Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1957

11

Nr 22

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om rätt att vid taxering till skatt i vissa fall åtnjuta
avdrag för anslutningsavgift till elektriska distributionsfäretag.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 47 av herr Niklasson m. fl. och II: 48 av herr Andersson i
Björkäng in. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte uttala, att anslutningsavgift
till elektriska distributionsföretag utgör för utgivaren avdragsgill kostnad
vid inkomstbeskattningen, i den mån avgiften är hänförlig till förvärvskälla».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,
hänvisa till motionen I: 47.

Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt 20 §
kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader
för intäkternas förvärvande och bibehållande. Regeln utvecklas närmare
i särskilda bestämmelser hänförande sig till beräkningen av nettointäkten
av de olika förvärvskällorna. Vad beträffar inkomst av jordbruksfastighet
och av rörelse stadgas i 22 resp. 29 §§ att avdrag må ske för allt som är
att anse som driftkostnader, såsom kostnad för reparation och underhåll av
till driften hörande byggnader och inventarier. Ett liknande stadgande återfinns
i 25 §, som avser avdrag från bruttointäkten av annan fastighet. För
samtliga nu berörda inkomstslag föreskrivs vidare att avdrag inte må ske
för ny-, till- eller ombyggnad å fastighet eller för därmed jämförlig förbättring
därå.

Beträffande rådande praxis i fråga om rätt till avdrag för kostnader för
elektrifiering eller anslutning till elektriskt ledningsnät må här nämnas, att
kostnad för fastighets elektrifiering ansetts hänförlig till utgifter för grundförbättring
och således icke medgivits till avdrag (RÅ 1930 not Fi 15). Avdrag
har likaså vägrats för anslutningsavgift (RÅ 1932 not Fi 353 och 1945 not
Fi 682). Även då fråga varit om omläggning av å en jordbruksfastighet befintliga
elektriska ledningar har i visst fall avdrag vägrats (RÅ 1950 not
Fi 707). I åtminstone två fall har fråga uppkommit om rätt till avdrag för
anslutningsavgift, som erlagts av ägare av jordbruksfastighet vilken redan
tidigare varit ansluten till elektriskt ledningsnät. I det ena fallet uttogs av -

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 22 är 1957

giften sedan kraftleverantören överlåtit sina anläggningar till annan kraftleverantör,
vilken utfört vissa omläggningar och förbättringar av ledningsnätet
in. in., medan i det andra fallet avgiftsbetalningen sammanhängde med
att kraftleverantören övergått till annan spänning än tidigare, vilket medfört
särskilda kostnader. I båda fallen fann regeringsrätten att fastighetsägaren
inte kunde medges avdrag för anslutningsavgiften »enär i målet icke förebragts
sådan utredning angående grunden för avgiftens gäldande eller erhållen
valuta för densamma, att klaganden kan anses ha visat fog för sin
talan» (RÄ 1952 not Fi 698 och 1955 not Fi 778).

I de föreliggande motionerna har anförts bl. a. följande. Distributionsföretagen
för elektrisk kraft uttar i normala fall av abonnenterna fyra olika typer
av avgifter, nämligen anslutnings-, abonnent-, grund- och energiavgifter. Det
förstnämnda slaget av avgift erläggs, när abonnenter ansluts till nätet. Övriga
avgiftsslag är däremot periodiska. I den mån avgifterna i beskattningsavseende
anses tillhöra förvärvskälla, har i praxis anslutningsavgift hänförts
till icke avdragsgill kostnad, medan däremot avdrag medgivits för de periodiska
avgifterna. Anslutningsavgiften torde ha ansetts vara av engångsnatur
och ha ett bestående värde. I samband med ökade krav på energiförsörjning
och funktionsduglighet har de elektriska distributionsföretagen i stor utsträckning
företagit spänningsoinläggningar. Härvid har abonnenterna ofta
lått erlägga ny anslutningsavgift. Uttagandet av sådan avgift synes emellertid
vara beroende på distributionsföretagens finansiella ställning. Företag
med god ställning kan således möta kravet på nyinvesteringar utan att belasta
abonnenterna med anslutningsavgifter. Dylika företag höjer i stället
de periodiska grundavgifterna. Kapitalsvaga företag tvingas däremot att uttaga
anslutningsavgifter av abonnenterna. Detta beror bl. a. på att elektriska
distributionsföretag i allmänhet inte kan tillfredsställa sitt kapitalbehov lånevägen,
enär de inte har möjlighet att ställa godtagbar säkerhet. Abonnenterna
kommer emellertid i beskattningshänseende i olika läge beroende på om anslutningsavgift
uttas eller ej. Detta är inte tillfredsställande. Olikheten utjämnas
om avdrag för anslutningsavgift medges vid inkomstbeskattningen,
i den mån avgiften är hänförlig till förvärvskälla. En dylik ändring skulle
även i hög grad underlätta de elektriska distributionsföretagens kapitalanskaffning
för samhällsnyttiga investeringar. Det må framhållas, att samtliga
avgiftsslag utgör skattepliktig intäkt i distributionsföretagens hand.

Utskottet. I de föreliggande motionerna har hemställts att riksdagen måtte
uttala att till kostnad i förvärvskälla hänförlig anslutningsavgift till elektriska
distributionsföretag skall utgöra för utgivaren avdragsgill kostnad
vid inkomstbeskattningen. Till stöd för yrkandet har bl. a. anförts att distributionsföretagen
i samband med ökade krav på energiförsörjning m. in.
i stor utsträckning företagit spänningsomläggningar. Ofta har företagens
enda möjlighet att anskaffa härför erforderligt kapital varit att ta ut ny
anslutningsavgift av sina abonnenter. Kapitalstarkare företag kunde emel -

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1957

13

lertid i stället höja de periodiskt utgående grundavgifterna, vilka i motsats
till anslutningsavgifterna är avdragsgilla för utgivarna i den män de kan
hänföras till förvärvskälla. Genom att även anslutningsavgifterna under angivna
förutsättning förklaras avdragsgilla skulle likställighet uppnås mellan
till olika distributionsföretag anslutna abonnenter.

Som av den ovan lämnade redogörelsen framgår har i praxis kostnad för
fastighets elektrifiering liksom den avgift som första gången uttas i samband
med jordbruksfastighets anslutning till elektriskt distributionsföretag
ansetts som ej avdragsgilla utgifter. Vidare har frågan om rätt till
avdrag för förnyad anslutningsavgift i åtminstone två fall prövats i högsta
instans. Regeringsrätten har därvid — med i huvudsak samma motivering
i de båda fallen — funnit avdrag inte kunna medges, enär utredning inte
förebragts angående grunden för avgiftens gäldande eller erhållen valuta för
densamma. Motiveringen för utslagen torde innebära, att regeringsrätten i
princip ansett avdragsrätt möjlig, men att utgången berott på bristfällig
utredning i målen. Avdrag torde dock kunna komma i fråga endast i den
mån anslutningsavgiften kan hänföras till underhållskostnad. Då en fastighet
första gången anslutes till elektriskt ledningsnät måste emellertid fastigheten
i allmänhet anses undergå förbättring. Inte sällan torde ett visst
mått av förbättring vara förenad även med en sådan av distributionsföretaget
gjord investering, som föranleder uttagande av ny anslutningsavgift av
tidigare anslutna abonnenter. Å andra sidan kan det i sistnämnda fall vara
möjligt att fråga inte alls är om förbättring eller att förbättringen är obetydlig.
Den omständigheten, att avdrag kan medges om investeringen för abonnenternas
del endast föranleder höjning av de periodiskt utgående avgifterna,
kan emellertid enligt utskottets mening inte motivera generell avdragsrätt
för anslutningsavgift.

Utskottet vill erinra om att frågan om gränsdragningen mellan avdragsgilla
driftkostnader och icke avdragsgilla utgifter för förbättring i andra
hänseenden varit föremål för riksdagens uppmärksamhet. Därvid har från
riksdagens sida förutsatts att spörsmålet hur den nämnda gränsdragningen
borde ske skulle ägnas uppmärksamhet vid skattelagssakkunnigas fortsatta
översyn av bestämmelserna i kommunalskattelagen. Då ett visst samband
föreligger mellan den i motionerna berörda frågan och den gränsdragning
som på andra områden kommer att ske mellan driftkostnader och grundförbättringskostnader,
bör en omprövning av dessa frågor ske i ett sammanhang.

Med hänvisning till vad ovan anförts avstyrker utskottet de föreliggande
motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:47 av herr Niklasson
in. fl. och II: 48 av herr Andersson i Björkäng in. fl. om rätt
att vid taxering till skatt i vissa fall åtnjuta avdrag för an -

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1957

slutningsavgift till elektriska distributionsföretag icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 mars 1957

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Heuman, Spetz,
Eriksson, Snygg, Söderquist, Rune Johansson, Niklasson och Bengtson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson, Kollberg, Sundström, Brandt,
Allard, Persson i Svensköp, Vigelsbo, Wiklund, Strandh och Magnusson i
Borås.

570314 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag