Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 1957
13
Nr 9
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående rätt för postabonnenter
att före beslut om indragning eller förändring
av posttur yttra sig i frågan.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
1: 163 av herr Sundin och II: 200 av herr Eriksson i Bäckmora hemställes,
att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte anhålla om vidtagande av
åtgärder i syfte att tillförsäkra postabonnenter rätt att yttra sig över frågor
rörande indragning eller förändring av posttur som berör dem, innan
vederbörande myndighet fattar beslut i frågan.
I motionen anföres bl. a. att ordnad postgång är en betydelsefull förutsättning
för att näringslivet i en bygd skall fungera tillfredsställande. I
många av landets glesbygder har emellertid de senare åren postgången försämrats.
Motiveringen har varit, att folkminskning medfört minskat antal
postabonnenter. Ändringen sker ofta utan att den berörda befolkningen
haft tillfälle att yttra sig. Det vore dock skäligt, att abonnenterna finge
framföra sina synpunkter, innan beslut fattas.
Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från generalpoststyrelsen
och Landskommunernas förbund.
Generalpoststyrelsen säger sig ha fattat motionen så, att motionärerna
syftar på landsbygdens postförhållanden och att de med posttur avsett i
främsta rummet lantbrevbäringstur. Det är då icke riktigt att påstå, att
förhållandena de senaste åren försämrats utan i stället har betydande förbättringar
genomförts i hela landet bl. a. genom successiv utbyggnad av
lantbrevbäringsnätet och ökad motorisering samt genom inrättandet av
andra enklare postanordningar och genom turökning. Under 1955 och 1956
uppges 60 000 lanthushåll i landet ha fått sina postförhållanden förbättrade,
medan ett obetydligt antal fått dem försämrade genom ändrad linjesträckning
o. d.
I vissa fall har SJ förlängt tågens gångtider. Det har då inträffat, att
anslutande landsvägspostföringslinjer måst senareläggas. I andra fall har
minskad resandefrekvens föranlett inskränkning av turantalet på vissa
busslinjer. Om post befordrats med nedlagd tur, har, där så ansetts ekonomiskt
möjligt, postverket insatt bil eller annat färdmedel.
Indragning av lantbrevbäringslinje har skett i mycket få fall och i regel
gällt fåturslinjer i glest bebyggda trakter, där lantbrevbäring ställt sig
kostsam och övergång till postbefordran med buss eller bil i linjetrafik
14 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 1957
därför varit naturlig. Ändring av linjesträckning kan förekomma i sådana
fall, då vägarna blir svårframkomliga på grund av bristande vägunderhåll
o. d., eller där nya, bättre vägar tillkommit. Genom postmängdens ökning
och lantbrevbäringslinjernas utsträckning har en övergång till motorfordon
blivit nödvändig. Man har då måst hålla sig till vägar, som är framkomliga
för motorfordon, varvid enstaka gårdar ibland ej längre kunnat
besökas, vilket innebär en försämring för de där boende men en förbättring
för det stora flertalet.
Vid ifrågasatt ändring skall lokal postmyndighet verkställa utredning,
i regel på ort och ställe. Vid större trafikomläggningar tillskrivs ortens
kommunalfullmäktige eller kommunalnämnd med redogörelse för planerade
åtgärder. När så anses önskvärt eller behövligt är representant för postverket
närvarande vid sammanträdena i orten. Ofta anordnas särskilda
informationsmöten och ibland enkäter bland ortsbefolkningen. Vid mera
begränsade trafikomläggningar brukar vederbörande postmästare på ett
förberedande stadium underrättar de närmast berörda. I vissa fall, såsom då
ett trafikföretag som anlitas för postbefordran ändrar sina tidtabeller med
kort varsel, hinner dock den lokala postmyndigheten icke alla gånger underrätta
berörda posttrafikanter om ändringen.
Styrelsen anser för sin del, att den praxis som sålunda utbildats för kontakt
med kommunala myndigheter är lämplig och ändamålsenlig. Handläggningen
av trafikärenden skulle i hög grad försvåras och fördröjas, om
postverket inför planerade större omläggningar skulle tvingas att tillfråga
varje enskild person, som berörs av omläggningen. Enligt styrelsens mening
är motionärens önskemål i huvudsak redan tillgodosett.
Landskommunernas förbund anser, att ett affärsdrivande verk med monopolrätt
icke med uteslutande sikte på lönsamheten får genomföra förändringar
till det sämre och anför vidare:
Motionsyrkandet synes vara väl anspråkslöst. Det kan icke vara mycket
vunnet med att den i varje särskilt fall berörda mindre gruppen av postabonnenter
skall få formell möjlighet att yttra sig, innan vederbörande
myndighet fattar beslutet om indragning. Man kan utgå ifrån att den ifrågasatta
indragningen kommer att mötas av det motstånd, som den lilla
gruppen i varje särskilt fall förmår prestera. Enligt styrelsens mening är
det lämpligt att kommunens styrelse i sådana fall regelmässigt får företräda
den lokala opinionen. Ett kommunalt organ har bättre möjligheter
att vidareföra ett ärende för prövning i högre instanser.
Utskottet. Utskottet behandlade vid 1954 års riksdag ett ärende som hade
vissa beröringspunkter med det nu föreliggande. I utlåtande (nr 15) över
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 1957 15
motioner om lokala synpunkters beaktande vid förändringar i affärsverkens
serviceförhållanden underströk utskottet bl. a. vikten av att de lokala
intressena i sådana fall finge komma till tals. I utlåtandet redogjordes
för de olika former för samråd som förekom mellan myndigheterna och
kommunala organ eller andra representanter för ortsbefolkningen. Utskottet
ansåg sig böra fästa stort avseende vid den av affärsverken deklarerade
inställningen att man önskade samråda med organ för ortsbefolkningen
och så långt sig göra läte taga hänsyn till av densamma framförda
önskemål.
De över föreliggande motioner inhämtade yttrandena av Landskommunernas
förbund och generalpoststyrelsen synes ge uttryck för vissa olikheter
i uppfattningen om de rådande förhållandena. För dem både gemensamt
är emellertid att de förordar, att den lokala opinionen får företrädas
av kommunala organ.
Utskottet finner det för egen del i enlighet med sin år 1954 uttalade mening
av vikt, att de av postverkets åtgärder berörda abonnenterna beredes
tillfälle att på något sätt giva uttryck för sin mening i sådana fall som i
motionerna åsyftas. Starka skäl synes utskottet tala för att det önskvärda
samrådet i första hand får ske mellan postmyndigheten och representanter
för vederbörande kommuns styrelse. Härigenom torde som regel abonnenternas
intressen kunna bäst tillvaratagas och en dylik ordning synes även
ur praktiska synpunkter tillrådlig. I varje fall är det naturligtvis också
nödvändigt att postverket i god tid underrättar de enskilda abonnenter som
förändringen berör eller andra företrädare för dem än kommunstyrelsen.
Den redogörelse generalpoststyrelsen i yttrandet över motionerna lämnat
beträffande de kontakter med kommunala organ, som postverket
brukar taga när det gäller ändringar i verkets serviceförhållanden, ger vid
handen, att man inom ämbetsverket önskar låta abonnenterna få göra sig
hörda och att man är beredd att taga hänsyn till deras önskemål. Utskottet
anser sig kunna taga fasta på denna postverkets inställning och vill starkt
framhålla vikten av att samråd med såväl kommunens representanter som
abonnenterna sker regelmässigt i de fall, då i motionerna avsedda situationer
uppstår.
Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 163 och II: 200 må anses
besvarade genom vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 7 mars 1957
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
16 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 1957
Närvarande:
från första kammaren: herrar Wolgast, Jonsson, John Wiktor, fru
Wallentheim, Strandler, Arrhén, Ståhle, Lundström, Nord*, fru Nilsson
och fru Hamrin-Thorell;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herr Hammar*, fru
Svedberg, herrar Dickson, Bark, Andersson i Björkäng, Andersson i Linköping,
Carlsson i Huskvarna*, Lundqvist och fru Jäderberg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Alfa Boktr. Sthlm 1957