Nr 20—22 Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1957

1

Nr 20

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om översyn av normerna för värdering av naturaförmåner
vid taxering för inkomstskatt.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 313 av herr Theodor Johansson m. fl. och II: 388 av herr
Wahrendorff har hemställts, att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte anhålla
om en översyn av normerna för värdering av naturaförmåner vid taxering
för inkomstskatt.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,
hänvisa till motionen I: 313.

Enligt 42 § kommunalskattelagen skall värdet av bostadsförmån beräknas
med ledning av i orten gällande hyrespris eller, i saknad av tillfälle till sådan
jämförelse, efter annan grund, som må finnas lämplig.

Anvisningarna till 42 § innehåller närmare bestämmelser om värderingen
av bostadsförmånens värde då något hyrespris för orten inte kan fastslås på
grund av att möjlighet inte finns att uthyra bostäder inom orten. Innebörden
av bestämmelserna är att den omständigheten att uthyrningsmöjlighet inte
föreligger ej skall medföra att bostadsförmånen saknar värde. Vid bestämmande
av bostadsförmånens värde i nu angivet fall kan hyrespriset i kringliggande
orter tjäna till ledning.

Beträffande produkter, varor eller andra naturaförmåner, som ingår i lön
eller annan inkomst, stadgas i 42 § kommunalskattelagen att värdet därav
skall beräknas efter ortens pris.

Innebörden av bestämmelsen belyses närmare genom anvisningarna till
paragrafen, där det föreskrives att värdet av dylika produkter, varor eller
andra naturaförmåner skall beräknas efter det pris, som gällt i orten, därest
det varit fråga om att för penningar förskaffa sig dem. Kan ej dylikt pris
direkt angivas, skall nyttigheterna upptagas till det belopp, som med hänsyn
till föreliggande förhållanden kan beräknas ha åtgått, om de skulle ha gäldats
i penningar, eller, då fråga är om produkter eller varor från egen jordbruksfastighet
eller egen rörelse, det belopp, som det kan beräknas, att den
skattskyldige skulle ha erhållit vid försäljning under jämförbara förhållanden
av motsvarande kvantiteter.

1 Ilihang till riksdagens protokoll 1957. 7 samt. Nr 20—22

2

Bevillningsutskottets betänkande nr SO år 1957

Vid värdesättningen av såväl bostadsförmån som andra naturaförmåner
brukar beskattningsnämnderna tillämpa vissa schablonmässiga grunder, olika
på olika orter. För att främja enhetligheten vid taxeringen inom respektive
län brukar årligen anvisningar utfärdas av prövningsnämnderna innehållande
normer för bl. a. värderingen av naturaförmåner. Förslag till dylika
anvisningar skall enligt 75 § taxeringsförordningen (93 § i 1956 års taxeringsförordning)
upprättas av landskamreraren, som senast den 1 december
året före taxeringsåret har att insända förslaget till riksskattenämnden för
granskning. Vid riksskattenämndens granskning av förslagen har dessa sammanställts
i tablåer för riket, vilka därefter — tillika med riksskattenämndes
kommentar — förelagts landskamrerarna så att dessa kunnat uppmärksamma
och justera ojämnheter, innan förslagen framlagts för prövningsnämnderna.

I de föreliggande motionerna framhålles, att skäligheten av de värderingsnormer
som tillämpas är svår att bedöma, framför allt därför att den konstruerade
normen »ortens pris» inte motsvaras av några i verkligheten registrerade
priser. Motionärerna konstaterar att det råder tämligen stora
skillnader mellan de olika länen. Såväl från skatteteknisk som från rättvisesynpunkt
torde det vara påkallat att få till stånd enhetligare och mer tidsenliga
normer för värdering av naturaförmåner. Inte minst angeläget är att
justera värdet av förmånerna fri bostad och fritt bränsle.

Enligt motionärernas mening bör sålunda bostadsförmånen i äldre byggnader
avskaffas eller i varje fall åsättas ett mycket lågt värde. Bostäder av
äldre typ och i avsaknad av moderna bekvämligheter saknar i stort sett hyresvärde.
Det kan knappast anses utgöra en förmån att behöva bo i en omodern
och svårskött lägenhet, vilket vanligen medför ökade kostnader, bl. a. för
uppvärmning av fastigheten. De lokala taxeringsnämnderna bör därför medges
rätt att befria vissa äldre fastigheter från skatt för naturaförmånen fri
bostad.

Vidare anser motionärerna att värdet av förmån av fritt bränsle från egen
fastighet bör justeras.'' På de mindre skogsfastigheterna uttages vanligen endast
avfallsprodukter från skogen till bränsle, vilka produkter saknar saluvärde.
Fastighetsägare, som saknar egen skog, förser sig ofta under fritid
med bränsle från någon närbelägen skogsgård. För denna förmån slipper de
att ta upp något belopp som naturaförmån. Den som äger skog bör inte missgynnas
genom att åläggas skatt för samma förmån.

Utskottet. I de förevarande motionerna hemställes, att riksdagen hos
Kungl. Maj :t anhåller om översyn av normerna för naturaförmåners värdering
vid taxering.

Som av den tidigare lämnade redogörelsen framgår innehåller kommunalskattelagen
endast allmänt hållna regler för värdesättning av förmåner i
natura. I första hand ankommer det på taxeringsnämnderna att med till -

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1957 3

länipning av dessa normer och under beaktande av omständigheterna i det
enskilda fallet taxera sådan förmån. För att inom länet få en i möjligaste
mån likformig värdering av ofta förekommande naturaförmåner brukar
länets prövningsnämnd före taxeringsarbetets början i anvisningar tillkännage
de värden prövningsnämnden avser att tillämpa i normalfallen vid
prövning av besvär över taxeringsnämndernas beslut. Dessa anvisningar är
visserligen inte bindande för taxeringsnämnderna men frångås i allmänhet
endast då speciella omständigheter föreligger. Av stor betydelse för enhetligheten
inom riket är att förslagen till anvisningar granskas av riksskattenämnden,
som påpekar och föreslår justeringar av ojämnheter i de olika
förslagen. Enligt vad utskottet erfarit har riksskattenämndens granskning
verksamt bidragit till en utjämning länen emellan. De ojämnheter som alltjämt
kvarstår kan anses vara av jämförelsevis ringa betydelse. Man har också
kunnat iakttaga en fortgående utjämning för varje år.

Enligt utskottets mening är det härigenom tämligen väl sörjt för åstadkommande
av en så enhetlig och efter olika konsumtionsvanor anpassad
värdering av naturaförmåner som rimligen kan begäras. Något behov föreligger
enligt utskottets mening inte att vid sidan av den genom riksskattenämnden
bedrivna verksamheten på förevarande område vidtaga en översyn
av normerna för naturaförmåners värdering vid beskattningen.

I motionerna har även berörts ett par speciella problem på förevarande
område. Sålunda uttalas att bostadsförmån i äldre byggnader utan moderna
bekvämligheter inte bör åsättas något värde vid taxeringen.

Som förut nämnts skall värdesättningen av bostadsförmåner ske enligt
hyrespriset å orten eller, om något sådant inte kan fastställas, efter annan
lämplig grund. Då prövningsnäinndens anvisningar avser normalfallen och
för övrigt inte är bindande för taxeringsnämnderna har dessa fria händer
att avvika från anvisningarna. Är bostaden mycket dålig kan värdesättningen
av bostadsförmånen således avpassas därefter.

Vidare ifrågasätter motionärerna, om inte fastighetsägare, som till hushållsbränsle
uttar avfallsprodukter från skog å fastigheten, borde slippa beskattas
för värdet av sådant uttag. Som skäl härför åberopas att beskattning
inte inträder för den, som gör sådant uttag å jordbruksfastighet som
tillhör annan. Till detta vill utskottet endast erinra att uttag av dylikt
bränsle i likhet med uttag av andra produkter från fastigheten inte rimligen
bör undgå beskattning på den grund som angivits i motionerna. Om tillvaratagandet
av bränslet sker med anlitande av lejd arbetskraft skulle detta
innebära, att uttaget inte endast blir fritt från beskattning utan dessutom
föranleder ett avdrag från inkomsterna i övrigt. Härtill kommer svårigheterna
att kontrollera att till bränsle inte använts virke av annan, bättre
beskaffenhet.

På angivna skäl anser utskottet att anledning saknas att verkställa sådan
översyn, som åsyftats av motionärerna, och avstyrker därför bifall till de
förevarande motionerna.

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1957

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 313 av herr Theodor Johansson
m. fl. och II: 388 av herr Wahrendorff om översyn
av normerna för värdering av naturaförmåner vid deklaration
för inkomstskatt icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 28 februari 1957.

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Heiiman, Spetz,
Eriksson, Gustaf Elof sson, Snygg, Söderquist, Niklasson och Apelqvist; samt

från andra kammaren: herrar Olsson, Sundström, Nilsson i Svalöv,
Brandt, Allard, Vigelsbo, Strandh, Anderson i Sundsvall, Andersson i Essvik
och Stenberg.