Bankoutskottets utlåtande nr 16 år 1957

1

Nr 16

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående
ersättning åt ledamot av allmänt kyrkomöte,
dels ock i ämnet väckta motioner.

I en den 10 januari 1957 dagtecknad proposition, nr 24, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att besluta, att ledamot
av allmänt kyrkomöte skall uppbära ersättning enligt de i propositionen
förordade grunderna.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft två
i anledning av propositionen väckta, likalydande motioner, nr 217 i första
kammaren av herr Sveningsson m. fl. och nr 260 i andra kammaren av herr
Hedin m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställa, att ledamot av allmänt kyrkomöte medges resekostnadsersättning
för tre resor till hemorten under pågående kyrkomöte.

Till stöd för yrkandet har motionärerna bl. a. anfört, att resekostnadsersättning
enligt nu gällande bestämmelser utgår för en resa till hemorten,
men att behovet av kontakt med hemorten på grund av yrkes- och familj eskäl
i de flesta fall icke tillfredsställande torde kunna tillgodoses med allenast
en hemresa.

Departementschefen har anfört följande:

Ersättningen åt ledamot av allmänt kyrkomöte har hittills avvägts efter
samma grunder som för riksdagens ledamöter. Genom beslut av 1954 års
riksdag har nya bestämmelser antagits om ersättning för riksdagsmannauppdragets
fullgörande, innebärande dels höjning av årsarvodet för riksdagsledamöter
och dels uppdelning av arvodet i grundarvode och kostnadsersättning.
Även om det principiella sambandet mellan ersättningarna åt
riksdagsledamöter och ersättningarna åt kyrkomötesledamöter numera kan
ifrågasättas, torde en omprövning av sistnämnda ersättningar böra ske i
viss anslutning till 1954 års beslut rörande riksdagsledamöternas arvoden.
Jag föreslår i detta hänseende följande.

Ersättning till ledamot av kyrkomöte bör uppdelas i ett beskattningsbart
arvode (grundarvode) och en icke skattepliktig ersättning för de med
uppdraget förenade kostnaderna (kostnadsersättning). Enär ledamotskap
av kyrkomöte åligger biskop i denna hans egenskap, bör biskop endast äga
uppbära kostnadsersättning.

Grundarvodet torde böra fastställas till 35 kronor per dag. Kostnadsersättningen
bör bestämmas till 10 kronor per dag för ledamot, bosatt å ort
1 — Iiihang till riksdagens protokoll 1957. S samt. Nr 16

2 Bankoutskottets utlåtande nr 16 år 1957

där kyrkomötet hålles, och till 30 kronor per dag för annan ledamot. Sistnämnda
belopp motsvarar den skattefria delen av arvodet enligt nu gällande
bestämmelser.

Ledamot av kyrkomöte, vilken samtidigt utövar riksdagsmannauppdrag,
synes icke böra komma i åtnjutande av någon kostnadsersättning. Grundarvodet
för dylik ledamot torde böra begränsas till att överensstämma med
det belopp, som enligt bestämmelserna i kommittékungörelsen utgår såsom
ersättning för sammanträdesdag vid kommittéuppdrag, vilket innehas jämsides
med att riksdagsmannauppdrag utövas. Sistnämnda dagarvode uppgår
för närvarande till 10 kronor.

Nu ifrågavarande ersättningar bör i överensstämmelse med hittills gällande
regler utgå under högst 35 dagar.

Beträffande rätten till resekostnadsersättnmg och traktamente vid resa

o Pch från kyrkomötet samt resekostnadsersättnmg vid hemresa under
pågående kyrkomöte ifrågasätter jag ingen ändring.

, ..^''»^an,om ändringar i kommunalskattelagen, som betingas av vad jag
bär förordat, kommer i annat sammanhang att anmälas av chefen för finansdepartementet.

Utskottet. De av Kungl. Maj:t föreslagna ändrade reglerna för ersättning
åt ledamot av allmänt kyrkomöte har icke givit utskottet anledning till
erinran.

^ ad gäller rätten till resekostnadsersättnmg och traktamente vid resa till
och från kyrkomötet samt resekostnadsersättning vid hemresa under pågående
kyrkomöte har föredragande departementschefen icke ifrågasatt
någon ändring. I motionerna 1:217 och II: 260 har emellertid hemställts,
att resekostnadsersättning under pågående kyrkomöte skall kunna medgivas
för tre resor i stället för såsom för närvarande endast en resa. Med
hänsyn till det föreliggande behovet för ledamöter av allmänt kyrkomöte
att under pågående kyrkomöte kunna stå i kontakt med hemorten har utskottet
icke velat motsätta sig motionärernas förslag.

Utskottet hemställer därför,

att riksdagen måtte, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 24 och med bifall till motionerna
I. 217 och II: 260, för sin del godkänna vad i propositionen
föreslagits beträffande ersättning åt ledamot av allmänt
kyrkomöte med den ändringen som föranledes av de i
motionerna framställda yrkandena.

Stockholm den 25 april 1957

På bankoutskottets vägnar:

FRITIOF BOO

Bankoutskottets utlåtande nr 16 år 1957

3

Närvarande:

från första kammaren: herrar Boo, Mogård, Werner, Strandler,
Ståhle och Danmans;

från andra kammaren: herrar Sköldin, Larsson i Julita, Nordqvist,
Carlsson i Tibro, Löfgren, Hagnell, Rask och Onsjö.

Reservation

av herr Hagnell, som ansett att utskottets utlåtande och hemställan bort
ha följande lydelse:

De av Kungl. Maj:t föreslagna ändrade reglerna för ersättning åt ledamot
av allmänt kyrkomöte har icke givit utskottet anledning till erinran.

Vad gäller rätten till resekostnadsersättning och traktamente vid resa
till och från kyrkomötet samt resekostnadsersättning vid hemresa under
pågående kyrkomöte har föredragande departementschefen icke ifrågsatt
någon ändring. I motionerna 1:217 och 11:260 har emellertid hemställts,
att resekostnadsersättning under pågående kyrkomöte skall kunna medgivas
för tre resor i stället som för närvarande endast en resa. Med hänsyn
till det allmänna önskemålet — framfört från många håll och i många sammanhang
— om att största sparsamhet bör iakttagas i fråga om improduktiva
utgifter med statens medel för att onödiga skattehöjningar därigenom
skall undvikas, är utskottet icke berett att tillstyrka bifall till motionärernas
hemställan.

Utskottet hemställer därför,

att riksdagen, med avslag å motionerna I: 217 och II: 260,
må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.