Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1957

1

Nr 1

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående
ytterligare tillägg å de livräntor som utgå enligt
förordningen den 11 juni 1953 (nr 357) om vissa
ersättningar vid införandet av statsmonopol å importen
av tobaksvaror, dels o c k i ämnet väckt motion.

Genom en den 3 januari 1957 dagtecknad proposition, nr 10, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden, föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att med
Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet träffa avtal om bestridande från bolagets
medel av ytterligare tillägg å de livräntor som avses i förordningen
den 11 juni 1943 (nr 347) om vissa ersättningar vid införandet av statsmonopol
å importen av tobaksvaror i enlighet med i propositionen angivna
grunder.

I samband med propositionen har utskottet behandlat en inom andra kammaren
väckt till lagutskott hänvisad och andra lagutskottet tilldelad fristående
motion, nr 54, av herr von Friesen, vari yrkats, »att riksdagen måtte
bemyndiga Kungl. Maj :t att med aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet
träffa avtal om bestridande från bolagets medel av tillägg å de livräntor
som avses i förordningen den 11 juni 1943 (nr 347) om vissa ersättningar
vid införande av statsmonopol å importen av tobaksvaror med ett belopp
motsvarande 15 % tillägg å nu utgående ersättningar».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för ifrågavarande förslag, får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till propositionen och motionen.

Enligt förordningen den 11 juni 1943 (nr 347) om vissa ersättningar vid
införandet av statsmonopol å importen av tobaksvaror —- som utfärdats i
enlighet med riksdagens skrivelse den 2 juni 1943 (nr 266; jfr prop. nr 200)
— skall under vissa förutsättningar ersättning i form av livränta utgå till de
tidigare enskilda tobaksimportörerna och deras anställda samt tobaksagenterna.

I 9 § stadgas sålunda, att grossistimportör, som bedrivit sin rörelse sedan
den 1 januari 1937 och som personligen handhaft den omedelbara ledningen
av rörelsen, äger erhålla ersättning för förlorad näringsverksamhet i form
av livränta. Till grund för beräkningen därav skall läggas en på visst sätt be 1

Bihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 2 avd. Nr 1

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1957

räknad årslön till affärsledaren dock högst 10 000 kronor. Livränta skall
till den som under minst 20 år bedrivit importverksamhet utgå med sex tiondelar
av sålunda fastställd ledarlön samt till den som icke uppnått 20 verksamhetsår
med ett i förhållande till verksamhetstidens längd nedsatt belopp.

Hos tobaksimporlör stadigvarande anställd person, som till följd av importmonopolets
införande mist sin anställning, äger jämlikt 11 § erhålla
ersättning under följande villkor, nämligen

a) att han vid monopolets ikraftträdande var svensk medborgare samt
uppnått 21 års ålder,

b) att hans inkomst av arbetet under de fem närmaste kalenderåren före
monopolets ikraftträdande uteslutande eller till väsentlig del härflutit av
anställning hos tobaksimportör, samt

c) att han icke erhållit och icke kunnat erhålla likvärdig anställning i statens
tjänst eller hos monopolets utövare. — Ersättningen skall till den som
vid importmonopolets ikraftträdande uppnått minst 45 års ålder utgå i form
av livränta och till övriga anställda i form av inkomstersättning. Livräntan
respektive inkomstersättningen är fastställd på grundval av ersättningstagarens
medelårsinkomst, varmed förstås medeltalet av den vederbörligen styrkta
årsinkomst som åtnjutits i den mistade anställningen åren 1938 och 1939,
dock att, därest sagda medeltal överstiger 10 000 kronor, överskjutande belopp
icke medräknats. Livränta skall till den som under minst 20 år innehaft
anställning hos tobaksimportör utgå med sex tiondelar av medelårsinkomsten
samt till den som icke uppnått 20 anställningsår med ett i förhållande
till anställningstidens längd nedsatt belopp. Om ersättningstagare på
grund av sin anställning beretts pension, skall livräntan minskas med pensionens
belopp.

Enligt 13 § äger tobaksagent, varmed förstås envar, som yrkesmässigt för
utländsk fabrikants räkning verkat för avsättning inom riket av importerade
tobaksvaror och som bedrivit sin verksamhet sedan den 1 januari 1937
och i medeltal för de mellan den 31 december 1934 och den 1 januari 1940
fallande verksamhetsåren genom agenturen erhållit minst en tiondel av sin
hela inkomst av förvärvsverksamhet, uppbära livränta, om han vid importmonopolets
ikraftträdande nedlagt sin verksamhet som tobaksagent. Till
grund för beräkningen av livräntan skall läggas medelårsinkomsten av tobaksagenturen
under de verksamhetsår som nyss nämnts, dock att, därest
medelårsinkomsten överstiger 10 000 kronor, överskjutande belopp ej medräknas.
Livräntan skall till den som under minst 20 år bedrivit verksamhet
som tobaksagent utgå med sex tiondelar av den sålunda fastställda medelårsinkomsten
samt till den som icke uppnått 20 verksamhetsår med ett i
förhållande till verksamhetstidens längd nedsatt belopp.

Bestämmandet av de ersättningar som enligt förordningen skall utgå anförtroddes
åt en för riket gemensam kommission (tobakskommissionen) med
viss i förordningen angiven sammansättning. Kommissionens verksamhet
har numera upphört.

Den 22 juni 1943 träffades mellan svenska staten, å ena, samt Aktiebola -

Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1957

3

get Svenska tobaksmonopolet, å andra sidan, ett avtal, varigenom tobaksmonopolet
bland annat förband sig att till de inom tobaksbranschen sysselsatta
personer som avses i förordningen utgiva de ersättningar som fastställts av
kommissionen.

Motiven till de nu berörda ersättningsreglerna återfinns främst i det betänkande
rörande reglering av import- och detaljhandeln med tobaksvaror
(SOU 1940: 34) som den 16 december 1940 avgavs av tillkallade sakkunniga
(1938 års tobakshandelsutredning). Utredningsmännen har i ersättningsfrågan
uttalat bland annat, att ersättningarna med hänsyn till vad som
upplysts rörande de anställdas i allmänhet anmärkningsvärt låga lönenivå
borde tillmätas efter jämförelsevis generösa grunder, då risk eljest i åtskilliga
fall syntes föreligga att existensminimum underskredes, samt understrukit,
att några direkta jämförelser med gängse grunder för pensionering icke
borde anställas. Det syntes utredningsmännen nämligen vara en klar principiell
skillnad mellan det fall, att en person vid fastställd avgångsålder, eller
på grund av sjukdom dessförinnan, pensionerades enligt de med anställningen
förbundna pensionsvillkoren eller därmed jämförliga grunder, och
det fall, att staten förbjöde en förut lovlig näring och därmed på en gång
berövade en hel kår dess levebröd.

Sedan frågan om dyrtidstillägg å livräntorna väckts dels från enskilt håll
genom framställningar till Kungl. Maj :t, dels genom motion i riksdagen
(se 1950:11:58; LI 2U 24) hemställde Kungl. Maj :t (prop. 1952:158) om
riksdagens bemyndigande att med Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet
träffa avtal om bestridande från bolagets medel av ett tillägg om 25 procent
å de livräntor som utgick från och med den 1 juli 1952. Riksdagen lämnade
det begärda bemyndigandet (L2U 32; rskr 184). Den 30 juni 1952 träffades
avtal mellan staten och bolaget om det föreslagna tillägget å livräntorna.

I en den 14 februari 1956 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrift har
förre direktören Ernst Olsson hemställt, att Kungl. Maj:t måtte upptaga
frågan om en höjning av det 25-procentiga tillägget till prövning.

Styrelsen för Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet, som den 22 mars 1956
avgivit infordrat utlåtande i ärendet, har framhållit, att levnadskostnaderna
med utgångspunkt från juni 1943, då grunderna för bestämmandet av livräntorna
fastställdes av statsmakterna, stigit med cirka 50 procent. Med
hänsyn härtill har styrelsen ansett skäl föreligga för en höjning av tillägget
å livräntorna till 50 procent. För närvarande utgår livräntor till 49 anställda,
nio grossistimportörer och tre agenter med ett sammanlagt årligt belopp
— inklusive tillägget å 25 procent — av 207 000 kronor. Storleken av utgående
livräntors grundbelopp varierar mellan 100 och 6 000 kronor för år och
det kapitaliseradc nuvärdet av livräntorna jämte tillägg utgör cirka 2,7 miljoner
kronor. Styrelsen är för sin del beredd att ikläda tobaksmonopolet
kostnaderna för ett ökat tillägg, därest icke skulle förefinnas någon erinran
däremot från Kungl. Maj:ts sida.

Statskontoret har i infordrat utlåtande den 3 april 1956 förklarat sig icke

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1957

ha något att erinra mot bifall till framställningen på sätt styrelsen för tobaksmonopolet
föreslagit.

I förevarande proposition har chefen för finansdepartementet, statsrådet
Sträng, anfört:

»Såsom inledningsvis nämnts utgår enligt förordningen den 11 juni 1943,
nr 347, under vissa förutsättningar ersättning i form av livräntor till de tidigare
inom tobakshandeln sysselsatta grossistimportörerna, deras anställda
samt tobaksagenterna. Av förarbetena till förordningen synes ej framgå annat
än att livräntebeloppen skall vara definitiva. Min företrädare i ämbetet
fann sig ändock — med hänsyn till omständigheterna vid införandet av statsmonopol
å importen av tobaksvaror och till de stegrade levnadskostnaderna
— böra föreslå, att ett tillägg om 25 procent till ifrågavarande ersättningar
skulle utgå från och med den 1 juli 1952. Förslaget godtogs av Kungl. Maj :t
och riksdagen (prop. 1952: 158; L2U 32; rskr 184). Sedan år 1952 har levnadskostnaderna
ytterligare stegrats. Jag förordar därför, att förslag framlägges
för riksdagen om ytterligare tillägg till dessa ersättningar. Tilläggen
synes böra höjas till 50 procent av grundlivräntorna, i enlighet med vad
tobaksmonopolet föreslagit, samt utgå från och med den 1 juli 1957.

Kostnaderna för en sådan höjning beräknas av tobaksmonopolet till cirka
40 000 kronor per år. I likhet med vad som gäller beträffande livräntorna
och nuvarande tillägg bör även gäldandet av det ytterligare tillägget åvila
tobaksmonopolet. Styrelsen för tobaksmonopolet har även förklarat sig beredd
att ikläda monopolet kostnaderna härför.»

Utskottet

Utskottet delar den i propositionen och den fristående motionen II: 54 uttalade
meningen att med hänsyn till levnadskostnadernas stegring ytterligare
tillägg bör utgivas å de livräntor som enligt förordningen den 11 juni 1943
under vissa förutsättningar utgives till de tidigare inom tobakshandeln sysselsatta
grossistimportörerna, deras anställda samt tobaksagenterna. Departementschefen
har i enlighet med av tobaksmonopolet framlagt förslag förordat
en höjning av utgående tillägg å grundlivräntorna från 25 till 50 procent,
att gälla från och med den 1 juli 1957. 1 motionen har föreslagits en
höjning med 15 procent å nu utgående ersättningar, motsvarande en höjning
av tillägget till 43,75 procent å grundlivräntorna. Utskottet finner med hänsyn
till den stegring av levnadskostnaderna som ägt rum sedan livräntorna
ursprungligen fastställdes den av departementschefen föreslagna höjningen
väl avvägd. Motionens syfte, vilket främst synes ha varit att säkra genomförandet
av en lämplig höjning av tillägget å de ifrågavarande livräntorna,
torde genom detta ställningstagande jämväl vara tillgodosett. Såsom departementschefen
vidare uttalat bör — i likhet med vad som gäller beträffande
livräntorna och nuvarande tillägg •— gäldandet av det ytterligare tillägget

Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1957

5

åvila tobaksmonopolet. Av propositionen framgår, att styrelsen för tobaksmonopolet
förklarat sig beredd att ikläda monopolet kostnaderna härför.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen med bifall till förevarande proposition,
nr 10, måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att med Aktiebolaget
Svenska tobaksmonopolet träffa avtal om bestridande från
bolagets medel av ytterligare tillägg å de livräntor som avses
i förordningen den 11 juni 1943 (nr 347) om vissa ersättningar
vid införandet av statsmonopol å importen av tobaksvaror,
i enlighet med i propositionen angivna grunder;

B. att motionen II: 54 måtte anses besvarad genom vad
utskottet ovan anfört och hemställt.

Stockholm den 12 februari 1957

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel E. Svensson,
fru Carlqvist, herrar Huss, Mannerskantz, fru Hamrin-Thorell och herr
Nils Theodor Larsson;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg*,
Lundberg, fru Ewerlöf*, herr Odhe, fru Ekendahl, herr Carlsson i Bakeröd
och fröken Höjer.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Lundberg.

670212 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag