Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1957
1
Nr 38
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition angående höjning av vissa postavgifter
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 8 mars 1957 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 108, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att besluta, att befordringsavgifterna för inrikes brev,
affärshandlingar, trycksaker, varuprov, varukorsband, paket, postabonnerade
tidningar, utgivar- och kommissionärskorsband, avgifterna för rekommendation
och assurans samt ersättningen för förlust m. in. av rekommenderad
försändelse skall utgå med belopp och från tidpunkter, som av departementschefen
vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj :t förordats.
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
I propositionen framlägges förslag om höjning av portot för brev om högst
20 g från 25 till 30 öre och för brev över 500 g från 1 kr. till 1 kr. 20 öre.
Vidare omfattar förslaget portona för korsband och paket, avgifterna för rekommendation
och assurans samt avgifterna i tidningsrörelsen. Slutligen
föreslås en höjning av den ersättning, som skall utgå vid förlust av rekommenderad
försändelse. Taxehöjningen avser i första hand att förhindra ett
underskott på poströrelsen under budgetåret 1957/58.
Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen
I) de likalydande motionerna I: 482 av herr Weiland och II: 594 av herr
Rydén, vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av proposition nr
108 måtte besluta
1) att införa lokalporto för brevförsändelser med portosatser i enlighet
med nu för inrikes brev gällande porto,
2) att portosatserna för korsbandsförsändelser skall bibehållas oförändrade,
samt
3) att avgifterna i tidningsrörelsen under nu pågående utredning angående
ny tidningsförordning må kvarstå oförändrade; ävensom
II) motionen 11:586 av herr Henning Nilsson i Gävle m. fl., vari hemställts,
att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 108 måtte
besluta att icke för närvarande godkänna höjning av befordringsavgifterna
för postabonnerade tidningar samt utgivar- och kommissionärskorsband.
1 Uihang till riksdagens protokoll 1957. 7 samt. Nr 38
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1957
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna I: 482 och II: 586.
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.
I skrivelse den 1 mars 1957 har generalpoststyrelsen framlagt förslag om
höjning av vissa postavgifter. Förslaget avser portona för brev, korsband
och paket, avgifterna för rekommendation och assurans samt avgifterna i
tidningsrörelsen.
Innebörden av styrelsens förslag framgår av följande tabeller.
Sammanställning av nuvarande avgifter samt de av generalpoststyrelsen
föreslagna ändringarna
Försändelseslag |
Avgiftsgrupper |
Nuvarande |
Generalpoststyrel |
avgiftsbelopp |
sens förslag |
||
öre |
öre |
30
50
75
120
Brev
Affärshandlingar,
trycksaker, varuprov,
varukorsband
Minimiavgift för affärshandling Paket -
Rekommendation
Assurans
högst 20 gram
över 20— 125 gram
* 125— 500 »
» 500—1000 *
högst 50 gram
över 50—100 gram
* 100 gram
högst 1 kg
över 1— 3 »
» 3— 5 *
» 5— 6 »
» 6— 7 »
» 7— 8 »
» 8— 9 »
» 9—10 »
» 10—11 9
» 11—12 »
9 12—13 9
9 13—14 9
9 14—15 9
9 15—16 9
9 16—17 9
9 17—18 9
9 18—19 9
9 19—20 9
25
50
75
100
10
15
15
för de första 100 g
samt 5 öre för varje
följande vikt av 100
g eller del därav
25
140
170
200
250
300
350
400
450
500
550
600
650
700
750
800
850
900
950
40
40 öre i grundavgift
+ 10 öre för varje
1 000 kr eller del av
1 039 kr av x>3ar ansbeloppet
-
} 15
15
för de första 100 g
samt 5 öre för varje
följande vikt av 100
g eller del därav
30
140
170
200
350
500
750
1000
50
50 öre i grundavgift
-1- 10 öre för varje
1 000 kr eller del av
1 000 kr av assuransbeloppet
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1957
3
Försändelseslag |
Avgiftsgrupper |
Nuvarande avgiftsbelopp öre |
Postabonnerade tid-ningar |
varje i tidningstaxan |
50 |
mangstermin |
||
utkommande nr av |
1 46 |
|
dock lägst |
1 92 |
|
varje helt eller påbör-jat kg av tidningens |
‘31 |
|
för ett postabonnerat tidningsexemplar lägst |
75 |
|
Utgivarkorsband i |
varje lJi kg eller del av |
22 |
allmänhet |
V* kg |
|
dock lägst |
88 |
|
Kommissionärskors- |
varje kg eller del av |
|
band |
kg för tidning med |
26 |
dock lägst varje kg eller del av |
52 |
|
mindre än 6 men |
35 |
|
dock lägst |
70 |
Generalpoststyrelsens
förslag
öre
50
^0
1100
‘34
80
24
96
28
56
38
76
miner.
Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan återfinns
under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen, nämligen
Generalpoststyrelsen,
s. 3—9.
Departementschefen, s. 9—10.
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.
Till stöd för yrkandena i de likalydande motionerna 1:482 och
11:5 94 anföres bl. a. följande. Efter höjningarna av brevportot skulle i
ännu högre grad än för närvarande kostnaden för lokala försändelser komma
att framstå som alltför höga. Såsom påpekats i en framställning till generalpoststyrelsen
från Sveriges köpmannaförbund utgör kostnaderna för
de lokala brevförsändelserna en betydande utgiftspost särskilt för detaljhandeln
men givetvis också för andra grupper inom samhället. Förbundet har
därför föreslagit, att man vid en höjning av portot skall överväga att låta
höjningen endast avse riksportot och bibehålla portot för lokala försändelser
vid nuvarande nivå. Motionärerna finner det tveksamt om den lokala poströrelsen
inte skulle kunna göras lönsam även med en lägre portosats än
den som nu föreslås skola tillämpas såväl för lokala som för andia inrikes
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1957
brevförsändelser. Sålunda förordas att ett lokalporto för brevförsändelser
intöres och att taxan härför blir den hittills för inrikes brevsändelser tillämpade,
alltså 25 öre för brev i viktsatsen 0—20 gram, 50 öre i viktsatsen 20—
125 gram, 75 öre i viktsatsen 125—500 gram samt 1 krona i viktsatsen 500
—1 000 gram. — Även höjningen av korsbandsportot skulle i särskilt hög
grad komma att drabba det lokala affärslivet samt dessutom medföra en
betydande kostnadsökning för ideella organisationer. Det kan starkt ifrågasättas
om detta inte bör undvikas. Särskilt med del förhållandevis höga brevportot
synes det angeläget att ett lågt porto bibehålies för korsbandsförsändelserna.
De möjligheter till viss kompensation för höjningen, som eventuella
höjningar av rabattsatserna för massförsändelser utgör, torde de ovan
nämnda grupperna endast i mycket begränsad utsträckning kunna komma
att tillgodogöra sig. Generalpoststyrelsen har också räknat med att den föreslagna
höjningen av korsbandsportot kommer att få konsekvenser på rörelsens
omfattning. Med hänsyn härtill förordar motionärerna att någon höjning
av korsbandsportot icke sker. Beträffande portot och rabattsatserna å
gruppkorsband föreslås att hittillsvarande villkor bör vidmakthållas. Av generalpoststyrelsens
skrivelse den 2 mars 1957 framgår, att denna rörelse
haft ett enormt uppsving och icke varit oekonomisk för postverket. Det
skulle vara oklokt att nu starkt fördyra denna form av försändelser ur både
postverkets och näringslivets synpunkt. — Vidare anser motionärerna, att
någon höjning av avgifterna i tidningsrörelsen ej bör vidtagas, ej ens en provisorisk
sådan i avvaktan på resultatet av pågående utredning. Härtill kommer
det faktum att många tidningar driver sin verksamhet under ytterst
svåra ekonomiska förhållanden och har ringa möjligheter att övervältra
en kostnadsfördyring på sina prenumeranter. Det inkomstbortfall som blir
en foljd av de av motionärerna förordade modifieringarna i förslaget om
portohöjningar synes kunna rymmas inom den marginal, som de föreslagna
höjningarna innefattar och poströrelsen sålunda även med av motionärerna
förordade förslag komma att ge ett tillfredsställande överskott.
I in o tionen 11:586 anföres i huvudsak följande. Då den pågående
utredningen om villkoren för postbefordran av tidningar givetvis även innefattar
grunderna för beräknandet av avgifterna för sådan befordran synes
det olämpligt att nu genomföra en låt vara provisorisk höjning av dessa avgifter.
Ett sådant föregripande av pågående utredning är desto mindre påkallat
som inkomstökningen för postverket är av mindre betydelse och höjningen
av övriga postavgifter mer än väl kompenserar postverket för inträdda
kostnadsfördyringar.
Utskottet. De höjningar av vissa postavgifter, varam förslag framlagts i
den förevarande propositionen, syftar i första hand till att förhindra att underskott
uppkommer i postverkets rörelse. Som framgår av departementschefens
anförande till statsrådsprotokollet i ärendet kommer postverket
nämligen att från och med innevarande år få vidkännas utgiftsökningar,
Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1957
5
främst föranledda av stegrade lönekostnader, av en sådan storleksordning
att de endast till en mindre del kan kompenseras genom rationaliseringsåtgärder.
Härutöver avses med avgiftshöjningarna att få till stånd en sådan
avvägning av taxorna, att postverket kan beräknas få erforderlig rörelsemarginal
under de närmast följande åren. Genomföres de ifrågasatta höjningarna
skulle postverkets rörelse enligt generalpoststyrelsens beräkning
komma att lämna överskott å 7 miljoner kronor under innevarande budgetår
och å 18 miljoner kronor under budgetåret 1957/58.
Även utskottet finner en höjning av posttaxorna erforderlig för att förhindra
ett underskott i postverkets rörelse. Det är vidare enligt utskottets
mening önskvärt att postavgifterna avvägs så att verket utöver normal förräntning
å investerat kapital erhåller tillbörlig rörelsemarginal för sin verksamhet,
varvid det för budgetåret 1957/58 beräknade överskottet i nuvarande
läge torde kunna betraktas såsom skäligt belopp. Härigenom och genom
att postverket fullföljer sina strävanden att genom rationaliseringsåtgärder
förbilliga driften vinnes den fördelen att — om intet oförutsett inträffar
— nya portohöjningar kan undvikas under den närmaste framtiden.
Beträffande det inrikes brevportot, som är postverkets största inkomstkälla,
föreslås i propositionen dels att portot för brev i lägsta viktsatsen,
0—20 g, höjes från 25 till 30 öre och dels att portot för brev över 500 g
höjes från 1 krona till 1 krona 20 öre. I de likalydande motionerna I: 482
och II: 594 yrkas att lokalporto införes för brevförsändelser och att den nu
gällande portosatsen för inrikes brev bibehålies oförändrad för lokalförsändelser.
I anledning av nämnda motionsyrkanden får utskottet erinra om att lokalportot
slopades år 1951. Anledningen härtill var bl. a. att den olika avgiftsbeläggningen
av lokalförsändelser och riksbrev vållade såväl allmänheten
som postverket olägenheter av skilda slag. Företagna undersökningar hade
visat att kostnaderna för befordran av lokalbrev endast med något öre understeg
motsvarande kostnader för riksbrev.
Enligt generalpoststyrelsens beräkningar skulle de i propositionen föreslagna
ändringarna av brevportot ge en inkomstökning av ca 23 miljoner
kronor per år. Ett bifall till motionärernas yrkande om lokalporto skulle
innebära en reducering av nämnda belopp till ca 17 miljoner kronor per år
och postverkets beräknade överskott för budgetåret 1957/58 .minska i motsvarande
mån. Redan av denna anledning ställer sig utskottet tveksamt till
förslaget att återinföra ett särskilt lokalporto. Härtill kommer att erfarenheterna
från den lid, då ett lägre porto tillämpades för lokalbrev än för
riksbrev, starkt talar mot en sådan åtgärd, allra helst som postverkets självkostnader
inte är nämnvärt lägre för lokalbrev än för riksbrev. Utskottet
avstyrker sålunda yrkandet i motionerna I: 482 och II: 594 om särskilt lokalporto.
Den i propositionen föreslagna höjningen av brevportot synes utskottet väl
avvägd med hänsyn till ökningen av postverkets omkostnader. Utskottet får
tillstyrka propositionen i denna del.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1957
I fråga om portot för inrikes korsband föreslås i propositionen inte annan
ändring än att avgiften för korsband i lägsta viktsatsen, till vilken klass hör
ca 80 procent av totala antalet korsband, förordas höjd med 5 öre. Härigenom
skulle liksom före den 1 juni 1952 samma avgift utgå för alla korsband
upp till 100 g. För försändelseslaget affärshandlingar förordas en höjning
av minimiportot från 25 till 30 öre.
I de nyssnämnda motionerna yrkas att portosatserna för korsbandsförsändelser
bibehålies oförändrade.
De i propositionen föreslagna avgiftsändringarna beträffande inrikes korsband
beräknas tillföra postverket ökade inkomster med ca 7 miljoner kronor
per år. Ett bifall till motionärernas yrkande skulle sålunda leda till en
avsevärd reducering av den beräknade totala inkomstökningen å ca 36 miljoner
kronor. Med hänsyn härtill och då en höjning av korsbandsportot är
befogad som en konsekvens av den av utskottet nyss förordade höjningen av
brevportot, anser sig utskottet böra tillstyrka propositionen även i förevarande
del. I enlighet härmed avstyrker utskottet motionerna 1:482 och II:
594, såvitt desamma avser korsbandsportot.
I nämnda motioner har uttalats att även för portot och rabattsatserna å
gruppkorsband borde gälla oförändrade villkor.
Jämlikt bemyndigande av 1954 års riksdag äger Kungl. Maj:t fastställa
bl. a. rabattsatser vid befordran av mass- och gruppkorsband. I den i propositionen
omnämnda skrivelsen av den 2 mars 1957 har generalpoststyrelsen
framhållit att med inrättandet av mass- och gruppkorsbandsrörelserna
hade en med hänsyn till såväl allmänhetens som postverkets intressen
påkallad anpassning skett från verkets sida efter marknadens behov av
enkla och prisbilliga distributionsformer för masstrycksaker. Båda försändelseslagen
hade på senare tid fått allt större användning. Särskilt gällde
detta gruppkorsband, som ökat mycket kraftigt. En bidragande orsak till
den stora rörelsestegringen torde ha varit de låga postavgiflerna, vilka —
utan att därför vara oekonomiska för postverket — givit ökad konkurrenskraft
åt dessa rörelsegrenar. En avgiftshöjning med 50 procent skulle med
all säkerhet komma att verka avskräckande på avsändare av mass- och
gruppkorsband och därmed få en hämmande inverkan på dessa rörelsegrenars
vidare utveckling. Inte heller var en sådan höjning motiverad av
postverkets kostnader för belordringen. Skäl talade därför för att postavgifterna
för dessa försändelseslag begränsades, vilket kunde ske genom att de
av Kungl. Maj:t fastställda rabattprocenterna för resp. försändelseslag höjdes
i erforderlig mån. Generalpoststyrelsen förordade för sin del att rabattsatserna
för masskorsband skulle höjas från 20 till högst 35 procent och för
gruppkorsband från högst 50 till högst 60 procent.
I anledning av vad motionärerna anfört vill utskottet framhålla att det
med hänsyn till att mass- och gruppkorsbandsrörelserna är stadda i framåtskridande
och redan med nu gällande porto- och rabattsatser ställer sig
fördelaktiga för postverket ur ekonomisk synpunkt självfallet är angeläget
att avgifterna för dessa försändelseslag avväges så att dien gynnsamma ut
-
7
Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1957
vecklingen kan fortsätta. Det kan förutsättas att Kungl. Maj:t vid fastställande
av befordringsavgifterna för försändelser av detta slag beaktar även
denna synpunkt. Utskottet anser därför motionärernas uttalande i denna
fråga inte böra föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet tillstyrker även bifall till det i propositionen framlagda förslaget
såvitt avser höjning av avgifterna för postpaket, rekommendation och assurans.
Inte heller har utskottet något att erinra mot den föreslagna höjningen
från 36 till 50 kronor av högsta ersättningsbeloppet vid förlust m. m. av
rekommenderad försändelse.
Beträffande tidningsavgifterna förordar föredragande departementschefen
en höjning med ca 8 procent. Denna höjning skulle betraktas som provisorisk
i avvaktan på det resultat vartill tidningsförordningsutredningen
kunde komma. Genom på så sätt höjda avgifter skulle postverket komma
att beredas kompensation för de under år 1952 inträffade merkostnadsökningarna
för tidningsrörelsen, men däremot inte få någon som helst kompensation
för senare inträdda eller nu aktuella kostnadsstegringar.
Såväl i motionerna 1:482 och 11:594 som i motionen 11:586 yrkas att
avgifterna i tidningsrörelsen bibehålies oförändrade i avvaktan på resultatet
av förenämnda utredning.
Utskottet får till en början erinra om att den senaste höjningen av tidningsavgifterna
företogs efter beslut av 1952 års riksdag. Vid detta tillfälle
hade generalpoststyrelsen förordat en höjning med 30 procent, men departementschefen
fann lämpligt att avgiftshöjningen tills vidare begränsades till
ca 20 procent. Riksdagen beslöt i enlighet med departementschefens förslag
och underströk härvid höjningens provisoriska karaktär.
Med hänsyn till de kostnadsstegringar som inträffat sedan år 1952 är en
höjning även av avgifterna i tidningsrörelsen i och för sig motiverad. Hur
långt man därvid skall gå är en avvägningsfråga, som bör bedömas under
beaktande av att utredning rörande tidningsavgifterna pågår. Skälig hänsyn
har enligt utskottets mening tagits till tidningsutgivarnas intressen genom
den avvägning som gjorts i propositionen. Utskottet vill särskilt understryka
alt höjningen i propositionen föreslås begränsad till sådant belopp,
att endast de under år 1952 inträffade kostnadsstegringarna men däremot
inte senare inträdda utgiftsökningar täckes. I enlighet härmed finner sig
utskottet böra avstyrka de föreliggande motionerna och förordar bitall till
propositionen även i förevarande del. Den sålunda föreslagna höjningen av
avgifterna får som departementschefen framhållit betraktas såsom provisorisk
i avvaktan på resultatet av pågående utredning. Utskottet har sålunda
inte tagit ståndpunkt till frågan om de grunder efter vilka avgifterna i tidningsrörelsen
i framtiden bör avvägas.
I vad avser tidpunkterna för genomförandet av höjningen av postavgifler
na har utskottet ingen erinran mot Kungl. Maj:ts förslag.
8 Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1957
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 108;
2) att de likalydande motionerna 1:482 av herr Weiland
och II: 594 av herr Rydén icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd; samt
3) att motionen II: 586 av herr Henning Nilsson i Gävle
in. fl. icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 11 april 1957
På bevillningsutskottets vägnar:
EDGAR SJÖDAHL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Eriksson*, Söderquist, Rune
Johansson*, Niklasson, Kronstrand, Oscar Carlsson, Wärnberg*, Bengtson
och Mannerskantz; samt
från andra kammaren: herrar Sundström, Nilsson i Svalöv, Brandt,
Gustafson i Göteborg, Allard, Kärrlander, Persson i Svensköp, Wiklund,
Jansson i Aspeboda* och Rydén.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
570641. Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag