Nr i—3 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 1 år 1957
1
Nr 1
Allmänna beredningsutskottets utlåtande i anledning av väckta
motioner dels om skyndsam utredning rörande åtgärder
mot ungdomsbrottsligheten och dels om en utredning angående
samordning av de samhälleliga stödformer och
åtgärder, som syftar till en lösning av bama- och ungdomsproblemen
på längre sikt.
I de likalydande motionerna 1: 4 av fru Svenson m. fl. och II: 4 av herr
Gustafsson i Mem m. fl. hemställes, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t
anhålla om en skyndsam utredning enligt de i motionerna angivna riktlinjerna.
I de likalydande motionerna 1: 349 av herr Ohlsson, Ebbe, m. fl.
och 11:426 av herr Nyhage m. fl. yrkas, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa om tillsättande av en utredning med uppgift
att utarbeta förslag till samordning av de samhälleliga stödformer och
åtgärder, som syftar till en lösning av barna- och ungdomsproblemen på
längre sikt, varvid särskilt bör beaktas familjens, skolans och de fria ungdomsorganisationernas
centrala ställning i det ungdomsfostrande arbetet,
ävensom överse vilka aktivitetsskapande åtgärder bland barn och ungdom
som bör erhålla stöd av det allmänna och överväga under vilka tekniska
och administrativa former sådant stöd bör utgå. Motionerna har hänvisats
till allmänna beredningsutskottet, som upptagit dem till samtidig behandling.
I motionerna I: 4 och II: 4 framhålles bl. a. att fjolårets riksdag ingående
behandlade den ökande ungdomsbrottsligheten. Den fria spriten har emellertid
vållat ökade bekymmer och särskilt storstadsungdomens problem
påkallar uppmärksamhet. Åtskilliga utredningar pågår men överblick av
hela frågekomplexet är nödvändigt. Problemen måste angripas allsidigt
och grundligt, om gedigna resultat skall nås. En hemlivets renässans måste
eftersträvas och den sysslovilla ungdomen ges värdefulla fritidsintressen.
Yrkesvägledningen bör utbyggas. Vidare bör rättsförfarandet organiseras
så, att samhällets reaktion på begångna brott följer snabbare.
I motionerna I: 349 och II: 426 anföres bl. a., att vår tids ungdomar växer
upp i ett samhälle, som genom landsbygdens avfolkning, industrialiseringen
och kvinnornas utträde på arbetsmarknaden väsentligt avviker från föregående
generationers. Familjelivets enhet har brutits. Familjens, förskolans,
den obligatoriska skolans och organisationernas samverkan i uppfostringsarbetet
bör studeras och diskuteras i ett sammanhang. En första
förutsättning är emellertid nya riktlinjer för bostadspolitiken.
Bihan g till riksdagens jrrotokoll 1957. 11 saml. Nr 1—3
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 1 år 1957
Den rådande splittringen illustreras av ett flertal betänkanden i närliggande
frågor och därav att ungdomsfrågorna handlägges av ett flertal
skilda departement. En enhetligare behandling bör eftersträvas. Samordning
av den finansiella administrationen bör även utredas.
Utskottet. Utskottet behandlade vid 1956 års riksdag ett antal motioner
beträffande vissa aktuella ungdoms- och uppfostringsfrågor samt om åtgärder
för motverkande av ungdomsbrottsligheten m. m. I utlåtande över
motionerna (nr 22) framhöll utskottet bl. a. att situationen vore sådan,
att snabba och effektiva åtgärder mot ungdomsbrottsligheten erfordrades.
Även anpassningsproblemen för ungdom i allmänhet borde noggrant uppmärksammas.
Utskottet fann emellertid icke, att de i motionerna begärda
utredningarna borde komma till stånd utan förordade, att Kungl. Maj:t
skulle låta företaga en översyn och samordning av det omfattande utredningsmaterial
beträffande förevarande frågor, som redan förelåg och som
under den närmaste tiden vore att förvänta, i syfte att utröna vilka åtgärder
man utan tidsutdräkt kunde vidtaga. De av frågorna berörda departementen
borde i samråd låta verkställa denna översyn och samordning
genom tillkallade experter. Även lekmannasynpunktema borde härvid
vara företrädda. Utskottets hemställan att riksdagen skulle giva Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört bifölls av riksdagen.
Vissa av de under förra året pågående utredningarna har slutförts och är
föremål för remissbehandling. Detta är fallet med exempelvis strafflagberedningens
förslag till skyddslag och barnavårdskommitténs huvudbetänkande
angående ny barnavårdslag. Ytterligare utredningar, tillkallade under
åberopande av bl. a. utskottets ovannämnda utlåtande, har även igångsatts,
bland vilka i detta sammanhang främst kan nämnas 1956 års klientelundersökning
rörande ungdomsbrottslingar med syfte att klarlägga orsakerna
till kriminaliteten samt polisverksamhetsutredningen angående
lämpliga åtgärder för att effektivisera polisens verksamhet för bekämpande
av brottsligheten m. m. Genom barnavårdsnämnden i Stockholm pågår
i samarbete med kriminalpolisen en utredning rörande bakgrunden till
de s. k. nyårskravallema. Vidare har arbetet med den av utskottet förordade
översynen och samordningen nu påbörjats. Sålunda har chefen för
justitiedepartementet kallat representanter för riksdagen samt för social-,
inrikes-, kommunikations- och ecklesiastikdepartementen jämte ett antal
experter till överläggningar. Programmet för dessa konferenser, vilka kommer
att pågå under de närmaste månaderna med bl. a. föredragningar av
särskilda experter, är mycket omfattande. Som exempel på frågor, vilka
kan bli föremål för överväganden må nämnas spörsmål angående
brottslingsklientelet, behandlingsformerna, nyårskravallema, bilstölderna
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 1 år 1957
3
och rattlåsen, processtiden i brottmål, stöd till den förebyggande ungdomsvården
— bl. a. för anskaffande av samlingslokaler, familjerådgivningen,
bostadsförhållandena, arbetsmarknadens beredskap, vårdanordningarna
och samordning av arbetet för återanpassning av ungdomar som omhändertagits
för vård, frågor om ökade möjligheter till förebyggande åtgärder
och tidigare ingripanden, effektivisering och utbyggnad av den polisiära
verksamheten — exempelvis genom tillskapande av ungdomspolis
och socialpolis samt förstärkning av den kriminologiska forskningens resurser.
Ett stort antal frågor utöver de här antydda kommer även att behandlas
och deltagarna i konferenserna har möjlighet att upptaga ytterligare
spörsmål.
Av vad ovan anförts torde framgå att en omfattande verksamhet nu
pågår för att söka klarlägga de djupare liggande orsakerna till missanpassning
bland ungdomen och för att komma till rätta med de förhållanden som
påverkar de ungas fostran. Härvid röner behovet av en samordning av
åtgärderna på olika områden stor uppmärksamhet.
Med hänsyn till vad ovan anförts finner sig utskottet visserligen icke
böra tillstyrka, att de i motionerna föreslagna särskilda utredningarna nu
kommer till stånd, men vill hemställa,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
att de likalydande motionerna 1:4 och II: 4 samt de likalydande
motionerna I: 349 och II: 426 överlämnas till de
av chefen för justitiedepartementet sammankallade konferenserna
för samordningsfrågor m. m.
Stockholm den 20 februari 1957
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Wolgast, Jonsson, John Wiktor, fru
Wallentheim, herrar Andersson, Axel, Nyström, Jansson, Erik, Persson,
Johan*, Strandler, Arrhén, Ståhle, Lundström och fru Nilsson*;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herr Hammar, fru
Svedberg, herrar Dickson, Bark, Andersson i Björkäng, Engkvist, Östrand,
fröken Wallerius, herrar Carlsson i Huskvarna, Kilsmo och Svensson i
Kungälv.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.