Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

1

Nr 171

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående fortsatt samarbete
mellan staten och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
i Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag;
given Stockholms slott den 13 april 1956.

Kungl. Maj :t vill härined, under åberopande av bilagda statsrådsprotokoll
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag,
om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen, som grundar sig på en vid förhandlingar mellan en av staten
tillsatt förhandlingsdelegation och Trafikaktiebolaget Grängesberg—
Oxelösund (TGO), under förutsättning av Kungl. Maj:ts godkännande, träffad
överenskommelse om fortsatt samarbete mellan staten och TGO i Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag (LKAB), föreslås bemyndigande för
Kungl. Maj :t att å statens vägnar godkänna nämnda överenskommelse.

överenskommelsen innefattar tre avtal och gäller för tiden från och med
den 1 oktober 1957, nämligen dels ett avtal mellan staten och TGO om
TGO:s delägarskap i LKAB, dels ett avtal mellan LKAB och TGO om försäljningssamarbete,
och dels ett avtal mellan LKAB och TGO om samarbete
i fråga om malmskeppningar. Därjämte har vissa frågor av den natur att
de icke ansetts böra intagas i förstnämnda avtal föreslagits böra regleras i
särskild skriftväxling mellan staten och TGO.

Avtalsförslagen innebär i huvudsak följande.

TGO kommer att kvarstå i LKAB med ett belopp av 100 milj. kronor,
motsvarande omkring en niondel av TGO:s nuvarande intresse i LKAB.
Som en följd härav behåller TGO en andel av LKAB:s aktiekapital och
vinst, som likaledes utgör omkring en niondel av dess nuvarande vinstandel
i LKAB, vilket innebär, att TGO:s framtida andel i LKAB:s aktiekapital
och vinst blir drygt 4 procent. Både staten och TGO skall kunna påkalla

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. \''r 171

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 171 år 1956

inlösen av TGO:s andel; sådan inlösen skall dock icke kunna äga rum före
år 1977. En av styrelseledamöterna i LKAB skall tillsättas av TGO.

Det belopp som staten enligt det år 1955 fattade beslutet om inlösen har
att erlägga till TGO för dess nuvarande andel i LKAB, kommer till följd
av det nya avtalet att minskas med 100 milj. kronor. Återstoden skall staten
erlägga till TGO i fem lika stora årliga poster med början år 1957.

Avtalet om försäljningssamarbete mellan LKAB och TGO förutsätter att
bolagen skall samverka i ett försäljningsbolag, där bolagen blir hälftendelägare.
Försäljningsbolaget skall medverka vid försälj ningsförhandlingarna
samt handha avvecklingen av bolagens försälj ningskontrakt och deras
förbindelser i övrigt med malmköparna. Det skall också svara för utlandsorganisationen,
vilken sålunda blir gemensam för båda företagen även i
framtiden. Det slutliga ansvaret för försäljningarna skall emellertid åvila
vartdera bolaget självständigt.

Genom avtalet om samarbete i fråga om malmskeppningarna åtar sig
TGO, som kommer att behålla malmflottan i sin ägo, att ombesörja utskeppningen
av LKAB:s malmer enligt i huvudsak samma riktlinjer som hittills
tillämpats.

Avtalen avses skola träda i kraft den 1 oktober 1957, då det nuvarande
avtalskomplexet upphör att gälla.

Vidare föreslås att de av staten valda ledamöterna i LKAB:s styrelse skall
få i uppdrag att handlägga och avgöra frågor i samband med förberedandet
av statens övertagande av bolagets ledning.

I en särskild skriftväxling mellan staten och TGO har slutligen överenskommits
att någon fondering av vinstmedel icke skall äga rum vid 1956 och
1957 års bolagsstämmor ävensom att den vid 1955 års stämma beslutade
1 onderingen skall utdelas per den 30 september 1957. Med hänsyn härtill
och till den pågående omfattande investeringsverksamheten inom LKAB
förordas, att för framtida investeringar i LKAB belopp svarande mot den
staten tillkommande utdelningen från bolaget, nämligen 81,4 och 111,4 milj.
kronor, reserveras å budgetutjämningsfonden för budgetåret 1955/56 respektive
1956/57.

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

3

i

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 april
1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng,

Ericsson, Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson,

Lindell, Lindström, Lange, Lindholm.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om fortsatt samarbete
mellan staten och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund (TGO)
i Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag (LKAB) samt anför därvid följande.

I proposition (nr 192) till 1955 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag
angående statens inlösen av TGO:s aktier i LKAB. I skrivelse den 27
maj 1955 (nr 332) anmälde riksdagen, att den fattat beslut i överensstämmelse
med vad statsutskottet i utlåtande nr 154 föreslagit. Kungl. Maj:t bemyndigades
därigenom att göra för staten bindande tillsägelse om inlösen
av de TGO tillhöriga aktierna i LKAB per den 30 september 1957 enligt
bestämmelserna i gällande malmavtal samt att senare få bestämma sättet
för ersättningsbeloppets erläggande.

På grund därav har Kungl. Maj :t den 22 september 1955 gjort tillsägelse
om sådan inlösen ävensom meddelat, att staten avsåge att erlägga lösesumman,
däri inräknat TGO tillkommande fondandelar, med en femtedel den
30 september 1957 samt en femtedel jämte upplupna räntor den 30 september
ett vart av de fyra därefter närmast följande åren.

I enlighet med vad som förutsattes i nämnda proposition tillsatte med stöd
av Kungl. Maj:ts bemyndigande dåvarande chefen för finansdepartementet
den 30 juni 1955 dels en förhandbngsdelegation1 med uppdrag att förhandla
med TGO rörande villkoren för ett fortsatt samarbete i fråga om förvaltningen
av de norrländska malmfälten, dock utan rätt för delegationen att
träffa något för Kungl. Maj :t och Kronan bindande avtal, dels ock en utredning2
— organisationskommittén för LKAB -— med uppdrag att planlägga

1 Medlemmar av förhandlingsdelegationen har varit riksbankschefen P. V. Åsbrink, ordförande,
samt statssekreteraren E. O. H. Grafström, advokaten G. B. T. Lindh, generaldirektören B. V.
Lindskog och direktören K. O. Norlin.

1 Utredningsmän har varit generaldirektören O. A. V. Söderström, ordförande, samt gruvdi
rektören N. O. Berggren, landshövdingen M. H. Lemne, advokaten Lindh, generaldirektören
Lindskog, direktören Norlin, generaldirektören J. Å. Rusck, landstingsdirektören K. G. Viklund
och bruksdisponenten K. Hj. Åselius.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

och förbereda de åtgärder, som blir erforderliga vid statens inlösen av
TGO:s aktieinnehav i LKAB.

Den 24 februari 1956 har förhandlingsdelegationen till mig överlämnat
betänkande med förslag till överenskommelse om ett fortsatt samarbete mellan
staten och TGO i LKAB (SOU 1956: 9) samt därvid hemställt, att denna
överenskommelse, som godkänts av TGO:s styrelse, måtte godkännas
jämväl för statens del. Denna överenskommelse innefattar tre avtal att gälla
för tiden från och med den 1 oktober 1957, nämligen dels ett avtal mellan
staten och TGO om TGO:s delägarskap i LKAB (bilaga 1), dels ett avtal
mellan LKAB och TGO om försäljningssamarbete (bilaga 2), och dels ett
avtal mellan LKAB och TGO om fortsatt samarbete i fråga om malmskeppningar
(bilaga 3), ävensom skriftväxling mellan staten och TGO för att
reglera vissa frågor av den natur att de icke ansetts böra intagas i nämnda
avtal (bilaga i).

Över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket
och kommerskollegium. Kollegium har överlämnat yttranden
av bergmästaren i norra bergmästaredistriktet samt Norrbottens och
Västerbottens läns handelskammare.

Organisationskommittén har den 26 november 1955 till chefen för finansdepartementet
avlåtit skrivelse angående dispositionen av vissa vinstmedel
i LKAB. över denna skrivelse har efter remiss yttranden avgivits av riksräkenskapsverket
och förhandlingsdelegationen.

Den 21 mars 1956 har organisationskommittén till mig överlämnat betänkande
angående omorganisation av LKAB. Detta betänkande kommer att
överlämnas till de av staten valda ledamöterna i LKAB:s styrelse för att
tagas under övervägande i samband med utarbetandet av bolagets nya organisation.
Därest därvid kommer att framläggas förslag av den natur, att de
bör underställas riksdagens prövning, finnes möjlighet att återkomma till
desamma våren 1957.

Sedan frågan om fortsatt samarbete mellan staten och TGO i LKAB varit
föremål för överväganden inom finansdepartementet, anhåller jag att få upptaga
densamma. I detta sammanhang kommer jag jämväl att beröra organisationskommitténs
för LKAB nämnda skrivelse och betänkande. I.

I. Gällande bestämmelser

Rättsförhållandet mellan staten och TGO såsom hälften-delägare i LKAB
regleras för närvarande genom avtal den 29 juni 1927 med tillägg den 12
maj 1932, den 29 april 1938, den 12 september 1947 och den 30 juni 1952.
En del av dessa avtal inskränker sig emellertid icke till att beröra detta
rättsförhållande. De behandlar jämväl vissa förhållanden mellan LKAB,
å ena, samt staten eller TGO, å andra sidan, ävensom mellan LKAB och
Norrbottens järnverk aktiebolag. I dessa hänseenden hänvisas till bestämmelser
om högsta malmkvantitet, som må bortfraktas, brytningens anordnande,
järnvägsfrakter och frakttillägg å järnvägen Svartön—Riksgränsen,

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956 5

leveranser till svenska malmköpare och till Norrbottens järnverk aktiebolag,
upprätthållandet av malmbrytningen i Gällivare, etc. På grund av nämnda
avtal har träffats en del tillämpningsöverenskommelser.

Enär en ingående redogörelse för bestämmelserna i dessa avtal redan
lämnats i proposition (nr 192) till 1955'' års riksdag redogöres bär allenast
för huvuddragen i desamma.

LKAB:s aktiekapital uppgår för närvarande till 110 milj. kronor. Av aktierna,
som envar lyder å 1 000 kronor, är hälften stamaktier och hälften
preferensaktier. TGO är ägare till stamaktierna och staten till preferensaktierna.
Sistnämnda aktier medför enligt bolagsordningen endast en tiondels
röst för varje aktie. Styrelseledamöterna utses till lika antal av stamaktieägare
och preferensaktieägare. De av stamaktieägarna valda styrelseledamöterna
äger att inom sig utse såväl ordförande som verkställande direktör,
och vid lika röstetal inom styrelsen har ordföranden utslagsröst. Genom
dessa bestämmelser har TGO såsom stamaktieägare erhållit bestämmanderätten
i LKAB. Staten har på vissa villkor och vid vissa tidpunkter
rätt att inlösa TGO:s aktier i LKAB.

Mellan LKAB och TGO råder ett koncernförhållande med LKAB som dotterbolag
till TGO. De båda bolagen har gemensam verkställande direktör
och den centrala administrationen i Stockholm är likaledes gemensam för
de båda bolagen.

Försäljningen av LKAB:s malm skall enligt 1927 års avtal ledas av
LKAB:s personal samt ske i bolagets namn och direkt till förbrukare, såvida
ej styrelsen genom beslut, som biträdes av minst två av de av staten valda
ledamöterna, bestämmer att försäljningen skall ske i annan ordning. I praktiken
har malmförsäljningen från LKAB och TGO helt samordnats och bedrives
genom en gemensam försäljningsorganisation här hemma och i utlandet.
De båda bolagen har sålunda gemensamt organiserat tre försäljningsbolag,
nämligen Schwedenerz-Gesellschaft mbH i Tyskland samt Swedish
Iron Ore Ltd i England och dess dotterbolag Cie Minérais Suédois S. A.
i Belgien.

Utskeppningen av de malmkvantiteter, som av LKAB säljes eif, verkställes
sedan gammalt med fartyg, som tillhör eller befraklats av TGO. Före
1927 ägde staten, i händelse staten inlöste TGO:s stamaktier i LKAB, även
rätt att inlösa en viss del av TGO tillhörigt fartygsrum. Genom 1927 års
avtal ändrades bestämmelserna därhän att lösenrätten till fartygsrum skildes
från statens inlösenrätt till LKAB:s stamaktier och överflyttades å
LKAB. Enligt 1927 års avtal äger LKAB sålunda rätt alt ett år efter tillsägelse
inlösa högst så stor del av TGO tillhörigt fartygsrum, att med detsamma
kan utskeppas lika stor kvantitet malm, som i medeltal under närmast
föregående femårsperiod utskeppats med TGO:s eget tonnage. Med hänsyn
till att staten gjort tillsägelse om inlösen den 30 september 1957 av
TGO:s stamaktier i LKAB, skall LKAB, därest det önskar utnyttja sin lösenrätt
till en del av TGO:s fartygsrum, göra tillsägelse därom senast före
utgången av september 1956.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

LKAB är ej skyldigt att göra avskrivningar på grund av substansminskningen
i gruvorna. Anläggningar inklusive byggnader och maskiner, vilka
utföres huvudsakligen eller uteslutande för visst brytningsområde, skall
i princip avskrivas för varje år med så stor del, som svarar mot den under
året brutna malmkvantiteten i förhållande till hela den utnyttjningsbara
malmkvantiteten inom området. I övrigt gäller i huvudsak att avskrivningar
skall företagas med 2,5 % på anläggningar, 5 % på maskiner och 8 % på
inventarier.

Enligt 1927 års avtal skulle i princip någon fondering av vinstmedel icke
äga rum, utan vinsten skulle i sin helhet utdelas. Den enda fondering, som
enligt detta avtal kunde ifrågakomma, var den skyldighet till avsättning
till reservfond, som kunde bli erforderlig till följd av föreskrift i lag.

Genom 1932 års avtal utökades aktiekapitalet i LKAB från 80 till 110
milj. kronor genom att staten och TGO vardera tillförde LKAB 30 milj. kronor.
Ersättning för aktierna erlades sålunda med dubbla nominella värdet
och övervärdet — 30 milj. kronor — tillfördes reservfonden. Vidare föreskrevs,
att fondering av bolagets vinstmedel på vissa villkor skall få äga rum
utöver föreskriven avsättning till reservfonden.

Enligt 1927 års avtal skall för tiden från och med den 1 oktober 1947
LKAB:s nettovinst per ton malm intill en kvantitet av 3,75 milj. ton bortfraktad
malm per bokslutsår fördelas lika mellan staten och TGO, medan
nettovinsten på överskjutande kvantiteter fördelas med två tredjedelar till
staten och en tredjedel till TGO.

Enligt senare tillkomna kompletteringar har nämnda huvudregel för vinstfördelningen
kommit att modifieras. Genom LKAB:s förvärv år 1950 av
aktierna i Bergverksaktiebolaget Freja (Freja) tillföres sistnämnda bolags
utdelningsbara årsvinst i sin helhet LKAB. Vid fördelningen mellan staten
och TGO av LKAB:s till utdelning disponibla årsvinst skall enligt de hittills
tillämpade s. k. Frejareglerna, vilka antogs av LKAB:s och Frejas styrelser
den 23 september 1950, f. n. ett belopp, motsvarande det som tillförts LKAB
genom utdelning från Freja, delas lika mellan staten och TGO.

Vidare skall numera, innan nämnda regel i 1927 års avtal rörande vinstfördelningen
tillämpas, mellan stamaktieägare, d. v. s. TGO, och preferensaktieägare,
d. v. s. staten, lika fördelas ett belopp av 5 procent av skillnaden
mellan å ena sidan LKAB:s nuvarande aktiekapital och reservfond
samt å andra sidan det aktiekapital och den reservfond, som skulle ha funnits,
därest något kapitaltillskott från aktieägarnas sida ej ägt rum 1932.
Motsvarande särbestämmelse i fråga om vinstfördelningen gäller även med
avseende på vissa före år 1947 vidtagna fonderingar av vinstmedel enligt
1932 års avtal.

Enligt reglerna i 1927 års avtal skall lösesumman vid inlösen beräknas
genom en kapitalisering efter 4 % av halva nettovinsten på en årsbrytning
av 4,25 milj. ton. Med vinsten förstås i detta sammanhang LKAB:s utdelningsbara
nettovinst per ton under den tioårsperiod, vars sista dag infaller
två år före inlösningsdagen. Vissa specialregler finnes för det fall att under

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

nämnda period sammanlagda fraktade kvantiteten icke uppgår till 42,5
milj. ton eller utskeppningen till följd av krig eller blockad under visst år
icke uppgått till viss kvantitet.

Jämlikt 1932 års avtal skall staten i händelse av inlösen, förutom den på
grundval av nettovinsten uträknade lösesumman, gottgöra TGO för dess
andel i de vinstmedel, som på grund av detta avtal icke utdelats utan fonderats
i LKAB. Vidare skall TGO på grund av det kapitaltillskott, som sistnämnda
år tillfördes LKAB genom nyteckning av aktier från TGO:s sida
erhålla ersättning enligt särskilda regler. TGO skall således erhålla sin del
av skillnaden mellan, å ena sidan, det sammanlagda beloppet av LKAB:s
aktiekapital och reservfond minskad med eventuellt uppkommen förlust
vid tiden för inlösen samt, å andra sidan, motsvarande belopp, sådant detsamma
enligt verkställd beräkning skulle vid samma tidpunkt ha tett sig,
därest angivna kapitaltillskott icke ägt rum.

II. Tidigare förhandlingar mellan staten och TGO

I skrivelse den 1 februari 1954 framhöll de statliga representanterna i
LKAB:s styrelse — samtidigt som de erinrade om skyldigheten att, därest
inlösen av TGO:s aktier i LKAB skulle ske den 30 september 1957, därom
göra tillsägelse hos TGO senast den 30 september 1955 — att om fortsatt
samarbete i en eller annan form mellan staten och TGO borde eftersträvas,
vissa jämkningar vore påkallade i fråga om deras inbördes ställning. I en
vid skrivelsen fogad promemoria påpekades, att det ur allmän synpunkt
torde vara otillfredsställande att staten icke hade större inflytande på
skötseln av LKAB.

Med hänsyn till att LKAB under lång tid drivits i samarbete mellan staten
och TGO samt detta samarbete, där TGO haft bestämmanderätten, ägt rum
utan större friktioner och meningsmotsättningar, ansåg dåvarande chefen
för finansdepartementet skäl föreligga att pröva, huruvida det vore möjligt
att nå överenskommelse med TGO om ett fortsatt samarbete på basis av
delad äganderätt men med vissa betydelsefulla förändringar i nu gällande
avtal. De ifrågasatta ändringarna åsyftade att staten som den på grund avkapitaltillskott
och vinstandel i företaget liksom på grund av investeringarna
i malmbanan dominerande intressenten i gruvrörelsen skulle erhålla
större möjligheter att aktivt göra sina synpunkter gällande i fråga om företagets
skötsel. Härav skulle följa förändringar i bestämmanderätten inom
bolaget och i koncernförhållandet.

Med anledning därav togs på sommaren 1954 kontakt med ledningen
för TGO för att få klargjort, huruvida genom ändringar i avtalet en sådan
ordning kunde åvägabringas, som kunde medföra, att statsmakterna skulle
kunna avstå från att begagna sin inlösenrätt. Därvid framhölls, att staten
borde erhålla det avgörande inflytandet på bolagsstämman och i styrelsen,

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

att LKAB borde organiseras som ett från TGO helt fristående bolag, att
samarbete mellan LKAB och TGO eller dess tjänstemän borde regleras genom
intermittenta avtal, att inlösenrätten borde bibehållas i huvudsak i
sin nuvarande utformning men med hänsyn till den fortgående utbrytningen
av malm ur gruvorna borde inlösningssumman miskas med en hundradel för
varje år, som förflutit efter 1957, samt att TGO borde erhålla ett minoritetsskydd,
i stort svarande mot det, som hittills tillkommit staten. Någon
förändring i nuvarande aktie- och vinstfördelning förutsågs ej.

TGO ansåg sig icke kunna godtaga vare sig detta förslag eller ett från
statens sida sedermera framlagt mera preciserat förslag såsom bas för
förhandlingar. Av TGO framlagt motförslag ansågs av staten ej heller kunna
läggas till grund för en förhandling i syfte att finna en alternativ lösning till
en statlig inlösen. Mot denna bakgrund gjordes frågan om inlösen av TGO:s
aktier till föremål för utredning av särskilda sakkunniga. Deras förslag
lades till grund för proposition (nr 192) till 1955 års riksdag. Propositionen
ledde till att Kungl. Maj:t erhöll bemyndigande att göra för staten bindande
tillsägelse om inlösen av TGO:s aktier i LKAB per den 30 september 1957.

I propositionen framhöll dåvarande chefen för finansdepartementet att ett
sådant bemyndigande icke borde utesluta, att — om intresse från TGO:s
sida förelåge för fortsatta förhandlingar — sådana upptoges. Grunden för
nya förhandlingar borde dock utgöra ett accepterande av statens önskemål
att som den störste intressenten i LKAB och den för utvecklingen i malmsamhällena
i sista hand ansvarige erhålla det avgörande inflytandet på bolagsstämman
och i styrelsen. Vid sådana nya förhandlingar måste därutöver
enligt departementschefen — med beaktande av vad som dåmera ytterligare
framkommit beträffande äganderätten till malmfyndigheterna — för statens
del som villkor bl. a. uppställas att ändrade bestämmelser utformades
för vinstfördelningen i LKAB och för inlösenrätten.

I propositionen framhölls vidare, att ett bibehållande av samarbetet mellan
de två största malmbolagen i Sverige medförde vissa fördelar. Departementschefen
utgick ifrån att man, därest en lorm kunde finnas, varigenom statens
anspråk på ökat inflytande över LKAB:s skötsel tillgodosågs, genom
olika avtal om samarbete mellan TGO och LKAB skulle kunna bevara det
väsentliga av de fördelar, som den nuvarande formen för samarbete medförde.
I detta sammanhang framhölls emellertid såsom självklart, att detta
ökade inflytande över LKAB:s skötsel icke rimligen läte sig förverkliga
utan att LKAB själv kunde föra en självständig försäljningspolitik, även
om genom samarbetsavtal en koordinering ägde rum med TGO:s försäljningspolitik.

I utlåtande (nr 154) i anledning av propositionen anslöt sig statsutskottet
till vad departementschefen anfört om fortsatta förhandlingar med TGO,
om intresse härför förelåge från bolagets sida.

Kunyl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

9

in. Förhandlingsdelegationens förslag
Förhandlingsdelegationen

Förhandlingsdelegationens utgångspunkt vid dess förhandlingar med TGO
har varit statens beredvillighet alt låta TGO kvarstå i LKAB med hela sitt
nuvarande intresse, därest de av staten angivna önskemålen kunde tillgodoses.
För den händelse en överenskommelse efter dessa linjer hade visat sig
möjlig, hade det enligt delegationen varit naturligt att endast vidtaga de
ändringar i tidigare bestämmelser, som erfordrats med hänsyn till nämnda
förutsättningar och att i övrigt låta de äldre reglerna kvarstå oförändrade.

Då emellertid förutsättningar visat sig icke föreligga för en uppgörelse,
enligt vilken TGO skulle kvarstå i LKAB med hela sitt nuvarande intresse
i företaget, har förhandlingarna efter hand fått inriktas på att undersöka
möjligheterna för ett mera begränsat samarbete mellan parterna. Med hänsyn
till det samarbete, som tidigare förelegat mellan staten och TGO på
ifrågavarande område, ävensom med hänsyn till de övriga skäl, som otvivelaktigt
talar för att ett fortsatt samarbete mellan de båda stora svenska
malmexportföretagen i någon form säkras, har förhandlingsdelegationen
funnit det försvarligt och motiverat att med TGO förhandla om även en
mindre kapitalinsats från dess sida på i stort sett samma grundval, som
det tidigare avtalet hade skapat. Med redan angivna, till direktiven för förhandlingarna
hänförliga ändringar och med de jämkningar, som föranledes
av TGO:s minskade kapitalinsats, har sålunda de hittills gällande reglerna
om vinstberäkning och inlösenrätt ansetts i stort sett alltjämt kunna
bli gällande gentemot TGO, även om på flera punkter modifikationer och
förenklingar av de tidigare avtalsbestämmelserna kunnat genomföras. Därest
fråga varit om alt taga in en helt ny part i samarbetet, hade förhandlingsdelegationen
både kunnat se sig nödsakad och kunnat finna det möjligt
att söka sig fram på andra vägar. Här angivna utgångspunkter, som sålunda
även förhandlingsmässigt närmast framstått som de enda framkomliga,
förklarar enligt delegationen uppläggningen av de avtalsförslag, i vilka
de förda förhandlingarna resulterat.

Enligt förhandlingsdelegationen bör vidare beaktas, att de föreslagna nya
avtalen får ses mot bakgrunden av sin karaktär av förhandlingsresultat, vilkas
närmare utformning icke ensidigt kunnat göras beroende på enbart
den statliga partens överväganden.

Det nya avtalskomplex, om vilket vid de förda förhandlingarna med TGO
enighet uppnåtts och vars antagande förhandlingsdelegationen för sin del
förordar, omfattar såsom redan framhållits tre avtal att gälla för tiden
fr. o. in. den 1 oktober 1957, nämligen dels ett avtal mellan staten och TGO
rörande fortsatt samarbete mellan staten och TGO i LKAB, dels ett avtal
mellan LKAB och TGO om försäljningssamarbele och dels ett avtal mellan
LKAB och TGO om samarbete i fråga om malmskeppningar. Därjämte

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

har vissa frågor av den natur, att de icke ansetts böra intagas i förstnämnda
avtal, föreslagits böra regleras i särskild skriftväxling mellan staten och
TGO.

Avtalsförslagen innebär i huvudsak följande.

TGO kommer att kvarstå i LKAB med ett belopp av 100 milj. kronor,
motsvarande omkring en niondel av TGO:s nuvarande intresse i LKAB. Som
en följd härav behåller TGO en andel av LKAB:s aktiekapital och vinst, som
likaledes utgör omkring en niondel av dess nuvarande vinstandel i LKAB,
vilket innebär att TGO:s framtida andel i LKAB:s aktiekapital och vinst
blir drygt lyra procent. Både staten och TGO skall kunna påkalla inlösen
av TGO:s andel; sådan inlösen skall dock icke kunna äga rum före år 1977.
En av styrelseledamöterna i LKAB skall tillsättas av TGO.

Det belopp, som staten har att erlägga till TGO för dess nuvarande andel
i LKAB, kommer till följd av det nya avtalet att minskas med 100 milj.
kronor. Återstoden skall staten erlägga till TGO i fem lika stora årliga poster
med början år 1957.

Avtalet om försäljningssamarbete mellan LKAB och TGO förutsätter att
bolagen skall samverka i ett försäljningsbolag, där bolagen blir hälftendelägare.
Försäljningsbolaget skall medverka vid försäljningsförhandlingarna
samt handha avvecklingen av bolagens försäljningskontrakt och deras
förbindelser i övrigt med malmköparna. Det skall också svara för utlandsorganisationen,
vilken sålunda blir gemensam för båda företagen även i
framtiden. Det slutgiltiga ansvaret för försäljningarna skall emellertid åvila
vartdera bolaget självständigt.

Genom avtalet om samarbete i fråga om malmskeppningar åtager sig
TGO, som kommer att behålla malmflottan i sin ägo, att ombesörja utskeppningen
av LKAB:s malmer enligt i huvudsak samma riktlinjer som
hittills tillämpats.

Förhandlingsdelegationen har utgått från att Freja, vars samtliga aktier
år 1950 förvärvades av LKAB, inom den närmaste tiden kommer att genom
fusion uppgå i LKAB. Detta har emellertid antagits icke kunna komma att
ske förrän efter den 1 oktober 1957. Med hänsyn härtill har de nya avtalen
utformats med utgångspunkt från den nu aktuella situationen.

De föreslagna avtalen avses skola träda i kraft den 1 oktober 1957 och
ersätter helt nu gällande avtal och tillämpningsöverenskommelser, såvitt
dessa avser rättsförhållandet mellan staten och LKAB, å ena, samt TGO, å
andra sidan, och i den mån de nya avtalen icke uttryckligen hänvisar till
nu gällande avtal. De förpliktelser, som TGO åtagit sig i sistnämnda avtal,
upphör således i princip att gälla fr. o. in. den 1 oktober 1957. Bland sådana
förbindelser märkes åtagandet att begränsa exporten av malm från de
Grängesbergs gruvaktiebolag tillhöriga gruvorna. På samma sätt blir staten
befriad från en del förpliktelser gentemot TGO. I dessa hänseenden märkes
den TGO tillförsäkrade garantien mot exporttull på malm och beträffande
särbeskattning av LKAB och TGO.

Såvitt avser förhållandena mellan staten och LKAB, å ena, och annan

11

Kungl. Maj. ts proposition nr 171 år 1956

part än TGO, å andra sidan, innebär förslagen att de gamla avtalen och
tillämpningsöverenskommelserna alltjämt blir gällande, i den mån de icke
redan upphävts eller kommer att upphävas. Behovet av nya avtal mellan
staten och LKAB samt mellan endera av dem och annan part än TGO, exempelvis
mellan LKAB och Norrbottens järnverk aktiebolag, har förhandlingsdelegationen
icke ansett sig böra pröva. Denna fråga torde enligt delegationen
i första hand tillkomma LKAB:s nya ledning att avgöra.

Beträffande det närmare innehållet i de olika avtalen har förhandlingsdelegationen
anfört följande.

A. Avtal om delägarskap i LKAB

§ 1.

Mom. 1. Såsom redan antytts skall TGO från och med den 1 oktober
1957 låta 100 milj. kronor av den TGO tillkommande lösesumman för de
TGO före den 1 oktober 1957 tillhöriga stamaktierna i LKAB kvarstå i
detta bolag. Denna kapitalinsats skall i princip berättiga TGO till en
andel av LKAB:s aktiekapital, som skall förhålla sig till den vinstandel
TGO enligt hittillsvarande avtalsbestämmelser skulle ha åtnjutit på hela
sitt nuvarande intresse i LKAB på samma sätt som 100 milj. kronor förhåller
sig till lösesumman för de TGO före den 1 oktober 1957 tillhöriga stamaktierna
i LKAB, beräknad enligt § 25 i 1927 års avtal jämförd med § 6
i 1932 års avtal, ökad med det sammanlagda beloppet av TGO enligt § 6
i 1932 års avtal med däri den 17 december 1949 skedd ändring tillkomman -

de ersättningar.

Enligt huvudregeln för vinstfördelningen enligt 1927 års avtal fördelar
sig vid olika kvantiteter bortfraktad malm nettovinsten mellan staten och
TGO för närvarande på följande sätt.

6 milj. ton malm .................... 43,2

8

10

12

13

15

TGO:s

Statens

vinstandel,

vinstandel,

*

%

43,2

56,8

41,1

58,9

39,6

60,4

38,5

61,5

38,1!

61,86

37,5

62,5

j. ton och

med det vinst-

V 1U eu JY v tl I i 11 UV. L uv/imuiviuu »— — -----J ---- . _

läge som rått under den nu tilländalupna tioårsperioden innebär de s. k.
Frej areglerna och särbestämmelserna i 1932 års avtal, att TGO:s vinstandel
ökas med omkring 1 procent i förhållande till den vinstandel som enligt huvudregeln
i 1927 års avtal tillfaller TGO. Huvudregeln i 1927 års avtal, de
s. k. Frej areglerna samt nämnda särbestämmelser innebär alltså vid angivna
kvantitet bortfraktad malm att omkring 61 procent av nettovinsten tillfaller
staten och 39 procent TGO. Eu långsiktigt sett genomsnittlig årlig brytnmgskvantitet
av nyssnämnda storlek, 12 å 13 milj. ton, ler sig såvitt nu kan be -

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

döinas och med utgångspunkt från den totala brytningskapacitet för vilken
gruvorna nu utbygges ligga inom ramen för det sannolika. För enkelhetens
skull har därför — och för att överflödiggöra en särredovisning av Frejas
verksamhet och möjliggöra ett framtida uppgående av Freja i LKAB genom
fusion — överenskommits att vid fastställandet av TGO:s framtida andel i
LKAB:s aktiekapital TGO:s vinstandel enligt hittillsvarande regler skall anses
uppgå till sistnämnda procenttal.

Värdet av TGO:s aktiepost från och med den 1 oktober 1957 föreslås därför
skola beräknas enligt formeln

TGO:s andel

100 000 000 x 39 X A

(L + F) x 100

därvid A — LKAB:s aktiekapital sådant detta kommer att bestämmas, L =
lösesumman för de TGO före den 1 oktober 1957 tillhöriga stamaktierna i
LKAB, beräknad enligt § 25 i 1927 års avtal, jämförd med § 6 i 1932 års avtal,
samt F = sammanlagda beloppet av TGO enligt § 6 sista stycket i 1932 års
avtal tillkommande ersättningar.

Det förutsättes att varje aktie i LKAB liksom hittills skall komma att lyda
å 1 000 kronor. Med hänsyn därtill och då TGO:s framtida aktieinnehav står
i förhållande till summan av lösesumman för TGO:s nu innehavda stamaktier
och TGO:s enligt 1932 års avtal tillkommande ersättningar, vilka belopp ännu
ej är kända, skall för det fall att andelen i aktiekapitalet enligt angivna
formel icke kommer att sluta å jämnt tusental kronor, denna i samband med
fastställandet av storleken av TGO:s aktieinnehav jämnas till närmast högre
fulla tusental kronor.

Mom. 2. Vid statens tillsägelse den 22 september 1955 om inlösen den 30
september 1957 av de TGO tillhöriga stamaktierna i LKAB meddelades, att
staten avsåge att erlägga lösesumman i enlighet med bestämmelserna i § 25,
mom. 4, punkt 2 i 1927 ars avtal, d. v. s. med en femtedel den 30 september
1957 samt en femtedel jämte upplupna räntor den 30 september ett vart av
de fyra närmast följande åren.

I anslutning härtill har föreskrivits, att 100 milj. kronor skall avdragas
från lösesumman samt att återstoden av sistnämnda summa och ersättningarna
jämlikt 1932 års avtal skall erläggas av staten med en femtedel vid var
och en av angivna fem tidpunkter.

§ 2.

Mom. 1. Varje aktie i LKAB föreslås efter den 30 september 1957 liksom
hittills skola lyda å 1 000 kronor. Aktierna skall därjämte äga lika röstvärde
inbördes. Den nuvarande fördelningen av aktierna i stam- och preferensaktier
skall upphöra att gälla.

Mom. 2. Aktierna i LKAB skall i framtiden äga lika rätt till andel i bolagets
tillgångar och vinst. Följden härav blir att TGO:s andel i LKAB:s årligen
redovisade nettovinst enligt balansräkningen skall uträknas enligt samma
formel som gäller för fastställandet av dess andel i LKAB :s aktiekapital
(se § 1) eller formeln

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

13

TGO:s vinstandel =

100 000 OOP X 39 X V
(L + F) x 100

därvid V = den totala nettovinsten, L = lösesumman per den 30 september
1957 och F =- de TGO tillkommande ersättningarna enligt § 6 sista stycket
i 1932 års avtal.

Det förutsättes emellertid att vissa jämkningar i LKAB:s nettovinst skall
kunna företagas, innan den kan läggas till grund för bestämmande av TGO:s
vinstandel. Dessa jämkningsregler föreslås skola icke tagas in i bolagsordningen.
De har helt karaktären av ett aktieägaravtal mellan staten och TGO,
vilket får till följd att de icke kan åberopas gentemot tredje man. Då emellertid
TGO enligt § 16 i avtalet förbinder sig att icke utan Kungl. Maj :ts medgivande
överlåta sina aktier i LKAB och dessa därjämte enligt samma paragraf
skall pantsättas hos Riksbanken, torde sistnämnda förhållande vara utan
praktisk betydelse.

Den ena jämkningsregeln innebär, att eventuella framtida ändringar av
fraktavtalet med statens järnvägar icke skall påverka TGO:s vinstandel. De
vid tiden för avtalets undertecknande gällande grunderna för fastställande
av ersättningen för LKAB:s och Frejas malmtransporter på järnvägen Riksgränsen-Svartön
skall således tillämpas vid fastställandet av den nettovinst,
som skall läggas till grund för bestämmandet av TGO:s vinstandel. För den
händelse den svenska utskeppningshamnen i framtiden flyttas från Svartön
skall bestämmelserna avse den motsvarande järnvägssträcka som då blir aktuell.
Kommer dessa grunder att efter den 30 september 1057 ändras i en för
LKAB gynnsam riktning, skall TGO således icke äga rätt att göra anspråk på
andel i LKAB:s därigenom uppkomna vinstökning. Motsvarande förhållande
iskall gälla, därest ändringen kommer att gå i riktning, som är ogynnsam för
LKAB.

Den andra jämkningsregeln föranledes av att enighet nåtts om att förenkla
reglerna för inlösenbeloppets fastställande genom kapitalisering av vinstandelarna.
För innebörden av denna överenskommelse kommer närmare redogörelse
att lämnas i kommentaren till § 11 i avtalet. Här konstateras allenast
att vid beräkningen av den nettovinst, som skall läggas till grund för bestämmandet
av TGO:s vinstandel, leveranser från LKAB och Freja till Norrbottens
järnverk aktiebolag intill en årlig kvantitet av högst 500 000 ton skall
beräknas ha skett på de villkor, som innehålles i de vid tiden för det nya avtalets
ingående gällande särskilda avtalen rörande sådana leveranser från
LKAB. Skulle ytterligare kvantiteter försäljas till nedsatt pris till Norrbottens
järnverk aktiebolag, skall sistnämnda kvantiteter i nu ifrågavarande
hänseende anses ha försålts till gängse marknadspris.

Mom. 3. Det förhållandet att TGO fått en viss andel i LKAB:s årsvinst innebär
icke att TGO bär rätt att få denna utdelad. Huruvida och i vad mån utdelning
skall ske tillkommer det bolagsstämman att besluta. Denna regel har
införts för undvikande av det missförstånd, till vilket mom. 2 i denna paragraf
må kunna ge anledning.

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 171 år 1956

§ 3.

De nuvarande, i jämförelse med modern företagspraxis knappast tillfredsställande
avskrivningsreglerna, vilka avsåg att trygga en viss erforderlig avskrivningstakt
i företaget och samtidigt möjliggöra största möjliga vinstutdelning,
måste ses mot bakgrunden av hela utformningen av LKAB-samarbetet
mellan staten och TGO och därvid bl. a. av inlösningsbestämmelsernas
samband med medelnettovinsten för ton malm under viss tidsperiod. Med
den uppläggning, som samarbetet mellan staten och TGO i LKAB i enlighet
med det nya avtalet får, har det varit möjligt att i det väsentliga överbrygga
de intressemotsättningar, som tidigare förelegat i fråga om avskrivningarnas
storlek och att därmed undgå den tidigare stela och företagspolitiskt otillfredsställande
bindningen av avskrivningsreglerna. Enligt det nya avtalet
skall avskrivning å LKAB:s och Frejas egendom ske inom ramen för allmänna
bokföringsgrunder och god köpmannased samt i den utsträckning skatteförfatlningar
och taxeringsmyndigheter det tillåter vid taxering.

Sannna frihet skall gälla i fråga om uppförande å värdeminskningskonto
samt åtgärder i vinstreglerande syfte ävensom avsättning till pensions- och
andra personalstiftelser samt för ändamål, som är att anse såsom omkostnad
i rörelse.

§4.

På grund av att malmerna i de av LKAB och Freja bearbetade gruvfyndigheterna
i Kiruna, Malmberget och Koskullskulle genom sin sido- och fältstupning
mot djupet i framtiden kommer utanför LKAB:s och Frejas utmål
blir staten automatiskt ensamägare till fyndigheterna långt innan malmtillgångarna
på angivna platser börjar sina. LKAB:s gruvinnehav inom KiirunaVaara
malmfält kan antas innehålla närmare 650 milj. ton malm och vid
Malmberget c:a 230 milj. ton, d. v. s. de motsvarar vid en genomsnittlig brytning
av 13 milj. ton för år 65 till 70 års brytning. Med hänsyn till angivna
förhållande rörande utmålsgränserna — brytning i större utsträckning av
malm inom statens utmål kommer att påbörjas redan om 30 å 40 år — har
det med den form för samarbetet som föreslås varit nödvändigt att reglera
de spörsmål, som uppkommer på grund av statens ensamrätt till malmen
utanför LKAB:s utmål. TGO har för sitt engagemang i ett långsiktigt samarbete
inom LKAB gjort anspråk på att få klarhet om statens avsikter i fråga
om dessa malmtillgångar — d. v. s. i praktiken om villkoren för LKAB:s exploatering
av dem. Det närmast till hands liggande sättet att lösa frågan har
ansetts vara, att staten binder sig för att sluta ett arrendeavtal med LKAB,
enligt vilket bolaget, när brytningen kommer fram till den statliga malmen,
mot en viss arrendeavgift får bryta och frakta bort denna malm. En annan
möjlighet skulle teoretiskt vara, att staten omedelbart försålde eller nu bindande
utfäste sig att senare försälja de malmförande områdena intill LKAB:s
nuvarande utmål till bolaget. Eftersom en försäljning bl. a. skulle medföra
besvärliga problem i fråga om fixering av köpesumma, eventuell penningvärdesreglering
av en framtida sådan o. s. v., har det förefallit som om arrende -

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

vägen är den enklaste. En arrendeavgift kan fastställas till en viss procent
av malmens pris vid varje framtida tidpunkt, då brytningen äger rum, och
man får därmed automatiskt en penningvärdesreglering av arrendeavgiften.

Med hänvisning till redan existerande avtal mellan staten och olika gruvbolag
har överenskommits om en arrendeavgift av högst 13 procent för de
malmtillgångar, som det här är fråga om. Liksom enligt dessa avtal skall
arrendeavgiften utgå på värdet av den brutna malmen »på gruvbäcken».
Vid bestämmandet av detta värde skall räknas med exportpriset i exporthamnen
resp. det fakturerade nettoförsäljningspriset till förbrukarna inom
landet minskat med kostnaderna för transport från gruvan, lagring och behandling
i hamn samt med försäljningskostnaden.

§ 5.

Jämlikt 1855 års gruvstadga skulle ett inmutat områdes gränser räknas
lika fallande med gruvan. Genom 1884 års stadga, som trädde i kraft den
1 januari 1885, ändrades denna regel och föreskrevs att gränserna på djupet
skulle räknas lodräta. 1938 års gruvlag innebar icke någon ändring på
denna punkt.

Med hänsyn till att några av de LKAB tillhöriga utmålen är lagda före
år 1885 föreskrevs i 1927 års avtal, att gränserna på djupet för dessa utmål
skulle beräknas såsom vore samma utmål lagda enligt 1884 års gruvstadga.

I följd därav har i det nya avtalsförslaget intagits en bestämmelse av
innehåll att gränserna för LKAB:s och Frejas samtliga utmål på djupet
skall räknas lodräta från ytan.

§ 6.

Enligt denna paragraf skall en styrelseledamot och en suppleant i styrelserna
för LKAB och för dess dotterbolag Freja tillsättas på förslag av TGO.

§ 7.

I denna paragraf erinras allenast om förslagen till avtal mellan LKAB
och TGO om försäljningssamarbete och om samarbete i fråga om malmskeppningar.
Dessa avtal skall undertecknas samtidigt som huvudavtalet.

§ 8.

På grund av det hittillsvarande koncernförhållandet mellan LKAB och
TGO har mellan dem rått ett intimt samarbete i fråga om teknisk forskning
samt på gruvbrytningens och malmförädlingens område. De rön och erfarenheter,
som därvid förvärvats, har helt naturligt stått öppna för båda bolagen.
Samma förhållande har i huvudsak gällt i fråga om de palenträttigheter
och dylikt, som det ena bolaget förvärvat. I anledning härav uttalas
i förevarande paragraf att ifrågavarande samarbete och utbyte av erfarenheter
skall fortsätta i den utsträckning och på de villkor, som i varje särskilt
fall må närmare avtalas. Likaledes skall före den 1 oktober 1957 erhållna
resultat på dessa områden samt förvärvade licenser och dylikt stå

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

till båda bolagens förfogande jämväl efter nämnda dag i den mån detta är
möjligt jämlikt åtagande gentemot tredje man.

Koncerngemenskapen torde också ha haft till följd att förhållanden, vilka
berör LKABrs och Frejas egendom och rörelse och vilka kan ha betydelse
för deras fortsatta verksamhet, är berörda i TGO tillhöriga handlingar. Med
hänsyn härtill har överenskommits att sådana handlingar skall hållas tillgängliga
för LKAB. Likaledes skall LKAB och Freja tillhöriga motsvarande
handlingar hållas tillgängliga för TGO.

§ 9.

Mom. 1. Tillsägelse om inlösen av TGO:s aktier i LKAB skall kunna göras
av såväl staten som TGO. Sådan inlösen skall kunna ske tidigast under
år 1977 och därefter varje år. Varsel om inlösen skall ske senast fyra år
före inlösningsdagen.

Mom. 2. Till skillnad från vad som gäller för närvarande skall motparten
till den, som yrkat inlösen, äga rätt att i fråga om lösesu mmans fastställande
välja mellan affärsmässig värdering av aktierna och en beräkning,
som i princip överensstämmer med de i nuvarande avtal befintliga reglerna
om inlösensummans beräkning.

Part, som vill begagna sig av sin valrätt, skall senast två år före inlösningsdagen
meddela motparten vilken metod för lösesummans fastställande
som skall tillämpas. Lämnas icke dylikt meddelande inom angivna tid
skall lösesumman bestämmas på sist angivna sätt.

§ 10.

Vid affärsmässig värdering skall lösesumman motsvara aktiernas verkliga
värde.

För det fall att tillämpningen av ifrågavarande stadgande skulle giva
upphov till tvist mellan staten och TGO samt överenskommelse dem emellan
ej träffats senast aderton månader före inlösningsdagen, skall tvisten avgöras
av skiljemän.

§ 11.

Mom. 1. Skall inlösen icke ske efter affärsmässig värdering skall lösesumman
liksom hittills beräknas genom kapitalisering av en angiven del av
LKAB:s under en viss föregående beräkningsperiod uppnådda genomsnittliga
vinst.

Enligt reglerna i 1927 års avtal skall lösesumman beräknas genom en
kapitalisering efter 4 % av halva medelnettovinsten på en årsbrytning av
4,25 milj. ton. Med utgångspunkt från denna kapitaliseringsregel har det
tett sig naturligt att i det nya avtalet införa regler, som reducerade den
framtida lösesumman i samma proportion som TGO:s nya kapitalinsats, 100
milj kr., är mindre än dess tidigare i LKAB investerade kapital sådant
detta framkommer vid inlösenförfarandet den 30 september 1957. Två sätt
att resonera är därvid möjliga.

17

Kungl. Maj:ts proposition nr ill år 1956

Det ena sättet tar hänsyn till att TGO:s nuvarande, den 30 september
1957 utlösta kapitalintresse i LKAB »består» av dels en egentlig lösesumma
för dess stamaktier, beräknad enligt § 25 i 1927 års avtal, och dels ei sättningar
för fondandelar in. m. enligt 1932 års avtal och utgår ifrån att även
den nya insatsen på 100 milj. kr. proportionellt tänkes sammansatt av båda
dessa kapitaldelar. Den del av den nya kapitalinsatsen, som härrör från
fondandelsersättningarna, finge då tänkas som en fast insats, som 1GO vid
en framtida inlösen skulle äga rätt att utbekomma med oförändrat belopp,
och endast den andra, från 1957 års egentliga lösesumma härrörande delen
kommer att vid en framtida inlösen till sin storlek påverkas av den vinst,
som då skall kapitaliseras. Formeln för den framtida totala lösesummans
beräkning skulle enligt detta sätt att resonera bli

25 X 4 250 000 X M X 100 000 000

Framtida lösesumman = Fx + 2 x (L + F) ~ (formel 1)

där Fx = den från fondandelsersättningarna härrörande fasta delen av den
nya kapitalinsatsen, M = den under beräkningsperioden genomsnitttliga
medelnettovinsten per ton, L = lösesumman vid 1957 års inlösen av TGO:s
stamaktier i LKAB, beräknad enligt § 25 av 1927 års avtal, och F == TGO:s
1957 tillgodoförda ersättningar för fondandelar in. in. enligt 1932 års avtal.

Det alternativa andra sättet att beräkna den framtida lösesumman föi
TGO:s nya kapitalinsats skulle kunna sägas vara liktydigt med att man utgår
ifrån, att denna nya kapitalinsats enbart härrör från 1957 års egentliga
lösesumma enligt 1927 års avtal, och att den vid en framtida inlösen i sin
helhet skall påverkas av den vinst, som då skall kapitaliseras. Formeln för
beräkningen enligt detta alternativ skulle bli

25 X 4 250 000 X M X 100 000 000

Framtida lösesumman = 2 X L (formel 2)

där som förut M = den under beräkningsperioden genomsnittliga medelnettovinsten
per ton, och L = lösesumman vid 1957 års inlösen av TGO.s
stamaktier i LKAB, beräknad enligt § 25 av 1927 års avtal.

Applicerade på den för 1957 års inlösen av stamaktierna relevanta beräkningsperiodens
vinster skulle de båda beräkningssätten ge samma resultat,
d. v. s. den totala lösenersättning som TGO utfinge skulle i båda fallen bli
lika med insatsen eller 100 milj. kr. Vid en i framtiden från nämnda beräkningsperiod
avvikande vinstutveckling skulle emellertid de bada formlerna
ge skiljaktiga resultat. Vid genomsnittliga vinster att kapitalisera, som
översteg den nyssnämnda vinstnivån, skulle den senare formeln (formel 2)
ge ett för TGO gynnsammare resultat, medan omvänt vid lägre vinster den
förra formeln (formel 1) skulle vara att föredraga för TGO. Vid en framtida
prisutveckling för malmen, som — oavsett prisutvecklingen i övrigt
t. ex. på grund av stigande efterfrågan och knapphet på malm relativt gör
denna värdefullare, än den var under den för 1957 års inlösen aktuella beräkningsperioden,
skulle TGO ha intresse av att få en framtida lösesumma
beräknad enligt den senare formeln. Samtidigt kan man generellt säga att
denna formel ger TGO större skydd mot en framtida allmän penningvärdeförsämring,
eftersom den, till skillnad från den iörra formeln (formel 1),
inte räknar med någon fix kapitaldel, motsvarande »ingående tidigare fondandelar»,
och eftersom förmodligen i framtiden liksom i allmänhet hittills
stigande priser kan väntas komma att åtföljas av stigande vinster.

TGO har vid de förda förhandlingarna bestämt krävt, att den senare formeln
(formel 2) skulle läggas till grund för beräkningen av en framtida

;> llihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 171

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

lösesumma. Även om det ur vissa synpunkter från de statliga förhandlarnas
sida synts möjligt att hävda, att den förra formeln riktigare skulle representera
ett korrekt fullföljande av de tidigare gällande bestämmelserna
— hade 1957 ingen inlösen av TGO:s stamaktier kommit till stånd, skulle
TGO t. ex. icke ha kommit i åtnjutande av något penningvärdesskydd för
den del av sitt dåvarande samlade intresse i LKAB, som motsvarades av de
enligt 1932 års avtal uppsamlade fondandelarna — har förhandlarna icke
kunnat bortse från andra skäl, som talat för TGO:s ståndpunkt. Till dessa
skäl har framför allt hört, att den företagsvärdering genom kapitalisering
av en vinst, som det här är fråga om, för TGO:s vidkommande ändock,
även vid tillmötesgående av dess krav på denna punkt, är ofördelaktig såtillvida,
som den grundar sig på en kapitalisering av endast en de], och
numera en mindre del än tidigare, av företagets totala vinst, nämligen enbart
pa vinsten av en årsbrytning av 4,25 milj. ton. I samma mån som
LKAB:s brytningskapacitet utbyggts, har denna regel kommit att framstå
som allt oförmånligare för TGO, och efter den kapacitetsutvidgning, som
nu genomföres, innebär den, att vid nu beräknelig genomsnittlig årlig brytning
i stort sett icke mer än en tredjedel av LKAB:s faktiska vinst kommer
att påverka den lösesumma, som TGO vid en framtida inlösen av sitt nya
LKAB-intresse kan tillgodogöra sig efter värdering enligt den metod, som
det här är fråga om. Även bortsett härifrån har det synts rimligt, att den
»realvärdering» av TGO:s nya företagsandel i LKAB, som kapitaliseringsförfarandet
kan sägas innebära, får avse bolagets hela kapitalinsats och ej
endast, som den alternativa formeln skulle innebära, en del av denna. De
anspråk på en sådan realvärdering, som TGO här hävdat, kan ju ur en
synpunkt sägas innebära enbart krav på en sådan värdering, som all kapitalplacering
i företag avser att trygga. Med hänsyn till dessa förhållanden
och då en uppgörelse eljest svårligen eller icke utan väsentliga eftergifter
på andra punkter hade kunnat komma till stånd, har förhandlingsdelegationen
ansett sig böra acceptera, att vid en framtida inlösen, som icke "skall
ske efter affärsmässig värdering, beräkningen av den TGO tillkommande
löseumman får ske efter den ovan återgivna senare formeln (formel 2).

Den för lösesummans beräkning grundläggande beräkningsperioden skall
utgöra tjugu år i stället för såsom hittills tio. Skälet därtill är önskan att i
möjligaste mån eliminera de möjligheter till kortfristiga konjunkturinflytelser
på lösesumman och därmed risken för ett konjunkturbetingat inlösentänkande,
som den kortare tidsperioden kunde tänkas medföra.

Enligt § 25 i 1927 års avtal skall medelnettovinsten per ton beräknas enligt
§ 5 i samma avtal. Sistnämnda paragraf innehåller att LKAB:s utdelningsbara
nettovinst efter skatter och avskrivningar skall för varje särskilt
bokslutsår lika fördelas på antalet ton malm, som under året fraktats å
järnvägen Svartön—Riksgränsen. Dessa bestämmelser har givit utrymme
för olika meningar rörande hur den för inlösensummans beräkning avgölande
medelnettovinsten skall kalkyleras. Enligt den ena sammanräknas
vinstbelopp och fraktade malmkvantiteter för hela beräkningsperioden,
varefter medelnettovinsten framräknas genom att summan av vinsterna delas

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

med summan av de årligen fraktade malmkvantiterna, med andra ord medelnettovinsten
skall beräknas som ett med årskvantiteterna vägt medeltal.
Den andra tolkningen innebär, att de för varje år enligt § 5 framräknade
medelnettovinsterna per ton malm sammanslås för hela beräkningsperioden,
varefter summan av medelvinsterna per ton delas med beräkningsperiodens
antal år, d. v. s. medelnettovinsten för hela perioden beräknas som
ett ovägt medeltal av de olika årens medelnettovinster. Den första tolkningen
hävdas av TGO. 1954 års utredningsmän för statsinlösen av stamaktierna
i LKAB har däremot ansett goda skäl föreligga för den senare tolkningen.
Denna tvist torde icke komma att avgöras förrän vid fastställandet
av lösesumman per den 30 september 1957. TGO har bestämt krävt att den
av TGO hävdade metoden för beräkningen av medelnettovinsten per ton i
varje fall skulle fastslås i det nya avtalet. Med hänsyn till att TGO:s andel
i LKAB:s aktiekapital allenast kommer att uppgå till omkring 4 1/4 procent,
har förhandlingsdelegationen därför ansett sig för framtiden kunna
godtaga sistnämnda metod. Det bör emellertid anmärkas, att TGO åtagit sig
att vid eventuell tvist mellan staten och TGO rörande beräkningen av medelnettovinsten
per ton i 1927 års avtal icke åberopa nämnda medgivande från
statens sida till stöd för tolkningen av § 25 mom. 2 i 1927 års avtal. Detta
åtagande avses skola bekräftas i brev mellan TGO och staten.

Enligt nu gällande regler skall LKAB:s förvärv år 1950 av aktierna i Freja
icke påverka vinstutdelningen i LKAB. Enligt de av LKAB:s och Frejas styrelser
den 23 september samma år antagna s. k. Frejareglerna skall vid beräkningen
av lösesumman vid statsinlösen av TGO:s stamaktier i LKAB
dess bokslut så justeras, alt ingen inverkan av Frejas gruvdrift och affärsrörelse
kommer att äga rum på beräkningen av den medelnettovinst per ton
malm, som skall läggas till grund för fastställandet av lösesumman. Detta
innebär att Frejas i jämförelse med LKAB:s högre medelvinst per ton icke
kommer till uttryck i den för lösesummans beräkning avgörande medelnettovinsten.

Enligt 1947 års avtal skall all malm, som enligt samma års leveransavtal
skall levereras från LKAB till Norrbottens järnverk aktiebolag så tillvida
vara undantagen från bestämmelserna i 1927 års avtal att den icke skall medtagas
i det antal ton malm, på vilket enligt § 5 i nämnda avtal LKAB:s utdelningsbara
nettovinst skall för varje särskilt bokslutsår lika fördelas för
beräkning av den nettovinst per ton, som ligger till grund såväl för vinstfördelningen
mellan staten och TGO som även för beräkningen av lösesumman
vid statsinlösen enligt § 25 av TGO:s stamaktier. Denna malm skall ej heller
inräknas i de bortfraktade malmkvantiteter, som avses i § 25 mom. 2
tredje stycket i 1927 års avtal. Vad sålunda angivits äger jämväl tillämpning
å malm, som i övrigt levereras från LKAB till Norrbottens järnverk
aktiebolag till pris ej överstigande självkostnaden med visst procentuellt
tillägg.

De nu återgivna reglerna har en sådan ekonomisk innebörd för parterna
att de i stort sett uppväger varandra. I syfte att i framtiden förenkla inlösensbestämmelserna
och för att efter en fusion av Freja onödiggöra en sär -

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

redovisning av dess verksamhet har därför förhandlingsdelegationen och
TGO enats om att i det nya avtalet låta samtliga dessa bestämmelser utgå.
Då avsikten icke varit att staten genom att ytterligare öka malmförsäljningen
till Norrbottens järnverk aktiebolag till pris under marknadspriset skulle
indirekt kunna minska TGO:s andel i vinsten, har i § 2 i det nya avtalet
dock som nämnts föreskrivits, att leveranser från LKAB och Freja till
Norrbottens järnverk aktiebolag, som överstiger en kvantitet av 500 000 ton
malm, skall anses ha skett till gängse marknadspris vid bestämmandet av
TGO:s vinstandel.

I § 25 mom. 2 tredje stycket av 1927 års avtal stadgas att, om under tioårsperioden
sammanlagda fraktade kvantiteten icke uppgått till 42,5 milj.
ton, skall till grund för lösesummans beräkning i stället läggas en tiondedel
av den verkligen fraktade kvantiteten. En häremot svarande bestämmelse
har upptagits i det nya avtalet. Enär den till grund för lösesummans fastställande
liggande beräkningsperioden ökats från tio till tjugu år, har i den
nya bestämmelsen mahnkvantiteten också fördubblats.

Enligt 1927 års avtal skall, om till följd av krig eller blockad LKAB:s utskeppning
över Narvik och Luleå under ett eller flera bokslutsår under tioårsperioden
icke uppgått till 6 milj. ton, vid beräkning av medelnettovinsten
per ton i stället för sagda år medtagas motsvarande antal närmast före tioårsperioden
liggande år, under vilka utskeppningen icke på angivet sätt påverkats.
En lika lydande bestämmelse har intagits i det nya avtalet, dock
med den ändringen att den skall avse malm från LKAB och Freja samt att
uttrycket tioårsperioden utbytts mot en tjuguårsperiod. Det är underförstått
att denna bestämmelse jämväl skall äga tillämpning å malm som kommer
att utskeppas från annan hamn vid Bottniska viken än Luleå.

Mom. 2. Såsom redan angivits inskränker sig LKAB:s gruvinnehav till
de nu utmålslagda områdena. På grund därav och då malmen i Kiruna och
Malmberget genom sin sido- och fältstupning mot djupet kommer utanför
utmålen, blir staten automatiskt ensamägare till dessa gruvfyndigheter
långt innan malmtillgångarna börjar sina. Med hänsyn härtill har staten såsom
framgår av § 4 i avtalet åtagit sig att, när brytningen av malm utanför
LIvAB:s utmål blir aktuell, mot en arrendeavgift av högst 13 procent av
malmens värde å gruvbäcken ge LKAB rätt att bryta och bortfrakta statens
malm. Genom denna anordning kommer LKAB:s vinst och således också
TGO:s vinstandel att minskas i samma mån som arrendeavgiften till staten
kommer att öka. Därest vid en framtida inlösen kan förutses, att den
andel av LKAB:s malmproduktion som sker inom statens utmål kommer
att öka i förhållande till den mängd sådan malm, som under den till grund
för lösesummans fastställande liggande beräkningsperioden utbrutits, skall
därför avdrag göras från lösesumman sådan denna fastställts enligt de i
mom. 1 angivna normerna. Detta avdrag skall motsvara den värdeminskning,
som aktierna kan beräknas undergå på grund av att arrendekostnaderna
kommer att öka. Till grund för denna beräkning skall läggas malmens
värde å gruvbäcken samt den nettovinst per ton malm, som i genomsnitt

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

förelegat under den till grund för lösesummans beräkning liggande tjuguårsperioden,
ävensom en uppskattning av den ökade brytningen inom statens
utmål.

Samtidigt skall göras en beräkning av de totala återstående ekonomiskt
brytbara malmtillgångarna inom såväl LKAB:s som de statens utmål, som
bearbetas av LKAB. Det med stöd av de i mom. 1 angivna normerna beräknade
beloppet skall därefter nedjusteras i den proportion, i vilken nuvärdet
av en till samma belopp som LKAB:s genomsnittliga årsvinst under beräkningsperioden
uppgående årlig vinst under hela den sannolika återstående
brytningstiden understiger nuvärdet av samma årliga vinst under en
obegränsad brytningstid.

Då man nalkas slutet av gruvornas ekonomiska brytningstid och vinsten
på grund av stigande kostnader måste antagas successivt komma att avtaga,
skulle dessa regler om beräkningen av substansminskningens inverkan
på lösesumman icke ge ett för staten tillfredsställande resultat. I syfte att
korrigera detta har överenskommits att vid inlösen, som aktualiseras senare
än femtio år före den beräknade brytningsperiodens utgång, nuvärdet av
årsvinsterna under sistnämnda period skall beräknas under antagande av
att vinsterna successivt och lineärt sjunker till noll vid brytningstidens slut.

Vid samtliga dessa beräkningar skall tillämpas 4 procent ränta.

För det fall att inverkan av dessa regler på lösesumman skulle giva
upphov till tvist mellan staten och TGO har i sista stycket av detta moment
upptagits en bestämmelse av innehåll att sådan tvist skall avgöras av skiljemän
utsedda enligt den skiljemannalag, som gäller vid tvistens uppkomst.

§ 12.

Såsom framgår av det föregående föreslås LKAB i fortsättningen få rätt
att — utöver lagstadgad avsättning till reservfond — utan särskild begränsning
fondera eller reservera utdelningsbar vinst eller del av densamma, om
så finnes lämpligt. Beslut om sådan fondavsättning eller reservation kommer
således att kunna fattas utan möjlighet för TGO att motsätta sig detsamma.
Det har därför ansetts rimligt att liksom hittills i princip tillerkänna
TGO andel i de medel, som avsatts eller reserverats för tiden efter
den 1 oktober 1957 till andra fonder än reservfonden, såvida dessa medel
icke disponerats till täckande av förlust.

Jämlikt § 6 av 1932 års avtal skall vid statsinlösen enligt 1927 års avtal
av TGO:s stamaktier vid uppskattning av den till grund för beräknandet av
lösesumman liggande medelnettovinsten per ton malm iakttagas, att bolagets
årliga utgifter under den för lösesummans beräkning liggande tioårsperioden
skall ökas med 5 procent å såväl utöver reservfonden fonderade
vinstmedel som skillnaden mellan, å ena sidan, det sammanlagda beloppet
av LKAB :s aktiekapital och reservfond minskat med eventuellt av balansräkningen
utvisad förlust vid bokslutsårets utgång samt, å andra sidan,
motsvarande belopp, sådant detsamma enligt verkställd beräkning skulle
vid samma tidpunkt ha lett sig, därest 1932 års kapitaltillskott från aktie -

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

ägarnas sida icke ägt rum. Angivna regel har till följd att den lösesumma,
som vid inlösen skall utbetalas till TGO, kommer att på motsvarande sätt
minskas. Då denna regel ansetts vara onödigt komplicerad, har vid förhandlingarna
eftersträvats att med en enklare regel söka nå i huvudsak samma
resultat. Denna strävan har lett till att man kommit överens att i stället
föreskriva att vid inlösen och gottgörelse i samband därmed för tidigare icke
utdelade vinstmedel ett visst procentuellt avdrag skall göras å dessa. En
sådan regel har emellertid icke kunnat göras helt fri från undantag. TGO
har kunnat hävda att därest den skulle göras tillämplig jämväl å vinstmedel,
som genom beslut vid de ordinarie bolagsstämmor som hållits efter det
tillsägelse om inlösen skett, icke utdelats, skulle detta teoretiskt kunna leda
till att under sistnämnda tid beslut om fondering av vinstmedel skulle kunna
fattas endast i syfte att undandraga TGO det mot nämnda procentuella
avdrag svarande beloppet. För att — med iakttagande av sistnämnda förhållande
— i huvudsak nå samma resultat som med den hittillsvarande regeln
har därför överenskommits att andelar i vinstmedel, som genom beslut vid
de fem ordinarie bolagsstämmor, som närmast föregår inlösningsdagen, icke
blivit utdelade, skall beräknas till sitt fulla belopp, medan däremot andelar
i dessförinnan icke utdelade vinstmedel skall ingå i ersättningen med
allenast 65 procent av deras belopp.

§ 13.

Skall inlösen ske vid slutet av visst räkenskapsår skall TGO förutom den
i § 10 eller § 11 angivna lösesumman utfå jämväl sin andel i den utdelningsbara
nettovinsten för nämnda räkenskapsår. Denna bestämmelse svarar mot
§ 25 mom. 3 i 1927 års avtal.

§ 14.

Vid framtida inlösen skall lösesumma och fondandelar erläggas kontant å
inlösningsdagen. Med hänsyn till den beräknade storleken av framtida lösesumma
och fondandelar torde anledning att förbehålla staten rätt till en
uppdelning av lösesumman på flera betalningsterminer saknas.

§ 15.

För tillämpning av de grunder, enligt vilka rättsförhållandet mellan staten,
såsom ägare av den övervägande delen av aktierna i LKAB, och TGO,
såsom ägare av en minoritetspost av aktierna, för framtiden skall vara ordnat,
erfordras vissa ändringar i LKAB:s bolagsordning. Dessa ändringar
iöranledes av den hittillsvarande uppdelningen i preferens- och stamaktier
och den däremot svarande maktfördelningen. Staten och TGO har utfäst sig,
att så fort sådant lagligen kan ske, genomföra ifrågavarande ändringar att
tillämpas från och med ingången av det räkenskapsår, som börjar den 1 oktober
1957. Med hänsyn till bestämmelsen i 133 § aktiebolagslagen har det
ansetts lämpligt att i nu förevarande paragraf också införa ett åtagande för
TGO att i framtiden icke motsätta sig de ytterligare ändringar av bolagsordningen,
vilka är förenliga med detta avtal.

23

Kungi. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

I anledning av det koncernförhållande, som hittills förelegat mellan LKAB
och TGO, har i sistnämnda bolags bolagsordning införts bestämmelse om att
en styrelseledamot och en suppleant för denne i TGO:s styrelse skall utses
av Kungl. Maj :t. Med den form för det framtida samarbetet mellan LKAB
och TGO som överenskommits har det från den statliga förhandlingsdelegationens
sida ansetts rimligt att medgiva att denna bestämmelse upphäves.
Enär ändring i TGO:s bolagsordning icke må ske utan Kungl. Maj:ts medgivande,
har staten i denna paragraf förpliktat sig att medverka till en sådan
ändring av bolagsordningen.

§ 16.

I likhet med vad som föreskrives i § 30 i 1927 års avtal förbinder sig TGO
enligt denna paragraf att icke överlåta de aktier, som TGO innehar på grund
av detta avtal, å annan samt medgiver att de får utgöra pant till säkerhet för
fullgörande av TGO:s förpliktelser. Aktierna skall liksom TGO:s hittills innehavda
stamaktier nedsättas i taka händer hos riksbanken.

B. Avtal om försäljningssamarbete

Avtalet om försäljningssamarbete bygger på den förutsättningen att LKAB
och TGO var för sig skall kunna föra förhandlingar och träffa avtal om försäljning
av malm. För att emellertid i möjligaste mån samordna försäljningarna
skall bildas ett särskilt försäljningsbolag, uti vilket LKAB och
TGO skall ingå som hälften-delägare med en andel å 50 000 kronor. Aktierna
i de av LKAB och TGO gemensamt organiserade tyska, engelska och
belgiska försäljningsbolagen skall överlåtas å det nya försäljningsbolaget.

Enligt det utarbetade avtalet uppdrager LKAB och TGO åt det nya försäljningsbolaget
att i den omfattning, som närmare angives i avtalet, medverka
vid deras försäljningar av järnmalm från deras gruvor och anläggningar
i Sverige på samtliga avsättningsområden i utlandet. Därest endera
av LKAB och TGO så önskar, skall jämväl samma förpliktelse gälla för försäljningsbolaget
på det försäljningsområde inom Sverige, som angives av
respektive LKAB eller TGO.

Försäljningsbolaget skall med denna begränsning ha till uppgift att följa
utvecklingen av marknadsläget för LKAB:s och TGO:s järnmalm samt fortlöpande
informera företagen därom, närvara vid bolagens försäljningsförhandlingar
samt på begäran av ettdera bolaget handha dess försäljning av
malm ävensom att ombesörja avvecklingen av de försäljningsavtal, som ingåtts
av bolagen var för sig. Den närmare innebörden av sistnämnda åliggande
exemplifieras i avtalet. Försäljning skall ske i respektive LKAB:s
eller TGO:s eget namn och försäljningsavtal skall för att vara bindande undertecknas
av dem. För att göra det möjligt för försäljningsbolaget att
fullgöra sina åligganden skall LKAB och TGO fortlöpande hålla försäljningsbolaget
underrättat om sådana förändringar i produktions- och lagerläge,
vilka kan vara av betydelse för avvecklingen av ingångna försäljningskontrakt.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

I ersättning för försäljningsbolagets och dess dotterbolags tjänster skall
LKAB och TGO till försäljningsbolaget erlägga provision beräknad efter viss
andel av effektiva avräkningspriset för försåld järnmalm fob utskeppningshamnen
eller fbv (for) gruvan. Provision skall avpassas så, att den täcker
försäljningsbolagets faktiska kostnader och lagstadgade fonderingar. Den
vinst, som det oaktat må uppkomma, skall tillfalla LKAB och TGO i förhållande
till erlagd provision. Om annat ej överenskommes, skall vinsten
utdelas.

Försäljningsbolagets styrelse skall bestå av fyra ledamöter jämte lika
många suppleanter. Av dessa skall hälften utses på LKABrs förslag och
hälften på TGO:s. Styrelsen utser inom sig ordförande och såsom dess beslut
skall gälla den mening, om vilken tre av ledamöterna förenar sig. I linje
därmed skall också beslut å bolagsstämma ej vara giltigt med mindre det
biträtts av röstande, som företräder mer än hälften av aktiekapitalet. För
bolaget skall utom styrelsen utses en verkställande direktör.

I fråga om försäljningsbolagets personal avses, att den rekryteras på sådant
sätt att såväl LKAB:s som TGO:s intressen kommer att till fullo tillvaratagas
av försäljningsbolaget i dess verksamhet. Det skall därför vara
möjligt för den nya ledningen i LKAB liksom för TGO att deltaga i rekryteringen
av försäljningsbolagets personal. Såväl förhandlingsdelegationen
som TGO:s representanter utgår ifrån att till försäljningsbolagets förste
verkställande direktör skall utses den nuvarande chefen för LKAB:s och
TGO:s gemensamma försäljningsavdelning samt att personalen i övrigt
huvudsakligen får rekryteras från denna avdelning. På samma sätt har vid
förhandlingarna enighet rått mellan förhandlingsdelegationen och TGO om
att posten som ordförande i försäljningsbolagets styrelse skall besättas med
den ene av de på LKAB:s förslag utsedda styrelseledamöterna. Personal anställd
i försäljningsbolagets tjänst må ej samtidigt vara anställd hos LKAB
eller TGO. I det särskilda fallet kan emellertid försäljningsbolagets styrelse
medge undantag från denna regel.

Ifrågavarande avtal om försäljningssamarbete gäller tills vidare med två
års uppsägningstid. Vid försäljningsbolagets upphörande skall aktierna i de
tyska och belgiska försäljningsbolagen tillfalla LKAB och aktierna i det
engelska bolaget överlåtas på TGO.

För det fall att avtalet skulle giva upphov till tvist mellan LKAB och
TGO rörande tolkningen och tillämpningen av detsamma stadgas att denna
skall avgöras av skiljemän.

C. Avtal om samarbete i fråga om malmskeppningar

För att uppnå en jämn malmavsändning och malmproduktion har LKAB
i sin försäljningspolitik hittills strävat efter att försälja största möjliga
del av exportkvantiteterna eif med angivande av viss bestämmelseort i utlandet.
Den mängd malm, som sålts på denna basis, har årligen i allmänhet
uppgått till minst 50 procent av exportkvantiteten. F. n. är fördelning -

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

en mellan de kvantiteter, som försålts fritt ombord (fob) Luleå eller Narvik
samt de kvantiteter, som försålts eif, på huvudmarknaderna i stort sett följande,
nämligen Tyskland 50 procent fob och 50 procent eif, Belgien 100
procent eif, England 50 procent fob och lika stor andel eif samt Amerikas
förenta stater 100 procent eif (tidigare 50 procent fob och 50 procent eif).

F. n. verkställes utskeppningen av LKAB:s cif-försålda malm i stor utsträckning
med specialfartyg tillhöriga TGO. Enligt 1927 års avtal äger
LKAB att inlösa en del av dessa fartyg.

Vid ingången av 1956 utgjorde TGO:s tonnage inemot 300 000 ton d. w.,.
av vilka LKAB med stöd av nämnda bestämmelse uppskattningsvis skulle
vara berättigat inlösa högst 200 000 ton d. \v. Det tonnage staten genom en
sådan inlösen skulle kunna förvärva skulle emellertid icke räcka för att
trvgga en utskeppning av den mängd malm, som de närmaste åren beräknas
kan komma att försäljas eif. Detta tonnagebehov torde uppgå till i det
närmaste 400 000 ton d. w. Det skulle därför bli nödvändigt för staten att
skaffa ytterligare tonnage genom köp eller nybygge av fartyg och genom
tidsbefraktning. Med hänsyn till den allmänna knapphet på tonnage, som
för närvarande gör sig gällande, och såväl de svenska som de utländska
skeppsvarvens orderbeläggning som knappast ger några leveransmöjligheter
för nybyggen under de närmaste åren, ävensom den personalbrist, som
föreligger på ifrågavarande område, skulle ett ombesörjande av sjötransporterna
i LKAB:s egen regi i dagens läge otvivelaktigt komma att medföra
avsevärda svårigheter. Den tid som står till förfogande före den 1 oktober
1957 är också ytterst knapp.

Med hänsyn härtill har förhandlingsdelegationen funnit sig böra eftersträva
ett fortsatt samarbete på ifrågavarande område och med TGO utarbetat
ett avtal, innefattande allmänna bestämmelser rörande skeppningen av
LKAB:s malmer. De detaljbestämmelser som därutöver är erforderliga
framgår av hittills använda certepartier och konossement.

Det utarbetade avtalet har till syfte att jämväl framdeles trygga utskeppningen
av LKAB:s och Frejas malmer från Narvik och Luleå och att möjliggöra
försäljning på cif-basis av LKABrs och Frejas malmer i åtminstone
samma utsträckning som för närvarande, varigenom en jämn produktion
och avsättning i görligaste mån säkras. TGO åtager sig därför att, oavsett
läget på fraktmarknaden, ombesörja utskeppningen av all den malm, som
LKAB säljer eif, vilken destinationen än må vara. Detta åtagande gäller oavsett
om denna mängd malm i framtiden kommer att ökas. Utskeppningen
skall av TGO utföras med eget, tidsbefraktat eller förhyrt för uppgiften lämpat
tonnage.

Den TGO tillkommande frakten för dessa befruktningar skall enligt avtalet
fastställas på samma sätt som hittills. Detla förfaringssätt är i korthet
följande. Vid de i allmänhet årligen återkommande förhandlingarna om
försäljning av järnmalm från LKAB träffas till eu början mellan LKAB och
malmköparna överenskommelse om leveranskvantiteterna och om fob-priscr
för olika malmkvaliteter samt om de lastnings- och lossningshamnar,
över vilka leveranserna skall äga rum. Sedan man därefter enats om hur

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

stor del av totalkvantiteten, som skall säljas respektive fob och eif, övergår
man omedelbart till att förhandla om frakten för de kvantiteter, som skall
levereras eif. Dessa förhandlingar föres mellan TGO:s rederi och malmköparna,
i närvaro av representanter för LKAB. Då fraktavtalen i allmänhet
slutes för samma tid som försäljningsavtalen rörande malm, i regel för
kalenderår, söker man vid dessa förhandlingar att komma till en likformig
bedömning av fraktutvecklingen under den kommande avtalsperioden för
att på grundval av denna bedömning fastställa avtalsfrakten för året. Därvid
utgår man från det aktuella fraktläget och från erhållna uppgifter om de
fraktavslut, som träffats å alla mera betydande trader av intresse i detta
sammanhang. Köparna har vid dessa förhandlingar ett starkt intresse av att
pressa ned frakten icke blott i syfte att uppnå lägsta möjliga cif-pris för
malmen utan även för att gentemot andra redare kunna uppnå förmånliga
villkor för befraktning av fob-andelarna. Ofta har vissa köpare redan på
förhand träffat avtal med vissa rederier om en avtalsfrakt för det kommande
året och åberopar, i den mån så anses lämpligt, de därvid uppnådda fraktsatserna
gentemot TGO.

Den vid dessa förhandlingar träffade överenskommelsen innebär fastställandet
av ett cif-pris, som skall skrivas in i malmförsäljningskontrakten och
som utgöres av det mellan LKAB och köparen överenskomna fob-priset för
malmen ökat med kostnaden för sjöförsäkring och den mellan TGO och
köparen avtalade frakten. Denna frakt gäller sedan mellan TGO och LKAB
för befraktningen av LKAB:s cif-kvantiteter.

Hittills har i samband med malmförsäljningskontraktens upprättande
den sålunda fastställda frakten bekräftats genom brevväxling mellan TGO
och LKAB. Det utarbetade avtalet innebär i detta hänseende allenast den
skillnaden mot vad som nu gäller, att TGO hädanefter genom detsamma
åtager sig att befrakta de av LKAB och Freja cif-försålda kvantiteterna mot
den i malmförsäljningsavtalet angivna cif-frakten. Avtalsförslaget avser
sålunda att giva LKAB säkerhet för att utskeppningen kan ske till marknadsfrakt
samt att LKAB för all försåld malm erhåller fullt fob-pris.

Detta avtal gäller tillsvidare med en uppsägningstid av fyra år. Uppsägning
kan emellertid icke ske förrän den 1 oktober 1967, varför den första
avtalsperioden blir fjorton år.

Den överenskomna uppsägningstiden för avtalet har synts förhandlingsdelegationen
betryggande och bör, därest skeppningssamarbetet ur LKAB:s
synpunkt icke visar sig fungera på ett sådant sätt, att dess fortsättande ter
sig önskvärt, lämna LKAB tillräcklig tid för att bygga upp ett eget rederi,
vilket i så fall f. ö. kan förberedas även tidigare, eftersom LKAB genom
avtalet ej frånhänt sig rätten att under avtalstiden anskaffa egna fartyg
utan endast rätten att utnyttja sådana för transport av sin cif-försålda
malm. Med hänsyn härtill och med hänsyn till de förut angivna svårigheter,
som anskaffning och drift av ett för det föreliggande behovet tillräckligt
stort fartygsbestånd i dagens läge skulle bereda staten, har förhandlingsdelegationen
ansett sig böra tillstyrka att malmskeppningsfrågan löses på sätt
som det föreslagna malmskeppningsavtalet avser och sålunda ej heller fun -

Kungl. Maj. ts proposition nr 171 år 1956

27

nit del med statens intressen oförenligt att LKAB:s inlösningsrält till del
av TGO:s tonnage lämnas outnyttjad.

Tvister mellan LKAB och TGO rörande tolkningen och tillämpningen av
detta avtal skall avgöras enligt den vid tvistens uppkomst gällande skiljemannalagen.

D. Skriftväxling mellan staten och TGO

Såsom framgår av det föregående har vissa frågor ansetts vara av den natur,
att de icke borde intagas i de upprättade avtalsförslagen utan i stället
regleras i särskild skriftväxling mellan staten och TGO. Beträffande dessa
frågor har förhandlingsdelegationen anfört följande.

Vid 1955 års ordinarie bolagstämma med aktieägarna i LKAB beslöts att
av den då till förfogande stående årsvinsten avsätta 50 milj. kronor till
dispositionsfond. Av detta belopp tillkommer enligt bestämmelserna i nu
gällande avtal i runt tal 30 milj. kronor staten och 20 milj. kronor TGO.
TGO, som under andra förhållanden saknat anledning att vid bolagsstämman
biträda detta beslut, har begärt, att detsamma icke skulle få verka till förfång
för TGO vid beräknandet av dess framtida andel i LKAB:s aktiekapital.
Då TGO:s andel i angivna fondavsättning i enlighet med bestämmelserna
i § 6 i 1932 års avtal skall tillgodoföras TGO den 30 september 1957,
skulle således det tal, som i formeln för fastställandet av TGO:s framtida
andel i LKAB:s aktiekapital betecknats med F (§ 1), innefatta ifrågavarande
belopp. Detta skulle ha till följd att TGO:s sistnämnda andel minskades.
Skulle å andra sidan 1955 års fondavsättning bli bestående utan att
TGO:s andel i densamma inräknades i talet F, skulle fondavsättningen leda
till en ej förutsedd förmån för TGO, då TGO därigenom i framtiden skulle
komma att få andel i den avkastning, som föranleddes av LKAB:s kapitalökning
på grund av den gjorda fondavsättningen. I syfte att undgå dessa ej
förutsedda konsekvenser har enighet nåtts mellan förhandlingsdelegationen
och TGO om att angivna 50 milj. kronor skall delas ut med utbetalning den
30 september 1957 och att TGO:s del av detta belopp sålunda ej skall ingå
i de fondandelar, som staten vid inlösen av de TGO hittills tillhöriga stamaktierna
skall ersätta. Av enahanda skäl har överenskommits att någon avsättning
av vinstmedel till icke lagstadgade fonder icke skall äga rum vid
1956 och 1957 års ordinarie bolagsstämmor. Likaledes har överenskommits
att 3/4 av Frejas vinst för räkenskapsåret 1957, motsvarande vinsten
t. o. m. den 30 september, skall fördelas enligt de gamla reglerna.

Vad avser avsättningar till reservfond har TGO i huvudavtalet avstått
från andel i desamma. Från denna huvudregel skall emellertid enligt skriftväxlingen
gälla följande undantag. Till en början förutsättes att LI<AB:s
aktiekapital med verkan fr. o. in. den 1 oktober 1957 skall höjas till 500
milj. kronor samt reservfonden till 100 milj. kronor samt att därvid skall
lagas i anspråk dessförinnan i bolaget fonderade medel. Vid eventuell ytterligare
höjning av aktiekapitalet och därav föranledd avsättning till reservfond
skall i första hand användas vad som återstår av icke utdelade vinstmedel
för liden före den 1 oktober 1957 att fördelas på motsvarande sätt

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

mellan aktiekapitalet och reservfonden. Slutligen skall TGO få andel i de
avsättningar till reservfonden, som blir nödvändiga, om aktiekapitalet kommer
att höjas utöver 800 milj. kronor. LIvAB:s disponibla fonderade medel
— med iakttagande av överenskommelsen om att de vid bolagsstämman
1955 fonderade medlen skall utdelas den 30 september 1957 — uppgår f. n.
till i runt tal 550 milj. kronor och räcker således till en höjning av aktiekapitalet
till omkring 565 milj. och reservfonden till omkring 115 milj. kronor.
Följden därav blir att TGO icke får andel i de avsättningar av vinstmedel
till reservfond, som föranledes, förutom av eventuell tidigare förlust, av en
höjning av aktiekapitalet från 565 milj. kronor till 800 milj. kronor, alltså
enligt nuvarande lagbestämmelser en höjning av reservfonden med omkring
45 milj. kronor. En höjning av aktiekapitalet har till följd, därest höjningen
ligger mellan gränserna 565—800 milj. kronor, att TGO undandrages andel
i vinstmedel eller eljest i vart fall, att TGO får avstå från att omedelbart
förfoga över vinstandel. Det har därför överenskommits att höjning
av aktiekapitalet icke skall få företagas under den tid, som förflyter från
tillsägelse om inlösen till dess inlösen verkställes.

I brevväxlingen regleras också det förhållande, som uppkommer därest
den 30 september 1957 klarhet icke föreligger om storleken av ovannämnda
TGO tillkommande lösesumma och ersättningar. För att TGO fr. o. in. den

1 oktober 1957 skall kunna åtnjuta sina rättigheter såsom aktieägare i
LKAB avses att TGO under angivna förutsättningar den 1 oktober 1957 skall
provisoriskt tilldelas ett antal aktier, som motsvarar ett sammanlagt akliebelopp,
utgörande 4 1/4 procent av LKAB:s hela aktiekapital. Så snart lösesumman
och ersättningarna per den 30 september 1957 därefter slutgiltigt
fastställts, skall TGO till staten återlämna eller staten till TGO överlämna
skillnaden mellan angivna antal aktier och det antal aktier, till vilket TGO
med stöd av angivna formel är berättigat. I det fall att TGO har att till staten
återlämna aktier, skall TGO till staten tillika återbära vad det sålunda
må ha för mycket utbekommit i vinstmedel. Blir staten enligt ovannämnda
regel skyldig att till TGO överlämna ytterligare aktier, skall staten till TGO
utbetala de vinstmedel, som TGO må ha gått förlustigt på grund av att dess
tidigare aktieinnehav icke visat sig motsvara dess andel i LKAB:s aktiekapital.
Vid slutreglering av sådana vinstmedel skall beräknas ränta med
fem procent från dagen för beslut om vinstutdelning.

I skriftväxlingen anges därjämte de ändringar i LKAB:s och TGO:s bolagsordningar,
som avses i huvudavtalet, varjämte TGO förpliktar sig att
vid eventuell tvist mellan staten och TGO rörande tolkningen av § 25 mom.

2 i 1927 års avtal icke åberopa statens åtagande i det nya avtalet rörande
medelvinsten per lon malm.

Vidare bekräftas, att en av TGO utsedd auktoriserad revisor skall äga
rätt att för tillämpningen av avtalet taga del av LKAB:s och Frejas räkenskaper,
handelsböcker och andra affärshandlingar. Slutligen erinras om att
avsikten är att låta Freja genom fusion uppgå i LKAB och att det därför är
underförstått mellan parterna att intill så sker den utdelningsbara nettovinsten
i Freja skall delas ut.

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

29

Yttrandena

Statskontoret har för sin del funnit välgrundade de synpunkter, som
varit för förhandlingsdelegationen normgivande vid avtalens uppgörande.
Med hänsyn härtill och då avtalen synes ägnade att på ett tillfredsställande
sätt tillvarataga statens ekonomiska intressen i LKAB, har statskontoret
icke funnit anledning till erinran mot att överenskommelsen godkännes.

Jämväl kommerskollegium anser, att resultatet av förhandlingarna med
TGO bör av staten godtagas samt avtal och skrivelser utväxlas i huvudsaklig
överensstämmelse med förslagen. Kollegium framför emellertid vissa
erinringar mot formuleringen av § 4 i avtalet om delägarskap i LKAB, vilken
enligt kollegium i sin nuvarande lydelse må kunna giva anledning till
vissa svårigheter och tolkningstvister. Kollegium framhåller att som en
följd av § 4 första stycket blir staten, om TGO eller LKAB så påfordrar,
skyldig att föranstalta om utläggning av utmål för utarrendering av brytningsrätten
till LKAB. Detta kan enligt kollegium i vissa fall dels vara
ogörligt med hänsyn till att inmutningshinder kan föreligga enligt gruvlagen
och dels medföra betydande kostnader för undanröjande av sådant
hinder och för marklösen eller skadestånd. Avtalet utsäger icke hur i sådant
fall skall förfaras eller om endera partens skyldighet att svara för dylika
kostnader. Vidare framhåller kollegium att staten blir förhindrad att utarrendera
utmål inom de ifrågavarande statsgruvefälten till annan än
LKAB. En sådan generell förpliktelse kan staten emellertid enligt kollegium
icke åtaga sig, eftersom staten sedan mer än 50 år tillbaka och enligt
gällande avtal till den 31 december 1971 utarrenderar sin jordägarandel i ett
tjugutal utmål i det inom Kiruna statsgruvefält belägna Tuolluvaara gruvfält
till Tuolluvaara Gruvaktiebolag. Kollegium anser det därför vara nödvändigt
att i avtalet göra undantag i varje fall för de nu utarrenderade utmålen
och för ytterligare eventuellt tillkommande utmål, vilka på grund av
sin belägenhet skäligen bör anknytas till den av Tuolluvaara Gruvaktiebolag
nu utarrenderade och bearbetade utmålsgruppen.

Vad beträffar bestämmelsen i § 4 andra stycket vad som skall avses med
malmens värde vid beräkningen av arrendeavgiften framhåller kollegium,
att därvid icke berörts de speciella förhållanden, som kan uppkomma, om
arrendatorn själv förädlar malm genom anrikning, sintring eller metallurgisk
behandling, eller om han av särskilda orsaker levererar malm till en
avnämare till nedsatt pris. Det ligger eniigt kollegium i sakens natur, att den
sålda varans pris i sådana fall skall ned- respektive uppräknas till ett skäligt
malmvärde »på gruvbäcken», men detta förhållande synes kollegium
böra omnämnas i avtalet. Slutligen framhåller kollegium, att i avtalet icke
angivits vilken järnvägsfrakt, som skall ligga till grund för beräkning av
avräkningsvärdet för malmen, och ej heller fastställts huruvida, såsom normalt
är fallet i de av kollegium träffade gruvarrendeavtalen, den till 13 procent
maximerade arrendeavgiften skall innefatta avgäld till markägaren en -

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

ligt 53 § gruvlagen. Liknande synpunkter har framförts av bergmästaren i
norra distriktet. Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare tillstyrker
förslagens antagande från statens sida.

Riksräkenskapsverket har granskat förslagen ur redovisningteknisk och
budgetär synpunkt och därvid anfört följande.

Riksräkenskapsverket har uppmärksammat, att LKAB enligt det föreslagna
nya avtalet om TGO:s delägarskap i bolaget skall få rätt att — utöver
lagstadgad avsättning till reservfond — utan särskild begränsning fondera
eller reservera utdelningsbar vinst i den mån så befinnes lämpligt. I detta
sammanhang vill riksräkenskapsverket särskilt understryka, att såsom en
förutsättning för sådan fri vinstdisposition bör gälla, att kravet på en skälig
förräntning av de tillgångar statens aktieinnehav i bolaget representera
först tillgodosetts. Avgörande för storleken av den utdelning, som staten bör
komma i åtnjutande av, är — förutom den räntefot, vid vilken skälig förräntning
skall anses föreligga — värdet av statens andel i bolaget. Det kan
ur bland annat nu angivna synpunkter ifrågasättas, huruvida icke för framtiden
en mera rättvisande redovisning i rikshuvudboken av värdet av statens
andel i bolaget bör eftersträvas. Ett tillgodoseende härav synes närmast leda
till att statens nuvarande andel i bolaget upptages till proportionsvis samma
värde som den andel i bolaget staten förvärvar av TGO. Sistnämnda andel
förutsättes härvid skola upptagas i rikshuvudboken till ett värde motsvarande
vad staten betalat för förvärvet av densamma.

IV. Organisationskommitténs förslag
A. Skrivelse den 26 november 1955

Organisationskommittén har hemställt, att riksdagens medgivande måtte
utverkas till att — därest avsättning till dispositionsfonder icke kommer till
stånd inom LKAB i den omfattning, som skett under de senaste åren — belopp,
motsvarande den staten tillkommande utdelningen å preferensaktierna
i LKAB för de två verksamhetsåren 1954/55—1955/56 må av Kungl. Maj:t
kunna disponeras för aktieteckning i eller lån till LKAB.

För tiden den 1 oktober 1955—den 30 september 1957 uppskattas investeringskostnaderna
för LKAB till ca 151 milj. kr. Enligt verkställda beräkningar
synes inom LKAB medel finnas tillgängliga för bestridande av investeringskostnaderna
fram till statens inlösen av stamaktierna den 1 oktober
1957. Efter denna tidpunkt torde av kostnaderna för förenämnda nyinvesteringar
kvarstå tillhopa ca 72 milj. kr. I detta investeringsprogram
ingår icke en eventuell utbyggnad av en ny utskeppningshamn i Sverige,
approximativt beräknad till lägst 100 milj. kr. Ej heller är ett av styrelsen
i september 1955 beslutat lån å 15 milj. kr. till Norges statsbanor för bolagets
kraftförsörjning i Narvik inräknat. För bestridande av kostnader för
nyinvesteringar efter den 1 oktober 1957 har medel icke reserverats inom
företaget.

Rörande finansieringen av investeringskostnaderna anför kommittén följande: För

tidigare år har inom LKAB med stöd av vissa bestämmelser i ett den
12 maj 1932 slutet avtal mellan staten och TGO efter överenskommelser

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

31

mellan stam- och preferensaktieägarna gjorts vissa avsättningar till dispositionsfonder
för bestridande av investeringskostnader in. in. Vinstdispositionerna
under åren 1950/51-—1953/54 framgår av följande tablå.

Verksamhetsår Vinst Avsatt till Utdelning till

dispositions- staten TGO

fonder 1

Miljoner kronor

1950/51 ............................ 127,6 55,0 43,2 29,4

1951/52............................ 216,1 110,0 63,4 42,7

1952/53............................ 247,2 139,4 63,9 43,4

1953/54............................ 195,1 100,0 55,7 39,4

Vinsten för verksamhetsåret 1954/55 kan beräknas till ca 185 milj. kr.
För den närmaste framtiden synes vinsten, såvitt nu kan bedömas, bli av
ungefär samma storleksordning. Därest avsättning till dispositionsfond ej
kommer till stånd för verksamhetsåret 1954/55 och närmast följande år i
samma utsträckning som tidigare år, skulle till staten komma att årligen
utdelas ungefär dubbelt belopp mot utdelningen för verksamhetsåret 1953/54
och mot det för innevarande budgetår beräknade beloppet i riksstaten.

Med stöd av det anförda finner kommittén, att för stärkande av bolagets
likviditet avsättning till dispositionsfond borde ske med belopp av ungefär
samma storleksordning som under de senaste verksamhetsåren. Eftersom
sådan avsättning inom bolaget av förut angivna skäl icke synes kunna
påräknas för verksamhetsåren 1954/55 och 1955/56 bör enligt kommitténsuppfattning
staten av sin utdelning från LKAB verkställa motsvarande avsättning
i annan form. Kommittén anser sig i första hand böra förorda,
att hela den utdelning, till vilken statens del av LKAB:s vinst kommer att
uppgå under ifrågavarande år, avsättes för nämnda ändamål. Under inga
förhållanden bör enligt kommitténs mening avsättningarna understiga hälften
av den staten tillkommande vinstdelen.

Vad beträffar den budgettekniska sidan av förevarande fråga anför kommittén
följande:

Ett sätt att gå tillväga vid reservation av vinstmedel för LKAB:s räkning
under innevarande och närmast följande budgetår synes vara att vinstbeloppen
avsättes till budgetutjämningsfonden för att därifrån överföras till
vederbörlig inkomsttitel å kapitalbudgeten och att samtidigt på kapitalbudgeten
anvisas anslag med enahanda belopp att av Kungl. Maj :t disponeras
för aktieteckning i eller lån till LKAB. Det synes lämpligt att mot avsättningarna
till budgetutjämningsfonden svarande belopp får av statskontoret
överföras till ett särskilt konto i riksbanken för att ställas till riksgäldskontorets
eller den fondförvaltande myndighetens förfogande i den mån
medel utbetalas från nämnda anslag. De reserverade medlen torde komma
att tagas i anspråk först vid statens övertagande av stamaktierna i LKAB.

Yttranden

Förhandlingsdelegationen har tillstyrkt framställningen. Riksräkenskapsverkct,
som tillstyrkt framställningen i vad den avser den ökning av statens
utdelning från LKAB som inträder vid ett slopande av tidigare avsättningar
till dispositionsfonder, anför bl. a. följande.

1 Därutöver har under vissa år förekommit avsättningar för andra ändamål.

32

Kungi. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

Vid utformningen av den från och med budgetåret 1938/39 tillämpade
ändrade uppställningen av riksstaten förutsattes, att budgetutjämningsfondens
medel skulle kunna disponeras för förmögenhetsbildning genom överföring
till vederbörlig inkomsttitel å kapitalbudgeten (jfr proposition nr
225 till 1937 års riksdag). I riksstaten för 1955/56 har ett belopp motsvarande
vad som beräknats inflyta till statsverket genom införandet av den
allmänna investeringsavgiften och höjningen av bolagsskatten reserverats
för sådan förmögenhetsbildning. Åtgärden har motiverats med att beloppet
avser tillfälliga av stabiliseringspolitiska åtgärder betingade inkomster
som tills vidare böra steriliseras. Gällande statsreglering innefattar därför
inget beslut om beloppets överföring till kapitalbudgeten utan endast beslut
om att beloppet skall avsättas till budgetutjämningsfonden för att där särredovisas
i avbidan på en dylik överföring, men i stället har samtidigt medgivits,
att motsvarande belopp får av statskontoret överföras till ett särskilt
konto i riksbanken. Det har förutsatts, att å det särskilda kontot uppsamlade
medel skola, med beaktande av slatsfinansiella och kreditmarknadsmässiga
synpunkter, användas till att nedbringa statsskulden och alt det skall ankomma
på riksdagen att, efter förslag av Kungl. Maj :t, meddela beslut om
tidpunkten för medlens disposition. I samband härmed får även överföringen
till kapitalbudgeten regleras.

Den ytterligare utdelning från LKAB, som tillkommer staten för verksamhetsåren
1954/55 och 1955/56, därest någon avsättning till dispositionsfond
icke kommer till stånd för dessa år, är enligt riksräkenskapsverkets
mening att betrakta såsom en tillgång för statsrcgleringen och bör därför
lika litet som den del av utdelningen för samma verksamhetsår, som motsvarar
vad som enligt tidigare tillämpad vinstdisposition inlevererats till
statsverket, kunna vid sidan av riksstaten tagas i anspråk för tillgodoseende
av bolagets behov av likvida medel. Även om ett mot utdelningen från bolaget
eller del därav svarande belopp anses böra disponeras för angivna
ändamål, bör utdelningen i sin helhet alltså redovisas såsom inkomst på
driftbudgeten samt de för bolaget erforderliga medlen tillföras bolaget från
anslag å riksstaten. Tillskottet till bolaget bör självfallet redovisas såsom
en statlig tillgång. Anslagsanvisningen bör därför ske på kapitalbudgeten,
närmare bestämt under fonden för statens aktier, om tillskottet sker i form
av aktieteckning i bolaget, och under fonden för låneunderstöd, om tillskottet
lämnas såsom ett lån till bolaget.

Skäl kunna anföras för att härvid den ökning av statens utdelning från
bolaget, som inträder vid ett slopande av tidigare dispositionsfondsavsättningar,
icke bör få påverka budgetbalansen. Detta kan ernås genom att av
driftbudgetens inkomster elt mot utdelningsökningen svarande belopp genom
överföring till vederbörlig titel å investeringsstaten för den kapitalfond,
under vilken anslag anvisas för tillskott till bolaget, disponeras för
sådan förmögenhetsbildning, som berörts i det föregående. I avbidan på
denna överföring till kapitalbudgeten, vilken även om anslag för tillskott
till bolaget anvisas för de två budgetår, under vilka utdelningsökningarna
inflyta, kommer att ske först när tillskottet utbetalas till bolaget, böra de
medel, som skola tagas i anspråk för överföringen, reserveras på och icke
utanför budgetutjämningsfonden. Det synes vidare lämpligt att ett mot de
reserverade medlen svarande belopp får av statskontoret överföras till ett
särskilt konto i riksbanken för att utbetalas till den fondförvaltande myndigheten
i den mån medel utanordnas från nämnda anslag. Härigenom vinnes,
att icke heller riksgäldskontorets upplåningsbehov kommer att påverkas vare
sig av inleveransen till statsverket av utdelningsökningen eller av utbetalningen
av tillskottet till bolaget.

33

Kungl. Mcij.ts proposition nr ill år 1956

Vad riksräkenskapsverket nu förordat överensstämmer helt med vad
kommittén föreslagit. Också i fråga om formen för reserveringen av de
driftbudgetmedel, som skola överföras till kapitalbudgeten, ansluter sig
riksräkenskapsverket till kommitténs förslag. Riksräkenskapsverket får
alltså förorda, att reserveringen sker genom att ett mot den beräknade utdelningsökningen
svarande belopp avsättes till budgetutjämningsfonden för
att där särredovisas i avbidan på överföring till kapitalbudgeten. För att
det fullt klart skall framgå vad det rör sig om kan avsättningen i riksstaten
betecknas förslagsvis såsom avsättning till budgetutjämningsfonden av medel,
som skola överföras till kapitalbudgeten för investering i bolaget. Eljest
kan avsättningen också, om reservering fortfarande skall ske av de medel,
som tillföras statsverket genom böjningen av bolagsskatten och genom
den allmänna investeringsavgiften, sammanföras med avsättningen av dessa
medel icke blott i riksstaten för det löpande budgetåret utan även i riksstaten
för budgetåret 1956/57.

B. Betänkande

Organisationskommittén har utgått ifrån att LKAB även efter statens
inlösen av stamaktierna den 1 oktober 1957 skall drivas i aktiebolagsform
och efter affärsmässiga principer. Beträffande bolagets förvaltning bör huvudvikten
läggas vid att denna blir så organiserad att en effektiv skötsel av
företaget garanteras. En förutsättning härför är, att företagsledningen fålen
relativt stor handlingsfrihet inom den ram som anges av företagets
ändamål.

Antalet styrelseledamöter i LKAB föreslås till minst sex och högst åtta
med högst tre suppleanter. Styrelsens säte bör liksom hittills vara Stockholm.
överenskommelsen mellan staten och TGO om fortsatt samarbete i
fråga om försäljning och skeppning av malm nödvändiggör ett nära samarbete
mellan LKAB:s huvudkontor och den för LKAB och TGO gemensamma
försäljningsorganisationen resp. TGO:s skeppningsorganisation.
LKAB-.s huvudkontor bör därför icke flyttas från Stockholm.

Kommittén har icke ansett sig kunna förorda, att enskilt kapital från
annat håll än TGO beredes tillfälle att ingå i LKAB. Engagerandet av sådant
kapital skulle vara förenat med svårlösta praktiska problem, bland annat
i fråga om värdering av statens aktier, och skulle endast kunna medföra
ett relativt begränsat tillskott av kapital. Av liknande skäl har kommittén ej
heller ansett sig böra förorda insats i företaget av kommunalt kapital.
1 fråga om sådant kapital har det dessutom visat sig svårt att finna eu
lämplig form för lösgörandet av kapitalet, om detta skulle behöva användas
för rent kommunala ändamål. Intresset för ett mindre kapitaltillskott från
kommunerna har representanter för dessa bland annat motiverat med önskemål
om plats i styrelsen för LKAB. Kommittén har funnit det både skäligt
från Norrbottens-synpunkter och fördelaktigt för LKAB från företagsekonomiska
synpunkter om i styrelsen för detsamma beredes plats för någon
med förhållandena i Norrbottens län särskilt väl förtrogen person. Föreskrift
av denna innebörd föreslås därför införas i bolagsordningen.

3 Ii i haag till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 171

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

Enligt överenskommelse mellan staten och TGO skall ingen fondering
äga rum vid 1956 och 1957 års ordinarie bolagsstämmor och den å 1955 års
bolagsstämma gjorda avsättningen å 50 milj. kronor utbetalas den 30 september
1957. För att under verksamhetsåren 1954/55—1956/57 finansiera
redan beslutade nyinvesteringar samt alla fram till statens inlösen av stamaktierna
förutsedda kostnader för normal förnyelse av befintliga anläggningar
tages därför tidigare fonderade vinstmedel i anspråk, vilket medför
en betydande avtappning av företagets likvida medel. Med hänsyn till de
uteblivna fonderingarna under nyssnämnda verksamhetsår bör därför enligt
kommitténs uppfattning staten, för stärkande av LKAB:s likviditet, i annan
form avsätta hela eller i vart fall minst halva sin utdelning från bolaget för
dessa verksamhetsår. Även vissa andra åtgärder (avskrivningar m. m.) föreslås
för att konsolidera företaget. Tidsperioden för LKAB:s räkenskapsår
föreslås oförändrad.

Slutligen understryker organisationskommittén angelägenheten av att en
»interimsstyrelse» för LKAB snarast tillsättes och att den kommande innehavaren
av befattningen såsom verkställande direktör i bolaget så snart som
möjligt designeras. Kommittén framhåller i detta sammanhang vikten av
att den blivande verkställande direktören beredes tillfälle att följa verksamheten
i företaget fram till den 1 oktober 1957 och att förbereda organisationen.

Reservation har avgivits av en ledamot, landstingsdirektören Viklund, beträffande
frågan om kommunernas medinflytande i LKAB och placeringen
av bolagets huvudkontor, i vilken reservation även framförts vissa synpunkter
på skatte- och avskrivningsfrågor m. m. för LKAB.

V. Departementschefen

I det framlagda förslaget till överenskommelse mellan staten och TGO
har förhandlingsdelegationen sökt finna en anordning, varigenom de olägenheter,
vilka vidlåder nu gällande malmavtal, undanröjes och de av staten
framförda önskemålen blir tillgodosedda under skäligt hänsynstagande till
båda parternas berättigade intressen.

Syftet med det nya huvudavtalet mellan staten och TGO har främst
varit att träffa anstalter, vilka är ägnade att tillgodose statens önskemål att
såsom den största intressenten i LKAB erhålla det avgörande inflytandet
på LKAB:s bolagsstämma och i dess styrelse, samt att beakta det förhållandet
att malmfyndigheterna utanför LKAB:s utmål i sin helhet befinner sig
i statlig ägo. TGO har icke ansett sig kunna acceptera en överenskommelse
efter dessa linjer och samtidigt kvarstå i LKAB med hela sitt nuvarande
intresse i företaget. För att vinna åsyftade resultat och för att trygga ett
fortsatt samarbete mellan de två största svenska malmexportföretagen har
därför en uppgörelse eftersträvats enligt vilken TGO skall kvarstå i T .KAR
med allenast en mindre kapitalinsats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

35

TGO skall sålunda i stället för att som tidigare ha varit hälften-delägare
med den faktiska beslutanderätten i LKAB i framtiden bli innehavare av
allenast en minoritetspost. TGO:s kapitalinsats skall uppgå till 100 milj.
kronor, eller i runt tal blott en niondel av TGO:s nuvarande engagemang
i LKAB. Denna insats skall berättiga TGO till en andel i LKAB:s aktiekapital
och utdelningsbara vinst, som i stort sett skall förhålla sig till den
vinstandel TGO enligt hittillsvarande regler åtnjuter på hela sitt nuvarande
intresse i LKAB på samma sätt som 100 milj. kronor förhåller sig till det
sammanlagda beloppet av lösesumman för de TGO före den 1 oktober 1957
tillhöriga stamaktierna och de TGO enligt 1932 års avtal tillkommande ersättningarna,
i huvudsak avseende TGO:s andel i LKAB:s fonderade medel.
Denna TGO:s andel i LKAB:s aktiekapital och vinst — som definitivt kan
beräknas först då nyssnämnda lösesumma och ersättningar fastställts —
torde komma att uppgå till något mer än 4 procent. För beräknandet av
TGO:s vinstandel skall som utgångspunkt tas den vinst som må uppkomma,
därest nu gällande grunder för fastställandet av malmfrakter till statens
järnvägar alltjämt kommer att tillämpas oförändrade. Därest dessa grunder
ändras, skall den ökning eller minskning av vinsten, som i anledning
därav må uppkomma för LKAB, icke påverka TGO:s vinstandel. Likaledes
skall en ökning av den årliga kvantitet malm, som enligt nu gällande avtal
må försäljas till Norrbottens järnverk aktiebolag under gängse marknadspris,
högst 500 000 ton, icke ha till följd att TGO:s vinstandel minskas.

Såsom förhandlingsdelegationen framhållit är TGO:s framtida vinstandel
sedd i förhållande till det kapital TGO binder i LKAB uppenbarligen förmånligare
än vad staten rimligen skulle ha kunnat erbjuda andra eventuella
intressenter, vilkas medverkan i LKAB:s drift och förvaltning icke på samma
sätt anknutit till den tidigare utvecklingen av LKAB. Med hänsyn till
detta tidigare samarbete mellan staten och TGO samt de påtagliga praktiska
fördelarna av ett fortsatt samarbete mellan landets två största malmexportföretag
finner jag emellertid liksom remissinstanserna förhandlingsdelegationens
förslag i denna del vara fullt godtagbart.

På grund av att malmerna genom sin sido- och fältstupning mot djupet
kommer utanför LKAB:s utmål blir staten automatiskt ensamägare till de
av LKAB bearbetade fyndigheterna långt innan fyndigheternas totala malmtillgångar
börjar sina. Med hänsyn härtill har staten enligt det utarbetade
huvudavtalet åtagit sig att, när brytning av malm utanför LKAB:s och
Frejas utmål blir aktuell, ge LKAB rätt att mot en arrendeavgift å högst
13 procent av den brutna malmens värde vid gruvan bryta och bortfrakta
statens malm. För att kunna nå en överenskommelse har det varit nödvändigt
att bestämma denna arrendeavgift redan nu. Genom denna anordning
kommer, samtidigt som staten erhåller arrendeinkomster, LKAB:s vinst
och således också TGO:s vinstandel att minskas, när LKABrs utmålsgränser
nås. Dessutom kan staten genom arrendeavgiftens anknytning till malmpriset
även såsom arrendeupplålare av dessa fyndigheter tillgodogöra sig en
eventuell framtida värdestegring för malmen. Med hänsyn härtill har jag

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

i princip icke något att erinra mot förhandlingsdelegationens förslag i denna
del.

Vad beträffar de av kommerskollegium framförda anmärkningarna mot
den närmare utformningen av § 4 i huvudavtalet må framhållas, att denna
bestämmelse allenast torde innebära en förpliktelse för staten att till LKAB
utarrendera vissa utmål. Genom densamma har staten däremot icke åtagit
sig några förpliktelser gentemot LKAB eller TGO beträffande utmålens skick
och den ekonomiska möjligheten att bryta desamma. Eventuella kostnader
för undanröjande av inmutningshinder enligt gruvlagen och dylikt skall
därför åvila LKAB. Frågan om brytningen skall fortsättas inom ett nytt
utmål eller ej får avgöras av LKAB efter vanliga ekonomiska överväganden.
Likaledes torde det vara uppenbart att statens förpliktelser icke gäller de
utmål, som redan nu utarrenderats till annan eller som uppenbarligen icke
har någon som helst anknytning till LKAB:s nuvarande gruvfält.

Beträffande bestämmandet av den brutna malmens värde »på gruvbäcken»
finner jag liksom kollegium det ligga i sakens natur att — om LKAB
själv förädlar malmen genom anrikning, sintring eller metallurgisk behandling
— den sålda varans pris i sådana fall skall nedräknas till ett skäligt
malmvärde »på gruvbäcken». I motsats till kollegium anser jag att om
LKAB levererar malm till köpare till nedsatt pris någon uppräkning av
värdet »på gruvbäcken» icke är erforderlig. Det torde vara uppenbart, att
de transportkostnader, som skall avdragas från exportpriset resp. det fakturerade
nettoförsäljningspriset till förbrukare inom landet, skall vara den
faktiska kostnaden vid tiden i fråga. Vad slutligen beträffar frågan om arrendeavgiften
skall innefatta avgäld till markägare jämlikt 53 § gruvlagen
lämnar förslaget eller delegationens betänkande icke någon uttrycklig ledning
härutinnan. Med hänsyn till att så normalt är fallet i de av kollegium
träffade gruvarrendeavtalen och dessa avtal uppenbarligen legat till grund
för § 4 har jag utgått ifrån att i de detaljerade arrendeavtal, som i framtiden
får göras upp mellan staten och LKAB, av kollegium omfattad praxis
i detta hänseende skall komma att gälla.

För undvikande av varje tveksamhet i framtiden rörande innebörden av
§ 4 har jag delgivit TGO dessa mina synpunkter och därvid fått bekräftat,
att de helt överensstämmer med TGO:s uppfattning. På grund härav har
jag icke ansett mig böra föreslå någon ändring av § 4.

Den möjlighet, som enligt nu gällande avtal beretts staten att, därest så
finnes önskvärt, förvärva full äganderätt till malmtillgångarna i dess helhet
genom att inlösa TGO:s aktier, står alltjämt öppen. Trots TGO:s begränsade
nya engagemang i LKAB torde med hänsyn till de fördelar av samarbetet
i övrigt, som ernås genom avtalsförslagen, icke något vara att erinra
mot att TGO till skydd för sitt minoritetsintresse också har erhållit rätt att
kräva inlösen av sina aktier. Sådan inlösen kan äga rum första gången vid
utgången av det räkenskapsår, som slutar under år 1977, efter fyra år tidigare
gjord tillsägelse. Sedermera äger båda kontrahenterna varje år kräva
inlösen, likaledes efter fyra års varsel. Lösesumman skall i princip uträknas
efter samma grunder som i nu gällande avtal, dock med vissa ändringar, som

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

i huvudsak föranledes av substansminskningen i gruvorna och äganderättsförhållandena
till desamma. Mot den närmare utformningen av dessa regler
torde icke finnas något att erinra.

Motparten till den som påyrkar inlösen äger emellertid, till skillnad från
vad som nu gäller, påfordra att lösesumman skall fastställas genom affärsmässig
värdering. Därest cn dylik värdering påyrkas torde åtminstone
under den närmaste tiden inlösensumman bli avsevärt högre än om huvudprincipen
för dess fastställande skulle komma till användning. Följden blir
att under denna tid en inlösen av TGO:s aktier, påkallad av staten, kan
komma att te sig mindre förmånlig. I en framtid, då tidpunkten för brytningens
nedläggande kan bedömas relativt näraliggande, torde emellertid
omvänt en affärsmässig värdering te sig förmånligare ur statens synpunkt.
Med hänsyn till att TGO:s framtida engagemang i LKAB blir jämförelsevis
litet, och statens intresse av att inlösa TGO:s aktier därigenom förlorat i
betydelse har jag icke ansett mig böra motsätta mig TGO:s krav i denna
dek

En av förutsättningarna för det nya avtalet har varit, att staten genom
sina representanter i styrelsen skall omhänderha skötseln av bolagets affärer
och till följd därav äga det avgörande inflytandet å ledningen av bolaget.
Avtalet innebär att staten såsom innehavare av aktiemajoriteten äger
tillsätta styrelsen i LKAB. Med hänsyn till det intresse, som TGO alltjämt
kommer att ha i LKAB samt till det framtida samarbetet i fråga om försäljning
och utskeppning av LKAB:s och Frejas malmer torde det emellertid
få anses rimligt, att såsom föreslagits en av ledamöterna i såväl LKAB:s
som Frejas styrelser liksom suppleanten för denne ledamot skall utses på
förslag av TGO.

I fråga om avskrivningar och fonderingar föreslås att hittills gällande begränsningar
skall försvinna. Staten har att fritt bestämma i vilken utsträckning
utdelning av vinst skall ske. TGO skall, utom vid affärsmässig värdering,
vid inlösen liksom hittills berättigas att enligt närmare angivna regler
utfå ersättning för TGO tillkommande andel i vinst, som dessförinnan icke
utdelats eller förbrukats för täckande av förlust, som uppkommit inom
LKAB. Genom dessa regler har samtliga hinder för en enligt normal företagspraxis
önskvärd avskrivningspolitik och företagskonsolidering på denna
väg slopats. Till frågan om avskrivningspolitikens och företagskonsolideringens
närmare utformning återkommer jag senare.

Bestämmelserna i övrigt i huvudavtalet mellan staten och TGO föranleder
icke heller någon erinran från min sida.

I syfte att samordna TGO:s och LKAB:s försäljningspolitik föreslås i ett
andra avtal atl LKAB och TGO skall bilda ett gemensamt försäljningsbolag,
uti vilket LKAB och TGO båda skall ingå som likaberättigade
hälften-delägare. Detta bolags uppgift skall vara att i möjligaste mån
koordinera de två malmbolagens försälj ningspolitik, alt biträda delägarna
med vissa serviceuppgifter i samband med malmförsäljningen, t. ex. att
ombesörja avvecklingen av försäljningsavtal, samt att därutöver i den utsträckning
delägarna så begär ombesörja försäljning av malm.

38

Kungl. Maj. ts proposition nr 171 år 1956

Genom detta avtal har LKAB fått en självständig ställning gentemot TGO
i fråga om försäljningen av dess malm samtidigt som det blir möjligt för
LKAB och TGO att driva en gemensam försälj ningspolitik samt, därest båda
parter skulle finna det förenligt med sitt ekonomiska intresse, att ordna
med en gemensam försäljning med de fördelar detta i vissa hänseenden må
innebära. På så sätt har det blivit möjligt att bevara det väsentliga av de
fördelar, som den nuvarande formen för samarbete medför.

Den närmare utformningen av avtalet om försälj ningssamarbete föranleder
från min sida icke någon erinran. Mot förslaget att försäljningsbolagets
första personaluppsättning väsentligen skall tagas från LKAB:s och
TGO:s nuvarande gemensamma för säljningsavdelning har jag, med hänsyn
till önskemålet av att få en så kunnig och väl insatt stab av försäljningsexperter
som möjligt i det nya bolaget, icke något att erinra. Genom att
samtidigt posten som ordförande i styrelsen för försäljningsbolaget skall
tillsättas med en av LKAB:s företrädare i styrelsen torde staten få eu tillräcklig
garanti för att LKAB:s intressen i bolaget kommer att tillvaratagas
till fullo och i samma mån som TGO:s.

Vad beträffar det föreslagna avtalet om samarbete i fråga o in
malmskeppninga r torde det i framtiden liksom hittills konnna att
för LKAB:s försäljningspolitik bli av grundläggande betydelse att vidmakthålla
och i möjligaste mån öka den andel av LKAB:s malmer, vilken försäljes
eif. Tillgången på tonnage för befordran av dessa andelar är därför av
största betydelse för LKAB. Därest den ordning, som hittills gällt för utskeppningen
av malm, icke skulle kunna tillämpas jämväl efter den 1 oktober
1957, skulle LKAB därför bli nödtvunget att — utöver det genom inlösen
erhållna tonnaget högst 200 000 ton d. w. — till sistnämnda dag genom
köp, nybeställning eller tidsbefraktning anskaffa ett ytterligare tonnage av
storleksordningen 200 000 ton. Med hänsyn till nuvarande förhållanden på
sjöfartens område skulle såsom delegationen med rätta framhållit ett ombesörjande
av sjötransporterna i LKAB:s egen regi i dagens läge komma att
medföra avsevärda svårigheter. Då den ordning, som hittills gällt, visat sig
ändamålsenlig, torde därför i och för sig någon erinran icke finnas mot
förhandlingsdelegationens förslag att låta LKAB träffa ett befraktningsavtal
med TGO, genom vilket utskeppningen av LKAB:s malm utan övergångssvårigheter
tryggas.

Det framlagda avtalsförslaget innebär, att LKAB får säkerhet för att utskeppningen
kan ske till marknadspris samt att LKAB för all försåld malm
erhåller fullt fob-pris. Innebörden av det föreslagna avtalet är visserligen
också att LKAB avstår från sin lösenrätt till del av TGO:s tonnage samt att
LKAB under avtalstiden avstår från möjligheten att i egen regi transportera
cif-försåld malm med de vinstmöjligheter detta i vart fall med nuvarande
fraktmarknad kunnat innebära. Med hänsyn till de förut angivna svårigheter,
som anskaffning och drift av ett tillräckligt stort fartygsbestånd i
dagens läge skulle bereda staten, anser jag likväl övervägande skäl tala för
den vid förhandlingarna framkomna lösningen. Skulle detta samarbete i
framtiden icke visa sig fungera på ett betryggande sätt eller skulle LKAB

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

av andra skäl önska anskaffa eget tonnage får LKAB genom avtalet god
tid att bygga upp ett rederi. Möjligheterna då att genom köp och nybeställningar
skaffa ett tonnage av önskat slag och till rimligt pris torde, såsom
delegationen också framhållit, få anses väl så goda som vid en inlösen nu
av viss del av TGO:s tonnage, särskilt som vid en sådan inlösen valfrihet ej
råder i fråga om arten och åldern av det tonnage, som skall inlösas.

Vad slutligen beträffar de frågor som föreslagits skola regleras i särskild
skriftväxling mellan staten och TGO, föranleder desamma
icke någon erinran från min sida.

Genom de föreslagna avtalen torde förutsättningar ha skapats för ett
fruktbärande samarbete i fråga om förvaltningen av de norrländska malmfälten.
Därjämte har kontinuiteten i LIvAB:s verksamhet tryggats på olika
sätt och risken för olika friktioner under övergångstiden har reducerats. De
önskemål, som från statens sida ansetts vara ovillkorliga för att staten i sin
egenskap av den störste intressenten i LKAB och den för utvecklingen i
malmsamhällena i sista hand ansvarige skulle kunna godtaga ett fortsatt
samarbete, har också samtliga blivit tillgodosedda i de föreslagna avtalen.

Jag finner mig av anförda skäl böra förorda att framlagda förslag till
avtal godtages.

Grunderna för avtalen bör underställas riksdagen. Med hänsyn till olika
förhållanden kan den situationen möjligen inträffa, att under avtalstiden
vissa ändringar i de avtalade bestämmelserna kan bli nödvändiga. Jag förutsätter,
att den omständigheten att avtalsgrunderna prövats av riksdagen
ej skall utgöra hinder för Kungl. Maj :t att med TGO överenskomma om de
mindre jämkningar i avtalen, som sålunda i framtiden må kunna befinnas
påkallade.

Jag övergår härefter till att i korthet beröra vissa specialfrågor rörande
den framtida organisationen av LKAB, vilka tagits upp av bland annat den
särskilt tillsatta organisationskommittén för bolaget.

Vad angår till en början den av organisationskommittén väckta frågan om
en »interimsstyrelse» för LKAB tillåter jag mig att erinra om bestämmelsen
i § 25 mom. 5 i 1927 års avtal, vilken jämväl intagits i § 8 mom. 4 sista
stycket i LKAB:s gällande bolagsordning. Enligt denna bestämmelse skall
fr. o. m. dagen efter den då tillsägelse om inlösen skett, — d. v. s. den 22
september 1955 — i fråga om försäljning för export, anställande av och anställningsvillkor
för personal, upprättande av agenturkontrakt och vidtagande
av liknande anordningar för försäljning samt uppgörande av befraktningsavtal,
allt i den mån sådana beslut avser tiden efter inlösningsdagen
såsom styrelsens beslut gälla den mening, som omfattas av flertalet av de
av staten valda ledamöterna. I händelse av lika röstetal skiljer lotten.

Denna bestämmelse har allenast i åtanke avgöranden, som helt hänför sig
till tiden efter den 1 oktober 1957. Det är emellertid uppenbart att, därest
övergångssvårigheter såvitt möjligt skall kunna undvikas, det blir nödvändigt
alt redan nu fatta avgöranden som visserligen i realiteten avser LKAB:s
verksamhet efter den 1 oktober 1957 men redan dessförinnan kommer att
nödvändiggöra olika dispositioner och medföra utgifter och kostnader. Sålc -

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

des är det nödvändigt att före sistnämnda dag anställa vissa tjänstemän för
att omedelbart följa verksamheten i företaget och förbereda sig så att de
då är skickade att övertaga dess ledning. I enlighet därmed har också den
kommande innehavaren av befattningen som verkställande direktör i bolaget
designerats vid styrelsesammanträde inom LKAB den 28 mars 1956.
Genom tillmötesgående från LKAB:s nuvarande ledning har han beretts
tillfälle att i detalj följa bolagets verksamhet. Likaledes måste kontorslokaler
för LKAB anskaffas. Då dessa lokaler skall vara färdiga att tagas i
bruk senast den 1 oktober 1957, blir det nödvändigt att redan dessförinnan
inköpa eller förhyra och utrusta desamma.

TGO skall självfallet icke deltaga i kostnaderna för dessa utgifter. Det har
därför överenskommits med TGO:s representanter i LKAB:s styrelse att
angivna och liknande utgifter skall förskotteras av LKAB för att sedermera
avräknas från staten tillkommande vinstutdelning. Då det med hänsyn härtill
icke torde böra tillkomma LKAB:s hela styrelse att avgöra nu ifrågavarande
spörsmål, föreslår jag att Kungl. Maj :t inhämtar riksdagens bemyndigande
att uppdraga åt de av staten valda ledamöterna i styrelsen att
handlägga och avgöra dessa frågor.

Då LKAB i framtiden skall drivas efter affärsmässiga principer bör den
nya företagsledningen i fråga om bolagets förvaltning och inre organisation
få en så stor handlingsfrihet som möjligt inom ramen för företagets
ändamål. Det bör därför enligt min mening i första hand ankomma på statens
ledamöter i den nuvarande styrelsen och den blivande verkställande direktören
att pröva de spörsmål, som rests i organisationskommitténs betänkande,
vilket i detta syfte kommer att överlämnas till nämnda ledamöter. Jag
avser därför icke att här närmare ingå på desamma utan inskränker mig
till att allenast framföra vissa synpunkter rörande ett par av dem som är
av mera allmänpolitisk karaktär.

Enligt den föreslagna överenskommelsen med TGO skall det nya försäljningsbolaget
ha sitt säte i Stockholm. Detta har ansetts motiverat, förutom
med hänsyn till det förhållandet att TGO ingår som hälften-delägare i bolaget,
av samma skäl som hittills bestämt förläggningen av koncernens försäljningsorganisation
till Stockholm. Härigenom underlättas såväl förbindelsen
med köparna som de handelspolitiska kontakterna med den centrala
förvaltningen. Även det sistnämnda är av stort värde i fråga om en exportvara
av den strategiska betydelse, som malmen utgör. Det fortsatta försäljningssamarbetet
och samarbetet i fråga om malmskeppningar kommer att
nödvändiggöra en intim och troligen daglig kontakt mellan LKAB:s huvudkontor,
å ena, samt det nya försäljningsbolaget och TGO:s skeppningsorganisation,
å andra sidan. Det kan icke vara riktigt att försvåra ett dylikt samarbete
genom att förlägga LKAB:s huvudkontor å annan ort än Stockholm,
där skeppningsorganisationen också är belägen. Med hänsyn till vad sålunda
anförts kan de lokaliseringspolitiska skäl, vilka i och för sig skulle kunna
anföras för utflyttning av personal från Stockholm, icke anses såsom bärande
i detta sammanhang. Jag ansluter mig därför helt till organisationskommitténs
slutsatser i denna del.

41

Kunyl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

Beträffande frågan huruvida kommunalt kapital bör beredas tillfälle att
ingå i LKAB framgår av organisationskommitténs betänkande att vissa
kommuner i Norrbottens län är intresserade för ett förvärv av aktier i LKAB.
De kräver emellertid att möjlighet öppnas för dem att lösgöra kapitalet om
det skulle behöva användas för rent kommunala ändamål, exempelvis i en
lågkonjunktur, då skatteintäkterna kan väntas nedgå. Bortsett från att detta
icke är förenligt med aktiekaraktären utan skulle förvandla insatsen till ett
slags obligationer är det såsom organisationskommittén framhållit ytterligt
svårt att finna en lämplig form för kapitalets lösgörande. En sådan kapitalinsats
kan dessutom svårligen förenas med gällande kommunallagstiftning.
Vidare torde det förhålla sig så att intresset för ett kapitaltillskott
irån kommunerna bl. a. motiverats med önskemal om plats i styrelsen för
LKAB. Även om jag således på anförda skäl icke anser mig kunna förorda
insats i företaget av kommunalt kapital, finner jag emellertid — med hänsyn
till den stora betydelse, ekonomiskt och i andra avseenden, som de med
malmfälten i Norrbottens län sammanhängande frågorna har för kommunerna
och länet — det skäligt att en representant för länet får säte och
stämma i LKAB:s styrelse. Jag förordar därför att i företagets nya bolagsordning
intages bestämmelse av innehåll, att en styrelseledamot och en
suppleant skall vara bosatta i Norrbottens län och väl förtrogna med förhållandena
därstädes.

I detta sammanhang ifrågasattes om icke det av organisationskommittén
föreslagna antalet ledamöter och suppleanter är alltför begränsat med hänsyn
till önskemålet att uppnå en allsidig behandling av de frågor, som förekommer
i styrelsen. Denna fråga torde ytterligare få prövas av de av staten
valda ledamöterna i styrelsen vid uppgörandet av förslag till ny bolagsordning.

Vad beträffar frågan om malmfrakten på malmbanan, som också berörts
i organisationskommitténs betänkande, upphör nu gällande fraktavtal
mellan LKAB och järnvägsstyrelsen först den 30 september 1957. Det finns
därför icke nu anledning att ingå på denna fråga, utan det ankommer på
LKAB:s nya ledning att upptaga förhandlingar med järnvägsstyrelsen i
syfte att träffa nytt avtal härutinnan för tiden därefter.

Beträffande frågan om en omläggning av LKAB:s räkenskapsår — för närvarande
fr. o. in. 1 oktober t. o. m. 30 september — visar organisationskommitténs
utredning att en sådan omläggning till att omfatta tiden fr. o. in.
1 april t. o. in. 31 mars ur likviditetssynpunkt skulle vara mycket förmånlig
för bolaget. Å andra sidan skulle en dylik omläggning medföra ett skattebortfall
för landsting och kommuner å omkring 25 milj. kronor. Med hänsyn
härtill kan jag för närvarande icke förorda en sådan omläggning utan anser
att tidsperioden för LKAB:s räkenskapsår tills vidare bör förbli oförändrad.

Enligt förslaget till överenskommelse mellan staten och TGO kommer de
bundna avskrivningsformer för LKAB, som föreskrives i nuvarande avtal,
att upphöra att gälla. 1 framtiden skall avskrivningar kunna ske enligt affärsmässiga
grunder. Beräkningar, som verkställts av organisationskom -

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

mitten, utvisar att det omedelbart föreligger möjligheter till betydande engångsavskrivningar
på vissa tillgångar, vartill kommer möjlighet till höjda
kontinuerliga avskrivningsbelopp.

Med hänsyn till LKAB:s rent skattemässiga betydelse för Norrbottens län
skulle otvivelaktigt en sådan engångsavskrivning kunna få kännbara verkningar
för malmkommunerna och landstinget i länet. I detta sammanhang
vill jag emellertid påpeka att en sådan engångsavskrivning icke innebär en
definitiv reduktion av vinsten utan endast ett uppskov med vinstens framragande.
Kventuella farhågor i detta sammanhang torde emellertid få anses
vara ogrundade. Med hänsyn till den sammansättning som styrelsen i ett
statligt bolag som LKAB kommer att få, förutsätter jag att vid behandlingen
av avskrivningsfrågan behörig hänsyn kommer att tagas till kommunernas
intressen i skattehänseende.

I fråga om avskrivningspolitiken i fortsättningen torde — såsom också
framhållits i den vid organisationskommitténs betänkande fogade reservationen
av representanten i kommittén för Norrbottens län — någon saklig
erinran icke kunna resas mot avskrivningar som står i överensstämmelse
med gängse praxis inom företagslivet.

Vad beträffar frågan om LKAB:s likviditetsställning efter omorganisationen
vill jag erinra om att enligt förslaget till överenskommelse mellan staten
och TGO ingen fondering skall äga rum vid 1956 och 1957 års ordinarie
bolagsstämmor. Detta innebär att några avsättningar till dispositionsfonder
eller medelsreservationer av annat slag icke kommer till stånd inom
LKAB för verksamhetsåren 1955/56 och 1956/57. Vidare skall enligt samma
överenskommelse den vid 1955 ars ordinarie bolagsstämma gjorda avsättningén
å 50 milj. kronor till dispositionsfond, varav omkring 30 milj. kronor
faller på staten, utdelas med utbetalning den 30 september 1957. Med hänsyn
till den nu pågående omfattande investeringsverksamheten inom LKAB
kommer den föreslagna överenskommelsen mellan staten och TGO att påverka
bolagets likviditetsställning.

Det är uppenbarligen av vikt att ett företag av LKABrs storlek förfogar
över betydande reserver av likvida medel. Då avsättningar till dispositionsfond
av i det föregående berörda skäl icke kan påräknas för verksamhetsåren
1955/56 och 1956/57 samt för verksamhetsåret 1954/55 gjord avsättning
skall utdelas, är det följaktligen önskvärt att en reserver ing av medel i
andra former kommer till stånd. Med hänsyn härtill anser jag mig böra
biträda organisationskommitténs, av förhandlingsdelegationen tillstyrkta
förslag att för budgetåren 1955/56 och 1956/57 till budgetutjämningsfonden
avsätta belopp motsvarande den utdelning staten erhållit eller, vad gäller
budgetåret 1956/57, beräknas erhålla från LKAB. I anslutning till vad kommittén
och riksräkenskapsverket föreslagit bör ifrågavarande medel särredovisas
på budgetutjämningsfonden och motsvarande belopp av statskontoret
överföras till ett särskilt konto i riksbanken. Återföringen av medlen till
LKAB, vilken med hänsyn till det enskilda intresset i bolaget torde böra
få formen av ett lån, bör i vanlig ordning ske genom anvisande av ett anslag
på kapitalbudgeten. Då en dylik återföring icke kan bli aktuell förrän

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

efter omorganisationen den 1 oktober 1957, d. v. s. under budgetåret 1957/
58, synes emellertid något investeringsanslag för ändamålet icke böra upptagas
för nästa budgetår. Vad beträffar storleken av avsättningarna blir
dessa, som redan nämnts, beroende av utdelningsbeloppen. För innevarande
budgetår uppgår — efter avsättning till dispositionsfond — staten tillkommande
utdelning från LKAB till 81,4 milj. kronor. Avsättningen till budgetutjämningsfonden
för budgetåret 1955/56 bör upptagas till motsvarande
belopp.

För nästa budgetår, då såsom tidigare nämnts hela vinsten kommer att
utbetalas, synes tills vidare böra räknas med en utdelning som med 30
milj. kronor överstiger utdelningen för innevarande budgetår, d. v. s. (81,4
+ 30,0 =) 111,4 milj. kronor. Jag föreslår att avsättningen till budgetutjämningsfonden
för nästa budgetår tills vidare beräknas med sistnämnda belopp.
Med det definitiva fastställandet av ifrågavarande belopp torde böra
anstå tills bokslutet för LKAB:s verksamhet under löpande räkenskapsår
föreligger. Jag torde få återkomma till denna fråga vid anmälan av nästa
års statsverksproposition.

Hemställan om riksdagens medgivande till nu berörda avsättningar till
budgetutjämningsfonden torde lämpligen böra göras i propositionen angående
komplettering av riksstatsförslaget för budgetåret 1956/57, vilken
jag senare denna dag kommer att anmäla för Kungl. Maj :t.

I detta sammanhang vill jag'' slutligen meddela, att jag senare i dag också
har för avsikt att föreslå tillkallandet av särskilda sakkunniga med uppdrag
att bevaka statens intressen vid det förfarande, som föranledes av statens
inlösen av TGO:s stamaktier i LKAB.

VI. Departementschefens hemställan

Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
genom proposition föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att å statens vägnar med
TGO träffa överenskommelse i enlighet med bifogade förslag
till avtal,

dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t alt uppdraga åt de av
staten valda ledamöterna i LKAB:s nuvarande styrelse att
träffa avtal om anställning, om inköp eller förhyrning av
lokaler samt om övriga förhållanden, som må föranledas
av statens övertagande av bolagets ledning.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Iirodén

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

Bilaga 1

Avtal mellan Svenska staten och Trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösund

Mellan, såvitt nu är i fråga, svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag (nedan kallat LKAB) och Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund
(nedan kallat TGO), å andra sidan, har tidigare träffats
följande helt eller delvis alltjämt gällande avtal, nämligen den 29 juni 1927,

den 12 maj 1932, den 29 april 1938, den 12 september 1947 samt den 30 juni
1952»

Den 22 september 1955 har svenska staten gjort tillsägelse om sådan inlösen
av de TGO tillhöriga stamaktierna i LKAB, som avses i 8 25 mom. 1 i
1927 års avtal.

Med upphävande för tiden fr. o. m. den 1 oktober 1957 av bestämmelserna
i ovannämnda avtal och i de tillämpningsöverenskommelser, som på grund
av dessa avtal må ha träffats, i vad avtalen och överenskommelserna beröra
rättsförhållandet mellan svenska staten och LKAB eller endera av dem, å ena,
samt TGO, å andra sidan, har nu mellan svenska staten och TGO för tiden
fr. o. m. sistnämnda dag träffats följande avtal.

§ 1.

TGO:s andel Mom. 1. Staten tillförsäkrar fr. o. m. den 1 oktober 1957 TGO aktier i

aktiekapital LKAB tHI ett sammanlagt nominellt belopp i kronor som skall utgöra en
andel av LKAB:s aktiekapital, motsvarande 39 procent av det tal som framkommer,
om 100 milj. delas med lösesumma och fondandelar.

Med lösesumma avses i detta sammanhang lösesumman för de TGO före
den 1 oktober 1957 tillhöriga stamaktierna i LKAB, beräknad enligt § 25 i
1927 års avtal, jämförd med § 6 i 1932 års avtal; med fondandelar avses
sammanlagda beloppet av TGO enligt § 6 sista stycket i 1932 års avtal med
däri sedermera skedd ändring (jfr brev den 17 december 1949 från TGO till
statsrådet och chefen för finansdepartementet) tillkommande ersättningar.

Den sålunda bestämda andelen i aktiekapitalet skall jämnas till närmast
högre fulla tusental kronor.

Mom. 2. Vad staten har att erlägga till TGO som lösesumma för dess stamaktier
i LKAB skall i gengäld minskas med 100 milj. kronor.

Återstoden av lösesumma och fondandelar skall erläggas i enlighet med
bestämmelserna i § 25 mom. 4 punkt 2 i 1927 års avtal, d. v. s. med en femtedel
av beloppet den 30 september 1957 samt en femtedel jämte upplupna
räntor den 30 september ett vart av de fyra närmast följande åren.

45

Kungl. Maj:ts proposition nr ill år 1956

§ 2.

Mom. 1. Aktie i LKAB skall lyda å 1 000 kronor. Samtliga aktier skola äga Aktiernas
samma röstvärde. röstvärde och

Mom. 2. På de TGO tillhöriga aktierna i LKAB skall belöpa den andel i
LKAB:s vinst, som motsvarar 39 procent av det tal som framkommer,

100 milj. delas med i § 1 mom. 1 angivna lösesumma och fondandelar.

Vid bestämmandet av TGO:s vinstandel skall med vinsten förstås LKAB:s
årligen redovisade nettovinst enligt balansräkningen med den jämkning som
föranledes av

att den statens järnvägar tillkommande ersättningen för transporter av
malm från de av LKAB och Bergverksaktiebolaget Freja (nedan kallat Freja)
bearbetade gruvorna på järnvägen mellan Riksgränsen och utskeppningsbanin
vid Bottniska viken skall beräknas enligt de vid tiden för detta avtals
ingående gällande grunderna; samt

att leveranser från LKAB och Freja till Norrbottens Järnverk Aktiebolag
intill en årlig kvantitet av högst 500 000 ton skola beräknas ha skett på de
villkor, som innehållas i de vid tiden för detta avtals ingående gällande avtalen
rörande sådana leveranser från LKAB, samt överskjutande kvantiteter
till gängse marknadspris.

Mom. 3. Det tillkommer bolagsstämman att besluta, huruvida och i vad
mån utdelning skall ske av LKAB:s utdelningsbara nettovinst.

§ 3.

Avskrivning må ske på värdet av LKAB:s och Frejas egendom i överens- Avskrivstämmelse
med allmänna bokföringsgrunder och god köpmannased samt i ningar m. m.
den utsträckning skatteförfattningar och taxeringsmyndigheter vid taxering
det tillåta.

Vad sålunda stadgas om avskrivning skall ock gälla i fråga om uppförande
å värdeminskningskonto samt åtgärder i vinstreglerande syfte, ävensom avsättning
till pensions- och andra personalstiftelser samt till ändamål, som
är att anse såsom omkostnad i rörelse.

§ 4.

Staten förbinder sig att till LKAB respektive Freja utarrendera staten Arrende
tillhöriga utmål vid Kiirunavaara, Luossavaara, Gällivare och Koskullskulle
gruvfält, ävensom för fortsatt brytning erforderliga utmål inom de till dessa
gruvfält gränsande statsgruvefälten, samt att därvid icke betinga sig högre
arrendeavgift än 13 procent av den brutna malmens värde vid gruvan.

Med malmens värde vid gruvan avses det vid tidpunkten för varje försäljning
på vederbörande marknad gällande exportpriset i exporthamnen, respektive
det av bolaget fakturerade nettoförsäljningspriset till förbrukare inom
landet, med avdrag för alla bolagets kostnader för transport från gruvanläggningarna,
lagring och utlastning samt i samband därmed förekommande
krossning, provtagning och analysering, ävensom härutöver för försäljningskostnader.

46 Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1956

§ 5.

Utmål Gränserna på djupet för samtliga LKAB och Freja tillhöriga utmål skola

räknas lodräta.

§ 6.

Organisation Av styrelseledamöterna i såväl LKAB som Freja skall en, jämte suppleant
för denne, utses i enlighet med förslag av TGO.

§ 7.

Samarbete- För tiden fr. o. in. den 1 oktober 1957 har denna dag träffats särskilda avtal
avtal mellan LKAB, för egen del och såsom företrädare för Freja, å ena, samt

TGO, å andra sidan,

dels om försäljningssamarbete;

dels ock om samarbete i fråga om mahnskeppningar.

§ 8.

Tekniskt LKAB och TGO skola i den utsträckning och på de villkor, som i de särsamarbete
skilda fallen närmare må avtalas, samarbeta i fråga om teknisk forskning
samt utbyte av erfarenheter på gruvbrytningens och malmförädlingens område.

Resultat av inom LKAB och TGO före den 1 oktober 1957 bedriven utvecklingsverksamhet
på gruvbrytningens och malmförädlingens område liksom
i samband därmed förvärvade rättigheter, patent o. s. v. skola såvitt
på LKAB och TGO ankommer även efter nyssnämnda dag stå till båda bolagens
fria förfogande, oavsett om verksamheten ifråga dessförinnan bedrivits
i allenast ettdera bolagets namn.

TGO den 30 september 1957 tillhöriga handlingar, vilka beröra LKAB:s och
Frejas egendom och rörelse samt kunna ha betydelse för LKAB:s och Frejas
fortsatta verksamhet, skola hållas tillgängliga för LKAB. Likaledes skola
motsvarande LKAB och Freja tillhöriga handlingar hållas tillgängliga för
TGO.

§ 9.

Jnlösenrätl Mom. 1. Såväl staten som TGO skola vara berättigade att genom tillsägelse
påkalla att TGO:s aktier i LKAB inlösas av staten.

Har sådan tillsägelse skett, skall inlösen ske vid utgången av det räkenskapsår,
som slutar fyra år närmast efter tillsägelsen, dock tidigast vid utgången
av det räkenskapsår, som slutar under år 1977.

Mom. 2. Skall inlösen av TGO:s aktier ske, skall lösesumman, efter TGO:s
val om tillsägelsen om inlösen gjorts av staten och efter statens val om tillsägelsen
gjorts av TGO, bestämmas antingen genom affärsmässig värdering
av aktierna eller på sätt som finnes angivet i § 11 här nedan.

Det åligger den, som vill begagna sig av sin valrätt, att senast två år före
inlösningsdagen giva tillkänna vilken metod för lösesummans fastställande
som skall tillämpas. Sker det ej, skall lösesumman bestämmas enligt § 11.

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

§ 10.

Vid inlösen efter affärsmässig värdering skall lösesuniman motsvara aktiernas
verkliga värde.

Har överenskommelse mellan staten och TGO om värdet ej träffats senast
aderton månader före inlösningsdagen, skall detsamma fastställas genom
värdering av skiljemän, utsedda enligt den vid varje tidpunkt gällande skiljemannalagen.

§ 11.

Mom. 1. Därest inlösen icke skall ske efter affärsmässig värdering, skall
lösesuniman för TGO:s aktier i LKAB uppgå till ett belopp lika med hälften
av medelnettovinsten per ton å 25 gånger 4 250 000 ton gånger det tal som
framkommer, om 100 milj. delas med lösesumman för de TGO före den 1
oktober 1957 tillhöriga stamaktierna i LKAB, beräknad enligt § 25 i 1927 års
avtal, jämförd med § 6 i 1932 års avtal.

Med medelnettovinsten per ton förstås i detta sammanhang summan av
LKAB:s enligt respektive balansräkningar redovisade nettovinster, beräknade
med iakttagande av vad i § 2 mom. 2 andra stycket stadgas, under den tjuguårsperiod,
vars sista dag infaller fyra år före inlösningsdagen, delad med
antalet ton malm som under samma tid bortfraktats från de av LKAB och
Freja bearbetade gruvorna.

Har den under tjuguårsperioden sammanlagda fraktade kvantiteten icke
uppgått till 85 milj. ton, skall till grund för lösesummans beräkning i stället
läggas en tjugondei av den verkliga fraktade kvantiteten.

Har LKAB:s och Frejas utskeppning över Narvik och Luleå till följd av
krig eller blockad under ett eller flera räkenskapsår under tjuguårsperioden
icke uppgått till sex milj. ton per år, skall vid beräkning av medelnettovinsten
per ton i stället för sagda år medtagas motsvarande antal närmast
före tjuguårsperioden liggande år, under vilka utskeppningen icke på angivet
sätt påverkats.

Mom. 2. Därest man vid inlösen kan förutse en framtida ökning av den
andel av LKAB:s och Frejas malmproduktion, som sker inom statens utmål
utöver vad motsvarande andel i genomsnitt varit under beräkningsperioden,
skall avdrag göras från det enligt bestämmelserna i mom. 1 beräknade beloppet,
motsvarande aktiernas beräknade värdeminskning på grund av den
mot nyssnämnda förskjutning i malmproduktionen svarande framtida ökningen
av LKAB:s och Frejas arrendekostnader per ton. Till grund för
beräkningen av detta avdrag skall läggas det malmvärde enligt § 4 samt den
nettovinst per ton malm som i genomsnitt förelegat under den aktuella beräkningsperioden,
ävensom tillförlitligast möjliga prognoser rörande brytningens
fortskridande överflyttning till statens utmål. Vid beräkningen skall
tillämpas en räntefot av 4 procent.

För fastställande av lösesumman skall vidare verkställas tillförlitligast
möjliga beräkning av den totala återstående ekonomiskt brytbara malmreserven
i de av LKAB och Freja bearbetade gruvorna (inom såväl LKAB:s och

Affärsmässig

värdering

Värdering
genom kapitalisering
av
viss vinst

Fondandelar

Vinstutdelning
efter
inlösen

Lösesummans
erläggande -

Bolagsord ning -

48 Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

Frejas som statens utmål och därintill gränsande statsgruvefält) samt av
den sannolika återstående brytningstiden. Lösesumman skall nedjusteras i
den proportion, i vilken nuvärdet av en till samma belopp som LKAB:s genomsnittliga
årsvinst under beräkningsperioden uppgående årlig vinst under
hela den sannolika återstående brytningstiden understiger nuvärdet av
samma årliga vinst under en obegränsad brytningstid. Vid nuvärdesberäkningen
skall tillämpas en räntefot av 4 procent. Vid inlösen, som aktualiseras
senare än femtio år före den beräknade brytningstidens utgång, skall
vid sådan jämkning, varom i detta stycke är fråga, nuvärdet av den återstående
brytningstidens årsvinster beräknas under antagande av att dessa
årsvinster successivt och lineärt sjunka till noll vid brytningstidens slut.

Kan överenskommelse ej träffas mellan staten och TGO om den inverkan
bestämmelserna i detta mom. skola ha på lösesumman, skall denna inverkan
fastställas av skiljemän, utsedda enligt den vid varje tidpunkt gällande
skilj emannalagen.

§ 12.

Bestämmes lösesumman enligt § 11, skall TGO, utöver den sålunda bestämda
lösesumman, tillföras ersättning för den på TGO belöpande andelen
av icke utdelade vinstmedel från tiden efter den 30 september 1957, i
den mån dessa vinstmedel icke före inlösningsdagen disponerats för lagstadgad
avsättning till reservfond eller till täckande av förlust. Därvid skall
iakttagas att TGO sålunda tillkommande andelar i vinstmedel, som genom
beslut vid de fem ordinarie bolagsstämmorna närmast före inlösningsdagen
icke blivit utdelade, skola beräknas till sitt fulla belopp, medan däremot
andelar i dessförinnan icke utdelade vinstmedel skola ingå i ersättningen
med allenast 65 procent av deras belopp.

§ 13.

Sker inlösen, skall den å de inlösta aktierna fallande delen av LKAB:s
nettovinst för det räkenskapsår, vid vars slut inlösen ägt rum, i sin helhet
tillfalla TGO.

§ 14.

Äger inlösen rum, skola TGO tillkommande lösesumma och fondandelar
erläggas kontant å inlösningsdagen.

§ 15.

Staten och TGO utfästa sig att medverka till genomförande så fort sådant
lagligen kan ske av de ändringar i LKAB:s och TGO:s bolagsordningar, som
påkallas av inlösen av TGO:s stamaktier i LKAB samt av detta avtal. TGO
förklarar sig icke komma att motsätta sig sådana ändringar i LKAB:s bolagsordning,
vilka äro förenliga med detta avtal.

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

§ 16.

Mom. 1. TGO förbinder sig att icke utan Kungl. Maj:ts medgivande över -Deposition
låta de aktier i LKAB, som TGO på grund av detta avtal innehar. au aktier

Mom. 2. TGO medgiver att, till säkerhet för dess förbindelser enligt detta
avtal, de under mom. 1 omförmälda aktierna må utgöra pant; i fråga om
pantsättningen skall gälla vad i mom. 3 stadgas.

Mom. 3. Till fullgörande av den i mom. 2 omförmälda pantsättningen
skola de aktier i LKAB, vilka TGO på grund av detta avtal innehar, försedda
med överlåtelse in blanco, nedsättas såsom i taka händer i Sveriges Riksbank
med fullmakt för Riksbanken att, sedan staten visat sig ha erlagt
stadgad lösen för aktierna, överlämna dessa med ifylld överlåtelse till staten
samt mot åtagande av Riksbanken

att hålla aktierna i förvar och icke till annan utlämna desamma, samt
att varje år, sedan ordinarie bolagsstämma med LKAB hållits, till TGO
utlämna föregående års vinstkuponger, dock att, om staten med laga kraft
ägande dom visar, att staten på grund av detta avtal äger fordran, för vilken
aktierna jämlikt mom. 2 häfta som pant, staten är berättigad att utbekomma
vinstkuponger till så stort antal, som fordras till täckande av dess
fordran.

§ 17.

Detta avtal skall, om ej annat överenskommes, gälla intill dess inlösen Giltighetstid
av TGO:s aktier i LKAB ägt rum.

Stockholm den 195 .

För SVENSKA STATEN

TRAFIKAKTIEBOLAGET GRÄNGESBERG-OXELÖSUND

4 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. AV 171

50

Kungl. Maj. ts proposition nr 171 år 1956

Bilaga 2

Avtal om försäljningssamarbete

Mellan Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag för egen del och som företrädare
för Bergverksaktiebolaget Freja (i det följande gemensamt benämnda
LKAB), å ena, samt Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund för egen
del och som företrädare för de företag som äro förenade i koncerngemenskap
med TGO (i det följande gemensamt benämnda TGO), å andra sidan,
har denna dag träffats följande avtal i fråga om kontrahenternas försäljningssamarbete
efter den 30 september 1957.

§ 1.

Kontrahenterna skola samverka i ett särskilt bolag, i fortsättningen kallat
försäljningsbolaget, vars verksamhet skall ha till föremål de uppgifter
med avseende på kontrahenternas försäljning av järnmalm, varmed i detta
avtal förstås styckmalm, slig, mull och koncentrat, briketter och sinter,
vilka närmare angivas i detta avtal eller vilka eljest överlämnas till bolaget
av kontrahenterna.

Försäljningsbolagets bolagsordning skall ha den lydelse som framgår av
bilaga till detta avtal.

§ 2.

Försäljningsbolagets aktiekapital skall utgöra 100 000 kronor och ägas
till lika delar av LKAB och TGO.

Aktierna skola medföra samma rösträtt och samma rätt till andel i bolagets
tillgångar.

Om kontrahenternas rätt till andel i bolagets vinst stadgas i § 14.

§ 3.

Aktierna överlämnas såsom vederlag för de kontrahenterna tillhöriga aktierna
i Schwedenerz-Gesellschaft mbH samt Swedish Iron Ore Ltd och dess
dotterbolag Cie Minérais Suédois S. A., i vilka bolag kontrahenterna äga
hälften vardera. Aktierna i dessa utländska bolag skola per den 1 oktober
1957 transporteras på försäljningsbolaget med full äganderätt.

§ 4.

Försäljningsbolagets styrelse skall bestå av fyra ledamöter jämte lika
många suppleanter, av vilka hälften utses i enlighet med LKAB:s förslag
och hälften i enlighet med TGO:s. Styrelsen utser inom sig ordförande.

Av revisorerna och suppleanterna för dem utse kontrahenterna en vardera.

I händelse av försäljningsbolagets likvidation skola kontrahenterna verka
för att vid utseende av likvidatorer deras intressen bliva i lika grad tillgodosedda.

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

§ 5.

Såsom styrelsens beslut skall gälla den mening varom tre av styrelsens
ledamöter förena sig.

§ 6.

För försäljningsbolaget skall utses en verkställande direktör, vilken skall
äga deltaga i styrelsens överläggningar men ej i besluten.

Personal anställd i försäljningsbolagets tjänst må ej samtidigt vara anställd
hos någon av kontrahenterna, såvida icke styrelsen i särskilt fall
medger undantag från denna bestämmelse.

§ 7.

Kontrahenterna uppdraga åt försäljningsbolaget att i den omfattning som
framgår av §§ 8—10 fr. o. in. den 1 oktober 1957 medverka vid kontrahenternas
försäljning av järnmalm från kontrahenternas gruvor och anläggningar
i Sverige på samtliga avsättningsområden utomlands samt, i den mån
någon av kontrahenterna så begär, på dess avsättningsområden i Sverige.

§ 8.

Försäljningsbolaget har rätt och skyldighet att

1) noggrant följa utvecklingen av marknadsläget för kontrahenternas
järnmalm samt fortlöpande informera kontrahenterna därom;

2) låta sig representeras vid kontrahenternas försäljningsförhandlingar,
träffande av försäljningsavslut och uppgörande av kontrakt;

3) i den omfattning och på de villkor vardera kontrahenten äger närmare
föreskriva ombesörja försäljningar för dennes räkning;

4) ombesörja avveckling av ingångna försäljningskontrakt.

§ 9-

Försäljningen av kontrahenternas produkter skall ske i resp. kontrahents
eget namn. Försäljningskontrakten skola för att gentemot kontrahent vara
bindande ha undertecknats av denne.

§ 10.

Försäljningsbolagets uppgifter med avseende på avvecklingen av ingångna
försäljningskontrakt omfatta, bland annat, att

— uppsätta kontraktshandlingar över verkställda försäljningar och ombesörja
handlingarnas utväxling;

— avstämma produktions- och lagerläge med kontrahenternas gruv- och
hamnförvaltningar;

— i samråd med kontrahenterna och de olika kunderna uppgöra förslag
till skeppningsprogram på längre och kortare sikt;

— mottaga och handhava nomineringen av fartyg samt överenskomma
om de malmkvaliteter som skola skeppas med dessa fartyg;

52

Kungl. Maj. ts proposition nr 17 i år 1956

— ombesörja alla med skeppningarna sammanhängande åtgärder som
icke företagas i lastningshamnarna;

— medverka vid provtagning i lossningshamnarna enligt köpekontraktens
bestämmelser;

— övervaka vägningen i den mån den för avräkningen normerande viktbestämningen
icke sker i lastningshamnarna;

— utbyta analyser med köparna resp. övervaka erforderliga skiljeanalyseringar
och ombestyra övriga med analyserna sammanhängande frågor;

— ombesörja faktureringen;

— svara för den löpande kontakten med köparna och inkomma med vägledande
yttranden i avseende å under avvecklingen uppkommande frågor
såsom reklamationer etc.

§ 11.

Kontrahenterna skola fortlöpande hålla försäljningsbolaget underrättat
om sådana förändringar i produktions- och lagerläge, vilka kunna vara av
betydelse för avvecklingen av ingångna försäljningskontrakt.

§ 12.

Försäljningsbolaget skall för sådana uppgifter i samband med kontraktsavveckling,
rapportering etc., vilka med fördel kunna handläggas av egna
kontor på huvudmarknaderna, använda de i § 3 omnämnda dotterbolagen.

§ 13.

För de tjänster kontrahenterna åtnjuta från försäljningsbolaget och dess
dotterbolag skola kontrahenterna erlägga provision till försäljningsbolaget,
beräknad efter viss andel av effektiva avräkningspriset fob utskeppningshainn
eller, i förekommande fall, fbv gruvan för all sådan kontrahenternas
järnmalm som avses i § 7.

Provisionssatsen skall såvitt möjligt avpassas — under hänsynstagande
till att försäljningsbolaget skall svara för provisionen till de i § 3 omnämnda
dotterbolagen — så att den täcker försäljningsbolagets kostnader och
lagstadgad fondering.

§ 14.

Skulle utdelningsbar vinst uppkomma hos försäljningsbolaget, skall denna
tillkomma kontrahenterna i proportion till vad resp. kontrahent erlagt
av de provisionsbelopp som influtit under den period varunder vinsten uppkommit.
Om annat ej överenskommes, skall vinsten utdelas.

§ 15.

Detta avtal skall gälla tills vidare. Vill någondera parten återtaga sitt
godkännande av detsamma, skall skriftlig uppsägning ske senast två år
före den dag avtalet skall upphöra att gälla. Upphör kontraktet till följd
av sådan uppsägning att gälla, skola — efter utdelning av inom resp. dot -

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1956 53

lerbolag dittills icke utdelade vinstmedel — de till försäljningsbolaget överlåtna
aktierna i Schwedenerz-Gesellschaft mbH och Cie Minérais Suédois
S. A. av försäljningsbolaget transporteras på LKAB att den dag avtalet upphör
att gälla tillfalla LKAB med full äganderätt samt aktierna i Swedish
Iron Ore Ltd på enahanda sätt transporteras på TGO. Försäljningsbolaget
skall därefter träda i likvidation och upplösas, varvid dess tillgångar skola
fördelas efter den i § 14 angivna grunden.

§ 16.

Tvister om tolkningen eller tillämpningen av detta avtal skola avgöras av
skiljemän enligt den vid varje tidpunkt gällande skiljemannalagen.

Stockholm den 195 .

54

Kungl. Maj. ts proposition nr 171 år 1956

Bolagsordning för Aktiebolaget. . .

§ 1.

Bolagets firma är Aktiebolaget...

§ 2.

Föremålet för bolagets verksamhet är försäljning av järnmalm samt annan
rörelse som har samband därmed.

§ 3.

Bolagets aktiekapital skall utgöra lägst 100 000, högst 300 000 kronor.

§ 4.

Aktie skall lyda å 25 000 kronor.

§ 5.

Styrelsen skall ha sitt säte i Stockholm.

§ 6.

Styrelsen skall bestå av fyra ledamöter med lika många suppleanter. Ledamöter
och suppleanter väljas årligen å ordinarie bolagsstämma för tiden
intill dess nästa ordinarie stämma hållits.

§ 7.

Såsom styrelsens beslut skall gälla den mening, varom tre av styrelsens
ledamöter förena sig.

§ 8.

För granskning av styrelsens och verkställande direktörens förvaltning
samt bolagets räkenskaper utses årligen å ordinarie bolagsstämma för tiden
intill dess nästa ordinarie stämma hållits två revisorer med lika många
suppleanter.

§ 9.

Ordinarie bolagsstämma hålles en gång årligen under april eller maj
månad.

§ 10.

Vid ordinarie bolagsstämma skola följande ärenden förekomma:

1) val av ordförande vid stämman;

2) justering av röstlängden;

3) val av en eller två justeringsmän;

4) fråga om stämman blivit behörigen sammankallad;

5) föredragning av förvaltningsberättelsen, balansräkningen, vinst- och
förlusträkningen samt revisionsberättelsen;

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

6) fråga om fastställande av balansräkningen;

7) fråga om ansvarsfrihet åt styrelseledamöterna och verkställande direktören
;

8) beslut angående bolagets vinst eller förlust enligt den fastställda balansräkningen; 9)

fastställande av arvoden åt styrelsen och revisorerna;

10) val av styrelse samt revisorer och revisorssuppleanter;

11) övriga ärenden, vilka i behörig ordning hänskjutits till stämman.

Beslut å bolagsstämma vare ej giltigt med mindre det biträtts av röstande
som företräda mer än hälften av aktiekapitalet.

§ Il Kallelse

till bolagsstämma och andra meddelanden till aktieägarna skola
ske genom rekommenderat brev med allmänna posten, kallelse till bolagsstämma
senast två veckor före ordinarie och senast en vecka före extra
stämma.

56

Kungl. Maj. ts proposition nr 171 år 1956

Bilaga 3

Avtal om samarbete i fråga om malmskeppningar

Mellan Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag för egen del och såsom
företrädare för Bergverksaktiebolaget Freja (i det följande gemensamt
benämnda LKAB), å ena, samt Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund
(i det följande benämnt TGO), å andra sidan, har denna dag träffats följande
avtal innefattande allmänna bestämmelser rörande skeppningen av
LKAB:s malmer, att gälla fr. o. in. den 1 oktober 1957.

§ 1.

I syfte att trygga utskeppningen av LKAB:s malmer i enlighet med de
riktlinjer som hittills tillämpats samt att möjliggöra försäljning av dessa
på cif-basis i minst samma utsträckning som för närvarande, uppdrager
LKAB åt TGO och åtager sig TGO att, oavsett läget på fraktmarknaden, ombesörja
all sjötransport av den malmkvantitet, som av LKAB blivit såld
eif.

§ 2.

Vid förhandlingar om försäljning av LKAB:s malmer skall på sätt som
hittills skett fastställas till en början mellan LKAB, å ena, samt malmköparen,
å andra sidan, ett pris för malm som säljes fob samt hur stor del av
malmkvantiteten som skall säljas eif, varefter mellan TGO och malmköparen
frakten från lastningsorten till bestämmelseorten för cif-andelen skall
fastställas med ledning av gällande fraktnoteringar.

Priset på malm, som av LKAB säljes eif, skall motsvara fob-priset för
malmen ökat med den mellan TGO och malmköparen överenskomna frakten
samt kostnaden för sjöförsäkring av malmen.

§ 3.

Det åligger TGO att, mot utbekommande av den i enlighet med bestämmelserna
i § 2 fastställda frakten och på de befraktningsvillkor i övrigt, som
hittills tillämpats för ifrågavarande skeppningar, ombesörja sjötransporten
med eget, tidsbefraktat eller förhyrt för ändamålet lämpat tonnage.

Utan särskild överenskommelse är LKAB ej skyldigt att tillhandahålla
större lastkvantiteter för fartyg och arbetstimme eller att åtaga sig vidsträcktare
förpliktelser i fråga om liggedagsberäkning än som hittills varit
brukligt i respektive Narvik och Luleå.

§ 4.

Sjötransporten av cif-andelen skall ombesörjas på sådant sätt att jämn
produktion och avsändning av LKAB:s malmer befordras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

57

§ 5-

Detta avtal skall upphöra att gälla fyra år efter skriftlig uppsägning av
någondera parten; dock må sådan uppsägning icke äga rum före den 1 oktober
1967.

§ 6.

Tvister om tolkningen eller tillämpningen av detta avtal skola avgöras av
skiljemän enligt den vid varje tidpunkt gällande skiljemannalagen.

Stockholm den 195 .

O

fiihung till riksdagens protokoll 1956, 1 samt. Nr 171

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

Bilaga 4

Brev att utväxlas mellan Svenska staten och Trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösund

Sedan svenska staten och Trafikaktiebolaget Grängesberg-—Oxelösund
(TGO) denna dag träffat avtal om TGO:s delägarskap i Luossavaara—Kiirunavaara
Aktiebolag (LKAB) för tiden efter den 30 september 1957 bekräftas -

A

att de 50 milj. kronor, som fonderades vid 1955 års ordinarie bolagsstämma
i LKAB, skola utdelas med utbetalning den 30 september 1957;

att ingen fondering skall äga rum vid 1956 och 1957 års ordinarie bolagsstämmor; att

LKAB:s aktiekapital, med verkan fr. o. m. den 1 oktober 1957, skall
genom ianspråktagande av bolagets dessförinnan fonderade vinstmedel höjas
till 500 milj. kronor samt reservfonden på liknande sätt höjas till 100 milj.
kronor;

att nettovinsten i Bergverksaktiebolaget Freja för år 1957, redovisad enligt
hittills tillämpade grunder, skall, så snart Frejas ordinarie bolagsstämma år
1958 hållits, utbetalas till LKAB och tre fjärdedelar därav omedelbart från
LKAB utdelas, varvid hälften skall tillfalla staten samt hälften TGO såsom
en tilläggsutdelning på dess av staten dåmera inlösta stamaktier i LKAB;

samt att TGO utan hinder av vad i § 12 i avtalet stadgas skall äga rätt att
erhålla ersättning för sin andel i lagstadgad avsättning till reservfond i den
mån sådan föranledes av en höjning av LKAB:s aktiekapital utöver 800 milj.
kronor. TGO avser icke att motsätta sig höjning av aktiekapitalet; sådan höjning
må dock icke företagas under den tid som förflyter från tillsägelse om
inlösen till dess inlösen verkställes. För höjning av aktiekapitalet och därav
föranledd avsättning till reservfond skall i första hand användas vad som
återstår av icke utdelade vinstmedel från tiden före den 1 oktober 1957 att
fördelas mellan aktiekapital och reservfond i proportion som ovan sägs.

B

Därest i § 1 mom. 1 andra stycket i avtalet angivna lösesumma och fondandelar
icke slutgiltigt fastställts den 1 oktober 1957, överlämnas samma dag
till TGO aktier i LKAB till ett antal som motsvarar 4 1/4 procent av LKAB:s
hela aktiekapital. Så snart lösesumma och fondandelar därefter slutgiltigt
fastställts, åligger det antingen TGO att till staten återlämna eller staten
att till TGO överlämna skillnaden mellan angivna antal aktier och det antal

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

aktier, till vilket TGO med stöd av bestämmelserna i § 1 mom. 1 i avtalet är
berättigat. Därest TGO har att till staten återlämna en eller flera aktier,
åligger det TGO att till staten tillika återbära vad det i anledning av sitt
tidigare aktieinnehav må ha för mycket utbekommit i vinstmedel. Blir staten
skyldig att till TGO överlämna en eller flera aktier, åligger det staten att till
TGO utbetala den vinstandel, som TGO må ha gått förlustigt på grund av att
dess tidigare aktieinnehav visat sig icke motsvara TGO tillkommande andel
i LKAB:s aktiekapital.

Den som sålunda erhåller vinstandel äger rätt att tillika erhålla ränta därå
med 5 procent från dagen för beslutet om vinstutdelningen.

C

De ändringar i LKABrs och TGO:s bolagsordningar som avses i § 15 äro
följande:

LKAB.-s bolagsordning

Den nu gällande uppdelningen i preferens- och stamaktier skall upphöra
att gälla. Enligt bolagsordningen skall allenast finnas ett slag av aktier med
lika rätt till andel i bolagets tillgångar och vinst.

Med hänsyn därtill skola samtliga bestämmelser i den nuvarande bolagsordningen,
som föranledas av sagda uppdelning i preferens- och stamaktier,
utgå, d. v. s. § 4 andra, tredje och fjärde styckena, § 5 andra stycket, § 6
andra, tredje, fjärde och femte styckena, § 7 a) och b), § 8 mom. 1, 3 och 4,
§ 11 första stycket samt § 12 andra stycket. Därjämte skall § 5 första stycket
så ändras, att ordet »stamaktie» utbytes mot ordet »aktie». Den i § 6 sjunde
stycket förekommande hänvisningen till § 8 mom. 4 skall utgå. Slutligen skall
bestämmelsen i § 9 andra stycket ersättas med en föreskrift av innehåll att
styrelsens och verkställande direktörens förvaltning samt bolagets räkenskaper
skola granskas av två årligen å ordinarie bolagsstämma utsedda revisorer
och lika många revisorssuppleanter.

TGO.s bolagsordning

Första meningen i andra stycket av § 7 skall utgå.

D

Under framhållande av att TGO:s andel i LKAB:s aktiekapital från och
med den 1 oktober 1957 allenast kommer att uppgå till omkring 4 1/4 procent,
har staten — under den uttryckliga förutsättningen att detta medgivande
icke finge åberopas vid framtida eventuell tvist mellan staten och TGO
rörande tolkningen av § 25 mom. 2 i 1927 års avtal - förklarat sig beredd
att «å med på att vid fastställandet av lösesummans belopp jämlikt § 11 i det
nya avtalet medelvinsten per ton malm skall utgöra summan av nettovinsterna
för hela den tjuguårsperiod, som skall läggas till grund for berak -

60

Kungl. Maj. ts proposition nr 171 år 1956

ningen, delad med antalet ton malm, som under samma tid bortfraktats
från de av LKAB och Bergverksaktiebolaget Freja bearbetade gruvorna.

I enlighet härmed åtager sig TGO att vid eventuell tvist mellan staten och
TGO rörande tolkningen av § 25 mom. 2 i 1927 års avtal icke åberopa detta
åtagande från statens sida till stöd för tolkningen av nämnda moment.

E

Det har vid avtalets träffande varit mellan kontrahenterna underförstått
att i vad rör tillämpningen av avtalet en av TGO utsedd auktoriserad revisor
skall äga taga del av LKAB:s och Bergverksaktiebolaget Frejas räkenskaper,
handelsböcker och andra affärshandlingar.

F

Avsikten är att låta Bergverksaktiebolaget Freja genom fusion uppgå i
LKAB. Det är underförstått mellan parterna att intill dess så sker den utdelningsbara
nettovinsten i Freja skall utdelas.

Stockholm den 195 .

560682 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag