Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4 år 1957

1

Nr 4

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
angående föreskrifter till säkerställande av allmänhetens
obehindrade tillgång till mgndigheters offentliga
handlingar.

I de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna, nr 208
i första kammaren av herr Ohlon m. fl. och nr 253 i andra kammaren av herr
Ohlin m. fl. hemställes, »att riksdagen måtte anhålla hos Kungl. Maj :t om
utredning rörande komplettering av tryckfrihetsförordningen med föreskrifter
som säkerställer allmänhetens obehindrade tillgång till respektive myndigheters
offentliga handlingar».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Den för svensk konstitutionell rätt säregna — redan genom 1766 års
tryckfrihetsförordning grundlagsfästa — principen om allmänna handlingars
offentlighet är nu uttryckt i 2 kap. av 1949 års tryckfrihetsförordning.
I 1 § stadgas att till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig
upplysning skall, i den ordning vidare i kapitlet stadgas, varje svensk
medborgare äga fri tillgång till allmänna handlingar. I denna rätt må gälla
allenast sådana inskränkningar som påkallas antingen av hänsyn till rikets
säkerhet och dess förhållande till främmande makt eller i anledning av myndighets
verksamhet för inspektion, kontroll och annan tillsyn eller för brotts
förekommande och beivrande eller till skydd för statens, menigheters och
enskildas behöriga ekonomiska intresse eller av hänsyn till privatlivets
helgd, personlig säkerhet, anständighet och sedlighet.

De fall, då enligt sagda grunder allmänna handlingar skola hållas hemliga,
skola enligt andra stycket i samma paragraf noga angivas i särskild av
Konungen och riksdagen samfällt stiftad lag. Den i sådan ordning tillkomna
lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna
handlingar (sekretesslagen) och med stöd av den utfärdade författningar
angiver sålunda uttömmande de fall, då allmänna handlingar äro hemliga.

Allmänna handlingar äro enligt 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen alla
hos stats- eller kommunalmyndighet förvarade handlingar, vare sig de till
myndigheten inkommit eller blivit där upprättade. Vad som sägs om handling
skall även avse karta, ritning eller bild.

I 3 § angives närmare vad som skall förstås med stats- och kommunalmyndighet.

Minnesanteckning eller annan uppteckning, som hos myndighet verkställts
allenast för måls eller ärendes föredragning eller beredande till avgörande,
skall enligt 4 § ej hos myndigheten anses som allmän handling, om ej upp 1

Bihang till riksdagens protokoll 1957. 5 samt. 2 avd. Nr 4

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr i år 1957

teckningen, sedan målet eller ärendet hos myndigheten slutbehandlats, omhändertagits
för förvaring.

Enligt den huvudregel, som 5 § innehåller, skall handling anses inkommen
till myndighet, då den avlämnats till myndigheten eller till befattningshavare,
som har att mottaga handlingen eller eljest taga befattning med mål eller
ärende, till vilket handlingen hänför sig. Diarier, journaler, register eller
andra sådana förteckningar skola anses upprättade, då de färdigställts för
anteckning eller inf öring. Protokoll och därmed jämförliga anteckningar
skola anses upprättade, då de av myndigheten justerats eller eljest blivit
färdigställda. Andra handlingar, som hänföra sig till visst mål eller ärende,
skola anses upprättade, då de expedierats eller, om expedition ej äger rum.
då målet eller ärendet blivit av myndigheten slutbehandlat.

Från huvudregeln finnas vissa undantag, som närmare angivas i kapitlets
6 §.

Allmän handling, som ej skall hållas hemlig, skall enligt 8 § — med vissa
undantag — på begäran genast eller så snart ske kan utan avgift tillhandahållas
den som för läsning eller avskrivning på stället önskar taga del
därav; han äge ock mot stadgad avgift erhålla avskrift av handlingen.

Framställning om allmän handlings utbekommande göres enligt 9 § hos
den myndighet, där handlingen finnes, och skall av den myndigheten prövas.
År vården om handlingen enligt arbetsordning eller givet uppdrag anförtrodd
viss befattningshavare, har han att själv besluta i fråga om handlingens
utlämnande; dock åligger honom att därvid ställa sig till efterrättelse
av myndigheten meddelade föreskrifter samt att, då det kan ske utan omgång,
i tveksamma fall hänskjuta frågan till myndighetens avgörande. Vägrar
befattningshavaren att utlämna handlingen, skall, om sökanden det begär,
frågan hänskjutas till myndigheten.

Den genom grundlagsrevision år 1937 införda rätten att på administrativ
väg överklaga ett beslut, varigenom myndighet vägrat att utlämna en handling,
återfinnes nu i förordningen 2 kap. It)—13 §§.

Ändring kan i princip sökas i alla sådana beslut; dock må beslut, som
meddelats av departementschef, ej överklagas. Bestämmelserna angiva ingående
hos vilken myndighet talan i skilda fall skall föras. Mål eller ärende
angående utlämnande av allmän handling skall behandlas skyndsamt.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen angives icke i tryckfrihetsförordningen,
huru gränsen bör dragas mellan allmänna handlingar å ena
sidan och privata meddelanden eller brev å andra sidan.

I en år 1927 avgiven utredning (SOU 1927: 2) anfördes att regeln om allmänna
handlingars offentlighet principiellt borde gälla i avseende å det, som
inkommit till myndigheter och tjänstemän i tjänsten, men att tryckfrihetsförordningen
icke lämpligen kunde lämna svar på frågan, när en inkommen
handling skulle anses ha denna egenskap. Under de fortsatta förarbetena
till 1937 års grundlagsrevision på hithörande område (SOU 1935: 5) framhölls
vidare, att något försök då ej gjorts alt fixera gränsen mellan allmän -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4 år 1957 3

na handlingar och vad som, ehuru däri tjänsteärenden behandlades och berördes,
borde betraktas som privata brev och anteckningar. I det förslag,
som ligger till grund för nu gällande tryckfrihetsförordning (SOU 1947:
60) hade 1944 års tryckfrihetssakkunniga intagit ett stadgande av innebörd,
att handlingar av ifrågavarande slag, som inkommit till myndighet, skulle
anses som allmänna handlingar, även om de ej ställts till myndigheten, under
förutsättning att de ej uppenbart voro utan betydelse för mål eller ärende,
som myndigheten hade att handlägga. Föredragande departementschefen
ansåg emellertid i proposition nr 230 till 1948 års riksdag på anförda skäl
gränsdragningen på detta område böra ankomma pa rättspraxis och uteslöt
det föreslagna stadgandet. Propositionens förslag lämnades i denna del utan
erinran vid riksdagsbehandlingen.

I vad mån privata meddelanden av sagda slag äro att anse som allmänna
handlingar ankommer således fortfarande på rättspraxis att avgöra. Militieombudsmannen
har i skrivelse till Kungl. Maj :t (ämbetsberättelsen ar 1954,
s. 250) framhållit, att de rättsfall, som funnes, vore svårtydbara och i vissa
hänseenden motstridiga samt att de ingalunda vore ägnade att bringa klarhet
i frågan om var gränsen ginge mellan allmänna handlingar och privata
meddelanden. På grund av de erfarenheter, som militieombudsmannen under
sin ämbetsutövning i olika sammanhang gjort, fann han det angeläget
att den rådande ovissheten undanröjdes och att bestämmelser tillskapades
för stävjande av den ur offentlighetssynpunkt betänkliga praxis som rådde
på området. Militieombudsmannen ansåg sig närmast böra förorda att frågan
löstes efter de riktlinjer, som kommit till uttryck i 1944 års tryckfrihetssakkunnigas
förslag. Under alla förhållanden borde de ifrågasatta bestämmelserna
erhålla en avfattning, som omöjliggjorde att i handbrevsform avlåtna
meddelanden, avsedda att ligga till grund för någon åtgärd i tjänsten,
undandroges offentligheten. Militieombudsmannen hemställde, att Kungl.
Maj :t ville taga under övervägande det av honom framförda spörsmålet. Enligt
inhämtade upplysningar är militieombudsmannens framställning beroende
på Kungl. Maj :ts prövning. Utskottet förutsätter att skrivelsen kommer
att tagas i beaktande vid den översyn av lagstiftningen om allmänna
handlingars offentlighet och sekretess, för vilken utskottet i det följande
kommer att uttala sig.

Intill år 1937 upptogos samtliga stadganden om allmänna handlingars hemlighållande,
sekretess, i tryckfrihetsförordningen. Då skedde eu uppdelning,
varigenom i grundlagen bibehölls den principiella regleringen av undantagen
från offentlighetsprincipen, medan specifikationen av undantagen överfördes
till den av statsmakterna i vanlig samfälld ordning stiftade lagen om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar (sekretesslagen).

Frågan huruvida gränsdragningen mellan offentliga och hemliga handlingar
utförligare än för närvarande borde angivas i grundlag var aktuell i samband
med förarbetena till nu gällande tryckfrihetsförordning. Föredragande
departementschefen ansåg emellertid i 1948 års proposition, att ett upptagan -

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4 år 1957

de av denna fråga skulle fördröja och försvåra antagandet av en ny tryckfrihetsförordning.
Spörsmålet om en revision av sekretesslagstiftningen på
grundval av de erfarenheter som vunnits under tillämpningen av 1937 års
bestämmelser borde därför upptagas särskilt. I detta sammanhang vill utskottet
erinra om att 1944 års tryckfrihetssakkunniga bedrevo sitt arbete i
vad det avsåg regleringen av allmänna handlingars offentlighet i nära samverkan
med den år 1943 tillsatta sekretessutredningen, vars uppdrag gick ut
på en undersökning, huruvida och i vad mån åtgärder kunde anses erforderliga
för att åstadkomma en praxis, som tillgodosåge kravet på en så vidsträckt
offentlighet som möjligt utan att andra berättigade intressen träddes
för nära. I samband med att sekretessutredningen i skrivelse den 15 december
1949 till Kungl. Maj:t anmälde, att dess uppdrag slutförts, framhöll utredningen,
att det missnöje med myndigheternas tillämpning av 1937 års
lagstiftning, som tidigare yppats, huvudsakligen torde ha sammanhängt med
krigsförhållandena och den ökade sekretess dessa föranlett; sedan mera normala
förhållanden inträtt, hade en liberalare tillämpning av sekretessbestämmelserna
uppkommit. En viss osäkerhet i praxis syntes dock enligt utredningen
alltjämt bestå, främst beroende på att sekretessbestämmelserna icke
i alla avseenden motsvarade de anspråk, som borde ställas på denna lagstiftning.
En allmän översyn av sekretessbestämmelserna krävde emellertid ett
synnerligen vidlyftigt arbete, som fölle utanför utredningens uppdrag. Utredningen
ifrågasatte även, om icke arbetet borde anstå till dess i praxis en
viss erfarenhet vunnits av den nya tryckfrihetsförordningens bestämmelser
i ämnet.

Enligt utskottets mening bör tiden nu vara inne för en närmare undersökning
av frågan om revision av sekretesslagstiftningen mot bakgrunden av de
ändrade samhällsförhållandena och den erfarenhet som vunnits. Vid en
sådan revision bör också beaktas, om och i vad mån dispens från sekretessbestämmelserna
bör kunna medgivas i vidare utsträckning än vad nu är förhållandet.

Tryckfrihetsförordningen innehåller såsom framgår av redogörelsen för
gällande rätt icke några bestämmelser om diarieföring av inkommande handlingar
eller vidtagna åtgärder i ärenden hos myndigheterna. Frågan härom
var under övervägande vid förarbetena till gällande tryckfrihetsförordning.
Föredragande departementschefen framhöll därvid i propositionen till 1948
års riksdag, att en handling visserligen var att anse som allmän handling
så snart den avlämnats till myndigheten eller till vederbörande befattningshavare,
men att det ur praktisk synpunkt vore av vikt, att inkommen handling
omedelbart diariefördes. Att så skulle ske vore enligt departementschefen
också innebörden av de föreskrifter, som för olika fall funnes meddelade
om förande av diarier. Såsom departementschefen vidare anförde, torde
det emellertid, med hänsyn till att ordnad diarieföring icke finnes hos alla
de myndigheter, som här kunna komma i fråga, icke vara lämpligt att i
tryckfrihetsförordningen intaga en särskild föreskrift om omedelbart vid -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr i år 1957

5

tagande av sådan åtgärd. De bestämmelser, som funnes, torde enligt vad
departementschefen vidare anförde erbjuda tillräckliga möjligheter till ingripande
mot försummad diarieföring, särskilt om sådan underlåtenhet skedde
i syfte att kringgå bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om att justitieombudsmannen i
sin ämbetsberättelse år 1957 betonat angelägenheten främst ur offentlighetssynpunkt
av en central diarieföring för alla mål hos Stockholms rådhusrätt.
Utskottet anser sig kunna tolka detta såsom ett uttalande i princip om betydelsen
av att diarieföring hos myndighet sker i möjligaste mån centralt.

En ordnad diarieföring är av väsentlig betydelse för allmänhetens tillgång
till offentliga handlingar. Det är därför enligt utskottets mening av vikt att
det på nu ifrågavarande område tillämpas bestämda och så långt möjligt
enhetliga regler. Den år 1955 på administrativ väg utfärdade allmänna verksstadgan,
som för närvarande gäller hos ett tiotal myndigheter, innehåller en
bestämmelse enligt vilken det åligger statsmyndighet att vårda sitt arkiv och
däröver föra förteckning. Under erinran om att riksdagens revisorer i sin
berättelse över den år 1956 verkställda granskningen framhållit, att den allmänna
verksstadgan efter översyn i vissa avseenden snarast möjligt borde
göras allmänt tillämplig på myndigheterna, vill utskottet ifrågasätta, huruvida
icke nyssnämnda stadgande borde kompletteras med närmare reglering
av frågan om den omedelbara diarieföringen av inkommande och utgående
handlingar.

I den allmänna verksstadgan föreskrivas andra åtgärder, som tjäna syftet
att underlätta allmänhetens tillgång till allmänna handlingar. I 6 § stadgas
sålunda, ätt det i den mån så erfordras på grund av myndighetens storlek,
omfattningen av dess beröring med allmänheten eller omständigheterna i övrigt,
åligger chefen att tillse att särskilda anordningar vidtagas för att underlätta
för parter samt för tidningspressen och andra intresserade att erhålla
upplysning om ärenden hos myndigheten. Under förarbetena till stadgan
framhölls, att erforderlig upplysning och hänvisning inom ett mindre verk
ofta kunde lämnas av personalen i telefonväxeln, expeditionsvakterna och
registratorn. För större verk, som hade livliga förbindelser med allmänheten,
kunde det däremot vara erforderligt, att någon eller några befattningshavare
med god överblick över organisationen och kunskap om arbetssättet inom
verket avdelades för att biträda allmänheten med upplysningar och rådgivning,
eller alt efter exempel av utrikesdepartementets pressbyrå ett centralt
upplysningsorgan inrättades. Efter erinran att skyldighet förelåg för myndigheten
att hos Kungl. Maj:t föreslå de författningsändringar eller andra åtgärder,
som kunde vara påkallade till främjande av verkets uppgifter, förklarades
vidare, att tillsynen över att kontakten med allmänheten upprätthölles
på ett tillfredsställande sätt och att erforderliga anordningar därför
vidtoges borde ankomma på verkschefen. Enligt utskottets mening är det
av vikt, alt den allmänna verksstadgan i de delar, som här berörts, görcs
tillämplig för statsmyndigheter i den utsträckning detta är möjligt.

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4 år 1957

Utan att instämma i den generella kritik, som i förevarande motioner
riktats mot myndigheternas tillämpning av gällande regler om allmänna
handlingars offentlighet och sekretess, anser utskottet med hänsyn till offentlighetens
betydelse för vår konstitutionella rätt det önskvärt, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t giver till känna vad utskottet ovan i detta
utlåtande anfört.

Utskottet hemställer alltså,

1) att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t giva
till känna vad utskottet härovan anfört; samt

2) att motionerna I: 208 och II: 253 måtte anses besvarade
genom vad utskottet ovan anfört och hemställt.

Stockholm den 28 mars 1957

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elmgren, Damström, Georg Pettersson,
Wahlund, Weiland, Fritiof Karlsson, Elfving, Ollén*, Aspling* och Sveningsson;
samt

från andra kammaren: herrar Hallén, Pettersson i Norregård, von
Friesen, Norén*, Håstad, Spångberg, Swedberg, Jonsson i Haverö*, Sehlstedt
och Hammar*.

* Ej närvarande vid justeringen.

570G20 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag