Nr i—5 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr It år 1957
1
Nr 4
Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning rörande
förutsättningarna för rätt att utan licensavgift innehava
radiomottagning sapparat.
I en inom första kammaren väckt motion, 1: 11, av herrar Huss och Edström,
vilken motion hänvisats till allmänna beredningsutskottet, hemställes,
att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om en utredning, eventuellt genom televerkets och socialstyrelsens försorg,
rörande förutsättningarna för rätt att utan licensavgift innehava radiomottagningsapparat.
I motionen anföres, att enligt gällande bestämmelser vissa blinda personer
och sådana som är intagna på vårdhem e. d. kan erhålla befrielse
från radiolicensavgift. Motionärerna anser, att förmånen bör kunna utsträckas
att gälla ytterligare grupper och finner en gränsdragning lämpligen
kunna göras sådan, att avgiftsfrihet tillerkännes alla, vilka är föremål
för varaktig hemhjälpsverksamhet eller hemsjukvårdsverksamhet
från det allmännas sida, varvid frågan om medellöshet icke skulle behöva
prövas i varje särskilt fall. Grunderna för befrielse från licensavgift bör
därför omprövas.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från telestyrelsen och
socialstyrelsen.
Telestyrelsen redogör för gällande regler för befrielse från licensavgift
och de förslag och framställningar om utsträckning av rätten till fri licens
som framförts. Tidigare, då rundradiorörelsen lämnade ett icke helt obetydligt
överskott, intog styrelsen den ståndpunkten, att frilicens till vissa
kategorier skulle kunna lämnas utan kompensation. Sedermera har licensavgiften
höjs tvenne gånger, och nu föreligger förslag om ytterligare höjning
till 30 kronor. Dessutom skall numera icke endast kostnaden för radioprogrammen
utan även investeringar för radiorörelsen täckas av inflytande
licensmedel. En minskning av rundradiorörelsens inkomster måste därför
gå ut över antingen programproduktionen och -distributionen eller minska
investeringsmöjligheterna. Styrelsen kan därför icke tillstyrka utsträckning
av förmånerna.
Anses det, att de i motionen berörda kategorierna skall slippa att själva
bestrida kostnaden för licens, kan detta enligt styrelsen enklast ske på så
sätt, att utgiften betraktas som en sådan kostnad, som av vederbörande
socialvårdande organ kan täckas av socialhjälpsmedel i vanlig ordning.
Biliang till riksdagens protokoll 1957. 11 samt. Nr 1,—5
2
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr If år 1957
Från praktisk administrativ synpunkt är detta att avgjort föredraga framför
det tidigare ifrågasatta systemet, att rundradiorörelsen skulle få ersättning
för licensminskningen från riksstatens sociala huvudtitel.
Socialstyrelsen anför, att radion har förutsättningar att verksamt bidraga
till att bryta isolering och ensamhet. Det är därför ett intresse för
samhället, att alla som hotas av isolering har tillgång till radio. Styrelsen
finner gällande bestämmelser om befrielse från licensavgift för snäva men
anser det icke möjligt att vidga dem i enlighet med motionärernas förslag.
En riktig och lämplig lösning av frågan kräver ingående överväganden, varför
styrelsen tillstyrker särskild utredning.
Utskottet. Rätten att inneha radiomottagningsapparat är reglerad genom
en kungl. kungörelse av den 21 september 1956 (SFS nr 464). Enligt
7 § av denna kungörelse må tillstånd att utan licensavgift inneha sådan
apparat utfärdas för obemedlade blinda personer över skolåldern, under
förutsättning att vederbörande icke tillhör hushåll, där annan hushållsmedlem
har förmåga att erlägga licensavgiften, eller är varaktigt intagen
å sjukhus, vårdanstalt, ålderdomshem eller därmed jämförlig inrättning.
Jämlikt kungörelsens 3 § mom. 3 skall tillstånd, som utfärdats för nyss angivna
inrättningar, anses omfatta samtliga apparater inom de lokaler,
vilka är avsedda för å inrättningen vårdade personer.
Utskottet finner för egen del icke ifrågavarande bestämmelser i kungörelsen
så svårtolkade, att en omprövning av reglerna på denna grund
skulle vara påkallad. Det yttersta syftet med motionen synes emellertid
vara att förmånen av befrielse från licensavgift skall utsträckas till vissa
åldringar, kroniskt sjuka eller med svårare lyte behäftade personer, vilka
vårdas i hemmen. Förslag om utvidgad rätt till befrielse från licensavgift
för olika grupper medborgare har tidigare behandlats vid ett flertal tillfällen.
Utskottet har i ett utlåtande (nr 1) till 1955 års riksdag angående
en motion om befrielse från licensavgift för dövstumma föräldrar med
hörande, minderåriga barn lämnat vissa uppgifter om sådana förslag och
deras behandling från statsmakternas sida. Beträffande det då aktuella
förslaget framhöll utskottet bl. a., att kostnaden för radiolicens utgjorde
en så förhållandevis liten del av de totala kostnaderna för driften av en
radioapparat, att det vore tveksamt om befrielse från avgiften skulle utgöra
tillräckligt stöd för anskaffning av apparater. Den lättnad för ifrågavarande
grupp som motionären ville åstadkomma borde inrymmas i ett
mera vittsyftande ekonomiskt stöd.
Utskottet finner det i och för sig angeläget att den isolering, vari många
sjuka och åldringar tvingas leva, göres mindre kännbar genom att de får
tillgång till radio och behjärtar helt motionärernas önskan att åstadkomma
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr It år 1957 3
bättre förutsättningar härför. Vad utskottet anförde i sitt förenämnda utlåtande
till 1955 års riksdag synes emellertid i princip tillämpligt även på
det nu föreliggande ärendet. Utskottet vill även hålla före, att en sådan
gränsdragning som motionärerna tänkt sig beträffande de grupper som
skulle erhålla avgiftsbefrielse stöter på stora praktiska svårigheter. Enligt
utskottets mening bör hjälp för här ifrågavarande ändamål innefattas
i de mera allmänt syftande sociala stödåtgärderna för de av motionen berörda
kategorierna.
Utskottet får under åberopande av vad ovan anförts hemställa,
att motion 1:11 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 28 februari 1957
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Wolgast, Jonsson, John Wiktor, Nyström,
Jansson, Erik, Strandler, Ståhle, Lundström, Söderquist*, Sörlin,
Nord*, Sveningsson* och Gustafsson*;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herr Hammar, fru
Svedberg, herrar Bark, Nestrup, Andersson i Björkäng, Engkvist, Carlsson
i Huskvarna, Nyhage, fru Jäderberg och herr Svensson i Kungälv.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.