Kungl. Maj:ts proposition nr HO år 1956

1

Nr 140

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering av
sockernäringen i riket m. m.; given Stockholms slott
den 28 mars 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om ändring i förordningen den 8 juni 1951 (nr 379) angående
reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter
m. in.; samt

2) förordning angående reglering av införseln av socker m. m.;

dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sam. B. Norup

Propositionens huvudsakliga innehåll

Enligt beslut av 1955 års riksdag skall stödet åt sockerbetsodlingen fr. o. m.
regleringsåret 1956/57 lämnas enligt väsentligt ändrade grunder. Bl. a. skall
Svenska sockerfabriks,aktiebolagets importmonopol slopas och särskilda
prisgränser för socker fastställas. Vidare skall en regleringsfond upprättas
och tillföras de medel, som inflyter i importavgifter för socker, sirap och
sockerbetor. Från fonden skall pristillägg kunna utbetalas, när så finnes
påkallat med hänsyn till prisläget på världsmarknaden eller till den inhemska
odlingens omfattning. I mån av behov skall ur fonden kunna lämnas
pristillägg för betor, som levereras från odlingsområdena till bruken i
Roma och Mörbylånga, respektive för vid dessa bruk tillverkat socker.

I propositionen framlägges förslag till villkor för sockerbetsodlingen under
tiden 1 maj 1956—30 april 1959. Därvid föreslås bl. a., att mittpriset
för socker, som skall avse fabrikspriset per kilogram socker K 5 i säck efter
avdrag av kassarabatt, för första regleringsåret skall fastställas till 90 öre
per kilogram och prisgränserna till 99 respektive 81 öre. Införselavgiften

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 140

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 140 år 1956

för raffinerat socker föreslås för nämnda år skola bestämmas till 32 öre per
kilogram. Vid ingången av andra regleringsåret skall såväl prisgränserna
som importavgiften sänkas med 1/2 öre och vid ingången av tredje regleringsåret
ytterligare med samma belopp.

Därest odlingen något år skulle understiga 48 000 hektar, skall Svenska
sockerfabriksaktiebolaget ur regleringsfonden erhålla viss kompensation
för bristande kostnadstäckning. Det föreslås därjämte, att nämnda fond den
1 maj 1956 skall tillföras ett belopp av 5 miljoner kronor från jordbruksnämndens
clearingkassa för fettråvaror.

I propositionen framlägges vidare förslag till förordningar dels om ändring
i förordningen angående reglering av införseln av vissa levande djur
och jordbruksprodukter m. m., dels angående reglering av införseln av socker
m. m. I enlighet med principbeslutet av 1955 års riksdag föreslås, att
tullen på sockerbetor, socker, sirap och sockerkulör skall borttagas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 140 år 1956

3

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 8 juni 1951 (nr 379) angående
reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m.

Härigenom förordnas, att följande varuslag skola utgå ur den förteckning,
vilken som bilaga1 fogats vid förordningen den 8 juni 1951 angående
reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m.,
nämligen

Statistiskt nummer Varuslag

288 Sirap

293 Kulör, även i fast form,

icke innehållande sprit

Denna förordning träder i kraft den 1 maj 1956.

Förslag

till

förordning angående reglering av införseln av socker in. in.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Utan tillstånd av statens jordbruksnämnd få följande varor icke införas
till riket, nämligen

Statistiskt nummer

Varuslag

100

283—287

288

293

Vitbetor (sockerbetor): råa

Socker

Sirap

Kulör, även i fast form, icke
innehållande sprit.

Vid meddelande av dylikt tillstånd må uppställas sådana villkor för dess
tillgodonjutande som prövas vara erforderliga.

1 Senaste lydelse, se SFS 1952:366 och 1954:301.

4

Kungi. Maj:ts proposition nr HO år 1956

Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t och enligt grunder som Kungl. Maj:t
fastställer äger jordbruksnämnden medgiva, att varuslag som i första stycket
sägs må införas utan tillstånd som där sägs.

Ansökan om införseltillstånd skall avfattas enligt formulär som fastställes
av jordbruksnämnden.

2 §.

När införseltillstånd meddelas, skall därom utfärdas skriftligt bevis, angivande
den myckenhet som får införas, den tid under vilken införseln får
äga rum och de villkor i övrigt som må hava föreskrivits för tillgodonjutande
av tillståndet.

Vid införsel skall tillståndsbeviset företes för tullmyndigheten som har
att på beviset göra anteckning om dagen för införseln, den myckenhet som
införes och det land varifrån införseln äger rum.

3 §•

Stadgandet i 1 § första stycket skall icke utgöra hinder för transitering
eller annan befordran under tullverkets kontroll eller för uppläggning i frihamn
eller å tullager eller provianteringsfrilager; dock må å provianteringsfrilager
upplagd vara icke utan medgivande av jordbruksnämnden
för varje särskilt fall disponeras annorledes än till fartygs eller luftfartygs
proviantering eller utrustning i föreskriven ordning.

Ej heller skall stadgandet hava avseende å

a) vara som införes i egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden
att tullfrihet för densamma, om den varit tullbelagd, skulle hava åtnjutits
enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än den under
s) upptagna eller enligt 6 eller 8 § samma förordning; eller

b) vara som enligt föreskrifter, meddelade av generaltullstyrelsen, försändes
landvägen antingen över riket från en till annan utrikes ort eller
över utlandet från en till annan ort inom riket.

Jordbruksnämnden äger meddela allmänna bestämmelser om ytterligare
undantag från stadgandet i 1 § första stycket.

4 §•

För i 1 § oinförmäld vara, som införes till riket och förtullas, skall avgift
(införselavgift) utgå enligt av riksdagen godkända grunder. Avgiften
skall erläggas med belopp som fastställes av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl.
Maj:ts bemyndigande, av jordbruksnämnden.

5 §.

Bestämmelserna i 4 § skola icke hava avseende å vara som i föreskriven
ordning utlämnas från provianteringsfrilager för fartygs eller luftfartygs
proviantering eller utrustning.

Beträffande vara som införes under sådana förhållanden att tullfrihet
för densamma, om den varit tullbelagd, skulle hava åtnjutits skall skyldighet
att erlägga införselavgift föreligga allenast såvitt fråga är om återinförsel
av vara, vid vars utförande erhållits återbäring av förut erlagd införselavgift.

6 §•

Vara för vilken skall utgå införselavgift skall med avseende å rätten till
uppläggning å transitupplag eller provianteringsfrilager likställas med till
riket inkommen tullbelagd vara i allmänhet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 140 år 1956

5

7 §•

Vad i 2 § tulltaxeförordningen under a) och f) sägs om tull skall även
hava avseende å införselavgift.

Införselavgift skall erläggas till tullverket i den ordning som är föreskriven
beträffande tull. Jämväl i fråga om betalningsanstånd, ställande av
säkerhet samt påföljd för dröjsmål med eller uteblivande av betalning skall
angående införselavgift gälla detsamma som rörande tull.

8 §.

Återbäring av införselavgift må efter ansökan åtnjutas vid utförsel av
varan till utrikes ort eller svensk frihamn; dock må, om varan ej utföres
i oförändrat skick, återbäring åtnjutas allenast i den omfattning och på de
villkor som Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, jordbruksnämnden
bestämmer.

I fråga om ansökan om återbäring samt prövning av sådan ansökan skall
vad i kungörelsen den 29 juni 1951 (nr 527) med närmare bestämmelser
om återbäring av införselavgift enligt förordningen den 8 juni 1951 (nr
379) angående reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter
m. m. stadgas äga motsvarande tillämpning.

9 §.

Därest särskilda skäl föreligga må Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts
bemyndigande, jordbruksnämnden meddela befrielse, helt eller delvis, från
skyldighet att erlägga införselavgift så ock medgiva återbäring, helt eller delvis,
av sådan avgift jämväl i annat fall än i 8 § sägs.

10 §.

Medel som inflyta genom upptagande av införselavgift skola i den ordning
Kungl. Maj :t föreskriver inlevereras till jordbruksnämnden och enligt
Kungl. Maj :ts bestämmande användas för prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område.

11 §•

Vid förtullning av vara, som omförmäles i 1 §, skall, i den mån jordbruksnämnden
så bestämmer, varuhavaren eller, om varan införes för annans
räkning, denne vara skyldig att enligt de föreskrifter nämnden meddelar
till tullmyndigheten för nämndens räkning lämna skriftlig uppgift
om varans inköps- och ursprungsland samt dess myckenhet och värde och
därvid förete handlingar för styrkande av uppgiftens riktighet.

12 §.

Till riket inkommen vara som på grund av bestämmelserna i denna förordning
icke får införas må, därest varan ej enligt 14 § skall vara förverkad
samt hinder ej heller eljest möter mot utförsel av varan, under tullkontroll
återutföras enligt de föreskrifter som i tullstadgan äro givna för gods
anmält till returförtullning.

Vad i första stycket stadgats gäller oaktat varan är fri från tull och skall
tillämpas jämväl om varan är fri från införselavgift eller om anmälan till
utförsel icke gjorts inom föreskriven lid.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr HO år 1956

13 §.

Skall i denna förordning avsedd vara enligt tullstadgan eller på grund av
stadgande i denna förordning säljas å auktion genom tullverkets försorg,
må försäljningen ske endast till någon, som erhållit tillstånd varom i 1 §
sägs, eller ock under förbehåll att varan återutföres.

Kan försäljning i enlighet med vad sålunda stadgats ej komma till stånd,
skall med varan förfaras på sätt Kungl. Maj:t efter anmälan av generaltullstyrelsen
förordnar.

14 §.

Den som utan behörig tullangivning eller medelst vilseledande åtgärder
till riket inför eller söker införa vara, som enligt denna förordning icke får
införas, straffes med dagsböter.

Vara som någon i strid med denna förordning olovligen infört eller sökt
införa skall förklaras förverkad jämte emballage eller kärl vari den förvaras.
Kan egendom som sålunda skolat förklaras förverkad ej tillrättaskaffas,
gälde den brottslige dess värde. Framgår av omständigheterna att brottet
skett av förbiseende, må av domstolens prövning bero, huruvida förverkandepåföljd
skall inträda.

I fråga om åtal för förseelse, som avses i första stycket, och talan om förverkande
av gods eller värde på grund av föreskrifterna i andra stycket
ävensom beslag av gods, som kan antagas vara förverkat, och förfarandet
med beslagtaget gods skall vad i allmänhet är stadgat om olovlig införsel av
tullpliktig vara äga motsvarande tillämpning.

15 §.

Den som bryter mot villkor för tillgodonjutande av tillståndsbevis eller
i strid med stadgandet i 3 § första stycket disponerar å provianteringsfrilager
upplagd vara annorledes än till fartygs eller luftfartygs proviantering
eller utrustning i föreskriven ordning eller underlåter att fullgöra ill §
stadgad uppgiftsskyldighet, straffes med dagsböter.

16 §.

Värdet av förverkad egendom tillfaller kronan.

17 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna förordning meddelas
av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av jordbruksnämnden.

Denna förordning träder i kraft den 1 maj 1956, då förordningen den 22
februari 1932 (nr 30) angående reglering av införseln av socker1 skall upphöra
att gälla.

1 Ang. förordningens giltighetstid, se SFS 1955: 222.

Kungl. Maj.ts proposition nr HO år 1956

7

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
28 mars 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Zetterberg, Torsten Nilsson, Ericsson,
Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindström,
Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup.

Sockernäringen i Sverige bär under en följd av år åtnjutit statsmakternas
stöd genom särskilda åtgärder vid sidan av tullskyddet. Fr. o. m. år
1932 har dessa åtgärder inneburit, att den inhemska sockerindustrien tillförsäkrats
ensamrätt i fråga om införsel av socker mot skyldighet att tilllämpa
vissa angivna priser och bestämmelser vid inköp av sockerbetor och
försäljning av socker. Sedan år 1940 garanterar staten därjämte industrien
täckning av vissa med sockertillverkningen förbundna kostnader mot det
att sockerindustrien är redovisningsskyldig för sina inkomster av sockertillverkningen.
Sockerindustrien i landet har tidigare varit representerad av
två bolag, Svenska sockerfabriksaktiebolaget och Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag.
År 1936 uppgick Mellersta Sveriges sockerfabriksak tiebolag
i Svenska sockerfabriksaktiebolaget. De nuvarande bestämmelserna,
grundade å ett kontrakt mellan sistnämnda bolag och staten, har tillkommit
i överensstämmelse med beslut av 1955 års riksdag (prop. 189; rskr. 274)
och gäller för tiden t. o. m. den 30 april 1956.

De allmänna grunderna beträffande nu tillämpade åtgärder till
sockerbetsodlingens stödjande m. m.

Genom förordning den 20 maj 1955 (nr 222) har förordningen den 22
februari 1932 (nr 30) angående reglering av införseln av socker, vilken förordning
trädde i kraft den 23 februari 1932 och enligt särskilda förordningar
skulle gälla till och med den 31 maj 1955, givits förlängd giltighet för tiden
t. o. m. den 31 maj 1956. Enligt förordningen 1932: 30 får socker (tulltaxenumrner
119 och 120) icke till riket införas av annan än staten eller den,
åt vilken Kungl. Maj :t överlåter sådan rätt. Detta stadgande, sådant det
lyder jämlikt förordningen 1950: 169, har dock ej avseende å transitering,

8

Kungl. Maj:ts proposition nr HO år 1956

returförtullning eller uppläggning i frihamn eller å tullager och under visst
villkor provianteringsfrilager, egentlig gränstrafik samt viss tullfri införsel.
Den, åt vilken Kungl. Maj:t överlåter införselrätt av vara, som avses i förordningen
1932: 30, äger att lämna annan tillstånd till införsel därav. Vara,
som på grund av bestämmelserna i denna förordning icke får införas, må,
därest densamma icke är enligt lagen om straff för olovlig varuinförsel att
anse såsom olovligen införd, åter utföras under de villkor och i den ordning,
som tullstadgan föreskriver.

Gällande kontrakt med Svenska sockerfabriksaktiebolaget överensstämmer
med det förslag i ämnet, som fogats vid nyssnämnda proposition 1955:
189. Beträffande innehållet i kontraktet torde jag få hänvisa till berörda
förslag. Jag torde vidare här få erinra, att Kungl. Maj:t i brev till generaltullstyrelsen
den 20 maj 1955 tillkännagivit, att Kungl. Maj:t å Svenska
sockerfabriksaktiebolaget för tiden till och med den 30 april 1956 överlåtit
rätt att till riket införa socker (tulltaxenummer 119 och 120). Omförmälda
brev har intagits i SFS (nr 221).

Sockerbetsodlingen och sockertillverkningen 1932—1955

Såsom förut nämnts har statsmakterna för odlingsåren 1932—1955 lämnat
sockerbetsodlingen särskilt stöd i den form, att den inhemska sockerindustrien
tillerkänts ensamrätt i fråga om införsel av socker mot skyldighet
att tillämpa vissa angivna priser och bestämmelser vid inköp av sockerbetor
och försäljning av socker. Beträffande de grunder, efter vilka betpriset
bestämts under åren 1932—1947, torde få hänvisas till propositionen
1948: 262. För odlingen under ett vart av åren 1948 och 1949 utgjorde grundpriset
för 100 kilogram sockerbetor med 16 procent sockerhalt 5 kronor
30 öre. Härjämte erhöll odlarna år 1949 inom vissa områden ett arealtilllägg.
Tillägg utgick vidare för odling å särskilt stenbunden mark. Nu nämnda
tillägg har utgått även under de följande åren. För 1950 års betodling höjdes
grundpriset för 100 kilogram sockerbetor med 16 procent sockerhalt till 5
kronor 35 öre, varjämte infördes ett stimulanstillägg, som gjordes beroende
av den odlade totalarealen på så sätt, att grundpriset ökades med ett
öre för varje helt 200-tal hektar, varmed odlingen överstigit 50 000 hektar.
Grundpriset fick dock icke överstiga 5 kronor 55 öre, vilket pris uppnåddes
vid en odling omfattande minst 54 000 hektar. Eftersom 1950 års odling
omfattade 54 400 hektar, uppnåddes sagda maximala grundpris. Vad angår
1951 års betodling höjdes grundpriset för 100 kilogram sockerbetor med 16
procent sockerhalt till 6 kronor 25 öre. Härav ansågs 23 öre vara ett för
året utgående stimulanstillägg, vilket förutsattes skola inräknas i jordbrukskalkylen.
(Om odlingen kommit att understiga 50 000 hektar — vilket den
icke gjorde — skulle enligt avtalet grundpriset ha minskats med sagda 23
öre.) För att främja en i förhållande till är 1950 vidgad odling av sockerbetor
skulle ett ytterligare stimulanstillägg utgå, avsett att ligga utanför jordbrukskalkylen
och beroende av den odlade arealen på så sätt, att grund -

9

Kungl. Maj.ts proposition nr HO år 1956

priset skulle ökas med 1 öre för varje helt 200-tal hektar, varmed odlingen
överstege 54 000 hektar. Enär sockerbetsarealen år 1951 utgjorde cirka
54 100 hektar, utgick icke något tillägg av nu avsett slag. Beträffande 1952
års betodling höjdes grundpriset från 6 kronor 25 öre till 7 kronor 35 öre.
Härav ansågs 30 öre som ett för året utgående stimulanstillägg, vilket inräknades
i j ordbrukskalkylen. I motsats till föregående år skulle däremot
icke utgå något av odlingens omfattning beroende stimulanstillägg. Enligt en
för detta år gällande klausul skulle betodlarföreningen ha rätt att påyrka
nya förhandlingar om grundpriset för den händelse socialstyrelsens levnadskostnadsindex
skulle förändras så, att den i 1952 ars avtal mellan Svenska
arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen ingående indexklausulen
trädde i tillämpning samt lantarbetarlönerna eller betackordet till följd därav
höjdes ytterligare under år 1952. För 1953 års betodling utgjorde grundpriset
för 100 kilogram sockerbetor med 16 procent sockerhalt oförändrat
7 kronor 35 öre. Härav ansågs 30 öre som ett för året i anledning av 1952 års
dåliga skörderesultat utgående stimulanstillägg, vilket inräknades i jordbrukskalkylen.
Beträffande 1954 och 1955 års odlingar har grundpriset för
100 kilogram sockerbetor med 16 procent sockerhalt utgjort 7 kronor 20 öre
respektive 7 kronor.

Rörande betareal, betskörd och betpris in. m. torde såvitt avser kampanjåren
1936/37—1944/45 få hänvisas till propositionen 1950:213. För de senare
åren må följande uppgifter lämnas.

Kampanjår

Betareal
för hela
riket

Skörderesultat

Betpris, öre per deciton

Betskörd, inköpt
vikt

Socker-

halt

%

Grund-pris för
16 %
betor

Tillägg

för

socker-

halt

Tillhopa

Hela

riket

ton

Deciton

per

hektar

1945/46 ...............

54 586

1814 414

332

17,51

465,00

43.88

1 508,88

1946/47 ...............

54 664

1 777 062

325

17,50

465,00

43,72

1 508,72

1947/48 ...............

48 203

1 493 143

310

17,80

500,00

56,25

1 556,25

1948/49 ...............

47 544

1808 162

380

17,47

530,00

48,69

1 578,69

1949/50 ...............

49 287

1 770 050

359

17,69

530,00

55,98

1 585,98

1950/51 ...............

54 427

1 978 404

363

16,92

2 555,00

31,91

1 586,91

1951/52 ...............

54 080

1 732 241

320

18,01

3 625,00

78,52

1 703,52

1952/53 ...............

53 852

1 597 092

297

16,41

4 735,00

18,72

1 753,72

1953/54 ...............

51 168

1 997 002

390

18,06

4 735,00

94,98

1 829,98

1954/55 ...............

59418

1 848 191

311

17,02

720,00

45,74

1 765,74

1955/56 ...............

52 583

1 662 780

316

15,85

700,00

5-6,56

1 693,44

1 Därjämte har till betodlare som åren 1945—1955 tecknat kontrakt med Mörbylånga, Roma

Linköpings eller (t. o. in. 1949) Lidköpings råsockerfabrik utgått arealtillägg, som — utslaget
på dessa odlares betskörd — utgjorde 8,33 öre per deciton för år 1945, 7,96 öre per deciton för
år 1946, 8,85 öre per deciton för år 1947, 7,43 öre per deciton för år 1948, 7,08 öre per deciton för
år 1949, 7,19 öre per deciton för år 1950, 9,09 öre per deciton för år 1951, 9,50 öre per deciton
för år 1952, 5,92 öre per deciton för år 1953, 7,15 öre per deciton för år 1954 och 9,82 öre per
deciton för år 1955. , , , ,

2 Inklusive stimulanstillägg av 20 öre. 3 Inklusive stimuianstillägg av 23 ore. 4 Inklusive
stimulanstillägg av 30 öre. 6 Avdrag.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 1W år 1956

Beträffande tillverkningen i riket av råsocker och raffinad må i fråga
om åren 1936/37—1944/45 likaledes hänvisas till propositionen 1950: 213.

Under åren därefter uppgick tillverkningen till de myckenheter, som redo-

visas i följande tablå.

Kampanjår

Tillverkat
råsocker, ton

Tillverkad
raffinad, ton

1945/46 ..............

233 778

1946/47 ..............

..... 289130

248 244

1947/48 ..............

219 084

1948/49 ..............

254 265

1949/50 ..............

229 526

1950/51 ..............

..... *310 989

252 082

1951/52 ..............

..... 2292 910

252 379

1952/53 ..............

199 289

1953/54 ..............

218 529

1954/55 (def.).........

..... 5303 222

249 715

1955/56 (beräkn.).....

..... 6240 535

228 400

Försäljningen av socker inom riket m. m.

Under tiden 1932—1939 gällde i avseende å sockerindustriens prissättning
å socker i huvudsak följande bestämmelser. Sockerbolagets priskurantpris
å krossmelis (K 5) skulle vara normerande för priskurantpriserna
å övriga sockersorter på så sätt, att en ökning eller minskning av priset å
K 5 åtföljdes av samma ökning eller minskning av priserna å övriga sockersorter.
Priset å K 5 bestämdes enligt samma grunder som dittills efter
världsmarknaden, varvid dock skulle gälla, att lägre pris för sagda sockersort
ej behövde tillämpas än ett visst bestämt pris, vilket på sätt framgår
av följande tablå varierade under åren omedelbart före och efter krigsutbrottet.

Monopolåret Fastställda minimipriset å K 5

Va 1936—28/2 1937 |31 öre per kg för tiden V3—2°/n 1936

130 öre per kg därefter

V3 1937—28/s 1938 .................. 32 öre per kg

V* 1938—S9/s 1940 .................. 32 öre per kg

Med hänsyn till läget utomlands kunde detta system ej tillämpas på sockerproduktionen
under monopolåret 1940/41. På sätt framgår av vad förut
anförts har under denna tid och därefter ett sådant system tillämpats, att
staten med viss inskränkning garanterat bolaget täckning för de med sockertillverkningen
förbundna kostnaderna mot att bolaget varit redovisningsskyldigt
för sina på grund av sockertillverkningen erhållna inkoms 1

Härav 304 102 ton ur svenska betor. 2 Härav 285 249 ton ur svenska betor. 3 Härav 234 021
ton ur svenska betor. * Härav 334 518 ton ur svenska betor. 6 Härav 287 508 ton ur svenska
betor. 6 Härav 235 648 ton ur svenska betor.

11

Kungl. Maj. ts proposition nr HO år 1956

ter. Det har förutsatts, att priserna skall av Kungl. Maj:t så avvägas, att
den staten åvilande garantien principiellt och i stort sett infrias genom bolagets
sockerförsäljningar, en princip som emellertid under vissa av krigsoch
efterkrigsåren, i syfte att förebygga höjd prisnivå, icke ansågs böra
följas.

Även beträffande de under tidigare år faktiskt tillämpade priserna å socker
av de viktigaste märkena må hänvisas till propositionen 1950: 213.
Fr. o. m. mitten av år 1942 har berörda priser uppgått till de belopp, som
angives i följande sammanställning.

Tidsperiod Priskurantpriserna i öre per kg

enligt sockerbolagets noteringar

18/7

1942— Vi

1947 ..............

Krossmelis

............... 49

Bitsocker

55

Toppsocker

56

*A

1947— 6/s

1947 .............

............... 60

66

—

7*

18/6

1947_.m/b

1948 ..........

............... 63

69

—

1948- 7/ö

1950 .............

............... 65,25

71,25

—

8/b

1950— 7s

1951.............

............... 67,25

73,25

—

10/,

1951—77s

1951.............

............... 77,25

83,25

—

17./3

1951—80/4

1951.............

............... 80,25

86,25

—

75

1951— «/7

1951.............

............... 77,75

83,75

—

77

1951—*7»

1952 .............

............... 84,00

90,00

—

17/S

1952—379

1953 .............

............... 94,00

100,00

—

7io

1953— 7s

1954 .............

............... 91,00

97,00

—

8/5

1954—37e

1954 .............

............... 89,00

95,00

—

V7

1954-2S/3

1956 .............

............... 88,00

95,00

—

24/3

1956—

............... 91,00

98,00

—

Det bör anmärkas, att sockerbolaget t. o. in. den 30 april 1951 tillämpat
bruttoprissättning med 4 procent grossistrabatt. Härefter har bolaget övergått
till nettoprissättning med 1 procent kassarabatt. Priskurantpriserna är
angivna utan avdrag av kassarabatt.

1955 års riksdagsbeslut

Vid behandlingen av frågan om omläggningen av prissättningen på jordbruksprodukter
beslöt 1955 års riksdag, att även utformningen av stödet åt
sockernäringen skulle väsentligt ändras. I samband därmed framhölls bl. a.
att stora ansträngningar måste göras för att genom rationalisering av odlingen
och fabrikationen skapa en möjligast effektiv och konkurrenskraftig
sockerindustri i vårt land och därigenom möjliggöra, att gränsskyddet för
sockerproduktionen bringas mera i nivå med det skydd, som andra produktionsgrenar
inom jordbruket kommer att åtnjuta. En viss koncentration av
fabriksdriften och nedskärning av sockerbetsarealen ansågs därvid vara

12

Kungl. Maj. ts proposition nr liO år 1956

oundviklig. Enligt riksdagsbeslutet skall gränsskyddet för socker avvägas
med utgångspunkt från stödbehovet på längre sikt vid en biodling av
40 000—50 000 hektar i de egentliga sockerbetsodlande områdena i Skåne,
Halland och Blekinge. Vid en sådan avvägning ansågs skälig hänsyn ha tagits
till det beredskapsbehov, som föreligger beträffande socker.

Enligt riksdagsbeslutet bör de reella möjligheterna att rationalisera sockerproduktionen
bli bestämmande vid en sänkning av gränsskyddet för socker.
Det skall därvid ankomma på statens jordbruksnämnd att, efter förhandlingar
med jordbrukets organisationer och Svenska sockerfabriksaktiebolaget,
till Kungl. Maj:t inkomma med förslag om storleken av det gränsskydd,
som under de närmaste åren bör lämnas sockernäringen.

Beträffande formerna för stödet åt sockernäringen innebär riksdagsbeslutet,
att bolagets nuvarande importmonopol skall slopas. Liksom för flertalet
Övriga jordbruksprodukter skall även för socker särskilda prisgränser fastställas.
Dessa skall sättas till + 10 procent av mittpriset mellan prisgränserna.

För närvarande användes de vinster, som uppstår vid import av utländskt
socker och utländsk sirap samt vid tillverkningen av produkter av utländska
sockerbetor, till att nedbringa priset på inhemskt socker. Även i fortsättningen
avses vinsterna skola användas för dylikt ändamål. En särskild regleringsfond
skall därför inrättas, och de medel, som inflyter i importavgifter
för socker, sirap och sockerbetor, skall tillföras denna. Från fonden skall
pristillägg kunna utbetalas, när så finnes påkallat med hänsyn till prisläget
på världsmarknaden eller omfattningen av den inhemska odlingen. Det
skall därvid ankomma på Kungl. Maj:t efter förslag av jordbruksnämnden
eller — efter Kungl. Maj:ts bemyndigande — på nämnden att besluta om
användningen av fonden och storleken av utgående pristillägg. Därvid skall
samråd äga rum med Sveriges betodlares centralförening och bolaget.

Produktpriset på sockerbetor skall enligt riksdagsbeslutet bli en förhandlingsfråga
mellan föreningen och bolaget. Vid dessa förhandlingar skall
även andra spörsmål i samband med sockerbetsodlingen kunna diskuteras.
Anses exempelvis en viss kvotering av sockerbetsarealen vara nödvändig
med hänsyn till fabrikskapaciteten, skall även denna fråga upptagas vid ifrågavarande
förhandlingar. Jordbruksnämnden skall med hänsyn till sin befattning
med den föreslagna regleringsfonden deltaga i förhandlingarna.

Som tidigare anförts, skall gränsskyddet åt sockernäringen avvägas med
utgångspunkt från behovet för en odling av 40 000—50 000 hektar i de
egentliga sockerbetsodlande områdena i Skåne, Halland och Blekinge. Det
betpris, som motiverat ett sålunda avvägt gränsskydd, har dock icke ansetts
möjliggöra odling i bl. a. Mörbylånga- och Romadistrikten. Av olika skäl har
det emellertid synts angeläget, att sockerbetsodlingen och sockerfabrikationen
på Öland och Gotland beredes sådana villkor, att dessa även framdeles
kan upprätthållas. Enligt riksdagsbeslutet skall man därför i de distrikt,
som levererar betor till bruken i Mörbylånga och Roma, räkna med en framtida
odlingsareal av ungefär 5 000—6 000 hektar och särskilt stöd skall kun -

13

Kungl. Maj. ts proposition nr HO år 1956

na utgå för att upprätthålla en odling av denna storlek. Sålunda skall i mån
av behov ur förut nämnda regleringsfond extra pristillägg kunna lämnas för
betor, som levereras från odlingsområdena till bruken i Roma och Mörbylånga,
respektive för vid dessa bruk tillverkat socker.

Statens jordbruksnämnds skrivelse med förslag till villkor för sockerbetsodlingen
och sockertillverkningen under tiden 1 maj 1956—30 april 1959

Med utgångspunkt från statsmakternas förut angivna beslut hösten 1955
har statens jordbruksnämnd i skrivelse den 22 mars 1956, vilken inkommit
till jordbruksdepartementet den 27 samma månad, framlagt förslag till villkor
för sockerbetsodlingen och sockertillverkningen under tiden 1 maj 1956
—30 april 1959. Vid nämndens skrivelse har fogats bl. a. en promemoria
angående motåtgärder vid dumping. Till innehållet i denna torde jag få återkomma
i samband med kommande förslag till reglering av priserna på
andra jordbruksprodukter.

Jordbruksnämnden anmäler i sin skrivelse, att den sedan hösten 1955
haft överläggningar med styrelsen för Sveriges betodlares centralförening
och representanter för Svenska sockerfabriksaktiebolaget samt att dessa
förhandlingar den 18 mars 1956 resulterat i en överenskommelse, vars viktigaste
punkter av nämnden sammanfattats på följande sätt.

1. Det nya prissättningssystemet för socker skall träda i kraft den 1 maj
1956 och tills vidare gälla tre år t. o. in. den 30 april 1959.

2. Mittpriset för socker skall avse fabrikspriset per kilogram socker K 5
i säck efter avdrag av kassarabatt och utgöra 90 öre per kilogram första
året. Övre och nedre prisgränserna blir då enligt riksdagens beslut 99 och
81 öre per kilogram. Prisgränserna sänkes med 1/2 öre vid ingången av
andra och med ytterligare 1/2 öre vid ingången av tredje året.

3. Importavgiften för raffinerat socker skall första året utgöra 32 öre per
kilogram. Avgiften sänkes med 1/2 öre vid ingången av andra och med ytterligare
1/2 öre vid ingången av tredje året. Ifrågavarande avgift skall tillJämpas,
så länge fabrikspriset per kilogram socker K 5 i säck efter avdrag
av kassarabatt ligger mellan övre och nedre prisgränsen för socker.

Importavgiften för råsocker skall vara 8 öre per kilogram lägre och avgiften
för sirap 4 öre per kilogram lägre än den vid varje särskilt tillfälle
tillämpade importavgiften för raffinad. Importavgiften för sockerbetor skall
räknas på rena betor, d. v. s. utan fastsittande jord, och utgöra 1 krona
50 öre per deciton.

Mittpriset och importavgiften för raffinerat socker har fastställts med utgångspunkt
från dels en av Svenska sockerfabriksaktiebolaget upprättad kalkyl
över kostnaderna för tillverkning av socker, dels en bedömning av
världsmarknadspriset för socker. I denna kalkyl har man räknat med ett
ingångspris för sockerbetor av 1956 års skörd, motsvarande 7 kronor 35 öre
per deciton betor med 16 procent sockerhalt. Det har förutsatts att detta
grundpris skall justeras med hänsyn till varierande sockerhalt in. in. enligt
för 1955 års odling gällande regler. Vidare har man räknat med en odlad
areal av 50 560 hektar och eu häremot svarande kapacitet hos sockerindustrien.
Av totalarealen har 5 560 hektar förutsatts bli odlade på Öland och
(lotland, inräknat det »gamla» odlingsområdet på fastlandet. Vid bedöm -

14

Kungl. Maj:ts proposition nr HO år 1956

ningen av världsmarknadsprisnivån har man använt ett vägt genomsnitt avnoteringarna
för engelskt/holländskt socker och östeuropeiskt/franskt socker
för 12-månadersperioden mars 1955—februari 1956. Det antecknas, att
i de allmänna grunderna för det nya prissättningssystemet för jordbruksprodukter
ett särskilt uttalande har gjorts i fråga om motåtgärder i händelse
av otillåten dumping från andra länders sida (se förut nämnda bilaga).

4. De medel, som inflyter genom importavgifter för raffinerat socker, råsocker,
sirap och sockerbetor, tillföres en särskild regleringsfond för socker,
vilken skall stå under jordbruksnämndens förvaltning och göras räntebärande
genom medlens insättande i Sveriges kreditbank.

5. Sveriges betodlares centralförening utfäster sig att under tiden fram
till den 30 april 1959 positivt medverka till att den i tredje stycket av punkt
3 angivna totalarealen uppnås.

Därest den tecknade aralen med mer än 2 procent överstiger 50 560 hektar
skall, om bolaget eller centralföreningen så påfordrar, en proportionell
kvotering av arealerna äga rum genom bolagets försorg, så att den förutsatta
(odlade) totalarealen icke överskrides. Kvotering skall dock icke ske av odlingar
om 1/2 hektar eller därunder. Kvotering skall heller icke ske av den
tecknade arealen på Öland och Gotland (inklusive »gamla» odlingsområdet
på fastlandet), såframt densamma därstädes icke överstiger en övre gräns
om sammanlagt 6 500 hektar. Vid fall av överteckning på öarna sker kvotering
ned till den övre gränsen.

6. Därest odlingen något år skulle understiga 48 000 hektar (= odlad
areal), lämnas bolaget kompensation för bristande kostnadstäckning (till
följd av att industrikapaciteten icke helt kan utnyttjas) med 65 procent av
den kalkylmässigt beräknade bristen, sedan avräkning först skett för bristande
kostnadstäckning ned till 48 000 hektar. Medel för täckande av kostnaderna
lämnas ur regleringsfonden i enlighet med en nu fastställd tabell.
Kompensation skall dock icke utgå, om betodlingens inställande föranledes
av strejk eller lockout vid sockerbruken, beslutad av ansvarig part.

7. Den övervägande delen av grundpriset för sockerbetor, med justering
för sockerhalt m. in., bestrides av bolaget. Denna del motsvarar betornas kostnadsandel
i sockerpriset och skall vid ett tillämpat fabrikspris av 90 öre per
kilogram socker K 5 i säck efter avdrag av kassarabatt (= mittpriset) utgöra
6,456s kronor per deciton betor med justering för sockerhalt in. m. enligt
för 1955 års odling gällande grunder. Därest sockerpriset till följd av
fluktuationer på världsmarknaden eller genom importavgiftens avtrappning
ändras med viss procent i förhållande till mittpriset, skall nämnda andel,
6,4568 kronor per deciton, undergå samma procentuella förändring. Det tilllämpade
sockerpriset skall härvid beräknas som ett medeltal, första året för
perioden 1 maj 1956—31 januari 1957 och de övriga åren för perioden 1 februari—31
januari påföljande år. Som vikter vid medeltalsberäkningen skall
användas det antal dagar, under vilka sockerpriset varit lika. Hänsyn skall
sålunda exempelvis icke tagas till de kvantiteter socker, som bolaget "sålt under
dagarna i fråga.

8. Utöver vad som enligt punkt 7 skall bestridas av bolaget erhåller odlarna
i grundpris ett bidrag av regleringsfonden, vilket fastställes av jordbruksnämnden
varje år före odlingens början efter överläggningar mellan
jordbruksnämnden, centralföreningen och sockerbolaget. Ifrågavarande bidrag,
som utbetalas via sockerbolaget, skall icke variera med sockerpriset.
För 1956 års odling har bidraget fastställts till 0,8932 kronor per deciton
betor. Bidraget skall undergå justering för sockerhalt på sätt nyss sagts.

15

Kungl. Maj:ts proposition nr liO år 1956

9. Odlare på Öland och Gotland, inklusive odlare från »gamla» odlingsområdet
på fastlandet, erhåller arealbidrag från regleringsfonden med femtio
kronor för varje påbörjat 1/2 hektar odlad betareal, dock att för odling
som ej överstiger 1/4 hektar arealtillägget utgör endast tjugufem kronor.
Tidigare utgående stenbundenhetsbidrag slopas i samband härmed. Från
fonden skall vidare utgå ersättning till bolaget för merkostnaden, jämfört
med kostnaden i landet i övrigt, för tillverkning av socker vid bruken i Roma
och Mörbylånga, med 2 597 000 kronor per år. Därest odlingsarealen inom
ö-området ökas eller minskas i förhållande till 5 560 hektar, skall ersättningen
sänkas eller höjas med 29 000 kronor för varje helt hundra hektar,
som ändringen utgör.

10. Bolaget äger att för öarnas del bestämma fraktbidrag efter samma
grunder, som tillämpas i Sydsverige.

11. Slutavräkning med odlarna för 1956 års kampanj förutsättes ske per
den 31 januari 1957, varför under första året importavgiftsmedel för endast
9 månader står till regleringsfondens förfogande. Med anledning härav
tillförs fonden den 1 maj 1956 ett belopp av 5 miljoner kronor, motsvarande
importavgifter under 3 månader vid kalkylerad normalimport, utav
medel ur jordbruksnämndens clearingkassa för fettråvaror. Regleringsfonden
skall vidare ha rätt att från sagda clearingkassa erhålla räntefritt lån
intill ett belopp av 15 miljoner kronor, i det fall importavgifterna, exempelvis
till följd av gynnsamt skördeutfall, understiger det nu kalkylerade normalbeloppet.
Erhållet lån skall om möjligt återbetalas under treårsperioden.

12. I dessa villkor innefattade ersättningsbelopp ur fonden utgår i övrigt
endast i den mån fondens tillgångar så medger.

I de överenskomna villkoren ingår vidare, att importavgiften för melass
skall fastställas till 4 öre per kilogram och att för betfor skall gälla samma
importavgift som för korn. Det har förutsatts, att dessa importavgifter skall
tillämpas först från och med den 1 september 1956, då det nya prissättningssystemet
för fodermedel är avsett att genomföras. Med hänsyn härtill
förklarar sig jordbruksnämnden vilja återkomma till dessa frågor i sin blivande
skrivelse om prissättningen på andra jordbruksprodukter än socker.

överläggningarnas resultat har förelagts jordbrukets förhandlingsdelegation,
som godtagit detsamma, överenskommelsen har även godkänts av
jordbruksnämndens råd vid sammanträde den 22 mars 1956. Nämnden
framhåller emellertid, att den här återgivna överenskommelsen endast innefattar
de huvudpunkter, som tagits upp vid förhandlingarna. De ytterligare
bestämmelser in. m., varom enighet nåtts, framgår av en utav nämnden i
skrivelsen lämnad redogörelse, vilken även innefattar vissa kommentarer
till de olika punkterna i överenskommelsen.

I nyssnämnda redogörelse framhåller jordbruksnämnden till en början,
att det av statsmakterna beslutade importavgiftssystemet innebär, att sockerbolaget
självt kommer att erhålla intäkterna av försäljningen av socker
jämte biprodukter. Bolaget kommer också självt att fa svara för samtliga
kostnader i rörelsen inklusive kapitalränta. I fråga om den inhemska råvaran
— betorna — skall dock icke hela andelen av kostnaderna täckas av
bolaget. Eu viss del av betpriset är sålunda avsedd att täckas med anlitande
av de importavgiftsmedel, som inflyter till förut nämnda regleringsfond.
Vid överläggningarna mellan nämnden och bolaget har det först gällt att

16

Kungl. Maj. ts proposition nr HO år 1956

bedöma det kalkylmaterial, som utvisar de intäkter, vilka erfordras för att
bolaget skall få täckning för samtliga kostnader. Intäkterna bestämmes av
den försålda kvantiteten socker m. m. och av det uppnådda utförsäljningspriset
(fabrikspriset).

I fråga om kvantitetsunderlaget anför jordbruksnämnden i huvudsak följande.

Bolaget har utgått från en betodling av 45 000 hektar i Skåne, Blekinge
och Halland samt 5 560 hektar på Öland och Gotland eller sammanlagt
50 560 hektar. Den förutsatta odlingen på öarna överensstämmer med det
faktiska genomsnittet under 5-årsperioden 1950/51—1954/55. I fråga om
odlingen i Sydsverige har man däremot i enlighet med statsmakternas rekommendation
utgått från en lägre odling än som normalt förekommit under
senare år. Det kan i detta sammanhang tilläggas, att kostnaderna i kalkylerna
har grundats på den anläggningsvolym, produktionsberedskap och
organisation, som bolaget har efter nedläggningen av sockerbruken i Linköping,
Kävlinge och Trelleborg. De kostnader, som genom denna nedläggning
har fallit bort, har sålunda inte medräknats i kalkylerna.

Enligt bolagets uppfattning svarar den nuvarande anläggningsvolymen
väl till en odling av förut nämnda omfattning. Vid den förutsatta arealen
kommer sålunda bolagets kapacitet att praktiskt taget helt utnyttjas. En
mera betydande utökning av odlingen kan sålunda icke förekomma. Kapacitetsutnyttjandet
ligger enligt bolagets mening så högt, att marginalen —
utöver den variation, som betingas av årsmånen — utgör endast ett par
procent.

Vid intäktsberäkningen har man antagit, att totala försäljningen i raffinadvärde
av socker och sirap kommer att utgöra 44 kilogram per invånare.
Detta motsvarar ungefär medelkonsumtionen under 1952/53—1954/55.
Vid detta antagande kommer årsförsäljningen att uppgå till 319 000 ton, varav
301 000 ton socker och 18 000 ton sirap. På grundval av erfarenheterna från
åren närmast före importmonopolets införande har man vidare antagit, att
andra importörer än bolaget kommer att få en andel av sockerförsäljningen
här i landet, uppgående till 36 000 ton eller 12 procent av totalförsäljningen.
Sockerbolagets egen försäljning skulle då bli 265 000 ton. Importen,
som beräknas till sammanlagt omkring 70 000 ton, har till cirka 30 000 ton
förts på bolaget och till 40 000 ton (varav cirka 4 000 ton sirap) på andra
importörer.

Enligt jordbruksnämndens mening säger det sig självt, att odlingens omfattning
och importens fördelning på bolaget och på andra importörer i
rätt hög grad påverkar den beräkning av importavgiftens behövliga storlek,
som framlägges i nämndens skrivelse. Det är också uppenbart, att de
gjorda antagandena om försäljningen in. in. är ganska osäkra. Det finnes
sålunda ingen säker grund för antagandet att fördelningen av importen skall
komma att bli ungefär densamma som vid tidigare fri import. Vidare har
någon hänsyn icke tagits till de förändringar i konsumtionen per invånare
och i folkmängden, som kan komma att inträffa under den närmaste treårsperioden.

Till belysning av hur olika antaganden i fråga om kvantitetsunderlaget
påverkar beräkningsresultatet anför jordbruksnämnden, att en ändring av

Kungi. Maj:ts proposition nr lh() år 1956

17

årsförsäljningen med 10 000 ton gör 1,0 öre på avgiften. Vidare medför en
förskjutning av importkvantiteten mellan bolaget och andra importörer
med 10 000 ton 0,2 öre på avgiften.

Jordbruksnämnden upplyser vidare, att kalkylerna över bolagets råvarukostnader
samt kostnader för tillverkning m. m. har grundats på följande

kvantitativa data, vilka godtagits av nämnden.

Svensk odling: betareal, hektar ........................... 50 560

betskörd i tusental ton .................... 1 714,1

normalråsocker, ton ........................ 273 100

raffinad och strösocker, ton ................ 251 100

Raffinad ur importerat råsocker, ton....................... 13 900

Summa raffinad och strösocker, ton 265 000

Beträffande kostnadskalkylen för beräkning av importavgiften på raffinerat
socker hänvisar jordbruksnämnden till den på följande sida intagna
tabell 1, vilken visar dels bolagets ursprungliga kalkyl, dels den definitiva
kalkyl, som upprättats sedan förhandlingarna slutförts. Angående gången
av förhandlingarna rörande denna kalkyl anför nämnden i huvudsak följande.

I den ursprungliga kalkylen hade bolaget grundat sina ränteanspråk på
en speciell utredning över storleken av det kapital, som skulle vara erforderligt
för bedrivande av sockerrörelsen. Nämnden har icke kunnat godtaga
denna ränteberäkning utan har föreslagit, att samma kapitalränta, som
överenskommits för innevarande år, skulle upptagas i kalkylen, överenskommelse
har sedermera nåtts om att kapitalräntan skall höjas från
5 300 000 kronor enligt nu löpande avtal till 5 700 000 kronor. Höjningen
ligger i linje med den successiva uppjustering av kapitalräntan, som skett
åren 1954 och 1955. Nedjustering av kapitalräntan jämfört med den ursprungliga
kalkylen medför samtidigt en sänkning av skatteposten.

1 kalkylen hade bolaget till en början upptagit vissa kostnader för personal
m. in., vilka ansetts erforderliga för säkerställande av det svenska
sockrets avsättning (ökad försäljnings- och propagandaverksamhet in. in.).
Dessa belopp om sammanlagt cirka 2 miljoner kronor har nämnden icke
kunnat godtaga såsom kalkylposter. I den ursprungliga kalkylen, som upprättades
före 1955 års riksdagsbeslut, hade vidare arealbidragen till öarna
förutsatts skola bli täckta i särskild ordning genom bidrag från staten. Enligt
statsmakternas beslut skall dessa bidrag i stället utgå från regleringsfonden
för socker. Arealbidraget har beräknats till 610 000 kronor. Slutligen
har i den definitiva kalkylen viss hänsyn tagits till de ändringar i kostnadsnivån,
som har inträffat sedan den första kalkylen gjordes upp. Dessa
har av bolaget beräknats till drygt 3 miljoner kronor, varav cirka 2,3 miljoner
kronor i ökade personalkostnader och cirka 600 000 kronor i ökade
bränslekostnader. Kompensation för dessa kostnadsstegringar har i den
definitiva kalkylen lämnats med tillhopa 1,3 miljoner kronor. Sagda belopp
har av bolaget skönsmässigt fördelats på olika poster i den definitiva kalkylen.

Tillhopa medför de nu angivna justeringarna av posterna en sänkning
av kostnadsbeloppet enligt den ursprungliga kalkylen med 9 071 000 kronor.

2 Bilxang till riksdagens protokoll 19ÖG. 1 smnl. Xr 110

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 140 år 1956

Tabell 1. Kostnadskalkyl för beräkning av importavgiften på raffinerat socker

(i 1000-tal kronor)

Kostnadsslag

Bolagets Definitiv

ursprungliga kalkyl

kalkyl

Betfrö........................

Betfrakter och betmassafrakter

Summa

3 625

6141

9 76(1

3 769
6141

9 910

Tillverknings- m. fl. kostnader

Underhållningsmaterial.....

Avskrivningar.............

Skatter ...................

Omkostnader (fri disposition)

7 619
16 158
12 796
300

7 612
16 158
8100
SOO

Summa

36 873

32170

Personalkostnader (avlöningar m. m.)

VågperSonalavlöningar .............

Pensioner .........................

Försäkringar.......................

Kalksten och kalkstenstrakter.......

Förbrukningsmaterial för drift .....

35 894
759
4 366

135 068
759
4 385

638
2 316
1721

656
2 316
J 721

Råsockerfrakter
Omkostnader .
Emballage.....

3 826
3 661
9 406

3 826
2 886
9 532

Raffinadfrakter

Bränsle .......

Räntor m m. .
Melassfrakter .

4 215
11519
3109
702

4 215
12 104
3109
702

Summa

82132

81279

Kapitalränta

Summa

9400
138171

5 700
129059

Råvaror och rörlig tillverkningskostnad för socker ur importerat

råsocker ......................................................

Summa

Avgår:

Intäkter av biprodukter ......................................

Intäkter av merpris för hårt socker och paketerat socker........

Bidrag från regleringsfonden för täckande av merkostnader vid
sockerbruken i Roma och Mörbylånga........................

Summa

Summa nettokostnader

7 961

146132

10 501
12 492

2 2 597

25 590
120 542

8002

137 061

10 501
12 492

2 2 597
25 590
111471

Jordbruksnämnden framhåller, att den reviderade kostnadskalkylen endast
utgör ett led i de beräkningar, som utförts vid bestämningen av mittpriset
och importavgifterna. Härutöver återstår enligt nämnden att bestämma
följande.

1) Kostnaderna för betor.

2) De medel, som vid givna kvantitativa förutsättningar inflyter till regleringsfonden.

1 Den ursprungliga beräkningen har reducerats med 1,2 miljoner kronor, varefter ett av
sockerbolaget beräknat tillägg med 374 000 kronor gjorts, utgörande en skönsmässigt bestämd andel
av kompensationsbeloppet 1,3 miljoner kronor för kostnadsstegringen sedan hösten 1955.

2 Exklusive arealbidrag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 140 år 1956

19

3) Bolagets och fondens andel av betpriset.

4) Importpriset för socker.

Vad först angår betkostnaderna erinrar jordbruksnämnden om att grundpriset
för betor med 16 procent sockerhalt år 1955 fastställdes till 7 kronor
per deciton. Detta innebar jämfört med året dessförinnan en sänkning av
priset med 20 öre per deciton, varjämte odlarna själva fick bära de kostnadsstegringar,
som föranleddes av höjda arbetslöner. Dessa beräknades av
centralföreningen till 50 öre per deciton. I samband med årets förhandlingar
har enligt nämnden beaktats den kostnadsstegring, som blivit en följd
av det nya kollektivavtalet för lantarbetare och den höjda ackordsersättningen
för skötseln och upptagning av sockerbetor av 1956 års skörd. Kostnadsökningen
har beräknats till inemot 25 öre per deciton betor. Den ytterligare
höjning med drygt 10 öre per deciton, som räknats med i kalkylerna,
får enligt nämnden ses mot bakgrunden av att det nya systemet
skall gälla i tre år. Nämnden anför i detta sammanhang vidare, att odlingen
under de två senaste åren givit ett mindre gott ekonomiskt resultat till
följd av svagt skördeutfall och att, såsom nyss nämnts, en prissänkning
företogs föregående år trots att vissa kostnadsstegringar samtidigt inträffade.

Vad därefter gäller de medel som vid givna kvantitativa förutsättningar
inflyter till regleringsfonden, samt bolagets och fondens andel av betpriset
anför jordbruksnämnden, att beräkningsmetodiken klarast torde framgå,
om man utgår från de förut angivna importavgifterna. Dessa skall under
första året utgöra 32 öre per kilogram raffinad, 24 öre per kilogram råsocker
och 28 öre per kilogram sirap. Såsom framgår av följande tablå skulle
totalt inflytande medel vid den förutsatta normalimporten uppgå till nära
20 miljoner kronor per år. Härifrån avgår ersättning för de på Öland och
Gotland befintliga sockerbrukens merkostnader. Hela det återstående beloppet,
17 289 000 kronor, förutsättes i kalkylen komma att utbetalas till
odlarna.

Beräknade importavgifter vid normalimport

1 000-tal
ton

Öre/kg

1 000-tal
kronor

Raffinad ............................................

36 000

32

11520

Råsocker till raffinad ................................

In 191

24

3 646

Råsocker till sirap ....................................

15 000

24

3 600

Sirap ................................................

4 000

28

1120

Avgår: ersättning för de på Öland och Gotland befint-

19 886

liga sockerbrukens merkostnader ....................

2 597

Summa

17 289

Beträffande sockerbolagets och regleringsfondens andel i betpriset hän
visar jordbruksnämnden till på s. 21 intagna tabell 2. Enligt denna utgör
den totala betkostnaden vid tidigare angiven totalareal, 50 560 hektar, och

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 140 år 1956

normal sockerhalt 140 654 000 kronor. Efter avdrag för fondens andel i betpriset
erhålles bolagets andel i priset, vilken totalt uppgår till 123 365 000
kronor. Sistnämnda belopp har införts i tabell 3, där beräkningen av importavgiften
för raffinerat socker bär sammanfattats.

Jordbruksnämnden anför, att en av de besvärligaste frågorna under förhandlingarna
varit att fastställa, vilket importpris för socker som bör läggas
till grund vid beräkningarna av skyddet mot utlandet. Nämnden anför härom
i huvudsak följande.

Enligt nämndens mening borde man utgå från ett ovägt medeltal av noteringarna
för engelskt/holländskt socker under 12-månadersperioden mars
1955—februari 1956. Bolaget hävdade emellertid, att de lägsta prisnoteringarna
skulle komma att bli avgörande för den inhemska prisnivån. Bolaget
framhöll, att noteringarna på östeuropeiskt/franskt socker i regel låg mellan
4 och 4,5 öre per kilogram lägre än de engelsk/holländska noteringarna.
Vid slutförhandlingarna nåddes enighet om att de östeuropeiska/franska
noteringarna skulle ingå vid prisberäkningen med den vikt, som den av
andra importörer än sockerbolaget införda sockermängden utgör av totalförsäljningen,
d. v. s. enligt kalkylerna 36 000 ton eller 12 procent av hela
försäljningen. Medeltalet för engelskt/holländskt socker utgjorde under den
angivna perioden 58,63 öre per kilogram, medan noteringarna för östeuropeiskt/franskt
socker för samma tid beräknats till 54,18 öre per kilogram.
Det vägda medeltalet av dessa två genomsnittsnoteringar utgör 58,1 öre.

Jordbruksnämnden upplyser, att importpriset i kalkylen upptagits till avrundat
58 öre per kilogram.

I fråga om importen av socker anför jordbruksnämnden vidare i detta
sammanhang, att denna förutsättes i princip skola få fritt äga rum men att
undantag dock torde få göras för vissa länder, i stort sett de, med vilka betalningarna
regleras bilateralt. Nämnden anmäler, alt den senare kommer
att till Kungl. Maj :t inkomma med förslag till allmänna grunder för det nya
prissystemet för jordbruksprodukter. Som förut nämnts har ett särskilt uttalande
rörande dessa grunder gjorts i fråga om motåtgärder i händelse av
otillåten dumping från andra länders sida.

Beträffande de företagna beräkningarna rörande de erforderliga importavgifterna
för raffinad, råsocker och sockerbetor anför jordbruksnämnden
i anslutning till här intagna tabell 3 i huvudsak följande.

I tabell 3 redovisas kostnaderna och intäkterna vid ett grundpris på betor
av 7,35 kronor per deciton samt vid 8 öre lägre importavgift på råsocker
än på raffinad. För att täcka alla kostnader erfordras enligt tabellen
238 482 000 kronor eller 90 öre per kilogram socker (= mittpriset). Skillnaden
mellan kostnaderna och de intäkter, som skulle uppkomma vid ett
försäljningspris av 58 öre per kilogram strösocker i säck (== importpriset),
utgör 84 782 000 kronor eller 32 öre per kilogram socker. Sistnämnda belopp
utgör den behövliga importavgiften på raffinerat socker under treårsperiodens
första år. Enligt de anförda beräkningarna erhåller sockernäringen
med denna avgift ett skydd mot utlandet, uppgående till cirka 55 procent.

En svårlöst fråga har varit att bestämma skillnaden mellan importavgiften
för raffinad och för råsocker. Nämnden vill erinra om att jordbruksprisutredningen
föreslog en skillnad av 5 öre per kilogram, medan bolaget
i sitt yttrande över utredningen föreslog, alt skillnaden skulle sättas till 7

Kungl. Maj. ts proposition nr HO år 1956 21

Tabctl 2. Sockerbolagets andel och regleringsfondens ande] i betpriset vid ett sammanlagt
grandpris av 7,35 kronor per 100 kilogram och vid 8 öre lägre importavgift
för råsocker än för raffinad

Importpris per kilogram strösocker 58,00 öre

1. Totala betkostnader

Total betkostnad, 1 000 kronor

Bolagets andel.............................................................. 123 365

Regleringsfondens andel .................................................... 17 289

Summa 140 654

Total betkostnad i 1 000 kronor fördelas på

Grundpris.................................................................. 125 986

Tillägg för sockerhalt vid 17,43 procent .................................... 11260

Täckningskostnader m. m................................................... 3 408

Summa 140 654

Total betkostnad i kronor per 100 kilogram

Grundpris.................................................................. 7)3500

Tillägg för sockerhalt vid 17,43 procent .................................... 0,6569

Täckningskostnader m. m................................................... 0 1988

Summa 8,2057

2. Bolagets andel i betkostnaden
Bolagets andel i 1 000 kronor

Grundpris.................................................................. 110675

Tillägg för sockerhalt vid 17,43 procent .................................... 9892

Täckningskostnader m. m................................................... 2 798

Summa 128 365

Bolagets andel i kronor per 100 kilogram

Grundpris.................................................................. 6>4568

Tillägg för sockerhalt vid 17,43 procent .................................... 0,5771

Täckningskostnader m. m................................................... 01632

Summa 7,1971

Från regleringsfonden, summa 1,0086
Därav för grundpris 0,8932
* * sockerhalt 0,0798

Därav för arealbidrag för ö-sockerbruken 0,0356

öre per kilogram. Vid de nu förda förhandlingarna föreslog nämnden ursprungligen,
att avgiften skulle sättas 6 öre lägre för råsocker än för raftinad.
Bolaget å sin sida ansåg, att en skillnad av 13 öre per kilogram erfordrades,
därest en raffinering inom landet skulle bli ekonomiskt tillfredsställande.
Det bör nämnas, att bolaget vid sin beräkning utgick från ett pris
för importerad raffinad, vilket var avsevärt lägre än såväl det pris, jordbruksprisutredningen
använde, som det importpris, man vid de nu slutförda
förhandlingarna har stannat vid.

Till stöd för sin beräkning anförde nämnden, att en skillnad av 6 öre
skulle ge sockerindustrien samma manufaktureringsskydd som industrien i
allmänhet, d. v. s. omkring 14 procent. Enligt uppgifter från tulltaxekommittén
erhåller endast enstaka produkter ett högre skydd.

Enighet har slutligen nåtts om att importavgiften för råsocker skall sättas
8 öre per kilogram lägre än avgiften för raffinad. Enligt den av tulltaxekommittén
använda beräkningsmetodiken innebär detta, att bolaget erhåller
ett manufaktureringsskydd uppgående till cirka 25 procent. Det kan tillläggas,
att skillnaden enligt den av bolaget använda beräkningsmetoden vid

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1956

Tabell 3. Sammanfattning av kostnaderna och intäkterna vid grundpris på betorna av 7,35
kronor per 100 kilogram samt vid 8 öre lägre importavgift på råsocker än på raffinad

A. Kostnader i 1 000 kronor

1. Betor (grundpris, sockerhalts- och övriga tillägg)

Andel från sockerbolaget.................................................. 123 365

2. Betfrö, betfrakter, tillverknings- och övriga kostnader, kapitalränta minus in täkter

av biprodukter och av merpris för hårt respektive paketerat socker
samt bidrag från staten för täckande av merkostnader vid sockerbruken på
Öland och Gotland...................................................... 111471

3. Importavgift för importerat råsocker ...................................... 3 646

238 482

B. Intäkter

Försålt socker till importpris för strösocker i säck (58 öre/kg) ................ 158 700

C. Kostnader minus intäkter = skillnad att täcka genom importavgift .............. 84 782

I öre per kilogram socker

A. Erforderligt fabrikspris för strösocker i säck.................................. 90,00

B. Importpris för strösocker i säck ............................................ 58,00

C. Erforderlig importavgift efter avdrag för kassarabatt ........................ 32,00

tillämpning av det slutligen överenskomna importpriset på raffinad utgör
cirka 9 öre. (Importavgiften för råsocker utgör enligt bolagets beräkningssätt
skillnaden mellan importpris -f- raffinadavgift och tillverkningskostnad
för strösocker ur Cuba-råsocker.)

I fråga om importavgifterna för råsocker, sirap och sockerbetor hänvisar
nämnden till de förut angivna villkoren för sockerbetsodlingen m. m. S. k.
sockerkulör, som till sin sammansättning nära överensstämmer med rent
socker, bör enligt nämndens mening i avgiftshänseende behandlas som raffinad.
Beträffande importavgiften för sockerbetor anföres att denna, som
föreslagits till en krona 50 öre per deciton, ger ett importskydd av cirka
22 procent.

Vad angår den successiva sänkningen av importskyddet har jordbruksprisutredningen
anfört, att man med ledning av en av bolaget våren 1953
verkställd undersökning borde kunna räkna med att förädlingskostnaderna
under loppet av sju å tio år skulle kunna nedbringas med 8 å 10 öre per
kilogram socker vid en odling av 45 000 hektar under förutsättning, att odlingen
koncentreras till Skåne, Halland och Blekinge. I sitt yttrande över
utredningens förslag har bolaget bl. a. anmärkt, att en dylik sänkning av
förädlingskostnaderna måste förutsätta, att en i väsentliga avseenden praktiskt
taget från grunden ny sockerindustri skulle behöva etableras med en
ytterligt stark koncentration av odlingen och tillverkningen till Skåne.

Jordbruksnämnden anför, att den delar den uppfattning, som i propositionen
1955: 198 kommit till synes i denna fråga, nämligen att gränsskyddet
bör anpassas till de reella möjligheterna att rationalisera sockerproduktionen.
Såsom tidigare framhållits har de nu framlagda kalkylerna grundats
på de faktiska förhållanden, som råder, sedan sockerbruken i Linköping,
Kävlinge och Trelleborg lagts ned. Vid bedömningen av den ytterligare strukturrationalisering,
som kan komma att ske under den närmaste treårsperio -

Kungl. Maj. ts proposition nr ltO år 1956

23

den, har hänsyn ansetts böra tagas till den faktiska kostnadsbesparing, som
hittills kunnat ske bl. a. genom nedläggningen av nämnda bruk. Mot bakgrunden
härav har det ansetts skäligt, att sänkningen av importskyddet begränsas
på så sätt, att importavgiften för raffinad sänkes med ett halvt öre
under treårsperiodens andra år och med ytterligare ett halvt öre under det
tredje året.

Avtrappningen av importavgiften innebär, att bolagets andel av grundpriset
för sockerbetor vid oförändrat sockerpris kalkylmässigt sjunker med
cirka 3 öre under andra året och med ytterligare cirka 3 öre under tredje
året. Vid en avtrappning justeras bolagets andel av betpriset automatiskt
enligt de i punkt 7 i betodlingsvillkoren angivna bestämmelserna.

Därest sockerpriset till följd av fluktuationer på världsmarknaden eller
genom importavgiftens avtrappning ändras med viss procent i förhållande
till mittpriset, skall enligt punkt 7 bolagets andel i betpriset undergå samma
procentuella förändring. Regleringsfondens andel skall däremot vara
konstant för ett år i taget.

De variationer i bolagets kostnadstäckning, som förorsakas av årsmåneu
och de därav föranledda ändringarna av kapacitetsutnyttjandet, har bolaget
förklarat sig berett att självt svara för. Vid lägre skördad areal än den förutsatta
normarealen, 50 560 hektar, kommer emellertid bolaget att få vidkännas
en förlust, enär de fasta kostnaderna får täckas av en mindre produktion.
För den i dylikt fall uppkommande bristande kostnadstäckningen
har bolaget begärt kompensation ur regleringsfonden.

Härom anför jordbruksnämnden.

Vid förhandlingarna har bolaget till en början krävt full kompensation
för den bristande kostnadstäckningen vid en areal understigande 50 000
hektar. Nämnden erbjöd därvid ersättning med 50 procent av den bristande
kostnadstäckningen vid en areal understigande 46 000 hektar, sedan avräkning
först skett för den bristande täckningen ned till sagda areal. Nämnden
framhöll, dels att bolaget i viss utsträckning kunde uppehålla kapacitetsutnyttjandet
genom import av betor, dels att en viss del av den bristande
kostnadstäckningen vid sjunkande areal vore fiktiv, enär betskörden per
hektar skulle komma att öka vid sjunkande areal. Redan sistnämnda omständighet
borde enligt nämndens mening föranleda en reduktion av bolagets
krav med cirka 20 procent. Frågan angående sambandet mellan betareal
och skörd har tillmätts stor vikt. På anmodan av bolaget har professorn
C. E. Quensel vid Lunds universitet avgivit utlåtande över resultaten från
de undersökningar, som utförts i samband med förhandlingarna. Tillämpningen
av de resultat, vartill Quensel kommit, har enligt nämndens expertis
visat, att en reduktion av bolagets beräknade behov av kostnadstäckning bör
ske, vilken reduktion är av ungefär samma storleksordning som den, nämnden
föreslagit. Quensel har å sin sida icke velat godtaga denna slutsats.

I slutskedet av förhandlingarna träffades överenskommelse om alt bolaget
av medel från regleringsfonden för socker skall erhålla kompensation
för bristande kostnadstäckning med 65 procent av den kalkylmässigt beräknade
bristen, sedan avräkning först skett för bristande kostnadstäckning
ned till 48 000 hektar. Kompensationsbeloppets storlek vid olika arealer

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 140 år 1956

Tabell 4. Beräkning av ersättning till sockerbolaget för bristande kostnadstäckning vid lägre
svensk odling än 48 000 hektar, 1 000-tal kronor

Areal

hektar

Total

bristande

kostnads-

täckning

Bristande
kostnadstäckning
utöver vid 48 000
hektar (underlag
för ersättning)

Ersättning
med 65 procent
på belopp
i kolumn 2

i

2

3

50 560

49 000

1555

—

_

48 000

2 529

—

—

47 000

3 666

1 137

739

46 000

4713

2 184

1420

45 000

5 850

3 321

2159

44O00

6 985

4 456

2 896

43 000

8 033

5 504

3 578

42 000

9170

6 641

4317

41 000

10 307

7 778

5056

40 000

11355

8 826

5 737

35 000

16 860

14 331

9 315

30 000

22 453

19 924

12 951

20 000

33 818

31 289

20 338

10 000

45 299

42 770

27 801

0

56 688

54 159

35 203

framgår av tabell 4. Överenskommelsen innebär, att kompensation skall
lämnas vid sjunkande areal ända ned till helt upphörd odling, då kompensationsbeloppet
uppgår till 35 203 000 kronor. Kompensation skall dock icke
lämnas, om betodlingens inställande föranledes av strejk eller lockout vid
sockerbruken.

Beträffande odlingen på öarna anför jordbruksnämnden, att bolagets merkostnader
vid de å dessa belägna bruken vid den förutsatta odlingen (5 560
hektar) har uppskattats till 2 597 000 kronor. Härtill kommer ett särskilt
arealbidrag, som fastställts till 100 kronor per hektar eller tillhopa 610 000
kronor. Merkostnaderna, som skall utgå av medel från regleringsfonden,
motsvarar en fördyring av sockerpriset med över 10 öre per kilogram. Arealbidraget,
som också skall utgå ur fonden, motsvarar ungefär 2 1/2 öre per
kilogram socker. Räknat på hela sockerproduktionen innebär merkostnaderna
vid ifrågavarande bruk en fördyring med cirka 1 öre per kilogram.
Sockerproduktionen per hektar räknat är omkring 470 kronor dyrare på
öarna än i Sydsverige, vilket belopp stiger med cirka 100 kronor, därest
arealbidraget medräknas.

I skrivelse till jordbruksnämnden den 22 februari 1956 har 1954 års öutredning
förutsatt, att odlingen på Öland och Gotland skall vidmakthållas
i minst den omfattning, som rådde år 1955. Med hänsyn till de begränsade
möjligheterna att utbygga öarnas näringsliv inom andra områden skulle det
emellertid enligt utredningens åsikt vara betydelsefullt, om sockerbetsodlingen
kunde utvecklas ytterligare.

25

Kungl. Maj. ts proposition nr 140 år 1956

Ö-utredningens synpunkter på ifrågavarande spörsmål har tagits upp till
behandling vid jordbruksnämndens överläggningar med bolaget och centralföreningen.
Man har därvid enats om att hinder icke bör möta, att odlingen
i ö-området utökas till en övre gräns av 6 500 hektar, vilken areal ungefär
motsvarar den största odling, som tidigare förekommit i området.

Därest odlingen på öarna ökas (minskas) i förhållande till den i kalkylen
förutsatta arealen, sjunker (ökar) merkostnaderna vid bruken på öarna
något. Enligt en av bolaget utförd kalkyl utgör kostnadsförändringen cirka
29 000 kronor för varje helt hundratal hektar. Den justering av merkostnaden,
som kan beräknas enligt denna kalkyl, har beaktats i överenskommelsen
på sätt, som närmare framgår av punkt 9 i villkoren för sockerbetsodlingen
in. in.

Sedan sockerbolaget förklarat sig ha för avsikt att fr. o. in. den 1 maj
1956 tillämpa mittpriset för socker, har Kungl. Maj :t, på förslag av jordbruksnämnden,
beslutat höja sockerpriset med 3 öre per kilogram redan
fr. o. m. den 24 mars 1956. Efter höjningen överensstämmer priset med
mittpriset. Höjningen har vidtagits för att undvika spekulation i handeln.
Till cirka 2 1/2 öre bär den föranletts av att priset på sockerbetor ökat med
35 öre per deciton samt till återstående del av övriga kostnadsstegringar.

Den nu föreslagna importavgiften för raffinerat socker är 6 öre per kilogram
högre än jordbruksprisutredningen föreslagit. Av ökningen beror 2 öre
på att man nu utgått från ett importpris av 58 öre i stället för tidigare 60
öre per kilogram. Vidare räknade jordbruksprisutredningen med ett inlandspris
av 86 öre, medan det faktiska priset vid beräkningstillfället utgjorde
88 öre. Av återstoden utav skillnaden mellan den nu och den tidigare föreslagna
importavgiften beror cirka 1 öre på att betpriset höjts med 15 öre
från tidigare beräknade 7 kronor 20 öre till 7 kronor 35 öre per deciton.
Vid denna jämförelse har hänsyn icke tagits till de kostnadsstegringar, som
i övrigt inträffat sedan hösten 1954. Härutöver bör beaktas, att bolaget tidigare
påförts en kostnad för nedskrivning av sockerlagren, något som icke
skett i de nu gjorda kalkylerna.

Nu gällande avtal mellan staten och bolaget utlöper den 30 april 1956.
Jordbruksnämnden anmäler, att den har för avsikt att senare inkomma till
Kungl. Maj :t med redogörelse för den avveckling av statsregleringen, som
kommer alt äga rum vid sagda tidpunkt.

För genomförande av de nu framlagda förslagen om nytt system för sockerregleringen
fr. o. m. den 1 maj 1956 måste uppenbarligen, efter riksdagens
godkännande, utfärdas nya bestämmelser om införselregleringen för
socker och övriga av sockerregleringen berörda varuslag (sockerbetor, sirap,
sockerkulör) ävensom — i form av ändring i tulltaxeförordningen -— bestämmelser
om tullfrihet för ifrågavarande varuslag. Jordbruksnämnden
föreslår, att bestämmelser, som här avses, skall meddelas i huvudsaklig
överensstämmelse med vid skrivelsen fogade utkast till förordning angående
reglering av införseln av socker in. m., förordning om ändring i förord -

26

Kungl. Maj:ts proposition nr HO år 1956

ningen den 8 juni 1951 (nr 379) angående reglering av införseln av vissa
levande djur och jordbruksprodukter in. m. samt förordning om ändring i
tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316). De två förstnämnda utkasten
överensstämmer i huvudsak med de författningsförslag, som framlagts
i förevarande proposition. I fråga om tulltaxeförordningen innefattar
förslaget endast, att tullarna på socker, sirap och sockerkulör skall borttagas.
Nämnden uppger sig ha för avsikt att, vid godkännande av författningsförslagen,
till Kungl. Maj :t överlämna jämväl utkast till kungörelse angående
de aktuella införselavgifterna för hithörande varor.

Beträffande författningsutkasten torde enligt jordbruksnämnden kommentar
erfordras endast såvitt gäller förordningen angående reglering av
införseln av socker m. m. Härom anför nämnden i huvudsak följande.

Genom den föreslagna författningen förordnas om sockermonopolets upphörande
fr. o. m. ingången av maj 1956. Från denna tidpunkt avses vidare
samma införselbestämmelser komma att gälla för sockervaror som för andra
jordbruksregleringsvaror. Nämnden utgår från att Kungl. Maj:t enligt
1 § tredje stycket i utkastet kommer att — såsom led i den genom 1955
års principbeslut förutsatta kvantitativa frigivningen av importen — medge,
att sockervarorna, så länge priserna håller sig inom prisgränserna, skall få
införas utan tillstånd, såvida icke särskilda handels- och valutapolitiska
förhållanden föranleder till annat (vilket i stort sett torde gälla länder, med
vilka betalningarna regleras bilateralt). Nämnden förutsätter vidare, att
dylikt medgivande icke skall utgöra hinder för nämnden att, om det skulle
påkallas att i vissa prislägen mera ingående och fortlöpande följa importutvecklingen,
även mellan prisgränserna bibehålla eller återinföra ett formellt
ansöknings- och tillståndstvång (alltså utan kvantitativ begränsning).
Vidare förutser utkastet (11 §) en skyldighet för importör att efter föreskrift
av nämnden avlämna särskild uppgift om den införda varans myckenhet
och värde m. in.

Grundstadgandet om införselavgift har formulerats med klarare anknytning
till gällande riksdagsdirektiv än vad fallet är med motsvarande stadgande
i gällande allmänna bestämmelser om reglering av införseln av vissa
levande djur och jordbruksprodukter in. in.

Bland de bestämmelser, som i olika hänseenden jämställer införselavgift
med tull, har införts en bestämmelse i fråga om debiteringen av införselavgift
respektive tull för biandvaror in. in. (7 § första stycket). Härigenom
kommer en vara, som utgör blandning dels av avgiftsbelagt socker, dels av
tullbelagd eller avgiftsbelagd annan vara, att vid tullbehandlingen i sin
helhet åsättas avgiften (eller tullen) för den beståndsdel, som är underkastad
den högsta införselavgiften eller tullsatsen (förutsatt att tullen eller
avgiften för någon beståndsdel icke utgår efter värde).

Utkastet skiljer sig i övrigt endast i mera formella avseenden från gällande
förordning angående reglering av införseln av vissa levande djur och
jordbruksprodukter m. m.

I fråga om innehållet i de överlämnade utkasten har jordbruksnämnden
under hand haft samråd med generaltullstyrelsen.

27

Kungl. Maj. ts proposition nr 140 år 1956

Departementschefen

Under en följd av år har Svenska sockerfabriksaktiebolaget genom årliga
avtal av staten garanterats i stort sett täckning för med sockertillverkningen
förbundna kostnader mot att bolaget har varit redovisningsskyldigt till
staten för sina inkomster av tillverkningen. Priset på sockerbetor och fabrikspriset
på socker har årligen fastställts efter förhandlingar mellan dels
staten och Sveriges betodlares centralförening, dels staten och bolaget. Vid
förhandlingarna om betpriset har bl. a. förelegat vissa beräkningar av produktionskostnaderna
vid betodlingen. Vid bestämningen av sockerpriset har
man utgått från det för året förutsatta betpriset och en kalkyl över framställningskostnaderna
för socker. Bolaget har haft ensamrätt till import av
socker mot skyldighet att till staten redovisa intäkterna vid försäljning av
importsocker.

I propositionen 1955: 198 föreslogs en mera genomgripande omläggning
av stödet åt sockernäringen. Förslaget godkändes av riksdagen. Det sålunda
beslutade systemet innebär bl. a., att bolagets nuvarande importmonopol
skall slopas och att stödet åt sockernäringen skall avvägas med utgångspunkt
från stödbehovet på längre sikt vid en betodling av 40 000—50 000
hektar i de egentliga sockerbetsodlande områdena i Skåne, Halland och Blekinge.
Vidare skall för socker fastställas särskilda prisgränser, som skall
ligga ±10 procent från mittpriset mellan dessa gränser. Mellan prisgränserna
skall import efter erläggande av fastställd införselavgift tå verkställas
av vem som helst. De medel, som inflyter i införselavgifter för sockerbetor,
socker, sirap och sockerkulör, skall föras till en särskild regleringsfond.
Från fonden skall pristillägg kunna utbetalas, när så finnes påkallat
med hänsyn till prisläget på världsmarknaden eller till den inhemska odlingens
omfattning. I mån av behov skall ur fonden kunna lämnas extra
pristillägg också för betor, som levereras från odlingsområdena till bruken
i Roma och Mörbylånga, respektive för vid dessa bruk tillverkat socker.
Producentpriset på sockerbetor skall enligt riksdagsbeslutet bli en förhandlingsfråga
mellan bolaget och föreningen.

Jag framhöll i propositionen 1955: 198, att det ur såväl jordbrukets som
samhällets synpunkt var önskvärt, att en möjligast effektiv och konkurrenskraftig
sockerindustri skapades i vårt land, så att gränsskyddet åt
sockerproduktionen kunde nedbringas. Jag underströk dock, att det var förenat
med betydande svårigheter att avgöra, i vilken takt effektiviseringen av
sockerproduktionen kunde genomföras och gränsskyddet för socker i anslutning
därtill sänkas. Det var enligt min mening lämpligt, att frågan härom
skulle bli föremål för ytterligare överväganden. Enligt riksdagens beslut
skulle det ankomma på statens jordbruksnämnd att, efter förhandlingar
med jordbrukets organisationer och bolaget, till Kungl. Maj :t inkomma
med förslag om storleken av det gränsskydd, som under de närmaste åren
borde lämnas sockernäringen.

28

Kungl. Maj ds proposition nr UO år 1956

Som förut nämnts, har jordbruksnämnden sedan hösten 1955 haft överläggningar
med styrelsen för föreningen och representanter för bolaget.
Dessa överläggningar har den 18 mars 1956 utmynnat i en överenskommelse,
vilken sedermera godkänts av jordbrukets förhandlingsdelegation och
jordbruksnämndens råd. Den i överenskommelsen angivna närmare utformningen
av stödet åt sockernäringen tager enligt min mening skälig hänsyn
till förhandenvarande betingelser för sockerproduktionen och betodlingen
samt överensstämmer med de i 1955 års riksdagsbeslut angivna riktlinjerna
för ifrågavarande stöd. Jag anser därför, att de i nämnda överenskommelse
angivna villkoren för sockerbetsodlingen och sockertillverkningen under
tiden 1 maj 1956—30 april 1959 bör godtagas.

Det nya prissättningssystemet för socker bör sålunda träda i tillämpning
den 1 maj 1956 och gälla t. o. m. den 30 april 1959. Mittpriset för socker,
vilket bör avse fabrikspriset per kilogram K 5 i säck efter avdrag av kassarabatt,
bör fastställas till 90 öre under det första regleringsåret. Övre och
nedre prisgränserna bör bestämmas till 99 respektive 81 öre per kilogram
men sänkas med 1/2 öre vid ingången av andra och med ytterligare 1/2
öre vid ingången av tredje regleringsåret. I fråga om raffinerat socker bör införselavgiften
för första regleringsåret fastställas till 32 öre per kilogram med
enahanda nedsättning under de båda följande regleringsåren. Avgiften bör
tillämpas, så länge fabrikspriset per kilogram K 5 — bestämt på nyss angivet
sätt — ligger mellan prisgränserna. Införselavgiften bör för råsocker
vara 8 öre lägre och för sirap 4 öre lägre än motsvarande avgift för raffinad,
allt per kilogram räknat. S. k. sockerkulör bör i avgiftshänseende likställas
med raffinad. Vidare bör införselavgiften för sockerbetor utgöra en krona
50 öre per deciton.

I övrigt innefattar det nya systemet bl. a., att bolaget — därest sockerbetsodlingen
något år understiger en areal av 48 000 hektar — skall ur fonden
få kompensation för bristande kostnadstäckning till följd av att industrikapaciteten
icke kan helt utnyttjas. Kompensationen skall utgå med
65 procent av den kalkylmässigt beräknade bristen, sedan avräkning först
skett för den bristande kostnadstäckning, som belöper på arealens minskning
ned till 48 000 hektar. Bolaget blir vidare berättigat till gottgörelse
för merkostnaden vid tillverkning av socker vid bruken i Roma och Mörbylånga.
Till odlare på Öland och Gotland, inklusive odlare från det s. k.
gamla odlingsområdet på fastlandet, skall från fonden utgå arealbidrag
med 50 kronor för varje påbörjat halvt hektar odlad betareal. För odling,
som icke överstiger ett fjärdedels hektar, utgör arealbidraget dock 25
kronor.

Då under det första regleringsåret införselavgiftsmedel för endast nio månader
kommer att stå till regleringsfondens förfogande, skall ett belopp av
5 miljoner kronor — motsvarande införselavgifter under tre månader vid
normalimport — tillföras fonden från jordbruksnämndens clearingkassa
för fettråvaror. Vidare skall från samma kassa räntefritt lån få lämnas
regleringsfonden intill ett belopp av 15 miljoner kronor, för den händelse

Kungl. Maj.ts proposition nr HO år 1956

29

summan av de under varje år inflytande införselavgifterna — exempelvis
till följd av gynnsamt skördeutfall — kommer att understiga det kalkylerade
normalbeloppet. Sådant lån bör om möjligt återbetalas under den period
av tre år, under vilken systemet skall tillämpas.

Angivna ersättningsbelopp ur regleringsfonden skall utgå endast i den
mån fondens tillgångar så medger.

De av mig föreslagna förordningarna angående reglering av införseln av
socker m. m. samt om ändring i förordningen den 8 juni 1951 (nr 379) angående
reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter
m. m. överensstämmer, frånsett några redaktionella jämkningar, med
de utkast, som jordbruksnämnden fogat vid sin skrivelse. Vad nämnden
anfört rörande förstnämnda författningsförslag föranleder i huvudsak ingen
erinran från min sida. Även jag anser alltså att, åtminstone under en övergångstid,
den författningsmässiga huvudregeln alltjämt bör vara, att tillstånd
skall fordras för införsel av de varor, som omfattas av det nya prisregleringssystemet.
Därvid förutsätter jag emellertid, att med stöd av stadgandet
i 1 § tredje stycket generellt undantag från det formella tillståndstvånget
skall meddelas, då priset på ifrågavarande produkter ligger mellan
prisgränserna och särskilda åtgärder icke erfordras på grund av det allmänna
handels- och valutapolitiska läget. Hinder bör dock icke möta för
Kungl. Maj :t att — därest det under särskilda omständigheter skulle befinnas
påkallat att erhålla säkrare statistiskt underlag för bedömande av
importutvecklingen — besluta att ett formellt ansöknings- och tillståndstvång
skall, utan att några kvantitativa importbegränsningar åstadkommes,
tillämpas mellan prisgränserna. Det torde emellertid icke vara erforderligt
att i förordningen införa särskilda föreskrifter härom.

I 4 § av samma förslag har uttalats, att införselavgifterna skall utgå enligt
av riksdagen godkända grunder. Detta innebär, att de för treårsperioden
bestämda införselavgifterna skall gälla, därest icke sådana speciella
förhållanden inträffar, som enligt principbeslutet föranleder ändring av
avgifterna. Såsom nämnden föreslagit, bör de normala avgifterna upptagas
i en kungörelse. I denna torde jämväl böra lämnas bemyndigande för
nämnden att, då sagda särskilda förhållanden därtill föranleder, besluta om
ändring av avgifterna.

I enlighet med vad nämnden föreslagit bör, i överensstämmelse med 1955
års principbeslut, tullarna på sockerbetor, socker, sirap och sockerkulör
borttagas.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå riksdagen att

1) besluta att det nya prissystemet för sockerbetor, socker,
sirap och sockerkulör skall träda i kraft den 1 maj
1956 och gälla till och med den 30 april 1959;

30

Kungl. Maj. ts proposition nr 140 år 1956

2) medgiva Kungl. Maj:t att vidtaga erforderliga åtgärder
för reglering av sockerbetsodlingen och sockertillverkningen
under tiden 1 maj 1956—30 april 1959 i huvudsaklig
överensstämmelse med de riktlinjer, jag angivit i det föregående; 3)

antaga förslag till

a) förordning om ändring i förordningen den 8 juni 1951
(nr 379) angående reglering av införseln av vissa levande
djur och jordbruksprodukter in. in.;

b) förordning angående reglering av införseln av socker
m. m.;

4) besluta, att den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober
1929 (nr 316) fogade tulltaxan skall från och med den
1 maj 1956 i nedan angiven del erhålla ändrad lydelse på
sätt av det följande framgår.

Vitbetor (sockerbetor):

Tull

för 100 kg
kronor

45

råa ...............................................

Socker:

fria

119

polariserande högst 98%............................

fritt

120

polariserande mer än 98%..........................

Anm.--— — — —------—---— — —

fritt

121: 1

Sirap..............................................

fri

121:2

Melass........................................ T

Anm. —• — — —• — — — — — —------- —

5: —

124

Kulör, även i fast form, icke innehållande sprit.........

Anm. — — — — —-------—----—

fri

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Arne Beckman

560621 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag