1
kungi. Maj.ts proposition nr 24 år 1956
Nr 24
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
med särskilda bestämmelser om begränsning av
skatt på grund av 1955 års taxering; given Stockholms
slott den 16 december 1955.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogat förslag till förordning med särskilda bestämmelser om
begränsning av skatt på grund av 1955 års taxering.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
Till följd av den år 1953 beslutade omläggningen av fastighetsbeskattningen
sker år 1955 inte någon taxering till fastighetsskatt. Under sistnämnda
år skall i stället erläggas preliminärskatt, som motsvarar skatt å
det garantibelopp för fastighet, vilket i enlighet med de nya bestämmelserna
första gången åsättes vid 1956 års taxering. Oaktat skattebelastningen för
fastighetsägarna sålunda i princip är densamma, kan hänsyn därtill inte
tas vid tillämpning av den s. k. 80-procentsspärren såvitt angår 1955 års
taxering. För att denna spärregel skall få avsedd effekt med avseende å
1955 föreslås i propositionen, att i fråga om detta års taxering ett beräknat
belopp för fastighetsskatt skall få läggas till de skatter som vid regelns
tillämpning skall jämföras med den skattskyldiges inkomster.
1 Bihang till riksdagens protokoll 195G. 1 samt. Nr 24
2
Kungl. Maj. ts proposition nr 2''i år 1956
Förslag
till
förordning med särskilda bestämmelser om begränsning av
skatt på grund av 1955 års taxering
Härigenom förordnas som följer.
Har skattskyldig vid 1955 års taxering till statlig inkomstskatt varit berättigad
till avdrag för fastighetsskatt och skall vid 1956 års taxering garantibelopp
för fastighet upptagas såsom skattepliktig inkomst för honom,
skola vid tillämpning av förordningen den 6 juni 1952 (nr 410) med bestämmelser
om begränsning av skatt i vissa fall, såvitt angår 1955 års taxering,
de skatter, som på grund av sistnämnda års taxering påförts den skattskyldige,
ökas med den allmänna kommunalskatt samt de landstingsmedel
och tingshusmedel, vilka vid skattepåföring på grundval av 1956 års taxering
beräknas å ett skatteunderlag motsvarande garantibeloppet. Det belopp,
med vilket skatterna vid sådan beräkning skola ökas, må dock icke i något
fall överstiga det avdrag för fastighetsskatt, vartill den skattskyldige varit
berättigad vid 1955 års taxering.
Kungl. Maj.ts proposition nr 24 år 1950
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 december
1955.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,
Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,
Lange, Lindholm.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler fråga om begränsning
i vissa fall av skatt på grund av 1955 års taxering samt anför därvid
följande.
Gällande bestämmelser m. m. Enligt förordningen den 6 juni 1952 (nr
410) med bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall gäller en spärrregel,
enligt vilken de totala direkta stats- och kommunalskatterna maximeras
till i princip SO procent av inkomsten. Regeln äger tillämpning endast
för fysisk person och oskift dödsbo. Sådan skattskyldig kan efter ansökan
erhålla avkortning eller restitution av det belopp, varmed skatterna för visst
taxeringsår överstiger SO procent av den för samma år till statlig inkomstskatt
taxerade inkomsten, ökad med det vid taxeringen medgivna avdraget
för utskylder. Till skatter liänföres härvid statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt,
allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel.
Avkortningen och restitutionen får inte överstiga sammanlagda beloppet a\
den statliga inkomstskatten och förmögenhetsskatten. Förmögenhetsskatten
får inte heller reduceras till lägre belopp än den skatt, som skulle ha utgått
å 50 procent av den skattepliktiga förmögenheten. Ansökan om avkortning
eller restitution skall ske hos länsstyrelsen i det län, inom vilket den skattskyldige
taxeras till statlig inkomstskatt för det taxeringsår varom fråga är,
eller, därest han taxeras i Stockholms stad, till överståthållarämbetet. Ansökan
skall vara vederbörande myndighet tillhanda före utgången av kalenderåret
näst efter taxeringsåret.
Förevarande förordning avser ej preliminär skatt utan endast slutlig och
tillkommande skatt. Emellertid kan beträffande preliminär skatt motsvarande
nedsättning ske enligt förordningen den 6 juni 1952, nr 411.
I kommunalskatten ingick tidigare såväl kommunal inkomstskatt som
fastighetsskatt, den senare utgörande en garantiskatt beräknad på grundval
av 5 procent av fastighetens taxeringsvärde. Genom beslut av 1953 års
riksdag har fastighetsskatten fr. o. in. år 1955 inarbetats i den kommunala
inkomstskatten. Fastighetsskatten har således försvunnit såsom en friståen
-
4
Kungt. Maj. ts proposition nr 24 år 1956
de skatt. I stället skall beräknas ett garantibelopp för varje skattepliktig
fastighet. Vidare har repartitionstalet fr. o. in. 1954 års taxering sänkts
från 5 till 4. Garantibeloppet utgör — liksom underlaget för den på grundval
av 1954 års taxering påförda fastighetsskatten — 4 procent av fastighetens
taxeringsvärde. Garantibelopp påföres första gången vid 1956 års
taxering och utgör vid den kommunala inkomsttaxeringen skattepliktig inkomst
för fastighetens ägare eller därmed likställd innehavare. Denne äger
samtidigt å fastighetsbilagan göra avdrag för garantibeloppet.
Genom särskilda övergångsbestämmelser har föreskrivits att fastighetsskatt
skall påföras sista gången på grund av 1954 års taxering. Någon taxering
till fastighetsskatt verkställes alltså inte vid 1955 års taxering. Under
1955 skall emellertid inbetalas preliminärskatt som svarar mot den på garantibelopp
för fastighet belöpande skatten, vilken kommer att påföras på
grund av 1956 års taxering.
Ehuru fastighetsägarna inte påföres någon fastighetsskatt under år 1955
— då de som nyss nämnts skall erlägga preliminär skatt för fastighetens
gaiantibelopp har det likväl ansetts skäligt att de erhåller däremot svarande
avdrag vid 1956 års taxering till statlig inkomstskatt. Det har sålunda
stadgats, att skattskyldig vid 1956 års taxering skall äga åtnjuta
avdrag för fastighetsskatt med samma belopp som det, varmed han varit
berättigad till avdrag för sådan skatt vid 1955 års taxering.
I en till finansdepartementets rättsavdelning inkommen skrivelse har
överståthållarämbetet anfört bl. a. följande. Genom den av 1953 års riksdag
beslutade omläggningen av fastighetsbeskattningen syntes vid tillämpning
av den s. k. 80-procentsspärren, såvitt avser 1955 års taxering, i påförda
skatter inte kunna inräknas någon fastighetsskatt, medan det inkomstbelopp,
varå nämnda procenttal skulle beräknas, omfattade även fastighetsskatt,
för vilken avdrag erhållits vid taxeringen. Denna situation ledde till
att eu härav berörd skattskyldig kom i ett oförmånligt läge detta övergångsår.
Departementschefen. Genom den s. k. 80-procentsspärren kan skattskyldiga,
som har större förmögenhet med låg avkastning eller som eljest på
grund av särskilda omständigheter påföres en i förhållande till deras inkomster
oproportionerligt hög skatt, erhålla reduktion av skatten ned till
80 procent av inkomsten.
Såsom framgar av den förut lämnade redogörelsen, inverkar omläggningen
av fastighetsbeskattningen på ifrågavarande skattskyldigas möjligheter
att erhålla reduktion enligt spärregeln, såvitt avser slutlig skatt enligt 1955
års taxering. Till följd av omläggningen har fastighetsskatt nämligen icke
påförts på grund av nämnda års taxering och skall följaktligen inte ingå
i de skattebelopp, med vilka inkomsterna skall jämföras. Å andra sidan
skall till nämnda inkomster läggas den fastighetsskatt som fått avdragas vid
Kungl. Maj.ts proposition nr 2b är 1956
5
samma års taxering till statlig inkomstskatt. Mot det förhållandet att möjligheterna
till reduktion av den slutliga skatten i motsvarande mån minskas
torde såtillvida inte kunna riktas någon invändning, som omläggningen
innebär att under ett år varken påföres fastighetsskatt enligt den gamla
ordningen eller påföres slutlig skatt för garantibelopp enligt den nya ordningen.
Det måste emellertid beaktas att fastighetsägarna under år 1955 har
att erlägga preliminärskatt, som beräknas på grundval jämväl av garantibelopp
för fastighet. Den skattskyldige skall alltså under nämnda år i princip
betala lika mycket skatt för fastighet som under andra år. Med hänsyn
härtill synes det skäligt, att han kan erhålla däremot svarande avkortning
eller restitution med tillämpning av spärregeln. Om fastigheten sedermera försäljes,
kommer ägaren visserligen i en gynnsammare ställning än förut, i det
att han inte i efterhand behöver betala fastighetsskatt, och han kan sålunda
utnyttja den ettåriga skattefrihet som blivit en följd av omläggningen. För den
som innehar samma fastighet under en längre följd av år efter omläggningen
kan emellertid denna förmån knappast komma att få någon praktisk betydelse.
Jag vill därför förorda, att en särskild föreskrift införes om rätt för skattskyldig
att vid tillämpning av spärregeln, såvitt avser 1955 års taxering, tillgodoräkna
sig visst belopp för fastighetsskatt. I detta sammanhang torde få
erinras om att det vid omläggningen av fastighetsbeskattningen ansågs skäligt
meddela en särskild bestämmelse, enligt vilken avdrag för fastighetsskatt
får ske vid 1956 års taxering, ehuru någon fastighetsskatt inte påförts
år 1955.
Den av mig förordade rätten för skattskyldig att vid tillämpning av 80-procentsregeln tillgodoräkna sig ett belopp för fastighetsskatt bör endast
tillkomma den som haft att erlägga såväl fastighetsskatt på grund av 1954
års taxering som preliminärskatt för garantibelopp för fastigheten under
1955. Endast i dylikt fall synes nämligen de förut anförda skälen för en
sådan rätt föreligga. Den som under något av dessa år tillträtt en fastighet
blir helt att likställa med annan skattskyldig, som skaffar sig en ny förvärvskälla,
exempelvis en rörelse, och som har att erlägga preliminärskatt
för inkomsten därav. Vad den gamle ägaren angår, uppkommer nu ifrågavarande
problem endast i den mån han betalat preliminärskatt för garantibelopp
under någon del av 1955.
Bestämmelserna bör i enlighet härmed utformas så, att om skattskyldig
vid 1955 års taxering varit berättigad till avdrag för fastighetsskatt, skall
vid tillämpning av 80-procentsspärren, såvitt angår 1955 års taxering, de
skatter som påförts den skattskyldige ökas med ett belopp, motsvarande den
skatt för garantibelopp för fastighet som påföres honom på grund av 1956
års taxering. Det belopp, med vilket skatterna skall ökas, bör dock icke i
något fall få överstiga det vid 1955 års taxering medgivna avdraget för fastighetsskatt.
Bestämmelserna bör kunna tillämpas, även om den skattskyldiges
fastiglietsinnehav undergått förändringar under de aktuella åren. Bestämmelserna
avses alltså få tillämpning exempelvis i del fall, då den fastig
-
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 24 år 195G
het, för vilken garantibelopp upptages såsom skattepliktig inkomst vid 1956
års taxering, är en annan än den för vilken den skattskyldige påförts fastighetsskatt
på grund av 1954 års taxering. Tillägget vid 80-procentsspärrens
tillämpning blir dock inte i något fall större än vad som motsvarar
den vid sistnämnda taxering påförda fastighetsskatten.
Som framgår av det nyss sagda skall en beräkning ske av den skatt som
belöper på garantibelopp för fastigheten. För att erhålla enklast möjliga
regler synes kunna föreskrivas att vid denna beräkning helt bortses från
ortsavdrag och liknande. Man skall med andra ord undersöka vilken skatt
som belöper på ett underlag lika stort som garantibeloppet.
Följande exempel torde belysa innebörden av de förordade bestämmelserna.
Den år 1955 taxerade inkomsten antas vara 43 000 kronor och det
vid nämnda års taxering medgivna kommunalskatteavdraget 7 000 kronor,
alltså tillhopa 50 000 kronor. De på grund av samma års taxering påförda
skatterna för inkomst och förmögenhet uppgår till 45 000 kronor. Vidare
förutsättes att vid 1956 års taxering skall för den skattskyldige såsom skattepliktig
inkomst upptagas ett garantibelopp för fastighet å 80 000 kronor.
Den kommunala utdebiteringen, som gäller vid påföring av slutlig skatt
enligt 1956 års taxering, är 10 kronor för skattekrona. I följd härav blir,
då man skall helt bortse från ortsavdrag o. lika., skatten på det mot garantibeloppet
svarande skatteunderlaget 8 000 kronor. Sistnämnda belopp
skall jämföras med fastighetsskatteavdraget vid 1955 års taxering, i förevarande
fall 7 000 kronor. Det lägsta av dessa båda belopp, dvs. 7 000 kronor,
tillägges vid ifrågavarande beräkning de påförda skatterna, vilka enligt vad
nyss sagts uppgick till 45 000 kronor. Avkortning eller restitution skall i
förevarande fall följaktligen ske med (52 000 — . 50 000 =) 12 000 kronor.
100
Då ansökan om tillämpning av spärregeln enligt gällande bestämmelser,
såvitt angår 1955 års taxering, får ske intill utgången av år 1956, torde särskilda
övergångsbestämmelser inte vara erforderliga. Jag vill i anslutning
härtill anmärka att, om ansökan om tillämpning av spärregeln i fråga om
1955 års taxering i något fall redan har prövats av länsstyrelsen, hinder inte
torde föreligga att, därest de av mig förordade särskilda bestämmelserna
godtages, länsstyrelsen efter förnyad ansökning upptager ärendet till ny
prövning.
I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet
upprättats förslag till förordning med särskilda bestämmelser om begränsning
av skatt på grund av 1955 års taxering.
Föredragande departementschefen hemställer, att förenämnda författsningsförslag
måtte genom proposition föreläggas 1956 års riksdag till antagande.
7
Kungl. Maj. ts proposition nr 21 år 1956
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Olof Lindberg
551934 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag