Jordbruksutskottets utlåtande nr f år 1957

1

Nr 4

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet till
kronan m. m.

I en till riksdagen den 21 december 1956 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, 1957:21, angående befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet
till kronan in. in. har Kungl. Maj :t under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag
föreslagit riksdagen att bifalla de under punkterna 1—11 här nedan omförmälda
förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Beträffande den närmare utredningen i dessa ärenden torde utskottet få
hänvisa till statsrådsprotokollet.

l:o

Genom beslut den 17 februari 1955 ålade domänstyrelsen jägmästaren i
Södra Skånes revir Hjalmar Månsson att till styrelsen inbetala 7 852 kronor
19 öre jämte fem procent årlig ränta enligt i beslutet angiven specifikation
från och med den 15 juli 1952 tills betalning skedde, på grund av underlåtenhet
att iakttaga givna bestämmelser angående säkerhet för köpeskilling
för virke, som under tiden 16 juni 1952—12 november 1952 utan kontant
betalning utlämnats till ingenjören Roland Nordström, Linderöd. Av nämnda
belopp avsåg 6 170 kronor 31 öre bokvirke och 1 681 kronor 88 öre andra
trädslag. Nordström, som icke erlagt betalning för ifrågavarande virkesköp,
försattes hösten 1958 i konkurs, vilken avslutats utan utdelning för domänverket.
På grund av domänstyrelsens nyssnämnda beslut har Månsson till
styrelsen inbetalat sistnämnda belopp, 1 681 kronor 88 öre jämte ränta.

I en till Kungl. Maj :t ställd, av domänstyrelsen med utlåtande den 20 april
1956 överlämnad skrift anhåller Månsson om befrielse från den honom ålagda
betalningsskyldigheten för oguldet belopp, 6 170 kronor 31 öre jämte ränta.

Domänstyrelsen bar på grund av vad i ärendet förekommit — under framhållande
av Månssons strävan att tillvarataga revirets intressen och av den
av Månsson redan gjorda inbetalningen av 1 681 kronor 88 öre jämte ränta —
tillstyrkt att Månsson skall befrias från förenämnda betalningsskyldighet.

Statskontoret vill icke motsätta sig att Månsson befrias från återstående
ersättningsskyldighet, därest han inom viss, av Kungl. Maj:t fastställd tid
till kronan inbetalar ett belopp av förslagsvis 2 000 kronor. För bifall härtill
torde riksdagens medverkan vara erforderlig.

I liihang till riksdagens protokoll 1957. JO samt. Nr i

2 Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1957

Departementschefen har anfört följande.

»Av utredningen i ärendet framgår, alt Månsson icke iakttagit gällande
föreskrifter i fråga om skyldigheten att infordra säkerhet vid virkesförsäljning.
Vissa omständigheter talar emellertid för att Månsson bör befrias
från åtminstone en del av den honom ålagda betalningsskyldigheten.
Enligt min mening synes det sålunda skäligt, att Månsson mot erläggande till
Kungl. Maj :t och kronan av — utöver tidigare erlagt belopp å 1 681 kronor
88 öre jämte ränta — 2 000 kronor befrias från skyldigheten att i övrigt
täcka den förlust, som åsamkats domänverket genom hans förvållande. Beloplet
torde böra erläggas inom viss kortare tid, förslagsvis två månader, efter
det att statsmakternas beslut i ärendet föreligger. För en sådan avskrivning
av kronans fordran erfordras emellertid riksdagens medgivande.»

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts framställning och hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva, att kronans i förevarande
framställning angivna fordran för virkesköp, 6 170 kronor
31 öre jämte ränta, må avskrivas under förutsättning, att
Månsson till kronan kontant erlägger tvåtusen kronor.

2 :o

Genom beslut den 29 maj 1956 ålade domänstyrelsen jägmästaren i Villingsbergs
revir Gunnar Johanson att till styrelsen inbetala 1 419 kronor 13
Öl c pa grund n\ ui aktlatenhet att taga säkerhet för erläggande av köpeskilling
för virke, som under tiden 16 november 1954—17 februari 1955 utan
kontant betalning utlämnats till Birger Johansson, Örebro.

I en till Kungl. Maj :t ställd, av domänstyrelsen med utlåtande den 3
augusti 1956 överlämnad skrift anhåller Gunnar Johanson om befrielse från
den honom ålagda betalningsskyldigheten.

I sin skrift framhåller Gunnar Johanson, att ifrågavarande försäljningar
sammanlagt gäller 152 m3t brännved, medan totala försäljningarna av brännved
vid reviret — som utgör en liten del av de arbeten för vilka revirförvallaren
är ansvarig — år 1954 uppgick till 10 700 och år 1955 till 13 680 m3t.
Gunnar Johanson anför vidare, att expeditionsärendena ofta får handläggas
i jäktad och pressande arbetstakt efter hemkomst från förrättnings- och
inspektionsresor, vilka tagit större delen av dagen i anspråk. Genom köparens
tillvägagångssätt och andra sammanfallande omständigheter har de
ifrågavarande försäljningsärendena icke kommit att erhålla den förberedelse,
som normalt sker på revirexpeditionen beträffande ärenden av denna
storleksordning. Åtgärder har dock vidtagits för att hindra att dylikt upprepas.

Domänstijrelsen har ined hänsyn till de vid ifrågavarande virkesaffärer
förekommande omständigheterna — med framhållande bl. a. av att Johanson
gjort sig känd för tjänstenit och alltid visat ett stort intresse för sitt
förvaltningsobjekt — icke något att erinra mot att Johanson av nåd befrias
från skyldigheten att utgiva förenämnda belopp, 1 419 kronor 13 öre.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1957

3

I remissyttrande den 7 september 1956 finner sig statskontoret icke kunna
tillstyrka, alt Johanson helt befrias från skyldigheten att täcka domänverkets
ifrågavarande förlust. Statskontoret föreslår för sin del, att Johanson
skall befrias från återstående ersättningsskyldighet, därest han inom viss
av Kungl. Maj:t fastställd tid till kronan inbetalar ett belopp av förslagsvis
800 kronor. För bifall härtill torde riksdagens medverkan vara erforderlig.

Departementschefen har anfört följande.

»Av utredningen i ärendet framgår, att Johanson icke iakttagit gällande
föreskrifter i fråga om skyldighet att infordra säkerhet vid virkesförsäljninear.
Vissa omständigheter talar emellertid för att Johanson bör befrias
från åtminstone en del av den honom ålagda betalningsskyldigheten. Enligt
min mening synes det sålunda skäligt, att Johanson mot erläggande till
Kungl. Maj :t och kronan av 500 kronor befrias från skyldigheten att i övrigt
täcka den förlust, som åsamkats domänverket genom hans förvållanden. Beloppet
torde böra erläggas inoih viss kortare tid, förslagsvis två månader,
efter det alt statsmakternas beslut i ärendet föreligger. För en sådan avskrivning
av kronans fordran bör emellertid riksdagens medgivande inhämtas.
»

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag
och hemställer därför,

att riksdagen må medgiva, att kronans i förevarande framställning
angivna fordran för virkesköp, 1 419 kronor 13 öre,
må avskrivas under förutsättning, att Johanson till kronan
kontant erlägger femhundra kronor.

3:o

I en till Kungl. Maj:t ställd skrift, varöver domänstyrelsen den 21 juni
1956 avgivit utlåtande, anhåller disponenten Karl-Axel Rittfeldt, Blikstorp,
om Kungl. Maj :ts godtagande av ett av Rittfeldt erbjudet ackord med 70
procent av en fordran å 257 339 kronor förutom ränta och kostnader, som
kronan har å Rittfeldt på grund av hans till domänstyrelsen lämnade borgensförbindelser
för Blikstorps Träindustri och Värsas Träindustri med anledning
av köp av skogsprodukter från domänverket.

Domunstijrelscn tillstyrker Rittfeldts framställning och framhåller att domänverkets
intresse sannolikt bäst tillgodoses, därest Rittfeldt beredes möjlighet
att undvika konkurs. En konkurs torde nämligen av det framlagda
materialet att döma knappast komma att ge oprioriterade fordringsägare
större utdelning än mellan 55 och 60 procent, vartill kommer de svåra verkningarna
eu konkurs skulle innebära för Rittfeldts anställda. Rittfeldts
skuld till kronan på grund av ifrågavarande borgensåtaganden beräknas,
inklusive räntor och utdömda kostnadsersättningar, per den 15 november
1956 uppgå till sammanlagt 274 424 kronor 58 öre. Till säkerhet för erläggandet
av 70 procent härav sålunda, att hälften, eller 96 048 kronor 60 öre

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1957

jämte 6 procent årlig ränta därå från den 15 november 1956 betalas då
första utdelning å en förlagsinteckning utbekommes i handelsbolagets under
iirma Blikstorps & Värsås Träindustrier konkurs och resterande hälft, eller
96 048 kronor 60 öre jämte 6 procent årlig ränta därå från samma dag betalas
den 15 november 1957, har Rittfeldt, under förutsättning att Kungl.
Maj:t godkänner det erbjudna ackordet, till domänverket dels pantförskrivit
en förlagsinteckning å 300 000 kronor, dels överlämnat en av fadern, fabrikören
C. F. Rittfeldt, utfärdad borgensförbindelse.

Statskontoret har i remissyttrande den 17 juli 1956 tillstyrkt ett antagande
av det erbjudna ackordet på sätt domänstyrelsen förordat. Ärendet torde
emellertid vara av beskaffenhet att böra underställas riksdagens prövning.

Departementschefen har anfört följande.

»Även jag finner erbjudandet om^ackord å 70 procent böra godtagas. Det
belopp av 192 097 kronor 20 öre jämte 6 procent ränta från den 15 november
1956 Karl-Axel Rittfeldt i så fall har att gälda till kronan bör erläggas
på sätt domänstyrelsen förordat.

Enligt gällande grunder för avgörande av frågor om efterskänkande av
kronans fordringar torde Kungl. Maj :t icke äga befogenhet att ulan riksdagens
medgivande godtaga ackordserbjudandet. Sådant medgivande bör därför
inhämtas.»

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts framställning och hemställer alltså,

att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj:t att med godtagande
av lämnat ackordserbjudande efterskänka 82 327
kronor 38 öre å kronans ifrågavarande fordran å 274 424
kronor 58 öre jämte ränta hos Karl-Axel Rittfeldt, Blikstorp.

4:o

Enligt lagsökningsdomarens i Sevede och Tunaläns domsaga utslag den
23 november 1940 i mål mellan domänstyrelsen för Kungl. Maj :t och kronan,
sökande, samt Gerhard Westeborg och R. Sandebäck, båda i Kristdala,
förklarande, blev Westeborg och Sandebäck i egenskap av borgensmän för
dels Arne Viktorsson i Oskarshamn och dels AB. Westeborg & Co. i Västervik
ålagda att solidariskt till kronan genast utgiva dels 3 301 kronor 39 öre
jämte fem procent ränta å 3 200 kronor från den 31 januari 1940 tills full
betalning skedde, dels ock 14 154 kronor jämte fem procent ränta å 14 100
kronor från den 15 juni 1940 och å 54 kronor från den 25 juni 1940, allt
till dess full betalning skedde. Tillika skulle borgensmännen gälda ersättning
för lagsökningskostnader med 20 kronor 30 öre. Sedan ifrågavarande
fordringsbelopp, som avsåg virkesköp vid 1938 och 1939 års kvonoskogsauktioner,
jämte ytterligare uppkomna exekutionskostnader av kronan bevakats
i Westeborgs och Sandebäcks konkurser utan att någon utdelning
erhållits, har kronan vid olika tillfällen utan resultat anställt utmätnings1''örsök
hos gäldenärerna.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1957

5

Den Westeborg och Sandebäck i egenskap av borgensmän solidariskt åvilande
skulden till kronan utgjorde per den 1 januari 1956 25 218 kronor 49
öre, varav 14 154 kronor utgjorde kapitalbelopp, 11 000 kronor 73 öre ränta
samt 63 kronor 76 öre exekutionskostnader m. m.

I en till Kungl. Maj:t ställd skrift, varöver domänstyrelsen den 13 januari
1956 avgivit utlåtande, anhåller Westeborg, att kronans fordran måtte avskrivas
mot att han kontant inbetalar 5 000 kronor. Av handlingarna i ärendet
inhämtas i huvudsak, att Westeborg, som saknar tillgångar, åtnjuter en
lön av 1 000 kronor i månaden. Ä andra sidan skall Westeborg betala dels
skadestånd och underhåll till sin frånskilda hustru och dels en ytterligare
skuld å 100 000 kronor.

Domänstgrelsen erinrar om att Westeborg i en tidigare av styrelsen tillstyrkt
framställning anhållit om befrielse från sitt borgensansvar mot att
han till domänstyrelsen inbetalade 2 000 kronor, vilken ansökning Kungl.
Maj:t enligt beslut den 22 september 1955 lämnat utan bifall. Med hänsyn
till i förevarande framställning anförda skäl vill styrelsen dock icke motsätta
sig att Westeborg befrias från honom i egenskap av borgensman solidariskt
med R. Sandebäck åvilande betalningsskyldighet mot att ban senast
två månader efter det Kungl. Maj :ts beslut i ärendet föreligger till styrelsen
inbetalar 5 000 kronor.

Enligt remissyttrande den 23 mars 1956 vill icke heller statskontoret motsätta
sig, att Westeborg på de villkor som numera föreslagits befrias från
honom i egenskap av borgensman ådömd betalningsskyldighet. För bifall
härtill torde riksdagens medverkan vara erforderlig.

Departementschefen har anfört följande.

»Då jag icke har något att invända mot vad domänstyrelsen anfört i ärendet,
förordar jag att Westeborg mot erläggande till kronan av 5 000 kronor
befrias från sin betalningsskyldighet för kronans förevarande fordran å honom.
Beloppet torde böra erläggas inom viss kortare tid, förslagsvis två månader,
efter det statsmakternas beslut i ärendet föreligger. För en sådan avskrivning
av kronans fordran bör emellertid riksdagens medgivande inhämtas.
»

Utskottet har icke något att erinra mot Kungl. Maj :ts förslag och hemställer
fördenskull,

alt riksdagen må medgiva, att kronans i förevarande framställning
angivna fordran å Westeborg å 25 218 kronor 49
öre jämte ränta må avskrivas under förutsättning, att Westeborg
till kronan kontant erlägger femtusen kronor.

5:o

I eu till Kungl. Maj:t ställd, av domänstyrelsen med utlåtande den 28 september
1956 överlämnad skrift anhåller Sven Ståhl, Utterliden, att såsom
full likvid för eu skuld till domänverket för vissa virkesköp få erlägga 20
procent av domänverkets fordran, 76 246 kronor 98 öre.

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1957

Domänstyrelsen anser med hänsyn till Ståhls ekonomiska ställning det
gjorda erbjudandet vara förmånligt för kronan.

Statskontoret har icke något att erinra mot att Sven Ståhl befrias från
återstående betalningsskyldighet, om han inom viss av Kungl. Maj:t
fastställd tid fullgör den betalningsprestation, vartill han nu förklarat sig
beredd. För bifall härtill torde riksdagens medverkan vara erforderlig.

Departementschefen har anfört följande.

»Även jag finner det gjorda erbjudandet böra godtagas. Det belopp å 15 249
kronor 40 öre Ståhl i så fall har att gälda till kronan bör erläggas inom
tid som Kungl. Maj :t bestämmer.

Enligt gällande grunder för avgörande av frågor om efterskänkandet av
kronans fordringar torde Kungl. Maj:t icke äga befogenhet att utan riksdagens
medgivande godtaga erbjudandet. Sådant medgivande bör därför inhämtas.
»

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts framställning och hemställer sålunda,

att riksdagen må besluta, att befrielse från vidare betalningsskyldighet
till kronan i anledning av ifrågavarande
virkesköp må medgivas Sven Ståhl, därest han till kronan
erlägger 15 249 kronor 40 öre.

6:o

Enligt köpekontrakt den BO januari 1925 försåldes till Karl Johan Nellfors,
Långsbyn, Långshyttan, lotten Am, Aj under kronoegendomen Näs
Kungsgård nr 1 och Ytternora nr 1 för en köpeskilling av 7 500 kronor. Den
20 juni 1931 försattes Nellfors på egen begäran i konkurs, varvid kronans
fordran med ränta bevakades med ett belopp av 8 235 kronor. Vid offentlig
auktion den 25 november 1931 inropades lägenheten av Kopparbergs läns
hushållningssällskaps egendomsnämnd för 7 000 kronor under villkor att
statens därav återstående fordran finge kvarstå på samma villkor, som
stadgats i köpekontraktet av den 30 januari 1925 med Nellfors. På begäran
av egendomsnämnden utfärdades sedermera köpebrev å fastigheten för boskilda
hustrun till Nellfors. Kronans fordran jämte därå upplupen ränta
utgjorde den 31 december 1931 8 630 kronor 13 öre. Sedan Nellfors gottskrivits
för den del av skulden som övertagits av hustrun, 4 021 kronor 27
öre, samt erhållen utdelning i konkursen, 363 kronor, varjämte ränta för tiden
26/11—31/12 1931, 26 kronor 25 öre, avskrivits, utgjorde den resterande
skulden på köpeskillingen den 2 januari 1932 4 219 kronor 61 öre jämte
därefter upplupen ränta. Den 11 maj 1956 har Nellfors inbetalat ytterligare
1 000 kronor, varför kronans fordran numera uppgår till 3 219 kronor 61
öre jämte ränta.

I en till domänstyrelsen ingiven, den 12 maj 1956 dagtecknad skrift, anhåller
Nellfors om befrielse från betalningsskyldighet för sin skuld till do -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1957

7

mänverket. Nellfors anför, att han har stora skulder på sin nu innehavda
fastighet och att familjens ekonomi och jordbruk icke kan bära ifrågavarande
hörda. Ett exekutivförfarande synes enligt Nellfors komma att medföra
familjens ruin.

Med överlämnande av framställningen anför domänstyrelsen i utlåtande
den 16 juni 1956, att den icke vill motsätta sig att kronans fordran avskrives.

Statskontorett som till remissyttrande den 21 september 1956 fogat en utredning
rörande Nellfors ekonomiska ställning, förordar, att Nellfors befrias
från återstående betalningsskyldighet, därest han inom en viss av Kungl.
Maj:t fastställd tid till kronan erlägger ytterligare 2 000 kronor. För bifall
härtill torde riksdagens medverkan vara erforderlig.

Departementschefen har anfört följande.

»I likhet med statskontoret finner jag — med hänsyn till vad i ärendet
upplysts rörande gäldenärens ålder och ekonomiska förhållanden — skäligt
att kronans förenämnda fordran jämte ränta avskrives under förutsättning,
att Karl Johan Nellfors erlägger 2 000 kronor till kronan senast två
månader efter det att statsmakternas beslut i ärendet föreligger. För avskrivning
av återstående del av fordringsbeloppet erfordras riksdagens medgivande.
»

Utskottet har icke något att erinra mot Kungl. Maj :ts framställning och
hemställer därför,

att riksdagen må medgiva, att kronans förevarande fordran
å 3 219 kronor 61 öre jämte ränta må avskrivas under
förutsättning, att Karl Johan Nellfors till kronan kontant
erlägger tvåtusen kronor.

7 :o

Handelsbolaget O. Hurtigs Eftr., Sture Hurtig och Ising Hurtig, Satserup,
inköpte under åren 1954—1956 virke från domänverket för sammanlagt
62 457 kronor 59 öre. För köpeskillingarnas behöriga erläggande ställdes säkerhet
i form av borgen tecknad av Edvin Jönsson, Månsköp, Hörby, och O.
Hurtig, Snogeröd. Handelsbolaget jämte dess bolagsmän trävaruhandlarna
Sture Hurtig och Ising Hurtig försattes den 17 maj 1956 i konkurs. I konkurserna
bevakade domänstyrelsen kronans fordran, vilken efter vissa inbetalningar
och krediteringar vid egendomsavträdandet uppgick till 60 552
kronor 54 öre, varav 58 892 kronor 95 öre utgjorde kapitalbelopp och 1 659
kronor 59 öre ränta.

Genom utslag i lagsökningsmål den 9 april och 10 augusti 1956 förpliktades
Edvin Jönsson tillsammans med bolaget och dess bolagsmän samt borgensmannen
Ola Hurtig att genast utgiva de till betalning förfallna köpeskillingarna
jämte fem procent årlig ränta. Genom utmätning hos borgensmannen
Ola Hurtig inflöt den 30 augusti 1956 av kronans fordran ett belopp

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1957

av 3 161 kronor 65 öre förutom kostnadsersättning på 50 kronor. Ytterligare
avbetalning torde icke vara att påräkna från denne borgensman. Handelsbolagets
och bolagsmännens konkurser är ännu icke avslutade. I bolagets
konkurs torde enligt domänstyrelsen oprioriterade fordringsägare ej
erhålla någon utdelning. Jönsson, som sålunda har att erlägga 60 552 kronor
54 öre med avdrag av 3 161 kronor 65 öre eller 57 390 kronor 89 öre jämte
ränta, har den 10 juli 1956 till domänstyrelsen överlämnat en i handelsbolagets
rörelse meddelad förlagsinteckning på 50 000 kronor jämte ränta. Inteckningen,
som Jönsson erhållit som säkerhet för sitt borgensåtagande,
har pantförskrivits som säkerhet för styrelsens borgensfordran.

I en till Kungl. Maj :t ställd skrift, varöver domänstyrelsen den 29 oktober
1956 avgivit utlåtande, anhåller Jönsson att han sedan han ställt nyssnämnda
förlagsinteckning till domänstyrelsens förfogande måtte befrias från
vidare betalningsskyldighet på grund av kronans ifrågavarande fordran å
honom.

Med hänsyn till omfattningen av Jönssons borgensåtaganden anser domänstijrclsen
av principiella skäl det icke böra ifrågakomma, att han helt
befrias från betalning utöver utdelningen på förlagsinteckningen. I betraktande
av de ömmande omständigheter, som Jönsson åberopar, och vad utredningen
i ärendet givit vid handen rörande hans ekonomiska ställning,
vill styrelsen icke motsätta sig att som likvid för Jönssons borgensskuld godtages
blivande utdelning på den hos styrelsen pantsatta förlagsinteckningen,
dock under villkor att därutöver ett belopp av 5 000 kronor erlägges inom
sex månader efter det Kungl. Maj:t meddelat beslut i ärendet.

Statskontoret är för sin del närmast böjt för att förorda, att definitiv ställning
till förevarande ansökning icke lages, förrän de inledda konkursförfarandena
hunnit avslutas. Därest ärendet likväl skulle anses böra avgöras på
grundval av föreliggande utredningsmaterial, vill ämbetsverket med hänsyn
till i ärendet föreliggande omständigheter dock icke, om ock med en
viss tvekan, motsätta sig, att Jönsson befrias från sin borgensskuld mot
överlåtande av förlagsinteckningen och 5 000 kronor kontant. Härtill lärer
fordras riksdagens medgivande.

Departementschefen har anfört följande.

»Jag finner föreliggande omständigheter tala för en avskrivning av kronans
ifrågavarande fordran på sätt domänstyrelsen föreslagit. Det belopp av
5 000 kronor, som Jönsson utöver till domänstyrelsen överlämnad förlagsinteckning
å 50 000 kronor i dylikt fall har att inbetala, torde böra erläggas
inom förslagsvis sex månader efter det statsmakternas beslut i ärendet
föreligger. För avskrivning på sätt föreslagits av kronans fordran erfordras
emellertid riksdagens medgivande.»

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts framställning och hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva, att kronans förevarande fordran
å Edvin Jönsson av 57 390 kronor 89 öre jämte ränta

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1957 9

må avskrivas under förutsättning, att Jönsson, utöver till
domänstyrelsen överlämnad förlagsinteckning å 50 000 kronor,
till kronan kontant erlägger femtusen kronor.

8:o

Lantbruksnämnden i Värmlands län beviljade den 4 juli 1953 Gunnar
Pettersson, Skogskärr, ölme, jordbruksegnahemslån och driftslån å tillsammans
29 000 kronor i samband med förvärv av fastigheten Skogskärr Norra
l1 in. fl. i Ölme socken. Fastigheten omfattar ca 13,5 hektar åker och 14,8
hektar skogsmark. 1952 års taxeringsvärde är 25 300 kronor. Lånen lyftes
den 14 augusti 1953. Inklusive bottenlån belöpte sig hela inteckningsskulden
till 44 000 kronor. Därav har hittills amorterats ca 1 400 kronor. Räntorna
är betalda till den 31 december 1955. Förfallna amorteringar per den
15 juni och den 15 december 1955 samt den 15 juni 1956 bär icke erlagts.
Nämnden har med stöd av kungörelsen 1956: 160 § 26 andra stycket beviljat
Pettersson uppskov med amortering av jordbruksegnahenrslånet till den
1 augusti 1958. Räntefrihet har däremot icke beviljats.

I en till Kungl. Maj:t ställd, av lantbruksnämnden med utlåtande den 11
juli 1956 överlämnad skrift anhåller Pettersson om två års uppskov med
amortering av driftslånet å ursprungligen 10 000 kronor. Såsom skäl för sin
ansökan anför Pettersson, att han under tiden den 18 maj 1955—14 maj
1956 vårdats å Värmlands centralsanatorium i Arvika, där han opererats
för lungtuberkulos, samt att han f. n. är sjukskriven i hemmet. Även hans
hustru och en av hans döttrar har under hans sjukdom vårdats för lungtuberkulos
å sanatoriet. Pettersson framhåller, att hans avsikt är att efter
band helt övertaga skötseln av gården, som f. n. brukas med hjälp av
grannar.

Lantbruksnämnden anför, att en uppsägning av lånen enligt nämndens
mening torde komma att sätta Pettersson i ett med hänsyn till hans hälsotillstånd
mindre tilltalande tvångsläge. Pettersson anser sig kunna klara
familjens uppehälle samt ränteutgifterna med hjälp av sin sjukpension samt
barn- och hyresbidrag. Enligt vad nämnden inhämtat, torde även Väse kommun
lämna något understöd. Familjen, som består av två vuxna och sex
barn, synes dock vara nödsakad att leva synnerligen sparsamt, om ränteutgifterna
skall kunna bestridas.

Då det icke föreligger författningsenlig möjlighet för nämnden att bevilja
Pettersson amorteringsfrihet för driftslånet, betraktar nämnden lians ansökan
såsom en anhållan om dispens från gällande bestämmelser. Med hänsyn
till omständigheterna i ärendet finner nämnden sig böra tillstyrka bifall
till framställningen. Uppskov med amortering av driftslånet bör sålunda
beviljas till den 1 augusti 1958.

I remissutlåtande den 29 augusti 1956 anför lantbruksstijrelsen, att av ett
vid nämndens yttrande fogat läkarintyg av den 27 januari 1956 framgår, att
Pettersson har alt räkna med att hans arbetsförmåga, i synnerhet beträf -

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1957

fande fysiskt arbete, kommer att vara -avsevärt nedsatt under flera år framåt.
Såvitt styrelsen kan bedöma, är det sålunda ovisst, om Pettersson inom
överskådlig framtid skall kunna återtaga skötseln av sitt jordbruk. Han har
genom sjukdom fått sin ekonomi försvagad och är — antingen han framdeles
blir i stånd att fortsätta jordbruket eller på grund av ohälsa blir nödsakad
att avveckla det, vilket dock får ses som en fråga på litet längre sikt
— i behov av ett anstånd med amorteringen av driftslånet för att undvika
cn oläglig realisation av fastigheten. Då han oförvållat råkat i en ekonomiskt
bekymmersam situation och genom sjukdomen kommit att ställas inför frågor
av avgörande betydelse för hans och familjens framtid, föreligger enligt
styrelsens mening sådana ömmande omständigheter, att han bör få den ekonomiska
hjälp och det rådrum, som ett uppskov med amorteringen av lånet
skulle innebära. Styrelsen biträder därför nämndens förslag och förordar
sålunda, att han erhåller uppskov med amorteringen av driftslånet till den
1 augusti 1958.

Statskontoret (remissutlåtande 14/9 1956) ansluter sig till vad styrelsen i
ärendet uttalat och föreslagit. Då spörsmålet varit föremål för riksdagens
prövning såväl 19o2 som 1954, torde bifall till framställningen förutsätta
riksdagens hörande.

Departementschefen har anfört följande.

»Med hänsyn till de föi’eliggande, särskilda omständigheterna i ärendet
finner jag mig böra förorda, att Pettersson erhåller ytterligare anstånd med
amortering av ifrågavarande, den 4 juli 1953 beviljade driftslån. Såsom lantbruksstyi
elsen och lantbruksnämnden föreslagit synes anståndet böra avse
tiden intill den 1 augusti 1958. Härför torde riksdagens medgivande böra inhämtas.
»

Vtskoiiet biträder Kungl. Maj:ts förslag och hemställer fördenskull,

att riksdagen må medgiva, att anstånd må beviljas Pettersson
med amortering av ifrågavarande driftslån å 10 000 kronor
till den 1 augusti 1958.

9:o

Under åren 1951 och 1952 uppförde makarna Janne och Elsa Gustafsson,
Murbo, Filipstad, på sin fastighet Asphyttan l90 i Färnebo socken ett svinhus,
avsett att användas för smågrisuppfödning. Kostnaderna uppgick till
55 000 kronor. Till företaget beviljade lantbruksnämnden i Värmlands län
lånegaranti å 30 000 kronor och avskrivningslån å 4 750 kronor. Som säkerhet
för garantilånet lämnades inteckningar i Asphyttan l90 jämte den
därmed sambrukade, sonen Sigmund Gustafsson tillhöriga stadsägan 1300 i
Filipstad. För företaget anskaffade Janne Gustafsson en svinbesättning, vilken
emellertid måste nedslaktas på grund av sjukdom. En ny besättning fick
av samma anledning nedslaktas. Janne Gustafsson, som ådragit sig betydande
skulder för företaget, fann slutligen sin ekonomiska ställning ohåll -

.Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1957

11

bar och begärde sig i konkurs. Upprättad konkursberättelse utvisade en
brist i boet av ca 80 000 kronor. Under konkursen försåldes Asphyttan l90
och den därmed gemensamt intecknade stadsägan på exekutiv auktion den
30 augusti 1955. Fastigheterna inropades för 58 000 kronor av nämnden,
som den 21 november 1955 avyttrade dem för 59 000 kronor. Köpeskillingen
vid den exekutiva auktionen var icke tillräcklig för att ifrågavarande garantilån
helt skulle kunna lösas inom ramen för denna. Härutöver har nämnden
därför till låneförmedlaren, Wermlands hypoteksförening, Karlstad,
betalat ett belopp av 1 692 kronor 83 öre.

I utlåtande den 3 juli 1956 över en till Kungl. Maj :t ställd skrift från
Elsa Gustafsson rörande bl. a. ifrågavarande garantilån ifrågasätter lantbruksstijrelsen,
huruvida icke statens kvarstående fordran hos Janne och
Sigmund Gustafsson, 1 692 kronor 83 öre, bör avskrivas. I vart fall bör enligt
styrelsens mening förevarande fordran skäligen minskas med den vinst,
som lantbruksnämnden gjort vid försäljningen av fastigheterna.

Statsliontoret (remissutlåtande 20/7 1956) kan för sin del icke finna
omständigheterna i ärendet vara av sådan beskaffenhet, att en avskrivning
av statsverkets fordran är motiverad. En nedskrivning av fordringsbeloppet
på grund av den vinst, som gjorts vid de exekutivt inropade fastigheternas
senare försäljning, kan ämbetsverket av principiella skäl icke tillstyrka.
Statskontoret avstyrker därför varje eftergift av fordran. Ämbetsverket
framhåller, att ett tillmötesgående helt eller delvis av framställningen om
avskrivning torde erfordra riksdagens medverkan.

I yttrande den 17 september 1956 anför riksräkenskapsverket, att de i
ärendet föreliggande särskilda omständigheterna enligt ämbetsverkets förmenande
utgör skäl för att statsverkets återstående fordran å 1 692 kronor
83 öre jämte därå upplupen ränta avskrives.

Departementschefen har anfört följande.

»Med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst om gäldenärernas ekonomiska
ställning och förhållandena i övrigt, finner jag skäligt, att kronans återstående
fordran å 1 692 kronor 83 öre jämte ränta avskrives. Härtill erfordras
emellertid medgivande av riksdagen.»

Utskottet finner sig böra tillstyrka Kungl. Maj :ts framställning och hemställer
därför,

att riksdagen må medgiva, att kronans förevarande fordran
å 1 692 kronor 83 öre jämte ränta må avskrivas.

10:o

Lantbruksnämnden i Kalmar läns norra område beviljade den 6 februari
1952 Martin Johansson, Gröndalen, Verkebäck, lånegaranti för ett driftslån
å 6 000 kronor för inköp av inventarier till den av honom ägda jordbruksfastigheten
Gällerskulla l4 in. fl. i Västrums socken. Sedan Johansson kom -

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1957

mit på ekonomiskt obestånd och som följd härav blivit nödsakad avveckla
sitt jordbruk, försåldes hans fasta och lösa egendom under hand för betalning
av hans gäld. Av driftslånet återstår oguldet ett belopp av 5 569 kronor
75 öre.

För att undvika konkurs och därmed förenade kostnader har Johansson
avträtt sitt bo till fordringsägarna. I uppgjort utdelningsförslag upptages tillgångar
till sammanlagt ca 14 400 kronor och skulder till ca 25 800 kronor,
varav på oprioriterade fordringsägare belöper ca 20 700 kronor. Förslaget
innebär, att oprioriterade fordringsägare skall få utdelning med 45 procent
av sina tillgodohavanden. På driftslånet kommer således att belöpa 2 506
kronor 39 öre.

I en till Ivungl. Maj :t ställd, av lantbruksstyrelsen med utlåtande den 23
november 1956 överlämnad skrivelse hemställer lantbruksnämnden i Kalmar
läns norra område om bemyndigande att biträda ifrågavarande ackordsförslag.
Av handlingarna framgår bl. a., att Johansson, som är gift och
har tre barn i skolåldern, sedan den 13 februari 1956 har anställning vid
Gunnebobruks jordbruk som traktorförare och enligt uppgift från brukskontoret
tjänar ca 750 kronor per månad. Han hyr en bostad i en av brukets
fastigheter för 23 kronor 50 öre per månad.

Lantbruksstyrelsen, som finner att statsverkets intresse genom antagande
av ackordet skulle tillgodoses på ett enligt styrelsens mening godtagbart
sätt, tillstyrker bifall till framställningen.

I betraktande av föreliggande omständigheter, särskilt Johanssons ekonomiska
ställning, anser sig även statskontoret (remissutlåtande 4/12 1956)
böra tillstyrka, att statsverket biträder ackordsförslaget. Härtill lärer emellertid
erfordras riksdagens medverkan.

Departementschefen har anfört följande.

»I likhet med de myndigheter, som yttrat sig i ärendet, finner jag det föreliggande
ackordsförslaget böra godtagas. Härför torde emellertid riksdagens
medgivande böra inhämtas. Det belopp av 2 506 kronor 39 öre, som Johansson
enligt förslaget har att utgiva till kronan, bör erläggas inom tid, som
Kungl. Maj :t bestämmer.»

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag
och hemställer alltså,

att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj:t att, med godtagande
av lämnat ackordserbjudande, efterskänka 3 063 kronor
36 öre av kronans ifrågavarande fordran å Martin Johansson.

11: o

Genom beslut den 31 oktober 1950 beviljade lantbruksnämnden i Västerbottens
län Arne E. J. Rosén, Ytterbyn, Vebomark, lånegaranti för jordbruksegnahemslån
å 18 000 kronor och driftslån å 10 000 kronor mot säker -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1!)57

13

hd av inteckning inom 38 000 kronor i fastigheterna Vebomark 312 och 82
samt Lindero l1 i Lövånger socken. Till säkerhet för driftslånet fordrades
jämväl borgen, eftersom fastigheternas belåningsvärde uppskattats till allenast
32 400 kronor. Lånen utlämnades av Skellefteå sparbank, sedan borgen
för driftslånet ställts av K. E. Rosén och Tore Rosén, båda i Gummark, vilka
enligt intyg tillsammans ansågs vederhäftiga för förbindelsen, samt av byggnadssnickaren
Frans Hugo Hedberg, Skellefteå, vilken likaledes enligt intyg
ansågs vederhäftig för hela beloppet.

I november 1951 blev Arne Rosén sjuk och hade därefter svårt att fullgöra
sina skyldigheter med avseende på lånen. Den 20 januari 1953 anmälde lantbruksnämndens
ortsombud, att Arne Rosén under hösten 1952 sålt de kreatur,
vilka inköpts för driftslånet, och avflyttat från fastigheten. Arne Rosén
hade även avverkat skog på fastigheten. En tjänsteman vid nämnden besiktigade
i anledning härav fastigheten och fann därvid, att samtliga döda inventarier,
innefattande bl. a. en traktor, fanns kvar på fastigheten, men att
det virke, som avverkats, redan var sålt. Någon värdering av inventarierna
företogs icke i samband med nämnda besiktning. Med hänsyn till vad som
förekommit anmodade nämnden sparbanken att uppsäga lånen till betalning
senast den 30 april 1953 och begära kvarstad på inventarierna. Ansökan om
kvarstad inlämnades den 11 mars 1953 till länsstyrelsen, som emellertid den
3 augusti 1953 avslog ansökningen under motivering, att sparbanken måste
anses för sin fordran ha tillräcklig säkerhet med hänsyn till den statliga lånegarantien.
Sparbanken överklagade länsstyrelsens utslag, men hovrätten
fastställde detsamma genom utslag den 9 oktober 1953.

Sedan sparbanken under senare delen av maj 1953 meddelat lantbruksnämnden,
att de till den 30 april 1953 uppsagda garantilånen icke blivit inlösta,
erhöll sparbanken nämndens uppdrag att begära lagsökning för exekutiv
försäljning av fastigheten och anmodades samtidigt att underrätta
borgensmännen för driftslånet om denna åtgärd. När fastigheten sedermera
i januari 1954 av nämnden inropades å exekutiv auktion och därefter såldes
vidare för 30 000 kronor, kom ingen del av driftslånet att täckas av köpeskillingen.
Då sparbanken på nämndens anmodan vände sig till borgensmännen
för att utfå ogulden del av driftslånet, visade sig såväl K. E. Rosén
som Tore Rosén vara medellös, varför Hedberg anmodades alt inbetala hela
beloppet, vilket vid denna tidpunkt utgjorde 8 200 kronor. Hedberg erlade
därefter sammanlagt 1 G05 kronor 12 öre. Hösten 1955 kvarstod enligt nämnden
av driftslånet ett oguldet belopp å 6 438 kronor jämte ränta och kostnader.

I en till Kung!. Maj :t ställd, av lanlbruksstyrelsen med utlåtande den 29
februari 1956 överlämnad skrift, hemställer Hedberg, att han måtte få svara
för endast en tredjedel av garantilånet. Därest hans ansökan icke skulle kunna
beviljas, hemställer Hedberg i andra hand om utsträckt amorteringstid.

Lantbruksnämnden i Västerbottens län anför i yttrande den 17 september
1955, alt nämnden funnit de av Hedberg anförde synpunkterna för eu ned -

14

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1957

sättning av borgensansvaret värda beaktande med hänsyn till de olyckliga
omständigheter, som förelegat, och de vådor för honom och hans hustru, som
ett tvångsförfarande skulle innebära. Nämnden har därför med tvekan beslutat
tillstyrka huvudyrkandet i Hedbergs framställning, nämligen nedsättning
av borgensansvaret till en tredjedel av 8 200 kronor exklusive ränta och
kostnader, motsvarande ogulden del av driftslånet vid tidpunkten för den
exekutiva auktionen. Ä andra sidan hyser nämnden farhågor för att ett eventuellt
bifall till framställningen kan få prejudicerande betydelse.

Lantbruksstyrelsen tillstyrker likaledes bifall till Hedbergs framställning
om begränsning av borgensansvaret och anför därvid, att genom den långsamma
handläggningen av kvarstadsärendet och utgången av detsamma
omintetgjordes eventuella möjligheter att taga i anspråk de döda inventarier,
som fanns å fastigheten i början av år 1953.

Statskontoret (remissutlåtande 10/4 1956) kan för sin del icke finna den
omständigheten, att sparbankens kvarstadsansökan icke bifallits av myndigheterna,
på något sätt motivera eu eftergift av kronans fordran mot borgensmännen.
En sådan eftergift torde för övrigt förutsätta riksdagens medverkan.
Icke heller anser ämbetsverket styrkt, att Hedbergs ekonomiska ställning
är sådan, att han icke kan betala sin borgensskuld. Då emellertid synbarligen
svårigheter föreligger för honom att omedelbart gälda skulden, föreslår
ämbetsverket, att framställningen tillmötesgås på så sätt att, därest
Hedberg förslagsvis en månad efter Kungl. Maj:ts blivande beslut i ärendet
erlägger ett så stort belopp, att han utgivit en tredjedel av sin skuld, återstoden
må erläggas med lika belopp årligen under fem år.

Departementschefen har anfört följande.

»I likhet med statskontoret anser jag mig icke kunna tillstyrka, att Hedberg
till någon del befrias från skyldigheten att erlägga sin skuld till kronan
på grund av ifrågavarande borgensåtagande. Denna skuld uppgår enligt
föreliggande utredning till 6438 kronor jämte ränta och kostnader. Med
hänsyn till vad i ärendet anförts, finner jag dock skäligt, att Hedberg medges
rätt att avbetala sin skuld under en tidrymd av förslagsvis fem år. Hedberg
torde därvid inom viss kortare tid, förslagsvis en månad efter det statsmakternas
beslut i ärendet föreligger, till Kungl. Maj :t och kronan böra
erlägga så stort belopp, att lian utgivit en tredjedel av sin skuld, medan återstående
belopp bör erläggas med en femtedel årligen under fem år därefter.
Ä oguldet belopp torde vid varje betalningstillfälle böra erläggas fem procent
ränta, räknat från dagen för Kungl. Maj :ts beslut i ärendet. För godtagande
av denna amorteringsplan torde riksdagens medgivande böra inhämtas.
»

Utskottet anser sig böra biträda Kungl. Maj :ts förslag och hemställer sålunda,

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1957

15

att riksdagen må medgiva, alt betalning för kronans förevarande
fordran må erläggas på sätt, som förordats i det
föregående.

Stockholm den 26 februari 1957

På jordbruksutskottets vägnar:

HJALMAR GUSTAFSON

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Lage Svedberg, Nord*, Bertil Andersson*,
Hansson, Mossberger, Gunnar Berg*, Kristiansson, Theodor Johansson
och Yngve Nilsson;

från andra kammaren: herrar Gustafson i Dädesjö, Andersson i Hyssna,
Ahlsten*, Agerberg, Rimås*, Arweson*, Wahrendorff, Johanson i Västervik,
Franzén* och Hedin.

* Ej närvarande vid justeringen.

570318 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag