Kungl. Maj:ts ''proposition nr 84 år 1956
1
Nr 84
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för
budgetåret 1956/57 till universitetskanslersämbetet,
m. m.; given Stockholms slott den 10 februari 1956.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Ivar Persson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en viss förstärkning av universitetskanslersämbetets
personalorganisation.
Förslag framlägges vidare om inrättande från och med den 1 juli 1956
av den av statsmakterna beslutade professuren i teoretisk alkoholforskning
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet.
Slutligen beröres frågan om inrättande av en personlig professur i medicin,
särskilt njursjukdomar, vid Lunds universitet för forskardocenten
N. Al vvall.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr Si
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1956
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
10 februari 1956.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,
Lindström, Lange, Lindholm.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, följande.
I årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, har Kungl.
Maj:t under punkt 76 föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1956/57 beräkna
a) till Universitetskanslersämbetet: Avlöningar ett förslagsanslag av
220 000 kronor och
b) till Universitetskanslersämbetet: Omkostnader ett förslagsanslag av
30 000 kronor.
Sedan beredningen av berörda anslagsfrågor numera avslutats, anhåller
jag att åter få anmäla desamma.
Jag torde vidare få anmäla frågan om inrättande av en professur i teoretisk
alkoholforskning vid karolinska mediko-kirurgiska institutet samt även
beröra frågan om inrättande av en personlig professur i medicin, särskilt
njursjukdomar, vid universitetet i Lund för forskardocenten N. Alwall.
A. Universitetskanslersämbetet
1. Universitetskanslersämbetet: Avlöningar
Anslag Nettoutgift
1954/55 .............................. 164 800 168 000
1955/56 (statsliggaren s. 497)............ 172 000
1956/57 (förslag) ...................... 219 000
Med anledning av en av kanslern för rikets universitet gjord framställning
bemyndigade Kungl. Maj:t genom beslut den 27 maj 1955 chefen
för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst två sakkunniga för att
inom kanslersämbetet biträda med utredning rörande ämbetets framtida
organisation. Samma dag tillkallade jag såsom sakkunniga för nämnda
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1956
ändamål ledamoten av riksdagens första kammare, studiesekreteraren E. B.
Holmqvist och ledamoten av riksdagens andra kammare, hemmansägaren
N. I. Johansson.
I skrivelse den 16 december 1955 angående anslag för nästa budgetår
till universitetskanslersämbetet har kanslern — sedan under loppet av hösten
1955 samråd med de sakkunniga ägt rum — framlagt förslag till viss
omorganisation av kanslersämbetet. I organisationsfrågan anför kanslern
inledningsvis följande.
Jag får erinra därom, att statsutskottet i sitt av riksdagen godkända
utlåtande 1955: 191 angående åtgärder i syfte att öka universitetens och
högskolornas kapacitet m. m. bland annat pekat på den enligt utskottets
mening tvingande nödvändigheten av att universitetskanslersämbetet snarast
erhölle en sådan förstärkning av sin organisation och sina arbetskrafter
att det skulle bli möjligt för ämbetet att bemästra icke blott de alltjämt
ökande arbetsuppgifterna utan även de nya uppgifter, som följde av åtgärder
till upprustning i olika avseenden av under ämbetets överinseende
ställda lärosäten. Det syntes vidare utskottet betydelsefullt att kanslersämbetet
s organisation anpassades även med hänsyn till sådana ämbetets
åligganden, som avsåge rationaliseringssträvanden berörande den högre
undervisningen. Utskottet hade därvid bland annat haft sin uppmärksamhet
riktad på de frågor, som stode i samband med en fortlöpande granskning
av föreliggande studieplaner i syfte att i möjligaste mån begränsa
studietidens längd.
Med anledning av detta uttalande från riksdagens sida vill jag understryka
att kanslersämbetet från och med nästa budgetår är i oavvisligt
behov av den angivna förstärkningen av organisationen för att ämbetet
skall kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra de arbetsuppgifter, som
i alltmera ökad omfattning redan har lagts och ytterligare förväntas komma
att läggas på ämbetet. Detta framstår som desto mera nödvändigt
som ämbetet, organisatoriskt sett, sedan åtskilliga år tillbaka icke varit
så rustat, som göromålens antal och deras ofta komplicerade och tidskrävande
art påfordrat. På grund av bristen på personal har åtskilliga uppgifter,
som eljest normalt bort kunna utföras av ämbetets tjänsteman, i betydande
utsträckning måst anförtros åt särskilda utom ämbetet stående,
med till förfogande ställda medel ur åttonde huvudtitelns kommittéanslag
avlönade arbetskrafter.
Till belysning av arbetets omfattning vid universitetskanslersämbetet
har kanslern liimnat en uppgift om antalet vid ämbetet diarieförda
ärenden för vart och ett av åren 1910—1955. T anslutning härtill anför
kanslern följande.
Antalet diarieförda ärenden vid universitetskanslersämbetet har under
senaste tioårsperiod stigit med över ettusen, innebärande en ökning med
ungefär 50 procent. Antalet ärenden under år 1955 uppgår till och med den
9 december till 3 387 och överstiger sålunda antalet ärenden vid samma
tidpunkt nästföregående år med över 400 stycken, trots att frågor rörande
förordnande av biträdande lärare och kliniska amanuenser jämlikt nådigt
brev den 3 juni 1955 decentraliserats från kanslersämbetet till de lokala
akademiska myndigheterna. Detta synes mig markera ett förhållande»
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1956
som även tidigare kunnat konstateras, nämligen att den allmänna stegringen
av ämbetets arbetsuppgifter varit sådan, att parallellt med eller redan
året efter en beslutad decentralisering av vissa grupper av ärenden likväl
det sammanlagda antalet ärenden ökat. I det på Kungl. Maj:ts prövning
för närvarande beroende förslaget till nya universitetsstatuter har vissa
ytterligare decentraliseringsåtgärder av mig förordats. Därest dessa åtgärder
vinner Kungl. Maj:ts bifall, kommer kanslersämbetet att avlastas från
vissa ämbetet nu åvilande uppgifter. Att märka är emellertid, att de ärenden,
som härvid kommer att bortfalla, är av huvudsakligen rent rutinmässig
art, vilkas handläggning visserligen tager viss tid i anspråk men vilkas
avskiljande från ämbetet icke i och för sig innebär någon nämnvärd lättnad
i kvalitativt avseende.
De lämnade uppgifterna rörande antalet diarieförda ärenden lämnar icke
en riktig bild av den samlade arbets volymen. Sålunda erhåller exempelvis
universitetens och högskolornas särskilda petitaframställningar, även i de
fall då de avser ett flertal olika anslagsrubriker och omfattar vitt skilda frågor,
i regel allenast ett diarienummer för varje anslagsbegärande lärosäte.
Antalet ärenden är därför i realiteten väsentligt större än vad som framgår
av det angivna siffermaterialet.
Vad beträffar de till handläggning föreliggande ärendena torde kunna
konstateras, att deras svårighetsgrad väsentligt ökat, bland annat på grund
av vidtagna löneregleringar, reformering av utbildningen på olika områden,
nyutfärdade stadgar, nya studieplaner, särskilda åtgärder för ökad
kursundervisning m. m. Vissa grupper av ärenden har visserligen karaktär
av engångsuppgifter (exempelvis förslag till nya examensstadgor), medan
däremot andra måste kontinuerligt fullföljas. Till denna kategori hör
granskningen av studieplaner bland annat i syfte att begränsa studietidens
längd. Sistnämnda arbetsuppgift, som är tidsödande, kräver stor noggrannhet
och omsorg vid handläggningen.
I en vid kanslerns skrivelse fogad promemoria har lämnats en översikt
över de olika arbetsuppgifterna vid kanslersämbetet. I anslutning
till promemorian anför kanslern följande.
Jag vill framhålla dels att remissyttranden rörande betänkanden och utredningar
av olika slag —■ med de numera angivna korta remisstiderna,
vilka ofta nog sammanfaller med tiden för petitaärendenas behandling —
i regel är mycket arbetskrävande och av högt kvalificerad natur, dels ock
att kanslersämbetet har att på grund av remisser från flertalet av statsdepartementen
yttra sig i ärenden, vilka fordrar en allmän kringsyn och
erfarenhet rörande vitt skilda områden inom och utanför den egentliga
statsförvaltningen. Detta bör särskilt uppmärksammas, då det gäller ämbetets
organisation med hänsyn till det behov, som till följd härav föreligger
för ämbetet av väl utbildad personal med fullgod administrativ erfarenhet.
Ämbetets litenhet — även efter en upprustning — ärendenas kvalificerade
art och de begränsade befordringsmöjligheterna gör det icke
möjligt för ämbetet att tillgodose sitt behov av arbetskrafter genom anställande
av amanuenspersonal. I detta avseende råder en mycket väsentlig
skillnad mellan ett verk av kanslersämbetets natur och ett departement
eller vanligt centralt ämbetsverk.
De årligen föreliggande petitafrågorna, avseende (iver ett 100-tal anslag
på riksstaten, intager en mycket central plats inom kanslersämbetets
arbetsuppgifter och kräver omfattande förarbeten samt stor förtrogenhet
5
Kutigl. Maj:ts proposition nr 84 år 1956
med icke blott budgettekniska spörsmål och olika riksdagsfrågor utan även
med universitetens och högskolornas särskilda problem. Kanslersämbetets
samordnande verksamhet på dessa områden bör särskilt understrykas. I
petitaärenden har ämbetet att avgiva yttranden och förslag till — förutom
ecklesiastikdepartementet — inrikes-, finans- och civildepartementen.
Vissa av dessa frågor kräver samråd med byggnadsstyrelsen. Överläggningar
är vidare i regel erforderliga med vederbörande universitets- och
högskolemyndigheter för närmare precisering av anslagsäskandena och
nödvändiga kompletteringar av gjorda framställningar. På grund av svårigheter,
icke minst till följd av universitetens och högskolornas alltför
knappa resurser med avseende å administrativ personal, inlämnas petitaframställningama
ofta nog icke inom härför angiven tid, med påföljd att
arbetet inom ämbetet blir ytterligt forcerat. Trots detta har det icke visat
sig möjligt att avgiva ämbetets yttranden och skrivelser i petitaärenden
inom den tid, som för ärendenas behandling i departementen varit önskvärd.
Först genom en förstärkning av de kvalificerade arbetskrafterna inom
kanslersämbetet torde en bättre sakernas ordning på detta område kunna
uppnås.
I detta sammanhang torde vidare böra observeras att antalet rena rutinärenden
undan för undan minskat och att de övriga ärendena i mycket
hög grad påfordrar närmare utredningar och undersökningar innan de kan
upptagas till avgörande.
Nuvarande personalorganisation. Härvidlag fäster kanslern
först uppmärksamheten på kanslerns ställning inom universitets- och
högskoleorganisationen.
Kanslern utnämnes av Kungl. Maj:t efter föregånget, genom särskilda
elektorer utsedda av universiteten, karolinska institutet, Stockholms högskola
och tandläkarhögskolorna förrättat val. Kanslern intager i främsta
rummet ställningen som de nämnda lärosätenas förtroendeman. I motsats
till verkschefer (generaldirektörer m. fl.) är kanslern icke lönegradsplacerad
utan uppbär ett årligt, i avlöningsstaten för universitetskanslersämbetet
upptaget arvode. Någon pensionsrätt eller pensionsålder finnes icke angiven
för kanslern; någon daglig tjänstgöringstid är instruktionsmässigt
icke bestämd för kanslern och han är icke att räkna som någon heltidstjänstgörande
befattningshavare. Chefskapet för kanslersexpeditionen åvilar
kanslerssekreteraren.
För närvarande disponerar kanslersämbetet — kanslern oräknad — över
följande personal:
1 kanslerssekreterare i Ca 37;
1 förste byråsekreterare i Ca 29;
1 byråsekreterare i Ca 25;
1 amanuens i reglerad bcfordringsgång med särskilt arvode å 3 888 kronor
såsom extra föredragande;
1 kansliskrivare i Ca 15;
1 kanslibiträde i Ce 11;
1 kontorsbiträde i Ce 8;
(Anm.: På grund av rådande lokalbrist står denna befattning för närvarande vakant.)
1 expeditionsvakt i Ca 10.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 8J+ år 1956
Efter att ha erinrat om, att det till följd av bristen på personal inom
ämbetet under de senare åren varit oundgängligen nödvändigt att anlita
experter och utanför ämbetet stående arbetskrafter för att biträda vid fullgörande
av åtskilliga arbetsuppgifter, anför kanslern härutinnan ytterligare:
Anlitandet av experter är för kanslersämbetet i särskilda fall nödvändigt,
men en dylik anordning medför i många fall i och för sig icke i vad avser
den rent administrativa handläggningen av ärendena en avlastning för ämbetet.
En viss överarbetning inom ämbetet av genom experter m. fl. utarbetade
förslag har sålunda visat sig erforderlig. Då utanför ämbetet stående
arbetskrafter anlitats har detta vidare medfört den nackdelen, att ämbetets
personal i viss utsträckning kommit att stå främmande för ärenden,
som handlagts i denna ordning. De extra kostnader, som uppstått genom
den sålunda praktiserade anordningen, vilken i åtskilliga fall måste betecknas
som en nödlösning i ett prekärt läge, har varit betydande. För budgetåren
1952/53 och 1953/54 uppgick dessa kostnader till i avrundade tal
respektive 37 400 kronor och 41 600 kronor. För första hälften av innevarande
budgetår har dessa kostnader belöpt sig till i runt tal 19 000 kronor
och torde böra för andra hälften uppskattas till i stort sett samma belopp,
eller alltså tillhopa 38 000 kronor. I medeltal torde för de fyra budgetåren
1952/53—1955/56 ifrågavarande kostnader böra uppskattas till i runt
tal 32 000 kronor, vilket belopp med cirka 3 000 kronor överstiger avlöningen
till en befattningshavare i byråchef sgraden.
Kanslerns förslag. För att i dagens läge kunna bemästra de
föreliggande uppgifterna inom kanslersämbetet och även kunna möta den
påfrestning, som är att vänta genom förslag från 1955 års universitetsutredning
och andra med universitetens och högskolornas problem nu arbetande
utredningar, föreslår kanslern följande ändringar i ämbetets personalorganisation:
1.
Förändring av tjänsten som kanslerssekreterare i Ca 37 till tjänst som
kanslerssekreterare och expeditionschef i Co 15.
2. Inrättande av en tjänst som byråchef i Ca 37 i stället för den av numera
avlidne assessorn A. Hamacher innehavda befattningen som amanuens
i reglerad befordringsgång med särskilt föredragandearvode.
3. Inrättande av en tjänst som byrådirektör i Ca 31.
4. Förändring av tjänsten som byråsekreterare i Ca 25 till tjänst som
förste byråsekreterare i Ca 27.
5. Inrättande av en tjänst som kontorist i Ce 13.
6. Inrättande av en tjänst som kontorsbiträde i reglerad befordringsgång.
Till stöd för förslagen har kanslern anfört i huvudsak följande.
1. Förändring av tjänsten som kanslerssekreterare. Såsom jag tidigare
och senast _i min underdåniga skrivelse den 22 oktober 1954 angående anslag
till universitetskanslersämbetet för budgetåret 1955/56 haft anledning
framhålla är det en mycket framträdande hrist i kanslersämbetets nuvarande
organisation att ämbetet saknar en befattningshavare i expeditionschefs
ställning med uppgift att följa samtliga ärendens beredning och med överblick
över hela det omfattande arbetsfältet. De åligganden, som nu åvilar
7
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 84 år 1956
kanslerssekreteraren (en betydande föredragning, deltagande i konferenser
och överläggningar, avfattandet av utlåtanden och skrivelser i en mångfald,
ofta svårbemästrade ärenden, genomgång av inkommande ärenden,
remisser från ämbetet m. fl. administrativa göromål) gör det omöjligt för
honom att i full utsträckning fungera som den sammanhållande länken
i arbetet inom kanslersämbetet. Att så sker framstar som allt mera angeläget
på grund av utvecklingen inom universitets- och högskoleorganisationen.
På universitetsutbildningens område har nämligen — såsom jag i det
föregående framhållit — genomförts ett flertal reformer i organisatoriska
och andra avseenden och ytterligare reformer är aktuella och väntas bil
detta under den närmaste tiden. Göromålen på kanslersämbetet har till
följd härav kvantitativt, men framför allt kvalitativt ökat i hög grad. Med
kanslerssekreterartjänsten är därför förenade omfattande och kvalificerade
uppgifter inom den centrala universitets- och högskoleförvaltningens område.
Genom beslut den 30 juni 1952 har Kungl. Maj:t bemyndigat kanslern
att till kanslerssekreteraren överlämna beslutanderätten i sadana ärenden,
som kanslern prövar lämpligt. I detta sammanhang vill jag, under
hänvisning till vad jag i det föregående därom anfört, här ytterligare understryka,
att kanslerssekreteraren på grund av kanslerns ställning mom universitets-
och högskoleorganisationen har att upprätthålla cheiskapet tor
kanslersexpeditionen. Uppmärksammas må även, att den utveckling, som
under de senare åren ägt rum på universitetsområdet^ mediort att Kanslersexpeditionen
fått en väsentligt ändrad karaktär i fråga om små arbetsuppgifter,
såväl med avseende å deras innehåll som deras omfattning m. m.
Jag vill även starkt trycka på vikten för kanslersämbetets insatser for
universitetens och högskolornas vidare utveckling av att förutsättningar
skapas för att även framdeles kunna till kanslerssekreterartjänsten förvärva
högt kvalificerad arbetskraft, något som knappast torde bil möjligt
utan en redan från tillträdet av befattningen väsentligt forbattrad loneställning
för dess innehavare. _
Universitetskanslersämbetet synes med hänsyn till sina speciella arbetsuppgifter
enligt mm mening, vilken också delades av statsutskottets majo
ritet vid 1954 års riksdag (se utskottets utlåtande 1954: 8 s. 38 o. 39), icke
kunna jämställas med något annat ämbetsverk. Statsutskottet ansag därför
att en förändrad löneställning för kanslerssekreterartjänsten icke borde
få tillmätas någon prejudicerande betydelse med avseende a andra tjänster
inom statsförvaltningen.
Av skäl, som sålunda anförts, vidhåller jag min vid flera tillfällen tidigare
uttalade mening, att befattningen som kanslerssekreterare bör inplaceras
i lönegraden Co 15. Genom ett pa sa sått markerat chefskap för
kanslersexpeditionen vinnes även den stadga i den organisatoriska uppbyggnaden,
som framstår som alltmera trängande.
2. Byråchef i Ca 37. De av mig framhållna kvalificerade arbetsuppgifterna
inom kanslersämbetet har gjort behovet av en tjänst i denna löneställning
behövlig. Härtill kommer, att ämbetet hittills haft eu befattningshavare,
''assessor A. Hamacher, vilken i viss utsträckning fullgjort på byråchef
ankommande uppgifter. På grund av den alltjämt ökande arbetsbördan
överfördes nämligen sedan lång tid tillbaka på kanslerssekreterarens
föredragning ursprungligen vilande löpande ärenden i stor utsträckning
på Hamacher. Delta''förhållande fastslogs också genom det särskilda föredragandearvodet,
som tillerkändes honom. Vid sidan av tjänst som asses
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1956
sor i Stockholms rådhusrätt (kriminalassessor 1921, civilassessor 1923_
19o2), från vilken befattning han avgick med förtidspension, tjänstgjorde
Hamacher från och med år 1920 vid kanslersämbetet, senast som amanuens
i reglerad befordnngsgång med avlöning i Ce 25: 28 (20 736 kronor) och
föredragandearvode (3 888 kronor). Hans sammanlagda avlöning vid kanslersämbetet
uppgick alltså till 24 624 kronor, i stort sett motsvarande avlöningen
till en förste byråsekreterare i högsta löneklassen eller en byrådirektör
i 31:32. Hade icke den i viss män säregna situationen förelegat
med till Hamacher vid sidan av statstjänsten utgående avlöning, respektive
pension från kommunal tjänst hade säkerligen frågan om kanslersämbetets
förstärkning med en högre tjänsteman tidigare aktualiserats. För
att pa ett effektivt sätt stärka ämbetets personella resurser efter Hamacher
anser jag det nödvändigt att en byråchefsbefattning kommer till stånd.
3. Byrådirektör i Ca 31. Vid sidan av förutnämnda byråchefstjänst vilken
i realiteten innebär en ersättning för den av assessor Hamacher innehavda
befattningen, erfordras enligt min mening en ny tjänst i högre lönestallnmg
än förste byråsekreterare. Arbetsuppgifternas art samt den erfarenhet
och det omdöme, som kräves vid handläggningen av desamma påfordrar,
såsom jag redan tidigare påpekat, att väl kvalificerad arbetskraft
tillföres kanslersämbetet. Även rekryteringssynpunktema bör härvid uppmärksammas.
Jag har funnit mig böra förorda inrättandet av en byrådirektörsbefattning
i Ca 31.
4. Förste byråsekreterare i Ca 27 i stället för byråsekreterare i Ca 25.
Ämbetet förfogar nu över en tjänst som förste byråsekreterare i Ca 29 och
en tjänst som byråsekreterare i Ca 25. Med hänsyn till de arbetsuppgifter,
som för narvarande åligger innehavaren av sistnämnda befattning, har jag
i underdånig skrivelse den 19 oktober 1955 hemställt, att vid kanslersämbetet
måtte, räknat från och med den 1 juli 1955, antingen inrättas en förste
byrasekreterarbefattning i Cg 29 med samtidigt vakanssättande av byråsekreterarbefattningen
i Ca 25 eller dubblering av den vid ämbetet förefintliga
förste byråsekreterarbefattningen med placering i Cg 29. Detta
ärende är beroende på Kungl. Maj ds prövning. Därest kanslersämbetet i
enlighet med mitt förslag erhåller en byrådirektörstjänst, torde det vara
tillfyllest, att byråsekreterarbefattningen utbytes mot en förste byråsekreterartjänst
i Ca 27. Anmärkas må, att såväl vid universiteten i Uppsala
och Lund som vid Stockholms högskola finnes förste byråsekreterare i
denna lönegrad.
U och 6. Konto nst i Ce 13 och kontorsbiträde i reglerad be fordring sgäng.
Den kvinnliga biträdespersonalen utgöres nu. förutom av kansliskrivaren
— registratorn, av allenast ett kanslibiträde (från och med den 1 juli 1955).
Nominellt finnes också en kontorsbiträdesbefattning, vilken tjänst emellertid
står vakant på grund av att ämbetet icke förfogar över tillräckliga ämbetslokaler.
Följden härav har blivit, att skrivarbete i mycket betydande
utsträckning måst överlämnas till utskrift av renskrivningsbyråer. Kostnaderna
härför har under innevarande budgetar till och med utgången av
november månad — då ämbetet likväl haft tillgång till ett kanslibiträde —
upPn^tt till ett belopp av i runt tal 6 000 kronor, motsvarande i stort sett
avlöning i begynnelselönegraden för ett kontorsbiträde. Ämbetets utgifter
för skrivhjälp under ett budgetår kan alltså uppskattas till i stort sett
samma belopp som avlöning för två kontorsbiträden. Anlitandet av skrivbyråer
medför en viss omgång vid ärendenas behandling och ofta en för
-
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1956
sening i deras expediering, genom den tidsutdriikt som uppstår vid utskrifternas
kollationering. Jag anser mig alltså böra förorda, att medel, motsvarande
ytterligare ett kontorsbiträde i reglerad befordringsgång ställes
till kanslersämbetets förfogande.
Då redogörargöromålen, som förut handhafts av assessorn Hamacher,
lämpligen bör överföras på innehavaren av kansliskrivartjänsten, måste
vissa av kansliskrivarens nuvarande arbetsuppgifter läggas på annan befattningshavare.
För detta ändamål ävensom för uppehållande under
semestrar och ledigheter i övrigt av kansliskrivartjänsten synes det mig
erforderligt att en kontoristbefattning inrättas.
Kanslern framhåller vidare, att det för erhållande av en utbildningstjänst
vid kanslersämbetet vore lämpligt att därstädes bibehålla en amanuensbefattning
i reglerad befordringsgång. Då tjänsten dock vore mindre behövlig
i den dagsaktuella situationen, anser sig kanslern kunna avstå från
nämnda tjänst under de närmaste åren under förutsättning att den av
kanslern föreslagna personalorganisationen genomföres.
Merkostnaderna under avlöningsanslaget för genomförande av kanslerns
förslag uppgår till omkring 49 000 kronor. Kanslern anför:
Härvid torde emellertid böra särskilt uppmärksammas, att kanslersämbetets
av till förfogande ställda särskilda medel bestridda utgifter för
experter och sakkunniga m. fl. under de senaste budgetåren uppgått till
i medeltal 30 000 kronor. Den av mig sålunda föreslagna upprustningen av
ämbetet skulle alltså i realiteten allenast innebära en ökad utgift för statsverket
av 19 000 kronor eller om hänsyn tages till behovet för kanslersämbetet
av egna medel i viss begränsad utsträckning för anlitande i mera
exceptionella fall av experter till 25 000 kronor.
Slutligen understryker kanslern, att möjligheter numera står till buds
för ämbetet att erhålla andra och större lokaler, varför hinder icke längre
på grund av lokalbrist möter för en utvidgning av ämbetets personalkader.
Under ärendets remissbehandling har från kanslersämbetet till statens
lönenämnd överlämnats en inom ämbetet upprättad promemoria angående
bland annat plan för ämbetets organisation vid bifall till
den av kanslern föreslagna personalökningen. Av promemorian inhämtas
bland annat följande.
Fn organisation av ämbetets arbetsuppgifter fördelade på lärosäten eller
ämnesområden låter sig med den föreslagna personaluppsättningen icke
göra. Däremot kan en fördelning ske efter ärendenas art, på så sätt att
frågor som kräver förslag till riksdagen, förslag till regleringsbrev, författningsfrågor,
självständiga utredningsuppdrag samt remissyttranden (iver
kommittébetänkanden in. m. hänföres till en avdelning fhär benämnd avdelning
I), medan utnämningsfrågor, dispensärenden, frågor om ämnes-,
fakultets- och kanslerskonferenser, granskning av studieplaner, docentförordnanden,
tjänstledigheter, reservfonds- och extrautgiftsärenden, anordnande
av fortbildningskurser m. in. hänföres till en annan avdelning (här
benämnd avdelning II).
Kanslerssekreteraren skall fungera som chef för kanslersexpeditionen och
ha en ställning, motsvarande kanslichefs i vissa verk. Han skall närvara
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 8/t år 1956
vid föredragningarna för kanslern och svara för enhetligheten i ärendenas
handläggning och inom ämbetets verksamhetsområde. Han skall själv föredraga
ärenden av särskilt krävande art och i dessa avfatta kanslerns yttranden.
Enligt Kungl. Maj.ds beslut den 30 juni 1952 äger kanslern att till
kanslerssekreteraren överlåta beslutanderätten i ärenden, som kanslern
prövar lämpligt. Någon dylik beslutanderätt tillkommer icke exempelvis
expeditionschef i statsdepartement. _ På grund av kanslersämbetets speciella
konstruktion med — frånsett i nämnda fall — kanslern som ensam
beslutande äger kanslerssekreteraren icke och kommer ej heller att äga
reservationsrätt. Dylik rätt är icke heller avsedd att tilldelas andra befattningshavare
vid ämbetet. Anmärkas må emellertid, att avsaknaden
härav icke i realiteten innebär ett minskat personligt ansvar för föredragandena
i fråga om ärendenas rätta handläggning, ehuru ett dylikt ansvar
formellt icke åvilar dem. Avsett är att såväl byråchefen som byrådirektören
och de två förste byråsekreterarna skall föredraga direkt för kanslern
i närvaro av kanslerssekreteraren.
Byråchefen skall vara knuten till avdelning I och omhänderha ärenden
rörande författnings- och stadgeförslag (jämför lagbyråchefernas arbete
inom statsdepartementen), petitaärenden, remisser av kommittébetänkanden
m. m. (= ärenden som nu i stor utsträckning åvilat kanslerssekreteraren
samt för vilkas behandling i vissa fall utanför ämbetet stående arbetskrafter
(professorer m. fl.) måst anlitas).
Byrådirektören skall i främsta rummet svara för ärendena å avdelning
II och alltså bland annat överta vissa av de uppgifter, som tidigare omhänderhafts
av assessorn Hamacher.
De två förste byråsekreterarna, med föredragningsskyldighet, skall
tjänstgöra, en på vardera avdelningen.
På vardera avdelningen bör för skrivgöromål finnas ett kontorsbiträde.
Å kansliskrivaren, som är ämbetets registrator, skulle även läggas redogörargöromålen
(tidigare omhänderhavda av assessorn Hamacher).
Kontoristen är avsedd att under kansliskrivarens överinseende men likväl
i det hela självständigt utföra viss diarieföring och föring av liggare,
uppläggande av ett centralt personregister för tjänster vid universiteten
(särskilt docentbefattningar), vilket register nu saknas men är ytterligt
behövligt, utföra sakregistrering av mera krävande natur, i förekommande
fall vikariera för kansliskrivaren samt ha överinseendet över kontorsbiträdenas
arbete.
Kanslibiträdet skall utföra kvalificerad maskinskrivning, deltaga i arbetet
med intagning av studerande till de medicinska nybörjarkurserna samt
vara handsekreterare åt universitetskanslern och kanslerssekreteraren.
Å expeditionsvakten skall åvila vanliga med dylik tjänst förenade göromål
samt i mån av behov biträde med maskinskrivningsgöromål.
Remissyttranden. I ärendet har yttranden avgivits av statskontoret,
statens lönenämnd och 1955 års universitetsutredning.
Statskontoret har anfört:
Universitetskanslern har hemställt, att kanslersämbetet — frånsett biträdespersonalen
— förstärkes med ytterligare en tjänsteman. Statskontoret
kan tillstyrka detta förslag men anser, att den nytillkommande tjänsten
bör vara avsedd för amanuens i reglerad befordringsgång, särskilt som
kanslersämbetet icke förfogar över någon dylik befattning.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1956
Till stöd för sitt förslag om lönegradsuppflyttningar har kanslern bland
annat anfört, att utgifterna för experter och sakkunniga under de senaste
budgetåren uppgått till i medeltal 30 000 kronor för budgetår, vilka extra
kostnader vid genomförande av den förordade upprustningen helt eller till
större delen skulle bortfalla. Statskontoret får med anledning härav framhålla,
att ifrågavarande kostnader i avsevärd utsträckning hänför sig till
utarbetandet av nya universitetsstatuter och examensstadgor och sålunda
lär ha engångskaraktär, samt att det torde kunna bli nödvändigt att jämväl
framdeles anlita experter för arbetsuppgifter av så speciell natur som
de nu nämnda, även om de föreslagna löneuppflyttningarna vidtoges.
Enär frågan om uppflyttning av kanslerssekreterartjänsten till högre
lönegrad behandlats vid i952, 1953 och 1954 års riksdagar utan att därutinnan
framlagda förslag vunnit riksdagens bifall, avstyrker ämbetsverket
att löneställningen ändras för denna tjänst. Redan härav lärer följa, att
statskontoret icke kan biträda kanslerns uppfattning beträffande inrättande
av en byråchefstjänst. Då kanslern emellertid ansett sistnämnda befattning
erforderlig bland annat som ersättning för den av assessorn A.
Hamacher innehavda befattningen, får ämbetsverket erinra, att Hamachers
sammanlagda löneförmåner närmast motsvarat löneklass 32. Från denna
utgångspunkt (jfr även prop. 1952: 137, s. 12) synes Hamachers befattning
böra ersättas med en förste byråsekreterartjänst i 29 lönegraden. Statskontoret
anser sig likväl kunna förorda inrättandet av en byrådirektörstjänst
i 31 lönegraden. Ämbetsverket kan icke tillstyrka, att byråsekreterartjänsten
i lönegrad Ca 25 uppflyttas till 27 lönegraden.
Statskontorets förslag innebär sålunda, att befattningshavarna å kanslersexpeditionen,
bortsett från biträdespersonal, skall utgöras av 1 kanslerssekreterare
(37 lgr.), 1 byrådirektör (31 lgr), 1 förste byråsekreterare
(29 lgr.), 1 byråsekreterare (25 lgr.) samt 1 amanuens i befordringsgången.
Under framhållande av att innehavaren av den från och med den 1 juli
1955 nytillkomna tjänsten som kanslibiträde vid förfall för kansliskrivaren
synes kunna förordnas å dennes befattning får statskontoret avstyrka
inrättandet av en kontoristtjänst. Ämbetsverket kan icke heller finna, att
behovet av ytterligare en skrivbiträdesbefattning klarlagts, men vill icke
motsätta sig* att under posten till övrig icke-ordinarie personal beräknas
förslagsvis 3 000 kronor för tillfällig skrivhjälp.
Lönenämnden kan svårligen finna, att på universitetskanslersämbetet
ankommande arbetsuppgifter i princip skiljer sig från de arbetsuppgifter,
som i allmänhet åvilar de centrala ämbetsverken. Enligt nämndens uppfattning
bör därför den nuvarande, med centrala ämbetsverk överensstämmande
utformningen av personalorganisationen bibehållas och kanslerssekreterarens
löneställning bliva oförändrad. Den högre personalen i övrigt bör
— med utgångspunkt i det av7 kanslern föreslagna antalet — enligt nämndens
mening bestå av tre förste byråsekreterare i 29 lönegraden och en
amannens. För de för den föreslagna kontoristtjånsten avsedda arbetsuppgifterna
anser lönenämnden en kanslibiträdestjånst vara tillfyllest.
Ihiivcrsite-tsut redningen, som enligt sina direktiv har att behandla frågan
om uni versil o! sväsendels organisatoriska uppbyggnad och administrativa
struktur, framhåller, all den av kanslern föreslagna förstärkningen av kanslersämbetets
organisation på intet sätt kan anses föregripa den prövning
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1956
av universitetsförvaltningens organisationsfrågor, som utredningen kommer
att företaga. Utredningen har nämligen den uppfattningen, att det föreliggande
förslaget maste betecknas sasom ett minimiförslag med hänsyn
till de omfattande uppgifter kanslersämbetet redan nu har. Under alla förhållanden
måste kanslersämbetet enligt utredningens mening inom kort ges
ytterligare personella resurser för att kunna motsvara de krav, som i ökad
omfattning kommer att ställas pa den centrala ledningen av universiteten
och vissa högskolor. Utredningen vill starkt understryka, att kanslersämbetet
icke utan vidare kan jämföras med ett centralt ämbetsverk av motsvarande
omfattning, då universitetskanslern har en annan ställning än en
statlig verkschef och förvaltningsområdet dessutom är särpräglat. Den för
universitetsutredningen avgörande synpunkten är emellertid, att kanslersämbetet
ges sådana resurser att det kan fungera icke blott som ett universitetens
förvaltningsorgan i inskränkt bemärkelse — d. v. s. för handläggning
av ärenden av i huvudsak löpande natur — utan även som ett
initiativtagande och rådgivande organ i frågor rörande högre utbildning
och forskning. Med den utveckling som pågår på dessa områden blir, framhåller
utredningen, icke minst den sistnämnda uppgiften alltmer maktpåliggande.
Utredningen tillstyrker sålunda från de utgångspunkter den har
att anlägga kanslerns förslag.
Departementschefen. Med hänsyn till universitetskanslersämbetets
alltmer växande arbetsuppgifter är enligt min mening en viss förstärkning
av ämbetets personal påkallad. Denna förstärkning bör såsom
kanslern föreslagit avse såväl den administrativt utbildade personalen som
biträdespersonalen.
Kanslern har vad beträffar den förra personalkategorien bland annat
föreslagit inrättande av en byråchefstjänst i Ca 37 och en byrådirektörstjänst
i Ca 31. Därvid har kanslern förutsatt, att den av numera avlidne
assessorn A. Hamacher innehavda amanuenstjänsten åtminstone för de närmaste
åren kunde indragas. För egen del vill jag med anledning av kanslerns
ifrågavarande förslag förorda, att en tjänst som byrådirektör i Ca 33
inrättas och att amanuenstjänsten bibehålies.
Mot den av kanslern föreslagna förändringen av byråsekreterartjänsten
i Ca 25 till en tjänst som förste byråsekreterare i Ca 27 har jag ingen
erinran.
Kanslerns förslag om en förbättrad löneställning för kanslerssekreteraren
anser jag mig däremot icke kunna biträda.
Enligt vad jag nu förordat skulle kanslersämbetets administrativt utbildade
personal komma att bestå av en kanslerssekreterare i Ca 37, en byrådirektör
i Ca 33, en förste byråsekreterare i Ca 29, en förste byråsekreterare
i Ca 27 och en amanuens i reglerad befordringsgång.
De inom kanslersämbetet förekommande arbetsuppgifterna torde såsom
hittills fördelas mellan de olika befattningshavarna på sätt kanslern med
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1956
hänsyn till föreliggande omständigheter finner lämpligt. Jag har sålunda
icke ansett mig böra taga ställning till det förslag till fördelning av arbetsuppgifterna
som redovisats i en inom ämbetet — i samband med ärendets
remissbehandling — upprättad promemoria. I anslutning till det sagda
må framhållas, att kanslern för närvarande äger att till kanslerssekreteraren
överlåta beslutanderätten i härför lämpliga ärenden. Jag förutsätter,
att ett dylikt överlåtande av beslutanderätt kommer att ske även till
innehavaren av den av mig förordade byrådirektörstjänsten.
I fråga om kanslersämbetets övriga personal har kanslern föreslagit en
förstärkning med en kontorist i Ce 13 och ett kontorsbiträde i reglerad
befordringsgång. Häremot har jag ingen annan erinran än att jag i stället
för kontoristtjänsten föreslår inrättande av en kanslibiträdestjänst i Ce 11.
Ämbetets biträdes- och expeditionsvaktpersonal skulle sålunda komma att
bestå av en kansliskrivare i Ca 15, två kanslibiträden i Ce 11 och två kontorsbiträden
i reglerad befordringsgång samt en expeditionsvakt i Ca 10.
Under icke-ordinarieposten torde böra beräknas ett belopp av 9 000 kronor
till extra arbetskraft, vikariatsersättningar och dylikt.
Jag beräknar hela avlöningsanslaget för nästa budgetår till 219 000 kronor.
Detta innebär en anslagshöjning med 47 000 kronor. Av höjningen
hänför sig omkring 16 000 kronor till uppräkning av löner m. m. enligt 1955
års riksdags beslut. Anslaget torde böra fördelas på poster i enlighet med
avlöningsstaten i efterföljande hemställan. I personalförteckningen för
kanslersämbetet bör vidtagas vederbörliga ändringar i anledning av vad
jag i det föregående förordat.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills
vidare från och med budgetåret 1956/57, vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för universitetskanslersämbetet,
som föranledes av vad jag i det föregående anfört;
b) godkänna följande avlöningsstat för universitetskanslersämbetet,
att tillämpas tills vidare från och med budget
-
året 1956/57:
Avlöningsstat
1. Arvode till universitetskanslern ............ 38 280
2. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagisvis
..................................... 98 800
3. Avlöningar till icke-ordinarie personal ....... 47 600
4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 34 320
Summa kronor 219 000
c) till Universite tska nslersäm be te t: Avlöningar för budgetåret
1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 219 000
kronor.
14 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 84 år 1956
2. Universitetskanslersämbetet: Omkostnader
Anslag Nettoutgift
1954/55 ............................... 17 000 18 414
1955/56 (statsliggaren s. 498) ............ 18 500
1956/57 (förslag)........................ 21 000
Universitetskanslern hemställer, att detta förslagsanslag för nästa budgetår
höjes med 2 500 kronor på sätt framgår av följande sammanställning:
1. Reseersättningar (nu 3 000) ............................ + 500
2. Bränsle, lyse och vatten (nu 1 000)...................... -f- 500
3. Övriga expenser (nu 11 500) ............................ -fl 500
+ 2 500
Beträffande nämnda anslagsposter anför kanslern:
1. Anslagsposten till reseersättningar torde på grund av höjda
biljettpriser och föreslagen ökning av ämbetets personal böra höjas med
500 kronor.
2. Delposten till bränsle, lyse och vatten torde på grund av
att andra och ökade lokaler kommer att ställas till kanslersämbetets förfogande
böra höjas med förslagsvis 500 kronor.
3. Delposten till övriga expenser, som redan nu är knappt beräknad,
torde vid utökningen av ämbetets personal böra förstärkas med
1 500 kronor. Kostnaderna för anskaffande av möbler m. m. för ämbetets
nya lokalutrymmen kan icke nu angivas; för detta ändamål synes man därför
böra räkna med ett visst överskridande av posten.
Statskontoret har lämnat kanslerns förslag utan erinran.
Departementschefen. Jag biträder kanslerns förslag. Anslaget
bör sålunda för nästa budgetår höjas med 2 500 kronor till 21 000 kronor.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Universitetskanslersämbetet: Omkostnader för
budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 21 000
kronor.
B. Inrättande av en professur i teoretisk alkoholforskning;
Inledning
vid karolinska institutet
I propositionen nr 155 till 1954 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
bland annat, att en professur i teoretisk alkoholforskning skulle inrättas
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet vid tidpunkt, som Kungl.
Maj:t bestämde, dock tidigast från och med den 1 juli 1955.
Vid anmälan av denna fråga anförde jag bland annat, att en intensifierad
grundforskning på den teoretiska alkoholforskningens område vore av
central betydelse för den kliniska alkoholforskningen och därmed också
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1956
för den medicinska alkoholist vår den. Den teoretiska alkoholforskningens
resultat vore därjämte grundläggande för en objektiv undervisning och
upplysning i alkoholfrågan. Jag ansåg mig därför böra tillstyrka, att en
professur i teoretisk alkoholforskning inrättades. Av vikt för den teoretiska
alkoholforskningens utveckling vore att forskningen finge en så allsidig
inriktning som möjligt. Den teoretiska alkoholforskningen i vårt land hade
hittills varit övervägande farmakologiskt och fysiologiskt betonad. En blivande
institution borde emellertid enligt min mening såvitt möjligt ge spelrum
åt forskningsuppgifter inom andra närbesläktade medicinska grundforskningsområden.
Jag fann tanken på en breddning av forskningsområdet
till att avse även andra ämnen än etylalkoholen i och för sig beaktansvärd
men ansåg, att alkoholfrågan betraktad som samhällsproblem motiverade
att den centrala forskningsuppgiften markerades i professurens benämning.
Hinder borde emellertid icke möta, att professurens innehavare — inom
ramen för den frihet vid val av arbetsuppgifter som av hävd tillerkänts
universitetsprofessorerna — upptog forskningsproblem vid sidan av den
egentliga alkoholforskningen, exempelvis i samband med jämförande undersökningar.
Med professuren borde vara förenad den undervisnings- och
examinationsskyldighet, som universitetskanslern kunde komma att föreskriva.
Jag uttalade vidare, att frågan om institutionslokaler för professuren borde
lösas genom att förutom den kliniska även den teoretiska alkoholforskningen
bereddes utrymme i anslutning till den föreslagna specialkliniken
för alkoholsjukdomar. Jag förutsatte därvid, att planeringen och utformningen
av sjukhusets forskningscentral skedde i samråd med medicinska
forskningsrådets nämnd för alkoholforskning.
Då den föreslagna specialkliniken för alkoholsjukdomar komme att föreslås
bli förlagd till Stockholm eller dess omedelbara närhet, borde enligt
min mening själva professuren knytas till karolinska institutet. Därest
kliniken skulle komma att förläggas till annan ort, finge frågan om till vilket
universitet professuren skulle knytas bli föremål för en omprövning.
I så fall finge ärendet ånyo underställas riksdagen.
Det av nykterhetskommittén i kostnadsberäkningen för professuren upptagna
anslagsbeloppet för personal- och materielkostnader, tillhopa 65 000
kronor, fann jag även efter justering med hänsyn till förändringen av penningvärdet
vara för lågt räknat.
Med hänsyn till önskvärdheten av att professuren inrättades utan onödig
tidsutdräkt borde möjligheten att provisoriskt lösa lokalfrågan undersökas.
I sitt utlåtande nr 5 anslöt sig särskilda utskottet till mitt förslag. Utskottet
framhöll, att den med tillfredsställelse såg tillkomsten av en institution
för både teoretisk och klinisk alkoholforskning. Ett nära samarbete
mellan de olika forskargrupperna, sysselsatta inom ett och samma sjukhus
och med samma patientmaterial till sitt förfogande, syntes erbjuda alkohol
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1956
forskningen i dess helhet betydande fördelar och borde därför även vara
ägnat att snabbt omsätta vunna resultat i den praktiska sjukvården. Utskottet
hemställde, att riksdagen måtte besluta i enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag.
Riksdagen beslöt i överensstämmelse med vad utskottet föreslagit (skrivelse
nr 314).
Genom beslut den 18 juni 1954 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för
inrikesdepartementet att utse en kommitté med uppdrag att inom inrikesdepartementet
biträda med det fortsatta utrednings- och planeringsarbetet
för uppförande av en klinik för alkoholsjukdomar. Enligt meddelade direktiv
skulle kommitténs arbete bedrivas i enlighet med de riktlinjer, som
förordats av föredragande departementschefen i det vid propositionen
1954: 158 fogade utdraget av statsrådsprotokollet över inrikesärenden, samt
med beaktande av dels vad chefen för ecklesiastikdepartementet i det vid
propositionen 1954: 155 fogade utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
anfört i fråga om inrättande av en professur i teoretisk alkoholforskning,
dels ock vad som anförts i nu ifrågavarande avseenden i särskilda
utskottets utlåtanden 1954: 8 och 5.
Med stöd av sagda bemyndigande tillkallades samma dag såsom sakkunniga
generaldirektören och chefen för byggnadsstyrelsen G. W. Wejke,
förbundsdirektören i svenska landstingsförbundet I. J. G. Dahlgren, laboratorn
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet L. Goldberg, överinspektören
för sinnessjukvården C. E. Åmark samt direktören för statens alkoholistanstalt
å Wenngarn J. W. G. Lönnberg. Tillika uppdrogs åt Wejke att
såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete. De sakkunniga har antagit
namnet kommittén för planering av klinik för alkoholsjukdomar.
Efter slutfört uppdrag har kommittén avgivit en i november 1955 upprättad
promemoria med förslag till klinik för alkoholsjukdomar samt institution
för teoretisk alkoholforskning (stencilerad).
Över promemorian har yttranden avgivits av medicinalstyrelsen, socialstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, kanslern för rikets universitet, efter hörande
av lärarkollegiet vid karolinska institutet, statens medicinska forskningsråd,
som bifogat yttrande av nämnden för alkoholforskning, direktionen
för karolinska sjukhuset och Svenska nykterhetsvårdsförbundet.
Kommitténs förslag
Kommitténs förslag i vad det avser inrättande av en klinik för alkoholsjukdomar
kommer att i annat sammanhang anmälas av chefen för inrikesdepartementet,
som därvid även kommer att anmäla byggnadsfrågan
för den föreslagna institutionen för alkoholforskning.
I sistnämnda hänseende torde därför i detta sammanhang allenast behöva
nämnas att kommittén anser, att den för kliniken och forskningsinsti
-
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1956
tutionen gemensamma byggnaden lämpligen bör förläggas i närheten av
karolinska sjukhusets psykiatriska klinik. Skulle erforderlig mark icke kunna
friställas där, kan enligt kommittén en förläggning till sjukhusområdets
sydvästra del godtagas, därvid byggnaden kommer att ligga närmare sjukhusets
centrallaboratorier.
Två alternativa förslag, A och B, till utformning av klinik- och institutionsbyggnad
har utarbetats av kommittén.
Alternativ A är utformat med vårdavdelningen samt poliklinik och behandlingslokaler
förlagda till en klinikbyggnad, planerad på vedertaget sätt
med mittkorridor. I en till klinikbyggnaden ansluten flygel skulle inrymmas
lokaler för den teoretiska institutionen. För detta alternativ uppskattas
byggnadskostnaderna till 4,6 miljoner kronor.
En utformning av klinikbyggnaden som en punkthuskropp, alternativ
B, har enligt kommittén visat sig ge en mer ekonomisk lösning av uppgiften.
Till en på detta sätt utformad klinikbyggnad föreslås den teoretiska institutionen
ansluten på i princip samma sätt som i föregående alternativ.
Byggnadskostnaden för detta alternativ uppskattas till 4,3 miljoner kronor.
Engångskostnaderna för inredning och utrustning
av forskningsinstitutionen uppskattas av kommittén till
650 000 kronor.
Kommittén föreslår följande personalorganisation för
forskningsinstitutionen:
1 professor i Co 14,
1 laboratorieläkare i Cg 29,
1 förste assistent med årsarvode av 13 074 kronor,
1 kontorist i Ca 13,
1 förste laboratoriebiträde i Ca 15,
1 institutionsvaktmästare i Ca 14,
1 djurvårdare i Ce 10.
Till stöd för detta förslag anför kommittén följande.
Institutionen för teoretisk alkoholforskning skall enligt riksdagens beslut
förestås av en professor, vilken i likhet med övriga professorer vid karolinska
institutet bör vara placerad i lönegrad Co 14. Det omfattande forskningsarbete,
som skall bedrivas vid institutionen kräver emellertid insatser av ett
flertal forskare. Vid institutionen bör därför inrättas dels en befattning som
laboratorieläkare med heltidstjänstgöring, konstruerad på samma sätt som
t. ex. motsvarande tjänst vid statens farmaceutiska laboratoriums biologiska
avdelning, dels ock en arvodesbefattning som förste assistent. För befattningen
som förste assistent bör gälla samma villkor som för motsvarande
befattningar vid andra forskningsinstitutioner. Det bör beaktas, att i den
undervisning som skall bedrivas vid forskningsinstitutionen ingår demonstrationer
och laborationer som kräver ett omfattande förberedelsearbete,
vilket i första hand kommer att åvila assistenten. För att kunna taga ansvaret
för demonstrationer och laborationer rörande effekten av alkohol och
narkotika erfordras på assistentbefattningen en väl kvalificerad kraft.
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 81+
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1,956
Kontoristen skall tjänstgöra som institutionschefens sekreterare. Befattningshavaren
skall därjämte svara för skötseln av institutionens räkenskaper,
diarieföring och registrering samt ordnandet och skötseln av institutionens
bibliotek. Därutöver bör befattningshavaren kunna anförtros viss
statistisk bearbetning av försöksresultat. Befattningshavaren bör sålunda
självständigt kunna sammanställa statistiskt primärmaterial i tabeller och
diagram samt utföra avancerade statistiska beräkningar (korrelationsberäkningar,
X2-analys m. in.). Med hänsyn till arbetsuppgifternas svårighetsgrad
kunde det övervägas huruvida icke här ifrågavarande befattningshavare
borde placeras i 15 lönegraden. Kommittén har dock stannat vid att föreslå
en placering tills vidare i Ca 13.
På laboratoriebiträdet bör ankomma att praktiskt handhava en råd biologiska
och kemiska bestämningsmetoder, förberedelser till laboratorieförsök,
provtagning på försöksdjur och människor m. m. Befattningshavaren
bör kunna självständigt bearbeta erhållna primäruppgifter, planera alternativa
arbetsmoment och äga kännedom om olika statistiska metoder för
kontroll och bearbetning av erhållna data. Med hänsyn till de krav som
sålunda kommer att ställas på dess innehavare bör befattningen vara placerad
i Ca 15.
Innehavaren av befattningen som institutionsvaktmästare bör förutom
alla med en ordinär vaktmästarebefattning förenade sysslor föra förteckning
över å institutionen befintlig materiel, medverka vid preparation av
försöksdjur samt vara verksam som finmekaniker för att dels hålla institutionens
apparatur i stånd, dels å institutionen nytillverka lämplig apparatur.
Speciellt sistnämnda uppgift gör det oundgängligen nödvändigt att
anställa en väl kvalificerad person. Arbetets omfattning medger icke att
tjänsten som institutionsvaktmästare kombineras med annan syssla. Befattningen
bör med hänsyn till arbetsuppgifternas art placeras i Ca 14.
Med hänsyn till den stora omfattning, i vilken djurförsök bedrives, är det
oundgängligen nödvändigt att till institutionen knyta en heltidsanställd
djurvårdare. Skötseln av försöksdjur av olika slag, blandning av lämpliga
dietkoster etc. är så tidsödande, att en befattning som djurvårdare icke kan
kombineras med annan tjänst. Befattningen bör placeras i Ce 10.
Kommittén har i detta sammanhang tagit upp fråga om inrättande av
en befattning som biokemist och en befattning som sociolog. Några förslag
härom framlägges emellertid icke nu. Kommittén anför:
I propositionen 1954: 158 uttalade föredragande departementschefen, att
han delade alkoholistvårdsutredningens uppfattning att till kliniken borde
knytas en befattningshavare med biokemisk utbildning. Då det emellertid
ännu icke kan förutses, vilken omfattning denna forskning kan komma att
få, vill kommittén emellertid icke nu föreslå inrättandet av en särskild befattning
för en biokemist. Sedan erfarenheter vunnits beträffande verksamheten
vid institutionen, bör dock eventuellt övervägas att vid institutionen
inrätta en tjänst som laborator i biokemi i Ca 34.
Alkoholistvårdsutredningen förutsatte att vid kliniken skulle inrättas en
befattning för en sociolog. Även härmed torde dock enligt kommitténs mening
böra anstå intill dess verksamheten vid kliniken bedrivits under några
år och ett tillräckligt stort erfarenhet smaterial lämpat för bearbetning ur
sociologiska synpunkter samlats. Tills vidare bör sociologisk forskning inom
institutionen kunna bedrivas i samarbete med sociologiska institutionen
19
Kungl. Maj ds proposition nr 84 år 1956
vid Stockholms högskola, varvid kommittén förutsätter att erforderliga
forskningsanslag kan ställas till förfogande för bearbetning av det material
som efter hand insamlats på kliniken. I detta sammanhang må erinras om
att bland de lokaler som skall inrymmas i klinikbyggnaden även upptagits
arbetsrum för en sociolog jämte ett biträde.
Det för forskningsinstitutionen erforderliga årliga materielanslaget
uppskattar kommittén till omkring 30 000 kronor.
Provisoriska åtgärder för forskningsinstitutionens
inrättande från och med budgetåret 1956/57.
För att göra det möjligt att inrätta professuren i teoretisk alkoholforskning
från och med den 1 juli 1956 har kommittén i enlighet med direktiven
undersökt förutsättningarna för att provisoriskt lösa lokalfrågan för forskningsinstitutionen.
Enligt vad kommittén under hand erfarit, kan flera vägar
diskuteras för en sådan provisorisk lösning, förutsatt att provisoriet
icke blir långvarigare än 3—4 år. Den lösning som därvid i första hand bör
väljas är enligt kommittén att förlägga institutionen till Konung Gustaf V:s
forskningsinstitut, där lokaler enligt vad kommittén inhämtat skulle kunna
ställas till förfogande från och med den 1 juli 1956. Om institutionen
förlägges dit, skulle alkoholforskning kunna bedrivas dels inom detta forskningsinstitut,
dels på andra institutioner i samarbete med där verksamma
forskare.
Kommittén föreslår, att professuren i teoretisk alkoholforskning inrättas
från och med nyssnämnda tidpunkt, och att därvid jämväl befattningarna
som förste assistent, kontorist, laboratoriebiträde och institutionsvaktmästare
inrättas. Vidare bör enligt kommitténs förslag för budgetåret 1956/57
anvisas ett materielanslag om 30 000 kronor samt en viss del av det erforderliga
inrednings- och utrustningsanslaget för inköp av apparatur och
dylikt, förslagsvis 200 000 kronor.
Kommittén framhåller, att om av någon anledning provisoriet skulle bli
mera långvarigt lokalfrågan måste omprövas. Även i sådant fall syntes
vissa möjligheter stå öppna för en godtagbar lösning, varvid dock kostnader
kunde uppstå för inredning av de provisoriska lokalerna, vilka kostnader
icke nu kunde närmare uppskattas.
Yttranden
Av yttrandena inhämtas bland annat följande.
U niversitetskanslern och lärarkollegiet vid karolinska institutet anser,
att inrättande av den beslutade professuren i teoretisk alkohol forskning från
och med den 1 juli 1956 är av väsentlig angelägenhetsgrad, och konstaterar
med tillfredsställelse, att möjligheter synes föreligga för en provisorisk lösning
av forskningsinstitutionens lokalfråga.
Medicinalstyrelsen, statens medicinska forskningsråd och nämnden för
alkohol forskning finner kommitténs förslag rörande forskningsinstitutionen
väl motiverade.
20
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 84 år 1956
Socialstyrelsen anser önskvärt, att professuren i teoretisk alkoholforskning
och forskningsinstitutionen kominer till stånd så snart sig göra låter,
samt tillstyrker de av kommittén föreslagna provisoriska åtgärderna.
Departementschefen
Såsom av det föregående framgår har kommittén för planering av klinik
för alkoholsjukdomar avgivit förslag rörande inrättande av en dylik klinik
och en därtill anknuten institution för teoretisk alkoholforskning. I anledning
av kommitténs förslag kommer chefen för inrikesdepartementet att i
annat sammanhang föreslå, att för kliniken och forskningsinstitutionen
uppföres en nybyggnad på karolinska sjukhusets område.
För att göra det möjligt att inrätta den av 1954 års riksdag i princip
beslutade professuren i teoretisk alkoholforskning har kommittén undersökt
förutsättningarna för att i avvaktan på nybyggnadens färdigställande
provisoriskt lösa forskningsinstitutionens lokalfråga. Den lösning som
därvid i första hand borde väljas vore enligt kommittén att förlägga institutionen
till Konung Gustaf V:s forskningsinstitut, där enligt vad kommittén
inhämtat lokaler skulle kunna ställas till förfogande från och med den 1 juli
1956. Därvid skulle alkoholforskning kunna bedrivas inom detta forskningsinstitut
och på andra institutioner i samarbete med där verksamma
forskare. Enligt vad jag under hand inhämtat har emellertid en numera
inom karolinska institutet företagen undersökning givit vid handen, att
rymligare och från flera synpunkter bättre lokaler kan provisoriskt under
några år framåt upplåtas åt en institution för teoretisk alkoholforskning
inom den för bakteriologiska institutionen uppförda nybyggnaden.
Då förutsättningar sålunda föreligger att provisoriskt lösa lokalfrågan
för en institution för teoretisk alkoholforskning, anser jag mig böra förorda,
att den av 1954 års riksdag i princip beslutade professuren i teoretisk
alkoholforskning vid karolinska institutet inrättas från och med den 1 juli
1956.
I fråga om behovet av hjälpkrafter, materiel och utrustning vid forskningsinstitutionen
under första verksamhetsåret har jag låtit inhämta vissa
kompletterande uppgifter från ledamoten av kommittén, laboratorn L.
Goldberg. Med anledning av dessa och kommitténs förslag anser jag mig
böra förorda, att som hjälpkrafter åt professurens innehavare anställes ett
kanslibiträde och ett laboratoriebiträde, båda placerade i Ce 11. Vidare
torde böra beräknas ett belopp av 10 000 kronor till assistent- och vaktmästarhjälp
m. m. Till materiel torde böra anvisas 20 000 kronor och till
utrustning 60 000 kronor. Vad jag nu förordat rörande hjälpkrafter, materiel
och utrustning avser endast nästa budgetår. I fråga om medelsanvisningen
för dessa ändamål under därefter följande budgetår är jag icke beredd
att nu taga ställning.
Mina sålunda redovisade ställningstaganden torde förutom ändring i
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1956
personalförteckningen för karolinska institutet böra föranleda höjning av
vissa av Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition under åttonde huvudtiteln
äskade anslag till institutet.
Sålunda bör anslaget till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Avlöningar
(punkten 97) höjas med 62 200 kronor till 5 582 200 kronor. Av
höjningen hänför sig 26 900 kronor till ordinarieposten, 24 800 kronor till
icke-ordinarieposten och 10 500 kronor till posten till rörligt tillägg. I anslutning
härtill bör avlöningsstaten för institutet omräknas. Vidare bör
anslaget till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Materiel m. m. (punkten
99) höjas med 20 000 kronor till 1 185 000 kronor och anslaget till Karolinska
mediko-kirurgiska institutet: Inredning och utrustning av nya lokaler
(punkten 102) höjas med 60 000 kronor till 1 791 000 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte — med de ändringar av Sina i årets statsverksproposition
under punkterna 97, 99 och 102 i bilagan åttonde huvudtiteln framställda
förslag, vilka föranledes av vad jag nu förordat — föreslå riksdagen, att
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills
vidare från och med budgetåret 1956/57, vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för karolinska mediko-kirurgiska
institutet, som föranledes av vad jag under nyssnämnda
punkt 97 och här förut anfört;
b) godkänna följande avlöningsstat för karolinska mediko-kirurgiska
institutet, att tillämpas tills vidare från och
med budgetåret 1956/57:
Avlöningsstat
Utgifter
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
............................... 1 812 900
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis.......... 987 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis ............................ 1 892 800
4. Rörligt tillägg, förslagsvis . ............... 915 500
Summa kronor 5 608 200
Särskilda uppbördsmedel
1. Bidrag från Malmstenska donationsfonden 4 000
2. Bidrag från Ekmanska donationsfonden . . 8 000
3. Bidrag från Mimi Althainz donationsfond . 14 000
Summa kronor 26 000
Nettoutgift kronor 5 582 200
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 84. år 1956
c) till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Avlöningar
för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av
5 582 200 kronor;
d) till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Materiel
m.m. för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag
av 1 185 000 kronor;
e) medgiva, att inredning och utrustning för institutionen
för virusforskning vid karolinska mediko-kirurgiska
institutet, må beställas till ett värde av högst 300 000 kronor,
att gäldas tidigast under budgetåret 1957/58;
f) till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Inredning
och utrustning av nya lokaler för budgetåret 1956/57 anvisa
ett reservationsanslag av 1 791 000 kronor.
C. Fråga om inrättande av en personlig professur i medicin,
särskilt njursjukdomar, vid universitetet i Lund
för forskardocenten Nils Alwall
Vid 1955 års riksdag väcktes två likalydande motioner (I: 24 och II: 31),
i vilka yrkades, att vid universitetet i Lund måtte inrättas en personlig
professur i medicin, särskilt njursjukdomar, för forskardocenten vid universitetet
Nils Alwall.
Statsutskottet uttalade i avgivet utlåtande (nr 135), bland annat, att
enligt utskottets mening mycket starka skäl talade för att ifrågavarande
professur inrättades redan från och med budgetåret 1955/56. Utskottet
framhöll emellertid samtidigt, att frågan om professurens inrättande hade
samband med vissa andra spörsmål angående den personella och materiella
utrustningen vid lasarettets i Lund njurklinik och kostnaderna härför.
Dessa spörsmål syntes utskottet böra bliva föremål för ytterligare övervägande.
Utskottet vore därför icke berett att biträda det i motionerna
gjorda yrkandet om inrättande av professuren redan från och med budgetåret
1955/56. Utskottet förutsatte emellertid att Kungl. Maj:t efter ytterligare
utredning för 1956 års riksdag framlade förslag om inrättande av
professuren från och med den 1 juli 1956. Enligt utskottets mening borde
underhandlingar komma till stånd mellan vederbörande universitetsmyndigheter
och direktionen för Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund
rörande landstingets medverkan i fortsättningen till understödjande av den
av Alwall vid lasarettet i olika avseenden bedrivna verksamheten. Utskottet
utgick jämväl från att genom universitetsmyndigheternas försorg utredning
förebragtes rörande samtliga de med inrättandet av professuren förbundna
kostnaderna. Då Alwalls förordnande som forskardocent utlöpte
23
Kungl. Maj ds proposition nr 84 år 1956
med utgången av år 1955, ville utskottet i anslutning till sitt gjorda ställningstagande
uttala, att hinder icke borde möta att Alwall under första
halvåret 1956 erhölle förlängt förordnande som forskardocent. Utskottet
hemställde, att riksdagen måtte — med avslag å motionerna — i skrivelse
till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet anfört angående en personlig
professur för Alwall.
Riksdagen beslöt i enlighet med vad utskottet sålunda föreslagit (skrivelse
nr 307).
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 juni 1955 uppdrog
chefen för ecklesiastikdepartementet den 5 september 1955 åt kommissionen
för förhandlingar med Malmöhus läns landsting och Malmö stad
rörande frågor, som äger samband med den medicinska undervisningens och
forskningens anordnande i Lund och Malmö, att upptaga förhandlingar
med nämnda landsting rörande landstingets medverkan till understödjande
av Alwalls verksamhet.
Efter förhandlingar med Malmöhus läns hälso- och sjukvårdsstyrelse den
31 oktober och den 20 december 1955 har kommissionen med skrivelse
den 17 januari 1956 överlämnat utredning och förslag i ämnet.
Kommissionens förslag må här i korthet beröras.
Av kommissionens utredning framgår, att landstinget, om den ifrågasatta
professuren inrättas från och med den 1 juli 1956, är berett medverka till
inrättande av en med professuren förenad överläkarbefattning vid Malmöhus
läns sjukvårdsinrättningar i Lund ävensom ikläda sig halva kostnaden
för de ombyggnadsarbeten, som anses erforderliga i anledning härav. Kommissionen
har förutsatt, att frågan om de framtida driftkostnaderna för den
nya överläkaravdelningen kommer att regleras i enlighet med de principer,
som gäller för den nuvarande provisoriska njuravdelningen.
I ombyggnadsfrågan har under förhandlingarna enighet nåtts om ett den
28 november 1955 dagtecknat förslag om tillbyggnad av medicinska kliniken,
vilket preliminärt kostnadsberäknats till 515 000 kronor. Med tilllämpning
av de principer, som hittills gällt för bestämmande av statens
bidrag till ny- och ombyggnader vid lasarettet i Lund, beräknar kommissionen
statens bidrag till hälften av nämnda belopp eller 257 500 kronor,
varav 75 000 kronor skulle anvisas för budgetåret 1956/57 och 182 500
kronor för budgetåret 1957/58. Tillbyggnaden beräknas kunna vara färdigställd
omkring den 1 juli 1958.
Kommissionen har även framlagt förslag om den på statsverket ankommande
medelsanvisning till personal, utrustning och materiel, som skulle
erfordras vid inrättande från och med den 1 juli 1956 av den ifrågasatta
professuren för Alwall.
De erforderliga hjälpkrafterna vid professuren beräknas av kommissionen
till cn klinisk amanuens, en förste amanuens, ett kanslibiträde och ett laboratoriebiträde.
Befattningen som förste amanuens skulle inrättas från och
24 Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1956
med budgetåret 1958/59 och övriga befattningar från och med budgetåret
1956/57.
Till utrustning föreslår kommissionen anvisande av ett engångsanslag av
125 000 kronor, varav 25 000 kronor för budgetåret 1956/57, 50 000 kronor
för budgetåret 1957/58 och 50 000 kronor för budgetåret 1958/59.
Den årliga medelsanvisningen till materiel beräknar kommissionen till
16 000 kronor, vilket belopp för vartdera av budgetåren 1956/57 och
1957/58 anses kunna nedsättas till 10 000 kronor.
Över kommissionens förslag har utlåtanden avgivits den 1 februari 1956
av statskontoret, den 3 februari 1956 av kanslern för rikets universitet och
den 6 februari 1956 av byggnadsstyrelsen.
Statskontoret, som med hänsyn till statsutskottets förutnämnda uttalande
icke ansett sig böra ingå i prövning av frågan om den ifrågasatta professuren
bör inrättas, har i huvudsak ingen erinran mot kommissionens förslag.
Ämbetsverket har ansett sig icke kunna närmare bedöma beräkningen
av de begärda anslagsmedlen.
Kanslern tillstyrker, att den ifrågasatta professuren för Ahvall inrättas
från och med den 1 juli 1956. Mot kommissionens förslag anmärker kanslern
i huvudsak endast, att med inrättande av befattningen som klinisk amanuens
bör kunna anstå till dess att 1955 års läkarutbildningsutredning framlagt
sina förslag.
Byggnadsstyrelsen, som införskaffat ritningarna till det i ärendet åberopade
tillbyggnadsförslaget, har i huvudsak ingen erinran mot detsamma.
På grundval av föreliggande utredningsmaterial vore det emellertid svårt
att i annan mån bedöma riktigheten av den uppgivna kostnaden, 515 000
kronor, än att den syntes i stort sett rimlig. Styrelsen framhåller, att ett
definitivt förslag med kostnadsberäkning bör upprättas för att underställas
1957 års riksdag.
Departementschefen. Såsom av det föregående framgår har förhandlingskommissionens
utredning om förutsättningarna och kostnaderna för inrättande
av den ifrågasatta personliga professuren för forskardocenten N.
Alwall avgivits den 17 januari 1956 och remissbehandlingen av ärendet
avslutats den 6 februari 1956. De av kommissionen beräknade kostnaderna
för professurens inrättande är betydande. De på statsverket fallande engångskostnaderna
uppgår sålunda till sammanlagt 382 500 kronor, och de
årliga kostnaderna vid genomförd organisation till i runt tal 87 000 kronor.
Härtill kommer, såsom byggnadsstyrelsen understrukit, svårigheten att på
grundval av föreliggande utredningsmaterial bedöma riktigheten av de beräknade
byggnadskostnaderna. Med hänsyn till vad jag nu anfört anser
jag, att ställningstagandet till kommissionens förslag bör, sedan utredningsmaterialet
kompletterats, anstå till höstens budgetarbete.
Med stöd av riksdagens förutnämnda skrivelse nr 307 har Kungl. Maj:t
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1956
genom beslut den 2 december 1955 medgivit, att Alwall finge — utan hinder
av föreskrifterna i 18 § bestämmelserna rörande docent- och forskardocentbefattningar
vid universiteten och karolinska institutet — av universitetskanslern
förordnas att under tiden den 1 januari—den 30 juni 1956
fortfarande vara forskardocent vid universitetet i Lund. Kanslern har meddelat
förordnande i enlighet härmed. Då det kan förmodas, att 1957 års
riksdag kommer att föreläggas förslag om inrättande av den ifrågasatta
professuren för Alwall från och med den 1 juli 1957, torde Kungl. Maj:t,
därest riksdagen icke har någon erinran däremot, böra få medgiva, att
Alwall förordnas som forskardocent vid universitetet även under tiden
den 1 juli 1956—den 30 juni 1957.
Vad departementschefen sålunda under A och B hemställt,
däri statsrådets övriga ledamöter instämmer, bifaller
Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Margaretha Blennow
3 — Biharig till riksdagens protokoll 1956.
1 samt
Nr 81,