Kangl. Maj:ts proposition nr 162 år 1956

1

Nr 162

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i butikstångningslagen den 21 juli 1948 (nr
608); given Stockholms slott den 6 april 1956.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i butikstångningslagen
den 21 juli 1948 (nr 608).

GUSTAF ADOLF

Hj. R. Nilson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att butik skall få hållas öppen till klockan 21
en söckendag i veckan. Vidare föreslås att från butikstängningslagens bestämmelser
skall undantagas öppethållandet av butik i demonstrationseller
upplysningssyfte samt — med vissa begränsningar — försäljning från
automatapparat, även om försäljningen ej bedrives i anslutning till egen
butik, där samma slag av varor saluföres.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 saml. Nr 162

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1956

Förslag

till

Lag

om ändring i butikstängningslagen den 21 juli 1948 (nr 608)

Härigenom förordnas, att 2, 4 och
1948 skola erhålla ändrad lydelse på

(Nuvarande lydelse)

2 §•

Denna lag äger icke tillämpning å:

1) försäljning, som —--andra

6) försäljning från automatapparat
som bedrives i anslutning till butik,
där samma slag av varor saluföras,
eller i järnvägs väntsal eller
inom annan huvudsakligen för de
resande avsedd del av järnvägs stationsområde,
under förutsättning att
automatapparaten är av typ som godkänts
av den myndighet Konungen
därtill förordnar samt, såvitt fråga
är om försäljning av tobaksvaror, att
tillstånd därtill lämnats av den i lagen
den 11 juni 1943 angående statsmonopol
å tillverkning och import
av tobaksvaror omförmälda monopolutövaren; -

7) julgransförsälj ning ävensom —
12) öppethållande av bokhandel i
upplysningssyfte utan samband med
försäljning samt öppethållande av
lokal, där utställningar av verk av
bildande konst ävensom alster av
konsthantverk och konstindustri, av -

6 §§ butikstängningslagen den 21 juli
sätt nedan angives.

(Föreslagen lydelse)

2 §•

Denna lag äger icke tillämpning å:
nöjeslokaler;

6) försäljning från automatapparat
som bedrives

a) i anslutning till egen butik, där
samma slag av varor saluföras,

b) i järnvägs väntsal eller inom
annan huvudsakligen för de resande
avsedd del av järnvägs stationsområde,
eller

c) å annan plats än under a) och
b) sägs och ej sker i anslutning till
annan tillhörig butik, där samma
slag av varor saluföras,

allt under förutsättning tillika att
automatapparaten är av typ som godkänts
av den myndighet Konungen
därtill förordnar samt, såvitt fråga
är om försäljning av tobaksvaror, att
tillstånd därtill lämnats av den i lagen
den 11 juni 1943 angående statsmonopol
å tillverkning och import
av tobaksvaror omförmälda monopolutövaren; --ändamål;

samt

12) öppethållande av butik i demonstrations-
eller upplysningssyfte
utan samband med försäljning samt
öppethållande av lokal, där utställningar
av verk av bildande konst
ävensom alster av konsthantverk och

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1956

(Nuvarande lydelse)
sedda för försäljning, anordnas, för
visning av dessa konstverk.

4 §.

Å söckendag må butik hållas öppen
för allmänheten från klockan 8
till klockan 19. Under tiden från och
med den 10 till och med 23 december
må dock tiden för öppethållandet utsträckas
till klockan 20.

(Föreslagen lydelse)
konstindustri, avsedda för försäljning,
anordnas, för visning av dessa
konstverk.

4 §•

Å söckendag må butik hållas öppen
för allmänheten från klockan 8
till klockan 19. Tiden för öppethållandet
må dock utsträckas eu söckendag
i veckan till klockan 21 och
under tiden från och med den 10 till
och med 23 december övriga söcken -

dagar till klockan 20.

Butik, där------klockan 8.

Å påskafton,------klockan 16.

6 §•

I kommun må, där det finnes
lämpligt ur allmän synpunkt och
prövas kunna ske utan otillbörligt
förfång för företag inom kommunen,
som driva rörelse i butik, eller för
företag, som driva sådan rörelse av
visst slag, bestämmas, att den vanliga
affärstiden skall inskränkas eller att
densamma må, utan att förlängas för
vecka räknat, helt eller delvis förläggas
å annan tid än den i 4 eller
5 § medgivna. Sådan bestämmelse må
dock ej innebära, att butik samtliga
söckendagar i veckan skall stängas
före klockan 19 eller att butik å söneller
helgdag hålles öppen under högmässogudst
j änst.

6 §•

I kommun må, där det finnes
lämpligt ur allmän synpunkt och
prövas kunna ske utan otillbörligt
förfång för företag inom kommunen,
som driva rörelse i butik, eller för
företag, som driva sådan rörelse av
visst slag, bestämmas, att den vanliga
affärstiden skall inskränkas eller att
densamma må, utan att förlängas för
vecka räknat, helt eller delvis förläggas
å annan tid än den i 4 eller
5 § medgivna. Sådan bestämmelse må
dock ej innebära, att butik ej får hållas
öppen till klockan 21 en söckendag
i veckan eller att butik å sön- eller
helgdag hålles öppen under högmässogudstjänst.

Där det -—--under högmässogudstjänst.

Bestämmelse, varom--— i butikerna.

Denna lag träder i kraft den 1
oktober 1956, dock att i fråga om försäljning
av preventivmedel från
automatapparat hittills gällande bestämmelser
skola tillämpas intill dess
Konungen annorlunda förordnar.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1956

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
23 mars 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Norup, Hedlund,
Persson, Hjälmar Nilson, Nordenstam, Lindström, Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och handelsdepartementen
samt statsråden Hjalmar Nilson och Ulla Lindström anmäler chefen
för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, fråga om ändring i butikstängningslagen
samt anför.

Inledning

I mars 1953 tillkallades särskilda sakkunniga för att verkställa utredning
om varudistributionen och dess rationalisering, huvudsakligen såvitt
angick prissättningen inom handeln. De sakkunniga, som antog benämningen
Varudistributionsutredningen, avlämnade i maj 1955 ett betänkande,
benämnt »Pris och prestation i handeln» (SOU 1955: 16). I betänkandet
föreslår utredningen bl. a. vissa ändringar i butikstängningslagen
den 21 juli 1948. De föreslagna ändringarna avser dels inskränkning i rätten
till kommunala avvikelser, så att kommunalt beslut icke må hindra
butiks öppethållande till kl. 21 minst en kväll i veckan, dels rätt för försäljare
av särskilt större konsumentkapitalvaror att anordna en »vecka»
per år, varunder affärerna hålles öppna även på kvällstid för demonstration
men ej för försäljning, dels ock automathandelns frigörande från
vissa inskränkningar.

Över utredningens betänkande har efter remiss yttranden avgivits av ett
mycket stort antal myndigheter och organisationer. Av dessa har följande
särskilt berört förslagen om ändringar i butikstängningslagen, nämligen
socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, kommerskollegium efter hörande
av handelskamrarna, statens priskontrollnämnd, näringsfrihetsrådet, ombudsmannaämbetet
för näringsfrihetsfrågor, länsstyrelserna i Kronobergs,
Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro samt Norrbottens län, hemmens
forskningsinstitut, svenska stadsförbundet, Sveriges köpmannaförbund,
riksförbundet landsbygdens folk, tjänstemännens centralorganisation, landsorganisationen
i Sverige, handelns arbetsgivareorganisation, svenska han -

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1956

delsarbetareförbundet, kooperativa förbundet, högerns kvinnoförbund, folkpartiets
kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Sveriges
husmodersföreningars riksförbund, yrkeskvinnors samarbetsförbund
och Fredrika Bremer-förbundet.

Jag anhåller nu att få upptaga utredningens förslag angående ändringar
i butikstängningslagen till närmare behandling.

Gällande bestämmelser

Butikstängningslagen den 21 juli 1948 reglerar den tid, varunder butik
får hållas öppen för allmänheten. Med butik förstås försäljningsställe, där
detaljhandel idkas, ävensom rakstuga, frisérsalong och fotografiateljé (1 §).
Lagen äger emellertid icke tillämpning å alla former av försäljning eller
öppethållande av butik. Från lagens tillämpning är undantagna bl. a. försäljning
från automatapparat, som bedrives i anslutning till butik, där
samma slag av varor saluföres, eller i järnvägs väntsal eller inom annan
huvudsakligen för de resande avsedd del av järnvägs stationsområde, under
förutsättning att automatapparaten är av typ, som godkänts av den
myndighet Konungen därtill förordnar samt, såvitt fråga är om försäljning
av tobaksvaror, att tillstånd därtill lämnats av monopolutövaren.
Vidare äger lagen ej heller tillämpning å öppethållande av bokhandel i
upplysningssyfte utan samband med försäljning samt öppethållande av
lokal, där utställningar av verk av bildande konst ävensom alster av konsthantverk
och konstindustri, avsedda för försäljning, anordnas för visning
av dessa konstverk (2 §).

I fråga om affärstiden, d. v. s. den tid då butik får hållas öppen för allmänheten,
gäller enligt huvudregeln att öppethållande får ske å söckendagar
från kl. 8 till kl. 19, den s. k. vanliga affärstiden. Under tiden från
och med den 10 till och med den 23 december får dock öppethållandet
utsträckas till kl. 20. Vissa butiker, t. ex. sådana som huvudsakligen idkar
handel med mejerivaror, får å söckendagar hålla öppet jämväl mellan kl.
7.30 och kl. 8 (4 §). I allmänhet skall butikerna vara stängda under sönoch
helgdagar, men lagen medger bl. a. ett begränsat öppethållande, mellan
kl. 8 och kl. 10, för butiker, som huvudsakligen saluför mejerivaror, ägg,
margarin m. m. (5 §).

Vissa möjligheter finnes till avvikelser från den angivna huvudregeln om
affärstid. Om det finns lämpligt ur allmän synpunkt och prövas kunna
ske utan otillbörligt förfång för företag inom kommunen, kan sålunda
vederbörande beslutande kommunala organ bestämma, att den vanliga
affärstiden skall inskränkas eller, utan att förlängas för vecka räknat, helt
eller delvis förläggas å annan tid än den förut angivna. De kommunala avvikelserna
får dock ej utformas så, att butik samtliga söckendagar i veckan
skall stängas före kl. 19 eller så att butik å sön- eller helgdag får

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1956

hållas öppen under högmässogudstjänst (6 §). Vidare kan särskilt tillstånd
efter ansökan lämnas att hålla butik öppen på andra tider än den
vanliga affärstiden. Sådana tillstånd avser i allmänhet försäljning av s. k.
kioskvaror. Tillstånd meddelas, då det gäller försäljning utomhus av varm
korv m. in., i Stockholm av överståthållarämbetet, i annan stad av magistraten
eller kommunalborgmästaren samt å landet av polismyndigheten. I
övriga fall meddelas tillstånd av länsstyrelsen (11 §).

Yrkesmässig försäljning till allmänheten av viss vara annorstädes än i
butik får enligt lagen (1 § 3 mom.) ske endast å affärstid för handel med
dylik vara.

Utredningens förslag

I sitt betänkande har utredningen bl. a. tagit upp frågan om konsumenterna
och affärstiden till övervägande. Utredningen har härvid i stort sett
inskränkt sig till tre frågeställningar, nämligen dels spörsmålet om ett
utsträckt öppethållande av butikerna under kvällstid, dels frågan om varudemonstrationer
utanför den vanliga affärstiden och dels slutligen automatförsäljningen.

Utredningen säger sig ha kunnat konstatera, att rätten till kommunala
avvikelser från den vanliga affärstiden utnyttjats mycket, huvudsakligen
i inskränkande riktning. Det är vidare, enligt utredningens mening,
uppenbart, att de nuvarande affärstiderna gör det svårt för många
konsumenter både att företa de erforderliga inköpen och — kanske framför
allt — att ägna tillräcklig tid och omsorg åt dessa. Olika distributionsformer
bör — framhåller utredningen — ges största möjliga frihet att i
konkurrens med varandra visa sin effektivitet och lämplighet och utredningen
ser därför åtskilliga nackdelar i sådana bestämmelser, som begränsar
möjligheterna att hålla butikerna öppna på tider, som bäst passar konsumenterna.
En förändring av affärstiderna, som ger konsumenterna mera
tid att överväga sina inköp, anses vidare medföra, att konsumentupplysningen
skulle kunna få bättre effekt. Utredningen finner det vara utomordentligt
viktigt, att kommunala beslut och köpmannaöverenskommelser
inte för starkt begränsar affärstiderna och förordar en sådan ändring av
butikstängningslagen, att kommunernas rätt att göra avvikelser inte må
hindra att butik hålles öppen till kl. 21 åtminstone en kväll i veckan. Utredningen
anför härom bl. a. följande.

Kommitténs mening är, att olika distributionsformer bör ges största möjliga
frihet att i konkurrens med varandra visa sin duglighet. Därmed är
också sagt, att kommitténs majoritet ser åtskilliga nackdelar även i de
offentliga och privata bestämmelser, som nu begränsar möjligheterna för
ett öppethållande av butikerna på tider, som passar konsumenterna bättre
än de nu tillämpade. Uppenbart är dock, att det finns en gräns för hur
omfattande service företagen bör ge konsumenterna i detta avseende. Några

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1956

ingående studier av de konsekvenser i fråga om kostnader och intäkter,
som ett ökat öppethållande skulle medföra, torde inte ha gjorts. Därför är
det bl. a. en öppen fråga huruvida eu förändring i affärstiderna på lång
sikt skulle medföra en ökning eller en minskning av handelns kostnader
per försäljningskrona räknat. Det är självklart, att de anställda bör beredas
kompensation för en mer obekväm arbetstid, och detta kan leda till
ökade kostnader. Dessa kostnadsökningar kan dock komma att motverkas
av belastningsutjämningar, som minskar behovet av extrapersonal, och
genom att man ger kompensation i form av ledighet på tid då arbetsbelastningen
är lägre. Icke minst för sällanköpsvaror synes det ur konsumentsynpunkt
inte medföra några väsentliga nackdelar, om butikerna vore
stängda t. ex. en förmiddag under någon av de nu lågbelastade dagarna.
Vidare kan ett ökat öppethållande komma att bidra till en omsättningsökning
genom att konsumenterna får fler tillfällen att förbruka sina pengar
på inköp i detaljhandeln, som därigenom kan få ett förbättrat läge i konkurrensen
med andra konsuintionsalternativ. Om vissa icke konkurrenskraftiga
företag slås ut på grund av att affärstiderna ändras, kan detta
innebära ett bidrag till den strukturrationalisering, som kommittén i flera
andra sammanhang framhållit som önskvärd.

Konsumentupplysningen skulle kunna få bättre effekt med en sådan förändring
av affärstiderna, som ger konsumenten mera tid att överväga sina
inköp. För flertalet konsumenter torde denna nytta vara störst på andra
varuområden än livsmedelsområdet. I princip bör dock alla branscher betraktas
lika. Det bör vidare framhållas, att utvecklingen särskilt inom livsmedelshandeln
går mot större enheter med självbetjäning. Där skulle ett
ökat öppethållande förmodligen kunna genomföras, utan att man behövde
använda mer än en liten del av den totala personalstyrkan, eftersom konsumenternas
krav på snabbhet i sådana fall torde vara klart underordnade
deras önskemål att överhuvudtaget ha en möjlighet att få handla på
kvällstid.

Utredningen säger sig vara medveten om att effekten av en sådan lagändring
ytterst beror på om handelns bransch- och personalorganisationer
kommer att begagna sig av möjligheten till ökat öppethållande men
framhåller, att konsumentopinionen — om kommunernas rätt till avvikelser
begränsas på angivet sätt — ges bättre möjligheter att göra sig gällande.

Två ledamöter i utredningen — företrädare för detaljhandeln och de
handelsanställda — har reserverat sig mot utredningens förslag i denna
del. Enligt reservanternas mening fyller butikstängningslagens bestämmelser
rimliga anspråk om berättigad hänsyn också skall tagas till näringsutövare
och anställda inom handeln.

Utredningen behandlar därefter frågan om öppethållande på
kvällarna i upplysningssyfte utan samband med försäljning.
Med utgångspunkt från de möjligheter gällande lag ger faokhandelsbranschen
att utöver affärstid utsträcka butiks öppethållande i upplysningssyfte,
»Bokens vecka», framhåller utredningen, att det även för
vissa andra varor, särskilt större varaktiga konsumentvaror, kan vara lämpligt
att under en viss period av året ge konsumenterna möjlighet att under
kvällstid i butikerna orientera sig om vad marknaden har att bjuda, önske -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1956

mål i denna riktning har framförts bl. a. från möbelbranschens sida. Utredningen
finner det befogat att i anledning härav vidta en ändring i butikstängningslagen.

Slutligen har utredningen behandlat automathandeln och framhåller
därvid, att allmänheten har ett stort intresse av att genom tillgång
till fler automater bli mindre beroende av vanliga affärstider. Enligt utredningens
mening är det sannolikt att automathandeln kommer att få allt
större betydelse under de kommande åren. Utredningen anför.

Svårigheterna att på ett tillfredsställande sätt förvara vissa färskvaror,
t. ex. färsk mjölk och grädde, har hittills hindrat en utveckling av automathandeln
med dessa varor. På senaste tid har emellertid kylautomater, som
löser även detta problem, börjat komma i marknaden.

Försäljningen via automater har, från att tidigare huvudsakligen ha omfattat
färsk frukt, choklad och konfektyrer, kex och vissa konserver, på
senare år kommit att omfatta ett allt större sortiment. Detaljisterna inom
berörda branscher synes hysa ett ökat intresse för automathandeln, och den
kommer sannolikt under de närmaste åren att få en allt större betydelse.
Att allmänhetens intresse för möjligheten att på detta sätt göra sig oberoende
av affärstider är stort, är inte att ta miste på — därpå tyder den
oerhört snabba utvecklingen av tobaksautomaterna, som redan sex år efter
det att de blivit tillåtna, förekom i anslutning till omkring 1 900 tobaksaffärer
eller hos tre fjärdedelar av tobakshandlarna.

Utredningen framhåller härefter, att man kan resa starka invändningar
mot stadgandet i butikstängningslagen, att automatförsäljning endast får
bedrivas »i anslutning till butik, där samma varor saluföras». Bestämmelsen
har enligt utredningen i praxis tolkats så att automat får uppsättas på
ett avstånd av högst 40 meter från sådan butik. Bestämmelserna försvårar
eller omöjliggör — påpekar utredningen — upprätthållandet av automatcentra,
eventuellt skötta av specialföretag, som skulle kunna driva sådan
försäljning i stor skala. Med hänsyn till risken för en alltför ohämmad
konkurrens mellan sådana automatföretag och vanliga butiker anser utredningen
det dock lämpligast om bestämmelsen kunde modifieras därhän,
att innebörden bleve, att det inte vore tillåtet att sätta upp en automat alltför
nära en annan affär inom samma bransch. Begreppet »i anslutning till»
borde alltså i ett sådant fall innebära, att man inte fick sätta upp en automat
på kortare avstånd än 40 meter från en konkurrerande affärslokal,
såvida den icke sättes upp i anslutning till egen butik.

Remissyttrandena

Av de remissorgan, som särskilt yttrat sig i anledning av utredningens
förslag till ändringar i butikstängningslagen, är flertalet positivt inställda
till de förordade uppmjukningarna.

Utredningens förslag till inskränkning i rätten till kommunala av -

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1956

v i k e 1 s e r tillstyrkes eller lämnas utan erinran av flertalet remissorgan,
nämligen kommerskollegium, tre handelskamrar, priskontrollnåmnden, näringsfrihetsrådet,
länsstyrelserna i Kronobergs, Göteborgs och Bohus samt
Örebro län, hemmens forskningsinstitut, svenska stadsförbundet, riksförbundet
landsbygdens folk, tjänstemännens centralorganisation, landsorganisationen
i Sverige, kooperativa förbundet, högerns kvinnoförbund, husmodersföreningarnas
riksförbund samt yrkeskvinnors samarbetsförbund.

Socialstyrelsen anser att tiden nu, sedan de handelsanställdas arbetstid
reglerats genom särskild lagstiftning, bör vara mogen att helt avskaffa
butikstängningslagen.

Arbetsmarknadsstyrelsen, som endast berör frågan med hänsyn till arbetskraftsproblemet,
framhåller, att någon förlängning av de handelsanställdas
arbetstid icke torde vara att vänta på grund av den föreslagna
ändringen av butikstängningslagen samt att en av olägenheterna för gifta
kvinnor att antaga förvärvsarbete skulle komma att minskas.

Av de tillstyrkande yttrandena må nämnas att näringsfrihetsrådet framhåller,
att utredningens förslag helt ligger i linje med den fria konkurrensens
idé, samt fortsätter.

Frågan har uppmärksammats av statsmakterna i ett annat sammanhang.
Sålunda har Kungl. Maj :t år 1954 utfärdat direktiv för en utredning
angående en allmän förkortning av arbetstiden, därvid uppdrag lämnats
jämväl att undersöka om inte tiden nu är inne för en mindre stel butikstängningslagstiftning,
som gör det möjligt att tillgodose såväl arbetstagarnas
önskemål som allmänhetens rimliga krav på betjäning. Med hänsyn
härtill skulle kunna göras gällande, att prövningen av denna fråga borde
anstå i avvaktan på resultatet av denna utredning. Då det emellertid kan
förutses, att det dröjer innan detta resultat föreligger, böra de av varudistributionsutredningen
förordade uppmjukningarna av butikstängningslagen
såsom varande ett steg i rätt riktning redan nu genomföras.

Länsstyrelsen i Malmöhus län understryker, att kvinnornas alltmera
ökade insats i förvärvsarbetet medfört ett behov av större möjligheter till
inköp under kvällstid, vilket behov på senare tid blivit än mer framträdande
på grund av den i stor utsträckning tillämpade lunchstängningen.

Svenska stadsförbundet framhåller, att handelns arbetsgivare- och arbetstagareorganisationer
i hithörande frågor haft och har det avgörande ordet,
varför det framstår som osäkert om den föreslagna begränsningen kan få
någon positiv effekt. Då det emellertid är ostridigt, att den nu rådande
ordningen ur konsumentsynpunkt fungerat otillfredsställande, tillstyrker
förbundet utredningens förslag.

Riksförbundet Landsbygdens folk anser, att butik bör kunna få hållas
öppen till kl. 21 två kvällar i veckan. Förbundet anför.

Riksförbundet är medvetet om att här berörda frågor i första hand intresserar
städernas konsumenter och att ökat öppethållande under fritid
måste anses vara dessa till betydande gagn. Redan detta vore enligt förbundets
mening skäl nog för att tillstyrka utredningens förslag. Ett genom

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1956

lagändring stimulerat ökat öppethållande någon kväll i veckan i landsortsstäder
och tätorter på landsbygden synes emellertid även kunna bli till
nytta för landsbygdsbefolkningen genom att ge den möjlighet att med de
allt rikligare förekommande trafikmedlens hjälp efter arbetstidens slut i
lugn och ro förlägga sina inköp till tätorternas försäljningsställen.

Yrkeskvinnors samarbetsförbund påpekar, att problemet med de för stora
konsumentgrupper alltför knappt tilltagna affärstiderna visserligen accentuerats
särskilt i storstäderna, men att samma problem möter de förvärvsarbetande
i många mindre orter, där butikerna ofta stänger tidigare än i
storstäderna och där lunchstängningen gör det helt omöjligt att utnyttja
lunchrasten för inköp. Förbundet anser det som ett primärt konsumentkrav,
att alla olika befolkningsgrupper oavsett deras arbetstider ges möjlighet
att i lugn och ro göra sina inköp, vare sig det gäller de dagliga livsmedlen
eller sällanköpsvarorna. Affärerna måste därför beakta kundernas
önskemål om att kunna handla under ett rimligt antal timmar av sin fritid.
Under senare år har — framhåller förbundet — konsumenterna fått
finna sig i flera inskränkningar i affärstider utanför den gängse arbetstiden
och tendensen har överallt varit att korta ned öppethållandet för
detaljhandeln till samma tider under vilka den förvärvsarbetande befolkningen
har sin arbetstid förlagd. Då förbundets medlemmar på ett synnerligen
kännbart sätt blivit varse följderna av denna utveckling, anser sig
förbundet vilja framhålla vikten av att detaljhandeln i sin service så smidigt
som möjligt söker anpassa sig till allmänhetens krav.

Folkpartiets kvinnoförbund och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund
understryker behovet av att konsumenterna ges bättre möjligheter att
göra sina inköp utanför den vanliga affärstiden men anser, att nuvarande
lagstiftning ger relativt goda möjligheter till ökat öppethållande.

Direkt avstyrkande yttranden föreligger endast från ombudsmannaåmbetet
för nåringsfrihetsfrågor, stadsfullmäktige i Malmö, Sveriges köpmannaförbund,
handelns arbetsgivareorganisation och svenska handelsarbetareförbundet.

Ombudsmannaämbetet för nåringsfrihetsfrågor anser, att ett närmare
övervägande av spörsmålet bör anstå, till dess en mera allmän översyn av
butikstängningslagen kan komma att äga rum.

Sveriges köpmannaförbund instämmer med reservanterna inom utredningen
och framhåller, att den nuvarande butikstängningslagen ger möjligheter
till öppethållande, som ännu icke utnyttjats.

Svenska handelsarbetareförbundet framhåller, att en stor del av de handelsanställda
är gifta kvinnor, vilka skulle försättas i en ännu svårare
situation, om utredningens förslag genomfördes. Enligt förbundets mening
kan man heller inte bortse från risken för ökade svårigheter att rekrytera
arbetskraft till handeln. Förbundet anser, att den föreslagna ändringen
måste medföra kostnadsökningar för handeln, och finner det tveksamt, om
någon omsättningsökning eller strukturrationalisering skulle kunna vinnas.

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1956

Enligt förbundets mening bör resultatet av utredningen rörande allmän
arbetstidsförkortning avvaktas, innan man tager ställning till utredningens
förslag.

Liknande synpunkter framföres av handelns arbetsgivareorganisation.

Utredningens förslag angående öppethållande i upplysning ssyfte
utan samband med försäljning tillstyrkes eller lämnas
utan erinran av kommerskollegium, tre handelskamrar, priskontrollnämnden,
näringsfrihetsrådet, länsstyrelserna i Kronobergs samt Göteborgs
och Bohus län, stadsfullmäktige i Malmö, hemmens forskningsinstitut,
svenska stadsförbundet, riksförbundet landsbygdens folk, tjänstemännens
centralorganisation, landsorganisationen i Sverige, Fredrika Bremer-förbundet
samt yrkeskvinnors samarbetsförbund.

Kooperativa förbundet, som likaledes förordar uppmjukningar av butikstängningslagen
i nu ifrågavarande hänseende, anser, att de företag, som
så önskar, bör medgivas rätt att bedriva försäljning under den föreslagna
visningsveckan.

Hemmens forskningsinstitut framhåller, att det skulle vara värdefullt
för allmänheten, om möjligheterna till demonstrationer utan samband med
försäljning utsträcktes att avse även andra branscher än bokhandeln, särskilt
handeln med varaktiga konsumentvaror som möbler och hushållsmaskiner.

Fredrika Bremer-förbundet finner utredningens förslag i denna del värdefullt
och framhåller att företag med varor av karaktären hushållsmaskiner,
radioapparater, bilar m. m. borde en bestämd kväll i veckan kunna genomföra
längre öppethållande och därigenom ge konsumenterna tillfälle att
familjevis i lugn och ro överväga inköpet av sådana mera kapitalkrävande
varor.

Utredningens förslag i denna del avstyrkes endast av ombudsmannaämbetet
för näringsfrihetsfrågor, Sveriges köpmannaförbund och svenska
handelsarbetareförbundet.

Sveriges köpmannaförbund framhåller, att hittills endast kulturella skäl
motiverat föreskrifter av här åsyftat slag samt att enligt 1947 års butik -stängningssakkunniga någon utvidgning av bokhandelns »vecka» inte
borde ifrågakomma.

Vad angår utredningens förslag om frigörande av automathandeln
tillstyrkes detta eller lämnas utan erinran av kommerskollegium,
tre handelskamrar, priskontrollnämnden, näringsfrihetsrådet, ombudsmannaämbetet
för näringsfrihetsfrågor, länsstyrelsen i Kronobergs län,
stadsfullmäktige i Malmö, hemmens forskningsinstitut, svenska stadsförbundet,
tjänstemännens centralorganisation, landsorganisationen i Sverige,
Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund samt yrkeskvinnors samarbetsförbund.

Kooperativa förbundet anser, att föga olägenhet skulle uppstå genom att

12

Iiungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1956

helt stryka alla lägesbestämmelser för automathandeln. Enligt förbundets
mening är den av utredningen förordade nya bestämmelsen rörande automathandeln
lika skråmässigt motiverad som den nu gällande.

Av de tillstyrkande yttrandena må vidare nämnas att ombudsmannaämbetet
för näringsfrihetsfrågor understryker, att de nuvarande bestämmelserna
hindrar företagare att helt eller delvis specialisera sig på fristående
automathandel. Ämbetet framhåller jämväl, att en sådan specialisering
torde främja konkurrensen bland annat därigenom, att utförsäljningspriserna
därvid skulle kunna avvägas med hänsyn till kostnaderna
för denna speciella handelsfonn samt bidraga till en utveckling av automathandeln.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund framhåller, att det knappast
råder något tvivel om den betydelse, som automathandeln med den snabba
tekniska utvecklingen på detta område kan få för att underlätta åtskilligt
av hushållens varuinköp.

Några remissorgan uttalar sig för ytterligare undersökningar av detta
spörsmål. Sålunda framhåller länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, att
en uppmjukning av reglerna kring automathandeln i och för sig bör kunna
övervägas men att frågan bör utredas ytterligare.

Även ett par handelskamrar anser spörsmålet för tidigt väckt.

Avstyrkande yttranden har avgivits av länsstyrelsen i Malmöhus län,
Sveriges köpmannaförbund och svenska handelsarbetareförbundet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län finner det tveksamt, om man bör frisläppa
automathandeln i enlighet med utredningens förslag, då konsekvenserna
härav för närvarande svårligen kan överblickas. Enligt länsstyrelsens mening
kan butikshandeln komma att utsättas för alltför kännbar konkurrens
från automathandeln, vilket ytterst får ofördelaktiga verkningar för konsumenterna.

Sveriges köpmannaförbund framhåller, att de av 1947 års butikstängningssaklcunniga
anförda motiven för kravet att försäljning från automat
skall ske i anslutning till butik fortfarande är bärande.

Departementschefen

Syftet med butikstängningslagstiftningen var ursprungligen att få till
stånd en reglering av arbetstiden för de inom handeln anställda. Sedan
denna fråga blivit reglerad i annan ordning framträdde andra sociala synpunkter
och näringspolitiska intressen, som motiverade att en sådan lagstiftning
bibehölls. Det var främst angelägenheten av att bereda butiksinnehavarna
skälig fritid och att åstadkomma i stort sett likartade konkurrensförhållanden
mellan olika företag. Dessa skäl torde numera i viss mån ha
förlorat i betydelse. I vilken utsträckning det kan anses vara motiverat att

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1956

bibehålla en lagstiftning av denna karaktär, torde dock lämpligen få prövas
i ett större sammanhang. Jag vill här erinra om att särskilda sakkunniga
1954 fått i uppdrag att verkställa utredning om arbetstidens längd och förläggning
i syfte att uppnå en allmän förkortning av den lagstadgade arbetstiden.
I detta uppdrag ingår bl. a. att undersöka om inte tiden är inne för
en mindre stel butikstängningslagstiftning, som gör det möjligt att tillgodose
såväl arbetstagarnas önskemål som allmänhetens rimliga krav på betjäning.
Därvid kommer att undersökas, om icke genom överenskommelser de anställda
kan beredas ledighet genom att butiker hålles stängda på vissa
tider för att därigenom möjliggöra öppethållande av butikerna under andra
för allmänhetens betjänande viktigare tider. Även om frågan om ändring
av butikstängningslagstiftningen sålunda kan förväntas bli föremål för
prövning i nämnda sammanhang, synes det mig angeläget att redan nu
genomföra sådana partiella reformer som framstår som befogade.

I sitt betänkande har utredningen föreslagit uppmjukning av bestämmelserna
i butikstängningslagen i tre hänseenden, nämligen inskränkning i rätten
att besluta om kommunala avvikelser från affärstiderna, rätt för försäljare
av särskilt större konsumentkapitalvaror att hålla affärerna öppna
för demonstration även på kvällstid samt frigörande av automathandeln
från vissa inskränkningar. Utredningens förslag har allmänt mottagits med
gillande av remissinstanserna; det är endast ett fåtal remissorgan som
ställt sig helt avvisande.

Vad först angår frågan om kommunala avvikelser från den
vanliga affärstiden innebär utredningens förslag att kommunernas rätt att
göra avvikelser ej skall få hindra att butik hålles öppen till klockan 21 åtminstone
en kväll i veckan. Enligt nu gällande bestämmelser kan kommun
ej besluta att butik samtliga söckendagar i veckan skall stängas före
klockan 19. Av utredningen framgår, att rätten till kommunala avvikelser
utnyttjats i stor utsträckning och främst i inskränkande riktning. I många
städer har beslutats att affärerna de flesta dagar i veckan skall stänga
klockan 18 och endast i ett par enstaka fall har medgivits öppethållande
till klockan 20.

För konsumenterna skulle det innebära en påtaglig fördel om affärerna
åtminstone någon kväll i veckan vore öppna ej alltför kort tid efter den vanliga
arbetstiden. Hänsyn måste tagas till de stora konsumentkategorier som
till följd av sitt dagliga arbete har mycket begränsad tid att ägna åt inköp
och delta även om det gäller stora kapitalkrävande varor. Såsom utredningen
framhållit torde önskemålen om utsträckt affärstid vara mera framträdande
i städer än på landsbygden. Alt införa olika regler för stad och
landsbygd torde dock icke böra komma ifraga. De invändningar som fiamförts
mot utredningens förslag gäller hänsynen till de handelsanställda och
de egna företagarna. De anställdas arbetstid regleras emellertid genom arbetstidslagstiftning
och kollektivavtal. Vidare kan jag icke ansluta mig till

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1956

den från visst håll framförda uppfattningen, att en utsträckning av öppethållandet
på sätt utredningen föreslagit skulle försvåra rekryteringen av
arbetskraft. För vissa mindre företagare skulle öppethållandet måhända
medföra en utökning av arbetstiden. Möjlighet finns dock att kompensera
det utsträckta öppethållandet genom inskränkning exempelvis någon förmiddag
i veckan. Och man måste -—- som utredningen framhållit — beakta
att arbete i detaljhandeln är ett serviceyrke, och en reform i den riktning
utredningen föreslagit kan icke sägas medföra speciellt obekväm arbetstid
för den yrkeskategori det här gäller. Jag vill därför tillstyrka utredningens
förslag i denna del.

Ett genomförande av nyssnämnda förslag torde kräva att bestämmelserna
i 4 § i butikstängningslagen angående den vanliga affärstiden ändras
därhän, att det generellt stadgas att butik må hållas öppen till klockan
21 en söckendag i veckan. En sådan bestämmelse kan måhända synas
medföra vissa olägenheter, främst då med hänsyn till svårigheterna att
tillse att den efterleves så att öppethållande icke sker flera kvällar i veckan.
Dessa svårigheter torde emellertid i huvudsak kunna undanröjas genom
att kommunerna bestämmer vilken dag öppethållande må ske, därvid
möjlighet finnes att meddela olika bestämmelser för butiker av skilda slag.

Vidare vill jag förorda utredningens förslag att butik skall få hållas
öppen i demonstrations- eller upplysningssyfte utan
samband med försäljning. Detta är enligt gällande lagstiftning möjligt endast
i fråga om bokhandel och utställning av verk av bildande konst m. m.
Emellertid torde ett behov av sådant öppethållande föreligga även när det
gäller andra s. k. varaktiga konsumentvaror såsom t. ex. möbler, hushållsmaskiner,
radioapparater, symaskiner o. s. v. Jag vill särskilt nämna att
från möbelbranschens sida en direkt framställning gjorts om att möjlighet
till sådant öppethållande måtte tillskapas. Att i lagen begränsa möjligheten
till vissa slag av varor kan jag ej finna erforderligt. Det torde dock vara
uppenbart att den föreslagna uppmjukningen främst får betydelse för handeln
med mera kapitalkrävande varor, öppethållande som här avses kommer
därför med all sannolikhet att i praktiken begränsas till handeln med just
sådana varor. Något intresse för att t. ex. hålla en livsmedelsaffär öppen i
demonstrationssyfte torde ej föreligga. Jag vill i detta sammanhang understryka
att försäljning ej får ske i samband med sådant öppethållande som
här avses. Frågan om införande av möjlighet till sådan försäljning torde
få prövas i ett större sammanhang.

Beträffande härefter utredningens förslag om frigörande av automathandeln
framhåller utredningen, att under senare år ett ökat intresse
visats för automathandeln såväl från allmänhetens som affärsmännens
sida och att automathandelns betydelse troligen kommer att öka än
mera under den närmaste framtiden. Från att tidigare ha omfattat huvudsakligen
frukt, choklad, konfektyrer och liknande sortiment har den numera

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1956

kommit att omfatta även helt andra varuslag. Utredningens tanke är vidare
att särskilda s. k. automatcentra skall kunna upprättas. Genom en ökad
automathandel blir konsumenten än mindre beroende av de vanliga affärstiderna.
Därest försäljning sker på ett ur hygienisk synpunkt tillfredsställande
sätt, har jag intet att erinra mot att denna försäljningsform får ökad
utbredning. Då automaterna skall vara av typ som godkänts av bl. a. statens
institut för folkhälsan, torde risk ej föreligga för att försäljning skall ske
under ohygieniska förhållanden. Den enda egentliga invändning som framförts
mot utredningens förslag är att automathandeln skulle kunna medföra
alltför kännbar konkurrens för de vanliga affärerna. Dessa farhågor
synes mig överdrivna. Jag är av den uppfattningen att denna försäljningsform
om den frisläppes kommer att begränsas till just de varuslag, för vilka
den kan anses lämplig. Om dessutom det kravet uppställes, att automat ej
må uppsättas i anslutning till annan butik, där samma slag av varor saluföres,
torde de vanliga affärerna beredas tillräckligt skydd mot alltför hård
konkurrens från automathandeln. Jag vill i detta sammanhang tillägga att
uttrycket »i anslutning till» i praxis tolkats som ett avstånd av högst 40
meter. En sådan tolkning synes mig medföra ett skäligt resultat.

Ett speciellt spörsmål möter om man på sätt utredningen föreslagit vill
frisläppa automathandeln och det gäller automatförsäljning av preventivmedel.
Enligt 1938 års förordning om handel med preventivmedel får försäljning
av preventivmedel — vartill fordras särskilt tillstånd av polismyndigheten
— ej äga rum genom kringföring eller utomhus. Vid butikstängningslagens
tillkomst uttalade min företrädare i ämbetet, att från de synpunkter
som förestavat regleringen av handeln med preventivmedel förutsättningar
icke syntes vara för handen att bevilja tillstånd till försäljning
av preventivmedel genom automater uppsatta inomhus i för allmänheten
tillgängliga lokaler, ehuru sådan försäljning icke vore uttryckligen förbjuden
i nyssnämnda förordning. Det synes sålunda tveksamt i vilken utsträckning
sådan försäljning generellt kan tillåtas inom ramen för bestämmelserna
i gällande preventivmedelsförordning. Men även spörsmålet om
man över huvud taget mera allmänt bör tillåta automatförsäljning av
preventivmedel är tveksamt och föremål för delade meningar. Olika synpunkter
gör sig gällande vid bedömningen av denna fråga och för egen
del är jag icke beredd att taga ställning därtill innan spörsmålet blivit
närmare belyst. Efter erhållet bemyndigande kommer jag därför att tillkalla
en särskild utredningsman för att verkställa en förutsättningslös utredning
av denna fråga och därmed sammanhängande spörsmål. Intill dess
denna utredning slutförts anser jag att butikstängningslagens regler i samma
utsträckning som hittills bör äga tillämpning på automatförsäljning
av preventivmedel. Ett stadgande i enlighet härmed har upptagits som en
övergångsbestämmelse. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att förordna
om upphävande av ifrågavarande övergångsbestämmelse. Sedan slut -

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1956

lig ställning tagits till frågan torde den i sin helhet böra regleras i preventivmedelsförordningen.

I enlighet med vad sålunda förordats har inom inrikesdepartementet
utarbetats förslag till lag om ändring i butikstängningslagen, vilket torde
få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende1.

De föreslagna ändringarna i butikstängningslagen torde böra träda i kraft
den 1 oktober 1956.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande
över omförmälda inom inrikesdepartementet upprättade förslag till
lag om ändring i butikstängningslagen den 21 juli 19 h8 (nr 608) måtte för
det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag
av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Torsten Jeppsson

1 Denna bilaga, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här
utelämnats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1956

17

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 3 april
1956.

Närvarande:

justitieråden Lech,

Regner,

Lind,

regeringsrådet Lorichs.

Enligt lagrådet den 29 mars 1956 tillhandakommet utdrag av protokoll
över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 23
mars 1956, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för
det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag om ändring i butikstängningslagen den 21 juli 1948
(nr 608).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
byråchefen för lagärenden i inrikesdepartementet C. G. Persson.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Sverker Jonson

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 162

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1956

Utdrag av protokollet över inrikesärenden hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 april

1956.

N ärvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Zetterberg, Torsten
Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup, Persson, Hjälmar
Nilson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, social- och handelsdepartementen
samt statsrådet Ulla Lindström anmäler t. f. chefen för
inrikesdepartementet, statsrådet Hjalmar Nilson, lagrådets den 3 april 1956
avgivna utlåtande över det den 23 mars 1956 till lagrådet remitterade förslaget
till lag om ändring i butikstångningslagen den 21 juli 1968 (nr 608)
samt hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte,
jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till
antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ingvar Mellquist

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE, STHLM 56
604214