Bankoutskottets utlåtande nr 20 År 1957
1
Nr 20
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till
riksdagen med förslag till lag om fortsatt giltighet av
lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående rätt för
Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser
om bankaktiebolags kassareserv, m. m., jämte i
ämnet väckta motioner.
I en den 8 mars 1957 dagtecknad proposition, nr 107, som hänvisats
till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t, under
åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll,
jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogade förslag till
1) lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående
rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags
kassareserv, och
2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1951 (nr
767) om räntereglering m. m.
Berörda lagförslag är av följande lydelse.
Förslag
till
LAG
om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående
rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser
om bankaktiebolags kassareserv
Härigenom förordnas, att lagen den 3 juni 1949 angående rätt för
Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags
kassareserv, vilken jämlikt lag den 27 april 1956 (nr 150) gäller
till och med den 30 juni 1957, skall äga fortsatt giltighet till och med den
30 juni 1958.
750 57 Bihang till riksdagens protokoll 1957. S samt. Nr 20
2
liankontskottets utlåtande nr 20 år 1957
Förslag
till
LAG
angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1951 (nr 767)
om räntereglering in. m.
Härigenom förordnas, att lagen den 7 december 1951 om räntereglering
in. in., vilken jämlikt lag den 27 april 1956 (nr 151) gäller till och
med den 30 juni 1957, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30
juni 1958.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft
fyra i anledning av densamma väckta motioner, nämligen inom första
kammaren nr 466 av herr Danmans och nr 483 av herrar Hagberg och
Birke samt inom andra kammaren nr 585 av herr Antby (likalydande
med I: 466) och nr 593 av herr Magnusson i Borås m.fl. (likalydande med
I: 483).
I de likalydande motionerna 1: 466 och II: 585 hemställes att riksdagen
vid behandling av proposition nr 107 måtte
»1) med ändring av vad Kungl. Maj:t hemställt för sin del besluta sådan
lydelse av 1 § lagen angående rätt för Konungen att meddela bestämmelser
om bankaktiebolags kassareserv, att relationstalet mellan bankaktiebolags
kassareserv och förbindelser fastställes till 25, samt
2) avslå det i propositionen framlagda förslaget om ytterligare förlängning
av ränteregleringslagen.»
I de likalydande motionerna 1: 483 och II: 593 hemställer motionärerna,
att riksdagen måtte
»1) antaga följande
Förslag
till
LAG
om ändrad lydelse av 1 § lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående
rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser
om bankaktiebolags kassareserv, så ock
om fortsatt giltighet av samma lag
Härigenom förordnas dels att 1 § lagen den 3 juni 1949 angående rätt
för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags
kassareserv, vilken jämlikt lag den 27 april 1956 (nr 150)
gäller till och med den 30 juni 1957, skall erhålla ändrad lydelse på sätt
Bankoutskottets utlåtande nr 20 år 1057
3
nedan angives, dels ock att lagen i sålunda ändrat skick skall äga fortsatt
giltighet till och med den 30 juni 1958.
1 §•
I den män sådant med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövas
nödigt må Konungen, på framställning av fullmäktige i riksbanken och
efter hörande av bank- och fondinspektionen, förordna,
a) att kassareserv, som avses i 63 § lagen den 31 mars 1955 (nr 183)
om bankrörelse, tillsammans med bankaktiebolags inneliggande kassa skall
uppgå till viss bestämd kvotdel, högst tjugofem procent, av bolagets förbindelser
med undantag av garantiförbindelser och skulder på grund av insättningar
å sparkasseräkning;
b) att viss bestämd kvotdel av den summa----eller bankir;
c) att viss bestämd kvotdel av den under b) -— ---tre månader.
Oavsett vad-----bestämda beloppet.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
2) avslå i Kungl. Maj :ts proposition nr 107 framlagt förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1951 (nr 767) om räntereglering
m. in.»
Beträffande motiveringarna för de i motionerna framförda yrkandena
hänvisas till motionerna 11:585 resp. 1:483.
I eu den 17 januari 1957 dagtecknad skrivelse har fullmäktige i riksbanken
hemställt, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen dels att lagen
den 3 juni 1949 (nr 314) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela
särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv måtte erhålla
förlängd giltighet till och med den 30 juni 1958, dels ock att lagen den
7 december 1951 (nr 767) om räntereglering in. m. måtte erhålla förlängd
giltighet till och med den 30 juni 1958.
över fullmäktiges skrivelse har, efter remiss, yttranden avgivits av fullmäktige
i riksgäldskontoret, bank- och fondinspektionen samt Svenska
bankföreningen.
Beträffande innehållet i bankofullmäktiges skrivelse och remissyttrandena
får utskottet hänvisa till propositionen.
Departementschefen har i fråga om lagstiftningen angående bankaktiebolags
kassareserv anfört följande:
I 1955 års banklag upptages — liksom tidigare i den äldre banklagen
av år 1911 — särskilda bestämmelser om skyldighet för affärsbank att enligt
vissa normer redovisa kassareserv till tryggande av bankens likviditet.
4
Bankoutskottets utlåtande nr 20 är 1957
Vid sidan om dessa bestämmelser har alltsedan år 1937 funnits en särskild,
penningpolitik! motiverad kassareservlagstiftning, för närvarande
upptagen i 1949 års provisoriska beredskapslag. I samband med att förslag
till den nya banklagen förelädes 1955 års riksdag uttalade dåvarande
chefen för finansdepartementet att det torde få betraktas såsom tveksamt
huruvida en penningpolitisk beredskapslagstiftning på detta område i fortsättningen
borde få samma konstruktion som i 1949 års lag. En omprövning
av principerna för denna lagstiftning torde, framhölls det vidare,
med hänsyn härtill icke kunna anses opåkallad.
I den nu föreliggande framställningen från bankofullmäktige har fullmäktige
meddelat, att inom riksbanken för närvarande pågår vissa utredningar
rörande den fortsatta utformningen av kassareservpolitiken. Något
slutligt resultat av utredningarna föreligger ännu icke, och det är enligt
vad fullmäktige anfört ovisst när dessa hinner slutföras. Under sådana
förhållanden och då det i princip torde råda enighet om att en beredskapslagstiftning
på törevarande område är nödvändig biträder jag förslaget,
att 1949 års lag ges fortsatt giltighet under ytterligare ett år eller alltså
till och med den 30 juni 1958.
Under remissbehandlingen har av bankföreningen yrkats att maximitalet
för kassareservkvoten, som 1954 höjdes från 25 till 50%, måtte
nedsättas. Yrkanden av enahanda innebörd förelåg, då frågan om eu förlängning
av 1949 års lag prövades vid 1955 och 1956 års riksdagar. Dessa
yrkanden avvisades emellertid, då den lägre likviditetskvoten icke var tillräcklig
om man med lagen ville även för de större bankerna nå en verkan
motsvarande den som ernåtts med de tidigare överenskommelserna mellan
riksbanken och affärsbankerna om en restriktiv kreditgivning. Någon anledning
att nu intaga eu annan ståndpunkt föreligger icke. Maximitalct
lör kassareservkvoten bör sålunda enligt min mening bibehållas vid 50 % .
Beträffande bankofullmäktiges framställning om förlängd giltighet av
ränteregleringslagen har departementschefen uttalat följande:
I sin förenämnda skrivelse har fullmäktige i riksbanken anfört, att
ränteregleringslagen i beredskapssyfte bör erhålla förlängd giltighet, förslagsvis
under ett är. Jag delar denna uppfattning. Såsom framgår av den
tidigare lämnade redogörelsen har ränteregleringslagen hittills icke tagits
i anspråk. Däremot har den, såsom förväntades vid lagens tillkomst, kommit
att tjäna säsom ett underlag för riksbankens strävanden att förhandlingsvägen
nå inflytande över kreditmarknadsutvecklingen. Med hänsyn
till det anförda är jag i nuvarande läge icke beredd att taga initiativ till
en sådan utredning rörande ränteregleringsinstitutet som bank- och fondinspektionen
antytt. Jag tillstyrker sålunda, att ränteregleringslagen ges
förlängd giltighet under ytterligare ett år eller alltså till utgången av juni
månad 1958.
Lagrådet har lämnat de ifrågavarande förslagen utan erinran.
Utskottet. Allmän enighet torde råda om att förändringar i kraven på
åt färsbankernas kassareserver i vissa lägen utgör ett lämpligt och nödvändigt
medel för att åstadkomma en effektiv penningpolitik. Såsom framgår
av bankofullmäktiges framställning i ärendet pågår inom riksbanken
Hunkoutskottets utlåtande nr 20 år 1957
5
sedan eu tid utredningar rörande den fortsatta utformningen av kassareservpolitiken.
I avvaktan på de resultat som kan framkomma ur dessa
utredningar bör gällande lagstiftning om rätt för Konungen alt i vissa
fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv ges
fortsatt giltighet under ytterligare ett år. Beträffande maximitalet för
kassareservkvoten, som 1954 höjdes från 25 till 50 %, bör detta bibehållas
oförändrat för att lagen skall erhålla avsedd effekt.
Utskottet delar vidare den uppfattning som bankofullmäktige och departementschefen
givit uttryck åt rörande behovet av att ränteregleringslagen
i beredskapssyfte ges förlängd giltighet.
Utskottet hemställer sålunda,
att riksdagen, med avslag å motionerna 1:466 och 1:483
samt II: 585 och II: 593, må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.
Stockholm den 7 maj 1957
På bankoutskottets vägnar:
K. G. EWERLÖF
X är varande:
från första kammaren: herrar Ewerlöf, Fahlander, Mogård*, Werner,
Strandler*, Ståhlc, Danmans och Mannerskantz;
från andra kammaren: herrar Sköldin, Schmidt, Larsson i Julita,
Severin, Andersson i Ronneby, Svensson i Stenkyrka, Regnéll och Boija.
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av herrar Ewerlöf, Danmans, Mannerskantz, Schmidt, Regnéll och Boija,
vilka ansett att utskottet bort tillstyrka bifall till motionerna 1:466 och
I: 483 samt II: 585 och II: 593 och att utskottet under åberopande av vad
i motionerna anförts sålunda bort hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till motionerna 1:466 och 1:483 samt
II: 585 och II: 593,
1) för sin del antaga Kungl. Maj:ts förslag till lag om fortsatt giltighet
av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående rätt för Konungen att i
vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv,
med den ändringen att 1 § erhåller följande lydelse:
6
Bankoutskottets utlåtande nr 20 år 1957
1 §•
I den män sådant med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövas
nödigt må Konungen, på framställning av fullmäktige i riksbanken och
efter hörande av bank- och fondinspektionen, förordna,
a) att kassareserv, som avses i 63 § lagen den 31 mars 1955 (nr 183)
om bankrörelse, tillsammans med bankaktiebolags inneliggande kassa skall
uppgå till viss bestämd kvotdel, högst tjugofem procent, av bolagets förbindelser
med undantag av garantiförbindelser och skulder på grund av
insättningar å sparkasseräkning;
b) att viss bestämd kvotdel av den summa —--eller bankir;
c) att a iss bestämd kvotdel av den under b) —- — — tre månader.
Oavsett vad---bestämda beloppet.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
2) avslå Kungl. Maj:ts förslag om fortsatt giltighet av lagen den 7 december
1951 (nr 767) om räntereglering in. m.
Sthlm 1057. K. L. BeckmaDs Boktr.