emellertid numera erhållit en viss fasthet och sker efter relativt bestämda
normer. När i fortsättningen överenskommelser med andra länder blir aktuella,
synes följaktligen, därest de Kungl. Maj :t givna fullmakterna ej överskrides
och överenskommelserna till sin uppläggning ej väsentligt avviker
från tidigare ratificerade, det icke vara erforderligt att de nya avtalen förelägges
riksdagen för godkännande.»

Utskottet

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot att förevarande konvention
ratificeras.

Utskottet får i anslutning härtill framhålla, att utskottet även delar departementschefens
i propositionen uttalade mening att, när i framtiden liknande
överenskommelser med andra länder blir aktuella och överenskommelserna
ligger inom ramen för de Kungl. Maj :t i hithörande lagstiftning
lämnade fullmakterna, det inte är erforderligt att överenskommelserna förelägges
riksdagen för godkännande, såvida de icke till sin uppläggning väsentligt
avviker från tidigare ratificerade konventioner. Utskottet vill emellertid
å andra sidan understryka önskvärdheten av att i fall då sådana avvikelser
föreligger riksdagen beredes tillfälle att taga del av de nya avtalen
och godkänna att de ratificeras.

Utskottet hemställer,

att riksdagen med bifall till förevarande proposition, nr
81, måtte godkänna att Sverige ratificerar en den 9 juni 1956
undertecknad konvention mellan Sverige och Förenade Ko -

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1957

nungariket Storbritannien och Nordirland rörande social
trygghet.

Stockholm den 19 mars 1957

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel E. Svensson,
Sunne*, fru Carlqvist, herrar Huss*, Mannerskantz och Nils Theodor
Larsson*;

från andra kammaren: fru Ewerlöf, fru Ekendahl, herr Carlsson i Bakeröd,
fröken Sandell, herrar Rimmerfors, Johansson i Norrköping, Jönsson
i Jämtlands Sikås* och fru Svensson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1957. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

570402