Nr 9—12

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1957

1

Nr 9

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om vissa ändringar i gällande tulltaxa.

(1 :a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) motionen 1:25 av herr Ohton, vari hemställts, »att riksdagen måtte
besluta, att tullen för till tulltaxenummer 561 och 562 hänförliga nät fastställes
till 10 % av värdet»; ävensom

2) de likalydande motionerna I: 315 av herr Sveningsson m. fl. samt
II: 384 av herrar Hansson och Nilsson i Bästekille, vari hemställts, »att riksdagen
måtte besluta, att mustkoncentrat av sådana frukter och bär, varav
odling förekommer inom landet, i tullhänseende skiljes från icke koncentrerade
frukt- och bärmuster samt belägges med en enhetlig tull av en krona
per kg».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna I: 25 och II: 384.

Tullen å fisknät

Tulltaxenr 561 omfattar bl. a. fisknät av bomull med tull av 25 kr. för
100 kg. Fisknät av andra slag, däribland nylonnät, är upptagna under tulltaxenr
562 med tull av 45 kr. för 100 kg.

Med stöd av förordningen den 22 april 1949 (nr 180) angående rätt för
Konungen att åsätta särskild tullavgift förordnade Kungl. Maj:t genom beslut
den 30 juni 1955 om uttagande av sådan avgift för vissa varuslag bl. a.
inom textilområdet. Beslutet godkändes av 1955 års riksdag. Urvalet av varor
och bestämmandet av de provisoriska tullarnas höjd skedde därvid med
utgångspunkt från informationer om 1952 års tulltaxekommittés väntade
förslag till ny tulltaxa för att förhindra en spekulationsbetonad stegring av
importen i syfte att undgå tullhöjningar.

Enligt kungörelse den 30 juni 1955 (nr 466) om uttagande av särskild
tullavgift för vissa varuslag, in. in., vilken kungörelse trätt i kraft den 10
juli 1955, utgår tull å bomullsgarn, tulltaxenr 413—428, med 8 procent av
värdet. Dessförinnan varierade tullsatserna för bomullsgarn mellan 12 kr.
och 40 kr. för 100 kg alltefter art och beskaffenhet.

Fisknät tillverkas även av syntetsilke. Tull å långfibrigt sådant silke, som
1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 7 samt. AV 9—12

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1957

är hänförligt till tulltaxenr 399: 2, utgår med 200 kr. för 100 kg. Kortfibrigt
syntetsilke, tulltaxenr 400, är jämlikt 1955 års kungörelse om uttagande av
särskild tullavgift för vissa varuslag, in. m. belagt med en tull av 5 procent
av värdet. Före den 10 juli 1955 utgick tull å sistnämnda slag av syntetsilke
med 50 kr. för 100 kg.

1952 års lulltaxekommitté har i sitt förslag till tulltaxa (SOU 1956: 15
och 16) föreslagit, att tull å fisknät skall utgå med 10 procent av värdet med
en maximering till 2 kr. per kg.

I detaljmotiveringen för förslaget (SOU 1956: 15 s. 437) bär tulltaxekommittén
anfört bl. a. följande.

Fisknätstillverkningen har för närvarande närmast ett negativt tullskydd,
vilket med de föreslagna nya garntullarna skulle ytterligare accentueras,
därest tullen på näten bibehölles oförändrad eller helt avskaffades. Kommittén
har icke funnit denna produktionsgren äga så mycket bättre konkurrenskraft
än textilindustrin i allmänhet att den under sådana förhållanden
skulle kunna upprätthållas i nämnvärd omfattning. Enligt kommitténs
asikt ar emellertid vidmakthållandet av fisknätstillverkningen ur olika synpunkter
av intresse, förutsatt att härför icke erfordras ett tullskydd soin ur
torbrukarsynpunkt kan anses otillbörligt betungande. Vad tullsatsens storlek
betraffar har kommittén, som icke ansett förhållandena beträffande denna
speciella artikel vara direkt jämförbara med vad som gäller för exempelvis
bekladnadstextilier, närmast stannat för en nivå av 10 % Detta skulle
emellertid innebära eu högst betydande tullhöjning för de finare näten,
vilka endast i begransad omfattning tillverkas inom landet, och således utgöra
en onodig belastning på förbrukarna av dylika nät. Med hänsyn härtill
bär kommittén funnit sig böra föreslå att tullen maximeras till 2: 00 per kg
vilket innebar att tullen i fråga om finare fisknät kommer att motsvara en
betydligt mindre del av värdet. Med nuvarande priser torde gränsen beträfande
nät av bomull gå ungefär vid nr 30; för de finaste näten av detta material
skulle tullen endast motsvara ett par procent av värdet. Förslaget är
nar ma st utformat med tanke på fisknät av bomull eller andra vegetabiliska
materia men det synes innebara en lämplig lösning även i fråga om nät av
syntetsilke (t. ex. nylon), sa länge tullen på garn av detta material är suspenderad;
nar tullen sattes i kraft på dylikt garn torde böra övervägas, huruvida
icke tullfrihet aven i fortsättningen bör åtnjutas för garn för till''e[i!“n§
av fisknät. De sålunda föreslagna bestämmelserna kan enligt komlittens
uppfattning icke anses innebära en oskälig belastning av fiskerinäringen
eller fiskkonsumtionen. Framhållas må att fisket för närvarande är
föremal för pnsreglerande åtgärder och att en utredning pågår om översvn
av riktlinjerna för denna prisreglering. Därvid bör vederbörligt beaktande
kunna skankas jamval åt tullbelastningen på näten. En möjlighet att kompensera
den förhöjda tullen på fisknät skulle måhända kunna ligga i en an:
? dfen ST tU1rP«s 1 fråga om restitution av skatt på bensin

fiske f°r framdrivande av motorbåt vid yrkesmässigt utövande av

Fyra av kommitténs ledamöter har reserverat sig mot förslaget och därvid
yttrat.

Nuvarande tull för fisknät 25
incidens av 1 å 1,5 %, medan den

öre per kg motsvarar på grövre nät en
på finare nät (som delvis icke tillverkas

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1957

inom landet) endast utgör 0,3 %. En tullsats av 10 % med en maximering
av 2: 00 per kg innebär i stort sett en 8-dubbling av nuvarande tull.

Av statistiken framgår att industrin väl hävdat sin ställning, varför något
behov av skydd icke synes föreligga. Slutsatsen blir att en så betydande
tullhöjning som kommittémajoriteten ifrågasatt endast hindrar en rationalisering
av den svenska tillverkningen. Vi finner det alltså rimligt att fisknät
lämnas tullfria.

I remissyttrandena över tulltaxekommitténs betänkande har vissa erinringar
riktats mot förslaget i berörda hänseenden.

Statens jordbruksnämnd framhåller sålunda, att de föreslagna tullhöjningarna
är ägnade att påverka fiskets redskapskostnader och att möjligheterna
för fisket att inom ramen för gällande prisregleringar erhålla kompensation
för eventuell kostnadsfördyring är tämligen begränsade.

Fiskeristyrelsen, som avstyrker en kollektiv återbäring av tull på fisknät,
ansluter sig till vad reservanterna i kommittén anfört och hemställer
i första band om tullfrihet och i andra hand att nuvarande tull icke höjs.

Handelskammaren i Göteborg anför i bilaga till remissyttrandet från
kommerskollegium, att ett fastställande av de tullsatser, som kommitténs
majoritet förordat, sannolikt skulle innebära, att större delen av den inhemska
nättillverkningen finge nedläggas. Samma tullsatser, som föreslagits
för bomullsväv, 14 procent, borde därför tillämpas även för fisknät.

I bilaga till yttrandet från Sveriges industriförbund anser även textilrådet
det nödvändigt med samma tullskydd för nät som för bomullsväv och
erinrar bl. a. om att större delen av nättillverkningskapaciteten tillkommit
på initiativ av myndigheterna under andra världskriget. Den utländska
konkurrensen hade medfört, att denna tillverkningskapacitet numera endast
kunde utnyttjas till omkring 50 procent. Ett tillräckligt tullskydd
möjliggjorde tillverkning i mer ekonomiska serier och vore direkt kostnadssänkande.

Svenska västkustfiskarnas centralförbund avstyrker, att tullen på garn,
avsett för tillverkning av nät, och på färdiga fisknät höjs. Den förhöjda
tullen på fisknät skulle särskilt drabba de grövre näten, som i stor utsträckning
användes på västkusten. En tullrestitution skulle ingalunda rättfärdiga
den förhöjda tullen. Om restitution ändock skulle övervägas, borde
återbäringen ske direkt till förbrukarna av redskapen.

Svenska fiskredskapshandlarnas förening, som förordar oförändrade tullsatser,
framhåller, att en ökad tullkostnad med hänsyn till den inhemska
tillverkningens ringa omfattning avsevärt skulle påverka fiskerinäringens
lönsamhet.

Till stöd för yrkandet i motionen 1:2 5 anför motionären bl. a. Genom
kungörelsen den 30 juni 1955 (nr 466) om uttagande av särskild tullavgift
för vissa varuslag, in. in. fick samtliga tidigare tullbelagda textilvaror
icke innehållande silke —• med undantag av fisknät — sitt tullskydd
förbättrat. Detta innebär, alt näten bar eu i kronor och öre oförändrad tullsats,
medan övergången till värdetull för det garn, varav näten tillverkas,

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1957

medfört att det redan förut praktiskt taget obefintliga nettotuilskyddet försämrats
ytterligare och blivit direkt negativt. Att under dessa försvårade
omständigheter driva en lönsam nättillverkning inom landet torde icke vara
möjligt. En nätfabrik har redan lagt ned tillverkningen. Det redan förut
låga intresset hos industrin för upprätthållande av ifrågavarande tillverkning
har ytterligare kraftigt minskats, icke minst därigenom att den allmänna
tulltaxerevisionen bordlagts på obestämd tid. Att det för landet är
av stort intresse att bibehålla en inhemsk nättillverkning står dock utom allt
tvivel. Bland annat framgår detta av 1952 års tulltaxekommittés betänkande,
där förslag framlägges om en förbättring av nuvarande nättullsats. Även
många andra skäl tala för att en inhemsk nätindustri bör bevaras.

Enda sättet att bevara och upprätthålla en inhemsk nätindustri av någorlunda
tillräcklig kapacitet är att ge den ett rimligt skydd i stället för
att som nu ge den en direkt extra belastning. Mot ett förbättrat tullskydd
för fisknät har i tidigare diskussioner ibland framförts, att tullen är en för
fiskarna kostnadsfördyrande faktor. Mot detta talar emellertid flera faktorer.
Ett tillräckligt tullskydd kommer att möjliggöra tillverkning i mera
ekonomiska serier och således verka kostnadssänkande. Enbart tillvaron
av en svensk produktion, möjliggjord genom rimligt tullskydd, medför dessutom
en nedpressning av priserna på importerade nät resp. en garanti mot
att utländska karteller kan bli allenarådande på den svenska marknaden
och genom höga priser draga otillbörlig fördel av densamma. Vidare bör
beaktas, att nätindustrin — ehuru liten är en nyckelindustri i såväl fred
som krig. Den svenska konsumtionen av nät i kronor räknat utgör endast
ca 5 procent av värdet av den svenska konsumtionen av fisk. Räknar man
endast med det för landet viktigaste fisket, nämligen västkustfisket, torde av
fiskarnas totala kostnad för fångande och ilandförande av fisken endast
ca 2,5 procent utgöras av kostnader för nät.

Tullen å frukt- och bärmustkoncentrat

Osockrad must av bär och frukter — med undantag av citrusfrukler —
är hänförlig till tulltaxenr 148: 1 och 148: 2 med tull på kärl vägande brutto
över 3 kg 20 kr. för 100 kg och på kärl vägande brutto 3 kg eller därunder
30 kr. för 100 kg. Motsvarande tullsatser för osockrad saft av citrusfrukter,
tulltaxenr 147: 1 och 147: 2, är 15 kr. resp. 25 kr. för 100 kg.

I sitt förslag till tulltaxa har 1952 års tulltaxekommitté förordat en tull
för osockrad saft i kärl över 3 kg brutto av citrusfrukter å 15 öre per kg
och av andra slag å 20 öre per kg.

Som motivering för förslaget har kommittén i sitt betänkande SOU 1956:
15 (s. 153) anfört.

Normaltu Ilsatsen för dessa produkter håller sig vid 15 % av värdet för
osockrade och något däröver för sockrade produkter men visar uttryckt i
öre per kilogram avsevärda variationer alltefter koncentrationen. Eftersom

5

Bevillningsutskottets betänkande nr !) år 1957

det skulle erbjuda stora svårigheter att verkställa en differentiering av tullen
efter koncentrationen talar nämnda omständighet för att här tillämpa
värdetull.

Enligt kommitténs uppfattning skulle en enhetlig tull av 15 % av värdet i
och för sig innebära ett lämpligt avvägt tullskydd. Tillämpningen av denna
tullsats skulle emellertid kräva en omfattande revidering av GATT-bindningarna,
och den skulle även innebära en radikal förändring av den nuvarande
tullstrukturen. Kommittén har därför funnit övervägande skäl föreligga att
liksom beträffande övriga varuslag inom detta kapitel bibehålla systemet
med vikttullar. Det torde då icke finnas tillräcklig anledning att bryta de i
GATT gjorda bindningarna för osockrad saft i kärl över 3 kg vikt (15 öre
per kg för citrussaft och 20 öre per kg för annan saft). Dessa ligger visserligen
såvitt angår starkt koncentrerad saft under normalnivån, men å andra
sidan ligger de över denna nivå när det gäller icke koncentrerad vara. I fråga
om övriga produkter har kommittén funnit 25 öre per kg vara en lämplig
tull. Den torde i regel ligga över normaltullen men får anses motiverad bl. a.
med hänsyn till att de flesta varorna för närvarande är underkastade högre
tull.

En ledamot av kommittén bär reserverat sig mot förslaget och därvid
yttrat följande.

Under denna tullposition innefattas bl. a. must av äpplen. Den svenska
tillverkningen av äppelmust, som för närvarande utgör ca 3 milj. liter, har
utökats kraftigt under senare år framför allt genom användning av äppelmust
som råvara för tillverkning av kolsyrade läskedrycker. Utvecklingen
är synnerligen tillfredsställande med hänsyn till de avsättningssvårigheter
som varit rådande speciellt i fråga om de lägre äppelkvaliteterna. Under
senare år har man emellertid i allt större utsträckning särskilt i utlandet
börjat indunsta fruktsafterna och sålunda leverera koncentrat. Saft av såväl
äpplen som citrusfrukter är sålunda ofta indunstad 8 till 10 ggr. Om
dylika koncentrat belägges med samma tull som en icke koncentrerad vara
blir tullskyddet i hög grad illusoriskt. För äppelmustens vidkommande
skulle det reella tullskyddet för normalmust endast bli 2 å 2,5 öre per kg,
vilket innebär att det avsättningsutrymme som skapats inom detta område
och som kan vidgas betydligt för svensk frukt kommer att ödeläggas. Tullsatserna
bör därför sättas i relation till mustens koncentrering.

Från remissyttrandena må här återges följande.

Lantbruksstyrelsen anser, alt den rekommenderade tullsatsen av 20 öre
per kg utgör ett tillräckligt tullskydd för vanlig must. För att bereda fruktodlarna
ett verksamt skydd mot import av koncentrerad must för industriändamål
föreslås eu tullsats för sådan must av eu krona per kg.

Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk och Fruktodlingens
förhandlingsorgan framhåller, att man i utlandet i betydande omfattning
börjat indunsta musten och exportera koncentrat. Vidare påpekas,
att lulltaxekommittén i syfte att ge fruktodlingen ett effektivare skydd i
sitt förslag överskridit de s. k. normaltullsatserna för färska äpplen. Mot
bakgrunden därav syntes det inkonsekvent att lamslå den inhemska musttillverkningen
genom eu orimligt låg tull å äppelmustkoncentraten. Dessutom
påpekas att koncentrat även förekommer i stigande omfattning av bärmuster.
Med hänsyn härtill hemställes, att mustkoncentrat av äpplen och

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 0 år 1957

bär i tullstatistiskt hänseende skiljs från icke koncentrerade muster och
åsätts en enhetlig tull av 90 öre per kg eller alternativt en värdetull av motsvarande
storlek.

I de likalydande motionerna 1:315 och 11:3 84 framhålles i
huvudsak följande. Under senare år har fabriksfrukten i ökad omfattning
kunnat utnyttjas för framställning av äppelmust, som sedan användes inom
läskedrycksindustrin för tillverkning av kolsyrade äppelläskedrycker. I utlandet
har man dock börjat indunsta musten och exportera koncentrat. Indunstningsgraden
är som regel konstant och uppgår till 5 å 6 gånger icke
koncentrerad must. Då tullen utgår med samma belopp för såväl koncentrerade
som icke koncentrerade muster, innebär detta att tullskyddet blir illusoriskt
i fråga om koncentraten. Gällande tull innebär för koncentratens
vidkommande, om dessa omräknas till icke koncentrerad vara, ett nettolullskydd
av 3—4 öre per kg eller endast ca 7 procent av äppelmustens importvärde
och 1—4 procent av bärmusternas importvärden. Frånvaron av
en tillfredsställande tull å dessa frukt- och bärmustkoncentrat kommer otvivelaktigt
att lamslå den inhemska mustfabrikationen och därmed ödelägga
det avsättningsutrymme, som skapats för inhemska frukter och bär. Då
koncentraten närmast är att betrakta som eif nytt varuslag och då indunstningsgraden
tämligen konstant uppgår till 5 å 6 gånger, synes koncentraten
böra åsättas ett särskilt tullstatistiskt nummer och därvid beläggas med en
tullsats, som är proportionell mot den nu för icke koncentrerade muster
gällande tullen.

Utskottet. I de förevarande motionerna har framställts yrkanden om ändringar
i den till tulltaxeförordningcn fogade tulltaxan i fråga om tullen på
fisknät samt på vissa frukt- och bärmustkoncentrat. Således yrkar motionären
i motionen I: 25, att tullen på fisknät skall fastställas till 10 procent
av värdet, vilket yrkande står i huvudsaklig överensstämmelse med vad 1952
års tulltaxekommitté förordat i sina år 1956 avlämnade betänkanden med
förslag till ny tulltaxa. Vad angår tullen på frukt- och bärmustkoncentrat
yrkas i de likalydande motionerna I: 315 och II: 384, att mustkoncentrat av
sådana frukter och bär, som odlas inom landet, i tullhänseende skall skiljas
från icke koncentrerade muster och beläggas med cn enhetlig tull av en
krona per kg. Förslag av enahanda innebörd har även framlagts av en reservant
i en till tulltaxekommitténs förslag fogad reservation.

Som av den ovan lämnade redogörelsen framgår har tulltaxekommittén
icke varit enig i fråga om tullsatserna på de ifrågavarande varuslagen. Även
i remissyttrandena har meningsskiljaktigheter framkommit såväl beträffande
de förordade tullsatserna som möjligheterna att medge kompensation
för den förhöjda tullen.

Förslaget till ny tulltaxa är efter remissbehandling för närvarande under
Kungl. Maj:ts övervägande. Därvid kommer självfallet även ställning att tagas
till de i motionerna berörda spörsmålen. Med hänsyn härtill anser ut -

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1957

7

skottet det inte lämpligt, att riksdagen nu — utan att avvakta Kungl. Maj :ts
förslag i ämnet — vidtager ändringar i gällande tulltaxa av den innebörd,
som yrkas i de förevarande motionerna.

Utskottet finner sig således icke kunna tillstyrka bifall till motionen I: 25
samt de likalydande motionerna I: 315 och II: 384.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att motionen I: 25 av herr Ohlon om ändrade tullsatser
för vissa slag av nät icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd; samt

2) att de likalydande motionerna I: 315 av herr Sveningsson
m. fl. samt II: 384 av herrar Hansson och Nilsson i Bästekille
angående tullen å vissa frukt- och bärmustkoncentrat
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 februari 1957

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Heiiman, Spetz,
Snygg, Söderquist, Rune Johansson, Wärnberg och Bengtson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson, Sundström, Nilsson i Svalöv,
Brandt, Allard, Vigelsbo, Strandh, Henriksson, Christenson i Malmö och Anderson
i Sundsvall.