Kungl. Maj.ts proposition nr 155 år 1956
1
Nr 155
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 2 § 2:o), l:o) och 17:o)
lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts
regeringsrätt; given Stockholms slott den 23 mars
1956.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed jämlikt 87 § regeringsformen föreslå riksdagen att
antaga härvid fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o),
4:o) och 17 :o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj :ts regeringsrätt.
GUSTAF ADOLF
Herman Zetterberg
Propositionens huvudsakliga innehåll
I anslutning till viss nytillkommen resp. föreslagen lagstiftning föreslås
smärre jämkningar i reglerna om regeringsrättens behörighet. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 155
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 155 år 1956
F ö rslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 4:o) och 17:o) lagen den 26 maj
1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt
Härigenom förordnas, att 2 § 2:o), 4:o) och 17:o) lagen den 26 maj 1909
om Kungl. Maj :ts regeringsrätt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
(Gällande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
2 §•
2:o) mål om beslut------i riket;
mål angående fattigvården, så
framt ej klagan rörer Konungens befallningshavandes
beslut i fråga om
skyldighet för fattigvårdssamhälle
att hava egen fattigvårdsanstalt eller
del i sådan;
mål enligt lagen om socialhjälp, så
framt ej klagan rörer Konungens befallningshavandes
beslut i fråga om
skyldighet för kommun att själv eller
gemensamt med annan kommun
hava ålderdomshem eller därmed
likställt hem;
---till barn;
---å kläder;
mål om annan ersättning, såvitt
den enligt gällande författningar utgår
av statsmedel och anspråket ej
är framställt mot riksförsäkringsanstalten
eller avser ersättning för tamdjur
som dödats eller skadats av rovdjur
eller angår ersättning i anledning
av myndighets ingripande med
stöd av epidemilagen, livsmedelsstadgan
eller mejeristadgan för att
hindra spridning av smitta;
mål om sådant-------till kommun;
17:o) mål om kyrkotukt---eller kastrering; 1
mål angående samhällets----
4:o) mål om avlöningsförmåner —
mål om annan ersättning, såvitt
den enligt gällande författningar utgår
av statsmedel och anspråket ej är
framställt mot riksförsäkringsanstalten
eller avser ersättning för tamdjur
som dödats eller skadats av rovdjur;
-
1 Senaste lydelse av 2 § 2:o) och 17:o) se SFS 1955: 298 och av 2 § 4:o) se SFS 1951:475.
3
Kungl. Maj. ts proposition nr 155 år 1956
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
mål om disciplinär bestraffning, om mål om disciplinär bestraffning,
avstängande från tjänstgöring under om avstängande från tjänstgöring då
åtalstid; åtgärd vidtagits för åtals anställan
de
eller då disciplinärt förfarande inletts;
mål
om skyldighet för prästerlig---i brottmål;
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1957 såvitt avser den i 2 § 2:o)
vidtagna ändringen angående mål
enligt lagen om socialhjälp samt i
övrigt den 1 juli 1956.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 155 år 1956
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 16 mars 1956.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,
Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,
Lange, Lindholm.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga angående
ändring i lagen om Kungl. Maj:ts regeringsrätt samt anför därvid följande.
1. Enligt 2 § 2:o) tredje punkten regeringsrättslagen tillhör mål angående
fattigvården regeringsrättens upptagande och avgörande, såframt ej klagan
rör länsstyrelses beslut i fråga om skyldighet för fattigvårdssamhälle att
ha egen fattigvårdsanstalt eller del i sådan.
Genom lagen den 4 januari 1956 (nr 2) om socialhjälp, som träder i kraft
den 1 januari 1957, upphäves lagen den 14 juni 1918 (nr 422) om fattigvården.
Detta innebär bland annat, att den samhälleliga hjälpformen fattigvård
utmönstras ur lagstiftningen och ersättes av en ny generell hjälpform,
betecknad socialhjälp. Vidare försvinner begreppet fattigvårdssamhälle, och
ansvaret iör socialhjälpsverksamheten kommer att åvila kommunerna som
sådana. Vad i fattigvårdslagen stadgas om skyldighet för fattigvårdssamhälle
att ha egen fattigvårdsanstalt eller del i sådan motsvaras enligt socialhjälpslagen
av skyldighet för kommun att själv eller gemensamt med annan
kommun ha hem, varom stadgas i 18 § sistnämnda lag, d. v. s. åldersdomshem
och därmed likställt hem. Besvärsreglerna i socialhjälpslagen överensstämmer
i stort sett med motsvarande stadganden i fattigvårdslagen. Enligt
62 § socialhjälpslagen skall besvär över länsstyrelses beslut i andra frågor
avseende lagens tillämpning än dem, vilka berörts i lagens övriga stadganden
om fullföljd av talan, föras hos Konungen och ingivas till socialdepartementet.
Under förarbetena till lagen har förutsatts, att besvären i dessa fall
liksom hittills skall avgöras av regeringsrätten, såvida inte klagan rör beslut
i fråga om skyldighet för kommun att själv eller gemensamt med annan
kommun ha ålderdomshem eller därmed likställt hem (prop. 177/1955 s.
311).
Med hänsyn till det anförda torde den nyss berörda bestämmelsen i regeringsrättslagen
böra ändras till att avse mål enligt lagen om socialhjälp.
Kungl. Maj. ts proposition nr 155 år 1956
5
Rör klagan länsstyrelses beslut i fråga om skyldighet för kommun att själv
eller gemensamt med annan kommun ha ålderdomshem eller därmed likställt
hem, bör dock besvären upptagas och avgöras i statsrådet. Lagändringen
bör träda i kraft samtidigt som socialhjälpslagen eller den 1 januari
1957.
2. I proposition till innevarande års riksdag framlägges förslag till lag
om ersättning åt smittbärare. Med smittbärare förstås i lagen person som
är behäftad med smittsam sjukdom eller eljest är smittförande utan att till
följd därav ha förlorat sin arbetsförmåga, så ock den som misstänkes föra
smitta. Smittbärare är i vissa angivna fall berättigad att erhålla ersättning
av statsmedel på grund av myndighets ingripande med stöd av epidemilagen,
livsmedelsstadgan eller mejeristadgan för att hindra spridning av
smitta. Smittbärare, som icke är föremål för ingripande längre tid än nittio
dagar i följd, benämnes tillfällig smittbärare. Består ingripandet efter denna
tid benämnes han därefter kronisk smittbärare (1 §). Ersättning åt tillfällig
smittbärare bestämmes och utbetalas av allmän sjukkassa i stort sett
efter samma grunder som för sjukhjälp enligt lagen om allmän sjukförsäkring
(3—7 §§). Även beträffande besvärsförfarandet skall vad som stadgas
i sistnämnda lag äga motsvarande tillämpning (9 §). Det innebär, att talan
mot sjukkassas beslut föres hos riksförsäkringsanstalten samt att klagan
över anstaltens beslut föres hos Konungen genom besvär. Besvär i mål rörande
förmåner enligt sjukförsäkringslagen avgöres av Kungl. Maj:t i statsrådet.
Samma ordning bör enligt propositionen tillämpas även i nu förevarande
fall. Kronisk smittbärare, som till följd av ingripandet tillfogats
inkomstbortfall eller annan förlust, må erhålla ersättning med skäligt belopp
(10 §). Ersättningsärendet avgöres av vederbörande länsstyrelse i första
instans. Talan mot länsstyrelses beslut föres hos Konungen genom besvär,
vilka skall ingivas till inrikesdepartementet (12 §). I propositionen uttalas,
att dessa besvär bör avgöras av Kungl. Maj:t i statsrådet.
I nämnda proposition redogöres vidare för de grunder efter vilka ersättning
av statsmedel må kunna utgå för förluster, som uppkommit till
följd av myndighets ingripande med stöd av epidemilagen eller livsmedelsstadgan
mot egendom eller företag för att hindra spridning av smittsam
sjukdom. Nämnda grunder avses skola upptagas i en av Kungl. Maj:t utfärdad
kungörelse. Ersättningsärende, varom nu är fråga, föreslås skola i
törsta instans avgöras av statskontoret, mot vars beslut talan skall kunna
töras hos Konungen genom besvär. Även dessa besvär förklaras i propositionen
böra prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet.
Enligt 2 § 4:o) tredje punkten regeringsrättslagen tillkommer det regeringsrätten
att upptaga och avgöra besvär i »mål om annan ersättning, såvitt
den enligt gällande författningar utgår av statsmedel och anspråket ej
är framställt mot riksförsäkringsanstalten eller avser ersättning för tamdjur
som dödats eller skadats av rovdjur».
Med hänsyn till vad tidigare anförts torde i sistnämnda lagrum undantag
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 155 år 1956
böra stadgas jämväl för det fallet att målet gäller ersättning i anledning
av myndighets ingripande med stöd av epidemilagen, livsmedelsstadgan eller
mejeristadgan för att hindra spridning av smitta. Ändringen i regeringsrättslagen
torde böra träda i kraft samtidigt med lagen om ersättning åt
smittbärare eller den 1 juli 1956.
3. Enligt 2 § 17 :o) femte punkten regeringsrättslagen ankommer det på
regeringsrätten att upptaga och avgöra besvär i mål om bl. a. avstängande
från tjäiistgöring under åtalstid. I vissa fall kan emellertid tjänsteman avstängas
redan innan åtal väckts eller då endast disciplinär bestraffning
kommer i fråga. Föreskrifter av sådant innehåll finns i ett flertal verksinstruktioner.
Av särskilt intresse i detta sammanhang är bestämmelserna i
allmänna verksstadgan den 7 januari 1955, vilken författning avses skola
i betydande omfattning träda i stället för de särskilda verksinstruktionernas
bestämmelser om åtgärder i anledning av tjänstefel m. m. Enligt 26 §
allmänna verksstadgan äger myndighet, om särskilda skäl därtill är, avstänga
tjänsteman från utövning av tjänsten, då åtgärd vidtages för att anställa
åtal eller disciplinärt förfarande inledes mot honom, dock icke längre
än till dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger.
Enär besvär över myndighets beslut att avstänga tjänsteman från utövning
av tjänsten av anledning som nu sagts, i samtliga fall torde böra upptagas
och avgöras av regeringsrätten, bör ordalagen i förevarande punkt av
regeringsrättslagen jämkas till närmare överensstämmelse med 26 § allmänna
verksstadgan. Ändringen torde böra träda i kraft den 1 juli 1956.
I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), b:o) och 17:o)
lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj.ts regeringsrätt.
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av
den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i 87 § regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Sverker Jonson
1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.
Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1956
7
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 22 mars
1956.
Närvarande:
justitieråden Lech,
Regner,
Lind,
regeringsrådet Lorichs.
Enligt lagrådet den 20 mars 1956 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet
den 16 mars 1956, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 4:o) och
17:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av t. f. byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet U. Lundvik.
Lagrådet yttrade:
Med den föreslagna ändringen av 2 § 4:o) regeringsrättslagen åsyftas att
från regeringsrättens handläggning undantaga besvärsmål rörande ersättning
av statsmedel för ekonomiskt avbräck som uppstått till följd av myndighets
ingripande enligt epidemilagen, livsmedelsstadgan eller mejeristadgan
till förekommande av smittospridning. I den proposition angående dylik
ersättning som framlagts för årets riksdag har förutsatts, att dylika mål i
högsta instans skola prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. I denna ordning
skulle således komma att handläggas även besvärsmål om ersättning åt
smittbärare i enlighet med det förslag till lag om sådan ersättning som genom
nyssnämnda proposition underställts riksdagen. Lagrådet har för
sin del funnit det tveksamt, huruvida icke mål av sistnämnda slag borde,
såsom avseende rättsfrågor, handläggas av regeringsrätten. Då detta spörsmål
emellertid torde komma under omprövning i samband med den översyn
av regeringsrättslagen som för närvarande pågår och målen i avvaktan
Aärpå utan olägenhet torde kunna handläggas i den föreslagna ordningen
— vilken överensstämmer med den som för närvarande gäller beträffande
mål om ersättning enligt lagen om allmän sjukförsäkring — vill lagrådet
icke framställa någon erinran mot förslaget i denna del.
Ej heller i övrigt föranleder lagförslaget någon erinran.
Ur protokollet:
Sverker Jonson
8
Kungi. Maj:ts proposition nr 155 år 1956
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 23 mars 1956.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Norup, Hedlund,
Persson, Hjälmar Nilson, Nordenstam, Lindström, Lange, Lindholm.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 22
mars 1956 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 16 i samma månad
remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 4:o) och
17:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt
samt hemställer att lagförslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte
jämlikt 87 § regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till
antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Torsten Johansson
Stockholm 1956. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
580552