Nr 7-12
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1957
1
Nr 7
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående uppskov med beslut över vilande
förslag till ändrad lydelse av 22 § 2 mom. och 49 §
2 mom. regeringsformen samt 1 § 2 mom., 38 § 2
mom., 45 §, 55 § 1 mom. samt 58 och 63 §§ riksdagsordningen
ävensom i ämnet väckt motion.
Till konstitutionsutskottet ha båda kamrarna den 13 april 1957 hänvisat
en av Kungl. Maj :t till riksdagen avlåten proposition, nr 168, vari Kungl.
Maj :t, under åberopande av ett propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för den 29 mars 1957, föreslagit
riksdagen
1) att beslut över det vid 1954 års riksdags vårsession såsom vilande antagna
förslaget till ändrad lydelse av 49 § 2 mom. regeringsformen samt 1 §
2 inom., 38 § 2 mom., 45 §, 55 § 1 mom. samt 58 och 63 §§ riksdagsordningen
skall uppskjutas till 1960 års riksdag; samt
2) att beslut över det vid 1956 års riksdag såsom vilande antagna förslaget
till ändrad lydelse av 22 § 2 mom. regeringsformen skall uppskjutas till
1958 års riksdag.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft den
inom andra kammaren i anledning av propositionen väckta, till konstitutionsutskottet
hänvisade motionen nr 667 av herrar Dahlén och Heckscher,
vari hemställes, »att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition nr
168 angående uppskov med beslut om vilande grundlagsändringar angående
vidgade möjligheter att få till stånd rådgivande folkomröstning». Beträffande
de av motionärerna anförda skälen får utskottet hänvisa till motionen.
Till motivering för de genom propositionen framlagda förslagen har föredragande
departementschefen, statsrådet Zetterberg, anfört följande.
»1. Ändrade bestämmelser om folkomröstning
Den svenska författningen upptar alltsedan år 1922 vissa bestämmelser
om rådgivande folkomröstning. Dessa bestämmelser, som återfinns i 49 §
2 mom. regeringsformen samt 1 § 2 mom. och 38 § riksdagsordningen, innebär
att Kungl. Maj:t och riksdagen genom samfällt stiftad lag äger förordna
att folkets mening skall inhämtas i ärende av särskilt stor vikt. Folkomröstningen
skall verkställas innan ärendet avgjorts, och efter omröstningen
skall ärendet behandlas i grundlagsenlig ordning. Vårt folkomröstningsinstitut
är alltså för närvarande ordnat så, alt det icke kan komma till
användning med mindre Kungl. Maj:t och riksdagen är överens därom.
1 Bihang till riksdagens protokoll I9.r>7. 5 samt. 2 avd. Nr 7—12
2
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1957
Med anledning av motioner angående ändrade bestämmelser om folkomröstning
beslöt 1948 års riksdag att hos Kungl. Maj :t hemställa om utredning
i ämnet. Sakkunniga med uppgift att utreda bland annat denna fråga
tillkallades år 1950 och de avlämnade år 1952 betänkande angående allmän
folkomröstning (SOU 1952: 7). I betänkandet föreslogs bland annat
införande i regeringsformen av vissa nya paragrafer, innehållande bland
annat bestämmelser angående vidgade möjligheter att få till stånd rådgivande
folkomröstning. Efter att ha diskuterat olika tänkbara möjligheter
att uppnå detta syfte stannade utredningen för att föreslå, att rådgivande
folkomröstning skulle anställas på begäran av minst 50 ledamöter i första
kammaren och 77 i den andra, d. v. s. en tredjedel av antalet ledamöter i
vardera kammaren. Beträffande initiativrätten erinrade utredningen om att
förslag om folkomröstning enligt gällande regler kunde bringas inför riksdagen
i form av propositioner eller motioner. Utredningen framhöll, att
någon ändring i vad sålunda gällde icke borde ifrågakomma. Utredningen
föreslog dessutom, att de ständiga och särskilda utskotten skulle äga rätt
att självständigt väcka förslag om folkomröstning i ärenden, som kommit
under deras behandling.
På grundval av utredningens betänkande framlades för 1954 års riksdag
proposition (nr 193) med förslag till ändring av regeringsformens och riksdagsordningens
bestämmelser angående rådgivande folkomröstning. Propositionen
överensstämde i sak med vad utredningen föreslagit beträffande
beslutanderätten och initiativrätten. Vidare upptogs en föreskrift att närmare
bestämmelser om utsättande av tid för folkomröstning samt om verkställande
av sådan omröstning och vad därmed äger samband skulle meddelas
i särskild lag av generell karaktär. Propositionen innefattade förslag
till ändrad lydelse av 49 § 2 mom. regeringsformen samt 1 § 2 mom., 38 §
2 inom., 45 §, 55 § 1 mom. samt 58 och 63 §§ riksdagsordningen. Efter hemställan
av konstitutionsutskottet (uti. nr 16) antogs vid 1954 års riksdags
vårsession det i propositionen framlagda förslaget med en mindre formell
jämkning av 63 § riksdagsordningen såsom vilande för vidare grundlagsenlig
behandling. — I detta sammanhang må nämnas att vid samma riksdags
höstsession antogs på hemställan av konstitutionsutskottet (bet. nr 19)
såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling vissa andra ändringar i
55 § 1 mom. och 58 § riksdagsordningen; dessa ändringar har emellertid
inte sakligt samband med de ändringar som föranletts av förslaget rörande
folkomröstningsinstitutet.
Efter det att förslaget till ändrade grundlagsbestämmelser rörande folkomröstning
behandlats vid 1954 års riksdag har enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 16 augusti 1954 tillkallats sakkunniga för att, utifrån en
samlad översyn av demokratiens funktionsproblem, företaga en modernisering
av vår författning. I direktiven för dessa sakkunniga, vilka antagit
namnet författningsutredningen, framhöll jag att det demokratiska samhällsskicket
för sin livskraft fordrar att medborgarna hyser ett aktivt intresse
för samhällets angelägenheter samt att en vidgad användning av folk
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1957
3
omröstningsinstitutet därvidlag kan få betydelse. Jag hänvisade emellertid
till den vilande grundlagsändringen och gav alltså på denna punkt icke
något direkt utredningsuppdrag åt författningsutredningen. Jag betonade
endast att folkviljan i det övervägande antalet ärenden icke kan komma
till uttryck annat än genom folkets valda representanter. Medborgarnas deltagande
i statslivet måste alltid huvudsakligen ske genom riksdagen.
Folkomröstningsinstitutet har i sig själv ett nära samband med formerna
för folkrepresentationen. Vid en allmän översyn av författningen, och särskilt
då det gäller att överväga valsystemet och riksdagens ställning, måste
man därför även beakta den roll folkomröstningen är avsedd att spela. Att
det likväl icke uppdrogs åt författningsutredningen att närmare överväga
användningen av folkomröstning berodde givetvis därpå att, då utredningen
tillsattes, det redan förelåg ett nyss antaget vilande grundlagsförslag härom.
De erfarenheter som därefter vunnits, både av 1955 års folkomröstning
rörande högertrafiken och under det fortsatta arbetet med en tillämpningslag
till grundlagsbestämmelserna i ämnet, har emellertid visat, att det icke
kan vara lämpligt att ta slutlig ställning till folkomröstningsinstitutet, innan
författningsutredningen utfört den del av sitt uppdrag som avser det
representativa systemet. Författningsutredningen bör nämligen i samband
därmed överväga också folkomröstningsinstitutet och bör äga frihet att
framlägga de förslag rörande detta institut, vartill ett sådant övervägande
kan leda.
I överensstämmelse med vad jag nu anfört har Kungl. Maj :t tidigare denna
dag på min hemställan uppdragit åt författningsutredningen att, i samband
med utredningens tidigare erhållna uppdrag, jämväl överväga frågan
om användningen av folkomröstningsinstitutet och pröva på vad sätt detsamma
bör ingå som ett komplement till det parlamentariska statsskicket.1
1 Till motivering för det författningsutredningen sålunda lämnade uppdraget anfördes
bl. a. följande.
Det bör---ankomma på författningsutredningen att överväga användningen av
folkomröstningsinstitutet och pröva på vad sätt detta hör ingå i den tillämnade nya författningen.
Det synes icke nödvändigt att härtill foga ytterligare direktiv. Eftersom denna
omprövning föranletts av de uppkomna betänkligheterna gentemot detta institut, vill jag
emellertid framföra vissa erinringar. Till att hörja med vill jag påminna om de tidigare
uttalanden som gjorts rörande institutet. Redan vid tillkallandet av 1950 års folkomröstnings-
och valsättsutredning anförde jag, samtidigt som jag redovisade de skäl som åberopats
för folkomröstning, att man å andra sidan icke kunde bortse från att flera invändningar
kunde riktas mot detta institut. Vad frågan då gällde var den beslutande folkomröstningen,
och de skäl som talar mot denna form av folkomröstning har ansetts överväga
både enligt utredningsmajoriteten och enligt vad jag framhöll vid min anmälan av
1954 års proposition. Självfallet är skälen emot folkomröstning icke lika starka, då det
gäller en rådgivande folkomröstning. Även sådan folkomröstning har dock sin givna begränsning,
sammanhängande med hela institutets karaktär.
Det demokratiska styrelseskicket innebär, att den yttersta ansvarigheten och makten
i samhället skall ligga hos folket. Men detta behöver icke nödvändigt ske i den formen, att
medborgarna direkt och omedelbart skall tillkännage sin mening i olika frågor. Ett dylikt
system är historiskt sett ofta förbundet med mera primitiva och okomplicerade samhällsförhållanden.
Sålunda har tidigare i vårt land den kommunala självbestämmanderätten
utövats genom direkta beslut av medborgarna på kommunalstämma och allmän rådstuga.
Liksom man funnit dessa institutioner föga lämpade för det moderna, komplicerade samhällsarbetet,
och därför övergått till ett representativt system, så är det direkta ställningstagandet
till bestämda frågor genom folkomröstning i flera hänseenden ett opraktiskt
och föga ändamålsenligt sätt att utöva den folkliga bestämmanderätten. De folkomröst
-
4
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 år 1957
Med hänsyn härtill synes det vara lämpligast att det vilande grundlagsförslaget
icke upptages till slutlig prövning redan vid innevarande års riksdag,
utan på sätt riksdagsordningen medger uppskjutes till en följande riksdag.
Författningsutredningen kan enligt vad jag inhämtat icke beräknas slutföra
sitt arbete förrän tidigast om ett par år och jag vill därför förorda att beslut
över det vilande grundlagsförslaget uppskjutes till 1960 års riksdag.
2. Ändrade bestämmelser om domförhet i regeringsrätten
Efter vissa förberedande undersökningar tillkallade chefen för finansdepartementet
på våren 1955 två sakkunniga med uppdrag att verkställa
utredning angående möjligheterna att begränsa tillströmningen av taxeringsmål
till regeringsrätten. I skrivelse den 20 december samma år anförde
utredningen, att den kunde tänkas komma fram till att prövningen av frågor
om rätt att fullfölja talan hos regeringsrätten borde anförtros en avdelning
av domstolen, bestående av tre regeringsråd. Ett sådant system förutsatte
dock att stadgandet i 22 § 2 mom. regeringsformen om domförhet i regeringsrätten
ändrades. Ehuru utredningen då ännu ej hunnit taga slutlig
ställning till frågan om tillståndsprövning, fann utredningen det dock önskvärt
att förslag om grundlagsändring på denna punkt framlades för 1956
års riksdag.
Utredningens nyssnämnda skrivelse föranledde att förslag förra året framlades
för riksdagen till sådan ändring av 22 § 2 mom. regeringsformen
att hinder ej skulle möta mot att i allmän lag bestämma regeringsrådens
antal till lägre än fyra vid handläggning av fråga om fullföljdstillstånd
(prop. nr 51). Förslaget antogs av riksdagen såsom vilande för vidare
grundlagsenlig behandling.
Den 28 december 1956 överlämnade utredningen till chefen för finansdepartementet
ett betänkande angående fullföljdsbegränsning i skattemål
(SOU 1957:3). Proposition på grundval av betänkandet bör lämpligen behandlas
av riksdagen i samband med det slutliga ställningstagandet till det
vilande grundlagsförslaget. Det har icke visat sig möjligt att, efter vederbörlig
remissbehandling, medhinna proposition i ämnet till årets riksdag.
Med behandlingen av det vilande grundlagsförslaget torde därför böra anstå
till nästa års riksdag.»
De med propositionen avsedda förslagen till ändringar i regeringsformen
och riksdagsordningen äro av den lydelse bilaga till utlåtandet utvisar.
ningsinstitut, som för närvarande finns i vissa främmande länder, är föremål för växlande
omdömen, och utländska erfarenheter kan icke utan vidare tillämpas på svenska
förhållanden.
En folkomröstning kräver en stark förenkling och tillspetsning av frågeställningarna.
Den möjliggör icke ett mera nyanserat ställningstagande till förutsättningarna för reformer
och de ekonomiska konsekvenserna därav. Även den hos oss nyligen genomförda
folkomröstningen om en så förhållandevis enkel och för alla människor påtaglig refoim
som den föreslagna övergången till högertrafik har kritiserats från sådana utgångspunkter.
Det är då givet att samma kritik i än högre grad kan riktas mot folkomröstning i
komplicerade sociala eller ekonomiska frågor. En viss ytterligare erfarenhet härom torde
vara att vinna därest, såsom nu ifrågasatts, folkomröstning kommer till stånd rörande
frågan om förbättrad allmän pensionering, och det bör ankomma på utredningen att beakta
den ytterligare erfarenhet som sålunda kan vinnas.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1957
5
Utskottet. De ovan återgivna av chefen för justitiedepartementet anförda
skälen för att uppdraga åt författningsutredningen att under sitt fortsatta
arbete jämväl överväga frågan om användningen av folkomröstningsinstitutet
och pröva på vad sätt detsamma bör ingå såsom ett komplement till det
parlamentariska statsskicket finner utskottet övertygande. Då alltså enligt
utskottets mening den slutliga prövningen av det vilande förslaget till ändrade
grundlagsbestämmelser om folkomröstning bör uppskjutas och utskottet
ej funnit anledning att i fråga om uppskovets längd förorda avvikelse
från det av Kungl. Maj :t framlagda förslaget, anser utskottet sig böra i
denna del tillstyrka propositionen och avstyrka den i anledning därav väckta
motionen.
Förslaget om uppskov med den slutliga prövningen av det vilande förslaget
till ändring av regeringsformens stadgande om regeringsrättens sammansättning
har icke givit utskottet anledning till erinran.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen ville besluta att,
1) med bifall till propositionen nr 168 i förevarande del
och med avslag å motionen II: 667 uppskjuta prövningen
av det vid 1954 års riksdags vårsession såsom vilande antagna
förslaget till ändrad lydelse av 49 § 2 mom. regeringsformen
samt 1 § 2 mom., 38 § 2 mom., 45 §, 55 § 1 mom.
samt 58 och 63 §§ riksdagsordningen till 1960 års riksdag;
samt
2) med bifall till propositionen i förevarande del, uppskjuta
prövningen av det vid 1956 års riksdag såsom vilande
antagna förslaget till ändrad lydelse av 22 § 2 mom. regeringsformen
till 1958 års riksdag.
Stockholm den 3 maj 1957
På konstitutionsutskottets vägnar:
HARALD HALLÉN
Närvarande:
från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Olsén, Weiland, Erik
Olsson, Fritiof Karlsson, Ollen, Sörlin, Aspling, Sveningsson och Alvar Andersson;
samt
från andra kammaren: herrar Hallén, Pettersson i Norregård, von
Friesen, Norén, Håstad, Spångberg, Jonsson i Haverö, Sehlstedt, Hamrin i
Jönköping och Dahlén.
6
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1957
Reservation
till punkten 1) i utskottets hemställan av herrar Weiland, Ollén, Sveningsson,
von Friesen, Håstad, Hamrin i Jönköping och Dahlén, vilka yttrat:
Enligt vår mening har, sedan riksdagen vid vårsessionen år 1954 såsom
vilande antog förslaget till ändrad lydelse av bestämmelserna i regeringsformen
och riksdagsordningen angående allmän folkomröstning, intet inträffat,
som kan motivera, att den slutliga prövningen av förslaget nu skall
uppskjutas till annan riksdag. Vi ha därför inom utskottet i första hand yrkat,
att utskottet måtte helt avstyrka Kungl. Maj :ts förslag om uppskov
med det vilande grundlagsförslaget.
Skulle emellertid grundlagsförslagets behandling likväl på grund av de
av föredragande departementschefen angivna omständigheterna uppskjutas
till annan riksdag, bör uppskovet enligt vår uppfattning i vart fall icke bli
längre än till 1958 års riksdag. Huruvida ytterligare uppskov blir nödvändigt,
böra statsmakterna då kunna avgöra med hänsyn till fortgången av
författningsutredningens arbete. I enlighet därmed ha vi inom utskottet i
andra hand yrkat, att utskottet måtte tillstyrka uppskov med grundlagsförslagets
slutliga prövning endast till 1958 års riksdag.
Under åberopande av vad sålunda anförts få vi hemställa,
i första hand, att riksdagen ville, med bifall till motionen
nr 11:667, avslå Kungl. Maj :ts i förevarande proposition, nr
168, framlagda förslag, att beslut över det vid 1954 års riksdags
vårsession såsom vilande antagna förslaget till ändrad
lydelse av 49 § 2 mom. regeringsformen samt 1 § 2 mom.,
38 § 2 mom., 45 §, 55 § 1 mom. samt 58 och 63 §§ riksdagsordningen
skall uppskjutas till 1960 års riksdag;
i andra hand, att riksdagen ville, i anledning av vad i förevarande
del hemställts i propositionen, för sin del besluta
att uppskjuta prövningen av berörda såsom vilande antagna
förslag till 1958 års riksdag.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1957
7
Bilaga
1) Förslag
till
ändrad lydelse av § 49 mom. 2 regeringsformen samt § 1 mom. 2,
§ 38 mom. 2, § 45, § 55 mom. 1 samt §§ 58 och 63 riksdagsordningen
Regeringsformen
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
§ 49.
2:o. Skulle med hänsyn till något
ärendes särskilda vikt och beskaffenhet
prövas nödigt, att före dess
avgörande folkets mening inhämtas,
må Konungen och riksdagen genom
samfällt stiftad lag förordna, att allmän
folkomröstning skall anställas.
I lagen bestämmes, vilken eller vilka
frågor skola genom omröstningen besvaras,
så ock tid och sätt för densamma.
Rätt att deltaga i omröstningen
tillkommer en var, som är
röstberättigad vid val till riksdagens
andra kammare. Efter omröstningen
behandlas ärendet i grundlagsenlig
ordning.
2:o. I ärende av särskild vikt må
förordnas, att folkets mening skall
inhämtas genom allmän folkomröstning.
Sådan omröstning skall anställas,
därest minst femtio ledamöter av
första kammaren och sjuttiosju ledamöter
av andra kammaren förena
sig i beslut därom. Folkomröstning
må dock ej beslutas i frågor, som
icke kunna prövas av riksdagen, eller
i frågor, vilka beröra riksstatens
reglerande eller överenskommelse
med främmande makt eller på riksdagen
ankommande val. Ej heller må
folkomröstning äga rum i det fall,
att riksdagens båda kamrar med hänsyn
till ärendets beskaffenhet finna
dess avgörande icke kunna utan avsevärt
men uppskjutas i avbidan på
dylik omröstning.
Rätt att deltaga i allmän folkomröstning
tillkommer envar, som är
röstberättigad vid val till riksdagens
andra kammare. Varje röstande äger
lika röst. Efter omröstningen behandlas
ärendet i grundlagsenlig ordning.
Om utsättande av tid för allmän
folkomröstning samt om verkställande
av sådan omröstning och vad där
-
8
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1957
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
med äger samband stadgas i lag, stiftad
av Konungen och riksdagen gemensamt.
Riksdagsordningen
2. Skulle med hänsyn till något
ärendes särskilda vikt och beskaffenhet
prövas nödigt, att före dess avgörande
folkets mening inhämtas, må
Konungen och riksdagen genom samfällt
stiftad lag förordna, att allmän
folkomröstning skall anställas, efter
vad i regeringsformens 49 § 2 mom.
är stadgat.
§
2. Utskottet skall vidare meddela
utlåtanden och avgiva förslag i anledning
av dit hänvisade frågor, som angå
stiftande, ändring, förklaring eller
upphävande av kommunallagarna
samt av lagar och författningar om
statsrådets ansvarighet, om antalet
statsdepartement och statsråd utan
departement, om kommandomål, om
rikets vapen och flagga, om allmänt
kyrkomöte och om allmän folkomröstning
i ämnen, som ej tillhöra annat
utskotts behandling.
§
1. Alla utskott — —---—
2. Utskotten välja------
3. Utskotten böra------
2. Allmän folkomröstning i ärende
av särskild vikt må, enligt vad därom
i regeringsformens 49 § 2 mom.
är stadgat, påkallas av minst femtio
ledamöter av första kammaren och
sjuttiosju ledamöter av andra kammaren.
38.
2. Utskottet skall vidare meddela
utlåtanden och avgiva förslag i anledning
av dit hänvisade frågor, som
angå stiftande, ändring, förklaring
eller upphävande av kommunallagarna
samt av lagar och författningar
om statsrådets ansvarighet, om antalet
statsdepartement och statsråd
utan departement, om kommandomål,
om rikets vapen och flagga, om
allmänt kyrkomöte och om allmän
folkomröstning. Utskottet skall tilllika
meddela utlåtanden och avgiva
förslag i anledning av dit hänvisade
frågor om anordnande av allmän
folkomröstning i ämnen, som ej tillhöra
annat utskotts behandling.
45.
utsedda, sammanträda.
— levnadsåren äldst.
— dem ankomma.
4. Finner ständigt utskott eller i
sådant utskotts ställe tillsatt särskilt
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1957 9
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
utskott vid behandling av ärende, att
allmän folkomröstning däri bör anställas,
äger utskottet, oaktat yrkande
därom ej framställts i proposition
eller motion, föreslå att sådan omröstning
skall äga rum.
Förekommer i ärende fråga om allmän
folkomröstning, bör utskott,
utan att slutföra behandlingen av
ärendet i övrigt, avgiva särskilt yttrande
angående nämnda fråga, där
omständigheterna icke annat föranleda.
§ 55.
1. Motion må —---behov kom kammaren till handa.
Motion, som---då propositionen kom kammaren till handa.
Har behandlingen av proposition Har behandlingen av proposition
uppskjutits till höstsession, må mo- uppskjutits till höstsession, må motion,
som föranledes av propositio- tion, som föranledes av propositionen,
nen, väckas sist dagen efter höstses- väckas sist dagen efter höstsessionens
sionens början. början; dock ma ej i denna ordning
framställas yrkande om allmän folkomröstning.
Vad i-----------delgives kammaren.
I frågor,----—---r---session pågår.
Motion bör---------beskaffenhet sammanföras.
§ 58.
När proposition — —-----— utskottet uppehållas.
Är inom--------— — ovillkorligen avgöras.
Kamrarna må------- — uppskov förfallet.
Uppskov må ---------— stycke sägs.
Kamrarna må ----------extra session.
Av riksdagen---------i § 64.
Väckes fråga om allmän folkomröstning,
må frågan icke uppskjutas
till annan session. Har sådan omröstning
beslutats i ärende, som är
under riksdagens prövning, skall
ärendet vila i avbidan på omröstningens
verkställande.
10
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1957
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
§ 63.
När fråga, varöver utskott sig utlåtit,
till avgörande förekommer, äger
kammaren att antingen genast, med
bifall till utlåtandet eller utan avseende
å vad utskottet föreslagit, fatta
sitt beslut, eller, om ämnet anses
fordra ytterligare utredning, målet
till utskottet återförvisa.
Stanna kamrarna----- ----
När fråga, varöver utskott sig utlåtit,
till avgörande förekommer, äger
kammaren att antingen genast, med
bifall till utlåtandet eller utan avseende
å vad utskottet föreslagit, fatta sitt
beslut, eller, om ämnet anses fordra
ytterligare utredning, målet till utskottet
återförvisa. Avser utlåtandet
fråga om anordnande av allmän folkomröstning,
skall sådan återförvisning
äga rum, om det begäres av
minst så många ledamöter av kammaren
som i 1 § 2 mom. sägs.
kamrarna inkomma.
Vad kamrarna -------- sessionen förfallit.
Hänvisning: Kungl. Maj :ts proposition nr 193 till 1954 års riksdag.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 16 vid 1954 års riksdag.
Första kammarens protokoll den 25 maj 1954.
Andra kammarens protokoll den 25 maj 1954.
Anmärkning: Genom memorial nr 8 anmäler konstitutionsutskottet samtidigt
härmed för riksdagen till grundlagsenlig behandling visst
vid 1954 års riksdags höstsession såsom vilande antaget förslag
till ändrad lydelse av 50 och 54 §§, 55 § 1 mom. samt
58 § riksdagsordningen. Rörande den lydelse 55 § 1 mom.
och 58 § riksdagsordningen erhålla, om såväl förevarande
förslag som det genom memorial nr 8 anmälda förslaget antages,
hänvisas till anmärkning under berörda memorial.
2) Förslag
till
ändrad lydelse av § 22 mom. 2 regeringsformen
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
§ 22.
2:o. I regeringsrätten kunna mål 2:o. I regeringsrätten kunna mål
prövas och avgöras av fem Jedamö- prövas och avgöras av fem ledamöter,
så ock av fyra, där tre av dem ter, så ock av fyra, där tre av dem
äro om slutet ense. äro om slutet ense. I den ordning
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1957
11
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
87 § 1 mom. stadgar bestämmes antalet
regeringsråd som skola deltaga
vid behandling av fråga, huruvida
talan må komma under regeringsrättens
prövning, där enligt författningarna
särskilt tillstånd därtill kräves.
Hänvisning: Kungl. Maj:ts proposition nr 51 till 1956 års riksdag.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 vid 1956 års riksdag.
Första kammarens protokoll den 18 maj 1956.
Andra kammarens protokoll den 18 maj 1956.