Bankoutskottets utlåtande nr 17 år 1957

1

Nr 17

Utlåtande i anledning av väckt motion om en allmän utredning
rörande lokaliseringen av statliga ämbetsverk.

I en inom andra kammaren under nr 88 väckt motion, som hänvisats till
bankoutskottets handläggning, hemställer herr Svensson i Ljungskile, att
riksdagen i samband med behandlingen av punkt 56 i tionde huvudtiteln
måtte uttala som sin mening, att en allmän utredning om lokaliseringen av
statliga ämbetsverk bör komma till stånd utan dröjsmål samt att densamma
på ett allsidigt sätt jämväl bör klarlägga de fördelar och olägenheter som
skulle vara förbundna med ett centrum utanför stockholmsräjongen för en
väsentlig del av statsförvaltningen.

Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisas till motionen.

Över motionen har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat yttranden
från arbetsmarknadsstgrelsen och statens organisationsnämnd.

Arbetsmarknadsstyrelsen har anfört följande

I yttrande över de vid 1953 års riksdag väckta likalydande motionerna
X; 173 och 11:221 angående förläggning av centrala ämbetsverk till annan
ort än Stockholm och den statliga rådgivningen rörande näringslivets lokalisering
har arbetsmarknadsstyrelsen redogjort för de åtgärder, som i samband
med lokaliseringsverksamheten vidtages för att motverka den snabba
expansionen av näringslivet i Stor-Stockholm. I yttrandet meddelade styrelsen
bl. a., att den vid överläggningar med företag i lokaliseringsfragor, söm
berört Stockholm, klargjort det rådande arbetsmarknadsläget och ur arbetsmarknadssynpunkt
avrått från lokalisering till stockholmsområdet. I de
fall det gällt redan i staden befintliga företag, som sökt byggnadstillstånd for
nvbv^goad eller utbyggnad, har styrelsen gjort sig underrättad om förutsättningarna
för en förflyttning av hela företaget eller förläggande av tdialer
till områden, där det förelegat bättre möjligheter än i Stockholm att
tillgodose arbetskraftsbehovet.

Lokaliseringssynpunkten beaktas givetvis även vid byggnadstillstandsgivningen.
I ärenden rörande industribyggnad sker sålunda nära samråd mellan
lokaliserings- och byggnadstillståndsbyråerna. Härigenom möjliggores
dels att lokaliseringsverksamheten kan följas, dels att lokaliseringstrågan
blir klarlagd, innan byggnadsärendet avgörcs. Är ärendet tveksamt ur lokaliseringssynpunkt,
måste andra skäl av stor betydelse finnas, för att ärendet
skall bifallas. I ett sådant läge inträffar icke sällan att företaget anyo
prövar lokaliseringsfrågan. När det gällt byggnadstillståndsärenden, som berört
storstäderna och särskilt då Stockholm, har styrelsen intagit en reslrik 1

Bihang till riksdagens protokoll 1957. 8 sand. Nr 17

2 Bankoutskottets utlåtande nr 17 år 1957

tiv hållning. I vissa fall har emellertid företagsekonomiska förhållanden såsom
avsättningsområden för företagen o. d., varit av sådan betydelse,’ att
ifrågavarande storstad uppenbart framstått som den lämpligaste lokaliseringsorten.
r °

Stor-Stockholms snabba tillväxt har i den allmänna diskussionen ansetts
ha ett intimt samband med utvecklingen inom statsförvaltningen. Av tillstsi~ls^
framgår emellertid att ökningen av personalen inom den
offentliga förvaltningen under efterkrigstiden varit tämligen ringa. Förändringarna
inom den förvärvsarbetande befolkningen i Stor-Stockholm, sådana
de framträder vid jämförelse mellan folkräkningarna år 1945 och 1950
framgår av följande sammanställning, där även uppgifter för hela riket
medtagits.

Ökning eller minskning av antalet förvärvsarbetande inom
Stor-Stockholm 1946—1950

Näringsgren ökning el. minskning

absoluta tal
Stor-Stockholm

Jordbruk med binäringar ................— 1574

Industri och hantverk.................... 6 699

Metallindustri..........................

Pappers- o. graf. ind...................

Textil- o. sömnadsind...................

Byggnadsverksamhet ..................

övrig industri ........................

6 094
234
- 1422
1001
792

Samfärdsmedel .......................... 6 001

Handel.................................. 12 121

Offentliga tjänster m. m................. 7 751

Hälso- o. sjukvård m. m...............

Undervisning m. m.....................

Övriga off. tjänster....................

Husligt arbete o. ospecificerad verksamhet - 8 816

Samtliga näringar........................ 22 182

D:o exkl. jordbruk m. binäringar ......

1749
5 050
952

23 756

Procentuell ökning el.
minskning

Stor-Stockholm Riket
- 15,1

3.9

9.9

1,4

- 7,2

2.9

2,0

13,7

9.7

9.2

8.3
47,3

1.8

30,1

4,8

5,2

- 13,8
11,0
16,6

11.3
12,6
12,8

4,5

14.0
15,6

14.4

20.0

35,1

4,0

- 29,9

3,9

9,7

Hela ökningen av antalet förvärvsarbetande inom Stor-Stockholm utgiorde
salunda 22 200 personer. Icke mindre än 18 000 av dessa eller drygt 80
procent arbetade inom handel och samfärdsel, ökningen av antalet förvärvsarbetande
inom »övriga offentliga tjänster», där personalen inom den kommunala
och statliga förvaltningen utgör den dominerande gruppen, begränsade
sig däremot till icke fullt 1 000 personer eller 4 procent. I jämförelse
^ar *?en Procenfue^a ökningen av antalet förvärvsarbetande i StorStockholm
varit mindre inom samtliga näringar med undantag av gruppen
»undervisning m. in.». Som orsaker härtill har i en undersökning, publicerad
i Statistisk månadsskrift för Stockholms stad (nr 7/1955), angivits dels att
befolkningsunderlaget i de arbetsföra åldrarna vuxit jämförelsevis långsamt
i Stor-Stockholm, dels att det relativa antalet yrkesutövare bland de arbetsföra
i området minskat.

Bankoutskottets utlåtande nr 17 år 1957

3

De förvärvsarbetandes fördelning på stadsnäringar år 1950 i
Stor-Stockholm och riket anges här nedan i procent

Stor-Sthlm

Riket

Industri och hantverk ..................................

39,1

53,7

10,9

10,6

29,9

21,1

Offentliga tjänster ......................................

20,1

14,6

D:o exkl. hälso- och sjukvård m. m. samt undervisning

m m

11,2

Summa

100,0

100,0

Trots Stockholms egenskap av förvaltningscentrum har handeln i StorStockholm
avsevärt större betydelse för sysselsättningen än den statliga och
kommunala förvaltningen. Den snabba utvecklingen inom handel och samfärdsel,
som tillsammans sysselsätter fler personer än industri och hantverk,
har uppenbarligen varit den främsta anledningen till Stor-Stockholms
snabba tillväxt under åren 1946—1950. Då utvecklingen efter år 1950 har
kännetecknats av fortsatt kraftig höjning av levnadsstandarden, har expansionen
inom handel och samfärdsel och därmed också storstädernas tillväxt
ytterligare befordrats.

Metallindustrien svarar för icke mindre än drygt 90 procent av den sysselsättningsökning,
som i Stor-Stockholm skett inom industri och hantverk
under perioden 1946—1950. Inom de mera betydelsefulla industrigrenarna
i övrigt har expansionen varit ringa. En minskning av antalet förvärvsarbetande
har skett inom träindustrien, läder-, hår- och gummivaruindustrien
samt textilindustrien. Till denna minskning har utflyttning av industriell
verksamhet från Stor-Stockholm bidragit. Även inom metallindustrien har
skett en viss utflyttning av verksamheten. Att en icke obetydlig ökning av
antalet förvärvsarbetande ändock ägt rum inom denna industri, far anses
sammanhänga med att såväl den mekaniska verkstadsindustrien som den
elektrotekniska industrien utbyggts. Till den ökade sysselsättningen torde
också de goda konjunkturerna för reparationsverkstäder och andra liknande
serviceföretag ha bidragit.

För att belysa utvecklingen inom statsförvaltningen har i nedanstående
tablå uppgifter lämnats om hela antalet tjänstemän inom den allmänna civilförvaltningen
och försvarsväsendet åren 1952 och 1955. På grund av förändrade
redovisningsgrunder saknas jämförliga uppgifter om antalet anställda
i statlig tjänst under tidigare år.

Samtliga tjänstemän inom allmän civilförvaltning och försvarsväsende

1 okt. 1952 1 okt- 1955

Män Kv. S:a Män Kv. S:a

69 411 33 615 103 626 69 401 35 862 105 263

Uppgifterna för år 1952 har hämtats ur riksräkenskapsverkets årsbok
1953, medan uppgifterna för år 1955 hämtats ur Statistisk tidskrifter 7/1956.
Genom statistiska centralbyråns övertagande av personalstatistiken inom
statsförvaltningen kan smärre avvikelser ha uppstått i förhållande till riksräkenskapsverkets
statistik som följd av nya insamlingsmetoder. Avvikelserna
uppgives emellertid vara av så underordnad betydelse, att de icke

4

Bankoutskottets utlåtande nr 17 år 1957

nämnvärt kan anses påverka jämförbarheten. Av tablån framgår att antalet
manliga tjänstemän icke nämnvärt förändrats, medan den kvinnliga personalen
ökat med drygt 2 000. Då denna ökning fördelar sig på hela riket, får
dess följder för utvecklingen i storstäderna anses ha varit ringa.

Långtidsutredningen har bland olika alternativ syftande till att dämpa
expansionen i huvudstaden med förorter nämnt decentralisering av statsför\
altningen genom utflyttning av vissa delar av den centrala civila och mililära
verksamheten till orter utanför Stor-Stockholm. Innebörden och konsekvensen
av sådana åtgärder bör emellertid, anser utredningen, klarläggas
genom ingående undersökningar. Behovet av sådana undersökningar har tidigare
framhållits av arbetsmarknadsstyrelsen. Sålunda föreslog styrelsen i
samband med utlåtande över de likalydande motionerna I: 121 och 11:212
\id 1956 års riksdag, att irågan om ämbetsverkens lokalisering skulle prövas
i ett större sammanhang. Denna prövning, ansåg styrelsen, borde företagas
ur såväl allmän lokaliseringssynpunkt som med hänsyn till önskvärdheten av
en rationell förvaltning och administration. Bankoutskottet förklarade sig
emellertid i sitt utlåtande (nr 25) vara tveksamt om lämpligheten av
att tillkalla en särskild allmän utredning och väntade i stället att Kungi.
Maj :t fortsättningsvis i förekommande fall skulle uppmärksamma frågan
om ämbetsverkens och de statliga institutionernas förläggning och vidtaga
erforderliga åtgärder. I yttrande den 5 november 1956 över en framställning
från byggnadsstyrelsen om lokalförhållandena för den civila statliga förvaltningen
i Stockholm föreslog arbetsmarknadsstyrelsen ånyo, att de grundläggande
frågorna om ämbetsverkens lokalisering skulle klarläggas. Sedermera
har i statsverkspropositionen till 1957 års riksdag i anknytning till
frågan om förläggningsort för sjöfartsstyrelsen uttalats, att såväl statliga
som enskilda institutioners förläggande till andra orter än Stockholm bör
eftersträvas, men att frågan om det nämnda ämbetsverkets förläggning är
av generell natur, varför ärendet bör upptagas i samband med en allmän
utredning om lokaliseringen av statliga ämbetsverk. Under hänvisning till
detta uttalande i statsverkspropositionen och till vad styrelsen tidigare antört
i frågan tillstyrker styrelsen den i motion II: 88 gjorda hemställan, att
utredningen om lokaliseringen av statliga ämbetsverk snarast måtte komma
till stånd.

Statens organisationsnämnd framhåller, att man enligt nämndens mening
vid en allmän utredning om lokalisering av statliga ämvetsverk även —
i enlighet med motionens hemställan —- bör penetrera alternativ, innefattande
ett centrum utanför stockholmsräjongen för väsentliga delar av statsförvaltningen.
Möjligen bör också alternativ, innefattande ett fåtal dylika
centra, utredas. Om utredningen skulle visa, att lokalisering av ämbetsverk
enligt något av dessa alternativ skulle vara gynnsam, återstår det säkerligen
svårbemästrade problemet, hur denna lösning skall förverkligas. I utredningsdirektiven
torde därför böra ingå att i sådant fall dels bedöma realiserbarheten
i förhållande till andra alternativ, dels att ange ett tämligen detaljerat
förslag till skapande av ett nytt förvaltningscentruin, innefattande
bland annat tidsprogram, finansieringsplan (inkluderande även bostadsbyggande
in. in.) samt plan för utnyttjande av friställda lokaler i Stockholm.

Bankoutskottets utlåtande nr 17 år 1957

5

Utskottet. Genoin beslut den 5 april 1957 har Kungl. Maj:t bemyndigat
chefen för finansdepartementet att tillkalla utredningsmän med uppdrag
att verkställa utredning rörande lokaliseringen till orter utanför stockholmsområdet
av statliga ämbetsverk och annan statlig verksamhet. Vid utredningsarbetet
bör enligt de lämnade direktiven bl. a. uppmärksammas frågan
om en viss koncentration av flera ämbetsverk till en viss ort utanför Storstockholm
— med andra ord frågan om tillskapandet av ett andra förvaltningscentrum.

Då direktiven för den av Kungl. Maj :t beslutade utredningen innebär att
motionens syfte kan bliva tillgodosett, synes någon åtgärd härutöver icke
påkallad från riksdagen för att främja dess syfte.

Utskottet hemställer därför,

att motionen II: 88 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 25 april 1957

På bankoutskottets vägnar:

FRITIOF BOO

Närvarande:

från första kammaren: herrar Boo, Mogård, Werner, Strandler, Ståhle
och Danmans; samt

från andra kammaren: herrar Sköldin, Larsson i Julita, Nordqvist,
Persson i Appuna, Carlsson i Tibro, Adamsson, Löfgren och Onsjö.

570761 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag