Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1956

1

Kr 27

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 2 § förordningen
den 12 februari 1943 (nr H) om kupongskatt; given
Stockholms slott den 30 december 1955.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen
den 12 februari 1943 (nr 44) om kupongskatt.

GUSTAF ADOLF

C. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

För aktieutdelningar, som utbetalas till utomlands bosatta personer och
utländska bolag, erlägges sedan år 1943 en särskild kupongskatt med 20
procent av utdelningen i stället för den statliga skatt för inkomst och förmögenhet,
som enligt tidigare gällande regler påfördes mottagaren. I propositionen
föreslås, att skattesatsen för kupongskatt fr. o. m. den 1 januari
1957 skall höjas till 30 procent av utdelningen.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1996. 1 samt. Nr 27

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1956

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 12 februari
1943 (nr 44) om kupongskatt

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 12 februari 1943 om kupongskatt
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §• 2 §.

Kupongskatt skall utgå med tjugu Kupongskatt skall utgå med trettio
procent av utdelningen. procent av utdelningen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1957 och skall äga tillämpning
å aktieutdelning, som blivit tillgänglig för lyftning nämnda dag eller
senare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1956

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 december
1955.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Andersson, Noruf, Hedlund,

Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange,

Lindholm.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler fråga om höjning
av procentsatsen för kupongskatt samt anför följande.

Inledning. Utomlands bosatta fysiska personer samt utländska bolag skall
i allmänhet inte betala inkomstskatt för aktieutdelningar, som de lyfter
från svenska aktiebolag. Förmögenhetsskatt påföres inte heller för det kapital
som nedlagts i aktierna. På nu nämnda aktieutdelningar uttages i
stället såsom källskatt en särskild kupongskatt om 20 procent.

I en inom finansdepartementets rättsavdelning upprättad promemoria av
den 8 oktober 1955 har framlagts förslag om höjning av procentsatsen för
kupongskatt.

Över promemorian har efter remiss yttranden avgivits av bank- och fondinspektionen,
kammarrätten, kommerskollegium, statskontoret, riksräkenskapsverket,
kupongskattenämnden, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i
Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län, Svenska bankföreningen, Sveriges
industriförbund ävensom Sveriges allmänna exportförening. I flertalet yttranden
har vitsordats att skäl finnes för en höjning av procentsatsen.

Jag anhåller att nu få upptaga denna fråga.

Gällande bestämmelser m. m. Bestämmelser angående kupongskatt är meddelade
i förordningen den 12 februari 194-3 (nr 44) om kupongskatt. Kupongskatten
är avsedd att komplettera den vanliga beskattningen i sådana
fall, då frihet från skyldighet att i vanlig ordning utgöra statlig inkomstskatt
eller statlig förmögenhetsskatt för utdelning å svenska aktier eller för
däri nedlagd förmögenhet medgivits aktieägaren. Detta gäller, som nyss antytts,
fysiska personer, som inte är bosatta här i riket eller stadigvarande
vistas här, samt utländska juridiska personer, om inkomsten inte utgör
inkomst av rörelse som bedrivits i Sverige. Kupongskatt uttas jämväl i vissa
andra fall, nämligen då fråga är om bulvanförhållanden eller andra åtgärder
vidtagna i syfte att vinna obehöriga skattelättnader i de hänseenden det
här gäller.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1956

Kupongskatt skall enligt 2 § av förordningen utgå med 20 procent av
utdelningen. Genom dubbelbeskattningsavtal med åtskilliga länder har emellertid
överenskommits, att kupongskatten i vissa fall skall uttas efter en lägre
procentsats än 20 eller undantagsvis helt bortfalla.

För att besluta i vissa ärenden angående kupongskatt finns en av Kungl.
Maj :t utsedd nämnd, kupongskattenämnden. I övrigt handhaves ärenden rörande
kupongskatt av ett särskilt under överståthållarämbetet lydande organ,
kupongskattekontoret.

Skattesatsen för kupongskatt har varit oförändrad sedan denna skatt infördes
vid 1943 års riksdag.

I proposition nr 12 till nämnda års riksdag återgavs beträffande skattesatsens
höjd till en början vissa uttalanden i en år 1939 av finansdepartementets
skatteberedning avgiven promemoria. Däri anmärktes, att med bortseende
från ortsavdrag o. dyl. — vilka inte förekom för i utlandet bosatta
personer -— skattesatsen för de statliga inkomstskatterna sammanlagt i de
lägsta skikten beträffande enskilda personer för det dåvarande uppgick till
11,75 procent, vartill kom förmögenhetsskatten. Motsvarande siffra utgjorde
för utländska juridiska personer 30 procent. Skattesatsen, som givetvis borde
vara enhetlig, föreslogs till 15 procent. Även en skattesats av 20 procent
syntes enligt promemorian kunna diskuteras.

I vissa yttranden, däribland dem som avgavs av Sveriges industriförbund
och kommerskollegium, förordades en skattesats av 20 procent.

Dåvarande chefen för finansdepartementet uttalade i propositionen, att i
då rådande läge och med den skärpning av skattesatserna som vidtagits syntes
en lägre skattesats än 20 procent inte böra ifrågakomma. Å andra sidan
förklarade sig departementschefen inte för det dåvarande vilja föreslå en
än högre skattesats.

I detta sammanhang torde få erinras om vissa överväganden rörande skattesatsen
för utskiftningsskatt enligt förordningen den 27 juni 1927 (nr 321).
Utskiftningsskatt erlägges av svenskt aktiebolag, som utskiftar tillgångar i
samband med bolagets upplösning eller nedsättning av aktiekapitalet eller
som under vissa förutsättningar förvärvar egna aktier, och skatten träffar
det utskiftade eller såsom utskiftat ansedda beloppet, i den mån detta inte
är att anse som återbäring av belopp, som tillskjutits av aktieägarna. Den
är alltså en skatt på besparade vinstmedel, vilka inte i vanlig ordning utdelas
och därför inte kan bli föremål för inkomstbeskattning hos aktieägarna.

Utskiftningsskatt uttogs ursprungligen med fem procent av det beskattningsbara
beloppet. I ett till grund för utskiftningsskatteförordningen liggande
betänkande uttalades, att skatteprocenten vid utskiftningsskatten borde
vara lika med den skatteprocent, som i genomsnitt skulle ha erlagts av
delägarna, därest de besparade vinstmedlen under bolagets bestånd i vanlig
tid och ordning utdelats.

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1956

Skattesatsen höjdes sedermera år 1938 till 12 procent och år 1940 till 30
procent, varvid i båda fallen såsom skäl för höjningen åberopades de skärpningar
i den direkta beskattningen, särskilt den statliga, som under tiden
inträtt.

Genom beslut vid 1950 års riksdag fastställdes utskiftningsskatten vid nuvarande
nivå eller 40 procent av det beskattningsbara beloppet. I den till
grund för beslutet liggande propositionen, nr 240, erinrades om att den på
aktiebolagen lagda utskiftningsskatten var avsedd att utgöra ett komplement
till aktieägarnas inkomstbeskattning. Från denna utgångspunkt tedde det sig
naturligt, att man vid fastställandet av utskiftningsskattens storlek i första
hand undersökte vilken inkomstbeskattning av tillgångarna i fråga, som
skulle ha uppkommit hos aktieägarna, därest tillgångarna överförts till aktieägarna
genom utdelning i stället för genom utskiftning. I detta hänseende
redovisades i propositionen en utredning, som i första hand avsett vissa
större bolag. Av utredningen framgick, att antalet aktieägare i de undersökta
bolagen, till den del aktieägarna var fysiska personer, fördelade sig
med ungefär lika delar på personer i inkomstlägen över och under 2i0 000
kronor. Av de hos fysiska personer befintliga aktierna ägdes ungefär 3/4
av personer med inkomst över 20 000 kronor, medan blott 1/4 ägdes av personer
under denna inkomstnivå. Även med beaktande av de invändningar,
som kunde andragas mot för vittgående slutsatser på grundval av nämnda
utredningsresultat, fann dåvarande chefen för finansdepartementet att en
utskiftningsskatteprocent av 40 var riktigare avvägd än den dittillsvarande.

Bevillningsutskottet uttalade i sitt över propositionen avgivna betänkande,
nr 62, att en höjning av utskiftningsskatten från 30 till 40 procent innebar
en anpassning av beskattningen av utskiftade medel efter den inkomstbeskattning,
som drabbade till aktieägare utskiftade vinstmedel. Utskottet
tillstyrkte förslaget.

Beskattning av aktieutdelningar i vissa andra länder. I flertalet främmande
länder uttages skatt å utdelning av aktier i inhemska bolag, som tillfaller
utomlands boende fysiska personer eller utomlands hemmahörande juridiska
personer. Beträffande sättet för uttagande av skatten och dess beräkning
företer emellertid de skilda skattesystemen stora olikheter.

I några fall tillämpas, liksom i Sverige, en definitiv källskatt. Så är t. ex.
fallet i Norge, där sådan skatt utgår med 25 procent av utdelningsbeloppet.

Merendels utgår emellertid skatten å sådan utdelning varom fråga är efter
samma principer och samma skattesatser, som gäller för det fall den utdelningsberättigade
är bosatt eller hemmahörande i vederbörande stat. Detta är
förhållandet i flera länder inom det brittiska imperiet och vidare sådana
europeiska länder som Finland och Belgien. Därvid har det utbetalande bolaget
i regel att vid utdelningen avdraga skatt efter en viss fast skattesats.
I Finland och Belgien sker t. ex. en förskottsuppbörd med 30 procent av
utdelningsbeloppet. Den slutliga skatten bestämmes efter deklaration i vanlig
ordning, varvid den förskottsvis inbetalade skatten avräknas.

6

Kungl. Mnj:ts proposition nr 27 år 1956

I USA tillämpas i fråga om utdelningar till utlandet en kombination av
de förut angivna två principerna. Då inkomsten från USA — vari även inräknas
annan inkomst än inkomst av aktieutdelning — för ett år understiger
$ 15 400, utgår en definitiv källskatt med 30 procent av aktieutdelningens
belopp. Därest inkomsten överstiger nämnda belopp, skall inkomsten
deklareras i vanlig ordning och skattlägges efter eljest tillämpliga skattesatser.

Promemorian. I promemorian framhålles, att kupongskatten är avsedd att
för utländska innehavare av svenska aktier utgöra en motsvarighet till den
skatt för inkomst och förmögenhet som uttas av svenska aktieägare. Skattesatsen
för kupongskatt blev också, påpekas det vidare, bestämd med hänsyn
till storleken av de statliga inkomst- och förmögenhetsskatter som erlades
vid tiden för kupongskatteförordningens tillkomst år 1943.

I fortsättningen erinras om att den statliga beskattningen av fysiska personer
för inkomst och förmögenhet blivit avsevärt skärpt sedan år 1943.
Härom anföres.

Den statliga inkomstskatten uppgår visserligen i det proportionella bottenskiktet,
d. v. s. då den beskattningsbara inkomsten uppgår för gift
skattskyldig till högst 8 000 kronor och för annan skattskyldig till högst
4 0D0 kronor, inte till mer än 13,2 procent. Icke minst med tanke på stegringarna
i den allmänna inkomstnivån förefaller det emellertid föga realistiskt
att räkna med att aktieutdelningar annat än i enstaka undantagsfall
faller inom det proportionella bottenskiktet. Sålunda visar den förut omtalade,
i samband med 1950 års höjning av utskiftningsskatten företagna
undersökningen, att aktierna i vissa större bolag till ungefär 3/4 ägdes av
personer med inkomst över 20 000 kronor. Med hänsyn till den utveckling
som ägt rum sedan 1950 torde man kunna anta att det övervägande antalet
aktieutdelningar numera går till personer med över 25 000 kronors årsinkomst.
I dessa inkomstlägen utgör den statliga marginalskatten för gifta
skattskyldiga 38,5 procent eller högre. Härtill kommer förmögenhetsskatten.
Det torde inte vara möjligt att med någon större exakthet ange vilken förmögenhetsskatt
som genomsnittligt utgår på kapital som nedlagts i svenska
aktier. Det må anmärkas, att redan på en förmögenhet av 100 000 kronor
utgår förmögenhetsskatt om 250 kronor, motsvarande drygt 6 procent av
kapitalinkomsten beräknat efter en förräntning av fyra procent.

De synpunkter som inverkar på kupongskattens höjd är enligt promemorian
till större delen desamma som varit bestämmande i fråga om utskiftningsskatten.
Sistnämnda skatt utgår, framhålles det vidare, på besparade
vinstmedel, vilka inte i vanlig ordning utdelas och därför inte kan bli föremål
för inkomstbeskattning hos aktieägarna. I promemorian erinras om att
utskiftningsskatten har höjts flera gånger under hänvisning till skärpningar
i inkomstbeskattningen och att den redan år 1950 bestämdes till 40 procent.

Ytterligare erinras om de bestämmelser i vissa andra länder, för vilka rerogörelse
nyss lämnats. Av dessa bestämmelser framgår enligt promemorian
att man i de nämnda länderna genomgående försökt uttaga samma skatt
på aktieutdelningar till utlandet som på utdelningar till inhemska aktieägare.

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år i.956

Av det anförda dragés i promemorian den slutsatsen att den nuvarande
skatteprocenten för kupongskatt är relativt sett för låg. I anslutning härtill
anföres följande.

Därest denna skatt skall kunna fylla det avsedda ändamålet, bör skatteprocenten
i allt fall inte vara lägre än 30. Skäl kan också anföras för att
gå än längre och, i analogi med vad som gäller utskiftningsskatten, bestämma
skattesatsen till 40 procent. Även detta alternativ kan följaktligen övervägas.
Kupongskatten skulle därvid sannolikt alltjämt ligga under den statliga
marginalskatten för inkomst såvitt angår flertalet svenska aktieägare.
Det kan emellertid å andra sidan inte uteslutas att den för vissa grupper
av sådana aktieägare skulle helt motsvara eller något överstiga marginalskatten.

Sammanfattningsvis uttalas, att en höjning av kupongskatten å ena sidan
inte synes böra innebära att skattesatsen sättes lägre än till 30 procent men
att å andra sidan en högre skattesats än 40 procent inte synes böra ifrågakomnia.

Det föreslås, att den högre skattesats, som kan komma att beslutas, skall
gälla beträffande utdelningar, som blivit tillgängliga för lyftning den 1 juli
1956 eller senare.

Yttranden. Vid remissbehandlingen har, såsom tidigare antytts, i flertalet
yttranden vitsordats att skäl finnes för att höja procentsatsen för kupongskatt.
Härvid har en skattesats av 40 procent godtagits av bank- och fondinspektionen,
kammarrätten, statskontoret och riksräkenskapsverket. Bankoch
fondinspektionen har emellertid även förklarat sig kunna tillstyrka en
skattesats av 30 pröcent. Kommerskollegium, länsstyrelserna i Göteborgs
och Bohus samt Malmöhus län, Sveriges industriförbund och Sveriges allmänna
exportförening uttalar, att höjningen bör begränsas till 30 procent.
Sistnämnda två organisationer förordar emellertid i första hand, att skattesatsen
bibehålies vid nuvarande nivå. I samma riktning uttalar sig kupongskattenämnden,
överståthållaräinbetet och Svenska bankföreningen.

Kammarrätten finner — med hänsyn till kupongskattens syfte att komplettera
den statliga beskattningen av aktieutdelningar i sådana fall, då aktieägaren
befriats från statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt, samt
till den skärpning av de statliga inkomst- och förmögenhetsskatterna och av
utskiftningsskatten, som skett efter kupongskatteförordningens tillkomst —
att en höjning av skattesatsen för kupongskatt synes motiverad. Emellertid
kan det befaras, att en höjning av kupongskatten kunde komma att ogynnsamt
påverka intresset utomlands att i Sverige investera kapital. Ur denna
synpunkt anser kammarrätten viss försiktighet böra iakttagas vid en ändring
av kupongskatten. Dessa mot varandra stridande skäl anses dock ha
endast begränsad betydelse på grund av de mellan Sverige och andra länder
slutna dubbelbeskattningsavtalen. Och dessa skäl kommer att ytterligare
förlora i betydelse i den mån nya sådana avtal ingås. I yttrandet anföres
vidare.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1956

Den statliga inkomstskatten utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon
och familjestiftelser efter en progressiv skala upp till 65 procent. Vid en uttagning
av 110 procent å grundbeloppet uppgår marginalskatten för gifta
personer till 27,5 procent, när den beskattningsbara inkomsten överstiger
12 000 kronor, till 33 procent, när inkomsten överstiger 16 000 kronor, till
38,5 procent, när inkomsten överstiger 20 000 kronor, och till 44 procent,
när inkomsten överstiger 30 000 kronor. För övriga nu nämnda skattskyldiga
är marginalskatten 29,7 procent, när den beskattningsbara inkomsten
överstiger 10 000 kronor, 33 procent, när inkomsten överstiger 12 000 kronor,
37,4 procent, när inkomsten överstiger 16 000 kronor, och 41,8 procent, när
inkomsten överstiger 20 000 kronor. Då såsom i den remitterade promemorian
anförts huvuddelen av de enskilda svenska personer, som uppbära aktieutdelningar,
torde hava en beskattningsbar inkomst å 25 000 kronor och
därutöver samt marginalskatten i detta inkomstläge utgör lägst 38,5 procent
för gifta och lägst 41,8 procent för övriga, kan det ur denna synpunkt synas
befogat att höja kupongskatten för enskilda personer samt oskifta dödsbon
och familjestiftelser till åtminstone 35 procent. Med hänsyn till den statliga
förmögenhetsskatten torde ej heller en skattesats av 40 procent kunna anses
för hög. För utländska juridiska personer (utom de ovan nämnda ävensom
försäkringsanstalter, som driva livförsäkringsrörelse, för vilka sistnämnda
gäller en skattesats av endast 10 procent) utgör den statliga inkomstskatten
vid 1956 års taxering 45 procent samt från och med 1957 års
taxering 50 procent. För dessa skattskyldiga saknas i anledning härav skäl
att bestämma kupongskatten lägre än till 40 procent. Då det icke är sannolikt,
att utländska försäkringsanstalter i större utsträckning inneha aktier i
svenska aktiebolag, torde emellertid vid en ändring av kupongskatten hänsyn
icke behöva tagas till sådana skattskyldiga.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller, att på grund av ingångna
dubbelbeskattningsavtal frågan om kupongskattens höjd synes vara
av begränsad statsfinansiell räckvidd. I likhet med departementspromemorian
anser emellertid länsstyrelsen riktigt, att skatten nu höjes. Härvid bör
dock beaktas att effekten därav kan för skattskyldig, som drabbas av höjningen,
bliva skiftande, beroende på hur utdelningen beskattas i hans eget
hemland. Länsstyrelsen finner det med hänsyn till föreliggande omständigheter
rimligt, att skattesatsen nu icke höjes över 30 procent.

Länsstyrelsen i Malmöhus län finner, att flera skäl talar för en procentsats
av 40, vilket torde innebära en matematiskt riktig anpassning efter
nu rådande skattetryck.

Länsstyrelsen ifrågasätter dock om icke även andra skäl än nyss berörda
bör påverka valet av uttagningsprocent samt yttrar vidare.

Viss ojämnhet i beskattningen av inom och utom riket bosatta lär vara
ofrånkomlig av praktiska skäl. Utan all jämförelse i övrigt må t. ex. erinras
om att den s. k. artistskatten år 1952 höjdes från 10 "till endast 20 %.

Till övervägande del torde kupongskatt erläggas av utländska intressenter
i svenska aktiebolag. Med tanke på rådande brist av inhemskt nytt sparkapital,
som erfordras för högrationalisering, vill länsstyrelsen icke underlåta
framhålla att en kraftig höjning av kupongskatten kan medföra risk
för hemtagning av utländskt kapital, som är placerat i svenska aktier, och
minskat intresse för nya dylika investeringar. Visserligen torde de problem,
som uppstå i detta sammanhang, i viss omfattning kunna regleras genom
dubbelbeskattningsavtalen, men den psykologiska verkan, som en fördubb -

Kungi. Maj. ts proposition nr 27 år 1956

9

ling av uttagningsprocenten för kupongskatt skulle kunna medföra, torde
motivera att den strikt matematiska beräkningen frångås till förmån för
en något lägre uttagningsprocent.

Med tanke på att den procentsats efter vilken kupongskatt för närvarande
utgår ligger väsentligt under den genomsnittsprocent som drabbar utdelningar
vid taxering till statlig inkomstskatt, vill länsstyrelsen icke helt
motsätta sig förslaget, men anser det önskvärt, att höjningen tills vidare
begränsas till en uttagningsprocent av 30.

Kommerskollegium erinrar om de skäl som föranledde till att kupongskatten
infördes år 1943. Kollegium yttrar bl. a.

I detta hänseende må erinras om att före nämnda år i utlandet bosatta
fysiska personer samt utländska bolag för utdelning å aktier i svenska bolag
och för förmögenhet, som utgjordes av sådana aktier, beskattades efter
samma regler som voro tillämpliga för här i landet bosatta fysiska personer
och svenska bolag. Eftersom de utländska rättssubjekten vanligen icke
hade annan inkomst eller förmögenhet, kommo deras här i riket utgående
skatter i allmänhet att beräknas efter skatteskalans nedre del, där marginalskatten
är förhållandevis låg. En sådan ordning vore enligt kollegii uppfattning
naturlig mot bakgrunden av att vederbörande väl i övervägande antalet
fall var skattskyldig för hemtagna belopp i det land, där han var bosatt,
varför han i skattehänseende ej torde ha blivit förmånligare ställd än här i
riket domicilierade med motsvarande inkomst- och förmögenhetsförhållanden.
När kupongskatten infördes, var avsikten ej heller att skärpa beskattningsreglerna
för ifrågavarande grupp; den tillkom främst därför att tvångsmedel
saknades för uttagande av påförda skatter. Den för kupongskatten
slutligen bestämda procentsatsen — 20 — avpassades också under hänsynstagande
till nu angivna princip.

På grund av det anförda anser kollegium riktpunkten böra vara den, att
kupongskatten icke skall höjas i vidare mån än som kan föranledas av inträdda
skatteskärpningar för de inkomsttagare och förmögenhetshavare här
i riket, vilka kan hänföras till det lägre skiktet i taxeringshänseende, samt
till genomförda — mera varaktigt gällande — höjningar av aktiebolagsskatten.
Kollegium kan därför icke finna det riktigt att såsom grund för
höjning av kupongskatten åberopa den omständigheten att utskiftningsskatten
blivit avsevärt höjd. Sistnämnda skatt avser nämligen här i riket
bosatta aktieägare och utgör ett komplement till beskattningen i Sverige av
deras övriga inkomster.

I yttrandet anföres vidare.

Av promemorian framgår att statsmakterna, då kupongskattens storlek
första gången skulle fastställas, utgingo från skatteförhållandena vid tiden
för andra världskrigets utbrott, då skattesatsen för de statliga inkomstskatterna
i de lägsta skikten var 11,75 procent, vartill kom förmögenhetsskatten,
och då bolagsskatten uppgick till 30 procent. Förmögenhetsskatten utgick,
beräknad på en förmögenhet av respektive 50 000, 100 000 och 200 000
kronor samt efter en förräntning av 4 procent, till respektive 4,82, 4,9 och
4,9 procent av utdelningen. Den sammanlagda skatten var sålunda vid angivna
förutsättningar respektive 10,57, 16,65 och 16,65 procent av utdelningen.
Den statliga inkomstskatten i de lägsta skikten är numera 13,2 procent,
och förmögenhetsskatten utgår, beräknad på utdelningen och efter
nämnda förräntning, med respektive 0, 6,25 och 14,38 procent beträffande

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1956

förmögenheter av nyss omförmäld storlek. Den sammanlagda skatteprocenten
är sålunda för närvarande respektive 13,2, 19,45 och 27,58. Utgående
från dessa siffror och med beaktande av att bolagsskatten varaktigt höjts
från 30 till 40 procent, torde en höjning av kupongskatten till 30 procent
vara tämligen väl avvägd ur de synpunkter som hittills framdragits.

Liknande synpunkter framföres av knpongskattenämnden och Sveriges
industriförbund.

I anslutning härtill påpekar kupongskattenämnden, att en höjning avprocentsatsen
torde få ringa praktisk betydelse. För utdelningar till personer,
bosatta i länder med vilka avtal till undvikande av dubbelbeskattning
ej ingåtts, hade under år 1954, enligt vad nämnden inhämtat, erlagts kupongskatt
med 881 064 kronor. Om procentsatsen höjdes till 30, skulle detta
betyda en ökning av kupongskatten med 440 532 kronor och om procentsatsen
höjdes till 40 procent, skulle skatteintäkterna öka med 881 064 kronor.

Nämnden anmärker ytterligare, att en höjning av kupongskatten huvudsakligast
skulle drabba en enda skattskyldig, nämligen en i Mexiko bosatt
person.

I de yttranden som avgivits av Sveriges industriförbund, Sveriges allmänna
exportförening och Svenska bankföreningen lägges huvudvikten vid de
verkningar som en höjning av procentsatsen för kupongskatten skulle kunna
få för näringslivet.

Sveriges industriförbund finner, att dessa verkningar är av både positiv
och negativ art, samt yttrar vidare.

En hög kupongskatt kan antagas öka benägenheten hos främmande stater
att med Sverige ingå avtal för förhindrande av dubbelbeskattning, vilket
otvivelaktigt ligger i det svenska näringslivets intresse. Om höjningen skulle
få till följd, att utländska investeringar här i riket försvårades, måste emellertid
allvarliga olägenheter, särskilt med hänsyn till dagens läge å kapitalmarknaden,
befaras. I detta sammanhang bör beaktas, att en eventuell höjning
av kupongskatten på grund av redan slutna dubbelbeskattningsavtal
med flera kapitalexporterande stater blir utan verkan, såvitt angår aktieägare
i dessa stater. Men med åtskilliga andra stater, från vilka kapitalexport
icke är utesluten, ha dylika dubbelbeskattningsavtal icke ingåtts. Det
ligger därför i Sveriges intresse att icke i konkurrensen om kapital från dessa
stater genom en alltför hög kupongskatt komma i sämre läge än konkurrenterna.
I Norge utgår kupongskatten såsom i promemorian angives med
25 %. En höjning till 40 % måste enligt Förbundets mening befaras medföra
risker, som icke stå i proportion till vad man därigenom kan antagas
vinna genom ökade kupongskatteintäkter.

När det gäller att bedöma, vilka verkningar det föreliggande förslaget kan
antagas medföra för vår kapitalförsörjning, är det emellertid icke enbart
kupongskattens höjd i och för sig som är av intresse. Då man, såsom i allt
större utsträckning torde bli nödvändigt, söker sig ut på den utländska kapitalmarknaden,
skulle det vara av största värde, om beskattningsförhållandena
här i riket, såvitt angår utländska innehavare av svenska aktier, framstode
såsom stabila. Det gäller icke blott beträffande stater, med vilka dubbelbeskattningsavtal
saknas, utan jämväl då fråga är om kapitalimport från

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1956

stater, med vilka sådana avtal slutits. Den utländske kapitalägaren kan icke
underlåta att räkna med möjligheten att avtalet häves och att utdelningen
å de svenska aktierna därigenom kommer att drabbas av en oreducerad
svensk kupongskatt. Denna har under en följd av år utgått med 20 %. Även
en höjning av skattesatsen till 25 % skulle vittna om en viss instabilitet i
kupongbeskattningen och kunna grunda farhågor för ytterligare höjningar,
som skulle oroa den för internationellt verkande beskattningsåtgärder känsliga
utländska kapitalmarknaden. Med hänsyn härtill är det enligt Industriförbundets
mening välbetänkt att icke i nuvarande läge med alltmer framträdande
finansieringssvårigheter för de svenska företagen vidtaga någon
ändring i kupongskatten.

Svenska bankföreningen uttalar, att med de synnerligen stora investeringsbehov,
som de senaste framstegen på teknikens område kominer att
föra med sig, torde det inom kort bli nödvändigt att i betydligt större utsträckning
än nu söka sig ut på den utländska marknaden för att anskaffa
erforderligt kapital. Därvid torde man få räkna med kännbar konkurrens
från åtskilliga andra länder. En hög kupongskatt måste befaras få till följd,
att Sverige kommer efter i denna konkurrens.

Även i bankföreningens yttrande understrykes vikten av att förhållandena
på förevarande beskattningsområde för de utländska placerarna framstår
som stabila. Sedan kupongskatten nu i mer än tio år utgått med 20 procent,
skulle enligt bankföreningens mening även en mindre höjning lätt
uppfattas som ett tecken på begynnande instabilitet och väcka farhågor för
ytterligare skärpningar. Med den känslighet, som den utländska kapitalmarknaden
visar för internationellt verkande beskattningsåtgärder, skulle
redan ett sådant orosmoment vara ägnat att försvåra vår kapitalimport.

Slutligen framhåller bankföreningen, att de nu anförda synpunkterna har
betydelse ej blott i fråga om länder, där den svenska kupongskatten drabbar
med full styrka, utan även beträffande stater,, där den föreslagna skattehöjningen
på grund av ingångna dubbelbeskattningsavtal skulle bli utan
verkan. Den som är bosatt i ett sådant land lär nämligen, uttalar bankföreningen,
vid överväganden angående investeringar i Sverige icke underlåta
att räkna med risken för att dubbelbeskattningsavtalet uppsäges från någondera
sidan.

Kommerskolleginm åter drager på grundval av liknande överväganden
den slutsatsen, att kupongskatten icke lämpligen bör överstiga 30 procent.
En högre skatt måste enligt yttrandet på längre sikt medföra att företagare
i länder, som icke ingått dubbelbeskattningsavtal med Sverige, föredrager
att investera kapital annorstädes, något som kan vara till nackdel för
svenskt näringsliv.

Sveriges allmänna exportförening upptar även frågan om tidpunkten för
ikraftträdandet av eu höjd skattesats samt förordar att en eventuell höjning
inte skall avse utdelningar, som blir tillgängliga för lyftning före den
1 januari 1957. Samma förslag framföres i yttranden som av handelskamrarna
i Stockholm och Gävle avgivits till kommerskollegium. Såsom skäl
för förslaget anföres, att flertalet bolag verkställer utdelning under första

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1956

halvåret samt att de bolag, från vilka utdelning blir tillgänglig för lyftning
först under senare delen av året, skulle, om en höjning trädde i kraft den
1 juli 1956, kunna föranledas till särskilda omdispositioner.

Departementschefen. Kupongskatt erlägges huvudsakligen för sådana utdelningar
å svenska aktier som utbetalas till utomlands bosatta fysiska personer
elltT till utländska bolag. Den är avsedd att motsvara de statliga skatter
för inkomst och förmögenhet som eljest skulle ha påförts mottagaren för
utdelningen och för det i aktierna nedlagda kapitalet.

Kupongskatten infördes år 1943, och skattesatsen, 20 procent av utdelningens
belopp, bestämdes med hänsyn till då utgående statliga skatter för inkomst
och förmögenhet. Någon ändring i procentsatsen har därefter inte
skett.

I promemorian framhålles, att procentsatsen numera är för låg med hänsyn
till de skärpningar av skattetrycket och den ökning av penninginkomsterna
som ägt rum sedan år 1943i Därvid anställes även vissa jämförelser
med utskiftningsskatten. Denna skatt träffar sådana vinstmedel hos bolagen
som inte utdelas i vanlig ordning utan tillgodoföres aktieägarna i form av utskiftning.
Procentsatsen för utskiftningsskatten, vilken i princip skall motsvara
vad aktieägaren skolat betala i inkomstskatt om beloppen utdelats
i stället för att utskiftas, har upprepade gånger höjts och bestämdes år 1950
till 40.

Vid remissbehandlingen har ganska allmänt vitsordats, att den nuvarande
skattesatsen för kupongskatt framstår såsom för låg vid en jämförelse
med de skatter för inkomst och förmögenhet, till vilka kupongskatten utgör
motsvarighet.

I några yttranden har man vänt sig emot den i promemorian verkställda
jämförelsen mellan kupongskatten och utskiftningsskatten. Man har därvid
påpekat, att utskiftningsskatten i princip skall motsvara marginalskatten för
vederbörande svenska aktieägare, medan man i fråga om de aktieutdelningar
till utomlands bosatta fysiska personer, som drabbas av kupongskatt,
inte har att räkna med annan inkomst och förmögenhet än utdelningen och
de aktier till vilka utdelningen hänför sig. Om denna inkomst och förmögenhet
skulle beläggas med statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt,
skulle man få utgå från skatteskalornas bottenbelopp.

Detta påpekande är i och för sig riktigt. Jämförelsen med utskiftningsskatten
är emellertid belysande i förevarande sammanhang, i det att den ger en
bild av den ökade skattebelastning som sedan kriget lagts på inkomster av
aktieutdelningar. Det är att märka att utskiftningsskatten också drabbar
belopp som utskiftas till inkomsttagare, vilka i aktieinnehav har sin huvudsakliga
inkomstkälla, och den utgår jämväl på belopp som utskiftas till
utländska aktieägare och som, om de utdelats, skulle ha belagts med kupongskatt.
Även vid utskiftningsskattens avvägning har man sålunda haft
att räkna med att skatt för aktieutdelningar i vissa fall skall beräknas med
tillämpning av inkomstskatteskalans bottenskikt. Jag vill i detta samman -

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1956

13

hang ytterligare erinra om att de utdelningar, som belägges med kupongskatt,
för en och samma mottagare kan uppgå till stora belopp och att man
i sådana fall skulle ha fått tillämpa även de högre skikten i de progressiva
skalorna, om inkomst- och förmögenhetsskatt skulle ha påförts aktieägaren
i vanlig ordning. Att detta är förhållandet med en avsevärd del av de aktieutdelningar
som belägges med kupongskatt, framgår bl. a. av den i kupongskattenämndens
yttrande lämnade uppgiften att en höjning av kupongskatten
huvudsakligast skulle komma att drabba en enda skattskyldig.

Såsom framhållits i promemorian uttas i vissa andra länder samma skatt
på utdelningar till utlandet som på utdelningar till inhemska aktieägare.

På grund av det anförda finner jag uppenbart att procentsatsen för kupongskatten
bör höjas. Hur stor höjningen bör vara blir i viss mån en avvägningsfråga.
Jämförelserna med de skatter som eljest drabbar inkomster
av aktier kunde närmast synas motivera en skattesats av 40 procent. Emellertid
skulle en så betydande höjning, såsom också påpekats i promemorian,
kunna leda till att vissa aktieägare med små aktieinkomster drabbades
förhållandevis hårt. Med hänsyn härtill synes en begränsning till 30
procent vara att föredraga.

Flera remissinstanser har utförligt uppehållit sig vid frågan i vad mån
en höjning av procentsatsen för kupongskatt skulle kunna få verkningar för
det svenska näringslivet. Man har därvid gjort gällande att en större höjning
av kupongskatten skulle kunna försvåra utländska investeringar här
i riket. Några remissinstanser har t. o. m. hävdat, att redan den omständigheten
att en höjning företas skulle kunna menligt påverka utländska
placerares benägenhet att investera kapital i vårt land.

I anledning av dessa uttalanden får jag ånyo erinra om att kupongskattens
primära syfte är att för utländska aktieinnehavare vara en motsvarighet
till den inhemska statliga beskattningen av inkomst och förmögenhet.
Denna beskattnings nivå måste vara avgörande för kupongskattens storlek.
Däremot har kupongbeskattningen inte till ändamål att genom ett lägre
skatteuttag främja placering av utländskt kapital här i riket. Bland de faktorer
som kan inverka på utländska kapitalplaceringar i Sverige torde f. ö.
kupongskattens höjd ha endast mindre betydelse. Härtill kommer, att gentemot
flertalet kapitalexporterande länder begränsas kupongskatten genom
dubbelbeskattningsavtal. Om procentsatsen, som nyss ifrågasatts, inte sättes
högre än 30, synes det således inte finnas anledning räkna med att detta
får någon verkan på de utländska kapitalplaceringarna i vårt land. Det kan
tilläggas att — såsom antytts i några remissyttranden — en höjning av
kupongskatten i sin mån kan medverka till ökat intresse för sådana länder
att ingå dubbelbeskattningsavtal med Sverige, som hitintills inte gjort
detta. Alt en sådan konsekvens ligger i linje med det svenska näringslivets
intressen är uppenbart.

På grund av det anförda förordar jag att procentsatsen för kupongskatt
höjes till 30. Den högre skattesatsen synes i enlighet med vad som föreslagits
i några yttranden böra tillämpas fr. o. in. den 1 januari 1957.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1956

Den här förordade höjningen av procentsatsen synes — med beaktande
jämväl av de begränsningar som föranledes av dubbelbeskattningsavtalen —
kunna förväntas medföra ökade statsinkomster med omkring 500 000 kronor
årligen.

Godtages vad jag här förordat, påkallas ändringar i 2 § förordningen
om kupongskatt samt i vissa kungörelser som med stöd av 17 § samma förordning
utfärdats i anledning av ingångna dubbelbeskattningsavtal.

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet utarbetats förslag
till förordning angående ändrad Igdelse av 2 § förordningen den 12
februari 1943 (nr 44) om kupongskatt.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att nämnda författningsförslag
måtte genom proposition föreläggas 1956 års riksdag till
antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Harald Häggquist

560004. Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag