Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1957

1

Kr 19

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om ändrade regler för beskattning av skogsinkomster
i samband med vissa markupplåtelser.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 80 av herr Uno Olofsson m. fl. och II: 100
av herr Östlund m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga följande

Lag

angående ändring av 22 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370) jämte anvisningar

Härigenom förordnas, att 22 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) jämte punkt 5 av anvisningarna till 22 § samma lag
skall erhålla följande ändrade lydelse.

22 §.

1 mom. Från bruttointäkten — -—- — det allmänna.

Har skog---virkesförrådet tidigare medgivits.

Har växande----gällande ingångsvärde.

Med avyttring av skogsmark skall jämställas överlåtelse för all framtid av
dispositionsrätten till marken i fråga.

Hemmavarande barn----tillhöra arbetspersonalen.

Har sambruksförening-----nämnda gottgörelse.

Anvisningar till 22 §.

5. Har växande---ovan sägs.

Härvid iakttages---valutans belopp.

Exempel:

1) A. inköper--- — 840 kronor.

Samma skogsmark —--- 400 kronor.

2) C. ärver---skogens försäljning.

Har försäljning av växande skog föranletts av överlåtelse för all framtid
av dispositionsrätten till vederbörande skogsmark, t. ex. i samband med vattenrcglering
eller framdragande av kraftledning eller väg, skall avyttringen

I liihaiuj till riksdagens protokoll 1957. 7 samt. Nr 19

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1957

anses ha skett i samband med avyttring av marken. Det förhållandet att den
växande skogen må ha avyttrats till annan person än den, å vilken dispositionsrätten
till marken överlåtits, skall icke ha betydelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1958.

2) de likalydande motionerna I: 136 av herrar Sundin och Bengtson samt
II: 172 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte
besluta sådan ändring av skattelagstiftningen från och med 1 januari
1958, att beskattningen av skog som försäljes i samband med upplåtelse
av dispositionsrätten till marken måtte bringas i överensstämmelse med vad
som nu gäller vid avyttring av skog i samband med avyttring av skogsmark;
att ifragavarande ändring av skattelagstiftningen ges en femårig retroaktiv
verkan; samt att vederbörande utskott måtte utarbeta i anledning härav
erforderliga ändringar i gällande författningstext.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna II: 100 och II: 172.

Syftet med de föreliggande motionerna är att åstadkomma gynnsammare
regler för avdrag för värdeminskning av skog i de fall, då skog måst avverkas
till följd av att mark ianspråktagits för obegränsad tid för vattenuppdämning,
framdragande av ledning eller anläggande av väg eller annat
liknande ändamål. Avsikten är, att i sådana fall samma värdeminskningsavdrag
måtte få åtnjutas som vid försäljning av skog i samband med försäljning
av marken.

Vid tillgodogörandet av landets vattenkrafltillgångar erfordras som bekant
stora markområden för kraftverk, regleringsdammar, vattenuppdämningar
och framdragande av elektriska ledningar. När dessa markområden, som
vanligtvis är fallet, tillhör annan än den, för vilkens räkning de tages i anspråk
för nämnda ändamål, måste endera marken förvärvas av denne eller
också får upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt ske. Vid sådana upplåtelser
är det i stor utsträckning skogsmark, som ianspråktages. Liknande
markupplåtelser förekommer även i andra fall, exempelvis i fråga om anläggande
av väg. Genom vattenuppdämning och väganläggning omöjliggöres
skogsproduktion helt å berörda markområden. När elektriska ledningar framdrages
över skogsmark, upphugges i allmänhet en skogsgata, som senare får
växa igen till viss höjd.

I allmänhet behåller markägaren den skog, som måste avverkas å här
ifrågavarande markområden, och försäljer densamma mestadels i form av
leveransvirke.

De beskattningsregler, som berör nämnda markupplåtelser, är tämligen
omfattande och här skall endast redogöras för huvuddragen av desamma.

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1957 3

Enligt 35 § 2 mom. kommunalskattelagen uppkommer skattepliktig realisationsvinst
bl. a. vid icke yrkesmässig försäljning av fastighet, som förvärvats
genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, i den mån fastigheten
försäljes inom tio år från förvärvet.

Enligt punkt 4 av anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen skall lika
med avyttring av fast egendom anses upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt
för obegränsad tid mot engångsersättning, vilken därvid är att
betrakta som köpeskilling. Avyttringen skall i sådant fall anses ha omfattat
så stor del av fastigheten som ersättningsbeloppet utgör av fastighetens
värde vid tiden för upplåtelsen. Därest förutsättningar därför i övrigt föreligger,
skall alltså i dylikt fall skattepliktig realisationsvinst anses ha uppkommit.

I det fall, att upplåtelsen skett genom expropriation eller liknande förfarande
eller skett under sådana förhållanden att tvångsförsäljning som
nyss sagts måste anses vara för handen, är vinsten emellertid icke alt anse
som skattepliktig realisationsvinst, om det icke kan antagas, att upplåtelsen
ändock skulle skett även om tvång icke förelegat. (35 § 4 inom.)

Därest skattepliktig realisationsvinst enligt förenämnda bestä/mmelser
icke uppkommer, skall intäkten, till den del den är att hänföra till avyttringen
av den å marken växande skogen, upptagas som intäkt av skogsbruk.

Såsom tidigare framhållits är förfarandet vid i förevarande motioner avsedda
upplåtelser i regel sådant, att upplåtelsen icke omfattar den å marken
växande skogen, utan markägaren förbehåller sig rätt att avverka den eller
försälja den på rot. Den inkomst markägaren därigenom erhåller skall upplagas
såsom intäkt av skogsbruk. Även för det fall att skogen ingår i upplåtelsen
torde på grund av ovannämnda beskattningsregler ersättningen i
vad den belöper på skogen böra upptagas såsom intäkt av skogsbruk. Endast
i undantagsfall torde nämligen realisationsvinst uppkomma, enär fastigheten
oftast innehafts mer än tio år eller förvärvats genom arv eller i
varje fall tvångsupplåtelse anses föreligga.

Beskattningen av inkomst av skogsbruk har utformats så, att beskattning
avses skola ske endast för värdet av tillväxt under innehavet. Vid inkomstens
beräkning får därför från intäkterna avräknas — förutom kostnader
för avverkning o. dyl. — belopp motsvarande den del av det ingående skogskapitalet,
som realiserats genom avverkning eller rotförsäljning. Principen
är att avdrag skall få göras för värdet av den skog, som den skattskyldige
förvärvat i samband med marken. För genomförandet av denna princip har
införts tre olika avdragsmetoder, nämligen virkesförrådsmetoden, värdemetoden
och schablonmetoden. De två förstnämnda metoderna får efter den
skattskyldiges fria val användas vid avverkning eller försäljning av skog såväl
i samband med som utan samband med försäljning av marken. Schablonmetoden
däremot får endast användas vid avyttring av skog i samband
med marken. (22 § samt p. 4 och 5 av anvisn. till 22 §.)

Virkesförrådsmetoden innebär, att avdraget bestämmes med hänsyn till
skillnaden mellan det för ägaren gällande ingående virkesförrådet och det

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1957

virkesförråd, som återstår för honom efter avverkningen eller försäljningen
(utgående virkesförrådet). Med ingående virkesförrådet förstås den
växande skogens kubikmassa i fast mått på bark vid den tidpunkt, då fastigheten
förvärvades, minskat med det virkesförråd, för vilket avdrag åtnjutits
vid tidigare taxeringar. Det utgående virkesförrådet upptages lika
med förrådet vid beskattningsårets utgång. Vid försäljning av skog i samband
med marken finns inte något utgående virkesförråd, varför avdrag erhålles
med belopp motsvarande hela det ingående virkesförrådet. Genom användning
av virkesförrådsmetoden vid försäljning av skog i samband med
marken elimineras prisförändringar å den del av skogen, som motsvarar
ingående virkesförrådet, eftersom avdraget beräknas efter försäljningspriset.
Denna effekt uppnås däremot inte, då metoden användes vid försäljning av
skog utan samband med marken, eftersom i dylikt fall avdraget beräknas
efter virkesförrådets anskaffningsvärde.

Värdemetoden innebär, att avdraget uträknas direkt till skillnaden mellan
skogens för ägaren gällande ingångsvärde och dess värde efter skogsuttaget.
Med skogens ingångsvärde förstås därvid det värde, varmed växande
skog kan ha ingått i fastighetens värde, minskat med belopp, som fått avdragas
vid tidigare taxeringar. Med skogens utgångsvärde förstås värdet
vid beskattningsårets utgång.

Vid tillämpning av schablonmeioden får avdrag göras med belopp motsvarande
värdet av fyra gånger den normala årliga virkesavkastningen å marken.

Virkesförrådsmetoden torde — med den inskränkning som framgår av
vad nedan sägs — med fördel begagnas, då virkespriserna stigit efter förvärvet
av fastigheten och värdemetoden då priserna sjunkit efter fastighetsförvärvet.
Schablonmetoden är avsedd att användas, då ingående virkesförråd
saknas eller är mycket ringa.

Reglerna för beräkning av värdeminskning å skog enligt virkesförrådsmetoden
ställer sig, som torde framgå av det förut anförda, betydligt gynnsammare
vid avyttring av skog i samband med marken än då avyttringen sker
utan sådant samband. I det förra fallet kommer beskattningen att omfatta
endast värdet av skogens tillväxt; den värdestegring, som kan ha inträffat
genom ändringar i penningvärdet, träffas inte av beskattningen. I det senare
fallet när skogen avyttras utan samband med marken — kommer även
den värdestegring, som beror på penningvärdeförsämring, alt tas till beskattning.

I en den 25 januari 1954 dagtecknad skrivelse har Riksförbundet Landsbygdens
folk och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund hos Kungl.
Maj:t hemställt om ändringar i gällande bestämmelser i förevarande hänseende
av samma innebörd som de i de förevarande motionerna yrkade.
Jämväl de skäl som i skrivelsen anförts till stöd för en sådan lagändring
överensstämmer väsentligen med de i motionerna anförda. Över skrivelsen
avgavs efter remiss yttranden av ett antal myndigheter.

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1951

Vid 195b års riksdag upptogs frågan om beskattning av skog i samband
med upplåtelse av marken med nyttjanderätt i de likalydande motionerna
I: 337 av herr Hansson och II: 439 av herr Widén m. fl. Samma års bevillningsutskott
erinrade i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 23 att
ett genomförande av motionärernas förslag förutsatte vissa ändringar i bestämmelserna
om avdrag för värdeminskning av skog. Detta hade även beaktats
av motionärerna, vilka emellertid ansett att ett omedelbart genomförande
av deras förslag inte borde hindras av att frågan om nämnda följdändringar
måste utredas senare. Härtill ville utskottet framhålla, att enligt
utskottets mening konsekvenserna av motionärernas förslag inte kunde
överblickas, om inte klarläggande skedde av vilka ändringar som bleve erforderliga
i fråga om bestämmelserna om avdrag för värdeminskning av
skog. Att med hänsyn till nämnda bestämmelsers förhållandevis invecklade
karaktär åtskilliga svårigheter måste uppkomma vid bedömningen härav
syntes utskottet uppenbart. Utskottet kunde inskränka sig till att framhålla
svårigheten att vid markägares eget tillgodogörande av skogen fastställa någon
motsvarighet till köpeskillningen vid skogs försäljning i samband med
marken. Utskottet ansåg förty — utan att därmed i och för sig taga ställning
till motionärernas förslag — att ett genomförande av detsamma inte
borde ifrågakomma utan en närmare utredning med särskilt beaktande av
frågan om utformningen av reglerna rörande avdrag för värdeminskning av
skog. Med hänsyn härtill kunde utskottet icke tillstyrka motionärernas förslag
om en omedelbar lagändring i ämnet. Eftersom spörsmålet genom
skrivelse från Riksförbundet Landsbygdens folk och Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund var föremål för Kungl. Maj :ts prövning, ansåg sig
utskottet inte heller ha anledning att förorda skrivelse till Kungl. Maj:t i
ämnet.

Frågan om beskattning av skogsintäkter i förevarande fall togs därefter
upp i en av kammarrättsrådet N. G. Lindqvist inom finansdepartementets
rättsavdelning upprättad promemoria med förslag till ändrade bestämmelser
för beskattning av intäkt av skogsbruk i vissa fall (stencilerad). I promemorian
framhöll utredningsmannen att två möjligheter stod till buds, om
skäl ansågs föreligga för ändring av lagstiftningen. Man kunde antingen utforma
lagstiftningen så att samma regler kom att gälla vid försäljning av
skogen i samband med upplåtelse av nyttjanderätten till skogsmarken som
vid försäljning av skog i samband med avyttring av marken. DcL andra
alternativet var att intäkt som markägare åtnjutit genom avverkning eller
annat tillgodogörande av skog till följd av alt mark tagits i anspråk för vattenuppdämning,
framdragande av ledning, anläggande av väg eller annat
liknande ändamål inte skulle räknas till skattepliktig inkomst, detta oavsett
om marken upplåtits med äganderätt, nyttjanderätt eller servitutsrätt.
Eu förutsättning härför skulle vara, alt marken tagits i anspråk genom expropriation
eller liknande förfarande eller eljest avyttrats eller upplåtits
under sådana förhållanden, att tvångsförsäljning eller tvångsupplåtelse, som
nyss sagts, måste anses vara för handen.

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1957

Sedan promemorian remissbehandlats har frågan under hand överlämnats
till skattelagssakkunniga för ytterligare utredning.

Regeringsrätten har nyligen (RÅ 1956 ref. 23) till bedömande haft frågan
huruvida upplåtelse till viss person av rätt att avverka skog å mark i samband
med upplåtelse till samma person av servitutsrätt till marken för obegränsad
tid mot engångsersättning må anses såsom avyttring av skog i samband
med avyttring av marken. Denna fråga besvarade regeringsrätten nekande.

Utskottet. I de föreliggande motionerna har yrkats sådan ändring av gällande
bestämmelser om beskattning av intäkt av skogsbruk, att ersättning
för och värdet vid markägares eget tillgodogörande av skog, som måst avverkas
till följd av markens ianspråktagande för obegränsad tid för vattenuppdämning,
framdragande av ledning eller anläggande av väg eller annat
liknande ändamål skall anses lika med intäkt genom avyttring av växande
skog i samband med avyttring av marken. Såsom motivering för yrkandena
bär motionärerna anfört bl. a., att markägaren genom upplåtelser av förenämnt
slag kommer i samma situation ur skogsproduktionssynpunkt som
om han avhänt sig marken i fråga. Det är då rimligt, att han även kommer
i samma beskattningsläge beträffande vid dessa upplåtelser uppkommande
inkomst av skogsbruk som om han försålt skogen i samband med avyttring
av marken.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen bar förevarande spörsmål
tidigare varit föremål för riksdagens uppmärksamhet. Sålunda framställdes
i vid 1954 års riksdag väckta motioner yrkande av i huvudsak samma
innebörd som i de förevarande motionerna. I sitt av riksdagen godkända
betänkande nr 23 framhöll 1954 års bevillningsutskott bl. a., att frågan
kunde ställas, huruvida reglerna för beskattningen av ifrågavarande
skogsintäkter var tillfredsställande. Särskilt genom den fortskridande utbyggnaden
av landets vattentillgångar med därav föranledda förfoganden
över skogsmark och de ökade skogspriserna hade spörsmålet kommit att
bli alltmer uppmärksammat. Med hänsyn till frågans invecklade karaktär
ansåg utskottet — utan att därmed i och för sig taga ställning till motionärernas
förslag — att ett genomförande av detsamma inte borde ifrågakomma
utan en närmare utredning. Då frågan i annan ordning bragts under
Kungl. Maj :ts prövning ansåg utskottet sig inte heller ha anledning förorda
skrivelse till Kungl. Maj :t i ämnet.

Frågan behandlades sedermera i en inom finansdepartementets rättsavdelning
upprättad promemoria. Därvid angavs såsom ett alternativ till lösning
av spörsmålet den i de förevarande motionerna antydda möjligheten
att vid beräkning av värdeminskning av skog i de fall då skogen avyttrats
i samband med nyttjanderättsupplåtelse av marken för all framtid tillämpa
de regler, som gäller om skog avyttras i samband med marken. Sedan promemorian
remissbehandlats ansågs frågan emellertid kräva ytterligare utredning,
varför ärendet under hand överlämnats tilll skattelagssakkunniga.

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1957 7

Även enligt utskottets mening kan ifrågasättas om de nu gällande reglerna
för beskattningen av ifrågavarande skogsintäkter ger ett i alla lägen
tillfredsställande resultat. Emellertid torde frågan vara av mera intrikat natur
än vad motionärerna synes ha beaktat. Utskottet kan härvidlag nöja
sig med att påpeka att beskattningsfrågan inte kan undgå att påverkas av
om den skattskyldige — måhända med lejd arbetskraft — avverkat skogen
eller om den försålts på rot. Vidare kan nämnas svårigheten att vid markägarens
eget tillgodogörande av skogen fastställa någon motsvarighet till
köpeskillingen vid skogs avyttring i samband med marken. Dessa och lik—
hande frågor bör enligt utskottets mening omsorgsfullt utredas innan frågan
om en lagändring kan prövas. Då enligt vad utskottet erfarit skattelagssakkunnigas
utredning av hithörande spörsmål fortskridit så långt, att
resultatet därav förväntas föreligga redan innevarande vår, anser sig utskottet
inte böra förorda att ändring av bestämmelserna vidtages redan nu.

Av det anförda framgår att utskottet inte anser sig kunna tillstyrka bifall
till de förevarande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna I: 80 av herr Uno Olofsson
m. fl. och II: 100 av herr Östlund m. fl. med förslag till
lag angående ändring av 22 § kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370) jämte anvisningar icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd; ävensom

2) att de likalydande motionerna I: 136 av herrar Sundin
och Bengtson samt II: 172 av herr Nilsson i Tvärålund in. fl.
om ändring av principerna för beskattning av ersättningar
för skog, som tvångsvis försäljes i samband med upplåtande
av nyttjanderätt tilll skogsmarken, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 mars 1957

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Heuman, Spetz,

Eriksson, Snygg, Söderquist, Rune Johansson, Niklasson och Bengtson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson, Kollberg, Sundström, Brandt,
Allard, Persson i Svensköp, Vigelsbo, Wiklund, Magnusson i Borås och Anderson
i Sundsvall.

Reservation

av herrar Hagberg, Niklasson, Bengtson, Vigelsbo och Magnusson i Borås.

570302 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag