Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1957

1

Nr 30

Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning
angående vissa ändringar i personalförteckningen för
riksbanken, m. m.

Fullmäktige i riksbanken har i skrivelse den 2 maj 1957 till bankoutskottet
anmält vissa personalfrågor, som uppkommer om riksdagen bifaller
Kungl. Maj :ts proposition nr 142 till årets riksdag angående ändring i valutalagen
m. in. Fullmäktige har anfört följande.

I sagda proposition har Kungl. Maj:t föreslagit, att valutaärendena från
och med den 1 juli 1957 överflyttas till riksbanken. Propositionen innefattar
bl. a. förslag om inrättande av särskild valutastyrelse inom riksbanken
för handhavande av valutaärendena. Däremot innehåller propositionen icke
några förslag som beröra överflyttningen av personal från valutakontoret
till riksbanken och vad därmed äger sammanhang. I propositionen har sålunda
icke tagits ställning till de förslag i sådant avseende, som framlades
av den kommitté inom riksbanken som tillsattes av fullmäktige den 10 juni
1954 och som efter slutfört uppdrag överlämnade en promemoria med utredning
och förslag angående valutaregleringens handhavande.

Kommittén anmälde, att i maj 1955 hos valutakontoret tjänstgjorde dels
20 ordinarie och extra ordinarie riksbankstjänstemän i lägst lönegraden
Ce 19, dels 16 anställningshavare tillhörande riksbankens reservpersonal
med dagavlöning enligt samma bestämmelser som gällde för riksbankens
egen reservpersonal, dels 63 fast anställda tjänstemän, som engagerats direkt
av valutakontoret. Sistnämnda personal avlönades enligt bestämmelserna
i Kungl. kungörelsen den 6 juni 1952 (nr 466) med vissa avlöningsbestämmelser
för befattningshavare vid statens krisorgan. Dessutom tjänstgjorde
1 riksbankstjänstemän å halvtid hos valutakontoret (som biträdande
direktör), varjämte 4 riksbankstjänstemän vid sidan av sin tjänst i banken
fullgjorde vissa uppgifter hos valutakontoret (ombudsmansgöromål,
personalärenden samt materialanskaffningsfrågor m. m.). I anslutning till
denna redogörelse uttalade kommittén, att tillräckliga hållpunkter saknades
för bedömning av personalbehovet för valutakontorets kontrollerande uppgifter
vid den tidpunkt, då en överflyttning till riksbanken av valutaärendena
kunde genomföras. Däremot angav kommittén vilka principer, som enligt
kommitténs mening borde tillämpas, när det gällde denna personalöverflyltning.
Kommittén anförde härutinnan.

Om valutakontoret inflyttas i riksbanken, förutsätter detta givetvis en
utökning av riksbankens personal utöver vad som följer av att riksbankens
egna tjänstemän återgå till banken. Det synes lämpligt, att under en
övergångstid den erforderliga personalen, i den man den rekryteras från de
hos valutakontoret anställda tjänstemännen, erhålla antingen Ce- eller Cg Ilihang

till riksdagens protokoll 1957. 8 samt. Nr 30

2

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1957

anställning i avvaktan på erfarenheter dels om personalbehovet på längre
sikt och dels om tjänstemännens kvalifikationer i jämförelse med vad som
krävs av andra tjänstemän i riksbanken.

Man torde få lörutsätta, alt de tjänstemän från valutakontoret, som erhålla
anställning i riksbanken, därvid skola kunna erhålla sådana löneförmåner
att löneminskning icke inträder. Skulle det föreligga svårigheter att
tilldela vissa tjänstemän en lönegradsplacering, som motsvarar deras nuvarande
avlöning, torde bankofullmäktige böra vara oförhindrade att tillsvidare
tillerkänna vederbörande ett personligt arvode att utgå till dess att
lönen genom löneklassuppflyttning eller befordran kommit att minst uppgå
till vad som utgått från valutakontoret.

De tjänstemän, som icke i och med sin anställning i riksbanken skulle
erhålla pensionsrätt därstädes, böra icke därigenom få sin pensionsställning
försämrad. Bemyndigande av riksdagen torde därför böra utverkas för fullmäktige
att garantera samma pensionsrätt som skulle ha varit tillförsäkrad
ifrågavarande tjänstemän, om de kvarstått å valutakontorets stat.

En dylik garanti skulle gälla till dess att tjänstemannen beredes pensionsrätt
i riksbanken eller, utan att ha erhållit dylik rätt, entledigas
från sin anställning därstädes.

Kommittén, som alltså anser sig böra avstå från att nu framlägga förslag
till ändrad personalförteckning för riksbanken, utgår därvid från alt frågan
efter något år upptages till övervägande med utgångspunkt från då vunna
erfarenheter angående del merarbete som valutaärendena medföra. Eu förutsättning
för ett genomförande av ändringar i personalförteckningen måste
emellertid vara att det arbete, som skulle komma att åvila de nya ordinarie
tjänsterna, kan bedömas bli av varaktig natur. Del måste nämligen framstå
som naturligt att även fortsättningsvis behålla en mindre fast anställningsform
för sådan personal, som kan bli överflödig i samband med ytterligare
minskning av arbetets omfattning.

En del av valutakontorets pensionsberättigade tjänstemän har uppnått
en levnadsålder som redan överskridit eller kan beräknas komma att före
valutakontorets upphörande överskrida den för dem gällande pensioneringsperiodens
nedre gräns. De böra följaktligen tillerkännas pension att
börja utgå senast vid den tidpunkt då valutaregleringens handhavande övertages
av riksbanken.

Kommittén förutsatte, att flertalet av de tjänstemän, som icke pensionerades
i samband med riksbankens övertagande av valutaregleringen, skulle
kunna beredas sysselsättning i riksbanken med i stort sett likartade uppgifter
som förut. För de anställningshavare, som icke komme att övergå
till riksbanken och som ej heller kunde beredas annan statlig anställning,
borde under vissa förutsättningar utgå årlig ersättning eller avskedsersättning.

Fullmäktige biträdde vad kommittén föreslagit. I de yttranden som avgivits
i ärendet ha icke heller framställts några invändningar mot förslaget i
förevarande hänseende.

Sedan kommittén framlagt sina förslag har valutakontorets personal minskat,
huvudsakligen genom pensionsavgång. För närvarande tjänstgöra 19
riksbankstjänstemän i lägst lönegraden Ce 19 vid valutakontoret, varjämte
fortfarande 1 riksbankstjänstemän på halvtid fungerar såsom biträdande
direktör vid kontoret. Dessutom tjänstgöra 13 anställningshavare tillhöran -

Bankoutskottets utlåtande nr 30 dr 1957 3

de riksbankens reservpersonal hos kontoret. Antalet direkt anstallda hos
valutakontoret utgör 35. Dessa åtnjuta avlöning enligt bestämmelserna i
förenämnda kungörelse den 6 juni 1952 (nr 466). En tjänstemän, som
ställts till förfogande av affärsbank, kommer att vid utgången av instundande
augusti bli berättigad till tjänstepension från denna affarsbank. Slutligen
tjänstgöra hos valutakontoret 13 pensionärer med månadsarvode, för
flertalet motsvarande skillnaden mellan tidigare lön och den till dem utgående
pensionen. Hela personalen utgör alltså för närvarande 81 personer,
frånsett den halvtidstjänstgörande biträdande direktoren.

Under senare lid har en minskning skett i valutakontorets uppgifter bl. a.
genom höjning av de belopp, som valutabankerna äga tilldela i resevaluta,
samt genom förenklat redovisningsförfarande. Aven i ovngt har infor den
förestående överflyttningen av valutaärenden till riksbanken inom valutakontoret
vidtagits åtgärder för att i möjligaste mån, inom ramen för sasom
nödvändiga ansedda regleringsanordnmgar, minska valutakontorets uppgifter.
Jämlöpande härmed har inom riksbanken övervägts, huruvida det ku
de vara påkallat med ytterligare inskränkningar i dessa arbetsuppgifter.
Dessa överväganden ha givit vid handen, att det icke synes möjligt att nu
komma väsentligt längre på detta område. Man får följaktligen utgå från att
valutakontorets nuvarande arbetsvolym i stort sett får övertagas av nksbanlvG
n

De vidtagna åtgärderna ha möjliggjort den minskning av personalen som
ovan redovisats. Man torde böra räkna med att, åtminstone till en början,
en personalstyrka, i huvudsak motsvarande valutakontorets nuvarande personal,
blir erforderlig för att fylla de uppgifter som riksbanken övertar. Valutakontoret
utnyttjar för närvarande 13 pensionärer. Om arbetets omfattning
det medger kunde dessa uppsägas och därigenom antalet anslallnmgshavare
minskas. Vidare finnas 13 anställningshavare tillhörande reservpersonalen
vilka, om det skulle befinnas att de icke behövde utnyttjas för valutaärendena,
kunde tagas i anspråk för andra arbetsuppgifter inom nksban ken

.

Fullmäktige anse att ledningen av valutaärendenas handläggning inom
riksbanken bör, under valutastyrelsen, utövas av en bankdirektor, bor narvarande
finnas å riksbankens personalförteckning 3 tjänster for bankdirektörer
i Cp 19. Sedan den 1 november 1956 finnes därutöver en med vikariatslön
förordnad bankdirektör i sagda lönegrad, vilken är chef för utländska
förhandlingsavdelningen och dessutom fungerar sasom verkställande
direktör hos valutakontoret. När valutaärendena överflyttas till riksbanken
bör denna bankdirektörstjänst uppföras på personalförteckningen med den
fördelning av arbetsuppgifterna internt mellan bankdirektörerna som fullmäktige
bestämma. ,____

Närmast under den med vikariatslön förordnade bankdirektoren sorterar

för närvarande en bankkamrerare i Cr 9, vilken samtidigt på halvtid fungerar
som biträdande direktör hos valutakontoret. Inom direktionen har man
ansett att en ny bankokommissarietjänst borde inrättas i huvudsak tor de
arbetsuppgifter, som hittills åvilat ifrågavarande tjänsteman. Innehavaren
av tjänsten skulle alltså ha att utöva chefskapet över valutaavdelnmgen och
dessutom stå till förfogande för de arbetsuppgifter å den utländska förhandlingsavdelningen,
som riksbankschefen och vederbörande bankdirektor beslämma.

4

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1957

Riksbankst jänstemännens förening har vid förhandlingar,
som forts med anledning av föreningens därom gjorda framställning, anhållit
att ytterligare en hankokommissarietjänst skulle tillkomma, vars innehavare
skulle tjänstgöra såsom avdelningschef å utländska förhandlingsavdelningen.

Fullmäktige biträda direktionens förslag om inrättande av en ny bankokommissarietjänst
för de arbetsuppgifter, som direktionen förutsatt. I samband
med tillkomsten av denna tjänst bör förenämnda bankkamrerstjänst
(högst Cr 9) kunna utgå. Fullmäktige anse sig icke för närvarande beredda
att tillstyrka föreningens framställning om ytterligare en bankokommissarietjänst.

Valutaavdelningen bör fördelas på två byråer eller kontor, motsvarande
bankens hittillsvarande arbetsgrupper. På grund av arbetsuppgifternas art
och svårigheten att för lång tid framåt bedöma deras omfattning synes det
lämpligt, att cheferna för dessa kontor (byråer) tillsättas medelst förordnande
tills vidare, d. v. s. såsom Cr-tjänster (Ar-tjänster enligt de nya löneplanerna).
Direktionen har för sin del ansett, att den ena tjänsten, vars innehavare
är avsedd att utöva chefskapet över licensbyrån (licenskontoret),
borde placeras i högst Cr 9 — den nya År 25. Chefen för den andra
arbetsgruppen, kontrollbyrån (eller kontrollkontoret), bör enligt direktionen
placeras i högst nuvarande Cr 7 — den nya År 24.

Vid de förda förhandlingarna har Riksbankstjänstemännens förening —-under framhållande av att arbetsuppgifterna å de båda tjänsterna finge anses
likvärdiga och att chefen för kontrollkontoret komme att utöva chefskapet
över betydligt större personal — hemställt, att även sistnämnda
tjänst skulle placeras i högst Cr 9 (År 25). Föreningen har vidare hemställt,
att ytterligare 19 ordinarie tjänster borde inrättas, avsedda för valutaavdelmngen.
Angående lönegradsplaceringen för de begärda tjänsterna å nämnda
avdelning — inklusive de båda kamrerstjänsterna i Cr 9 — torde få hänvisas
till bifogade bilaga A.

hullmäktige ansluta sig till direktionens förslag angående inrättande av
två nya bankkamrerstjänster, en i högst Cr 9 (År 25) och en i högst Cr 7
(År 24). Fullmäktige anse nämligen att, såvitt nu kan bedömas, direktionens
avvägning av dessa tjänster inbördes måste anses riktig. Fullmäktige
kunna följaktligen icke heller på denna punkt tillstyrka personalföreningens
förslag.

Vad angår föreningens framställning om inrättande av ytterligare ett relativt
stort antal ordinarie tjänster, samtliga utom en tillsatta genom konstitutorial,
vilja fullmäktige framhålla, att fullmäktige i likhet med direktionen
anse, att det icke är möjligt att nu överblicka arbetsuppgifternas art
och omfattning för längre tid framåt. Det måste därför bedömas såsom uteslutet
att nu fastlåsa organisationen på sätt som skulle bli följden, om föreningens
förslag genomfördes.

Resultatet av fullmäktiges förslag skulle bli att i riksbankens personalförteckning
bankdirektörstjänsterna i Cp 19 — den nya Bp 6 — ökas från
tre till fyra, att bankokommissarietjänsterna ökas från sju till åtta och att
antalet bankkamrerstjänster i högst Cr 9 — den nya År 25 — bibehålies vid

fyra och att antalet bankkamrerare i högst Cr 7 — den nya År 24 _ökas

med en till tre.

De riksbankstjänstemän som utlånats till valutakontoret komma att åter -

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år J957

5

gå till riksbanken i sina ordinarie eller extra ordinarie tjänster. Därest särskilda
skäl med hänsyn till arbetets art i jämförelse med andra tjänster i
riksbanken motiverar detta, komma fullmäktige att överväga att tilldela dem
en extra ordinarie tjänst i högre lönegrad.

Vissa riksbankstjänstemän ha hittills åtnjutit, förutom ersättning för
mistade löneförmåner å sin tjänst i riksbanken, särskilt arvode från valutakontoret.
Direktionen har ansett att, därest arvodet icke kommer att kompenseras
genom höjning i lönegrad, detsamma bör avvecklas under viss tid,
förslagsvis tre år, genom en nedsättning med en tredjedel varje år, detta i
huvudsaklig överensstämmelse med vad som tidigare tillämpats när det
gällt avveckling av vikariatsersättningar (jfr BoU:s uti. nr 35/1952).

Riksbankstjänstemännens förening har under förhandlingarna framställt
önskemålet att åtgärder skulle vidtagas, så att ifrågavarande tjänstemän
icke behövde vidkännas löneminskning även på längre sikt. Föreningen vore
visserligen på det klara med att arvodena icke kunde bibehållas oförändrade
för obegränsad tid framåt, men ansåg att tjänstemännen borde kunna kompenseras
i annan ordning.

Enligt fullmäktiges uppfattning innebär direktionens förslag en lösning av
frågan, som icke kan anses obillig mot tjänstemännen. Såsom nämnts anknyter
förslaget till det system, som tidigare i jämförliga fall tillämpats, och i
vissa avseenden måste det t. o. m. bedömas såsom för tjänstemännen gynnsammare.
Någon omständighet, som skulle kunna motivera ett längre gående
medgivande mot de herörda tjänstemännen, har icke framkommit. Man kan
också konstatera, att den föreslagna avvecklingen av valutakontoret allmänt
sett torde få bedömas såsom ur de anställdas synpunkt förmånligare
än vad som kommit att gälla vid upphörande av vissa andra statliga krisorgan.
Fullmäktige biträda följaktligen direktionens förslag även på denna
punkt.

De tjänstemän, som för närvarande äro anställda direkt hos valutakontoret
och som komma att övergå i riksbankens tjänst, torde böra bibehållas
vid sin nuvarande löneställning. De åtnjuta för närvarande månatlig
avlöning som om de varit e. o. tjänstemän hänförda till viss lönegrad och
till viss löneklass inom lönegraden med rätt till löneklassuppflyttning efter
samma grunder, som gälla för extra ordinarie tjänstemän. Samtliga här
avsedda tjänstemän på ett undantag när åtnjuta nu pensionsrätt i någon
av de i kungörelsen 1948:537 (jfr kung. 1952:467) angivna pensionsgrupperna
I—IV, varvid pensionsgrupp I motsvarar lönegraden Ce 8 (11 löneklassen),
pensionsgrupp II lönegraden Ce 13 (16 löneklassen), pensionsgrupp
III lönegraden Ce 19 (22 löneklassen) och pensionsgrupp IV lönegraden
Ce 23 (26 löneklassen). Flertalet av dessa tjänstemän torde i oförändrad
löneställning böra erhålla extra ordinarie tjänst i riksbanken. Detta kommer
för de flesta av dem att medföra en viss förbättring i deras pensionsrätt
med hänsyn till att den lönegrad, efter vilken pensionsrätt hittills åtnjutits,
är lägre än den lönegrad, efter vilken de komma att erhålla avlöning
i riksbanken. För några av de hos valutakontoret anställda tjänstemännen
är dock nuvarande pensionsrätt högre än deras löneställning. Om
de gjordes till e. o. tjänstemän i riksbanken och därvid överflyttades till
den lönegrad, som följde av den nya löneplanen men utan ändrad löneställning
i övrigt, skulle detta innebära en sänkning av pensionsrätten, något
som icke kan anses rimligt. De torde därför böra erhålla Cg-(Ag-)

6

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1957

tjänst med bibehållen pensionsrält. Fullmäktige vilja därför föreslå, att
riksdagen medgiver, att ifrågavarande befattningshavare och andra tjänstemän,
som ej beredas pensionsrätt vid övergång till riksbanken, få bibehålla
den pensionsrätt, som följer av förenämnda kungörelse 1952:467, till
dess de kunna erhålla samma eller högre pensionsrätt på grund av sin
tjänst i riksbanken.

Några tjänstemän hos valutakontoret hava uppnått den för dem gällande
pensioneringsperiodens nedre gräns, men däremot icke den övre gränsen.
Fullmäktige anse, att behov föreligger av deras arbetskraft även sedan riksbanken
övertagit handläggningen av valulaärendena. Det skulle visserligen
kunna ifrågakomma att de tillerkändes pension i samband med detta övertagande,
varvid deras pension komme att utgå från statskontoret, samt att riksbanken
anställde dem mot arvode efter samma grunder som tillämpas för pensionärer.
Med hänsyn till alt samtliga kunna åberopa relativt få tjänstår,
förefaller det dock rimligt att de få kvarstå i tjänst och tillgodoräkna tjänstår
för pension även för tid efter övergången till riksbanken, givetvis dock
längst till dess de uppnå pensioneringsperiodens övre gräns. Konsekvensen
härav måste emellertid bli, att riksbanken övertager ansvaret för deras pensionering.
Man torde i förevarande sammanhang kunna bortse från att riksbanken
därigenom åsamkas viss kostnad.

Under hänvisning till det anförda få fullmäktige hemställa, att bankoutskottet
ville, därest riksdagen godkänner det av Kungl. Maj:t i proposition
nr 142 till årets riksdag framlagda förslaget om överflyttning av valutaärendena
till riksbanken, föreslå riksdagen att, med tillämpning från och med
den 1 juli 1957

dels bemyndiga delegerade för riksdagens verk alt vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för riksbanken, som ovan av fullmäktige föreslagits,

dels bemyndiga fullmäktige att tillerkänna tjänstemän hos valutakontoret
med pensionsrätt enligt kungörelsen 1952:467, vilka anställas i riksbanken
utan att erhålla pensionsrätt därstädes, pension enligt sagda kungörelse,

dels ock godkänna de förslag i övrigt som av fullmäktige ovan framlagts.

Vid skrivelsen finns fogat protokollsutdrag rörande bankofullmäktiges
behandling av ärendet den 2 maj 1957.

Härvid anförde herr Svärd:

»Då enligt min mening valutaärenden icke böra överflyttas till riksbanken
saknar jag anledning att nu i vidare mån taga ställning till konsekvenserna
av en sådan överflyttning än att jag hävdar att nya ordinarie tjänster
icke i anledning av densamma böra uppföras på riksbankens personalförteckning.
Valutalagen är en lag med begränsad giltighetstid och den valutareglering
som med stöd av densamma upprätthålles bör efter min mening
så snart ske kan avvecklas. Behov av ordinarie tjänster kan alltså icke härledas
ur lagen eller regleringen.»

Herr Rubbestad anförde:

»Såsom framhållits å sid. 7 i förslaget till fullmäktiges skrivelse till
bankoutskottet kan konstateras att den föreslagna avvecklingen av valutakontoret
allmänt sett torde bedömas såsom ur de anställdas synpunkt för -

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1957

7

månligare än vad som kommit att gälla vid upphörande av vissa andra
statliga krisorgan. Med hänsyn till de konsekvenser detta kan komma att
medföra för eventuell avveckling eller omorganisation av andra statliga
organ har jag icke kunnat biträda föreliggande förslag. Särskilt har jag därvid
fäst mig vid förslaget beträffande sådana tjänstemän som hava uppnått
den för dem gällande pensioneringsperiodens nedre gräns, vilka enligt min
mening böra pensioneras vid omorganisationen.»

I anledning av vad herr Rubbestad uttalat ville herr Åsbrink understryka,
att den personal, som komme att övertagas av riksbanken från valutakontoret,
finge fortsätta med i stort sett samma uppgifter som den tidigare haft
att utföra. För denna personal framstode därför organisationsändringen närmast
som en teknisk anordning. Det kunde också framhållas, att i vissa
andra fall, när krisförvaltning övertagits av ämbetsverk, villkoren för personalen
torde ha blivit lika förmånliga allmänt sett, som nu föreslagits.

Herr Kollberg erinrade om sin reservation till fullmäktiges protokoll den
10 januari 1957 angående besvärsrätten i valutaärenden, varav framginge,
att han ansåge att ställningstagandet till de organisatoriska frågorna borde
anstå till dess resultatet av nu pågående översyn av valutalagstiftningen
avslutats, då man därigenom skulle kunna erhålla en efter den nya lagstiftningen
avpassad organisation. Därest riksdagen beslutade att denna lagstiftning
icke skulle avvaktas utan organisationsfrågan omedelbart lösas,
förklarade sig herr Kollberg inte ha någonting att erinra mot fullmäktiges
ifrågavarande framställning till bankoutskottet.

Utskottet. Vad bankofullmäktige i förevarande framställning föreslagit
rörande de personfrågor som uppkommer om riksdagen godkänner Kungl.
Maj:ts i propositionen nr 142 framlagda förslag om överförande av valutaärendena
från valutakontoret till riksbanken, har icke givit anledning till
erinran från utskottets sida. Utskottet hemställer sålunda, under förutsättning
att riksdagen bifaller Kungl. Maj:ts proposition nr 142,

att riksdagen må, med tillämpning från och med den 1
juli 1957,

1) bemyndiga delegerade för riksdagens verk att vidtaga
de ändringar i personalförteckningen för riksbanken som
föreslagits i bankofullmäktiges förevarande framställning;

2) bemyndiga bankofullmäktige att tillerkänna tjänstemän
bos valutakontoret med pensionsrätt enligt kungörelsen
1952: 467, vilka anställes i riksbanken utan att erhålla
pensionsrätt därstädes, pension enligt sagda kungörelse;
samt

3) godkänna de förslag i övrigt som framlagts i bankofullmäktiges
förevarande framställning.

Stockholm den 21 maj 1957

På bankoutskottets vägnar:

K. G. EWERLÖF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1957

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Boo, Fahlander, Mogård, De
Geer, Werner och Kriigel;

från andra kammaren: herrar Larsson i Julita, Nordqvist, Andersson i
Ronneby, Svensson i Stenkyrka, Boija, Bengtsson i Landskrona och Wedén.

Reservation

av herrar Ewerlöf, De Geer, Nordqvist, Boija och Wedén.

Bilaga A

Riksbankstjänstemännens förenings

förslag till inrättande av tjänster å valutakontorets avdelningar fr. o. m. den
1 juli 1957 (ej omfattande direktanställd personal).

Licensbyrån:

1 tjänst i År 25 (nuv. Cr 9)

1 » »Ao 23 » Ca 29

1 » »Ao 21 » Ca 27

1 » » Ao 19 » Ca 25

4 tjänster i högst Ao 17 (nuv. Ca 23)

Kontrollbyrån:

1 tjänst i År 25 (nuv. Cr 9)

1 » » Ao 23 » Ca 29

1 » »Ao 21 » Ca 27

1 » »Ao 19 » Ca 25

7 tjänster i högst Ao 17 (nuv. Ca 23)

Valutakontorets sekretariat:

1 tjänst i År 24 (nuv. Cr 7)

1 » » Ao 19 » Ca 25

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1057
570789