Bankoutskottets utlåtande nr 11 år 1957
1
Nr 11
Utlåtande i anledning av väckta motioner om säsongutjämnande
åtgärder inom bgggnadsfacken m. m.
I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade, likalydande
motioner, nr 380 i första kammaren av herrar Lindblom och Sundelin och nr
463 i andra kammaren av herrar Carlsson i Stockholm och Wedén, hemställer
motionärerna, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer att
Kungl. Maj:t i så god tid förelägger riksdagen förslag till säsongutjämnande
åtgärder inom byggnadsfacken, att giltighetstiden för lagen om tillståndstvång
för byggnadsarbete inte behöver ytterligare förlängas».
Beträffande de skäl, som motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande,
får utskottet hänvisa till motionen II: 463.
Över motionerna har utskottet inhämtat yttrande från arbetsmarknadsstyrelsen
och därjämte berett Landsorganisationen i Sverige, Sveriges industriförbund
och Svenska arbetsgivareföreningen tillfälle att avgiva yttranden i
ärendet.
Av remissinstanserna har arbetsmarknadsstyrelsen och Landsorganisationen
avstyrkt motionerna, medan Industriförbundet och Arbetsgivareföreningen
tillstyrkt desamma.
Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller i sitt yttrande att byggnadsregleringen
torde ha haft en väsentlig inverkan på den säsongutjämning, som inträtt
inom byggnadsverksamheten. Samtidigt bör enligt styrelsen i detta sammanhang
beaktas att den genom byggnadstillstånd (för bostadshus igångsättningstillstånd)
reglerade sektorn numera sysselsätter endast omkring en tredjedel
av hela byggnadsarbetarkåren.
Styrelsen anför vidare följande:
En utjämning av byggnadssäsongerna är enligt styrelsens uppfattning av
flera skäl av stor betydelse för arbetsmarknaden. Enligt styrelsens uppfattning
råder alltjämt starka strävanden på byggnadsmarknaden att få igångsätta
byggnadsarbeten vid sådana tidpunkter att alltför stor del av sysselsättningen
infaller under sommarsäsongen. En avveckling av gällande lag om
tillståndstvång för byggnadsarbete — utan att denna ersättes av någon annan
form av igångsättningsreglering — skulle därför sannolikt medföra ökade
variationer i sysselsättningen för byggnadsarbetarna. Angivna förhållanden
synes enligt styrelsens mening göra det erforderligt att vid ett eventuellt slopande
av tillståndsregleringen arbetsmarknadsorganen erhåller sådana befogenheter,
som ger möjligheter att påverka byggenskapens säsongmässiga fördelning.
Ansökningar om byggnadstillstånd, i första hand sådana avseende nyetableringar
av förelag eller utökning av arbetsstyrkan vid befintliga företag,
1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 8 samt. Nr 11
2
Bankoutskottets utlåtande nr 11 år 1957
prövas inom arbetsmarknadsstyrelsen jämväl ur lokaliseringspolitiska synpunkter.
Enligt styrelsens förmenande har detta varit av stor betydelse. I
proposition nr 85 till 1956 års riksdag och vid riksdagsbehandlingen av denna
uttalades, att vid prövningen av byggnadstillståndsärenden, som berör de
större tätorterna, större vikt än tidigare bör läggas vid en sådan bedömning
av ärendena, som främjar en ur samhällets synpunkt lämplig förläggning av
företagen.
Landsorganisationen, som avstyrker motionerna, diskuterar i sitt av Byggnadsfackens
utredningsavdelning utarbetade yttrande i vilken grad säsongutjämningen
inom byggnadsverksamheten bör betraktas som en följd av
utvecklingen av byggnadstekniken eller av handhavandet av bvggnadsregleringen.
Landsorganisationen anför härvid följande:
Det är odiskutabelt, att den förbättrade vinterbyggnadstekniken kraftigt
bidragit till att möjliggöra en förbättrad vintersysselsättning inom byggnadsfacken.
Det är ostridigt, att denna förbättrade vinterbyggnadsteknik till övervägande
del kommit att utnyttjas inom den tillståndsreglerade sektorn av
byggnadsverksamheten. De sysselsättningsundersökningar som sedan 1953
genomföres regelbundet i februari och augusti av Byggnadsfackens utredningsavdelning
torde ge fullt belägg för detta påstående. Det finns också anledning
att i detta sammanhang referera vissa synpunkter som framförts av
Byggfaekens industriutredning i dess betänkande del I »Bvggindustriens arbetsmarknad».
Under den tidsperiod utredningen omfattar har en betydande säsongutjämning
ägt rum. Flera samverkande faktorer har verksamt bidragit till
denna utveckling. Statsmakternas ingripande har direkt och indirekt varit
värdefullt. Byggnadsregieringen har inneburit en säsongutjämning, som det
tidigare saknades intresse för bland företagarna, vilka på den tiden själva
hade i sin hand att utan varje inskränkning avgöra vad och i vilken omlattning
det skulle byggas, när det skulle byggas samt under vilken tid av
året det normalt skulle vara slilleslånd och arbetslöshet. Säsongarbetslösheten
bland byggnadsarbetarna ansågs då naturlig och ofrånkomlig.
Andra samhällsåtgärder har verksamt bidragit till den bättre ordning, som
nu är rådande. Bostadsbefrämjande åtgärder har ökat efterfrågan på bostäder.
Statens stimulans — bidrag i form av vintertillägg — har i viss mån
eliminerat de högre kostnaderna för byggnation vintertid. Ekonomiskt stöd
för maskinell utrustning och forskning har satt märkbara spår. Men även
den rent strukturella förändringen inom byggnadsindustrien har haft eu påtaglig
inverkan på säsongutjämningen.
Men det är inte bara industrien som skiftat karaktär. Företagarna har
nödgats se på problemen ur en mera företagsekonomisk synpunkt än tidigare.
Investeringarna i relation till omsättningen var tidigare icke av samma
storleksordning som nu. Detta förhållande har medverkat till alt företagarna
i större utsträckning än tidigare av rent egoistiska skäl har intresse
av en längre byggnadssäsong. De fasta kostnaderna är av den storleksordning,
att verksamheten måste pågå så nära »året runt» som möjligt. Eu
annan bidragande orsak till säsongutjämningen är den genomgående ökningen
av projektens storlek och därmed ökade byggnadstider per projekt
räknat.
Fortfarande ligger det dock i företagarnas intresse att få igångsättning
vid årstid, som möjliggör en produktionstid under de avgjort bästa månaderna.
Ett uppehåll under ett par månader — de ur produktionssynpunkt
Bankoutskottets utlåtande nr 11 år 1957
3
sämsta — mellan ett färdigställt projekt eller under tiden det färdigställes
och innan ett nytt påbörjas, värderas nog som regel företagsekonomiskt fördelaktigare,
trots de fasta kostnaderna, än de extra utgifter, som ett typiskt
vinterhygge medför. Kvar finns sålunda fortfarande faktorer, som i sig
själva utgör hinder för en full och jämn sysselsättning, därest man skulle
återgå till en helt fri och oreglerad verksamhet.
Landsorganisationen anför avslutningsvis vissa synpunkter på verkningarna
av ett slopande av byggnadsregleringen:
Motionärerna hänvisar till byggnadstillståndsstatistiken och pekar på minskat
investeringstryck från industrien. Detta kan till någon del vara riktigt,
men om man går till kominerskollegii undersökningar av industriens investeringsbehov,
vilka bl. a. presenterats i nationalbudgeten 1957, framgår det
klart och tydligt, att investeringstrycket från industrien fortfarande är
starkt. Mot beräknade kostnader 1956 för industribyggande och -anläggningar
på 663 miljoner kronor, står planerade utgifter på 783 miljoner kronor
1957. Det föreligger sålunda fortfarande ett stort efterfrågetryck ehuru
det dämpats under de senaste åren. Ett slopande av byggnadsregleringen
skulle komma att medföra en nedgång i bostadsbyggandet, eftersom kapital
och arbetskraft skulle strömma till de andra sektorerna. En sådan snedvridning
är icke försvarbar. Dagens byggnadsverksamhet kan sägas vara uppdelad
i två sektorer, en reglerad och en oreglerad. Motionärerna talar om
att det finns rikligt med exempel på den ryckiga och oskickliga handläggningen
av byggnadsregleringen, vilken framkallat onödigt stor säsongarbetslöshet.
Byggnadsfackförbunden anser snarare, att förhållandet att man
icke har kontroll över den fria sektorn försvårar planeringen av vintersysselsättningen
för arbetsmarknadsmyndigheterna. Vår uppfattning är, att
dessa myndigheter på ett förtjänstfullt sätt strävat att lösa dessa svårigheter.
Att denna uppfattning delas av åtskilliga företagare inom byggnadsindustrien
har ovan anförts. Byggnadsfacken konstaterar, alt motionärerna
önskar vidmakthålla den ökade vintersysselsättningen för byggnadsarbetarna
och att dessa även betona, att det finns anledning att särskilda insatser
kan behöva göras i syfte att stimulera till ett ökat vinterbyggande. Vad vi
saknar är emellertid de positiva, konkreta förslagen till åtgärder.
Industriförbundet, som tillstyrker motionerna, delar motionärernas uppfattning
att den starka nedgång i säsongarbetslösheten inom byggnadsarbetarkåren,
som inträtt sedan förkrigstiden, icke i första band är ett resultat
av byggnadsregleringen. Industriförbundet anför härvid följande:
De tekniska möjligheterna att bygga på vintern ha avsevärt förbättrats
samtidigt som koslnadsdifferensen mellan sommar- och vinterbyggen avsevärt
reducerats. Av betydelse är dessutom att medelstora och större byggnadsföretag
numera ha en fastare organisation och. eu kraftigt ökad maskinell
utrustning, vilket gör det ur rent ekonomiska synpunkter fördelaktigt
och angeläget alt upprätthålla eu så långt möjligt kontinuerlig produktion
över hela året. Bostadsbyggandet sker dessutom i betydligt större enheter
än före kriget, vilket även medverkar till en jämnare fördelning av sysselsättningen
mellan sommar och vinter. Den ökade produktionen av monteringsfärdiga
bostadshus torde även påverka säsongväxlingarna i gynnsam
riktning.
Under de senaste åren torde förutsättningarna för eu utjämning av byggnadssäsongerna
ha förbättrats ytterligare därigenom att bostadshus uppföras
med användande av större element s. k. montagebyggeri.
4
Bankoutskottets utlåtande nr 11 år 1957
Vad gäller industriens byggnadsverksamhet visade sysselsättningen, enligt
av investeringskonnnittén refererad undersökning från 1948, en i stort sett
oförändrad nivå under sommar- och vinterperiodema. Detta förhållande kunde
enligt Industriförbundets uppfattning icke i nämnvärd grad tillskrivas
byggnadsregler ingen, utan sammanhängde med för denna investeringsverksamhet
speciella faktorer. Större ny- och tillbyggnader sträckte sig sålunda
över avsevärd tid, vartill kom att såväl tiden för igångsättningen som den
takt i vilken byggnadsarbetet skulle bedrivas i allmänhet baserades på andra
överväganden än hänsynstagandet till den ur byggnadskostnadssynpunkt
gynnsammaste fördelningen mellan sommar- och vinterbyggen.
Även om Industriförbundet håller för sannolikt, att någon nämnvärd ökning
av säsongväxlingarna icke inträder i det ögonblick då byggnadsregleringen
upphäves, är det ändock anledning undersöka vilka åtgärder som
kunna vidtagas för att stimulera ett ökat vinterbyggande inom i första hand
bostadssektorn. Förbundet vill därför tillstyrka motionärernas hemställan.
I fråga om de allmänna investeringarna bör det, som förbundet framhöll
i sitt yttrande över investeringskommitténs betänkande, icke föreligga några
svårigheter att genom samarbete med de statliga arbetsmarknadsorganen
få till stånd eu lämplig fördelning av byggnadsarbetena mellan sommar och
vinter.
Industriförbundet berör i sitt yttrande även användandet av byggnadsregleringen
som lokaliseringspolitiskt instrument och hänvisar härvid till sitt
yttrande över ett antal lokaliseringspolitiska motioner vid 1956 års riksdag
(se bankoutskottets utlåtande nr 25/1956). I detta yttrande hade förbundet
bestämt uttalat sig emot varje form av statliga tvångsåtgärder för alt hindra
företagens förläggning till vissa områden. Förbundet anför vidare följande:
Vid en statlig reglering av företagens förläggning finns stor risk för att
de företagsekonomiska synpunkterna komma att få stå tillbaka för oklart
definierade samhällsintressen, varigenom företagens utvecklingsmöjligheter
och konkurrensförmåga försvagas. Det kan icke heller undvikas att myndigheternas
ställningstagande i hög grad måste grundas på subjektiva värderingar
och ge betydande utrymme för godtycke, vilket förutom att det kan
leda till fellokalisering av företagen skulle skapa stark irritation inom näringslivet.
Det kan tilläggas att tvångsåtgärder på lokaliseringsområdet te
sig än mer omotiverade, eftersom det kunskapsmaterial som erfordras för att
uppställa en klar målsättning för samhällets lokaliseringspolitik, enligt riksdagens
uttalande i anslutning till Kungl. Maj :ts proposition angående förlängd
giltighet för lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete, alltjämt i
stort sett saknas.
I skrivelsen påpekas vidare, att industrien ingalunda vill ifrågasätta betydelsen
av att samhället intresserar sig för lokaliseringsfrågorna. Genom
sin upplysnings- och rådgivningsverksamhet i dessa frågor har industriorganisationerna
även visat, att de anse samhällets intressen värda beaktande vid
företagens förläggning. De betydande resultat som uppnåtts genom den i
samverkan mellan industrien och statsmakterna bedrivna rådgivningsverksamheten
på lokaliseringsområdet gör att man kan räkna med att den även
i fortsättningen kommer att bli ett effektivt och smidigt medel att påverka
industriföretagens lokalisering i en för såväl industrien som samhället gynnsam
riktning. Då det gäller att öva direkt inflytande på näringslivets förläggning
bör därför denna väg anlitas.
Bankoutskottets utlåtande nr 11 ur 1957
5
Arbetsgivareföreningen, som tillstyrker motionerna, anför vad beträffar
byggnadsregleringen som säsongutjämnande faktor att denna varit av underordnad
betydelse och fortsätter:
Den säsongutjämning, som under senaste år åstadkommits, är ett lesultat
av den produktionstekniska utvecklingen. Allt flera byggnadsföretag ha
nu bland annat till följd av ständigt ökande investeringar i maskiner och
transportmedel ådragit sig så höga fasta kostnader, att verksamheten måste
bedrivas året runt. Ett slopande av byggnadsregleringen skulle därför enligt
vårt förmenande icke medföra någon ökning av säsongarbetslösheten. Det
bör observeras, att den genom byggnadsregleringen kontrollerade andelen
av byggnadsmarknaden successivt har minskat, utan att nagon sådan ökning
inträffat. Tvärtom har årsarbetstiden för byggnadsarbetare fortsatt att stiga.
Samtidigt som den tillståndsreglerade sektorn minskat från cirka 90 procent
år 1947 till knappt 50 procent 1955 av hela marknaden, har årsarbetstiden
nämligen ökat från 1 980 timmar till 2 175 timmar under samma
period.
De åtgärder det allmänna kan vidtaga för att ytterligare forbattra sasongutjämningen
ligga väsentligen pa ett annat plan. Stat och kommun svara föi
nära hälften av landets årliga ny- och reinvesteringar i byggnader och anläggningar.
Genom en ändamålsenlig disposition av upphandlingen av byggnadsentreprenaderna
kan stat och kommun i hög grad bidraga till en förbättrad
säsongutjämning. Vidare kan staten genom sin finansierings- och
lånepolitik för olika investeringsobjekt stimulera till ökat vinterbyggande,
bland annat inom bostadssektorn. Ytterligare exemipel kunna anföras.
Det vore sålunda av värde om en inventering företoges rörande vilka möjligheter
stat och kommun ha att medverka till en starkare säsongutjämning
inom byggnadsindustrien. En sådan inventering bör emellertid ske utan sammankoppling
med frågan om byggnadsregleringens avveckling, vilken snarast
bör successivt påbörjas.
Enligt Arbetsgivareföreningen kan inte heller allmänt investeringsbegiänsande
eller lokaliseringspolitiska skäl åberopas för byggnadsregleringens bibehållande.
Föreningen anför i detta sammanhang följande:
Som framhålles av motionärerna har den ekonomiskt-politiska utvecklingen
efter hand lett till alt skäl numera saknas för ett vidmakthållande av
byggnadsregleringen som en allmänt investeringsbegränsande åtgärd. Att under
sådana omständigheter behålla byggnadsregleringen som en lokaliseringspolitisk
åtgärd måste föreningen liksom motionärerna bestämt vanda
sig mot. Det är föreningens principiella uppfattning, att en så decentraliserad
beslutfattning som möjligt i investerings- och lokalrseringsfrågoi i längden
bäst tjänar samhällets intressen. En central dirigering av företagens lokalisering,
med hjälp av byggnadsregleringen eller på annat sätt, måste enligt
föreningens uppfattning komma att innebära att företagens geografiska belägenhet
blir beroende av kortsiktiga politiska lokalintressen på ett sätt, som
icke leder till i längden gynnsammast möjliga geografiska fördelning av den
produktiva verksamheten i samhället. Att näringslivet däremot betraktar en
verksamhet på detta område, som inskränkes till att vara enbart rådgivande,
som värdefull, framgår av inrättandet av Industriens Produktionsråd.
6
Bankontskottets utlåtande nr It år 1957
Utskottet
De förslag till säsongutjämnande åtgärder inom byggnadsfacken, varom
hemställes i föreliggande motioner, har — såsom motionärerna framhåller
— till syfte att möjliggöra ett ersättande av lagen om tillståndstvång för
byggnadsarbete, när lagens giltighetstid utgår den 30 juni 1958, med andra
åtgärder för säsongutjämning. Det kan i och för sig synas anmärkningsvärt
att på detta sätt sammankoppla kravet på byggnadsregleringens avskaffande
med krav på andra åtgärder i säsongutjämnande syfte när motionärerna
samtidigt ger uttryck åt uppfattningen, att byggnadsregleringen varit
av underordnad betydelse för den kraftiga minskning av säsongarbetslösheten
som inträtt sedan förkrigstiden.
Beträffande frågan om byggnadsregleringens faktiska betydelse för utjämningen
av säsongerna inom byggnadsverksamheten delar utskottet den
uppfattning som framkommer i arbetsmarknadsstyrelsens yttrande över föle^ggande
motioner. Även om den byggtekniska utvecklingen gjort vinterbyggandet
ur företagsekonomiska synpunkter mindre ofördelaktigt än tidigare,
till vilken utveckling den förda politiken för övrigt torde ha väsentligt
bidragit, skulle en avveckling av gällande lag om tillståndstvång för byggnadsarbete
utan att denna ersattes av någon annan form av igångsättningsreglering
— sannolikt medföra ökade variationer i sysselsättningen
för byggnadsarbetarna och ökade byggnadskostnader. Motionärerna har inte
heller gett anvisning på någon annan form för reglering av säsongerna inom
byggnadsverksamheten och utskottet är redan av denna anledning inte berett
att tillstyrka motionerna.
Därtill kommer att det utöver behovet att åstadkomma en säsongutjämning
även föreligger andra skäl att tills vidare bibehålla byggnadsregleringen.
Innevarande års riksdag har i anledning av de likalydande motionerna
1:335 och 11:403 behandlat frågan om byggnadsregleringens fortbestånd
och utskottet kan därför vad gäller byggnadsregleringen som medel för att
begränsa en alltför hög investeringsefterfrågan och som instrument för en
rationellare lokalisering av företagsamheten hänvisa till vad tredje lagutskottet
härom anfört i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 5/1957.
Motionärerna har hänvisat till att byggnadstillståndsstatistiken pekar på
en minskning i industriens investeringsefterfrågan men synes ha förbisett,
att investeringsplanerna alltjämt är väsentligt större än de tillgängliga resurserna,
vilket närmare framgår av den i årets nationalbudget framlagda
redovisningen av den sannolika investeringsutvecklingen under år 1957.
Detta betyder, att ett slopande av byggnadsregleringen skulle komma att
medföra en betydande och icke önskvärd omfördelning av byggnadsverksamheten
mellan olika sektorer.
Bankoutskottets utlåtande nr 11 år 1957
7
Under åberopande av vad utskottet anfört får utskottet sålunda hemställa,
att de likalydande motionerna I: 380 och II: 463 icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 26 mars 1957
På bankoutskoltets vägnar:
K. G. EWERLÖF.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ewerlöf, Boo, Fahlander, Mogård*,
Werner, Strandler, Danmans och Mannerskantz;
från andra kammaren: herrar Larsson i Julita, Nordqvist*, Andersson
i Ronneby*, Svensson i Stenkyrka, Carlsson i Tibro, Adamsson, Löfgren och
Rask.
’ Ej närvarande vid justeringen.
Reservationer
1) av herr Ewerlöf;
2) av herrar Danmans, Mannerskantz, Nordqvist, Carlsson i Tibro och
Löfgren, vilka ansett att utskottets utlåtande och hemställan bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att skäl saknas att såsom ett
led i den investeringsbegränsande politiken vidmakthålla byggnadsregleringen
och förutsätter sålunda att lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete
inte kommer att förnyas, när giltigheten utgår den 30 juni 1958.
Beträffande frågan om byggnadsregleringens betydelse för utjämningen av
säsongerna inom byggnadsverksamheten vill utskottet hänvisa till vad som
anförts i yttrandena över motionen. Därvid har bl. a. framhållits att den förbättrade
vinterhyggnadstekniken kraftigt bidragit till att möjliggöra en förbättrad
vintersysselsättning inom byggnadsfacken. Den säsongutjämning
som åstadkommits under de senaste åren är sålunda i främsta rummet ett
resultat av den produktionstekniska utvecklingen. Den del av byggnadsmarknaden
som kontrolleras genom byggnadsregleringen har också successivt
minskat. Årsarbetstiden har trots detta fortsatt att stiga inom byggnads
-
8
Bankoutskottets utlåtande nr 11 år 1957
branschen. Det är sålunda enligt utskottets mening klart att den minskning
av vinterarbetslösheten inom byggnadsfacken, som ägt rum sedan förkrigstiden,
inte är i första hand en följd av byggnadsregleringen, utan beroende
på bl. a. de omständigheter som berörts i det föregående. För att upprätthålla
en så jämn sysselsättning som möjligt inom byggnadsbranschen — vilket
är önskvärt inte minst av sociala skäl — erfordras därför åtgärder av annan
art än av byggnadsregleringens typ.
Flera olika slag av säsongutjämnande åtgärder har anvisats i remissyttrandena.
Så har exempelvis påpekats att stat och kommun svarar för nära
hälften av landets årliga ny- och reinvesteringar i byggnader och anläggningar.
Genom en ändamålsenlig disposition av upphandlingen av byggnadsentreprenaderna
kan stat och kommun i hög grad bidraga till en förbättrad säsongutjämning.
Vidare kan staten genom sin finansierings- och lånepolitik
för olika investeringsobjekt stimulera till ökat vinterbyggande, bland annat
inom bostadssektorn. De olika uppslagen till åtgärder i denna riktning bör,
såsom motionärerna föreslagit, snarast bli föremål för Kungl. Maj:ts prövning.
Det torde kunna ankomma på Kungl. Maj :t att i administrativ ordning
vidtaga sådana åtgärder.
Under åberopande av vad utskottet anfört får utskottet sålunda hemställa,
att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna I:
380 och II: 463 i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa
att Kungl. Maj:t må föranstalta om åtgärder i säsongutjämnande
syfte av de slag som utskottet angivit.
57'' G15 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag