Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1956

1

Nr 163

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående uppförande av
neurologiska och neurokirurgiska kliniker vid karolinska
sjukhuset; given Stockholms slott den 6 april
1956.

Kungl. Maj :t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Hj. R. Nilson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att riksdagen fattar principbeslut om förläggande
till karolinska sjukhuset av neurologiska och neurokirurgiska kliniker. Klinikerna
är avsedda att ersätta motsvarande kliniker vid serafimerlasarettet,
vilket lasarett genom avtal försålts till Stockholms stad med avträdesdag den
1 januari 1961. De nya klinikerna, vilka tillsammans skall omfatta högst 200
vårdplatser, avses skola förläggas i närheten av karolinska sjukhusets psykiatriska
klinik, varvid en mindre del av Eugeniahemmets område måste
tagas i anspråk för ändamålet.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. Nr 163

2

Kungl. Ma:ts proposition nr 163 år 1956

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj. t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 april
1956.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Zetterberg, Torsten
Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup, Persson, Hjälmar
Nilson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med cheferna för ecklesiastik- och finansdepartementen
anför t. f. chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hjalmar
Nilson.

Inledning

Till följd av den överenskommelse, som år 1948 (prop. nr 213/1948) träffades
mellan Kungl. Maj :t och kronan och stiftelsen serafimerlasarettet, å
ena, samt Stockholms stad, å andra sidan, om försäljning till staden av serafimerlasarettets
fastigheter skall lasarettets medicinska, kirurgiska, neurologiska
och neurokirurgiska kliniker före ingången av år 1961, då staden
tillträder fastigheterna, stå färdiga att tagas i bruk på annan plats. Enligt
det samma år ingångna avtalet mellan Kungl. Maj :t och kronan, å ena, samt
staden, å andra sidan, om upplåtande av Sabbatsbergs sjukhus såsom undervisningssjukhus
skall de två förstnämnda klinikerna förläggas till sistnämnda
sjukhus. De neurologiska och neurokirurgiska klinikerna åter har
förutsatts skola förläggas till karolinska sjukhuset.

Kommissionen för förhandlingar rörande karolinska sjukhusets utbyggande
m. m.1, som jämlikt Kungl. Maj :ts beslut den 26 maj 1939 verkställt
utredning angående uppförande av nya neurologiska och neurokirurgiska
kliniker vid karolinska sjukhuset, har med skrivelse den 5 mars 1956 inkommit
med förslag till uppförande av ifrågavarande kliniker.

Jag kommer i det följande att under särskilda avsnitt lämna en redogörelse
för förhandlingskommissionens utredning och förslag samt däröver
avgivna remissyttranden, varefter jag kommer att tillkännagiva min egen
ståndpunkt till föreliggande frågor.

Förhandlingskommissionens utredning och förslag

Beträffande den första utvecklingsfasen i nervklinikernas nybyggnadsfråga
framhåller förhandlingskommissionen bl. a. följande.

1 Som ledamöter i förhandlingskommissionen har ingått landshövdingen J. Lingman, tillika
ordförande, expeditionschefen A. V. L. Rydback, f. d. riksdagsmannen K. K.Wistrand, professorn
emeritus K. J. H. Bergstrand, juris doktorn E.Å. Larsson och rektorn vid karolinska institutet,
professorn S.A. Friberg.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1956

Redan år 1946 hade professorn i neurologi vid karolinska institutet N.
Antoni gjort framställning i ämnet i anslutning till ett kommittéutlåtande
avgivet av en inom institutets lärarkollegium tillsatt kommitté. I kommittéutlåtandet
framhölls bl. a. det stora behovet av ett intimt samarbete mellan
den psykiatriska kliniken och neuroklinikerna, varför dessa senare borde
ligga i den psykiatriska klinikens omedelbara närhet. Tanken på att för ändamålet
taga i anspråk en mindre del av Eugeniahemmets tomt framfördes
också. Efter framställning av förhandlingskommissionen år 1947 överlämnade
lärarkollegiet påföljande år till kommissionen ett yttrande, som innehöll
en utförlig diskussion av de framtida klinikernas lämpligaste utformning.
Även i detta yttrande framhölls såsom en grundtanke, att de båda nya
klinikerna borde förläggas i nära samband med den psykiatriska kliniken
samt att de neurologiska och neurokirurgiska klinikerna borde inrymmas
i en gemensam byggnad med väl utrustade laboratorier. Samma år uppgjorde
arkitekten S. Malm ett första förslag till klinikernas förläggning, innebärande
att för ändamålet viss del av Eugeniahemmets område skulle
tagas i anspråk. Sedan Malm på egen begäran entledigats från sitt uppdrag,
utsågs arkitekten Hakon Ahlberg den 19 oktober 1949 att biträda kommissionen.
I november 1950 framlade Ahlberg förslag till nybyggnad för nervklinikerna
vid karolinska sjukhuset. Klinikerna skulle enligt detta förslag
erhålla en byggnadsvolym av över 70 000 m3 för en byggnadskostnad av
10 475 000 kronor.

Förhandlingskommissionen erinrar även om att frågan om nervklinikernas
förläggning och storlek vid skilda tillfällen varit föremål för riksdagens
bedömande. Kommissionen yttrar härom följande.

I anslutning till ett av kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande
år 1949 framlagt förslag till dispositionsplan för karolinska sjukhusets
område framhöll föredragande departementschefen (prop. nr 170/
1950), att vägande skäl syntes tala för att nervklinikerna förlädes i närheten
av den psykiatriska kliniken på östra sjukhusområdet. Det vore icke uteslutet
att särskilda omständigheter måste föranleda ett övervägande att utnyttja
vissa väsentliga delar av Eugeniahemmets tomt för ändamålet. Departementschefen
framhöll också i detta sammanhang, att storleken av nytillkommande
kliniker borde ägnas ingående uppmärksamhet med hänsyn
till den begränsade markyta, som stode till disposition inom Norrbackaområdet.

Vid 1951 års riksdag framlades ett överarbetat förslag till dispositionsplan
för karolinska sjukhuset (prop. nr 123/1951). Departementschefen
erinrade i samband härmed om det av arkitekten Ahlberg framlagda förslaget
till uppförande av nervkliniker och framhöll, att klinikerna, enligt
vad byggnadskommittén anfört, vid föreslagen storlek borde ligga öster om
det centrala sjukhusblocket. Med hänsyn till bristen på lämplig tomtmark
i sjukhusets närhet förordade departementschefen, att Eugeniahemmets område
för framtiden reserverades för statliga ändamål och i första hand toges
i anspråk för behov, som kunde uppstå i samband med karolinska sjukhusets
fortsatta utbyggande. Statsutskottet (uti. nr 151/1951) fann sig emellertid
föranlåtet framhålla angelägenheten av att en begränsning av den framlagda
dispositionsplanen om möjligt komme till stånd. En ytterligare utbyggnad
borde icke ske förrän efter noggrann avvägning av nackdelarna
med eu förläggning av vissa avdelningar annorstädes mot nackdelarna av att

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1956

sjukhuset tillätes växa ytterligare. Enligt utskottet syntes en begränsning
av platsantalet vid sjukhuset icke utesluten vid förläggning av nervklinikerna
till annat sjukhus. Utskottet förordade därför en omprövning av frågan
om nervklinikernas förläggning. I övrigt underströk utskottet, att byggnadskommittén
vid sitt fortsatta arbete borde tillvarataga varje möjlighet
till begränsning av nytillkommande klinikers storlek.

Förhandlingskommissionen erinrar vidare om att kommissionen i remissyttrande
den 7 januari 1955 över 1951 års vanförevårdsutrednings betänkande
framhållit, att kommissionen med hänsyn till bristen på tomtmark
för sjukvårdsändamål i Stockholmstrakten nödgades vidhålla det tidigare
förslaget om nervklinikernas förläggning till det s. k. Norrbackaområdet. Vid
framläggandet av proposition till 1955 års riksdag angående vanföreanstalterna
och Eugeniahemmet m. m. (prop. nr 135/1955) framhöll också föredragande
departementschefen, att han, utan att i dåvarande sammanhang
taga definitiv ställning till frågan om det framtida användandet av Eugeniahemmets
markområde, av vad förhandlingskommissionen anfört blivit övertygad
om att det torde bli nödvändigt att söka finna utrymme för nervklinikerna
inom Norrbackaområdet. Såvitt det då vore möjligt att bedöma,
torde en förläggning av klinikerna till närheten av karolinska sjukhusets
psykiatriska klinik närmast komma i fråga. Härvid skulle eventuellt viss
del av Eugeniahemmets område behöva tagas i anspråk för klinikerna. Hittills
upprättade skissritningar för klinikerna utvisade emellertid, att deras
uppförande icke skulle behöva inkräkta på Eugeniahemmets område i sådan
utsträckning, att en om- och tillbyggnad av Eugeniahemmet enligt departementschefens
förslag skulle äventyras. Riksdagen lämnade vad departementschefen
sålunda anfört utan erinran.

Beträffande Eugeniahemmet erinrar förhandlingskommissionen slutligen
om, att enligt kungl. brev den 23 maj 1884 Kungl. Maj :t med riksdagens
bifall till sällskapet Eugeniahemmet på arrende för all framtid upplåtit
kronohemmanet Norrbacka på villkor bl. a., att sällskapet skulle vara skyldigt
att, därest hemmanet erfordrades för något statens ändamål, till Kronan
avträda hemmanet å första fardag, som infölle två år efter det uppsägning
verkställts. Den årliga arrendeavgiften eftergavs i enlighet med beslut
vid 1887 års riksdag.

Beträffande nervklinikernas förläggning till annat sjukhus än karolinska
sjukhuset framhåller förhandlingskommissionen.

Det enda för kommissionen tänkbara alternativet för dessa klinikers placering
är en anslutning till Sabbatsbergs sjukhus eller Södersjukhuset. Från
Stockholms stads delegerades sida har emellertid hävdats, att det begränsade
markutrymmet vid förstnämnda sjukhus icke giver någon som helst
möjlighet till uppförande av ytterligare klinikbyggnader utöver dem, som
överenskommits i Sabbatsbergsavtalet. Vad Södersjukhuset beträffar, har
stadens representanter förklarat, att staden ej är beredd att dit förlägga
dessa undervisningskliniker, enär sjukhuset i lokalhänseende icke är lämpligt
härför och möjligheter saknas att där ordna undervisnings- och forsk -

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1956

ningsutrymmen in. m. Bristen på tomtmark för sjukvårdsändamål är över
huvud taget sedan flera år mycket stor inom Stockholmsområdet, och kommissionen
har ej funnit sig kunna framlägga något alternativ till det i 1951
års generalplan för karolinska sjukhuset förordade förslaget att förlägga
klinikerna till eller invid karolinska sjukhusets område. Ett skäl härför
har också varit att det måste anses mest ändamålsenligt ur den medicinska
undervisningens synpunkt, att även dessa kliniker ligger inom samma område
som eller i relativ närhet av karolinska sjukhuset.

Kommissionen förordar därför, att de nya klinikerna förläggas till Norrbackaoinrådet
i direkt anslutning till karolinska sjukhusets övriga kliniker.

Under hänvisning till vad kommissionen inledningsvis anfört, förordar
kommissionen också, att nervklinikerna placeras så nära den psykiatriska
kliniken som möjligt och förbindas med den senare genom en kulvert. Kommissionen
understryker nödvändigheten av en intim kontakt mellan de båda
klinikerna. Den nuvarande ämnesrepresentanten i neurologi har sålunda
framhållit, att den psykiatriska kliniken har stort behov av att kunna utnyttja
det neurologiska komplexets speciallaboratorier, framförallt de neuroradiologiska
och neurofysiologiska laboratorierna. Sådana undersökningar
som encephalografi, gasmyelografi och arteriografi förutsätter bekväm
och kortast möjliga transportväg mellan laboratorium och avdelning.
Å andra sidan är det också av betydelse för det neurologiska komplexet, att
detsamma har nära kontakt med den psykiatriska kliniken, när det gäller
psykokirurgiska ingrepp. Även undervisningssynpunkter talar för denna
placering, då enligt den nya medicinska studieformen neurologi- och psykiatrikurserna
skall gå samtidigt.

Klinikernas förordade förläggning har nödvändiggjort för kommissionen
att söka träffa en överenskommelse med stiftelsen Eugeniahemmet angående
avstående av erforderlig mark för klinikernas uppförande. I skrivelser den
10 oktober 1955 och den 13 februari 1956 har stiftelsens förvaltningsutskott
framhållit, att detsamma under vissa angivna förutsättningar icke
har något att erinra mot upplåtelse av ifrågasatt markområde. Förhandlingskommissionen
har i anslutning härtill efter samråd med arkitekten
Hakon Ahlberg ansett sig böra föreslå, att klinikerna förskjutes cirka 30
meter i riktning mot radiumhemmet väster om den plats, som angivits enligt
1950 års skissritningar. Nervklinikernas tänkta läge framgår av en
situationsplan, uppgjord av arkitekten Ahlberg den 9 december 1955. Kommissionen
har på detta sätt velat tillmötesgå ett starkt uttalat önskemål från
Eugeniahemmets sida att ej spoliera en för patienternas trevnad synnerligen
värdefull terrass.

Beträffande övriga frågor, varom överläggningar förts med representanter
för sällskapet Eugeniahemmet, framhåller kommissionen bl. a. följande.

Kommissionen har funnit sig böra undersöka, på vad sätt Eugeniahemmet
bör kompenseras för den bebyggelse — ett bostadshus inrymmande två
mindre lägenheter, samt en uthuslänga inrymmande garage för två bilar,

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1956

snickarbod, förrådslokaler in. in., som ligger inom det för klinikbyggnaden
avsedda området. På kommissionens anmodan har Eugeniahemmets arkitekt,
Gösta Wiman, uppgjort skissritningar och framlagt kostnadsberäkningar
för nybyggnad av snickarverkstad, garage och förrådslokaler (dagtecknade
den 29 januari 1956 och den 2 februari 1956). Byggnadskostnaderna
har angivits till 80 000 kronor, exklusive lös inredning, utrustning
samt el-armatur. Kommissionen, som vill erinra om att departementschefen
i propositionen nr 135 till 1955 års riksdag angående vanföreanstalterna och
Eugeniahemmet m. in. uttalat sig för en successiv avveckling av Eugeniahemmets
bandageverkstad, har vid besiktning på platsen funnit vissa förutsättningar
föreligga för att inrymma snickarverkstaden i den nuvarande
bandageverkstaden men har ansett det nödvändigt att uppföra ett garage
för två bilar. Huruvida det är möjligt att inom bandageverkstaden eller inom
Eugeniahemmets utrymmen i övrigt tillgodose behovet av förrådslokaler
bör enligt kommissionens mening närmare undersökas av kommittén för
karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande i samråd med stiftelsens förvaltningsutskott,
innan ett beslut fattas om nybyggnad för ändamålet. Med
hänsyn till det anförda har kommissionen genom arkitekten Wimans försorg
även låtit uppgöra kostnadsberäkningar för en nybyggnad avseende
enbart garage och verkstadslokaler resp. enbart garage. Dessa kostnadsberäkningar
är daterade den 2 mars 1956 och kostnaderna har angivits
till 45 500 resp. 30 500 kronor. Kommissionen vill understryka, att kostnadsberäkningarna
är preliminära, och att det med hänsyn till ovissheten
om Eugeniahemmets fortsatta verksamhet på nuvarande plats är angeläget,
att kostnaderna för nybyggnader begränsas så mycket som möjligt.

Beträffande de två befintliga bostadslägenheterna synes det med hänsyn
till Eugeniahemmets provisoriska karaktär lämpligast att söka anskaffa
lägenheter i den öppna marknaden. Kommissionen har för sin del förklarat
sig beredd att söka medverka till en lösning av denna fråga.

Förvaltningsutskottet har också understrukit betydelsen av att den stora
uppfartsvägen till Eugeniahemmet icke spolieras samt att området mellan
vägen och köksbyggnaden bibehålies oförändrat, varigenom rörelsefriheten å
den kvarvarande tomten skulle bli tillfredsställande. Dessutom har utskottet
väckt frågan var gränsen för nervklinikbyggnadens område är avsedd att
gå i söder, d. v. s. mot den nyssnämnda terrassen samt om infartsvägen till
kliniken kan förläggas till byggnadens norra sida. Förhandlingskommissionen
har vid besiktning på platsen och i samråd med nervklinikernas och
Eugeniahemmets arkitekter för sin del funnit de uppställda kraven vara
av den art, att de utan alltför stor svårighet bör kunna tillmötesgås. En skissritning
upptagande hithörande frågor har uppgjorts av arkitekten Ahlberg
den 9 december 1955.

I fråga om de båda klinikernas storlek erinrar kommissionen till en början
om att byggnad skomplexet enligt 1948 års byggnadsprogram skulle omfatta
dels en neuromedicinsk klinik med tillhopa 128 vårdplatser, dels en
neurokirurgisk klinik, inrymmande 108 vårdplatser, dels ett forskningsinstitut
för klinisk neurofysiologi, disponerande 12 allmänna vårdplatser
å neuromedicinska kliniken, dels ock särskilda arbetslokaler för kliniska
undersökningar och behandlingar, undervisning och forskning, expedition

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1956 7

och mottagning, arkiv samt bibliotek m. m. Totala vårdplatsantalet beräknades
till 236.

Arkitekten Ahlbergs förslag till nybyggnad för nervklinikerna omfattade
210 vårdplatser. Den neurologiska kliniken skulle omfatta 110 vårdplatser
och innehålla 4 allmänna avdelningar med 20 patienter å varje avdelning,
1 enskild avdelning om 14 platser samt 1 infektionsavdelning om 16 platser.
Den neurokirurgiska kliniken skulle omfatta 100 vårdplatser samt bestå
av 2 allmänna avdelningar med 20 patienter å varje avdelning, 1 enskild
avdelning om 14 platser, 1 isoleringsavdelning om 12 platser, 1 allmän
traumatologisk avdelning om 20 platser samt 1 enskild traumatologisk avdelning
med 14 vårdplatser. Jämfört med 1948 års program hade antalet
vårdplatser sålunda reducerats med 26. Förhandlingskommissionen erinrar
om att det enligt Kungl. Maj :ts proposition nr 170/1950 var byggnadskommitténs
uppfattning, att platsantalet ej borde överstiga 200 platser.

Ur det av arkitekten Ahlberg år 1950 framlagda förslaget må vidare framhållas.

Det lämpligaste området för klinikernas uppförande synes vara en plats
söder om den psykiatriska kliniken, varvid en mindre del av Eugeniahemmets
område skulle behöva tagas i anspråk. Någon bebyggelse av värde finnes
ej inom detta område, och Eugeniahemmets huvudbyggnad kan även

1 fortsättningen kvarligga.

Då vårdavdelningarna är i huvudsak likartade för såväl de neurologiska
som neurokirurgiska klinikerna, är det mest rationellt att sammanföra
dessa inom en gemensam byggnadskropp. Ett undantag har likväl gjorts
för den neurologiska infektionsavdelningen med hänsyn till risken för infektion
från övriga patienter. Sängbyggnaden är sålunda med detta undantag
förlagd längst ut vid områdets östra gräns och är orienterad mot sydost,
medan infektionsavdelningen förlagts till en lägre flygel i västra delen av
området.

Med hänsyn till markfrågorna inom området bör en framtida utvidgning
ej ske i markplanet. Vid en omvandling av den neurotraumatologiska avdelningen
till en självständig klinik bör därför dess lokaler för behandling,
diagnostik etc. kvarligga i behandlingsbyggnaden. Redan från början finnes
en viss reserv att tillgå och om ytterligare utrymme erfordras, kan detta
vinnas t. ex. genom påbyggnad med en våning av den västra flygeln. Det är
först, när ett större antal vårdplatser ev. erfordras som frågan om tillbyggnad
i markplanet kan bli aktuell.

Förbindelserna mellan nervklinikerna, psykiatriska kliniken och karolinska
sjukhuset i övrigt med dess ekonomiavdelningar avses skola åstadkommas
genom kulvertar.

Varje allmän vårdavdelning innehåller 2 rum för 6 patienter, 2 rum för

2 patienter samt 4 isoleringsrum. Sjukrummens ytmått är desamma som i
karolinska sjukhusets huvudbyggnad. Biutrymmena är: serveringsrum, förråd,
sköljrum, vaktrum, 2 undersökningsrum, 2 toalettrum med dusch, personaltoalett
och vädringsbalkong. För varje avdelning finns ett dagrum samt
ett solarium. — Varje enskild vårdavdelning innehåller 4 halvenskilda och
6 enskilda sjukrum, vartdera med egen toalett. Rumsmåtten är något mindre
än i sjukhusets huvudbyggnad. Biutrymmena är i huvudsak desamma som

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1956

för de allmänna avdelningarna. — Isoleringsavdelningens platser är fördelade
på 4 rum för 2 patienter och 4 enkelrum. Infektionsavdelningens 16
platser är fördelade på 5 dubbelrum och 6 enkelrum.

Beträffande behandlingsavdelningen innehåller mittblockets källarvåning
skyddsrum och förråd. Markvåningens lokaler åt söder inrymmer lokaler
för sjukgymnastik och återuppövning, för elektrisk behandling, kuratorsexpeditioner
och intagningslokaler. Mot norr ligger omklädningsrum, badavdelning,
verkstäder in. in., och i mittpartiet tillkommer utrymmen för
arkiv etc. — Omedelbart intill förbindelsegången till psykiatriska kliniken
ligger föreläsningssalen med plats för 130 åhörare.

Mittblockets andra plan inrymmer röntgenavdelningen med 7 laboratorier.
Dessa laboratorier är grupperade omkring ett gemensamt aggregat för
framkallning etc. Avdelningens läkarexpeditioner m. in. är belägna på mittblockets
södra sida. — Ett särskilt laboratorium har inrättats för undersökning
av infektionsavdelningens patienter. Dessutom inrymmer våningen
ett fotografiskt laboratorium.

Mittblockets tredje plan inrymmer den neurokirurgiska och neurotraumatologiska
operationsavdelningen med 4 operationssalar jämte tillhörande
steriliseringsrum och instrumentförråd. Här finns bl. a. även ett rum för
elektromyografi. På sydsidan av operationsavdelningen ligger klinikernas
gemensamma förbandssteriliseringscentral. I denna våning ligger också
lokaler för psykiatrisk konsult. Ett reservutrymme om cirka 100 nr har
medtagits som utvidgningsreserv för de kirurgiska och traumatiska klinikernas
arbetsavdelningar. — Ett reservutrymme har även tillskapats i mittblockets
femte plan. Den västra flygeln inrymmer det neuropatologiska
laboratoriet, rum för forskare samt djuroperation.

Västra flygeln i mittblockets fjärde plan inrymmer bibliotek och forskarrum
in. in. I bortre delen av flygeln ligger djuravdelningen. Femte planet
innehåller bl. a. de kliniskt kemiska och psykologiska laboratorierna samt
lokaler för neurootologisk och neurooftalmologisk konsultation. Blockets
sjätte plan inrymmer den neuromedicinska klinikens mottagnings- och arbetsavdelning
in. in. jämte utrymmen för psykiatrisk konsult.

Mittblockets sjunde plan slutligen — dess översta våning — inrymmer
neurofysiologiska institutet med forsknings- och rutinavdelning.

Byggnadens totala volym inklusive skyddsrum uppgår till cirka 72 600 in3.
En preliminär kostnadsberäkning slutar på 10 400 000 kronor. Härtill kommer
kostnaden för de båda förbindelsekulvertarna, beräknad till 75 000
kronor. Den totala kostnaden enligt priser gällande i september 1950 uppskattas
sålunda till 10 475 000 kronor.

Förhandlingskommissionen erinrar om att arkitekten Ahlbergs förslag
till nervkliniker framlades första gången i samband med övervägandena vid
1951 års riksdag angående dispositionsplan för karolinska sjukhusets område.

Kommissionen framhåller vidare, att i samband med förhandlingar mellan
kommissionen, Stockholms stad och Stockholms läns landstings delegerade
angående nervklinikernas uppförande dessa delegerade anhållit att
få taga del av de kalkyler angående vårdplatsbehovet, som legat till grund
för arkitekten Ahlbergs förslag till de nya nervklinikerna. I första hand
var därvid beräkningsgrunderna för behovet av riksplatser samt kännedom

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1956

om för undervisningen nödvändigt antal vårdplatser av största intresse.
Efter framställning av kommissionen uttalade karolinska institutets lärarkollegium
i utlåtande den 26 mars 1953, att antalet för undervisningen
behövliga neurologiska vårdplatser kunde beräknas till omkring 110 och
antalet neurokirurgiska vårdplatser (inklusive neurotraumatologiska platser)
till cirka 100.

Sedermera har kommissionen framför allt med hänsyn till den begränsade
tomtyta, som står till buds för framtida utbyggnadsbehov inom det
s. k. Norrbackaområdet och med beaktande av statsutskottets nyssberörda
uttalande i frågan vid 1951 års riksdag, ansett det nödvändigt att i första
hand kalkylera klinikernas storlek efter undervisningens och forskningens
behov och har därför funnit anledning ompröva frågan om klinikernas
storlek. Vid överläggningar med vederbörande ämnesrepresentanter har
dessa förklarat sig kunna acceptera en reducering till 100 vårdplatser vid
neurologiska kliniken och 86 vårdplatser vid neurokirurgiska kliniken. Den
neurologiska kliniken skulle därvid komma att bestå av 3 allmänna avdelningar
å vardera 24 sängar, 1 infektionsavdelning å 14 sängar och 1 privatavdelning
å 14 sängar. Den neurokirurgiska kliniken skulle omfatta 2 allmänna
vårdavdelningar å 20 vårdplatser vardera, 1 privatavdelning å 14
platser, 1 isoleringsavdelning å 6 vårdplatser, 1 allmän neurotraumatologisk
avdelning å 20 platser samt 1 enskild neurotraumatologisk avdelning å
6 vårdplatser. Det sammanlagda platsantalet skulle sålunda bli 186. Kommissionen
vill emellertid, främst med hänsyn till behovet att ur byggnadsteknisk
synpunkt erhålla så funktionsdugliga vårdavdelningar som möjligt,
för sin del icke föreslå, att platsantalet nu fixeras till exakt nämnda siffra
eller att platsantalet nu fastlåses för vissa avdelningar inom klinikerna.
Även den omständigheten, att förhandlingskommissionen ännu icke är
beredd att framlägga ett slutligt förslag till avtal med staden och länet
om tecknande av vårdplatser å klinikerna, talar för att en viss marginal
— förslagsvis å 10 ä 15 platser — bör finnas till förfogande intill dess
slutliga avtal framlagts för och godkänts av Kungl. Maj :t samt huvudritningar
hunnit utarbetas och föreläggas 1957 års riksdag. Även enligt
kommissionens uppfattning bör emellertid det sammanlagda vårdplatsantalet
å klinikerna ej få överstiga siffran 200.

Antalet riksplatser uppskattas av kommissionen på den neurologiska
kliniken till 40 och på den neurokirurgiska till 58.

Kommissionen framhåller, att Stockholms stad under vissa förutsättningar
förklarat sig villig att teckna 30 platser på den neurologiska kliniken
och 10 på den neurokirurgiska. Stockholms läns landsting har diskuterat
tecknande av ett 60-tal platser å den förra kliniken och 18—20 å den
senare. Kommissionen framhåller, att den med tillfredsställelse noterat
detta intresse från de olika förhandlingsparternas sida, då det är en ofta
nödvändig förutsättning för såväl undervisning som forskning att äga till -

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1956

gång till akuta sjukdomsfall från Stockholmstrakten. Å andra sidan innebär
det utan allt tvivel en betydande tillgång för båda ifrågavarande kommunala
huvudmän att äga tillgång till de högkvalificerade vårdplatser, som
nervklinikerna kommer att innehålla tack vare sina synnerligen väl kvalificerade
läkarkrafter och sin högmoderna utrustning.

Förhandlingskommissionen framhåller, att den diskuterat hithörande
frågor med representanter för medicinalstyrelsen. Från medicinalstyrelsens
sida har framhållits, att det i första hand är naturligt, att Stockholms
stad ingår som huvudintressent i de planerade klinikerna med hänsyn till
genomförandet av den regionplanering, som styrelsen vid olika tillfällen
förordat. Ur denna synpunkt är det naturligt, att Stockholms län åtminstone
i viss utsträckning replierar på blivande nervkliniker i Uppsala.

Med beaktande av medicinalstyrelsens synpunkter på den specialiserade
vårdens utbyggnad i landet finns det enligt kommissionen skäl överväga,
huruvida icke den planerade neurokirurgiska kliniken kunde minskas med
10 platser, vilka i stället kunde tillföras den neurologiska kliniken samt
erbjudas Stockholms län, som härigenom skulle kunna erhålla 40 vårdplatser.
Kommissionen, som ej är beredd att nu taga slutlig ställning till
denna fråga, avser att snarast möjligt upptaga definitiva överläggningar
med förhandlingsparterna om tecknande av vårdplatser och kommer därefter
att underställa avtalsförslagen Kungl. Maj :ts prövning och godkännande.

Förhandlingskommissionen förutsätter, att staden och länet genom tecknande
av vårdplatser förbinder sig att deltaga i kostnaderna för klinikernas
uppförande och drift enligt de principer, som hittills tillämpats, då
staten träffat avtal med Stockholms stad eller län om uppförande av övriga
kliniker vid karolinska sjukhuset.

Förhandlingskommissionen understryker, att därest kommissionens förslag
vinner Kungl. Maj :ts och riksdagens bifall, detta torde möjliggöra, att
kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande redan innevarande
sommar kan bli i tillfälle att börja utarbeta huvudritningar till de
nya nervklinikerna. Med hänsyn till att serafimerlasarettet försålts till
Stockholms stad med avträdesdag den 1 januari 1961, är det enligt kommissionens
uppfattning synnerligen angeläget, att detta arbete snarast påbörjas.
Man torde nämligen få räkna med att, sedan huvudritningarna
godkänts av statsmakterna, byggnadsarbetena kommer att ta en tid av
ungefär 3 år i anspråk, vartill kommer en utrustningstid av omkring 1 år.
Kommissionen erinrar i detta sammanhang om att det senast år 1955 från
statligt håll framhållits, att statsmakterna —- under vederbörligt hänsynstagande
till att byggnadsföretaget förutsatte förhandlingar med Stockholms
stad och län — för sin del skulle söka göra vad på dem ankomme för att
1948 års avtal om serafimerlasarettets försäljning samt om upplåtelse av
Sabbatsbergs sjukhus för undervisningsändamål infriades.

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1956

Mot bakgrunden av den lämnade redogörelsen har förhandlingskommissionen
nu endast ansett sig böra hemställa, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå innevarande års riksdag att fatta ett principbeslut om de neurologiska
och neurokirurgiska klinikernas uppförande i huvudsaklig överensstämmelse
med det av arkitekten Ahlberg utarbetade byggnadsprogrammet.
Förhandlingskommissionen avser därefter att under våren slutföra
sina underhandlingar med staden och länet om tecknande av vårdplatser
samt med stiftelsen Eugeniahemmet angående sådana frågor, som ännu ej
nått en slutlig lösning eller som ej lämpligen kan upptagas av kommittén
för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande, vilken kommitté synes böra
erhålla i uppdrag att utföra huvudritningar samt till 1957 års riksdag göra
framställning om erforderliga medel för byggnadsföretagets igångsättande.

I fråga om byggnadskostnaderna erinrar kommissionen att enligt 1948
års avtal med Stockholms stad angående försäljning till staden av stiftelsen
serafimerlasarettets fastigheter, försäljningen har skett mot en köpeskilling
av 8 000 000 kronor. I samband med förslaget om försäljning av
fastigheterna framhöll kommissionen, att ehuru den icke ansåge sig böra
framlägga något förslag om köpeskillingens användande, det förefölle kommissionen
motiverat, att så stor del av köpeskillingen som möjligt toges
i anspråk för bestridande av på kronan ankommande kostnader för uppförande
vid karolinska sjukhuset av nya kliniker för neurologi och neurokirurgi
— lämpligen benämnda »Serafimerklinikerna». Kommisionen har
inhämtat, att köpeskillingen förvaltas av riksgäldskontoret mot en räntesats
av 2,75 procent. Enligt en preliminär kostnadskalkyl, som den 5 mars
1956 på grundval av 1950 års skissritningar framlagts av arkitekten Ahlberg,
har kostnaderna för klinikernas uppförande angivits till 13 350 000 kronor,
varvid enligt kommissionen bör beaktas, att staden och länet kommer
att bidraga till klinikernas uppförande i relation till antalet tecknade vårdplatser.

Yttranden

Över kommissionens förslag har yttranden avgivits av medicinalstyrelsen,
kanslern för likets universitet efter hörande av karolinska institutets
lärarkollegium, statskontoret, direktionen för karolinska sjukhuset, kommittén
för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande, 1955 års läkarutbildningsutredning,
sällskapet Eugeniahemmets styrelse, Stockholms läns
landstings förvaltningsutskott samt Stockholms stads sjukhusdirektion.

Samtliga remissinstanser har i princip tillstyrkt förhandlingskommissionens
förslag men framfört erinringar i vissa detaljfrågor.

Medicinalstyrelsen, som tillstyrker förslaget, anser eu ökning av platsantalet
upp till 200 motiverad, varvid ökningen hör tillföras den neurologiska
kliniken.

12

Kungi. Maj.ts proposition nr 163 år 1956

Kanslern för rikets universitet anser dels att någon minskning av den
neurokirurgiska klinikens planerade vårdplatsantal ej bör ifrågakomma,
dels ock att den ökning av antalet vårdplatser vid neurologiska kliniken,
som synes erforderlig med hänsyn till undervisningens behov, bör fastställas
till 14, varigenom klinikens sängantal uppbringas till 114.

Karolinska institutets lärarkollegium, som förordar det av förhandlingskommisionen
framlagda förslaget, understryker, att det av arkitekten Ahlberg
uppgjorda förslaget givetvis måste genomgå ny detaljgranskning
med hänsyn till framsteg och nya problemställningar inom hithörande
discipliner under senare år. Redan nu torde det emellertid stå klart, att
någon minskning av den centrala byggnadskroppens volym ej kan uppnås
genom kommissionens förslag till minskning av sängantalet.

Lärarkollegiet kan ej biträda tanken att ytterligare minska den neurokirurgiska
klinikens vårdplatsantal. Antalet 86 är en absolut minimisiffra
för en tillfredsställande undervisning och forskning i ämnet. Efterfrågan
på traumatologiska platser är i stigande, och ett platsantal av 26 är knappast
tillräckligt. En ytterligare minskning skulle medföra allvarliga nackdelar.
— Kollegiet framhåller också, att kursdeltagarantalet i neurologi
kommer att höjas till 25 enligt den nya studieordningen. Härtill kommer,
att då undervisningen i psykiatri i framtiden flyttas från Södersjukhuset,
torde den neurologiska kliniken vid karolinska sjukhuset behöva tagas
alltmera i anspråk. Lärarkollegiet föreslår —- även med tanke på medicinalstyrelsens
regionplanering — att de av kommissionen beräknade marginalplatserna
tillföras den neurologiska kliniken som en ytterligare avdelning.
Det totala sängantalet inom neurokomplexet skulle uppgå till 200,
om avdelningen utgöres av 14 sängar och 206, därest avdelningen komme
att bestå av 20 platser, vilket är önskvärt.

Förslaget om 58 riksplatser vid den neurokirurgiska kliniken synes
adekvat. 40 riksplatser vid den neurologiska är däremot ej tillfredsställande.
De långa väntetider, som orsakas av ett så lågt riksplatsantal, medför
att patienterna måste tagas in huvudsakligen på grundval av angelägenheten
hos sjukvårdsbehovet och mindre med avseende på undervisningens
och forskningens behov av ett allsidigt patientmaterial. Ett riksplatsantal
av 60 är enligt lärarkollegiet lämpligare.

Statskontoret understryker, att det är av vikt att nybyggnaden får en
sådan förläggning, att ingreppet på Eugeniahemmets område blir så ringa
som möjligt med hänsyn till att hemmet tills vidare kommer att bibehållas
på nuvarande plats. Statskontoret understryker också vikten av
att antalet vårdplatser begränsas så mycket som möjligt och i vart fall
ej kommer att överstiga, vad ämnesrepresentanterna ansett sig kunna
godtaga. Ämbetsverket förutsätter, att inrättandet av nervkliniker vid sjukhusen
ute i landet kommer att fortgå, varför antalet riksplatser vid nu
ifrågavarande kliniker bör kunna nedbringas.

13

Kungi. Maj:ts proposition nr 163 år 1956

Direktionen för karolinska sjukhuset framhåller bl. a. följande.

Vårdplatsantalet på den neurologiska kliniken har beräknats till 100
efter en undervisningsplan med tre kurser om året med 20 studerande per
kurs. Sedan dess har kursdeltagarantalet höjts till 25. Det känsliga klientel,
som vårdas å kliniken, torde knappast kunna belastas med en sådan
ökning av studerandeantalet utan motsvarande ökning av platsantalet.

Av neurologiska klinikens vårdplatser skulle 40 utgöra riksplatser, eller
det antal, som för närvarande finns vid serafimerlasarettet. Väntetiden
på dessa är fyra år. Avsevärd tid torde förflyta, innan landstingen utbyggt
denna specialitet i tillräcklig omfattning. Därför må ifrågasättas, om icke
antalet riksplatser på den neurologiska kliniken bör ökas. I annat fall kan
man för rikspatienter bli nödsakad inkräkta på Stockholms stads och
Stockholms läns kontrakterade platser. En nedskärning av den neurokirurgiska
klinikens 86 vårdplatser bör ej heller komma till stånd, förrän
landstingsvården utbyggts tillräckligt.

Direktionen erinrar även om det aktuella intresset för paraplegikervården
och epileptikervården, vars krav på vårdplatser kan påverka bedömandet
beträffande den neurologiska klinikens storlek.

Direktionen erinrar slutligen om att inom sjukhusets huvudkomplex
oinredda utrymmen finns reserverade för en neurologisk poliklinik. Dessa
utnyttjas nu för verkstads- och förrådsändamål. Innan de inreds för sitt
avsedda ändamål, bör behovet av verkstads- och förrådslokaler ha tillgodosetts.
Frågan bör lösas i samband med ett definitivt beslut om nervklinikernas
uppförande. •—- Direktionen understryker slutligen, att sjukhusets
centrallaboratorie- och personalbostadsfrågor bör ha lösts, innan nya kliniker
tillföres sjukhuset.

Kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande uttalar, att
den kan åtaga sig uppdraget att låta utföra huvudritningar till klinikerna
att föreläggas 1957 års vårriksdag under förutsättning att erforderliga
avtal varigenom antalet vårdplatser fixeras — måhända med en mindre
marginal — föreligger i så god tid före den 1 januari 1957, att en arbetstid
av minst sju månader återstår för huvudritningarnas uppgörande. Mot
vad kommissionen i övrigt anfört har kommittén ingen erinran. Kommittén
instämmer sålunda i kommissionens uppfattning rörande placeringen
av klinikerna, antalet vårdplatser, behovet under huvudritningsstadiet
av en marginal beträffande platsernas antal och fördelning på
avdelningar, maximum för antalet vårdplatser, fördelningen på riksplatser,
allmänna platser m. m.

1955 års läkarutbildningsutredning understryker nödvändigheten av en
intim kontakt mellan nervklinikerna och den psykiatriska kliniken. I fråga
om klinikernas storlek är samtliga av kommissionen diskuterade alternativ
godtagbara ur undervisningens synpunkt under den bestämda förutsättningen,
att undervisning i neurologi av den omfattning, som förutsatts i
propositionen nr 212/1954, jämväl i fortsättningen må bedrivas vid södersjukhusets
neurologiska klinik.

Styrelsen för sällskapet Eugeniahemmet, som erinrar om förvaltnings -

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1956

utskottets skrivelser till kommissionen den 10 oktober 1955 och den 13
februari 1956, har intet att erinra mot vad kommissionen anfört beträffande
dessa skrivelsers innehåll men förutsätter, att från karolinska sjukhusets
byggnadskommittés sida även i slutskedet av planen för nervklinikernas
förläggning hänsyn tages till vad sålunda förekommit vid förhandlingarna.
I fråga om den av kommissionen berörda förutsedda avvecklingen
av hemmets bandageverkstad upplyser styrelsen, att den planerar
att till bottenvåningen förlägga en avdelning av de äldre skolflickorna och
disponera övervåningen till personalrum. Utrymmen för snickarverkstad
och omklädnadsrum för hemmets arbetare torde emellertid någorlunda
nöjaktigt kunna beredas på andra håll inom fastigheten, varom dock före
ett slutligt ställningstagande noggrann utredning bör ske. Styrelsen biträder
likväl i princip förslaget om uppförande av en ersättningsbyggnad för
enbart garage samt förrådslokaler för en beräknad kostnad av omkring
45 500 kronor. — Styrelsen konstaterar med tillfredsställelse förhandlingskommissionens
beredvillighet att söka medverka till anskaffandet av lägenheter
i öppna marknaden för viss personal. Styrelsen utgår från att frågan
om ersättning för de kostnader, sällskapet av egna medel nedlagt på den
del av parken, som avses tagas i bruk för klinikbyggnaden, lämpligen kan
dryftas vid parternas fortsatta förhandlingar.

Stockholms läns landstings förvaltningsutskott uttalar, att landstinget
med hänsyn till landstingets växande befolkningsunderlag torde vara berett
att teckna högst 30 vårdplatser å den neurologiska och högst 15 platser
å den neurokirurgiska kliniken. Utskottet utgår från att vårdplatsantalet
definitivt fastställes efter nya förhandlingar. Hänsyn måste därvid tagas
till de blivande nervklinikerna i Uppsala, som med fördel skulle kunna
betjäna de sjuka från norra delen av länet. Utskottet förutsätter härjämte,
att frågan om fördelningen av kostnaden för de nya klinikernas uppförande
och drift upptages till förhandlingar men har intet i princip att invända
mot förhandlingskommissionens uttalande i denna del.

Stockholms stads sjukhusdirektion anför bl. a.

Ett av skälen till stadens önskan att förvärva serafimerlasarettets fastigheter
var, att en del av markområdet erfordras för trafikändamål. Behovet
härav har genom biltrafikens snabba utveckling ökat och från berörda
organ inom stadens förvaltning har utredning begärts rörande möjligheterna
att redan före den 1 januari 1961 disponera viss del av markområdet,
som erfordras för framdragande av den s. k. Klarabergsleden till Norr
Mälarstrand. Den byggnad, vari neurokirurgiska klinikens lokaler är
inrymda, skulle därvid behöva rivas. Med hänsyn härtill är det angeläget,
att de nya neurologiska och neurokirurgiska klinikerna, som skall ersätta
serafimerklinikerna, bli färdiga att tagas i bruk åtminstone vid den avtalade
tidpunkten, d. v. s. den 1 januari 1961, vilket enligt förhandlingskommissionens
framställning synes möjligt. Kommissionens förslag att de nya klinikerna
förlägges till Norrbackaområdet i direkt anslutning till karolinska
sjukhusets övriga kliniker tillstyrkes av sjukhusdirektionen.

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1956

Stockholms stads behov av vårdplatser för neurologi och neurokirurgi
kan beräknas till 130—175 resp. 40—50. Minimibehovet av vårdplatser, 130
resp. 40, kan tillgodoses vid Södersjukhuset. Eftersom det är av stort
intresse för undervisningen vid karolinska sjukhuset att få ett icke alltför
litet antal patienter från Stockholms stad och då det torde erbjuda vissa
fördelar för stockholmare att ha tillgång till karolinska sjukhusets nervkliniker,
kan ifrågasättas att göra vårdplatsantalet vid Södersjukhusets
kliniker något lägre än angivna siffror och i stället teckna ett visst antal
vårdplatser för staden vid karolinska sjukhusets kliniker. Preliminärt torde
man därvid kunna ange ungefär samma platsantal, som staden nu enligt
avtal disponerar vid Serafimerlasarettets kliniker, cirka 30 platser för neurologi
och 10 för neurokirurgi. Proportionen mellan antalet neurologiska
och antalet neurokirurgiska vårdplatser för staden vid karolinska sjukhuset
skulle därvid bli ungefär densamma som i fråga om stadens hela
vårdplatsbehov inom dessa vårddiscipliner. Stadens förhandlingsdelegerade
har också förklarat sig villiga upptaga förhandlingar med statens förhandlingskommission
rörande överenskommelse härom. Vid dessa förhandlingar
bör bl. a. uppmärksammas svårigheterna för staden att kunna utnyttja
redan befintliga avtalsplatser vid karolinska sjukhuset. Staden kommer
därför i ett eventuellt avtal rörande nervklinikerna att kräva garantier för
att icke stadens vårdplatser användes för andra patienter, när staden har
behov av dem. Med hänsyn till frekvensen av stockholmspatienter vid karolinska
sjukhusets dermato-syfilidologiska klinik och då stadens platsbehov
inom denna vårddisciplin numera väsentligt minskat, torde staden
i samband med ett eventuellt avtal rörande nervkliniker komma att påkalla
sådan jämkning i platsfördelningen vid nämnda sjukhus, att de kontraherade
platserna vid dermato-syfilidologiska kliniken minskas och motsvarande
ersättning erhålles vid nervklinikerna.

Departementschefen

Såsom av den lämnade redogörelsen framgått har serafimerlasarettets
fastigheter försålts till Stockholms stad genom beslut av 1948 års riksdag.
Fastigheterna skall avträdas till staden den 1 januari 1961. Genom avtal,
som likaledes godkänts av nämnda års riksdag, har överenskommelse jämväl
träffats med staden om upplåtande av Sabbatsbergs sjukhus som undervisningssjukhus.
Till detta sjukhus skall överflyttas de nuvarande medicinska
och kirurgiska klinikerna vid serafimerlasarettet medan de neurologiska
och neurokirurgiska klinikerna därstädes förutsatts skola överflyttas
till karolinska sjukhuset.

Vad angår frågan om nervklinikernas förläggning har med anledning
av statsutskottets i det föregående angivna uttalande möjligheterna att
förlägga klinikerna till annat sjukhus än karolinska sjukhuset noggrant
prövats av förhandlingskommissionen. Av kommissionen företagen utredning
i frågan har emellertid visat, att det i Stockholm eller dess närhet
icke finns något sjukhus till vilket dessa kliniker kan förläggas. Med hänsyn
härtill anser jag mig böra förorda, att ifrågavarande kliniker uppföres
vid karolinska sjukhuset trots den begränsade markyta, som inom det

16

Kungi. Maj.ts proposition nr 163 år 1956

s. k. Norrbackaområdet står till förfogande för framtida utbyggnadsbehov.
Jag vill i detta sammanhang erinra om att chefen för inrikesdepartementet
i propositionen nr 135/1955 förklarade sig vara övertygad om nödvändigheten
av att inom nämnda område söka finna utrymme jämväl för nervklinikerna.

Av vad förhandlingskommissionen och ämnesrepresentanten i neurologi
numera anfört har jag blivit övertygad om att en förläggning av nervklinikerna
till det östra sjukhusområdet i närheten av den psykiatriska
kliniken är en lämplig och naturlig lösning. Neurologien och psykiatrien
utgör så närbesläktade discipliner, att en intim kontakt mellan dessa båda
discipliner bör eftersträvas. Jämväl för Eugeniahemmet i dess egenskap
av central spastikeranstalt måste det innebära en stor fördel att i grannskapet
ha tillgång till två moderna kliniker av den art, varom här är fråga.

Enligt upprättade skissritningar till de planerade nja klinikerna förutsättes
viss del av Eugeniahemmets område skola tagas i anspråk för klinikernas
uppförande. Vid de förhandlingar rörande erforderlig markupplåtelse,
som kommissionen upptagit med sällskapet Eugeniahemmets förvaltningsutskott,
har framgått, att från sällskapets sida hinder icke möter
mot föreslagen markupplåtelse under förutsättning att vissa av sällskapet
i sammanhanget framförda önskemål beaktas. Av handlingarna i ärendet
framgår, att förhandlingskommissionen i största möjliga utsträckning sökt
tillmötesgå dessa önskemål. Kommissionen har sålunda låtit delvis omarbeta
tidigare upprättad situationsplan i syfte att möjliggöra bibehållandet
av en Eugeniahemmet tillhörande terrass, som visat sig vara synnerligen
värdefull för det starkt rörelsehindrade klientel, som vårdas vid hemmet.
Vad kommissionen i denna del föreslagit anser jag mig kunna biträda.
Det torde få ankomma på förhandlingskommissionen att efter slutförda
förhandlingar till Kungl. Maj :t inkomma med de förslag till överenskommelser
med sällskapet Eugeniahemmet, som sammanhänger med erforderlig
markupplåtelse. I samband med dessa förhandlingar torde även
den av sällskapets styrelse i dess remissyttrande väckta frågan angående
ersättning av statsmedel för av sällskapet nedlagda kostnader i den del
av hemmets park, som skulle gå förlorad genom nervklinikernas uppförande,
böra upptagas till prövning. Beträffande frågan om ersättningsbyggnader
vill jag i likhet med förhandlingskommissionen med hänsyn till
rådande ovisshet om Eugeniahemmets framtida förläggning understrjrka
angelägenheten av att varje möjlighet till begränsning av byggnadsprogrammet
i denna del tillvaratages. Det nu sagda får emellertid enligt min
mening icke utesluta, att man vid lösandet av de rent byggnadstekniska
frågorna såvitt möjligt tillgodoser de önskemål, som i förevarande sammanhang
framförts av sällskapet.

I fråga om storleken av de planerade nervklinikerna har bl. a. medicinalstjrrelsen,
universitetskanslern samt karolinska institutets lärarkollegium

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1956

17

ansett en ökning av antalet vårdplatser nödvändig främst med hänsyn till
forskningens och undervisningens behov. Lärarkollegiet har därjämte hävdat,
att någon minskning av den neurokirurgiska klinikens 86 vårdplatser
icke bör ifrågakomma. Kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande
har däremot anslutit sig till kommissionens förslag, att det sammanlagda
vårdplatsantalet bör med viss angiven marginal fastställas till
186. Statskontoret har för sin del understrukit nödvändigheten av att
begränsa klinikernas storlek och bl. a. ifrågasatt en begränsning av antalet
riksplatser. För egen del finner jag den planerade storleken av nervklinikerna
i huvudsak väl avvägd. Jag vill dock erinra om att lärarkollegiet
vid karolinska institutet ansett det föreslagna antalet vårdplatser utgöra
ett minimum för att klinikerna skall kunna tillgodose de avsedda undervisningsändamålen
samt att såväl kollegiet som universitetskanslern ansett
klinikerna böra omfatta tillhopa omkring 200 vårdplatser. Det är uppenbart,
att dessa uttalanden måste tillmätas stor betydelse. Härtill kommer,
att vid denna frågas bedömande enligt min mening hänsyn jämväl bör
tagas till det f. n. föreliggande stora vårdbehovet inom ifrågavarande specialiteter,
vilket bl. a. medför orimligt långa väntetider för patienter, som
icke är bosatta i Stockholms stad och län. Under dessa omständigheter synes
det vara ett riksintresse att i avbidan på en landstingskommunal utbyggnad
av vårdresurserna inom förevarande discipliner söka bidraga till
en ökning av vårdmöjligheterna genom tillskapande vid ifrågavarande kliniker
av det ökade antal riksplatser, som låter sig förenas med god driftekonomi
och en rationell sjukhusadministration. Jag anser mig därför böra
förorda, att antalet vårdplatser vid de bägge klinikerna fastställes till högst
200. Jag förutsätter härvid, att undervisningen i neurologi av den omfattning,
som förutsatts i propositionen nr 212/1954, jämväl framdeles må bedrivas
vid Södersjukhusets neurologiska klinik. Den av mig förordade ökningen
av antalet riksplatser torde böra tillföras den neurologiska kliniken,
vars blivande arbetsuppgifter även bör ses mot bakgrunden av nu
aktuella utredningar rörande epileptikervården och vården av paraplegiker.

Vad förhandlingskommissionen anfört i fråga om uppdelningen av vårdplatser
mellan staden, länet och riket i övrigt (riksplatser) har icke gjorts
till föremål för erinran från någon av de i ärendet hörda myndigheterna.
Jag finner kommissionens förslag i denna del väl ägnat att läggas till grund
för den fortsatta planläggningen. Det torde sålunda få ankomma på förhandlingskommissionen
alt fullfölja redan inledda förhandlingar med staden
och länet angående tecknande av vårdplatser vid de båda klinikerna.
Efter förhandlingarnas slutförande torde avtalsförslagen i vanlig ordning
få underställas riksdagen för prövning och godkännande.

Det är givetvis angeläget, att staten genom att uppföra de nya nervklinikerna
före den 1 januari 1961 uppfyller de förpliktelser, som åvilar staten
på grundval av avtalet om scrafimerlasarettets försäljning till Stockholms
2 — Bihanq till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. Nr 163

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1956

stad. Med hänsyn härtill finner jag det vara av vikt — trots att slutliga avtal
ännu icke träffats rörande vårdplatsernas fördelning — att riksdagen
nu fattar beslut om nervklinikernas uppförande. Såsom förhandlingskommissionen
framhållit måste man räkna med en tidrymd av fyra år för klinikens
färdigställande, varav tre år för erforderliga byggnadsarbeten och ett
år för utrustning. Kommissionen har jämväl framhållit, att ett principbeslut
om klinikernas uppförande skulle göra det möjligt för byggnadskommittén
att redan sommaren 1956 påbörja uppgörandet av huvudritningar
till klinikerna. I realiteten innebär detta en tidsvinst av ett år i fråga om
klinikernas uppförande, enär byggnadskommittén redan nästa budgetår
skulle kunna äska medel för byggnadsarbetenas igångsättande. Givetvis
måste i samband härmed — såsom också karolinska institutets lärarkollegium
framhållit i sitt remissyttrande — en överarbetning ske av föreliggande
skissritningar icke minst med hänsyn till vetenskapens snabba
framsteg inom förevarande discipliner. Byggnadskommittén har beräknat
en tid av sju månader för uppgörande av huvudritningar. Jag anser det
därför vara synnerligen angeläget, att förhandlingskommissionen snarast
framlägger definitiva förslag till avtal med berörda parter angående klinikernas
uppförande och drift. Enligt vad jag inhämtat har kommissionen
redan inlett förhandlingar med representanter för såväl staden som länet
angående ett inom kommissionen nyligen upprättat avtalsförslag uppgjort
på grundval av de avtal, som staten under senare år träffat med staden och
länet rörande uppförande av kliniker vid karolinska sjukhuset.

Under hänvisning till det nu sagda förordar jag, att riksdagen innevarande
år fattar ett principbeslut om nervklinikernas uppförande i huvudsaklig
överensstämmelse med det av arkitekten Ahlberg utarbetade byggnadsprogrammet.
Sedan förhandlingskommissionen avslutat sina avtalsförhandlingar
med staden och länet, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t
att uppdraga åt byggnadskommittén att uppgöra huvudritningar och verkställa
andra därmed jämförliga förarbeten. Jag förutsätter, att kommittén
härvid tillvaratager alla möjligheter till besparingar beträffande de lokalutrymmen,
som angivits i det av arkitekten Ahlberg uppgjorda byggnadsprogrammet.

I fråga om byggnadskostnaderna vill jag slutligen erinra om att Stockholms
stad under hand förklarat sig villig att under vissa förutsättningar
teckna 40 vårdplatser medan Stockholms läns landstings förvaltningsutskott
förklarat, att landstinget torde vara berett att teckna högst 45 platser.
Jag förutsätter, att i enlighet härmed avtal kommer till stånd, varigenom
staden och landstinget åtager sig att svara för vårdplatser vid klinikerna.
Med ett sammanlagt vårdplatsantal av högst 200 innebär detta, att serafimerlasarettets
köpeskillingsmedel, 8 000 000 kronor, vilka medel sedan
år 1949 förräntats mot 2,75 procent, kan antagas komma att täcka statens
andel i klinikernas uppförande. Såsom framgår av det föregående har de

19

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1956

sammanlagda kostnderna för klinikernas uppförande numera beräknats till

13 350 000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen

att besluta att vid karolinska sjukhuset skall i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig förordat förslag uppföras
neurologiska och neurokirurgiska kliniker med tillhopa
högst 200 vårdplatser.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t
Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Ingvar Mellquist