Bankoutskottets utlåtande nr 4 år 1957
1
Nr 4
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående dels
pension åt korrekturläsaren hos riksdagen Folke Danielsson,
dels ock pension åt förste stenografen hos
första kammaren Erik Elfner.
Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande i anledning av nedannämnda
till utskottets förberedande handläggning hänvisade motioner om
dels pension åt korrekturläsaren hos riksdagen Folke Danielsson, dels ock
pension åt förste stenografen hos första kammaren Erik Elfner.
1 :o
Korrekturläsaren Folke Danielsson. I de likalydande motionerna nr 83
i första kammaren av fröken Andersson och herr Heuman samt nr 101 i
andra kammaren av herrar Svensson i Alingsås och Sjölin har föreslagits
»att riksdagen måtte bevilja korrekturläsaren hos riksdagen filosofie licentiaten
Folke Danielsson en årlig pension enligt närmare angivna grunder
att utgå från det under riksdagens huvudtitel uppförda anslaget till pensioner
åt f. d. befattningshavare in. fl.».
Till stöd för sitt förslag har motionärerna anfört följande:
Allmänna bestämmelser saknas angående pensionering av de hos riksdagen
anställda tjänstemännen. I samband med att väckt fråga om utfärdande
av dylika bestämmelser ställdes på framtiden i avvaktan på reglering
av statstjänstemännens pensionsfråga beslöt emellertid 1954 års riksdag
med bifall till bankoutskottets hemställan (uti. 41/1954) att godkänna
en mellan riksdagens kanslideputerade och Riksdagst jänstemännens förening
den 10 november 1954 ingången överenskommelse angående pensionsförhållandena
för riksdagens tjänstemän. Enligt överenskommelsen
borde, i avvaktan på riksdagens slutliga ställningstagande i fråga om generell
reglering av riksdagstjänstemännens pensionsförhållanden, under tiden
uppkommande pensionsfrågor lösas från fall till fall. Härvid borde de
principer, som kommit till uttryck i en som bilaga till ett den 24 apiil
1953 till riksgäldsfullmäktige överlämnat kommittébetänkande fogad PM,
läggas till grund för avgörandet beträffande där åsyftade befattningshavare.
I avseende å dessa bestämmelsers tillämplighet för Danielssons del torde
följande få anmärkas.
Danielsson är född den 29 december 1885 och sålunda 71 år gammal.
Han har haft stadigvarande tjänst som korrekturläsare fr. o. in. 1927, dvs.
vid riksdagarna under 30 år. Åren 1932—1951 tjänstgjorde han även vid
kyrkomötena. Hans effektiva tjänstgöringstid hos riksdagen och kyrkomötet
har av riksdagens ekonomibyrå angivits till 18 år 9 månader. Dessutom
426 67 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 8 samt. Nr 4
2
Bankoutskottets utlåtande nr 4 år 1957
har Danielsson tidigare arbetat hos Sveriges allmänna exportförening; från
denna uppbär han fr. o. in. år 1951 pension. Dennas grundbelopp uppgår
till 2 784 kronor per år, vartill kommer rörligt tillägg, fr. o. m. den 1 juli
1956 med 55 %.
Av en inom riksdagens ekonomibyrå verkställd utredning framgår, att
en riksdagspension åt Danielsson, beräknad med tillämpning av de principer
som angivits i ovannämnda med 1954 års riksdags beslut avsedda
PM, skulle utgå med ett grundbelopp av 2 436 kronor för år. Inberäknat
rörligt tillägg, f. n. 1 800 kronor 60 öre för år, skulle årliga pensionen
alltså utgöra 4 236 kronor 60 öre. Årliga totalbeloppet av Danielssons enskilda
pension utgör efter samma grunder 4 315 kronor 20 öre. Storleken
av hans blivande inkomst som extra korrekturläsare kan icke i förväg
angivas.
över motionerna har yttrande inhämtats från fullmäktige i riksgäldskontoret,
vilka förordar att Danielsson på grund av sin anställning hos
riksdagen beviljas en årlig pension av 1 200 kronor. Fullmäktige har därvid
anfört följande:
Beträffande motionärernas ifrågavarande förslag må framhållas, att de
nämnda pensionsgrunderna endast är tillämpliga på sådana hos riksdagen
tillfälligt anställda tjänstemän, vilka vid sidan om sin riksdagstjänst icke
innehar eller innehaft annan anställning eller är eller varit anställda i
allmän eller enskild tjänst utan rätt till pension. Att härutöver utvidga
tillämpningsområdet för de nämnda pensionsgrunderna anser fullmäktige
icke tillrådligt med hänsyn till det ännu pågående arbetet inom 1951 års
pensionsutredning. Emellertid synes det fullmäktige skäligt, att — i överensstämmelse
med tidigare i liknande fall tillämpad praxis —- Danielsson
tillerkännes någon pension för sin långvariga och väl vitsordade tjänstgöring
som korrekturläsare hos riksdagen. Vad beträffar storleken av det
pensionsbelopp, som härvid lämpligen bör kunna komma i fråga, har fullmäktige
med utgångspunkt från ett år 1949 avgjort pensionsfall (se bankoutskottets
uti. nr 3/1949) och med beaktande tillika av den till Danielsson
från Sveriges allmänna exportförening utgående pensionen funnit ett pensionsbelopp
av 1 200 kronor väl avvägt. Inberäknat rörligt tillägg härå
skulle pensionen komma att utgå med 2 052 kronor.
Utskottet. Några allmänna bestämmelser om pensionering av hos riksdagen
tillfälligt anställda tjänstemän föreligger, såsom motionärerna erinrat
om, ännu icke. I avvaktan på riksdagens ställningstagande till en
generell reglering av riksdagstjänstemännens pensionsförhållanden, vilken
i sin tur avhänger av det ännu pågående arbetet inom 1951 års pensionsutredning,
har uppkommande pensionsfrågor lösts av riksdagen genom
prövning från fall till fall. Med hänsyn till Danielssons långvariga och väl
vitsordade tjänstgöring som korrekturläsare hos riksdagen synes det utskottet
skäligt att Danielsson beredes pension även från riksdagen. Beträffande
storleken av det pensionsbelopp, som härvid bör komma i fråga,
har utskottet med beaktande av tidigare tillämpad praxis och av den till
Danielsson från Sveriges allmänna exportförening utgående pensionen
Bankoutskottets utlåtande nr 4 år 1957 3
funnit det av riksgäldsfullmäktige föreslagna beloppet på 1 200 kronor per
år vara väl avvägt.
Under åberopande av vad ovan anförts hemställer alltså utskottet,
att riksdagen, i anledning av de likalydande motionerna
I: 83 och II: 101, må medgiva, att korrekturläsaren hos riksdagen
Folke Danielsson må, räknat fr. o. in. den 1 januari
1957, under sin återstående livstid från det under huvudtiteln
Riksdagen och dess verk m. in. uppförda förslagsanslaget
till pensioner åt f. d. befattningshavare m. fl. uppbära
en årlig pension av 1 200 kronor jämte rörligt tillägg.
2:o
Förste stenografen hos första kammaren Erik Eif ner. I motionen I: 317
hemställer herr Lodenius m. fl. »att riksdagen måtte bevilja förste stenografen
hos första kammaren Erik Elfner en årlig pension enligt nyss berörda
grunder att utgå fr. o. m. månaden näst efter den, varunder han
sista gången tjänstgör hos riksdagen».
Till stöd för sitt förslag anför motionärerna bl. a. följande:
Elfner, som är född den 7 november 1888, blev efter stenografprov anställd
hos andra kammaren som kanslist år 1911 och befordrades till stenograf
hos kammaren år 1912. Han övergick år 1918 i första kammarens
tjänst, där han åren 1919—1922 tjänstgjorde såsom stenograf. Redan ar
1923 blev han förste stenograf, och han har alltsedan dess upprätthållit
en""av kammarens tre förste stenografbefattningar. Han har även tjänstgjort
som stenograf vid samtliga de tretton allmänna kyrkomöten, som
hållits alltsedan år 1920. . .
Med hänsyn till denna långa tjänstgöring, som omfattar ej mindre an
46 år eller 50 lagtima och urtima riksdagar, frånsett den nyss påbegynta,
tillhör Elfner riksdagens allra äldsta trotjänare. Vi vill därför föreslå, att
riksdagen giver uttryck åt sin erkänsla för hans så långvariga och allmänt
erkända arbete i riksdagens tjänst genom att redan nu tillförsäkra honom
en årlig pension att utgå från den tid, då hans tjänstgöring hos riksdagen
må komma att upphöra.
Enligt den mellan riksdagens kanslideputerade och Riksdagstjanstemännens
förening den 10 november 1954 ingångna, av 1954 års liksdag godkända
överenskommelsen angående pensionsförhållandena för de hos riksdagen
anställda tjänstemännen skulle, på sätt en inom riksdagens ekonomibyrå
verkställd beräkning utvisar, ålderspension från riksdagen till en
förste stenograf med Elfners ålder och anställningstid kunna utgå med ett
grundbelopp av 6 072 kronor för år, vartill kommer rörligt tillägg av kronor
4 426:32, så att hel riksdagspension bleve kronor 10 498:32.
I egenskap av f. d. timlärare vid Stockholms stads handelsgymnasium
uppbär Elfner en av stadens lönenämnd honom tillförsäkrad ålderspension,
som alltsedan den 1 november 1955 utgår med ett grundbelopp av 3 168
kronor, jämte rörligt tillägg, för närvarande kronor 2 329: 92 eller tillhopa
kronor 5 497: 92. Denna pension kan emellertid icke anses som en kom
-
4
Bankoutskottets utlåtande nr 4 år 1957
munal pension i vanlig mening, ity att den så gott som helt intjänats i
enskild tjänst, nämligen vid det av Grosshandelssocieteten tidigare ägda
Frans Schartaus handelsinstitut (Stockholms handelsgymnasium), innan
detta övertogs av Stockholms stad den 1 juli 1952, vid vilken tidpunkt
Elfner redan uppnått 40 anställningsår och nära 64 levnadsår.
Det har ifrågasatts att trots angivna förhållanden den för Elfner uträknade
riksdagspensionens grundbelopp, 6 072 kronor, skulle minskas
med den från staden utgående pensionens grundbelopp, 3 168 kronor, så
att han skulle från riksdagen utbekomma en tilläggspension med ett grundbelopp
av 2 904 kronor för år jämte rörligt tillägg. Sådant tillägg enligt
nu gällande grunder utgör kronor 2 096:40, och tilläggspensionen i sin
helhet skulle alltså uppgå till endast kronor 5 000: 40.
Även om i vanliga fall en sådan reducering av riksdagspensionen skulle
kunna anses riktig, synes dock starka skäl tala för att riksdagen intager
en mera generös inställning i förevarande fall, då det gäller en trotjänare,
som ej blott till tjänsteåren har en särställning utan som även inlagt enastående
förtjänster i fråga om stenografien inom riksdagen. Vi vill erinra,
att riksdagen även tidigare i enskilda fall beviljat pension såsom erkänsla
för betydelsefulla insatser i riksdagens tjänst.
Sammanfattningsvis kan sägas att kanske ingen annan nu levande
svensk gjort en mer omfattande och betydelsefull insats till den stenografiska
utvecklingens befrämjande i vårt land än Elfner. Hans verksamhet
har därvid omfattat praktiskt taget alla stenografiska områden och varit
djupt ingripande.
Med beaktande av allt detta kan vi ej finna annat än billigt och rättvist,
att Elfner, när han lämnar den tjänst hos riksdagen, som han på ett så
förtjänstfullt och framgångsrikt sätt bestritt under nära ett halvt sekel,
kommer i åtnjutande av oavkortad riksdagspension, uträknad enligt de i
ovannämnda, år 1954 träffade, överenskommelse angivna grunderna.
Över motionen har yttrande inhämtats från fullmäktige i riksgäldskontoret,
vilka för sin del förordar att Elfner på grund av sin anställning hos
riksdagen beviljas en årlig pension av 5 000 kronor. Fullmäktige har härvid
anfört hl. a. följande:
Vad beträffar de nämnda pensionsgrunderna må framhållas att de endast
är tillämpliga på sådana hos riksdagen tillfälligt anställda tjänstemän,
vilka vid sidan av sin riksdagstjänst icke innehar eller innehaft annan
anställning eller är eller varit anställda i allmän eller enskild tjänst utan
rätt till pension. Att härutöver utvidga tillämpningsområdet för de nämnda
pensionsgrunderna anser fullmäktige icke tillrådligt med hänsyn till det
ännu pågående arbetet inom 1951 års pensionsutredning. Frågan om pension
till Elfner på grund av hans långvariga och synnerligen väl vitsordade
tjänstgöring hos riksdagen torde därför få bedömas närmast ur rättviseoch
hillighetssynpunkter. Uppenbart starka skäl talar då även enligt fullmäktiges
uppfattning för att Elfner tillerkännes en sådan pension. Fullmäktige
får härvid erinra om att riksdagen tidigare i enstaka fall beviljat
pension åt befattningshavare, vilkas verksamhet ansetts hava varit av
särskild betydelse för riksdagens arbete. Vid bestämmandet av det pen
-
Bankoutskottets utlåtande nr 4 år 1957
5
sionsbelopp, som i nu föreliggande fall skäligen bör kunna komma i fråga,
torde, förutom Elfners långvariga tjänstetid hos riksdagen, särskilt böra
beaktas, att Elfner nedlagt ett mycket förtjänstfullt arbete för vidmakthållande
av en hög standard hos riksdagens stenografkår. Från här angivna
utgångspunkter har fullmäktige funnit ett pensionsbelopp av 5 000
kronor skäligt. Inberäknat rörligt tillägg härå skulle pensionen komma
att uppgå till 8 550 kronor per år.
Utskottet. Utskottet har på de skäl, som i motionen anförts, funnit sig
böra tillstyrka att Elfner tillerkännes pension på grund av sin långvariga
och synnerligen väl vitsordade tjänstgöring hos riksdagen. Vad beträffar
pensionsbeloppets storlek finner utskottet det av riksgäldsfullmäktige föreslagna
beloppet av 5 000 kronor per år vara skäligt med hänsyn till Elfners
långvariga tjänstgöring och till hans förtjänstfulla arbete för vidmakthållande
av en hög standard hos riksdagens stenografkår.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion I: 317,
må medgiva, att förste stenografen hos första kammaren Erik
Elfner må, från och med månaden näst efter den, varunder
han senast tjänstgjort hos riksdagen, under sin återstående
livstid från det under huvudtiteln Riksdagen och dess verk
m. m. uppförda förslagsanslaget till pensioner åt f. d. befattningshavare
m. fl. uppbära en årlig pension av 5 000 kronor
jämte rörligt tillägg.
Stockholm den 28 februari 1957
På bankoutskottets vägnar:
K. G. EWERLÖF
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ewerlöf, Boo, Fahlander, De Geer,
Werner, Kriigel*, Aspling* och Mannerskantz;
från andra kammaren: herrar Sköldin, Schmidt, Larsson i Julita*,
Nordqvist i Karlskoga*, Andersson i Ronneby, Svensson i Stenkyrka, Persson
i Appuna och Löfgren.
Ej närvarande vid justeringen.